måndag 31 mars 2008

Högre krav för antagning till gymnasiet

Självklart är det bra att tala om för eleverna att de måste kunna vissa saker innan de börjar på gymnasiet. Jag förstår egentligen inte varför man inte måste ha godkänt i ALLA ämnen för att komma in på gymnasiet. Om inte måste väl en del ämnen anses onödiga, eller? Det handlar ju inte om att prestera särskilt högt utan bara ha nätt och jämnt godkänt i ämnena.

Förutom att se till att slackers som tänkt gå gymnasiet skärper till sig lite så blir miljön bättre för de som faktiskt vill studera och lära sig på allvar. Om slipper tyngas ner (tempot på en lektion med individer som har underkänt i 1-15 ämnen lär inte vara lika högt som om alla har minst godkänt i alla ämnen) av personer med godkänt i bara tre ämnen ökar förutsättningarna att lära sig mer och bättre.

söndag 30 mars 2008

Är ungdomar lata eller är det vi som inte fattar

En sak som kan göra mig fundersam är att ungdomar ALLTID har uppfattats som lata och oregerliga. Ändå har vi rätt bra tillväxt t.o.m. i Sverige. Vad är felet i resonemanget?

1. ungdomar upplevs bara som lata för att vi inte förstår vad de gör
2. tillväxten är rätt kass egentligen, kanske byggd på lån, lotto och lägenhet istället för studier, innovationer och hårt eller smart arbete och därför snart faller tillbaka
3. kan det vara så att hittills har ungdomar varit drivna (och skapat allt från jazz till rock'n'roll och internet) och det har fått de äldre att skaka på huvudet och undra vad det ska bli av dem. Men, nu har västvärlden (med sosse-Sverige i spetsen) nått en slags välfärdsmättnad som gör att de unga faktiskt är lata, obildade, ointresserade och i bästa fall kommer försöka förvalta och fördela det vi äldre byggt upp istället för att bygga vidare.
4. vi kanske bara ser de som är ofunktionella (felstavande, chattberoende emokids som skolkar från skolan för att skära sig i armarna) och missar morgondagens Zuckerman, Zennström, Åkerlund mfl
5. det kanske inte är något problem ur et globalt perspektiv, men sosseländer som Sverige kanske är på väg nedåt på allvar. Det är inte ovanligt med fallerade stormakter som setts som oövervinnerliga: Kina, Romarriket, Faraonerna, Storbritannien, Argentina så varför skulle ett lilleputtland inte kunna bli det nya Albanien eller Zimbabwe?

Det har alltid ordnat sig hittills... människan har en inbyggd drivkraft, precis som alla andra djur. Vi är här för att vi vunnit miljontals evolutionära fighter och vi lär fortsätta med det. Detta är emellertid räknat som ras och inte som enskilt land.

Trygghetssystemen i Sverige är ganska nya så vi vet inte vart kvasikommunismexperimentet leder. Det var framför allt Olof Palme som började rasera möjligheterna för Sverige att följa med Schweiz upp i välståndsligan och det är kanske först nu vi på allvar ser vad det gör med ungdomarnas vilja att studera, arbeta, ta ansvar för sina egna liv istället för att kräva att andra gör det åt dem. Vi vet vad som hände med Sovjetunionen, Kuba och Nordkorea. Sedan följer Sverige i skatteligan. Att vi fortfarande har det så bra beror på att Sverige var otroligt rikt relativt andra ekonomier i slutet av 60-talet, men vinsterna från våra storföretag som alla startades för omkring 100 år sedan räcker inte hur långt som helst.

Jag gissar att om sossarna får makten igen och cementerar sin position med bidragsberoendeframkallande åtgärder så ses Sverige om 50 år så som vi är vana att se på Grekland. Har vi tur är vi då fortfarande ett intressant turistmål i kraft av vår fina natur.

Kom ihåg att Italien regerade "världen" i 1000 år. Nu är det ett land på dekis, till hälften styrt av maffian, till hälften livnärt på jordbruksprodukter och några kvardröjande lyxvarumärken. Sverige har inte ett bättre utgångsläge och vi har bäddat för latmasken i en hel generation.

Släck en timme.... NOT!

Ikväll kl 20 kommer jag INTE stänga av elen eller släcka några extra lampor. Hela idén är bara ett jippo och om man har tex lysrör kostar det mer el att tända dessa än man vinner på att stänga dem en timme.

Striden står inte vid en fånig timme, inte heller vid om man skulle släcka i 100 timmar eller 1000 (då börjar man se hur absurt det blir. Vad vinner vi på att stänga ned all verksamhet? Ingenting).

Visst, någon kanske blir medveten om problemet med miljöförstöring och framöver sparar på elen, men nedstängning i sig är bara dumt och onödigt.

lördag 29 mars 2008

The Economist och religion

I den ständiga striden mellan religiösa fanatiker och forskare om huruvida Gud finns har till slut forskarsidan lagt signifikanta resurser på att förklara varför människor är religiösa, snarare än försöka bevisa att Gud inte finns.

Vad i människans genuppsättning är det som orsakar detta fenomen? I normala fall gynnar evolutionen strömlinjeformade beteenden. Om en egenskap har ökat överlevnadschanserna så har individer med dessa egenskaper ökat i andel av populationen. Nåja, jag behöver knappast utveckla Darwins teorier vidare.

Hur kommer det sig då att människan har en stark tendens att vara religiös, dvs tro på något som inte finns och ägna en stor del av dagen och året åt ritualer, fastor, bön m.fl. på ytan irrationella och snarast överlevnadsfientliga handlingar? Ja, drar man det till sin spets har faktiskt många religioner snarast fokus på döden och det som händer efter döden mer än vad som händer i livet. Mer eller mindre alla andra varelser lever i nuet och utvecklar maximal effektivitet för överlevnad och fortplantning. Vad har människan vunnit på fasta och bön?

Enligt en artikel i senste numret av The Economist kan förklaringen ligga i en tidigare förkastad forskningsgren kallad Group Darwinism. Kostnaden för fåniga ritualer vägs upp av otvetydiga tecken på att man är social. Det religiösa beteendemönstret är kostsamt och just därför en så tydlig markering av viljan att tillhöra gruppen och vara gruppen trogen. Ju hårdare och fientligare omgivningen har varit, desto mer fundamentalistisk är också religionen i området, eftersom strikt trohet till gruppen varit oundgänglig.

Även för enstaka individer, utanför gruppdarwinismens paradigm, kan tro fungera som påfågelns fjädrar i det att tron signalerar till en kommande make/maka att man är social, pålitlig och moralisk (vad fan det nu ska betyda) och därför en bättre förälder som tar ansvar för partnern och avkomman.

Jag tror inte på något som inte går att mäta eller som kan påverka världen vi lever i. Om inte Hawkings m.fl. hittat Gud i ekvationen någonstans utan den bästa förklaringen till universum är en serie kosmiska explosioner. Vidare skulle en eventuell Gud tvingas verka utanför dessa i en annan dimension och i bästa fall (ur Guds perspektiv) endast kunna påverka explosionsparametrarna och inget avseende universums och livets utveckling däremellan. Därmd kan jag inte sluta mig till annat än att Gud inte finns eller åminstone är meningslös för det universum vi lever i. Han kan inte göra något, inte se in i vårt universum, inte ta några beslut. I praktiken är den enda eventuella "högre makt" som får plats själva startparametrarna som sätter ramarna för fysikens lagar, dvs allt annat än den allseende allsmäktige som bryr sig om en kyss på ett kors, några flängiga rörelser med handen framför bålen, knäböjande eller böner om att rädda Arn från döden.

Varför saknar jag den viktiga religionsgenen. Varför saknar många forskare den? Förr brändes forskare på bål för att de avvek från den sociala och religiösa normen. Nu anses de möjligen bara lite konstiga, men sakta verkar begreppet ateist förlora sitt stigma. Jag saknar dessutom dragningen till andra religiösa/sociala. Det är t.o.m. så att jag heslt undviker att umgås med religiösa eller socialister och faktiskt för det mesta uppfattar att de har lägre intelligens, svagare logiskt tänkande och är sämre på att resonera, oftare hänfaller åt cirkelresonemang eller rena meningslösheter. Det gäller inte alla förstås, men de flesta. I dagsläget har jag inga vänner som tror på Gud eller socialism.

Jag hoppas förstås att ju säkrare världen blir och ju mer utbildning alla får tillgång till, desto mindre betydelse ska både religion och socialism få, men just nu verkar drömmen avlägsen.

torsdag 27 mars 2008

Utan ansvar, ingen frihet

TT, Ekonominyheterna: Andelen fattiga i åldersgruppen 20–29 år har nästan fördubblats på knappt 20 år. Mer än var femte av de yngsta lever under fattigdomsgränsen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Å ena sidan är det ju bra att ungdomarna har något att kämpa och leva för. Å andra sidan är det synd att 70 års sossestyre har lett fram till en stel arbetsmarknad som missgynnar unga. Ge borgarna 4 år till, eller varför inte 40, så kanske de hinner fixa till en del av skadorna från Palme mfl.

Om dagens unga valde produktiva utbildningar och/eller själva startade företag skulle de varken vara arbetslösa eller olyckliga. Sosseväldet har tyvärr förvandlat svenskarna till latmaskar som räknar med betald ledighet i alla former (för barn, för sjukdom, för semester, för studier, för arbetslöshet) istället för att själva ta ansvar för sina liv. Om man inte tar ansvar kan man inte räkna med någon (ekonomisk) frihet.

onsdag 26 mars 2008

Fingeravtryck i New York och Britney Spears

Klippt från Aftonbladet idag:

Utländska besökare som anländer med flyg till New York måste i fortsättningen identifieras med fingeravtryck på alla tio fingrar.

Det är synd att terrorister tvingar fram kostsamma och besvärliga ågärder som hindrar vanligt folk i vardagen, men det är bra att säkerheten skärps och dessutom kanske biometrisk ID-kontroll (i framtiden kanske en snabb DNA-test) leder till enklare och snabbare procedurer vid utlandsresor än för tillfället.

En del skyr "storebrorsamhället" för att minsta förseelse registreras och uppmärksammas. Jag tror att när "allt" registreras får vi en sannare bild av vad som är normalt/onormalt och ändrar synen på vad som är acceptabelt och moraliskt. I bruset av bilder på allt alltid kommer bara riktigt skadliga aktiviteter fram och bestraffas. Hotet är förstås att en icke-liberal regering sitter med full information och använder den och orimliga lagar till att förslava folket med 50% skatt eller kanske ännu högre, med hot om fängelse.

Britney Spears: Hennes inhopp i tv-serien ”How I met your mother” sågs av rekordpublik, 10,6 miljoner. Och hon fick godkänt för sin insats.

Bra för Britney. Jag gillar henne. Comeback-plattan Blackout var kanon och även om jag är skeptisk till sångerskor som blir skådisar och tvärtom tycker jag alla ska få prova sånt de gillar och jag blir glad när det går bra för andra.

tisdag 25 mars 2008

Behovsprovat barnbidrag

Maud vill behovsprova barnbidraget. Ja, vad säger man?

Jag tycker till att börja med att barnfamiljer, om de nu ska särbehandlas, borde betala barnbidrag till staten för att de tär på samhällets resurser på så många andra sätt än de utan barn. Fast framför allt tycker jag att ingen ska få bidrag (och ingen ska betala skatt heller... mer än frivilligt). Men om vi glömmer de utopiska drömmarna och hanterar verkligheten som den ser ut idag så tycker jag att:

1. det verkar vara komplicerat och dyrt att behovspröva barnbidraget. det ger en lägre effektivitet i skattesystemet
2. det är ORÄTTVIST att de som tjänar mest och betalar mest i skatt ska få minst tillbaka. När vi nu ändå har ett system där ambitiösa och smarta individer, som gör sig så värdefulla för andra att de belönas med hög inkomst, straffbeskattas för sin förmåga och sitt bidrag så kan de åtminstone få lika mycket tillbaka som alla andra.

3. Visst, jag ogillar också det absurda i att samla in skat för att ge ut som bidrag till samma personer, efter att den administrativa apparaten parasiterat bort sin andel. jag ogillar emellertid ännu mer att man tar in skatt från produktiva individer och ger till andra individer.

Kan inte Maud helt enkelt fullfölja sin tanke och inse att ingen har behov av barnbidrag i dagens samhälle. Behovsprovat borde helt enkelt betyda avskaffat barnbidrag. Många vill säkert ha bidraget, men det är ingen anledning. De som faktiskt inte klarar sig utan barnbidrag skulle kanske till att börja med tänkt efter innan de skaffade barn om de inte kan försörja det. Och om det inte går ihop så står det alla fritt att söka socialbidrag, vilket i mina ögon är precis vad det alltid ska kallas när man sätter sig i en situation man inte klarar av.

Att kasta bidragspengar efter alla möjliga särintressen ger moral hazard-problem liknande det som försäkringsbolag står inför; i det här fallet att folk inte bryr sig om konsekvenserna av sitt handlande eftersom alla felbeslut (att inte skaffa utbildning, att skaffa barn utan tillräcklig ekonomi o.dyl.) följs av bidrag. Bidragens existens gör att bidragen behövs eftersom folk beter sig oansvarigt i vetskap om skyddsnätets existens.

Germania skriver bra om det mesta som har med politikers klåfingrighet att göra och har även en liten passus om barnbidragen. Check it out!

måndag 24 mars 2008

Rally!

När européerna somnar till över påskäggen passar amerikanerna på att lyfta aktiemarknaden rejält.

Det här (de senaste dagarnas handel) ser nu ut som ett allvarligt menat försök att vända baissen (senaste halvåret på aktiemarknaden) till hausse. Samtidigt ska man ha klart för sig att uppgången den senaste veckan inte är mer signifikant än i september, november eller januari och faktiskt inte så mycket mer nämnvärd än rekylerna i oktober, december och februari. Det här är ett väldigt typiskt beteende för baissemarknader - jämför gärna med perioden 2001-2002 då totalt 15 större rallyn tydligt avtecknar sig mot den fallande trenden.

Marknadsaktörerna har likviditet att placera på marknaden och varken guld eller räntepapper ser aptitliga ut, medan aktier ser väldigt billiga ut och historiskt har gett god avkastning. Det gör det frestande att försöka pricka botten (gång efter gång). Man kan lätt skrapa in en till två årsavkastningar de första två veckorna om man tajmar inträdet rätt. Detta gör det lika lockande som ett black jack- eller roulettebord för en spelberoende. Så länge det inte öser in negativ information är ryggmärgsreflexen att köpa för nu har man sett botten... men snart visar sig verkligheten vara svartare än någon kunde föreställa sig några månaer tidigare.

Ja, man ska köpa när det ser som mörkast ut, men det vet man först efteråt och jag tror att det finns flera nyanser av mörker kvar innan botten. Min gissning är att 2008 blir ganska likt 2002 i beteende.... så spänn fast er och hav tålamod. Det kommer bättre köplägen längre fram. För 7 år sen var det en liten IT-bubbla som ploppade till. Nu är det en mångfalt större kreditbubbla som smäller och det reparerar man inte med en liten korrektion på 20%. Åtminstone det dubbla krävs och katalysatorn lär bli fallande företagsvinster, inte insaktande.

Om man verkligen vill förlora pengar så är det rallyn som det idag man ska köpa in sig i.

Är det rättvist att "mäklare" tjänar så mycket pengar?

Det korta svaret är förstås: "Ja". Eftersom det är en privat verksamhet betalar arbetsgivarna sina anställda precis så mycket som de behöver för att behålla dem. Om man jobbar utanför finansmarknaden och tycker att "Jag jobbar minsann också typ dygnet runt och är smart och har samma utbildning. Jag borde också tjäna lika mycket" så står det en fritt att söka in till en fond eller en mäklarfirma och se om man lycks sälja sig själv och sin kompetens på ett tillräckligt övertygande sätt. Därefter väntar några hundår med mer eller mindre intelligensbefriade uppgifter, halvt om halvt förnedrande men skämtsamma kommentarer och spratt (Liar's Poker) och låg timlön även om månadslönen kanske är okej. Och sen, om man har vad som krävs, som säljare (Boiler Room), som kollega, som placerare, som privatdetektiv (Wall Street) och faktiskt till inte så lite del i form av tur så får man bli riktig finansarbetare.

Finansbranschen består av så många trötta medelmåttor som slutat försöka och som institutionaliserats och stelnat i en roll istället för att fokusera på uppgiften att medverka till rätt placeringar, till att rätt investeringar allokeras rätt mängd kapital att vi alltid söker efter hungriga och kompetenta människor som vill lägga dubbel heltid på att hitta rätt investeringar. Om du är rätt person så får du snart dina miljoner, men ofta också ett lite fattigare socialt liv (som inte kompenseras särskilt väl av fina middagar och mäklarbrickor på Stureplan).

I ett lite längre perspektiv ställer jag mig ofta frågande till hur själva företagen kan ha så hög avkastning. Jag ser alltså inget fel i att de anställda får en stor andel av resultatet i ersättning - särskilt inte så länge merparten utgörs av rörlig kompensation, men jag bara undrar varför marknaden är så ineffektiv att mäklarfirmor, banker, corpavdelningar och fondförvaltare kan ha så hög avkastning år efter år.

En förklaring kan vara att människor med mycket pengar är lata eller dumma. Kanske orkar man inte riktigt bry sig om hur pengarna placeras eller vilka avgifterna är. En procent eller två i avgift spelar väl ingen roll i det stora hela, kan man tycka om avkastningen ändå är tio procent... Varför skulle någon med en miljard bry sig om att hitta det perfekta placeringsalternativet till rätt pris när han är oberoende i vilket fall som helst?

Finanfolk är som springpojkar som transporterar herrarnas tårtor. Om tårtorna är tillräckligt stora blir smulorna som faller från faten tillräckligt att bli förmögen på och herrfolket kunde inte bry sig mindre så länge de får sina tårtor. Ibland tappar mäklarna dock tårtan, t.ex. på 30-talet när man byggt för höga bröllopstårtor eller en hemsk kväll i oktober 1987 eller de svåra åren 2001-2002 då IT-tårtor var på modet. På sistone har finanstårtor med lager på lager av trebokstavsförkortningar varit heta men till slut blivit instabila och raserat stora delar av många förmögnas rikedomar. Det drabbar även springpojkarna. Närmare 100 000 "mäklare" i New York väntas få sparken kommande år... och de 15 000 anställda på Bear Stearns har förlorat det mesta av sitt pensionssparande och många av dem även sitt jobb. Med tanke på den risken, medveten eller inte, kan man tycka att miljonlönerna är befogade. Eller också inte, eftersom de orsakat sina ägare stora förluster, vilket knappast är värt någonting.

En annan sak som knappast är värd någonting men som miljoner människor ägnar varje dag åt är aktievärdering. Det ska jag skriva mer om nästa gång.

söndag 23 mars 2008

Absolut inte till var och en efter behov

Tänk om man kunde ha ett samhälle där alla fick precis vad de förtjänar. Jag vet att det är en ouppnåelig utopi och att någon procent av mänskligheten är genuint onda eller våldsamma och måste kontrolleras, vilket oundvikligen kommer ta ifrån övriga en del av deras tillgångar och resurser. Jag tänker ändå på hur skönt det vore om man kunde skriva om samhällskontraktet och säga att alla är fria, att ingen får initiera våld eller tvång och att alla har rätt till sitt skapande och produktion. Ingen skatt, inga bidrag, inga tvingande arbiträra regler för att tillfredsställa intressegrupper osv., bara fria människor som ingår frivilliga avtal med varandra (kanske bl.a. avtal om en poliskår som finansieras med frivilliga bidrag där den som bidrar med en viss minimisumma har rätt till beskydd. Även för den som inte bidrar kommer förstås poliskåren medverka till en allmänt högre säkerhet än utan polisen).

Till var och en efter förmåga, dvs till den som förtjänar sitt uppehälle



Tankarna på att få vad man förtjänar ledde mig in på ämnet om vilka av mina efterlevande som förtjänar en knuff i ryggen:

Jag funderar ibland över hur mina tillgångar kommer hanteras efter min död. Jag har tydliga åsikter om äganderätt och jag skulle inte vilja ligga på min dödsbädd, eller falla mot min död i en störtande helikopter, och gräma mig över att fel personer kommer gynnas.

Jag tycker således att det är viktigt att ha ett legalt bindande testamente som upphäver den normala arvsgången. När man formulerar testamentet gäller det bland annat att vara extremt tydlig med vad som skall gälla om verkligheten ser annorlunda ut än när testamentet författades. Alla beneficiärer kanske inte är vid liv, alla kanske inte vill ta emot sitt tilldelade arvegods och de eventuella organisationer man vill donera delar av arvet till kanske inte finns kvar. Då gäller det att ha en smart fördelningsnyckel som ser till att arvet ändå fördelas enligt önskade principer och inget råkar sippra igenom till staten, allmänna arvsfonden eller någon annan socialistisk institution.

Förutom de irriterande formkraven och bristen på flexibilitet tycker jag att tanken på gåvor till mina efterlevande är ganska trevlig och jag lägger stor möda vid klassificeringen och fördelningen av mina tillgångar. Det är ö.h.t. lite kul, och faktiskt inte helt lätt, att räkna efter vad jag har samlat ihop.

Jag har klassificerat mina ägodelar i följande kategorier:

Finansiella tillgångar (banktillgodohavanden, fonder, aktier, bolag, fordringar, kontanter)
Bostäder
Konst och värdesaker
Möbler och inredning
Fordon (bilar, båtar)
Hemelektronik
Övrigt (kläder, verktyg, böcker, memorabilia, musik, film mm)

För fördelningen har jag en lista över personer och organisationer som jag tycker om. Om jag inte lyckas tajma livet rätt så jag hinner göra av med allt innan jag dör vill jag gärna att dessa personer ska få lite bättre förutsättningar att uppfylla sina mål.

Det enklaste är att fördela de finansiella tillgångarna. Det är bara att ställa upp en lista med procentsatser där personerna får vad de förtjänar helt enkelt. En del kanske tycker lika bra om alla, andra gör som jag och "känner" på fördelningen. Känns det rätt att ge 14% till henne och 12% till honom. Vilken signal ger det att en person får 3x så mycket som en annan osv.

Övriga prylar är lite svårare.... Vem tar bäst emot en sportbil? Vem vill jag ska ha mina foton eller dator? Hur och till vem eller vilka ger man bäst bort ett hus? Ska det göras med förbehåll mot försäljning... eller tvärtom ska man sälja det först och bara fördela pengarna?

Det är inte så lätt som det låter att få ihop ett testamente, men jag tycker ändå att man ska ta sig ett minimum av tid och se till att inte vem som helst, t.ex. bara för att de tillhör familjen, ska dra nytta av dina ansträngningar.

torsdag 20 mars 2008

Mitt i alla rosa missförstånd döljer sig en naturlig insikt

Liberalen Mattias Svensson skriver idag om Blondinbella som bl.a. sagt att hon tycker att man borde få tjäna pengar på bloggande så länge man inte skadar andra och att hon vill få egoism till ett positivt ord.

Jag tycker att Blondinbella i normala fall ger ett platt, ytligt och insiktslöst intryck och att hennes blogg är totalt meningslös, men någonstans verkar det finnas en naturlig egoistisk insikt - en förståelse för att det är varje individ som betyder något, inte massan, och att så länge varje individ maximerar sitt välbefinnande utan att skada andra får vi alla det bättre. Det är faktiskt motsatsen till när klåfingriga politiker bestämmer vad andra ska tycka och göra och exproprierar medborgarnas tillgångar för att betala sina egan löner och världelösa eller t.o.m. skadliga tjänster.

Just nu pågår ju t.ex. en debatt om rätten till sjuklön för att sörja bortgångna. Visst kan det vara jobbigt att vara ledsen, men varför ska man tvinga människor att betala för andras sorgearbete? Hur många olika sätt att erhålla betalning för ledighet kan politiker och lidandeklassen hitta på?

Tillbaka till blondinen... om hon kan förmedla glädje och avkoppling till 10-tusentals bloggläsare och kanske samtidigt ett budskap värdigt Ayn Rand om individens rätt till sitt liv så är det en gärning jag gärna applåderar - hur rosa hon än är.

FedEx varnar och antal nya arbetslösa i USA ökar...

* Financial Times skrev idag om att den globala handeln plötsligt gått från 6% tillväxt till i stort sett 0.

* FedEx gick idag ut och varnade för att nästa kvartal blir klart sämre än genomsnittsförväntningarna, vilket är en slags bekräftning av handelsstatistiken

* Jobless claims, antal nya arbetslösa senaste veckan i USA, ökade till 378 000 mot förväntade 360 000.

Statistiken över den allt svagare ekonomin fortsätter alltså att rulla in på alla fronter. Att USAs centralbanks kraftfulla åtgärder inte räcker för att stötta börsen mer än någon dag visar hur stort allvaret är. Det sägs finnas stora mängder kapital utanför börsen som letar efter köplägen, men det märks verkligen inte.

Jag är förvånad. Jag trodde att rallyt skulle hålla längre än så här och nu är vi redan nära de paniknivåer som rådde i måndags när Bear Stearns höll på att gå i konkurs. Jag trodde att vi skulle behöva vänta tills rapportperioden med vinstvarningar kom igång på allvar innan börsen skull ned igen.

onsdag 19 mars 2008

Fed sänkte både för mycket och för lite

Marknaden ville ha 100-125 punkter sänkning av styrräntan (eller egentligen "målräntan"), men flera ledamöter i Fed ville bara sänka med 50 punkter eftersom inflationssignalerna har förvärrats. Fed kompromissade med 75 punkter, vilket efter en stunds nervositet togs emot positivt.

Idag ser det dock sämre ut: SonyEricssons vinstvarning, fortsatta rykten om likviditetsproblem för stora brittiska banker, Siemens häromdagen och snart börjar kvartalsrapportperioden på allvar.

Visst, finanskrisen kanske har avvärjts - vi slipper se (fler) stora investmentbanker gå omkull pga tillfällig likviditetsbrist - men den reala ekonomin har precis börjat sin bana nedåt. Det är nu vi under 1-2 års tid ska få se ständigt nedreviderade tillväxt- och vinstprognoser, vinstvarningar, uppsägningar, sänkta utdelningar, slopade extrautdelningar och återköpsprogram mm. Aktier kommer se billiga ut hela vägen ned så håll i pengarna och ha tålamod. Cash kommer vara king om 1-2 år. Lägenhetspriser kanske bottnar 2010 eller kanske inte förrän 2011 om tidigare mönster håller i sig.

Aktier lär bottna snabbare, kanske nästa vår, men det kan bli till lägre kurser än t.o.m. jag anar/befarar idag. Ericsson på 10,50 idag.... inte lockande.

tisdag 18 mars 2008

Européer gynnas av globaliseringen men politikerna vågar inte tala om det

Sida 35 i The Economist, 1 mars 2008. Sista stycket: "Även om många européer inte verkar inse det så har globaliseringen varit till deras fördel - och den protektionism som många efterfrågar skulle göra mycket mer skada än nytta. Kommer dagens politiker någonsin vara rättframma nog att våga tala om det för dem"

Artikeln tar stöd från boken "Globalisation and Europe" av Hamilton & Quinlan. Killarna från Johns Hopkins universitet har samlat en mängd fakta om globaliseringens effekter på olika geografiska områden och deras invånare och européerna framstår i ljuset av dessa som vinnare: Andelen av världens export ökade 2000-2006 och dessutom består en stor andel av den kinesiska exporten av europeiska produkter. När det gäller de senare stannar i storleksordningen 1-2 procent av intäkterna i Kina och mer än hälften i landet som designar och säljer produkten. För övrigt, de européer som räds utflyttningen av jobb till Kina kanske skulle titta västerut först; De flesta européer i européiska företag som jobbar utomlands jobbar i USA, inte Kina.

Problemet verkar snarast vara fega politiker (men även trångsynta och snedvridande medier och okunniga väljare): Om ett politiskt beslut associeras med bara 500 förlorade jobb som uppmärksammas i media (medan media ignorerar de tiotusentals jobb som skapas eller räddas i det tysta tack vare beslutet) kan miljontals väljare vända de ansvariga ryggen.

Globaliseringen är bra och politiker brukar vilja associeras till positiva nyheter. Tyvärr är de positiva effekterna utspridda i tiden och relativt osynliga, medan även enstaka verkstadsarbetare som mist jobbet utgör angelägna nyheter för TV och tidningar; fler hundögon att fånga tittarna med och fler politiker att ställa mot väggen och ingen står för att besluten och händelserna är positiva. De bara undviker frågan med "det [globaliseringen] är ett nödvändigt ont, något vi måste bekämpa så gott det går".

Vad bör Fed göra nu?

I USA fortsätter centralbanken, Fed, att försöka "fixa" finanskrisen. Fed lånar t.ex. ut pengar mot allt fler typer av säkerheter (rätt osäkra grejer numera) och till fler typer av institutioner (tex investmentbanker och obligationshandlare som Carnegie och Alfred Berg, istället för enbart till banker med inlåningskonton som Swedbank, SHB, SEB och Nordea, fast i USA) och nästa steg är snarast att köpa skräpet rakt av så får skattebetalarna stå risken. En intressant punkt är dock att "räddningen" igår av den snart 100 år gamla topp-5-investmentbanken Bear Stearns innebar att kursen föll från 60 USD till 2 USD på några dagar.

USD/Yen har tappat kontakten med nivån 100 och nu tvingas ränteryttare, carrytraders, ut ur sina arrangemang där de lånat i Yen och investerat i dollarbaserade värdepapper. Det blir för dyrt att hålla lånen när yenen stärks för mycket.

Guldet står över 1000 dollar per ounce - ett tecken på lågt förtroende för centralbankens kamp mot inflationen

Oljan nådde rekordnivån 112 dollar per tunna häromdagen - det bådar inte gott för inflationen eller för bensinköpare och oljepannsägare. Konsumenterna får dra åt svångremmen.

Frågan är vad Fed ska och bör göra nu. Spekulationerna inför ikväll är att de sänker styrräntan med 1 procentenhet till 2,00 procent och tilläger att mer kommer om ekonomin fortsätter på samma svaga bana (vilket kommer tolkas som 0,50 procentenheters sänkning ytterligare om 6 veckor till 1,50 procent). Beslutet är svårt för 1,00 procent eller s.k. 100 punkter är antagligen inte tillräckligt vare sig för att tillfredsställa aktieplacerare eller stimulera ekonomin... samtidigt som det riskerar att försvaga dollarn ytterligare och därmed driva upp importpriserna till USA och därmed inflationen. Inflationshotet i sig betyder att Feds utrymme att sänka räntan begränsas, men tills vidare fokuserar Fed på den konkreta och omedelbara risken för recession snarare än långsiktigare inflationskonsekvenser... Det kan visa sig ödesdigert, men det vet vi kanske först om 5 år.

Min gissning är att vi får ett bra säljläge på marknaden inom ett dygn - kanske idag innan Feds beslut eller i ett eventuellt rally precis efter. Recessionen är på väg, huspriserna är på väg ned. Att Fed sänker räntan och hoppas att bankernas likviditetskris ska avvärjas löser inte de problemen.

torsdag 13 mars 2008

Nanotech och peak oil. UAE mfl snart bara ett minne

I förenade arabemiraten, UAE:

Bloomberg: Eighty percent of employed Emiratis work directly for the government, and most of the rest work for state-owned companies, according to government statistics. Fewer than 10 percent have jobs in private industry, and many of those who do were hired under a government quota system.

Thanks largely to the country's oil-fueled economic boom, the average male Emirati receives benefits worth about 204,000 dirhams ($55,500) a year, according to the university's research.

Det finns ingen anledning att studera eller arbeta - land och inkomst är gratis i UAE. När oljan tar slut eller andra energikällor tar över kommer arabvärlden sakta dö ut, tyvärr antagligen under terrorledda spasmer men sakta och säkert.

Det påminner mig om en rolig historia

år 2020:

Mannen till sin son: Här stod för 20 år sedan två mäktiga skyskrapor innan araber körde in två flygplan i dem
Sonen: Vad är en arab?

OBS: med tanke på nätdebatten om islamofobi på sistone så vill jag påpeka att jag inte har något alls emot araber eller Islam, bara mot extrema utövare av alla religioner samt terrorister som påstår sig hämta sin rätt i en religion. Koranen och Bibeln per se är bara två ofarliga om än töntiga böcker.

söndag 9 mars 2008

Är aktiemarknaden bara ett stort kasino?

Daytraders
Daytraders, daghandlare, dvs mer eller mindre professionella aktieinvesterare som utnyttjar kortsiktiga (minuter till timmar eller maximalt en dag och egentligen aldrig från en dag till en annan om inte något gått fel) kursförändringar i aktier (och andra värdepapper) ser marknaden mest som ett kasino. Daytraders utnyttjar olika aktiekursmönster och samband mellan olika variabler (valutor, räntor, aktier, guld och andra råvaror) för att förutsäga mycket kortsiktiga kursrörelser. Daytraders investerar inte i aktier eller bolag, i alla fall inte mer än en roulettespelare investerar i rött, svart eller enstaka nummer.

Kapitalmarknaden för samman idéer och pengar
En riktig investerare placerar kapital direkt i en idé eller ett företag för att tjäna pengar på att företaget skapar värde och nytta för sina kunder. Om företagets kunder gillar produkterna och dessa säljs till ett högre pris än de kostar att ta fram blir företaget lönsamt och kan ge utdelning till ägarna/investerarna. Kapitalmarknaden ser till att de som har idéer får möta de som har pengar och ser till att de bästa idéerna får finansiering. Motsatsen till detta kapitalistiska system är det socialistiska eller kommunistiska där staten bestämmer vad som ska tillverkas och hur mycket oavsett vad som egentligen efterfrågas.

Dagens kapitalmarknad fyller fortfarande i grunden funktionen att vaska fram de bästa idéerna, men den andrahandsmarknad som den publika aktiemarknaden i praktiken utvecklats till är ganska långt borta från ursprunget.

Long only-fonder och relativ avkastning
De största placerarna, indexfonder, "long only"-fonder försöker bara följa den genomsnittliga aktieutvecklingen eller möjligen gå någon procentenhet bättre per år. De bryr sig faktiskt inte om huruvida aktierna stiger eller faller i värde, så länge de själva rör sig på samma sätt eller lite lite bättre. På så sätt är tex en nedgång med 25% mycket bra om börsen fallit med 28%. Och på ett liknande sätt är +37% dåligt och grund för avskedande om börsen stigit med 50%. Detta trots att -25% är förskräckligt dåligt och inget man kan leva på och +37% ett fantastiskt resultat för ett år.

Hedgefonder och det stora kasinot
Hedgefonder försöker att alltid leverera positiv avkastning. På så sätt är de riktiga investerare, men det handlar fortfarande inte så mycket om att allokera kapital till de bästa idéerna utan snarare om daytrading fast på lite längre sikt; yeartrading? Indirekt medför dock hedgeondernas placeringar att rätt företags aktiekurser går upp och fel företag/idéer faller i kurs. De som stiger får lättare att ge ut nya aktier och ta i mer pengar för att expanera sin verksamhet medan de som faller får svårt att attrahera nya investerare. Hedgefonder kan dock ibland förefalla lätt desperata i sin jakt på positiv avkastning och tar därför onödiga risker (t.ex. hög belåning eller köper aktier i spekulativa företag inom IT eller bioteknologi) eller baserar sina investeringar på momentum (kortsiktig trend) eller teknisk analys (historiska kursmönster som antas upprepas) som inte har något med själva verksamheten eller idén bakom företaget att göra. I dessa fall hanterar även hedgefonder marknaden som ett kasino.

onsdag 5 mars 2008

Råttans år

Ecole Polytechnique Federale de Lausanne computational neuroscientists hope to model a complete rat brain within two years on their IBM Blue Brain supercomputer and download it into a robotic rat to develop like a real rat--one with a "mind of its own."

They also want to simulate what that brain experiences, and generate a movie of its reality rooted in the details of its brain.

Beyond that, they want to simulate the trillion synapses in the human brain--about 500 petabytes of data--within 10 years.

Länk till artikeln på Kurzweil AI

Framtiden är nära, åtminstone i Kurzweils värld. Om 18 månader hoppas Venter ha tillverkat en bakterie som framställer bränsle från luftens koldioxid och därmed samtidigt minska växthuseffekten och minska energibristen i världen... och om 24 månader ska den franska superskolan simulera en levande varelses hjärna och filma dess drömmar. Matrix nästa.

tisdag 4 mars 2008

Istid eller värmebölja?

Amerikanska 'SMHI', enligt Realtid: "Snötäcket över Nordamerika, Sibirien, Mongoliet och Kina är större än någon gång sedan 1966.". Varnar för ny istid.

Svenska SMHI: På 10 av 36 officiella mätpunkter i Sverige var vintern 2007/2008 den varmaste som någonsin uppmätts. DN, 4 mars 2008: "Den är definitivt Stockholms varmaste vinter på över 250 år, sedan SMHI:s mätningar började på Observatoriekullen i centrala Stockholm 1756"

En del tror att en kall eller varm vinter utgör argument för eller emot klimatförstöring eller växthuseffekten.. Vad gör såna människor med ovanstående? För en mindre affekterad och mer objektiv person kan förstås båda utgöra exempel på extrema väder orsakade av människans påverkan på miljön, men en snöstorm gör ingen istid. lika lite som en varm vinter i Sverige nödvändigtvis innehåller relevant information om en eventuell global uppvärmning.

Min ståndpunkt är att utvecklingen av nanoteknik och syntetisk biologi (se KurzweilAI eller Foresight) inom kort kommer tillverka koldioxidätande bakterier och nanorobotar/nanobots som tar hand om det eventuella problemet och använder det uppätna kolet till byggmaterial, diamantrep, bränsle eller vad man nu har behov av. Därmed behöver vi knappast bry oss om gammaldags linjärt prognosarbete som pekar på några decimeter till några meters höjning av vattennivån på 100 år. Under de 100 åren kommer vår teknologiska utveckling ha tagit oss så långt att vi antingen lätt stoppar växthuseffekten eller eventuellt välkomnar den och allt extra vatten.

Miljövänner har tyvärr sällan några utvecklingsvisioner, precis som deras kusiner sossarna. De tror att vi i stort sett har att jobba med status quo och att misären ska fördelas. Sossarna vill att alla ska vara lika fattiga som när vi föddes på stenåldern och miljönissarna att vi ska påverka miljön lika lite som då, helst kanske inte finnas alls.

söndag 2 mars 2008

Kredit- och aktiemarknaderna fortsätter nedåt

Sista veckan i november tilltog krisen på världens kreditmarknader. Spreadarna mellan statsobligationer och företagsobligationer (banker och andra) nådde nya toppnoteringar. Problemen är alltså större än de var i augusti och november förra året och värre än under aktiekraschen i januari i år.

Aktiemarknaden däremot har tagit en paus och står några procent högre än under det värsta raset i januari. Det gör den trots att signalerna om både recession och inflation blir allt starkare. Det beror antagligen på att företagen inte ser eller talar om att de ser några problem. Orderingången ser ok ut, lönekostnaderna hålls i schack och exklusive banksektorn var vinsterna upp kraftigt i kvartalet som gick.

Av kreditproblemen märks inte heller särskilt mycket i företagssektorn... ännu. Det beror på att företagen har redan framförhandlade kreditvillkor som det tar tid att förändra. Dessutom har företagen ganska stora kassor efter fyra fantastiska uppgångsår. Allt detta skapar fördröjning i systemet, så att kreditmarknaden genomlider en av sina värsta kriser någonsin märks inte på en gång. Senare i år lär de och vi dock märka av den recession som nu är högst sannolik.

Mina aktier fortsätter ner, men jag har inte många procent placerat på det sättet. Bulken ligger i relativt trygga hedgefonder och andra aktiemarknadsoberoende placeringar. Hus och bilar blir förstås svårsålda, men det påverkar knappast mig. Jag ska ju bruka det jag har oavsett deras teoretiska värde. Som det är nu sitter jag nöjd och ser på när världen pressas ihop av tyngden från flera decenniers lånefinansierad överkonsumtion... men det gäller att vara beredd att köpa vid rätt tillfälle.

De kommande tio åren finns lägen att bli riktigt förmögen. Frågan är om jag har lust att ta någon risk för att bli riktigt rik eller om jag är nöjd som det är.

Yrkesroller på aktiemarknaden

De flesta av mina vänner som jobbar på finansmarknaden har ofta svårt att förklara vad de gör eller för den skull bara med en mening säga vad de har för yrke. Det brukar sluta med "jag jobbar på bank" eller "mäklare..., aktiemäklare inte fastigheter" fast ingen av beskrivningarna är korrekt och ofta faktiskt rena motsatsen.

Vad är en aktiemäklare
En aktiemäklare var förut den som faktiskt stod på börsgolvet och med rop och handsignaler utförde köp och försäljningar av aktier. Efter avslutad affär skrev han ett kvitto, en nota som han ger till sitt företags backoffice som i sin tur stämmer av med motsvarande funktion hos motpartens backofice att de är överens och sn ombesörjer att aktierna fysiskt (numera elektroniskt) byter ägare.

Orderläggare/SAX-mäklare
En aktiemäklare idag kan vara av typen "orderläggare" som endast sitter vid datorn (SAX-burken, en dator med en viss mjukvara som används för att skicka säkra elektroniska handelsorder) som är uppkopplad mot börshusets centraldator. Orderläggaren tar emot instruktioner av typen "Köp 4 miljoner Ericsson bäst möjligt, så snabbt du kan" och knappar in ordern i handelsmjukvaran på datorn. Denna skickas till börshuset och matchas mot motsvarande säljorder. Orderläggaren får oftast sina order internt från en mäklare med kundkontakt.

Instmäklare
Mäklarna med kundkontakt kan vara instmäklare (de har kontakt med institutioner som företag och fondförvaltare och endast ibland riktigt förmögna privatpersoner) eller privatkundsmäklare (vilka bara har kontakt med privatpersoner som du och jag).

Instmäklarna kan delas in i trader, sales och sales trader.

Trader
En trader är en ren orderläggningsmaskin som ropar ordern vidare till sin interna orderläggare som knappar in ordern i datorn.

Sales
Sales är marknadsförare av mäklarfirmans produkter och tjänster. En salesperson läser sin firmas analyser, håller reda på olika evenemang, bolagsbesök, fester och annat firman ordnar med samt försöker skapa en personlig relation till sina största kunder genom att komma ihåg om de gillar vin, middagar, sport, spritorgier eller föredrar teater eller filmpremiärer med hela familjen.

En riktigt duktig sales memorerar inte bara dagens analysproduktion och rapar upp samma argument som analytikern stolpat upp på förstasidan, utan han läser faktiskt analyserna regelbundet, förstår företagen, förstår hur aktierna påverkas av förändringar i omvärlden och vet vilken dagsform eller förmåga analytikern har. Därmed kan en duktig sales sålla bland de hundratals analyserna han har tillgång till och lyfta fram en handfull investeringsidéer som han verkligen tror på. Om verkstadsanalytikern på Alfred Berg haft ett tufft år och gjort många felaktiga rekommendationer men sales som känner analytikern Jofs kan vid rätt tillfälle påpeka att en av de analyser som gått snett i sex månader nu har kommit i en annan situation och rekommendera köp StoraEnso med stöd i en riktigt gammal analys. Sales tar normalt inga order, men kan förstås koppla telefonen till rätt person. Tanken är dock att han bara ska presentera idéerna och sen ringa nästa kund på prioriteringslistan.

Sales trader
En sales trader sköter samma uppgift som sales men har också möjlighet att handla eller sitter nära någon som kan det, tex en proptrader eller SAX-mäklare

En proptrader är ytterligare ett aktiemäklardjur på en stor firmas handelsgolv (där alla mäklare sitter sida vid sida och trängs med sina datorer och monitorer). En proptrader handlar för firmans räkning med firmans egna pengar, medan alla andra bara hanterar kundernas pengar. Proprietära traders har alltså rätt att ta risk med företagets pengar och handlar helt självständigt med aktier, räntor, valutor, råvaror, metaller, jordbruksprodukter, derivat (optioner, terminer, warranter mm) och vad man än mer kan hitta på världens finansmarknader.

Ett aktuellt exempel på en proptrader är Jérôme Kerviel på Société Générale i Frankrike som köpte terminer på ett europeiskt aktieindex och då priset föll köpte han mer och mer och mer. Till slut kom ledningen på att han hade köpt mycket mer än han egentligen fick och alltså tagit för stor risk med företagets pengar. De tvingades snabbt sälja hans innehav på 500 miljarder kronor och realiserade samtidigt en förlust på närmare 50 miljarder. En sån sak kan inte hända de andra mäklarna eftersom de bara slussar kundens order och pengar vidare.

Var jobbar mäklarna
Alla dessa olika mäklarsorter jobbar inte på normala banker. De kan göra det, men snarare är det så att de jobbar på mäklarfirmor/fondkommissionärer eller inom en fondkommissionsavdelning på en bank som är relativt avskiljd från den normala bankverksamheten.

Vi har hittills bara pratat om de som faktiskt är mäklare även om deras uppgifter nog skiljer sig från det många tror att en mäklare faktiskt gör. Andra personer med mäklarens peststämpel på sig är analytiker och förvaltare samt kanske även corpmänniskor.

En aktieanalytiker skriver analyser av börsnoterade företag samt rekommenderar om man bör köpa eller sälja aktien just nu. För att komma fram till detta träffar analytikern ledningen för företaget (VD, finansdirektören, informationspersonen, affärsområdeschefer och liknande), pratar med konkurrerande företag, läser finansiella rapporter från företaget (årsredovisningar, kvartalsrapporter, pressreleaser och andra nyheter), funderar över företagets position i samhället och vilka dess leverantörer och kunder är och hur olika valutarörelser, prisrörelser på använda råvaror och liknande kan påverka företagets överlevnads. och vinstförmåga.

Analytikern lägger all sin vakna tid på att samla information som kan göra hans modeller över företaget mer precisa och korrekta så att han kan räkna ut vilken vinst och vilket kassaflöde bolaget presterar och hur mycket det är värt. I uppgiften ingår också att bedöma vad marknaden kan tänkas tro om den här informationen och vad man därmed är beredd att värdera bolaget till. Hur sannolikt är det att analytikern har rätt, frågar man sig. Vad säger andra analytiker? Hur värderas konkurrerande bolag normalt och hur ser det ut just nu... Egentligen skulle jag nog skrivit att analytikern lägger halva sin tid på informationsinsamling och -bearbetning i Excelmodeller och den andra halvan på att träffa och övertyga stora kunder om sina slutsatser och att övertyga sales och sales traders internt så att de i sin tur försöker övertyga kunderna om at köpa eller sälja en viss aktie.

Förvaltarna har vi redan berört. De sitter tex på Swedbanks fondbolag Robur och ansvarar för miljontals människors insatta pengar i hundratals olika fonder. Samma person förvaltar ofta många fonder, ibland tiotals fonder, med olika geografisk eller branschmässig inriktning: Sverigefonden, Läkemedelsfonden, Östeuropafonden osv. En förvaltare kan ha ansvar för några miljoner kronor för enstaka privatpersoner på en bank (men kallas då snarast privatkundsrådgivare), en liten fond på 20-100 miljoner kronor (ofta nystartad och med en stor del av de egna pengarna i fonden), en lite större på några miljarder kronor eller någon av de 5-10 största i Sverige som har flera hundra miljarder kronor under förvaltning.

Allemansaktiefonder - long only
Fonderna kan vara fokuserade på olika geografiska områden, olika produkter (räntor, aktier, valutor, råvaror...) eller olika branscher (läkemedel, IT, verkstad, bank). Fonderna kan också var olika uppbyggda i sin grundstruktur. Den vanligaste strukturen investerar endast i aktier och tar inga lån för att öka sin risk och försöker heller inte tjäna pengar på fallande kurser, endast på stigande. Detta är en så kallad long only aktiefond.

Hedgefonder
Med tiden kom man på att det kunde vara smart att utnyttja lån för att kunna köpa fler aktier och visserligen ta större risk men också kunna tjäna mer pengar. Om man tror att investeringarna ska ge 10% i avkastning är det rimligt att låna en hel del till kostnaden 5%. Man kom också på att fonderna kan tjäna pengar på att blanka aktier (låna upp aktier för att sälja dem och senare köpa tillbaka dem billigare om de fallit under tiden) om man tror på fallande kurser. De fonder som utnyttjade belåning och blankning kallades hedgefonder (hedge=skydd. De kallades så för att man kunde utnyttja olika tekniker för att skydda fondens värde vid fallande kurser. Hedgefonderna kan emellertid utnyttja samma tekniker för att ta desto mer risk och därmed vara motsatsen till skyddade, så samlingsnamnet hedgefond är inte särskilt passande). Idag finns det hundratals olika hedgefondsvarianter, eller specialfonder som de heter i Sverige.

Jag förstår att många av de som jobbar med ovanstående inte tycker att det är så kul att kallas eller kalla sig för mäklare

Corporate finance
PE mm
Jargong
Hur värderas aktier?
Vem gynnas
vad är funktionen?
Kasino?
Kakor och kaksmulor