torsdag 27 mars 2008

Utan ansvar, ingen frihet

TT, Ekonominyheterna: Andelen fattiga i åldersgruppen 20–29 år har nästan fördubblats på knappt 20 år. Mer än var femte av de yngsta lever under fattigdomsgränsen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Å ena sidan är det ju bra att ungdomarna har något att kämpa och leva för. Å andra sidan är det synd att 70 års sossestyre har lett fram till en stel arbetsmarknad som missgynnar unga. Ge borgarna 4 år till, eller varför inte 40, så kanske de hinner fixa till en del av skadorna från Palme mfl.

Om dagens unga valde produktiva utbildningar och/eller själva startade företag skulle de varken vara arbetslösa eller olyckliga. Sosseväldet har tyvärr förvandlat svenskarna till latmaskar som räknar med betald ledighet i alla former (för barn, för sjukdom, för semester, för studier, för arbetslöshet) istället för att själva ta ansvar för sina liv. Om man inte tar ansvar kan man inte räkna med någon (ekonomisk) frihet.

2 kommentarer:

Konsten att Lyckas sa...

Tyvärr tror jag att den bittra sanningen ligger i att 80-talisterna är för lata alt för "drömmande" då man har tagit för givet att enbart det mest högpresterande ( och avlönade ) jobben är intressanta. På tok för många i min bekantskapskrets tar även för givet att detta skall komma som en skänk från ovan utan minsta ansträngning vilket tyvärr också leder til att många tvingas leva extremt sparsmakat samt låna pengar för brödfödan i förhoppningen att miljonerbjudandet kommer på posten inom några månader.

Nej, jag håller med dig, främja arbetsmarknaden för unga och inför en sund och framför allt, attraktiv arbetsmarknad såväl för unga som gamla, ändra devisen från att "det är coolt att betala skatt" till att "det är coolt att arbeta"

Anonym sa...

Det framgår inte av nätupplagan exakt hur undersökningen är gjord. Men förmodligen är studenter inkluderade och de lever som bekant på ca 7500kr/mån om de har fullt studiemedel och inte jobbar extra. Något missvisande studie i så fall. Andelen studerande har ju ökat under senare år vilket kan tyckas bra men är inte helt positivt. Unga måste gå vidare till högre utbildning för att de VILL och inte för att de saknar sysselsättning, gör som sina kompisar osv. Det senare är väldigt vanligt. Jag upplever på universitet att relativt liten andel är drivna och motiverade. Det kan också beskyllas sosseregeringen som hade som mål att 50 % skulle gå vidare till högre utbildning. Ett i sig idiotiskt mål som gick ut på att frisera arbetslöshetsstatistiken. Visst är det bra att många utbildar sig, men de ska göra det av rätt skäl. Inte för att de inte har nåt bättre för sig.