tisdag 27 oktober 2009

Jag säger inte att det är lätt


Det är inte lätt och visst är jag villrådig och nervös. Tro inget annat även om jag ibland låter tvärsäker.

Jag vill gärna klänga mig fast vid långpositionerna och tro att jag ska orka köpa mer under den pågående korrektionen. Jag klänger mig vidskepligt fast vid olika glidande medelvärden och hoppas att någon annan ska köpa vid dessa nivåer. Jag tror och hoppas att stimulansprogrammen ska fortsätta (inte minst bidrag till första husköpet i USA som just nu debatteras), men jag hör hur mina argument ekar tomt när börsen faller.

Dollar och räntor och resultatrapporter är som julspöken för Mr Scrooge. Koppar, olja, emerging markets-index rasslar med kedjorna. Husprisrapporter (C/S augusti idag förresten), byggstarter och -tillstånd samt omsättningstal och lager för att inte tala om olika slags arbets- och arbetslöshetstal utgör ständiga orosmoment. Ovanpå allt detta flyter hela tiden en uppsjö av sentimentsindex: officiella ISM- och PMI-tal, konsumentförtroende från Rasmussen, conference board, olika analyshus, diffusionsidex på Beige book, på alla nämnda makroserier och lika många till, global kortränteutveckling, obligationsutbud och centralbanksköp av desamma...

Det är omöjligt att hålla reda på kaoset som utgör "marknaden". En del programmerar datorer att hitta mönster för detta, andra trejdar bara på momentum och ytligare teknisk analys, en tredje "känner av" dagens eller minutens flöden i en specifik aktie, jag kör på makroanalys, bolagsanalys och framför allt intuition.

Jag tror att den pågående korrektionen är ett skrämskott, att vi högst faller 5% till och att det här blir ett köpläge av samma slag som i mitten av juli tidigare i år, men är det idag eller är det 5% längre ned som tillfället kommer? Om jag ens får rätt...

Jag sitter still i båten nu. Jag behöver inte köpa mer. Men, om det faller ca 5% till på de stora indexen så tror jag att jag kommer öka. Kanske köpa mer bank som rasar mest just nu, kanske kapitalvaror och verkstad, men då får aktierna faktiskt se till att komma ned väsentligt mer än hittills. Det blir ju inte köpläge bara för att det känns lite jobbigt. Man måste få procenten med sig också innan det är köpdags.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Huspriserna börjar skena. Nu har boräntan varit under 2% "i mannaminne". Huspriser har inte gått ner nånsin (dippen 92-94 är ju bara ett hack i kurvan).

Räntan är nära noll, den lilla räntekostnad man har är avdragsgill, ROT-bidrag...Jag kan tycka att husägande är omotiverat stats-stimulerat.

Visst är jag bitter. Jag har suttit i snart 10 år och väntat på huspris-ras och sitter ännu i en för trång bostadsrätt. Kan det vara läge nu? Läge att sälja borätten, flytta in i en hyresrätt och likt en hyena vänta på Finanskris del 2?
/Richard

Peter Eek sa...

Jag börjar tro att vi inte tillåter stora nominella boprisfall i Sverige... Det blir för synligt och dyrt för samhället, även om jag personligen skulle välkomna ett husprisras som renar finanssystemet.

Visst kan det falla 10-20%, inte minst på enstaka objekt, men jag tror inte vi får se samma typ av prisras som i USA.

Där föll det så kraftigt för att konsumenterna lurats att ta bolån till 2% ränta som efter två år normaliserades på 5-7%. De förstod inte vad de hade gjort och de hade inte råd. Under tiden blev byggkapaciteten överdimensionerad och när konkurserna började både byggdes det för mycket och alla foreclosade hus kom ut på marknaden på samma gång, som om inte lågkonjunkturen och stigande arbetslöshet var nog. I Sverige har vi knappt någon alls av dessa faktorer.