lördag 9 februari 2008

Fortsättning på "en man"

Vissa av de genetiskt mindre lyckligt lottade i "Europa" fick konstiga idéer om rättvisa i sina små huvuden. När de tack vare mat och husrum, som i grunden kom från deras medmänniskors utvecklingsambitioner, blev starka nog började de ställa krav på sin omvärld. Räddade av välfärden runt omkring dem trodde de sig både beroende av den och ha rättighet till den. "Save our souls", hördes de ynkliga kräken kräva.

Sossar och kommunister
De flesta till hörde inte Save Our Souls-folket, eller SOSsarna som de kallades, utan tackade sin tur (eller Gud för de med lite sämre tankeförmåga) att de fötts efter Ben och Benjamin och upptäckten av elen istället för före. Nu kunde även de klenaste använda andras verktyg och kunskaper för att kompensera för egen oförmåga. De låg ingen till last och kunde försörja inte bara sig själva utan t.o.m. en egen liten familj. Sossarna däremot vägrade lyfta ett finger även om de kunde. Vissa som faktiskt var kapabla att klara sig även utan amerikanernas verktyg tyckte att det verkade skönt om någon annan kunde ta hand om dem som när de var små barn anslöt sig till sosserörelsen. Andra hade ju mycket mer än de behövde och borde fördela detta onödiga överflöd till de behövande sossarna, sa de. De värsta bråkmakarna och våldsverkarna kastades ut ur kommunen efter att ha kränkt de andra invånarnas rätt till frihet från våld och tvång. För att slippa stanken av ruttnande lik utanför staden försågs dessa kommunister med verktyg och lite mat så de skulle få en chans att överleva.

Inga kommentarer: