Konstig besöksstatistik

Vilka är det egentligen som är här och kollar för säkerhets skull? Det är några tiotal varje dag som klickar in för att se om jag fått ur mig något nytt. Tyvärr förgäves. jag antar att jag borde be om ursäkt för bloggens plötsliga koma...

Så här sista dagen på året tyckte jag i alla fall att det skulle passa med ett sista inlägg för att avsluta snyggt. Bloggen finns förstås kvar i någon form och känner jag för det så skriver jag saker här, bara inte alls regelbundet eller konsekvent.

Framför allt europabörserna fick bra fart i december, med USA steget efter och lite oväntat möjligen Sverige helt på efterkälken. Jag tror fortfarande att det finns ett relevant steg uppåt kvar i närtid (januari, februari?). Jag tror Q4-rapporterna blir sådär, men att kommentarerna om framtiden kan se lite lovande ut och att sedan Q1, Q2 och kanske Q3 överraskar positivt och driver kurserna uppåt (med sedvanlig lead på typ 5-6 månader, så om Q3 är sista positiva överraskningen toppar börsen typ i mars). Som ni hör gäller mitt huvudscenario fortfarande:

"Upp nu, så får vi se sen"

Det där "sen" är ju lite lurigt förstås. Dels när det inträffar men inte minst hur. Jag tror nog inte på ett stort ras 2010, men det gör å andra sidan nästan ingen så då kan det verkligen inträffa. Jag tror ändå inte på ett stort ras, för det är så jag tror och jag sysslar inte med contrarianförsök som jag förklarat många gånger. Jag är på ett sätt, jag försöker inte vara tvärt emot det som är jag.

Mitt huvudscenario är istället en lång sidledes rörelse med trots allt relativt kraftiga vågor upp och ned på 10-20%. Under en nedgång på 20% kommer det förstås kännas riktigt allvarligt och många kommer sälja och sakta men säkert skalpas pengarna från amatörerna och hamnar hos proffsen, dels genom courtage och avgifter, dels genom köp/sälj-tajming på toppar och bottnar.

Efter några år med börsen fortfarande på samma nivå som idag och amatörerna barskrapade och uppgivna faller volatiliteten och omsättningen, mäklarleden sållas från små- och privatfokuserade firmor och aktiehandel ses som något alltmer främmande och meningslöst. Det blir allt svårare att göra skillnad och inte minst att investera stora belopp, men sakta sakta byggs ett fantastiskt köpläge upp.

I smyg faller värderingsmultiplarna, effektiviteten ökar hos företagen och små små eller t.o.m. lite större innovationer spänner fjädern för en ny vinstexplosion. Då kan också all makro vara redo (räntor, inflation, budgetunderskott, statsskulder, privatskulder, sparkvoter...). Drömmen vore att marknaden blir uppgiven på samma sätt som i slutet av 70-talet, början av 80-talet och samtidigt lika billig.

Blir det 2013, 2014 eller 2015 som utgör startskottet på en ny förmögenhetsskapande bubbla? Och har man tålamod att vänta ut läget? Eller är man ett pucko som försöker? Tiden får utvisa, men jag tror det blir ett svårt, spännande och lukrativt årtionde. Glöm bara inte att ha kul också.

NU, inte om 10 eller 20 år.

Make it count, bitches!

Gott nytt år,

Peter

Håll dig vaken nästa år

Här är en till som tycker det gäller att vara alert nästa år.

We've had two years of sledgehammer markets. There was no reward for subtlety or finesse; differentiation or hesitation. This should change. One thread running through our strategists' views on 2010 is that next year will require discrimination and nimbleness. The other thread is that almost all the team is starting the year optimistic on risk assets. However, returns will be lower than this year, and uneven - uneven within each asset class, and across the year.

/Gerard Minack

Tack

Tack för alla kommentarer. Det värmer att se att några fått ut något av mina redogörelser här.

Bloggen blev tyvärr för snuttifierad och inte alls så filosofisk och djuplodande som jag ville. Jag tyckte att den blev tråkig och meningslös och mest kommenterade huruvida jobless claims i USA för veckan var högre eller lägre än något anonymt konsensus gissat.

Om något borde jag gått igenom i detalj hur claims mäts, exakt när, vilka som ingår, varför resultaten mellan claims, payrolls och unemployment skiljer sig så mycket åt, hur och när dessa tal revideras och hur revisionstrenderna brukar se ut i t.ex. konjunkturuppgång resp –nedgång och vad det i sin tur betyder för hur den underliggande ekonomin utvecklas, och vad det kan betyda för börsen, medan alla andra är förblindade av det senast publicerade claims-talet.

För övrigt skulle jag inte ens gjort ovanstående (jo kanske en gång i alla fall), utan borde kommenterat livsfilosofier och deras samband med olika investeringsfilosofier. Jag borde pratat mer om psykologi och hjärnans konstruktion och självbedrägeri. Jag borde pratat om teknologi och utveckling och långsiktigt sunda investeringar (kortsiktig spekulation också, absolut, men det gjorde jag ju faktiskt). Jag borde recenserat böcker, förvaltare, journalister, fonder och företag/aktier. Jag borde försökt utbilda och inspirera - inte klippt in charts från Bloomberg.

Men, jag orkade inte, fann inte inspirationen. Kanske stirrade också jag mig blind på statistiken och hade därför inget betydelsefullt att berätta…


Jag återkommer som sagt om jag kommer på något som är värt att säga.

Tappat sugen för bloggen

Jag har efter två år helt tappat intresset för att uppdatera bloggen. Det är mycket möjligt att jag skriver då och då när jag har något särskilt att säga - om börsen eller annat - men som det ser ut nu blir det långt ifrån dagligen och sannolikt inte ens veckovisa uppdateringar.

Bloggen blev inte riktigt vad jag trodde att den skulle bli, men det var i alla fall kul ett tag att dela med mig av min kamp på aktiemarknaden och samtidigt inte avslöja så mycket att jag riskerade att bli identifierad av branschkolleger eller affärspressen. Just pressen skulle älskat guldgruvan Fria Nyheter om journalisterna visste att det var jag som skrev den - så som de kämpar för att dra citat ur mig annars : )

Avslutningsvis tror jag fortfarande att aktiemarknaden har (minst) ett rejält kliv uppåt kvar innan det stora raset kommer. Jag tror toppen inträffar under 2010, kanske redan i mars, men den som tror på sina egna prognoser om börsutvecklingen är dömd att förlora sina pengar...

Vad gäller DSR, Det Stora Raset, så föreställer jag mig att det blir i samma storleksordning som 2008, men kanske utvecklas mycket snabbare eftersom marknaden redan repeterat förloppet en gång. Jag är dock inte särskilt övertygad om vare sig att det måste bli ett DSR eller att det blir just så snabbt som jag nyss skrev. Det kan lika gärna bli en mer Japanliknande utveckling med många års fallande eller stillastående nivåer, interpunkterat av relativt häftiga uppställ. Det kan också bli så att DSR helt uteblir och att antingen penningstryckande eller nya innovationer skapar en ny vår för aktier, men jag sätter ingen hög sannolikhet för just det scenariot 2010-2015

Jag är emellertid mer övertygad om att det inte blir en Buy and Hold-marknad nästa decennium utan de snabbfotades och paranoidas marknad - samt de smarta analytikernas marknad och Out of the box-tänkarnas marknad (olika branscher, olika tillgångsklasser, nya innovationer... eller gamla).

Jag kommer driva fonden vidare, lägga pengar på hög åt mig och mina kunder (om jag inte kör snett förstås) och framför allt se till att optimera min livsglädje så gott mitt förstånd räcker. Bloggen var tydligen inte rätt väg att gå för att öka min lyckonivå.

P.S. Använd solkräm

P.P.S. Och läs böcker

Köpdags!

Nu köper jag 10% extra. Det här nedstället är helt omotiverat på kort sikt.

Allmän stress i marknaden

1. Inget särskilt att bry sig om (Dubai, Schmubai!)
2. Köp på nedställ gäller fortfarande, kanske nu kl 10.52, kanske imorgon, men jag tror inte man ska vänta så länge som till på måndag om man vill öka/in i marknaden
3. Ingen viktig statistik förrän på måndag, efter Thanksgivinghelgen

Tankar inför claims

Tyvärr har jag ingenting att komma med för jag gör ingenting – inget värt att ta efter i alla fall.

Mina dagar har på sistone bestått av Financial times, Bloomberg TOP news, Di på nätet följt av morgonskörden av analysmail från bl.a. Goldman, Deutsche, JP Morgan, Nomura, Cheuvreux, Citigroup, Morgan Stanley, UBS och Credit Suisse samt deras strategikommentarer. Utöver det läser jag saker som t.ex. PIMCO publicerar, The Economist varje vecka, bläddrar igenom AV och VA samt läser månadspublikationer som Doom, Boom, Gloom. Jag träffar analytiker och strateger, jag letar i mina excelmatriser och jag scannar av aktiekurser i realtid och historiskt samt makrovariabler i takt med att de publiceras.

På alla sätt, men kanske inte med någon större entusiasm ska erkännas, letar jag efter något som kan ändra min och nästan alla andras syn på börsen just nu: Trenden är upp, men det kan och lär rasa förr eller senare.

Som vanligt tittar jag på andra tillgångsklasser som olja, guld/koppar, obligationer och valutor för att hitta tidiga signaler på vindkantring. De i sin tur sneglar åt mitt håll…

Oljan ser lite svag ut sen en månad tillbaka, naturgas likaså. Guldet däremot är starkare än någonsin och koppar på en hög ”pre Lehman”-nivå. Yielden på långa statsobligationer är låg och flörtar med någon typ av stödnivå, men är inte nere och signalerar recession igen (ännu). Aktier – trots att de är volatila och sega på samma gång – brottas med Lehman, Fibonacci och stora runda hundratal på samma gång i många index. Och snart är det årsskifte med nya förhoppningar, prognoser och farhågor.

Dvs – det är precis lika lätt som alltid att handla aktier: Ta rätt position och håll den. Öka när det går dig emot och minska när du har medvind.

Min huvudsyn kvarstår, mitt i konsensus huvudfåra: Stimulanserna är här för att stanna. Vinsterna ska upp. Aktier är billiga och ska upp. Räntorna är låga och ska knappast ned så mycket att det är värt att köpa obligationer istället för aktier. Alltså ska man ligga lång aktier så länge man ska det. Och öka på nedställ. Enkelt alltså, ända tills det blir tvärtom. De flesta håller med mig om att tvärtom blir det INTE pga höjda räntor och minskade stimulanser, utan snarare för att trots fortsatta subventioner så vänder ekonomin och vinsterna nedåt igen – en s.k. growth scare. Eftersom det är på det sättet aktiemarknaden ska pressas ned igen tror jag att det dröjer ett tag, just eftersom pågående stimulanser fortsätter att ge positiva effekter hela 2010 och aktiemarknaden brukar se typ 3-9 månader framåt i tiden. Det är därför jag är positiv nu och som plan A tänker ligga lång fram till Q1 rapporterna (pre-announcement-perioden i slutet av mars/början av april och själva offentliggörandet i andra halvan av april). På vägen dit och även därefter måste jag vara beredd att ändra planen, t.ex. om långräntorna faller ihop eller dollarkursen försvagas snabbt och kraftigt. Och vem vet vad kineserna hittar på…


Om 10 minuter kommer en skörd makrodata igen. You wait. Time passes...

Personal income, PCE, Durable goods orders, jobless claims

Jag tror de tas emot positivt idag.

Starka home sales

Nu är det fest på marknaden. Efter alla svaga tal, inte minst i hussektorn kom till slut ett starkt tal för försäljning av befintliga hus. Existing US home sales 6,10m (5,70 förväntat, 5,57m förra månaden) i årstakt.

När kommer raset?

Som svar på en fråga om när "mitt" ras kommer:

Jag trodde att det skulle komma en kanske -10% korrektion innan jul, men sen fortsätta uppåt en bit in i våren 2010

Jag trodde att oktoberraset på drygt -9% (Eurostoxx50: 20 okt-3 nov) räckte, men just nu verkar ett till miniras vara under uppsegling (-3% redan)

Jag tror dock inte att vi faller så djupt den här gången utan snart vänder upp igen.Mitt "riktiga" ras kommer senare, men väldigt oklart när. Min första ansats är att det börjar i slutet av mars 2010, men det kan lika gärna dröja ytterligare ett år.

Om något så skulle jag köpa nu [dvs idag, t.ex. just nu kl 12.55, eller kanske senare idag eller på måndag... men då kan det ju vara för sent]. Jag sålde dock litegrann bara någon procent över dagens nivåer så jag väntar lite till

Välgörenhet

OM ni skulle fundera på att ge en extra julklapp till någon som behöver det. Tänk då gärna på följande skolprojekt i Vietnam:

English school of Mui Ne

http://www.es-mn.com/

Huspriser +3,4% på ett år

Svenska genomsnittliga huspriser, ej storleksjusterade (eller andra "mixeffekter" ), har ökat med 3,4% från sista oktober 2008 till sista oktober 2009.

Statistiken är insamlad med en månads eftersläpning, så egentligen är det septemberdata.

Baltic Dry index går i alla fall bra

Baltic Dry...

Trevlig helg.

En trejder kanske skulle köpa nu

U of Michigan consumer confidence sänker börsen helt i onödan. Kanske skulle man passa på att köpa lite...men, nej, jag tar det lugnt. Jag tror att vi kommer tillbaka och hotar 1100 i S&P redan ikväll, senast början nästa vecka, men jag VET förstås inte. Jag sitter nöjd med min position idag.

Hyperinflation i Japan?

Med 200% skuldbörda tål inte Japan högre räntor. Samtidigt börjar det bli dags för de sparsamma Japanerna att pensionera sig och börja konsumera upp sina obligationer. Vem ska finansiera Japan om inte invånarna själva gör det - och resten av världen ger ut obligationer (för att finansiera sina egna underskott) som om det inte fanns någon morgondag.

Hamnar Japan i en hyperinflationsspiral inom överskådlig tid och får det börsen att krascha? Den frågan ställde sig [ungefär] David Einhorn för en månad sen. Vem är beredd på det när problemet idag är för stark Yen, 20 års deflation och 25-årslägsta på börsen?

Jag ser inte mycket intressant dessa dagar: Rapporter och makroinformation med begränsat nyhetsvärde rullar förbi, uttalanden av typen "vi kan tänka oss en starkare valuta" från Kina eller "bankerna måste regleras hårdare" från diverse myndighetspersoner (samma som slänger tusentals miljarder efter bankerna och finansierar bonusutbetalningar med skattemedel).

Under tiden låter jag portföljen jobba på i det tysta, med lite drygt en halv långexponering i förhållande till mitt max. Vilken skillnad mot för ett år sedan då strategin var den motsatta: kort och med örat mot rälsen och detaljfokus på enstaka bolag och ändringar i makrotrender.

Jag funderar lika mycket på att sälja mer som på att köpa mer i dagsläget - kanske mest på att sälja dock. Det ser inte bra ut inför 2011 och det kan mycket väl bli surt fortare än så. Samtidigt pumpar stimulanspaketen på, börsen VILL upp genom psykologiska motstånd och aktier ser faktiskt riktigt billiga ut med hänsyn till vinstnivå 2010, kanske 2011, och ränteläget.

Taktisk minskning

Jag funderar på en taktisk försäljning. Jag ökade ju nyligen exponeringen från omkring halva mitt max till 2/3 och sedan dess har börsindex gått upp ca 5 procent och många av mina innehav dubbelt så mycket.

Jag tror fortfarande det finns en bra kortsiktig uppsida (och även på några månaders sikt), men efter en sån lyckad uppskalning och i de volatila marknader vi haft på sistone, så är det nog smartast att minska lite och ligga redo för nya inhopp istället för att fresta lyckan.

Nu kl 13:25 börjar jag sälja, med sikte att gå ned till omkring 55% långexponering. Det är ingen exakt vetenskap, men helt enkelt lite mer än vad jag anser vara halv exponering av mitt max. Det gick helt enkelt lite för lätt, lite för fort.

Köpläge efter payrolls och arbetslöshetssiffror

Sämre jobbsiffror i USA skakar marknaden tillfälligt. Dessa siffror har ingen korrelation med marknaden över tid. Även utan den statistiska hjälpen ser jag det här som ett bra köpläge för alla som kände sig frånåkta.

Köp nu kl 14:35 så blir det nog bra.

Mycket att göra

Min ökning på långsidan ser hygglig ut just nu, men det svänger fort. Informationsflödet är i alla fall på min sida. Starka produktivitetssiffror, låga lönekostnader och lite lägre antal nya arbetslösa i USA hjälper till att bygga mitt trailer trash Goldilocks-scenario (en smutsig gathora kallad Guldlock som har precis lagom med knark i blodet för att gilla läget).

Färdigköpt

Från kommentarerna idag; nu har jag köpt:

Nu köper jag. 10.55 börjar jag ett köpprogram. Europa är ned 2% till idag och bara 1% från 100-dagars. jag ökar från 50% till 60% av mitt max och sparar lite utrymme utifall det skulle falla ytterligare.
den 3 november 2009 10:55

OK, I'm done. 12.15. Det blev lite mer än planerat, så jag ligger på ca 2/3 av mitt max nu. Det blev framför allt mer bank, oljerelaterat och detaljhandel. Nu kan ni andra sluta sälja, tack :)
den 3 november 2009 12:14

Just nu ser det inte så bra ut... Mitt liv innebär ofta lidande. Jag är Peter Eeks smärta.

Val och kval

Jag har inte riktigt fått den rätta impulsen för att öka den generella exponeringen ännu, men idag kan det dra ihop sig.

Den här veckan offentliggörs PMI- och ISM-tal för tillverkande företag (igår), för tjänsteföretag (imorgon), ADP-siffror på jobbförändringar, räntebeslut från Fed, arbetslöshetsstatistik på torsdag och kanske viktigast av allt, de riktiga jobbsiffrorna på fredag. Nervositeten är alltså som vanligt på max så här första veckan i månaden och i fredags var det årsslut för en del hedgefonder vilket kan ha stökat till marknaden mer än motiverat av fundamenta.

ISM igår var över förväntan både i Kina och USA. I USA var dessutom arbetskomponenten lite extra stark, medan dock nya order var svagare så återhämtningen är inte på något sätt in the bag. Jag vill ju läsa det här som "lagom" för fortsatt expansiv politik och gör därför också det.

USAs ekonomi haltar för tillfället, med de största företagen väsentligt hälsosammare än de små och medelstora. De stora är noterade och drar nytta av de stimulanser som krävs för att stödja de mindre. Det gör att börsen har alla förutsättningar att gå bättre än ekonomin och inte minst att stimulansåtgärderna fortsätter längre än vad som ytligt motiveras av "storföretags-ISM" och börskurser.

I dag köper jag antagligen

I dag köper jag antagligen. Roubini varnar i FT för att NÄR dollarn börjar stärkas igen (t.ex. pga höjd ränta, bättre amerikansk BNP) så vänds carry trade-flödena och alla risktillgångar som speckats upp med lånade pengar (USD) säljs för att betala tillbaka dollarlånen. Roubinis idéer är ETT sätt som bubblan/bubblorna kan spräckas på och många pratar om just dollarn som nyckeln till frågan om man ska vara lång eller kort. Även Roubini svävar dock på målet avseende hur lång tid det kan ta innan vi är där.

Det kommer bli en hektisk dag för mig efter månadsskiftet och med volatila marknader och andra månadsstyrda aktiviteter, men jag tror att jag kommer öka mina aktiepositioner idag, kanske från +50% till +60%, eller t.o.m. mer, men det beror på hur dagen utvecklar sig.

BNP bättre (USA), börsen studsar upp lite

USA, BNP: 3,5% (3,2 väntat)
USA, Jobless claims 530k (523 väntat)
continuing claims: 5797k (5905 väntat)

Det befarades att BNP kunde vara nedåt 2,7% pga lagereffekter så det här får ses som ganska bra siffror - kanske tillräckligt för att neutralisera consumer confidence och dess extremt svaga jobbkomponent från häromdagen.

S&P attackerrar 50-dagars

-5% till tål jag

Jag siktar på max 4-5% nedgång till från kl 16.05 idag. Sen köper jag förhoppningsvis. Skönare mentalt vore förstås om det rusade upp redan nu :)

New Home Sales föll i september

402k mot 429k i augusti och en väntad ökning till 440k. Allt uttryckt som säsongsjusterad årstakt.

Inte bra, men nu närmar vi oss nog snart maximum fear för den här korrektionen.

Jag köper Swedbank

Nu lyfter jag på sittfläsket och tar fram händerna för första gången på länge. Jag köper lite Swedbank på dagens nedställ - inte tillräckligt för att direkt ändra min totalexponering i portföljen, men tillräckligt för att kännas.

Jag stirrar balterna i vitögat, utmanar IMF, langar upp 56,45 kr per aktie och hoppas jag tänkt rätt om räntenetton, kreditförluster, räntebanan och inte minst andra placerares vilja att värdera Swedbank lite mer likt andra banker när det värsta är över om något år.

Jag chansar på att stimulanserna fortsätter

Removing QE from the system is like removing one’s foot after it has stepped on a land mine – very difficult and can lead to a lot of damage

Är marknaden negativ pga negativa data eller tvärtom pga oro över minskade stimulanser och inflationshot (höjda räntor och bankreservkrav i Indien och Kina, minskad QE [penningtryckande], ej förlängda husköpssubventioner i USA osv)?

De flesta datapunkterna är positiva i mina ögon. Consumer Confidence igår tillhörde undantagen. Borde jag alltså vara rädd för att myndigheter världen över serverar kall kalkon och lämnar låneknarkarna åt sitt öde? Med andra ord: är det slut på stimulanserna och vi nu måste sätta verkliga priser med riktiga pengar på tillgångar som hus och aktier?

Jag tror inte det. Det är för tidigt. Myndigheterna testar isen med sina skrämskott, men jag tror inte man vågar sänka marknad och ekonomi redan nu, när arbetslösheten fortfarande stiger, trots rekordstimulanser. Man släpper inte gaspedalen på långtradaren innan man nått krönet.

Jag chansar därför på att stimulanserna fortsätter och att mer pengar tvingas in i aktier innan toppen är nådd. De senaste veckorna och månaderna har de största flödena varit UT ur money market accounts och in i obligationsfonder och ungefär balanserat i aktiefonder (senaste veckorna t.o.m. ett ganska stort UTflöde ur aktier). Det finns ett uppdämt behov att köpa aktier om man inte snart får bra avkastning någon annanstans.

Toppen är nådd, säger PIMCO

Out, out brief candle, skriver PIMCOs Bill Gross idag och menar att uppgången har nått sin topp och nu finns bara nedsida. Finansiell hävstång har lyft tillgångspriser 100% över sin naturliga nivå jämfört med för 50 år sedan (om den nu var naturlig) och snart räcker inte stimulanseffekterna till längre.

Björnen i mig är benägen att hålla med, men tjuren tror att han är för tidig och att det fortfarande finns utrymme att spela ”sista idioten”-spelet på uppsidan.

Jag säger inte att det är lätt

Det är inte lätt och visst är jag villrådig och nervös. Tro inget annat även om jag ibland låter tvärsäker.

Jag vill gärna klänga mig fast vid långpositionerna och tro att jag ska orka köpa mer under den pågående korrektionen. Jag klänger mig vidskepligt fast vid olika glidande medelvärden och hoppas att någon annan ska köpa vid dessa nivåer. Jag tror och hoppas att stimulansprogrammen ska fortsätta (inte minst bidrag till första husköpet i USA som just nu debatteras), men jag hör hur mina argument ekar tomt när börsen faller.

Dollar och räntor och resultatrapporter är som julspöken för Mr Scrooge. Koppar, olja, emerging markets-index rasslar med kedjorna. Husprisrapporter (C/S augusti idag förresten), byggstarter och -tillstånd samt omsättningstal och lager för att inte tala om olika slags arbets- och arbetslöshetstal utgör ständiga orosmoment. Ovanpå allt detta flyter hela tiden en uppsjö av sentimentsindex: officiella ISM- och PMI-tal, konsumentförtroende från Rasmussen, conference board, olika analyshus, diffusionsidex på Beige book, på alla nämnda makroserier och lika många till, global kortränteutveckling, obligationsutbud och centralbanksköp av desamma...

Det är omöjligt att hålla reda på kaoset som utgör "marknaden". En del programmerar datorer att hitta mönster för detta, andra trejdar bara på momentum och ytligare teknisk analys, en tredje "känner av" dagens eller minutens flöden i en specifik aktie, jag kör på makroanalys, bolagsanalys och framför allt intuition.

Jag tror att den pågående korrektionen är ett skrämskott, att vi högst faller 5% till och att det här blir ett köpläge av samma slag som i mitten av juli tidigare i år, men är det idag eller är det 5% längre ned som tillfället kommer? Om jag ens får rätt...

Jag sitter still i båten nu. Jag behöver inte köpa mer. Men, om det faller ca 5% till på de stora indexen så tror jag att jag kommer öka. Kanske köpa mer bank som rasar mest just nu, kanske kapitalvaror och verkstad, men då får aktierna faktiskt se till att komma ned väsentligt mer än hittills. Det blir ju inte köpläge bara för att det känns lite jobbigt. Man måste få procenten med sig också innan det är köpdags.

Husbidragen kanske inte förlängs...

Börsen rasar kraftigt på "nyheten". Jag ligger kvar lång tills vidare, trots att det är ganska jobbigt om husmarknaden ska bromsas. Jag tror ändå att man lägger in mer stimulanser snart igen, eftersom jag inte tror att politikerna vågar knäcka ekonomin.

???

Marknaden faller ihop efter överraskande bra husförsäljningsstatistik (+9,4% september över augusti mot +4,9% förväntat). Jag förstår inte. Dessutom har MSFT och massa andra bolag kommit med starka rapporter...

Min ryggmärgsreaktion blir att köpa, men jag har sagt det lite väl många gånger senaste månaden utan att själv köpa mer. Jag sitter emellertid som sagt nöjd med ca 50% av MAXlång och såna här tillfällen är det skönt att det inte är mer.

Baltic Dry och kopparpriset ger fortsatt positiva signaler

Europaindex kämpar för att nå nya toppnivåer. Allt är egentligen på plats, men efter 66% uppgång sedan 9 mars så kan man förstå om kapitalet tvekar lite.

Liten "scare" kvart i elva

Ny dagslägsta kvart i elva, Eurostoxx touchar 20-dagars glidande medelvärde, OMX håller långt ovanför motsvarande och S&P-terminen likaså.

Jobbigt för daytraders? Eller ett paradis?

Jag hoppas att ingen med daghandelsstrategi råkade ligga lång över kvällen. Det måste vara fruktansvärt att få en sån plötslig tvåprocentsnedgång på en halvtimme som en kniv i ryggen när allt ser så bra ut.

Var det Rajs Galleonfond som stänger ner eller var det bara Roves nedgradering av Wells Fargo som knäckte marknaden just igår? Det lär jag aldrig få veta. Det blir ändå bara efterhandskonstruktioner som inte går att använda. Eller... något kanske man lär sig förstås.

Mitt fokus är fortfarande på att se om ekonomin spårar ur på allvar, vinster eller guidningar ser för klena ut eller om motsatsen med för bra makrotal, inflationsoro och räntehöjningssnack tas på allvar. Än så länge ser jag inget sånt utan tycker att Goldilocks 2.0 klarar sig ganska bra. Visst går hon på gatan i trasiga kläder med sot i ansiktet och tom glasartad blick, men allt är "precis lagom" tack vare heroinet som strömmar genom ådrorna.

Ekonomin kanske t.o.m. växer nominellt (först några snabba stimnulansdopade kvartal, sedan långsammare igen), arbetslösheten stiger bara litegrann och man kan se ungefär var toppen hamnar, inflationstrycket är lågt trots valutaspöken. Stimulanserna fortsätter att verka länge än och företagsvinsterna som rullar in i Q3 ser i mina ögon påfallande bra ut, inklusive Wells Fargo, Credit Suisse idag, Deutsche igår, Goldman, Atlas (ok), Caterpillar, Apple osv. Visst finns det dåliga rapporter också, som Ericsson och Manpower, men de är inte alls lika många. Om det nu var nedgraderingen av Wells som stökade till det igår så betyder det ingenting i min bok - inte mer än att investerare är nervösa - och det har jag förståelse för.

Ni som inte låg långa igår kanske vill passa på att köpa idag? Jag har tillräckligt.

Inget hot från Fed. Jag ligger kvar lång

Jag ser räntehöjningar som det största hotet mot börsuppgången. För den positivt exponerade mot aktier är det som tur är långt kvar innan Fed har någon orsak att höja styrräntan. Ett annat hot är förstås stigande långräntor pga inflation eller ovilliga investerare (tänk framför allt Kina), men jag ser inte det som ett problem inom överskådlig investerartid.

Senast i helgen föreslog ansedda Barron's för Fed i ett slags öppet brev att de snabbt borde höja räntan till i alla fall 2,00% istället för 0,15%, annars skapas nya bubblor och inflation kan få fäste menade Barron's. Den här typen av rekommendationer förekommer lite då och då. Jag är en av de som brukar förespråka det som det enda rätta - varför inte 4% på en gång och lagfästa den nivån för alltid och avskaffa Fed, brukar jag säga. Nu däremot är jag kanske mer cynisk och säger att även om de "borde" så är det inte sannolikt att de ändrar sitt beteende. Standardformler säger fortfarande att givet inflation, arbetslöshet och tillväxt ska styrräntan vara 0, eller egentligen helst minus 5-6% och det är sånt Bernanke och hans kompisar räknar på. De tror ju inte ens på att Fed kan föregripa bubblor, så det behöver inte ens tänka i de banorna - tänker de.

Alltså: vad jag ser dessa dagar är en styrränta som förblir nära noll i säkert ett år till, jag ser effekter av genomförda räntesäkningar och stimulanspaket som ger positiva effekter på ekonomin i minst ett år till och jag ser bolagsrapporter som är helt OK givet förväntningarna och värderingsnivåerna - särskilt relativt andra tillgångsslag. Jag ser också myndigheter (inte minst Fed) som gladeligen ser tillgångspriser rusa i taket och likviditeten på marknaderna öka - för det kommer underlätta den ekonomiska återhämtningen (fortfarande är det t.ex. svårt för mindre företag att låna från bankerna till vettiga nivåer och detta håller tillbaka tillväxten och medför högre arbetslöshet än annars).

Marknaden är nervös men positiv och jag tror den fortsätter vara det i ett halvår till. Något större skrämskott lär det komma på vägen och det är då fingertoppskänslan behövs. Då kommer jag säkert skriva mer igen och bjuda på min ångest. Som det är nu seglar jag bara uppåt med marknaden och följer med i informationsflödet för att leta efter signaler på att klimatet ändras. Än så länge har jag inte sett något, men marknaden har knäckt värre nötter än mig själv förr.

Tills dess: Stay long and prosper

Mer statistik och rapporter. Citi, Goldman, Nokia

Amerikansk KPI marginellt högre (bättre med högre… än så länge, men jag vill inte att KPI ska stiga så mycket att styrräntan måste höjas), medan rapporterna från Nokia, Citi och Goldman blev besvikelser. Citi och Goldman tjänade mer pengar än väntat, men förlustreserveringarna för amerikanska konsumentkrediter uppvisade oroväckande trender och visade att det ekonomiska uppsvinget inte alls är så säkert som en del tror. Svagare tillväxt och mer kreditförluster kan alltså ligga framför oss än vad ”vi” trodde.

Jobless claims däremot fortsatte trenden att bli lite lägre (bättre; färre nya arbetslösa).

Totalt sett vidhåller jag min positiva syn på aktier, framför allt drivet av fortsatta effekter av redan initierade stimulanser.

Jag är inte contrarian. Jag tror det ska upp

Det finns alltid en massa argument för att börskurser ska ned – och ungefär lika många för att de ska upp. Dessutom finns det ofta en massa indikatorer som kan tolkas åt vilket håll man vill – kanske alla indikatorer om man ibland tar på sig sin contrarianmössa. Många förståsigpåare använder gärna mössan för att låta smarta, men frågan är vem de lurar…

Jag tror på att tro det man tror på och stå för det. Att försöka tro på något annat leder till rekursivitetsproblem som slutar med att man inte tror på något alls och inte kan ta ställning.

Just nu ser jag följande saker: Kopparpriset har närmat sig year highs igen, Oljan är redan där, guldet också, dollarn (index) är på sin ALL-TIME low förutom sommaren 2008, Kinas import och export växer väsentligt mer än väntat, Feds Mr Kohn är tydlig med att han vill hålla räntan låg tills aktier, bonds och bostäder stigit i pris (han tror inte på inflation och han tror inte heller på V-form i återhämtningen), NFIB visar att småföretag inte upplever samma återhämtning som storföretag, 10-årsräntorna är låga, men inte på deflationsnivå, kvartalsrapportsperioden har börjat positivt (Intel, Alcoa, BASF t.ex.).

Det mesta, om inte allt ovanstående, ser jag som stöd till min tes om fortsatta stimulanser och låga räntor kombinerat med lagom vinstutveckling och god efterfrågan på risktillgångar (som aktier). Dollarn är det enda som är lite besvärande i mina ögon. Å andra sidan bottnade börsen i mars samtidigt med dollarn och sen steg de tillsammans. Jag är dock lite orolig att dollarn fortsätter ned och knäcker börsuppgången pga oro över dess status som reservvaluta. Tills vidare är det emellertid nog bara att se dollarförsvagningen som en flykt från kvalitet och in i risk, dvs bort från USD och in i aktier utanför USA.

Och, ja, jag talar alltid i egen sak. Det är liksom själva poängen.

Idag kommer retail sales för september, business inventories och anteckningarna från Feds förra möte. Jag tror inte på några kioskvältare utan att vi bara noterar, går vidare och tuggar lite sidledes eller uppåt tills vi har det mesta av resultatrapporterna bakom oss – särskilt storbankerna JP Morgan, Goldman, Citi, BofA senare i veckan.

Barack Obama

Barack Obama. Förtjänar inte den förra presidenten priset mer? Det var ju han som skickade trupperna först. Barack har ju bara ökat på lite.

Jobless claims

Är det dags för en positiv överraskning i jobbstatistiken? Jobless claims förväntas vara 540k för veckan till 3 oktober, något ned från 551k veckan innan. Jag singlar slant här på kontoret och undrar om det inte kan vara dags för en liten positiv överraskning i statistiken. För, talar att antalet nya arbetslösa inte fallit på länge trots all stimulans som borde ge mer och mer effekt. Mot, talar all negativ statistik vi fått de senaste veckorna.

Jag är ju lång och positivt färgad så därför ignorerar jag all negativ makroinformation och tror/hoppas bara att jobbmarknaden varit lite bättre. Tillsammans med Alcoas rapport igår kväll skulle det kunna ge marknaderna den skjuts de behöver för att gå till nya årshögsta, kanske även Sverige.

I övrigt så tror jag att rapportperioden blir ganska händelsefattig och att marknaden driver uppåt i lagom tempo i takt med att vi lägger rapporterna och nerverna bakom oss och kan se framåt mot 2010.

ISM för tjänster

Tjänstesektorn hänger i och jag också.

Marknaden skickades först upp och sen ner under de tio minuter som gått sedan statistiken presenterades. ISM non manufacturing september kom alltså in på 50,9 (augusti 48,4) och förväntat 50,0. Delkomponenterna var lite blandade (prices - , orders +), men totalt sett torde det här vara rätt bra för marknaden och sentimentet.

Jag hänger kvar vid mina longs...

Payrolls... dyr start på fjärde kvartalet

Payrolls sämre än väntat: -263k vs. -175 väntat (g.s. hade dock -250k, men innan goldman kom med den prognosen var förväntan om payrolls mindre än -100k).

Marknaden börjar rejält negativt efter siffran... och det är efter en redan dålig start på dagen. Vi får se om det bara blir -5 eller -10 procents korrektion eller om det är början på en riktig björnmarknad.

Jag håller mig tills vidare kvar i bullspåret med precis samma analys som tidigare. Med en fond att ansvara för beter jag mig av lite naturliga skäl som en oljetanker och vill heller inte hatta för mycket fram och tillbaka. Dessutom har jag fortfarande buying power eftersom jag bara ligger halvlång. Kanske skulle jag agerat annorlunda som privathandlare, men det får vi aldrig veta.

Makrostatistiken är svag, centralbankerna knorrar om både reglering och exit från stimulansprogrammen och en del stora företag kommer med dåliga rapporter. Det är tufft att vara lång då. Å andra sidan är stimulanserna fortfarande i full sving, räntorna rekordlåga, aktier varken dyra eller billiga om nuvarande prognoser håller och många är skeptiska till uppgången. Even Steven mellan bull och bear tycker jag ungefär intellektuellt, men intuitionen säger att uppsidan är större i alla fall. Se tidigare inlägg och kommentarer för i alla fall lite djupare analys.

Just nu KAN det vara ett bra köpläge, men visst känns det nervöst

Jobbstatistiken sämre än väntat. Köp på dips

ADP employment change kom just (14:15) in på -254k istället för väntade -200k. Som framgår av grafen fortsätter jobbsituationen att förbättras i lagom takt (eller snarare sagt: försämringstakten fortsätter att avta), men eftersom det var sämre än väntat så faller börsen lite.

Jag tror man ska passa på att köpa på den här typen av intradagnedgångar. Det är i vilket fall som helst INTE den här typen av information som kommer knäcka uppgången.

Köp på consumer confidence

Marknaden dippar på consumer confidence. Helt rätt förstås. Den var ju sämre. Men, det ger ett köpläge för det betyder så lite i det stora hela. Dessutom sörjer det för att stimulanserna fortsätter

Bra husprisutveckling i USA i juli

Case/Shiller-statistiken över huspriser lyfter marknaden lite på eftermiddagen. Jag sitter nöjd, med att stimulanserna fungerar och väntas vara kvar länge än.

Jag träffade en grymt positiv strateg på lunchen idag också. Hans tes var framför allt att tillväxten i USA och världen kommer överraska rejält nästa år, men sen kanske motsvarande på nedsidan ett par år efter det. Det kan vi ta sen, när vi tjänat pengar på uppstället.

Jag lär sälja för tidigt som vanligt, men jag ska i alla fall försöka hålla mig kvar även när det drar som värst då de sista ska panikköpa sig in i marknaden.

Renässans för Baltic Dry?

En liten kommentar om shippingindexet Baltic Dry i nyhetsflödet idag:

The gauge may rebound to 4,000 points as local governments encourage factory output, especially of steel, Kong Fanhua, a senior researcher at the company, said in an interview. "If you believe in a China story, believe in a recovery in the shipping market," Kong said today. The index ended yesterday at 2,192.
Iron ore is the biggest dry-bulk cargo moved by sea, and China is the top consumer of the steelmaking material. The Baltic Dry Index, regarded by some investors as a proxy for shifts in global commodity demand, peaked this year at 4,291 in June as China's stimulus package revived demand.
The fourth quarter is the "traditional high season" for coal consumption, which should boost the shipping trade, Kong said in Singapore, where he's attending an industry conference.
Talks on iron prices for next year between suppliers and Chinese mills may also drive vessel bookings, he said.
"China's government can't stop the current policy of expansion," said Kong. "It's just like driving a car on a
mountain: if you stop in the middle of the mountain, you'll slide down backward."

Korträntorna faller fortfarande

En liten not bara angående stimulanser och eventuell exit från detta. Korträntorna i världen faller fortfarande (snittet av korträntor i världens centralbanker). De står alltså inte bara stilla eller för den delen höjs. USAs ekonomi är normalt dubbelt så känslig för globala korträntor som för sin egen.

Ekonomisk policy har sin största effekt efter 6-12 månader så det är om ett år som vi får se stigande positiva effekter av dagens ökande globala monetära stimulanser.

Sen får vi inte glömma att dagens paket innehåller så mycket mer än korträntan så det är inte självklart att det blir så positivt som ovan anger.

Det ser ju inte JÄTTEbra ut...

Min minnesanteckning i morse: USD weaker, 10yr lower, stocks down, oil down, copper down, weakish macro data last week.

Det enda positiva jag egentligen kan säga i det här läget är att centralbankerna åtminstone inte har några omedelbara argument för att minska stimulanserna.

Statistik, lögner och förhoppningar

Svaga leading indicators, svaga husdata, svaga orderdata, svaga husdata igen…

Marknaden åker ner lite grann för varje svag datapunkt för augusti – även om det i grund och botten är samma data som presenteras. Jag skulle inte kunnat orkestrerat de här dagarnas paus på marknaden bättre om jag hade varit allsmäktig. Vi blir av med överköptheten utan att skapa någon panik alls. Inga tekniska nivåer bryts, inga rörelser är riktigt stora (även om gårdagens sell-off i S&P kanske var åt det hållet, men så var det också från en ny long time high som inte hörde hemma i pausen)… jag känner mig trygg i min långposition. Trygg, men nöjd. Jag tror det är ett bra tillfälle att köpa mer, men jag har så det räcker för att vara ett spekulativt halvårs-bet (med kundernas pengar) på att Goldilocks är tillbakak i ny tappning. Med Guldlock menar jag lagom tillväxt och lagom penningpolitik, fast där ”lagom” betyder ”inte tillbaka till recession” och ”inte höja räntorna från 0”.

Köp på dips, gärna idag. Jag är dock klar, men funderar privat på att köpa dollar.

Pengar sover aldrig

Pengar sover aldrig så portföljen får jobba för sig själv ett tag. Jag ägnar dagarna åt att läsa – inte bara finansrelaterade nyheter utan precis allt från vetenskap till humor (dit även bloggen räknas efter mina snedsteg)

Just nu funderar jag över om det inte är dags för kronan att tappa i värde mot dollar och euro på allvar. Jag kanske utvecklar tankegången framöver, kanske inte (och smart vore det för valutaspekulanter är galna och valutaprognoser är för idioter – icke desto mindre är jag beredd att investera privat i något dollarkänsligt – kanske dollarn själv)

Pengar på väg in i marknaden eller inte?

Goldman konstaterar i sitt morgonbrev idag att "hedgefonder har fortsatt att öka sin långesponering under rallyt, men fortfarande inte är långa nog". I samma andetag påpekar g.s. också att "investerarnas skepsis dock tilltagit de senaste dagarna".

Som vanligt kan man inte dra några slutsatser av enstaka datapunkter eller ens enstaka informationsområden. Nu är jag dessutom [har blivit] long biased och kan inte hindra att mitt undermedvetna söker stödjande information, men jag tycker ändå att Goldmans information låter mer bra än dåligt för mitt case. Det viktiga i slutänden blir nog emellertid att följa med marknaden nedåt när väl Goldman pekar med hela handen och säger åt sina kunder att sälja. För ned ska det förr eller senare, men tills vidare kör jag stimulansspåret uppåt (hygglig tillväxt med hög arbetslöshet, låga räntor och fortsatta stimulanser).

En veckas paus

Jag tar en veckas paus med bloggandet, men fortfarande gäller "Köp på nedställ", t.ex. idag, t.ex precis nu kl 10.27.

Jag är visserligen själv nöjd och klar med min egen långposition, men om jag tyckte att jag missat uppgången skulle jag köpa på nedställ den här veckan då alla är oroliga över G20, Fed, överköpta aktier, US home sales mm.

Dr Koppar är sliten

Dr Koppar kämpar i motvind och aktieindex har rallat ordentligt de senaste veckorna. Jag skulle inte bli förvånad om vi får en negativ rekyl vilken dag som helst nu. Frågan är emellertid om jag är beredd att handla på det, inför det? Svaret blir, efter lite intern mangling, nej. Beslutet handlar bara om intuition, inget annat och precis som när jag gick kort i april och påpekade att det kanske var dumdristigt och man inte borde följa mig så är det nog dumdristigt att ligga kvar med lika stor långposition idag som igår. Jag gör det hur som helst i alla fall.

Jag känner mig lite allmänt sliten och håglös just nu. Det är därför jag fokuserar mer på portföljen och mindre på bloggen. Förhoppningsvis vaknar hjärnan och livsandarna till liv snart igen

Silly Fed

Philadelphia Fed index bättre än väntat: 14 istället för väntade 8 (senast 4)... marknaden tickar till lite upp efter en eftermiddagssvacka... Om jag går till mig själv gissar jag att det är jobbigt att ligga kort nu.

Skönt home run på sistone

Äntligen har jag fått en period med lite flyt igen

Housing starts, jobless claims perfekt som väntat idag och lägger en bas för fortsatt uppgång [hoppas jag - lika nervös som alltid i den här uppgången]

Cont claims lite sämre dock, men den siffran släpar efter och beror på så mycket annat (regler för vilka som får reggas som långtidsarbetslösa t.ex.)

ZEW

Det surnar till lite på börsen efter ZEW kl 10:30. Både outlook och current förbättrades väsentligt, men inte lika mycket som väntat. Just nu räcker det för att ge en liten nedgång. Det är mycket positivt redan diskonterat i aktiekurserna... uppenbarligen.

Europaindex är nu ned 1% sen terminsstarten kl 8 i morse (börjar högt och slutar lågt?), men i ljuset av återhämtningen i går är det inget att hetsa upp sig över. Jag tycker att det vore naturligt med en liten rekyl eller sidledes fas någon vecka eller två. Å andra sidan har kurserna legat på samma nivå 5-6 handelsdagar redan och är bara på samma nivå som sista veckan i augusti.

Jag ligger redo för fortsatt uppgång och har inga planer på att ändra det, nyfrälst bull som jag är efter en tuff sommar på björnsidan. Bakgrunden till min positiva syn på aktier i dagsläget är att ekonomin är lagom svag och bolagsvinsterna lagom starka, vilket ger en kombination av fortsatt låga styrräntor och förhoppningsvis långräntor samtidigt som vinsterna överraskar på uppsidan. Alltså: köp på alla nedställ.

Michigan 70,2

D.v.s., University of Michigans konfidensindex presenterades just och det var på 70,2 (upp från 65,7 och bättre än väntade 67,5). Precis som de flesta indikatorer på sistone (t.ex. kinesisk utlåning och industriproduktion i natt för att nämna några aktuella) var den klart positiv. Sedan jag gick half in [mycket senfärdigt ska tilläggas] så har marknaden rusat uppåt på den ena positiva nyheten efter den andra. Det är bolagsrapporter (FedEx idag), makrotal (BNP, utlåning, industriproduktion osv... samt sentimentsindikatorer (t.ex. dagens "Mich") som unisont pekar uppåt, samtidigt som centralbankerna håller nere räntan och säger att de ska fortsätta med det.

Det är nästan otäckt vad positivt det är samtidigt som världen bygger sig upp mot ett riktigt ras, värre än 2002 och 2008. Frågan är bara när och hur mycket man kan tjäna på uppsidan innan dess. Jag är med ett tag till, kanske 3-6 månader till att börja med. Det betyder i praktiken att bara för att kurserna faller några dagar kommer jag inte börja sälja utan försöker ha is i magen och undvika att tänka på framtidens baisse.

Plus eller minus?

I brist på annat publicerar jag min egen kommentar (svar på en annan kommentar) på förra inlägget:

Jag tror Hodgsons scenario är relevant för de kommande tio åren och att det finns risk att ekonomi och börs utvecklas som Japan senaste 10-20 åren.

På längre sikt, dvs 20-30 år (och som sagt, kanske snabbare), så är jag technooptimist.Vad spelar några tusen miljarder dollar i skuld för roll när framtidens teknologivärde ökat exponentiellt exponentiellt i 20 år? Antagligen lika mycket roll som om USA hade haft kvar 1 miljard dollar i skuld från förra sekelskiftet, dvs typ INGEN ALLS.

För oss aktieinvesterare är förstås 10 år en oändlighet, för att inte tala om 30 år så man kan HELT GLÖMMA technopositivismen och endast fokusera på kommande 6-18 månader hela tiden.

Där är jag POSITIV i första delperioden (upp till 6 månader) och NEGATIV i andra (6-18 månader), men vaken för förändringar på vägen.

Svar till Richard

Richard undrade om chanserna för en mjuklandning

SVAR:
Visst finns det CHANS till mjuklandning. Framtiden är FUNDAMENTALT omöjlig att prognostisera. Det är mer en frågan om storleksordningen på sannolikheten av olika utfall.

Den underliggande teknologiska utvecklingen, produktivitetspotentialen om du vill, är exponentiell. Därtill exponentiellt exponentiell. Hittills har alla levande människor dock erfarit en period då den primära exponenten varit så låg att under en livstid har inte tillväxttakten ökat nämnvärt.

Vi barn av 1900-talet tror fortfarande att världen utvecklas linjärt. Jag också, instinktivt, trots alla statistiska bevis för exponenthypotesen.

Vilket årtionde som helst nu kan dock tillväxtaccelerationen bli tydligare - och om den kommer tidigt nog kanske vi undslipper efterräkningen av skuldexplosionen senaste 10 åren. Dvs vi kanske får en mjuklandning, följt av en snabbare tillväxt än någon trott. DÅ ska man verkligen ha aktier om man vill stiga relativt alla andra.

Samtidigt kan sägas att i detta smått utopiska scenario kommer de flesta sannolikt ofattbart snabbt få det så mycket bättre i alla fall, att utvecklingen i minimilevnadsstandard från stenåldern till 1900-talet ter sig marginell i jämförelse. Dvs, aktieinvesteringar blir relativt onödiga för att nå en tillräcklig levnadsstandard till minimal arbetsinsats. Fast det dröjer nog 40-50 år innan vi är där, tyvärr, även om vissa tror att 20 år räcker. Tänk t.ex. på att våra datorer sannolikt är miljontals gånger mer kraftfulla om 20 år än idag och biljontals gånger om 40 år (sannolikt många många biljontals gånger med tanke på den tilltagande förbättringstakten).

Fast det är ju bara datorerna. Om inget annat förbättras i motsvarande mån ger det kanske inte så mycket. Å tredje sidan, med den datorkraften kan vi realisera Matrix och alla kan få vara kung, statiska i sitt näringssubstrat på 1 kubikmeter. Inget behov av komplicerad föda, fastigheter eller annat levnadsutrymme. Att finansiera en frivillig zombietillvaro kommer inte dra många procent av en statsbudget jämfört med dagens kostnader för pensioner, sjukfrånvaro, infrastruktur mm. [och vad händer med huspriserna?]

Men, jag svävar ut...

Jag har svårt att tro att en historisk skuldsättning repareras med ännu högre skuldsättning. Jag har svårt att tro att man drar sig ur stimulanserna utan volatila effekter, dvs i korthet tror jag inte på någon mjuk landing. Ekonomin kanske inte behöver gå in i förnyad recession, men tillväxten blir sannolikt låg under många år framöver. Japan de senaste tio åren är min bästa gissning för hur ekonomin och börsen kommer bete sig 2010-2020. Det kommer finnas långa och bra rallyn att investera i, men gravitationen (skulder, sparandebehov) drar ner börsen till lows eller mids igen obönhörligen utan att sätta några nya highs.

Ja, det vill säga, om inte teknologiutopin ovan utspelar sig fortare än ens en techoptimist som jag kan ana.

Internet uppfanns i mitten av 70-talet, tio år senare var dess spridningshastighet väletablerad och man kunde lätt prognostisera mitten av 90-talet som dess begynnande masspridningsår. Nu 15 år senare frågar sig nyligen röstberättigade hur man kunde leva utan internet förr i tiden.

I mitten av 80-talet var en mobiltelefon en signal om status och lyx mer värd än en guld-Rolex. Nu ringer man mobilsamtal i världens u-länder eftersom den trådbundna telefonin är för dyr att implementera.

Nästa paradigm kommer utvecklas ännu snabbare. Genteknologin har accelererat så att HUGO-projektet (arvsmassekartläggningen) som tog 15 år och många miljarder usd nu kan genomföras för några tiotusen på några veckor för vem som helst. Denna acceleration fortsätter.

...och paradigmet efter det, överlappande med övriga, ytterligare ännu snabbare. Vilket blir detta, som tar sin början 2015 t.ex och 2025 fullständigt förändrat vår vardag?

Hong Kong hjälper till

Hong Kong steg plötsligt 2,5 procent på några minuter i morse sedan Kina meddelat att de ska utöka ramen för utländskt A-aktieägande, även kallat QFII.

Det här tolkar jag som att Kina tycker korrektionen på aktiemarknaden gått tillräckligt långt och då slänger man in ett stöd. Jag gillar det inte och jag gillar inte kinesiska metoder ö.h.t., men det styrker min tes att myndigheter världen över tänker stimulera tills även den svagaste länken håller och det innebär att allt annat överstimuleras, t.ex. aktier. Dåligt på sikt, bra i närtid. En del pratar om att kissa i byxorna, men jag har aldrig köpt första delen om att det skulle vara skönt ens då.

Long and wrong (förhoppningsvis inte)

Ibland är det lite extra tungt att vara förvaltare… Det var en hygglig smäll igår, precis efter att jag lite opportunistiskt ökat exponeringen. Jag tycker att mycket spelar en långinvestering i ryggen: starka PMI-undersökningar från Kina, USA, Frankrike, Tyskland mm. Bra husmarknadsdata från USA och UK, långräntorna håller sig lugna även om viss diskontering av höjda korträntor börjar skönjas. Långräntorna däremot snarare tvärtom fortfarande på mycket låga nivåer. Det KAN vara så att räntemarknaden funderar över deflation och double dip, precis som mitt huvudscenario var tills ganska nyligen.

Olja och koppar har uppvisat lite svaghet senaste dagarna, vilket skulle oroat mig mer om makroekonomitalen var sämre. Jag fick brutalt fel i att marknaden skulle hitta en ny nivå att ta avstamp från igår. Istället blev det tvärtom.

Jag tycker ändå att förutsättningarna finns för börsuppgång (förutom två dagars skarp mottrend och det faktum att vi befinner oss mitt i en global finanskris av historiska mått, med allt det betyder för behov av ökat sparande och minskad konsumtion : ). Jag kör vidare ett tag till på mitt [ganska nya] spår att låga korträntor och övriga statssstimulanser fortsätter att boosta både vinster och aktieinvesteringar efter en liten septemberstartshicka. Om det inte vore för att jag köpte igår så skulle jag köpt idag, men för att gå högre än 50% av max övertygelse måste jag ha lite mer performance eller trend med mig (säger jag just nu)

Idag presenteras ADP arbetsförändring (en indikator på officiella payrolls på fredag) och Challenger job cuts samt arbetsenhetskostnader i USA, fabriksorder och anteckningar från FOMC-mötet för tre veckor sen. Bra statistik har inte hjälpt mig i inledningen av september, men skam den som ger sig.

Half in!

Har lyft fonden till 50% (av mentalt max) under svackan idag. Går nu HALF IN (!) när alla är nervösa. Det är inte direkt blod på gatorna, snarare guld, men folk verkar åtminstone mer rädda än giriga.

Vilken start på september!

1014,7 i S&P-terminen nu kl 10:26

Inga (negativa) nyheter

Chicago PMI stark, Milwaukee NAPM stark

Ja, be inte mig förklara marknadsreaktionen på kort sikt på de starka Chicago PMI och Milwaukee NAPM (samma sak, annat ställe) idag. Visst finns det viktigare saker här i världen – valet i Japan, lånestatistiken i Kina, valet i Tyskland osv…, men allt det hade vi i morse. Varför det plötsligt ska falla ihop när positiva tecken på ekonomisk tillväxt ploppar upp i USA vet jag inte.

Det innebär samtidigt att magiska 1015 i S&P-terminen attackeras. Jag får helt enkelt hålla tummarna för att det håller och sen lyfter som en raket J.

Vad sägs om att få lite frihet under eget ansvar?

Johan Norberg citerar The Rasmussen Study:

70% of likely American voters favour a government that offers fewer services and imposes lower taxes over one that provides more services with higher taxes. Just 19% prefer the bigger version, down five points from July and the first time it´s below 20%. Even among Democrats 48% of Democrats prefer small government while just 34% prefer bigger government.


Endast 19% vill ha en större regering, dvs högre skatt och bättre public service. Övriga är alltså nöjda eller vill ha mindre regering och mindre skatt och således få sköta sina liv i frihet under eget ansvar. Varför kan inte svenskarna tycka så här?

Hur långt kvar upp?

En liten notering om nivåer:

Avståndet till börsnivåerna för dagen innan Lehmanhelgen är just nu:

S&P 500: 22,5%
EuroStoxx50: 17,5%
OMX: -6,5%

Jag tänker i mitt stilla sinne att i den pågående stimulansmanin så kan nästa hållpunkt vara just ”pre Lehman”. Jag är knappast unik i detta och det är egentligen fantastiskt optimistiskt att redan lagom till årsdagen av den största finansiella katastrofen sedan andra världskriget så är alla negativa börseffekter neutraliserade. Extra häftigt att OMX sedan länge passerat hållplatsen…

Svag öppning men jag ligger kvar tills vidare

S&P-terminen är ned 1,7% sedan i fredags eftermiddag och beteendet efter valresultatet i Japan är knappast betryggande. Jag känner mig lite villrådig, men kommer nog inte göra några förändringar idag. Marknaden var upplagd för en rekyl och jag har fortfarande en icke-aggressiv position på omkring 40% av vad jag maximalt känner mig bekväm med när jag är riktigt positiv.

Det obehagliga med rekyler är att ibland utgör de själva trendvändningen och jag är knappast genuint bullish, mer taktiskt av nödvändighet och nästan bara pga stimulanspaketens effekt på tillgångsmarknader, inte på ekonomin.

Kopparpriset fortsätter i alla fall uppåt och ligger på årshögsta, men å andra sidan finns det ALLTID någon variabel som ger stöd åt ens grundhållning…

Lösa tankar om varför arrangerade äktenskap är så bra

Jag förstår inte varför svenskar upprörs över arrangerade äktenskap.

"Ingen man är en ö" och att överlåta beslutet att ingå livslångt umgänge, ofta med en parallell plan att skaffa barn, till några så oansvariga som de två kärleksdruckna passionerade kärleksfåglarna själva låter inte som en bra idé alls ur ett samhällsperspektiv. Vi lever alla tillsammans och är beroende av varandras handlingar. Samhället är ett komplicerat nätverk av ekonomiska och sociala band som kan skadas oproportionerligt mycket, till allas förtret, av ogenomtänkta relationer som leder till brustna förhoppningar, psykologiskt trasiga individer, inte minst barnen i dysfunktionella förhållanden.

Arrangerade äktenskap har praktiserats sedan civilisationens gryning, i dess vagga, mitt i själva huvudfåran av vetenskaplig och kulturell utveckling, i epicentrum av de bibliska miljöer stora delar av både västerländska och österländska monoteistiska samhällen är så välbekanta med. Tidigt insåg man visheten i att låta erfarna äldre, med så mycket större insikt i samhällsväven avgöra vilka personer, vilka släkter, vilka ekonomier som skulle ingå äktenskapsband.

I Sverige är det en självklarhet att majoritetsbeslut förmedlade via representativ demokrati utgör den högsta källan till visdom när det gäller att styra ett land. Tänk om folk i passion skull framföra sina fordon i 31 km/h i Stockholms innerstad eller i glad berusning ta chansen att rulla hem på sin skoter i motsvarande hastighet i de småländska skogarna efter några kvällsöl med en lite för avlägsen granne. Tänk om en 19-åring skulle få en flaska vin med sig till kompisens 20-årsfirande bara för att de båda i ogenomtänkt glädje och spirande optimism tänkte att "det inte kan vara så farligt" och därför åsidosätter generationers djupa kompletterande av samhällsfaran med unga människors nyttjande av de äldres föredragna njutningsmedel? Och Gud förbjude att någon skulle betala för sexuellt eller sensuellt umgänge på annat sätt än med mat, dryck, tid eller tjänster. Som tur är har vi en stat som satt P för all denna samhällsomstörtande verksamhet. Med allas bästa för ögonen förstås.

På samma sätt borde det stå klart för var och en att föräldrar och deras föräldrar vet bättre, i kraft av erfarenhet och genomtanke, hur en relation ska skapas och kan med kallt huvud ta hänsyn till såväl ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala förhållanden, till skillnad från den euforiska, i huvudsak, kättja som förmodas driva ungdomarna in i destruktiva förhållanden utan framtid och utan en tanke på den känsliga samhällsstrukturen och framför allt de äldre släktingarnas välgång.

Utan att ifrågasättas anses ungefär hälften i skatt vara rimligt. Man delar lika mellan sig själv och de andra helt enkelt. Pengarna går till de som vi alla gemensamt röstat fram ska få avgöra den slutgiltiga fördelningen till infrastruktur och behövande. Mycket av pengarna stannar där, hos politikerna, verksgeneralerna m.fl. och mycket av resten försvinner till andra improduktiva delar av den offentliga apparaten och intern "kontroll" av densamma. Pengarna sovs bort i plenissalen, eldas upp på oändligt onödiga arbetsresor och äts och dricks upp på överdådiga möten med andra folkföreträdande dignitärer om de inte bara rent av slösas bort. En del kommer sen till användning i form av järnvägar ingen använder, bilvägar i folktomma områden eller postgång och teletjänster till orter där ingen arbetar men hävdar sin rätt att bo kvar (på andras bekostnad.... nja, eller i deras ögon inte på någons bekostnad, bara skattemedel... och teoretiskt skulle det kunna vara de själva som betalade skatt till andra om det hade varit så, så det är verkligen inte mer än rätt)

En annan del går till folk som inte brydde sig om att utbilda sig utan som kanske festade bort sin ungdom eller ägnade sig åt okvalificerade relationer som inte godkänts av föräldrar eller statstjänstemän och vi är tillbaka till en av källorna till mycket ont i Sverige. Om vi bara hade arrangerade äktenskap skulle mycket av denna ineffektivitet försvinna. Vi skulle ha fokuserade elever och välutbildad formbar och flexibel arbetskraft, van att ställa sig till andras förfogande med beaktande av dessas större erfarenhet och kunskap om allt viktigt. The only thing you don't need is love, kan man säga.

Det paradoxala är att svensken ibland kan höras yttra något negativt om arrangerade äktenskap, men i stort sett aldrig något om idén med skatt och med toppstyrning av stora delar av ens ekonomi och vardag. T.o.m. 10% inblandning (vad det nu betyder) i mitt val av partner skulle störa mig enormt, men frågan är om inte lika mycket i skatt stör mig mer.

-Men tänk på alla sjuka, lata, handikappade, hedonister, kortsiktiga, festglada, prioriteringsutmanade osv som inte kan eller har lust att ta hand om sig själva. Vem ska ta hand om dem? [det här skulle egentligen inte stå här eftersom det tar udden av ironin]

-Ja, tänk på alla fulla, kåta, ytliga, prestigefyllda, genetiskt eller psykologiskt tveksamma individer och kombinationer som ingår osunda relationer med livslånga konsekvenser för sin egen och kanske även nästa generation. Varför skulle vi inte hellre ta tag i detta ofog innan vi pungslår befolkningen på produkten av deras ambitioner, intelligens och ansträngningar?'

Alltså; slutsatsen av allt pladder är att vi snarast bör införa arrangerade äktenskap i Sverige, med flera uppenbara fördelar: Större fokus på skolan istället för missriktad passion Bättre utbildad arbetskraft Större och positiv vana av toppstyrning för bästa kontroll och samhällseffekt Inga improduktiva homorelationer utan fortplantning Stabila sociala relationer utan störande inslag av passionskaraktär Vad gäller det ekonomiska systemet är det såklart så att gällande system är bäst. Det är ju uttänkt och beprövat under många generationer och vi har aldrig haft det bättre.

Ingen man är en ö, som sagt, och han tar definitivt inte bättre beslut i sitt semidruckna förtjusningstillstånd än en kommitté av erfarna äldre med stöd av ett beprövat system av konventioner, lagar och regler. Alltså är det bästa för alla att staten tar hand om merparten av besluten i ett land, oavsett om det gäller kroppslig njutning, intag av berusningsdrycker, framförande av fordon, investeringar och andra beslut gällande den egna kroppen (t.ex. när man vill ta steget till nästa dimension).

Trist statistik... rullar vidare

Personal income, spending, PCE... allt var ungefär som väntat och borde inte utgöra hinder för fortsatt uppgång. Det överköpta läget börjar släppa efter en tids fight kring 1015 på S&P 500 och oavsett vad mätningar visar så snackar väldigt många om att det borde korrigera nedåt - en bra anledning till varför det inte ska göra det.

Möten driver världen

...hoppas jag för jag går från möte till möte idag... och en vinlunch med carpaccio och några glas franskt innan lammet med ugnsstekta rotfrukter. Dagens BNP-statistik (uppdatering) och jobless claims var som väntat eller bättre och passar bra in i min lilla långposition. Flyter vidare utan stora idéer helt enkelt.

Peace out

Vad köpa när cash is trash?

Richard: Investera i vad? [...]

Peter Eek: Allt är nog bättre än kontanter, tom fastigheter. Går det riktigt illa blir t.o.m. fastigheter bättre än aktier eftersom företa gfunkar så dåligt i osäkra tider, tider av negativ eller extremt hög inflation. Guld kan funka hyggligt men man blir ju inte rikare av det (på 100 år är kanske realvärdet oförändrat men alltid med +/- 50% beroende på utbud/efterfrågesituation vid realiseringstillfället, inte rik på fastigheter heller - inte hävstångsjusterat i alla fall. Man blir förstås rikare än madrassfolket (pengar på banken, i madrassen) men man får det inte bättre ställt i egentlig mening. Obligationer funkar inte heller, kanske inflationsjusterade bonds är något bättre än guld dock.

Kvar blir aktier, direktinvesteringar i företag och snabba singelaffärer i t.ex. corp bonds, momentuminvesteringar i aktier, optionschansningar mm.

Kanske "allt är osäkert" Taleb har rätt strategi som alltid ligger närmare 100% lång men alltid har säljoptioner out of the money som fylls på i takt med uppgång och skalas ned om de går in the money. Eventuellt parade med utställda calls som cappar uppsidan men neutraliserar priset för grekerna i putsen. Då får han alltid lite sämre än aktieindex men är säkrad mot katastrofer och ras.

Lite statistik...

Durable goods orders +4,9% i juli (3% väntat), ex transport +0,8% (0,9 väntat). Ett lagom bra tal (”core” ex transport), i linje med mina förhoppningar om en stigande marknad

Huspriser

Huspriserna i USA är fruktansvärt viktiga. Om de går upp mildras kreditförlusterna för bankern och konsumenterna får andrum. Bankerna får större utlåningsutrymme, liksom konsumenterna.

Case/Shiller släpptes kl 15 idag och då årsrörelsen bara var -15% istället för -20% för huspriserna. Även C/S 20 överraskade positivt men inte lika mycket. Aktiekurserna tog ett snabbt skutt uppåt i samband med siffran men är nu tillbaka på nivåerna innan siffran.

Jag är skeptisk till statistiken eftersom den manipuleras av skatterabatter, manipulering av foreclosures och andra stimulansåtgärder. Samtidigt är det precis sånt här jag tror kommer fortsätta under mycket lång tid. Ekonomin är så illa ute att man inte vågar släppa efter det minsta lilla. Problemen efter Lehman (big L som var tänkt att visa att ”banker” visst kan gå omkull, men istället fick alla att säga ”aldrig igen” och därmed blev moral hazard värre än någonsin) har skrämt myndigheterna så att Bernanke fått frikort att göra vad han vill och nu blir han nominerad igen. Helicopter Ben kommer trycka pengar som om det inte fanns någon morgondag och det håller så länge det håller och då kommer nästa krasch få 2002 och 2008 att se rätt fjantiga ut.

Till dess ligger jag lång och allt längre i takt med att jag vågar köpa. Jag småköper hela tiden på bakslag nu och siktar på kort sikt på 1/3 av min mentala limit, men sen blir det nog ännu mer.

Existing Home Sales

5,24m vs. 5,00m förväntat i årstakt i juli. Klart bättre än väntat. Nästan för bra

NAP

Någon annans pengar är tydligen alltid lätta att spendera...

Kul inlägg angående frågan om USAs hälsovårdssystem.

Fredagsnöje för bears

Mitt misstag i sommar

Mer statistik, fortfarande positiv

Klockan fyra i eftermiddag presenteras statistik över Existing Home Sales i USA.


Förväntningarna ligger på 5,00 miljoner enheter i årstakt för juli, något upp från 4,89m i juni. I enlighet med de senaste dagarnas inlägg från min sida och min försiktigt positiva hållning till aktiemarknaden så tror och hoppas jag att siffran blir ”ok”. Jag vill inte ha ett kanonstarkt tal eftersom det kan locka fram farhågor om minskade stimulanser framöver och i värsta fall höjda räntor. På kort sikt tror jag ändå att marknaden kommer gå starkt om dagens statistik är stark, men risken är att uppgången blir mindre uthållig.


5,00 miljoner enheter i årstakt är nog mitt drömtal för idag, precis som enligt genomsnittsförväntningarna. Jag tror emellertid att siffran kommer vara starkare än så för juli, men orkar inte reda ut varför jag egentligen tror så.



Jag känner att jag egentligen borde öka min långexponering ytterligare, men efter fyra tuffa månader vill jag inte ta för stora risker utan hellre gneta mig tillbaka först.

Baltic Dry

Snart presenteras jobless claims för veckan t.o.m. 15 augusti. Tills dess kan vi titta på Baltic Dry index som vände upp 2-3 månader innan aktiemarknaderna i väst och ned för 2-3 månader sedan. Spöklikt nog vände Baltic Dry ned 3 månader innan Lehman också…

Betyder det här att kurserna ska ner nu? Njae, då är nog koppar viktigare och koppar har haft en liten rekyl senaste veckorna, precis som aktier, men inget att bråka om.

Nu håller jag tummarna för att claims är lagom bra.

Brev till en bekant

Hi,

In the eternal guessing game called the stock market I am starting to lean to the positive side for once. Governments seem set to stimulate the economy for far too long (of course spelling disaster in the future, whenever that is… I think life seems to be composed of a lot of annoying nows) and even if it doesn’t help the little guy, the stimulus should trickle down to the stock market.

If you are still long, perhaps you should stay that way

Regarding houses: that should be a different story: Unemployment will keep rising (stimulus benefits the stock market, not the little guy) and rates can’t go lower, only stay flat best case. I thus still see lower prices on houses ahead, but on the other hand – if you see a good deal on a house you like, why not take it? Worst case, your money would have been better invested in stocks instead but why gamble with your shelter?

CU,



________________
I natt har S&P-terminen krupit upp över 1000 igen. Magiskt. För att vara fundamentalspelare ägnar jag alltmer utrymme här åt att kommentera benknotornas position i muggen och topologin hos min dagliga kaffesump, men sådant är spelet. Fundamenta är viktigt för att hålla reda på slutstationen "B" som vi ska ta oss till från dagens situation "A". Resan däremot kan gå via punkterna c, d, e, f, g, h ,i , j och alla andra bokstäver i alfabetet, styrd av psykologi, likviditet, window dressing, naturkatastrofer osv. Inte helt sällan kan några av punkterna definieras av lyxiga restauranger, after work-pubar och outhärdliga baksmällor [det senare förstås endast på helgdagar].

Jag tyckte att uppgången gick dubbelt så högt som den borde. Jag hade dragit fel slutsatser av den information jag hade. Nu tror jag att uppgången fortsätter, driven av fortsatta stimulanser som just för att de inte fungerar som man hoppats kommer förlängas, och att de senaste veckornas paus är bara just det - en naturlig platå orsakad av samma mentala spärrar jag själv lidit av de senaste månaderna. I samma självplågande anda som den senaste tiden fortsätter jag således att köpa högt och sälja lågt och ökar således exponeringen något idag.

Några fler som ser detta som en säljsignal?

Är det på riktigt nu?

Is this NN for real?

Nyss frågade sig alltfler om uppgången var här för att stanna, nu frågar samma personer om nedgången på marknaden är på allvar.

Jag är lite trasig för tillfället, vilket torde ha framgått av inlägg och inläggsfrekvens. Jag är fortfarande marginellt lång och har således lyckats följa upp en för tidigt avbruten lång och därefter en misslyckad kortposition med en misslyckad långposition och sånt sliter på psyket. Dock gäller att: volymerna är låga under nedgången vilket minskar betydelsen och att tidigare analys gäller avseende stimulanser och aktierörelser. Ekonomin är fortfarande svag och återhämtningen tveksam. Därmed kommer stimulanserna fortsätta och pengarna läcka över till aktier när de inte sätts i arbete i realekonomin.

Jag gillar inte att ha fel och jag hatar när felen kostar pengar och jag mår extra dåligt när det gäller andras pengar. De här egenskaperna har gjort mig till en lyckad förvaltare, men också en privatperson som ibland mår sämre än jag kanske förtjänar. Jag har 4 supermånader och 4 halvtaskiga månader bakom mig i år och totalt sett ett godkänt resultat, men ändå känner jag mig nästan kriminellt dålig. Nåja, i det här yrket är det bara att bita ihop, låta ens sociopatiska sida ta över och kallt beräkna risk/reward framöver oaktat track record bakåt.

Jag räknar med att makrotalen blir halvbra framöver. Riktigt bra tal och fortsatt V-form på IP, PMI, BNP mm vore inte bra för då riskerar stimulanserna att minskas och t.o.m. styrräntorna att höjas. Dessutom skulle det betyda att jag haft fel i min analys av det ekonomiska läget (deleveraging, ökat sparande, minskad vilja till konsumtion) och det skulle svida i själen. Rapportperioden för Q3 och Q4 blir spännande: Siffrorna borde bli lite tveksamma, men fortfarande med mycket god kostnadskontroll och inte minst fantastiskt mycket bättre än Q3-Q4 förra året. Lite (eventuellt överdriven) optimism inför 2010 kanske också smygs in i bolagens Utsiktskapitel och driver på kurserna uppåt.

Fortfarande skotträdd

Än slank det hit, än slank det dit... Just nu är det uppåt. Genom magiska 1000 på S&P igen. Jag sitter på händerna, lite lång, men skotträdd. Innerst inne tror jag ändå att stimulansrallyt håller ganska länge framöver och att aktier nog är det minst dåliga att äga.

Med kontanter, obligationer blir man fattigare. Med fastigheter sitter man kanske fast när räntorna stiger. med guld vet man aldrig hur det blir... fast guld känns också ganska bra, men inte helt.

Jag tror att bara man har Bernanke ur vägen efter kvällens FOMC-möte så vågar man köpa igen. Det spekuleras förstås i att hans ska säga något om exitstrategi på kvantitativ easing eller annat räntehökaktigt, men jag tror inte det.

Köpläge?

Världen ÄR genomrutten, inflaterad, instabil, obalanserad. Att investera är som att hålla balansen ovanpå en ballong. Just nu rasar kurserna, men trots att jag är genombearish fundamentalt och bara marginellt lång så tror jag att det här inte är mer än en tillfällig rekyl. Fortfarande gäller att det finns mer pengar på gång än det finns varor.

Jag tror att det här är ett kortsiktigt köpläge. Själv gör jag dock inget.

/Skotträdd

Nästa hype kan bli produktivitetstalen

Från och med i dag halv tre börjar produktivitetstalen i återhämtningsfasen offentliggöras. USAs Q2-tal väntas bli 5,5%, men statistiken är ryckig och osäker och bygger bl.a. på lönekostnadsindex. Hursomhelst, allt välstånd bygger på produktivitet. Enklast är att tänka sig en Robinsin Crusoe-ekonomi på en person. Om han producerar 5% mer per tidsenhet, dvs 5% mer per person vid en given arbetsinsats så kan han också konsumera 5% mer totalt och per person. Alternativt kan han välja att jobba mindre och ta mer semester på någon söderhavsö.

Tillgång till kapital (land, plog mm) och insatt arbetstid avgör total produktion. Produktivitetstalet är det som lyft oss från stenåldersgrottorna till ett liv med stora, fräscha enfamiljsbostäder, jetdrivna utlandssemestrar, platt-TV och personliga motorfordon.

I en återhämtningsfas släpar sysselsättning och löner efter, medan (efterfrågan och därmed) produktionen ökar. Det kan ge upphov till fantastiska produktivitetstal och hög lönsamhet. Jag tror inte att det är uthålligt, men kommande månader och kvartal kan det bli hype kring just produktivitetstalen. Prognosen för USA Q2 är 5,5%.

Utan tjafs: OMX vs kopparpriset

Bull eller Bear? Eller ingetdera?

Viktig statistik i USA

Payrolls (14:30 idag) kan kanske skaka loss marknaden uppåt eller nedåt.

I den pågående cykeln är sysselsättningen sannolikt ledande istället för eftersläpande det är därför payrolls är så viktigt.

Det beror på att fler arbetslösa orsakar fler kreditförluster och därmed ännu en negativ runda i recessionsspiralen. Grundorsaken till att det fungerar så i den här recessionen, till skillnad från andra, är att dess källa låg i för hög belåning och dåliga krediter, medan normala cykliska perioder av ekonomisk svaghet beror på lagerkorrektioner.

Halv tre presenteras alltså sysselsättningsförändringen i USA. Officiell snittprognos är -325k, men t.ex. Goldman (-200k) och Deutsche Bank (-150k) har mycket mer positiva förväntningar. Vissa funderar t.o.m. på om det kan bli ett positivt tal, dvs ÖKAT antal sysselsatta.

Frågan är då vad som egentligen är förväntat och vad som då är positivt eller negativt. Egentligen kan man tycka att allt mellan positiva tal och som mest -467k som i juni ju innebär en förbättring, eller ska man jämföra med officiell prognos på -325k, eller kanske majtalet på -322k. Eller är det mäklarfirmornas prognoser som styr som styr?

Jag blir förvånad över hur ekonomin och statistiken fungerar oavsett. USA har ju rekordhögt antal som jobbar deltid och bland fulltidarna jobbas färre timmar i veckan än på mycket länge. En arbetsgivare behöver alltså inga NYA anställda, bara fler TIMMAR och mindre deltid. Därmed borde payrolls inte kunna förbättras. Fast det är klart…, man kanske inte behöver säga upp folk heller (även om nyheterna är fulla av just sånt och det är det som lyft vinsterna i Q2 när intäkterna har fallit) och någon gång ska ju antalet sysselsatta öka.

Jag tror att den underliggande positiva processen för aktiekurser finns kvar; inflöden, ”mindre sämre”-statistik, stimulansprogram och en vilja att köpa på sånt som inte är riktigt dåligt. Jag tror att det räcker med ett tal på -350k eller bättre för att marknaden ska stänga högre idag. Då är man av med osäkerheten som statistikpresentationen innebär och kan fortsätta som vanligt. Dvs köpa.

Fortfarande lång, våndas, hoppas och bjuder på min smärta

OK, så vi råkade konsumera för mycket under en period, förledda av tron på evigt låga räntor, stigande huspriser och aktiekurser. Vanföreställningen eldades på av billiga elektronikprodukter från Asien och billiga lån från Asien (privata huslån, institutionella investeringslån och statsfinansiering). Det fanns billiga lån till allt, arbete åt alla och tillgångspriserna steg.

Det visade sig sen tydligt att kalkylen var felaktig och att vi egentligen behövde spara och investera i produktivitet för att få en bättre framtid. Inte nog med det, en del av ”utvecklingen” måste backas, t.ex. huspriser och aktiekurser vilket satte strukturerade obligationer och bankernas aktiekapital i farozonen.

Normalt skulle bankerna förstatligats, städats och omnoterats och skattebetalarna ta notan, medan aktieägarna och bankcheferna förlorade allt och kunderna fick behålla sina lönekonton. Istället drog man igång sedelpressarna, räddade bankerna nästan gratis med garantier åt alla håll, staten köpte tveksamma värdepapper, försäkrade resten och finansierade alltihop med skuldutgivning som centralbanken köpte upp. Bankerna tjänar i den värsta bankkrisen någonsin MER pengar än någonsin pga alla dessa åtgärder. Svaret på för hög och oansvarig konsumtion blev inte sparande och investeringar. Det blev MER konsumtion, högre skulder, subvention av husköp, bilköp mm. Cheferna åkte inte dit ordentligt, inte aktieägarna heller, men skattebetalrna får betala en mycket större nota än de flesta förstår. Det sker i smyg, via framtida skatter, via framtida inflation, via högre upplåningskostnader efter sänkta kreditbetyg osv.

Var tror man att det ska sluta? Jag tror fortfarande att det till slut ändar i en krasch som får 2008 att blekna, men under överskådlig framtid tror jag att myndigheterna bara kommer öka åtgärderna: De måste visa att de är beredda att gå hela vägen, att bankerna aldrig ska hamna i farozonen, att skatterabatter, subventioner, låga räntor och quantitative easing kommer fortgå till jobbmaskinen är igång, deflationshotet (jfr Japan) undanröjt och under tiden kommer pengarna läcka till realtillgångar där de kanske kan behålla sitt värde, när pengarna i cirkulation blir allt fler utan att det produceras mer (det investeras ju inte och företagen skär snarare ner än bygger upp sina organisationer).

Fler pengar och färre varor = inflation (någonstans) – kanske inte i varor och konsumentprisindex på bra länge (pga arbetslöshet) men i realtillgångar som olja, guld, aktier, mark och fastigheter. Investera alltså gärna under mellanperioden, men undvik lån med rörlig ränta eller kortare bindningstid än att du hinner amortera allt innan omläggning. Skillnaden mot mitt tidigare baissetänk är att jag inte trodde att Obama, Bernanke, Geithner och andra beslutsfattare skulle köra på så hårt som de gör när de skänker pengar till bankchefer för att stötta systemet och med huvudlösa underskott och stimulansåtgärder som bara förvärrar obalanserna framöver.

Såg de inte vad som hände 2007-2008 efter förra stimulansexperimentet som startade 2001? Nu gör de samma sak igen, bara gigantiskt mycket större.

Och investerarna är med på tåget. De lärde sig 2003-2007 hur en slipsten ska dras. Det gjorde uppenbarligen inte jag, som suttit och surat med mina kortpositioner i två-tre månader, trots min initiala prognos i mars om en rejäl uppstuds.

Och nu är det riktigt spännande. Pengarna ligger på svart - för uppgång. Inte mycket, men tillräckligt för att betyda något. Huvudet däremot ligger på rött och vill bara ha rätt tillfälle att sälja, men har till slut insett eller tvingats inse eller lurats att tro att sedelpressarna kommer gå länge än och aktierna med dem.

Jag satt med dumstruten igår, kom tillbaka idag och just nu håller amerikanerna på att leka Fästa Svansen på Åsnan med mig igen. 1000 i S&P spökar och det finns definitivt gott om negativa data och överköpta aktier att rationalisera försäljningar med. Vi får se hur länge jag står ut.

Jag hoppas läsarna av bloggen lär sig av mina misstag och kanske roas en aning (inte för mycket) för den här sommaren har inte varit rolig för mig.

Åsnans klagosång

ISM services kommer in något under förväntan och något under förra månaden. Index dyker, oljan dyker, räntan dyker. Plötsligt känns det som att det enda som håller är kopparpriset och att min fundamentala baisseanalys är korrekt och att den ökade kortpositionen häromdagen var rätt val.

Just nu känner jag mig som en åsna. En riktigt slö åsna mellan två hötappar.

Ska jag behöva kämpa i motvind åt det här hållet också? :)

Sämre ISM services än väntat

ISM non manufacturing kl 16.00: 46,4 istället för 48 (senast 47). Marknaden faller...

Många associationer här...

Nu när jag ändå ser framåt och tvingas vara taktiskt positiv....Från Kurzweils nyhetsbrev:

Japan has launched a five-year project of putting "people-assisting robots" into widespread practical use, such as Cyberdyne's HAL (Hybrid Assistive Limb) exoskeletons, designed to give mobility to the injured and disabled....

Cyberdyne, HAL, exoskeleton (under living tissue). Är det science fiction som styr hela vår framtid?

Inte lika liten minskning av arbetande som marknaden hoppades

ADP-rapporten visade på 371k färre arbetande. Väntat var 350k färre i arbetslaget. Förra månaden var dock siffran 473k minskat antal arbetande så det var en rejäl förbättring i förvärrandet : ), bara inte lika mycket mindre dåligt som hoppats.

Marknaden gör mest ingenting på siffran än så länge (det har gått 5 minuter), men i mina ögon ser marknaden obehagligt stark ut. Och nu är jag ju faktiskt lång, även om det är marginellt. Det vore sskönt att få knapra in lite positiva småsmulor till kunderna innan det är dags att trycka på på allvar, för NÄR stimulansprogrammen inte längre håller, NÄR USA blir till Island osv. DÅ ska jag vara med. Dvs, ungefär som vanligt. Det gäller att vinna rejält när man vinner och bara hanka sig fram resten av tiden utan förluster så blir det bättre än alla andra över tid.

Mår dåligt, måste ta beslut

Jag vet (tror) att jag måste och borde ta ett beslut om att köpa nu. Jag borde gå neutral eller kanske t.o.m. lite taktiskt lång. Det finns gränser även för mina kunder dessa dagar.

Regeringar och centralbanker världen över har helt enkelt bestämt sig för att köra en vända till av det här suga-ut-den-lilla-människan-spelet för att befästa sina och och alla andra i den styrande och tillgångsägande klassens positioner. Tryck pengar, låtsas rädda banksystemet och insatta medel för den lilla människans skull, men i själva verket ser man till att just tillgångsägarna inte ska förlora en krona, att politikerna får ha kvar makten och att mannen på gatan pressas av arbetslöshet, låglönearbete och högre priser på framför allt tillgångar, men även mat, kläder och bensin.

Ja, jag är sur och känner mig dum och frånåkt. Jag tror fortfarande att det kommer en rejäl rekyl nedåt snart, att stimulanspaket och låga räntor nästan nått vägs ände och att framtidens aktimarknad blir än mer volatil än vi vant oss vid. Jag har bara inte orken att ligga kort till jag får rätt. Stimulanspaketen går in i sin sweet spot, makrotal blir skenbart positiva och alla vill vara med på tåget. Jag och andra dumskallar med mig ska till slut in i marknaden - vissa för att S&P passerat 1000...

Just nu är jag dummast i marknaden - sist in, med dumstrut och åsneöron, men det känns som om jag måste.

Jag vänder således trejden från häromdagen och går lite lite lång istället. Schizofrent, nästan oansvarigt, men, hey, även om jag har mina principer så när de inte funkar har jag andra.