fredag 22 februari 2008

Aktieskolan II

Aktiemarknadens struktur

När ett aktiebolag vill att deras aktier ska kunna handlas av en bredare krets registreras bolaget som publikt. Om bolaget anser sig ha nytta av en riktigt bred ägarkrets och uppmärksamhet kan det registreras på en börs; en handelsplats. Den största handelsplatsen för aktier i Sverige är OMX, tidigare kallad Stockholmsbörsen.

Från början bedrevs aktiehandeln på plats i börshuset i gamla stan i Stockholm. 10-tals mäklare ropade i munnen på varandra vilka antal och till vilka priser de var beredda att köpa eller sälja. Priserna markerades på en tavla så alla kunde se. Kunder kunde ringa in till sina mäklare som berättade hur priserna utvecklades och därefter ta beslut om köp eller sälj. Själva börsen ägdes av de svenska bankerna och fondkommissionärerna, vars mäklare handlade med aktier i börshuset.

1987 hade handeln blivit för livlig för att få plats i börshuset. Istället för en börstavla och fysiska mäklare installerades en dator i börshuset som automatiskt matchade köp- och säljorder som lades in elektroniskt. Om person A via det elektroniska systemet bjöd 35 kr per aktie för 100 aktier i Ericsson och person B redan hade lagt in en order om att sälja 200 aktier à 35 kronor så fick A sina aktier medan B hade hälften kvar att sälja.

Handeln kan ses som utanpåliggande cirklar där börsdatorn står i mitten i börshuset i gamla stan. Banker och andra mäklarfirmor som sitter runt om i Stockholm är elektroniskt uppkopplade (internet, telefonledningar, satellit mm) och där sitter aktiemäklarna och följer prisutvecklingen (börskurserna) från sin datorer. Det finns ett femtiotal sådana firmor i Stockholm och på dem jobbar totalt några tusen aktiemäklare.

Kunderna består främst av stora aktiefonder, t.ex. pensionsfonder hos Sveriges största företag eller banker, men även av mer eller mindre rika privatpersoner.

Ingemar jobbar på Swedbanks stora fondförvaltare Robur. Robur har 500 miljarder kr (500 000 000 000 kr) som de ska förvalta på bästa sätt åt i sin tur sina kunder. En vanlig dag kommer Ingemar till jobbet, tar en kopp kaffe, läser Di och kanske ögnar igenom en bolagsanalys från en analytiker. Ingemar tycker att det verkar vettigt att köpa mer aktier i Ericsson och eftersom analysen också sa köp så kan inte Ingemar lastas om det skulle gå fel, tycker han, så han ringer till Alfred Berg fondkommission för att handla. Micke på "Berget" svarar:

-tja, tja, tja Ingo! Stilla flyter Dån (Donau). Inte mycket som händer, men det verkar finnas fler köpare än säljare därute

-Tjena, tjena, tjena. Kan du langa in ett par fetingar i "ellem" åt mig. Top limit 25.

(Ingo menar att Micke ska köpa in 2 miljoner aktier i LM [ellem] Ericsson AB till som högst 13 kr och 25 öre. Ingo utgår från att Micke har fullständig koll på vilken krona Ericsson handlas på och anger bara örena. Ingo känner sig lite smart, eller "savvy", som anger en maxgräns för vad han vill betala för aktierna. Ingemar tar också för givet att Micke vet vem Ingemar är och vilken fond han ringer från. "Ingo" är stor.)

Alfred Berg tar 10 punkter i courtage betalt för affären, dvs 0,10% av totalsumman på 2m x 13,25 = 26500 kr. Med tiden blir det ganska mycket pengar. På ett år kan det bli uppemot 2 miljarder i courtage bara från Robur. Pengarna går till Micke och hans kolleger samt till partyn och andra evenemang som Alfred Berg anordnar för att hålla kontakten med kunderna.

När Kent från Örnsköldsvik ringer funkar det på samma sätt men ändå inte:

...efter 14 signaler... [hö hö, privvis som ringer (privatkund)... hö hö, men jag kollar ju in en story på aftonbladet om en tant som väger 300 kg... privvisen kan vänta. jag hatar kunder]

-Hej hej, Kent här. Kent Borg från Övik. Jag skulle vilja sälja 100 aktier i Volvo B.
-Fan, Volvo ska du inte sälja. Jag lägger in att du köper 200 aktier istället. Jäääävligt bra grejer på gång nu. Gardell är het på den aktien. Volvo är som en upplagd smash. Du ska ha mycket av den sörru.
-Men jag vill sälja och jag har inte råd
-Jorå. Du har belåningsutrymme så det räcker. Analytikern har tokköp på Volvo, preferred list, strong buy, momentum och insider buying är på topp. Och Gardell loves Våfflan.
-Jaha, Ok då. Tack då.

He he, hörde ni grabbar? Vilken sucker! Jag krängde på gubbfan 200 våfflan som en kladdig paj rätt i ansiktet med 60% belåning och 65 punkter i courtage och stackarn tackade mig. Lohohoooser! Vilken surdeg han sitter på nu. Skulle inte förvåna mig om han konkar (går i personlig konkurs) när som helst.

Hur som helst. Det var ett sidospår. Strukturen var det:

I mitten: börsdatorn
Nästa cirkel: mäklarfirmorna
Nästa cirkel: kunderna (fonder och privvisar)
Nästa cirkel: privatpersoner [fonderna har privvisar som kunder som har stoppat in pengar i fonder för att låta någon annan än de själva förvalta pengarna]
Nästa cirkel: Företagen (!!! här dyker de upp igen. Företagen vars aktier handlas på börsen. De sluter cirkeln genom att betala löner till privvisarna som de senare kan använda på aktiemarknaden eller till konsumtion av företagens produkter)
Nästa cirkel: privatpersonerna (och en hel del företag förstås. De köper produkter av företagen på börsen, vilket leder till vinster som används till löner till privvisarna som de bl.a. kan placera på börsen)

Alltså:
Företagen kommer från uppfinnare som har idéer om hur man kan göra omgivningen nöjdare. idéerna, om de är tillräckligt bra, förverkligas med hjälp av anställda. T.ex. att producera billiga och bra MP3-spelare.

Aktierna i företagen köps av investerare som tror på företagarna och deras idéer. De hoppas få ta del av framtida vinster som kompenserar för att pengarna binds upp i aktier istället för används till något annat som att köpa glass eller sätta in i ett sparkonto.

Vanliga människor erbjuder sin arbetskraft till företagen. De gör det för att lönen kompenserar för minskad fritid och att de hellre tar en lön och köper bostad och mat än att själva odla maten och bygga huset för hand.

De anställda får löner av företagen. Företagarna ger lönerna inte för att vara snälla, utan för att de därmed kan tillverka fler produkter och fortfarande tjänar pengar trots att löner och skatter fördyrar produktionen. Om lönekraven är för höga i förhållande till efterfrågan på produkterna så lönar det sig inte att anställa.

Lönerna går 1) tillbaka till företagen när man köper deras produkter, eller 2) till aktier, gamla eller nyutgivna, via fonder eller direkt. OBS det är alltså i grunden löntagarna som är investerarna ovan. Det kan förstås vara löntagare i tidigare generationer som tjänat pengarna, eller kapitalister förr eller nu, men i grunden är det personer bakom pengarna.

Aktiehandeln sker via mäklare. Man ringer in eller knappar in en order över internet, SMS eller liknande.

Mäklarna handlar aktierna via datornätverk på börsdatorn i gamla stan. Man kan även göra affärer utanför börsdatorn, men dessa ska anmälas dit och presenteras där i efterhand.



***** framöver ******

Yrkesroller, specialaktörer, hedgefonder, PE mm

Jargong

Hur värderas aktier?

Nyckeltal, DCF, momentum

Om JC gör 3 600 kr i vinst efter skatt per aktie...

Vem gynnas, vad är funktionen? Kasino?

Kakor och kaksmulor

måndag 18 februari 2008

Eureka. Kurzweil

Här finns mycket gott: Kurzweil. Han visionerar om nanoteknik, miljövänlig energi, odödlighet, artificiell intelligens mm... och det är inte fantasier utan snarare bara precis bortom räckhåll för dagens teknik men sannolikt inte värre än att vi är där om 30 år. Jag återkommer med en recension.

Grön Ungdom vill se bara bröst

Grön Ungdom har gått i bräschen för minskad diskriminering på svenska badhus. GU anser att samma klädregler ska gälla för män och kvinnor och att det därmed ska vara OK för tjejer att bada topless på svenska badhus.

Äntligen någon som slår ett slag för friheten.

Bland kommentarerna ser man dock tvångsivrare som ser det som ett rasistiskt förslag som kommer hindra muslimska kvinnor från att våga sig till badhuset. Suck!

söndag 10 februari 2008

Sovjet, kommunister, skatt, polis mm

Kommunisterna överlevde, men bara för att vissa i floken tog ett större ansvar än andra. Driften att överleva fick de forna parasiterna att anstränga sig, men märkte samtidigt hur deras idévänner tyngde dem. Då det fanns ett visst mått av konsistent tänkande och kanske t.o.m. embryot till en konsekvent moral förstod de drivande att de var tvungna att ta hand om även de värsta exemplen på oduglingar och latmaskar. Det kändes fel men samtidigt rätt att varje nedlagd timmes slit av de med god arbetsvilja (förmåga?) späddes ut av massans självdefinierade behov. Kommunisterna drog sig undan från Europa och USA, piskade folket att bygga en mur för det allmännas bästa som skulle hindra nyfikna blickar utifrån och skydda folket från att se det grönare gräset på andra sidan. De behövde ett stort namn för sitt stora samhällsexperiment. Vad bättre kalla tvångets, parasitismens och altruismens grandiosa samhälle för än... Sovjetunionen.

Sovjetunionen
I Sovjetunionen var alla lika, utom vissa som var mer jämlika än andra - någon måste ju styra för saker styr inte sig själva - och därför, för det allmännas bästa, levde i lyx på arbetarnas svett medan långsiktiga planer drogs upp för skapandet av framtidens utopiska leverne. Arbetarna fick rösta fram samma ledare varje gång, med 100% röstdeltagande och fullständigt konsensus kring det enda partiet. De allsmäktiga ledarna bestämde vad som skulle produceras och vad som skulle konsumeras och inte minst vad som skulle tänkas. Om alla drar åt rätt håll kommer vi så mycket längre, var devisen. Tänk vad de är dumma i amerika som tillåter flera olika slags skor och flera olika tillverkare. Vilket slöseri med energi, resurser och tankeverksamhet. Vi har valt ut den bästa skon, planerat hur många som ska tillverkas de kommande fem åren och vilka som ska ha dessa på fötterna. Inget slöseri, maximal framgång. Vi har också bestämt att antalet skor ska vara 20 procent fler än i förra planen. Verkställ!

Experimentet pågick bakom höga murar och ledarnas välstånd och framgångsretorik fick övriga världen att anta att det nog var ganska lyckat, men att människorna där kanske inte var helt nöjda. Å andra sidan kanske de var det. Det var helt enkelt svårt att veta utan att fråga någon eller se landet med egna ögon.

Kommunister och tjuvar
I Europa fanns det någon procent av befolkningen som inte direkt var kommunister, men som ändå inte ville skapa värde för andra för att själva få ett värde i utbyte. De var tjuvar - och ibland mördare om det behövdes för själva tjuvandet. Tjuvandet gjorde det besvärligt att planera för framtiden. De största och starkaste hantverkarna, jägarna och köpmännen klarade sig ganska bra, men även de kunde övermannas av illasinnade gäng. Problemet löstes genom en sammanslutning av de rikaste affärsmännen som helt enkelt anställde stora grupper av pålitliga och fysiskt välutvecklade individer och belönade dessa mer rikligt än de själva hade kunnit uppnå med sin tidigare dagsverke. Denna polis hade bara en nackdel. Den löd under affärsmännen, skyddade i grunden bara dessa och flyttade över tjuvproblemet på resten av medborgarna. Samtidigt hördes affärsmännen klaga över hur dyrt skyddet var och att de faktiskt indirekt skyddade även de ickebetalande.

Tjuv och polis... och skatt
Samhället började bli så stort och komplicerat och med hög grad av arbetsuppdelning och specialisering att det krävdes en viss övergripande styrning för att hålla reda på allt. Herr Manni hade redan uppfunnit pengar istället för bytessystemet och "en upp"-principen som gällt när man inte hade något omedelbart värde att byta med, men det hade samtidigt underlättat för tjuvarna. Frågan om skydd mot våldsmän och tjuvar blev alltmer akut, men vem skulle utföra arbetet eller betala för det? Sedan kommunisterna visats på dörren fanns ytterst få som krävde att någon annan skulle ta ansvar eller behöva anstränga sig extra för någon utom sig själv. Fria avtal mellan fria människor var grundprincipen i amerika, men tjuvarna och mördarna tog ingen nämnvärd notis om detta. Man kom överens om att inrätta en pågående frivillig insamling till förmån för polis och domstol. Det fanns ett minimibelopp att betala för att åtnjuta systemets rättigheter men inget som hindrade att man betalade mer.

Rättvisa
Det var enkla människor med enkla principer, fria från parasitalt tänkande och med en utpräglad instinkt för rättvisa. Därmed höjde ingen på ögonbrynen över at alla betalade samma nominella belopp för rätten till rättsväsende. Ingen tyckte att Krösus eller Rockefeller skulle betala mer än någon annan för samma rätt som alla andra.

Självklart tycker du och självklart tyckte de, men i Europa var tongångarna annorlunda. Där innebar tanken om universell rättvisa att alla skulle ha i stort sett lika mycket när allt var sagt och gjort - oavsett arbetsförmåga, -vilja, värdeskapande eller genialitet. Korg-harry som saknade armar och ben skulle ha samma levnadsstandard som Hjulius som uppfann hjulet (och i ett slag lyfte standarden för hela samhället med flera hundra procent) och som Krösus vars släkt samlat i ladorna i generationer för att trygga sin släkts framtid. Han hade ju råd så varför skulle inte han betala mer, hördes socialisternas ständigt nödiga klagosång. I Europa infördes därmed tvångsmässig och progressiv skatt för polis, rätt och alla andra institutioner, behövda eller inte, så länge någon liten intressegrupp kunde göra sitt behov uppmärksammat.

Progressiv och superprogressiv skatt
Med progressiv skatt menades att en viss procentsats av en persons inkomst eller värdeskapande skulle återbördas till samhället. En person som tjänade 100 enheter fick betala 10 och en person som tjänade 200 fick betala 20 för samma tillgång till bl.a. polisskydd. Med tiden kom man på alltfler sätt att mjölka ur den kapabla delen av befolkningen allt mer. Den obetvingliga "de har ju råd"-logiken uppfann kapitalskatt, förmögenhetsskatt, gåvoskatt och superprogressiv skatt. Det senare, rent ondskefulla påfundet, innebar att ju mer värde någon skapade för andra desto större andel av detta skulle han avtvingas. Det innebar att Hjulius, vars fantastiska hjul underlättat livet för miljoner människor och samtidigt gjort Hjulius ofattbart förmögen, tvangs betala inte bara de astronomiska summor som 10% av intäkterna motsvarade utan både 20%, 30%och i slutändan 75% av alla sina intäkter. Han, den största lyckobringaren av alla med sitt hjul, var nu historiens mest utnyttjade skattekossa och fick endast behålla en fjärdedel av vad han skapade (fortfarande en ofattbar summa, han hade ju råd, men förfarandet var fruktansvärt orättvist och pengarna användes till godtyckliga samhällsprojekt istället för till Hjulius förverkligande av andra idéer).


Det kommer mera:
Börshandel
Patent

Prostitution - det äldsta av alla yrken, egentligen innan någon funderade på om det kunde vara fel att erbjuda en tjänst i utbyte mot en annan. Numera ställs frågan: skulle du göra det gratis?Vilka andra yrken skulle någon ta utan kompensation? Är proffsen lyckliga? Är du? De säljer sina kroppar. Nej det gör de inte, de utför en tjänst... men anta att de faktiskt sålde organ eller kroppsdelar... varför skulle de inte få göra det? om de ville.

Reklam
Yrken
Förbud
Fackföreningar

lördag 9 februari 2008

Aktieskolan I

Vad är ett aktiebolag

När företag blir för stora för enstaka personer eller när man vill avskärma verksamheten och dess risk från personen bakom företaget driver man verksamheten i t.ex. ett aktiebolag.

Antag att Jens vill tillverka MP3-spelare, men inte har tillräckligt med pengar. Han går samman med 4 andra och de sätter in 20 000 var i bolaget. Dessa 100 000 är aktiebolagets egna kapital, EK. Jens & Co väljer att fördela kapitalet på 100 aktier med ett (nominellt) värde om 1 000 kr per styck. Bolaget lånar dessutom 100 000 av SEB och har därmed 200 000 att satsa i utveckling och konstruktion av musikspelarna. De kallar bolaget JC Musik AB.

Vad är en aktie?

En aktie är en andel av ett företag. I JC Musik AB, ovan, representerar en aktie 1/100 av företaget. Det betyder att den som äger en aktie har rätt till 1% av företagets nettoförmögenhet och årliga resultat (som utgör grunden för utdelningar till aktieägarna).

Vilken risk tar en aktieägare?

Egentligen ingen alls, förutom priset han betalat för aktierna. Om bolaget går i konkurs blir aktien värdelös, men aktieägaren behöver inte dras med några "prickar" eller ta över bolagets skulder eller liknande. Antag att JC Musik AB utvecklar spelarna men inte säljer några. I slutändan står bolaget med 0 kr i kassan och 100 000 i skulder till SEB. Bolaget går i konkurs (egentligen händer det tidigare... men i alla fall) och om Jens och de andra hade drivit verksamheten direkt hade de stått för skulden till banken, men nu gjorde JC Musik AB det och där finns inget att hämta.

Vad gör egentligen ett företag?

Ett företag försöker tillfredsställa ett behov hos andra företag eller personer. Om företaget lyckas skapa produkter och tjänster som andra anser sig vinna på att betala för så finns en marknad för produkterna. Om bolaget kan tillverka produkterna billigare än kunderna på marknaden är beredda att betala - och det inte finns andra företag som gör samma sak billigare eller bättre - så kommer företaget göra en vinst.

Antag att det kostar JC 500 kr att tillverka en MP3-spelare och i genomsnitt 250 kr ytterligare per spelare i löner (200), marknadsföring (10), transporter och lokalhyra (40) för att få den till kunden. Om priset är 1 000 kr + moms så gör JC 250 kr i vinst per spelare. Om JC säljer 2 000 spelare om året gör JC 500 000 i vinst om året. Dessa 500 000 kan sägas motsvara det överskottsvärde, eller överskottsglädje, som JC skapat genom sina sköna spelare.

Varför ska man betala (straff)skatt på vinsten?

Nu är det så att staten kräver massa skatter av JC. Vinsten beskattas med 28%, dvs av de 500 000 får företaget bara behålla 360 000. De 140 000 i skatt kan ses som en bestraffning för att företaget bedriver verksamhet i Sverige, för att företaget anställer människor, för att det bidrar med livsglädje till köparna osv. På ett sätt kan man anse att företaget betalar skatten som en kostnad för polisskydd från staten så helt bortkastade är inte pengarna, men dyrt skydd är det.

Dessutom betalar företaget arbetsgivaravgift (av lönekostnaderna på 400 000 utgör arb.avg. 100 000) och den anställda betalar löneskatt (ca 100 000 av bruttolönen på 300 000), så när Jens och hans aktieägarkompisar får 360 000 att dela på tar staten 140 000+100 000+100 000=340 000 kr.


Hur handlas aktier?

Man kanske ska börja med varför aktier handlas. När en ägare inte längre tror på företagets utsikter eller ser bättre möjligheter någon annanstans eller inte orkar vänta på framtida utdelningar eller uppdelning av företaget kan han sälja aktierna till någon som har mer tålamod eller större tro på företaget.

Från början möttes köpare och säljare av en slump eller som vänner eller kanske som förlorare och vinnare, där den med pengar kvar i en lågkonjunktur köpte aktierna billigt av en misslyckad företagare med brist på kontanter. Mötena blev alltmer organiserade och på 1800-talet träffades industrialister, finansiärer, aktieägare och andra relevanta personer regelbundet under klubbliknande eller kartellliknande former för att göra affärer. Aktiebreven som faktiskt bestod av papper med vattenstämpel mm bytte fysiskt ägare mot betalning.

Med tiden ökade mötena i frekvens från månadsvis till veckovis till dagligen till flera gånger om dagen. Handeln utvecklades från rena ad hoc avtalsförhandlingar till mer auktionsliknande förfaranden där alla intresserade möttes i en lokal och ett företags aktier i taget avhandlades.

Numera görs den mesta aktiehandeln elektroniskt och aktierna utgör, precis som pengarna på ett bankkonto, bara av en elektronisk anteckning.

Vilka handlar med aktier? Hur ser aktiemarknadens struktur ut? Det skriver jag om i nästa inlägg.

Fortsättning på "en man"

Vissa av de genetiskt mindre lyckligt lottade i "Europa" fick konstiga idéer om rättvisa i sina små huvuden. När de tack vare mat och husrum, som i grunden kom från deras medmänniskors utvecklingsambitioner, blev starka nog började de ställa krav på sin omvärld. Räddade av välfärden runt omkring dem trodde de sig både beroende av den och ha rättighet till den. "Save our souls", hördes de ynkliga kräken kräva.

Sossar och kommunister
De flesta till hörde inte Save Our Souls-folket, eller SOSsarna som de kallades, utan tackade sin tur (eller Gud för de med lite sämre tankeförmåga) att de fötts efter Ben och Benjamin och upptäckten av elen istället för före. Nu kunde även de klenaste använda andras verktyg och kunskaper för att kompensera för egen oförmåga. De låg ingen till last och kunde försörja inte bara sig själva utan t.o.m. en egen liten familj. Sossarna däremot vägrade lyfta ett finger även om de kunde. Vissa som faktiskt var kapabla att klara sig även utan amerikanernas verktyg tyckte att det verkade skönt om någon annan kunde ta hand om dem som när de var små barn anslöt sig till sosserörelsen. Andra hade ju mycket mer än de behövde och borde fördela detta onödiga överflöd till de behövande sossarna, sa de. De värsta bråkmakarna och våldsverkarna kastades ut ur kommunen efter att ha kränkt de andra invånarnas rätt till frihet från våld och tvång. För att slippa stanken av ruttnande lik utanför staden försågs dessa kommunister med verktyg och lite mat så de skulle få en chans att överleva.

fredag 8 februari 2008

Först kom mannen

En man
Först fanns endast en ensam man, Adam. Han jagade för föda, byggde för skydd. Han gjorde t.o.m. sina egna kläder även om de var fula och höll låg standard.

En kvinna
Sen kom en kvinna, Eva. Trots invandringen blev inte Adam arbetslös. Adam och Eva märke att Adam var starkare, snabbare och bättre på att sikta än Eva. Eva å andra sidan kom på metoder att göra spjuten vassare och mer hållbara, hon hittade ätliga örter och bär på sina långa shoppingrundor i terrängen och hennes flinka fingrar var mycket bättre på att sy kläder och skor av bytesdjurens skinn.

Specialisering
Ibland bytte de arbetsuppgifter, men Adam sydde långsamt, hittade alldeles för lite ätliga växter och även om han var fokuserad när han uppfann saker så var de sällan användbara utan mest intressanta i sig själva. Eva missade med spjutet pga sämre öga-hand-koordination och svagare muskler och när hon fällde ett byte förlorade hon det ofta till andra rovdjur eller orkade inte bära hem hela bytet till lägret. Med tiden bytte de inte så ofta längre utan accepterade att de var bra på olika saker och att den gemensamma välfärden blev som högst när de gjorde det de var bäst på.

föräldraledighet, barnarbete och komparativa fördelar
Barnen Kain och Abel var älskade, men i stort sett hjälplösa och kunde inte bidra materiellt till familjen. Adam och Eva jobbade desto hårdare för att hålla dem varma och mätta. Detta gjordes med glädje och av kärlek - helt naturligt för att inte säga instinktivt. Det krävdes ingen extra tanke eller aktivt beslutsfattande, särskilda incitament eller liknande för att få Adam och Eva att anstränga sig för sina barn. De gjorde det helt enkelt av fri vilja. De klarade dessutom detta utan barnbidrag, (könskvoterad) föräldraledighet, sjukpenning eller annan frivillig eller framtvingad hjälp utifrån. Nja, nu fanns ingen att få eftersom de var ensamma, men poängen är att de tog ansvar för sig själva och sina egna.

När Kain och Abel blev äldre ville de göra som sina föräldrar, de härmade deras jagande och letande och hjälpte snart till på riktigt. De var de första barnarbetarna, men som tur var fanns inga altruistiska organisationer som kunde tvinga dem att "bara vara barn".

Kain var bättre än Abel på allt. Han var starkare, snabbare, mer fingerfärdig, mer skarpsynt osv. På jaktturerna fällde han dubbelt så många byten, tände eld på halva tiden och sydde ett par skinnskor på samma tid som Abel tog att trä tråden. Trots detta kom de (Kain förstås) på att Abel var relativt sett bäst på att sy skor så det fick han göra hela tiden medan Kain jagade, plockade bär, byggde på hyddan och hönsgården, plogade åkern osv. På så sätt fick familjen fram maximalt med produkter.

Teknologi och arbetslöshet
En dag uppfann Kain en skomaskin som gjorde Abel arbetslös, fast på den tiden fanns ingen a-kassa eller ens förnedrande soc, så Abel fick hitta ett annat jobb. Trots familjens optimala arbetsfördelning var byggnaderna lite eftersatta och mycket av Kains tid gick åt till jakt och spannmålsodling. Abel skolade om sig till husbyggare och slapp gå arbetslös. Skönt för honom,, och för familjen eftersom all fick det bättre tack vare den teknologiska utvecklingen (Kains skomaskin) och flexibla arbetsmarknaden. Nu hade väl i sanningens namn knappast någon något riktigt val. Adam och Eva och Kain gillade ju Abel trots att han var lite efter så även om han hade varit ett lemlöst kolli hade de försörjt honom - för att de ville, inte pga tvång utifrån, märk väl.

Incest och regionalstöd
På något oförklarligt sätt växte släkten. Det kan ha varit fler saknade revben inblandade, sannolikt ett visst mått av incest och kanske t.o.m. full frontal nudity innan kl 8 på kvällen. I vilket fall som helst fanns snart några hundra människor bosatta kring platsen där Adam först materialiserades. Jaktlyckan var inte lika god längre och jordbruket räckte inte till för att föda alla. I normala fall hade här höjts röster för regionalstöd och välriktad energi hade lagts på demonstrationer för rätten att bo kvar på sin födelseort istället för på mat, värme och skydd. Nu fanns ingen att demonstrera för och alla ansträngningar måste läggas på att överleva snarare än på krav att någon annan skulle försörja dem.

USA
Några äventyrslystna flyttade över floden för att söka nya marker att bruka och jaga på. De kallade stället Nordamerika och där började de om, med bara sina utnötta djurhudar som kläder och skor som enda ägodelar.

Vattenkraft och elenergi. Öknen vaknar till liv
Ben som nästan sveptes med när de korsade floden kom på ett sätt att utnyttja energin som höll på att döda honom. Ett skoveldjul förmedlade rörelseenergi till en kvarn och ett bevattningssystem och fick de torra markerna att avkasta t.o.m. mer än amerikanerna behövde. Tack vare Ben kunde fler spjut slipas och kläder och skor tillverkas snabbare och av bättre kvalitet. Det blev tid över för filosoferande och lek och Bens son Benjamin uppfann en blixtmaskin efter att ha blivit träffad av blixten när han lekte med en drake. Blixtmaskinen bytte han senare namn på, men principen var densamma - vattenkraften användes för att få magneter att rotera i en spole och skapade därmed en elektrisk ström som kunde användas till lite allt möjligt, Benjamin visste bara inte riktigt vad ännu.

Frihandel
Det saknades mat i det gamla landet, Ojropa (från "Oj! Ropa!" som var den vanliga lösningen på problem där). Stavningen ändrades snart till Europa för att sopa undan spåren från områdets nödiga ursprung. Svälten var utbredd men det var allmänt känt att det fanns både duktiga jägare och filosofer och att många andra var arbetsvilliga eller villiga att sälja andra efterfrågade tjänster.

Ytterligare andra i Europa var bara villiga i största allmänhet och hängde i närheten av Ewings och Rockefeller när det serverades jästa bär och var inte sena att följa med till de privata grottorna efter några glas av den röda drycken. De ville synas i amerikanernas sällskap och var ofta genuint imponerade både av deras driftighet och fina fysik som kom av näringsrik mat och tillräckligt med sömn.

Amerikanerna hade mycket, men ville ha ännu mer och deras strävan ledde till idén att handla med européerna.

Det fanns en uppenbar möjlighet för ett sådant utbyte och arbetsfördelning mellan amerikanerna och europeerna. Några av de européer som var starka nog att hålla upp armarna för egen maskin höjde emellertid rösterna från sina sjukbäddar för att ställa krav på tullar som skulle skydda den inhemska ekonomin från dumpning av billigt kött och andra visserligen eftertraktade varor från USA - men ack så omoraliskt påtvingade. De mest sinnessjuka i Europa, kanske pga näringsbrist, utnyttjade sina medmänniskor, torterade, hotade osv och förberedde dessutom krig mot amerika. Amerikanerna, ännu inte nedslagna trots Europeernas våldsamhet och brist på vilja att utbyta varor och tjänster över floden, erbjöd mat och andra förnödenheter i utbyte mot tänkare och jägare till mat- och maskinverkstäderna som utvecklats. Dessutom ville amerikanerna att européerna skulle vidta vissa åtgärder mot sin våldskultur.

Fri handel
Vissa i Europa svalt hellre och införde handelsförbud än handlade med amerikanerna som glömt det gamla heliga landet. Absurt. Lösningen blev att de som ville fick handla fritt och de som inte ville fick införa fördyrande tullar för sig själva. Det gjorde ingen - för tanken hade hela tiden varit att någon annan skulle bära bördan för tullarna - aldrig den som försökte driva igenom förslaget.

Handikappade
Handeln möjliggjorde ytterligare specialisering och allt fler fick det allt bättre. De som hade lite sämre förutsättningar av naturen gjorde sitt bästa för att tjäna sig ett uppehälle och tack vare det allmänna välståndet kunde de alla ha det bättre än Adam och Eva hade det, trots att Adam var en riktig karlakarl och Kain inte stod sin far långt efter (snarare före). Tillgången till verktyg, exempel på bästa sätt att sy, baka, jaga mm gjorde livet långt enklare även för de med allra klenast begåvning och det fanns (nästan) alltid någon som förbarmade sig över "bollarna". Bollarna kallades de som hade särskilt grava funktionshinder och inte kunde överleva för egen maskin. ingen tvingade någon att ta hand om bollarna, men många ville - ibland för att det bara kändes bra i hjärtat, ibland för att bollarnas leende kunde smälta is, ibland för att imponera på brudar och ibland utan att tänka efter eller för att maninte visste var man skulle göra av bollarna annars. Bollarna hade aldrig klarat sig innan uppfinningarna eller frihandeln, så det var tur att inte Abel och hans likar fått som de ville.

Än så länge fanns inga skatter, tullar, bidrag eller andra kollektiva lösningar med tvång som viktig ingrediens. Allt baserades på frivilliga, fredliga avtal. Hot hade emellertid förekommit. Griniga typer som trodde att deras problem berodde på andra hade velat begränsa teknologisk utveckling och frihandel och hade krävt att någon annan skulle försörja dem (skatt och bidrag) om de inte själva kunde eller t.ex. ville flytta dit bättre förutsättningar fanns.

Fortsättning följer:

Börshandel
Patent
Prostitution
Reklam
Yrken
Förbud
Skatter
Polis

Persson: mina lögner, mina val

Jonung skriver idag i SvD om hur internationella forskare gått igenom orsakerna bakom och lösningarna till de ekonomiska kriser som drabbade Sverige och många andra länder de första åren på 90-talet.

Gamle lögnaren Göran Persson beskrev i sina memoarer hur han sanerade Sveriges ekonomi och räddade landet från ekonomisk kris. På ett liknande sätt har han också beskrivit hur borgarnas regeringstid var orsaken till krisen.

Objektiva forskare däremot har kommit fram till att krisen bottnade i Sveriges fasta valutakurs som inte stämde överens med inflations- och tillväxttakten i landet och att lösningen var övergången till flytande valuta. Ett naturligt steg i ekonomins tillfrisknande var ett ökat budgetunderskott. Persson säger sig ha räddat landet när han bekämpade underskottet med kraftiga besparingar. I själva verket bromsade han återhämtningen, men tack vare den underliggande styrkan hos näringslivet lyckades man ändå prestera viss tillväxt.

Alltså: sossarna låg bakom krisen, marknaden tvingade fram lösningen (flytande valuta), Göran Persson och övriga sossar försvårade tillfrisknandet och sen ljög Göran ihop en story om hur han hade räddat landet. Bra att sanningen kommer fram till slut, men synd förstås att det blir två spaltdecimeter om det efter ett decennium med spaltkilometer om sossarnas lögner, med Perssons memoarer på toppen.

tisdag 5 februari 2008

Dynamiska effekter. Return of Reaganomics

The average EU corporate tax rate has decreased from 42% to 30% in the last ten years. Europe has benefited in recent years from a dose of tax competition when it comes to corporate tax rates. The weighted average of EU-15 corporate tax rates has now dropped below 30% (lower than the US and Japan) from 42% ten years ago. The net effect, along with recent years' strong corporate profit growth, has still led to an increase in total tax revenues