söndag 30 augusti 2009

Lösa tankar om varför arrangerade äktenskap är så bra

Jag förstår inte varför svenskar upprörs över arrangerade äktenskap.

"Ingen man är en ö" och att överlåta beslutet att ingå livslångt umgänge, ofta med en parallell plan att skaffa barn, till några så oansvariga som de två kärleksdruckna passionerade kärleksfåglarna själva låter inte som en bra idé alls ur ett samhällsperspektiv. Vi lever alla tillsammans och är beroende av varandras handlingar. Samhället är ett komplicerat nätverk av ekonomiska och sociala band som kan skadas oproportionerligt mycket, till allas förtret, av ogenomtänkta relationer som leder till brustna förhoppningar, psykologiskt trasiga individer, inte minst barnen i dysfunktionella förhållanden.

Arrangerade äktenskap har praktiserats sedan civilisationens gryning, i dess vagga, mitt i själva huvudfåran av vetenskaplig och kulturell utveckling, i epicentrum av de bibliska miljöer stora delar av både västerländska och österländska monoteistiska samhällen är så välbekanta med. Tidigt insåg man visheten i att låta erfarna äldre, med så mycket större insikt i samhällsväven avgöra vilka personer, vilka släkter, vilka ekonomier som skulle ingå äktenskapsband.

I Sverige är det en självklarhet att majoritetsbeslut förmedlade via representativ demokrati utgör den högsta källan till visdom när det gäller att styra ett land. Tänk om folk i passion skull framföra sina fordon i 31 km/h i Stockholms innerstad eller i glad berusning ta chansen att rulla hem på sin skoter i motsvarande hastighet i de småländska skogarna efter några kvällsöl med en lite för avlägsen granne. Tänk om en 19-åring skulle få en flaska vin med sig till kompisens 20-årsfirande bara för att de båda i ogenomtänkt glädje och spirande optimism tänkte att "det inte kan vara så farligt" och därför åsidosätter generationers djupa kompletterande av samhällsfaran med unga människors nyttjande av de äldres föredragna njutningsmedel? Och Gud förbjude att någon skulle betala för sexuellt eller sensuellt umgänge på annat sätt än med mat, dryck, tid eller tjänster. Som tur är har vi en stat som satt P för all denna samhällsomstörtande verksamhet. Med allas bästa för ögonen förstås.

På samma sätt borde det stå klart för var och en att föräldrar och deras föräldrar vet bättre, i kraft av erfarenhet och genomtanke, hur en relation ska skapas och kan med kallt huvud ta hänsyn till såväl ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala förhållanden, till skillnad från den euforiska, i huvudsak, kättja som förmodas driva ungdomarna in i destruktiva förhållanden utan framtid och utan en tanke på den känsliga samhällsstrukturen och framför allt de äldre släktingarnas välgång.

Utan att ifrågasättas anses ungefär hälften i skatt vara rimligt. Man delar lika mellan sig själv och de andra helt enkelt. Pengarna går till de som vi alla gemensamt röstat fram ska få avgöra den slutgiltiga fördelningen till infrastruktur och behövande. Mycket av pengarna stannar där, hos politikerna, verksgeneralerna m.fl. och mycket av resten försvinner till andra improduktiva delar av den offentliga apparaten och intern "kontroll" av densamma. Pengarna sovs bort i plenissalen, eldas upp på oändligt onödiga arbetsresor och äts och dricks upp på överdådiga möten med andra folkföreträdande dignitärer om de inte bara rent av slösas bort. En del kommer sen till användning i form av järnvägar ingen använder, bilvägar i folktomma områden eller postgång och teletjänster till orter där ingen arbetar men hävdar sin rätt att bo kvar (på andras bekostnad.... nja, eller i deras ögon inte på någons bekostnad, bara skattemedel... och teoretiskt skulle det kunna vara de själva som betalade skatt till andra om det hade varit så, så det är verkligen inte mer än rätt)

En annan del går till folk som inte brydde sig om att utbilda sig utan som kanske festade bort sin ungdom eller ägnade sig åt okvalificerade relationer som inte godkänts av föräldrar eller statstjänstemän och vi är tillbaka till en av källorna till mycket ont i Sverige. Om vi bara hade arrangerade äktenskap skulle mycket av denna ineffektivitet försvinna. Vi skulle ha fokuserade elever och välutbildad formbar och flexibel arbetskraft, van att ställa sig till andras förfogande med beaktande av dessas större erfarenhet och kunskap om allt viktigt. The only thing you don't need is love, kan man säga.

Det paradoxala är att svensken ibland kan höras yttra något negativt om arrangerade äktenskap, men i stort sett aldrig något om idén med skatt och med toppstyrning av stora delar av ens ekonomi och vardag. T.o.m. 10% inblandning (vad det nu betyder) i mitt val av partner skulle störa mig enormt, men frågan är om inte lika mycket i skatt stör mig mer.

-Men tänk på alla sjuka, lata, handikappade, hedonister, kortsiktiga, festglada, prioriteringsutmanade osv som inte kan eller har lust att ta hand om sig själva. Vem ska ta hand om dem? [det här skulle egentligen inte stå här eftersom det tar udden av ironin]

-Ja, tänk på alla fulla, kåta, ytliga, prestigefyllda, genetiskt eller psykologiskt tveksamma individer och kombinationer som ingår osunda relationer med livslånga konsekvenser för sin egen och kanske även nästa generation. Varför skulle vi inte hellre ta tag i detta ofog innan vi pungslår befolkningen på produkten av deras ambitioner, intelligens och ansträngningar?'

Alltså; slutsatsen av allt pladder är att vi snarast bör införa arrangerade äktenskap i Sverige, med flera uppenbara fördelar: Större fokus på skolan istället för missriktad passion Bättre utbildad arbetskraft Större och positiv vana av toppstyrning för bästa kontroll och samhällseffekt Inga improduktiva homorelationer utan fortplantning Stabila sociala relationer utan störande inslag av passionskaraktär Vad gäller det ekonomiska systemet är det såklart så att gällande system är bäst. Det är ju uttänkt och beprövat under många generationer och vi har aldrig haft det bättre.

Ingen man är en ö, som sagt, och han tar definitivt inte bättre beslut i sitt semidruckna förtjusningstillstånd än en kommitté av erfarna äldre med stöd av ett beprövat system av konventioner, lagar och regler. Alltså är det bästa för alla att staten tar hand om merparten av besluten i ett land, oavsett om det gäller kroppslig njutning, intag av berusningsdrycker, framförande av fordon, investeringar och andra beslut gällande den egna kroppen (t.ex. när man vill ta steget till nästa dimension).

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hehehe...Välkommen tillbaka!

Lev väl
Ola

Anonym sa...

Rent ekonomiskt skulle det vara en avsevärd vinst om bara folk fullföljde sina äktenskapslöften och höll ihop hela livet.
Då skulle det kunna bli ett samlat arv till nästa generation.
T ex.

Anonym sa...

thanks for share.