måndag 31 oktober 2011

Från Bob's World, Nomura

Mr Janjuah har haft väldigt rätt och skrivit väldigt klokt om eurokrisen och dess implikationer. Nu tror han att julrallyt är över och att vi kan få se nya årslägsta i USA innan årsskiftet. Därefter är det sannolikt med fler monetära åtgärder inklusive QE3 i USA, eventuellt globalt koordinerade, som lyfter marknaden igen. Bob räknar med en fallande trend med lägre toppar och bottnar tills vi når den riktiga botten under 2012 (kanske så lågt som 700-tal för S&P - nu 1267, dvs jämförbart med de 666 S&P nådde mars 2009). Jag håller med om makroanalysen och om implikationerna för marknadsrörelserna, men jag tror fortfarande på lite uppsida till i november. Fast lite nervös blir jag bara av att läsa Bob's World.
 
Bob Janjuah, nomura:
 
The implication therefore is that in 2011, the October equity lows MAY NOT be the
lows for the year. So based on what I can see now, and with a S&P500 1310 „stop loss‟
as mentioned above, I am now looking for another major risk-off phase between now
and year end, with a December target for the S&P500 back down in the 1100s for sure,
and possibly even the low 1000s. As I expect to see a series of ongoing lower lows and
lower highs all the way through to the eventual secular super cycle lows in 2012

onsdag 26 oktober 2011

Vad ligger i kurserna inför mötet ikväll?

Jag fick frågan om vad som är inprisat inför ikväll. Här är Morgan Stanleys svar:
 
 

JPYUSD - låna eller investera?

Här är yen/dollar-kursen sedan 1970. Börjar det bli dags att låna i yen? Ungefär NU (dvs de senaste åren) har Japan börjat finansiera en liten del av sin statsskuld utomlands. Dels vill de bygga en marknad, dels måste de hitta en ersättningskälla när den åldrande och minskande befolkningen konsumerar upp sina pensionsbesparingar.
 
Att inte yenen kraschat tidigare beror på att Japan hittills finansierat statsskulden till 95-100% av inhemskt sparande, ett sparande som tack vare deflationen inte varit så underbetalt trots räntan på 1% på deras 10-åring. Dessutom har yenen länge använts som finansieringskälla till andra investeringar vilket gjort att det funnits ett latent köptryck från squeezade blankare. Vi kanske ser det sista av det nu. Yenen är starkare än någonsin trots att skulden är högre än någonsin, mycket värre än i t.ex. Grekland. Rent tidsmässigt, tekniskt ser det också ut som om det är dags för en säljsqueeze efter de senaste 4 årens köpsqueeze. Får vi se 50-100% starkare USD vs JPY de kommande 3 åren? En Fedränta på 0% talar mot det, men Japans skuld och demografi talar för. Japans framsteg inom robotik talar eventuellt för en stark yen, ett starkt land på lång sikt, men jag tror inte de klarar statsskulden däremellan. En halverad Yen vs USD = nästa missfärgade svan?
 
Kom ihåg att jag inte handlar valutor eller kan något om valutor, men grafen ser intressant ut.

Scenario 2011-2014

Det här är ett svar på en kommentar till förra inlägget
 
Det finns inget bra svar (jag har inget) på varför det föll på gamla nyheter. Jag trodde tex inte att det skulle göra det. De som verkar tycka att det var självklart (i efterhand) var de som brukar missa sånt här och som generellt inte är särskilt pålästa på makro.
 
Jag tror också att det kommer en slags "lösning", ett franskt-tyskt paket. Lösningen är dock inte hållbar över tid. Tillväxten kommer ändå vara för låg för skuldbördan, sparbehoven för stora. Det kommer se bra ut några månader, kanske kvartal, sen kommer skulderna tillbaka och biter alla i svansen. Recession, lägre vinstprognoser, fallande börser 2012.
 
Marknaden har INSETT att den inte har någon koll alls, eller iaf mindre koll än vanligt. Därför har hedgefonder extremt låg exponering och långfonder är mycket defensivt exponerade och med hög kassanivå. Privatpersoner fortsätter dessutom att ta ut sina pengar från aktiefonder. Det sista kan dock vända snabbt och ge ett kortare rally tillsammans med en euro-"lösning". Jag tror att riskerna med Kinas inbromsning, övergång till mer konsumtionsdriven ekonomi, eventuella husbubbla och problem med lån till lokala myndigheter är överdrivna men att bara själva potentialen till härdsmälta och den låga kvaliteten på information från Kina bidrar till att mycket få vågar chansa på att det löser sig.
 
Samma sak gäller europroblemen med allt från Grekland till alla PIGS till UK, Fra, Belg, US, Japans statsskulder, rekapitalisering av banker, exponering mot okänd mängd CDSer osv... Riskerna ligger inte i priserna fullt ut. Situationen är snarare binär - med både stor upp- och nedsida. Marknaden ligger någon slags mitt i, men kanske längre ned än mitten, dvs har diskonterat mer av det negativa - dock inte det mest negativa utfallet. Man har diskonterat 75% av ett ganska negativt utfall, men kanske bara 10% av ett riktigt negativt recessionsscenario.
 
Investerarna står på sidlinjen, på läktaren i en annan arena kanske man kan säga. Aktier ser billiga ut och har stått stilla i 15 år - det brukar vara ett bra läge. Samtidigt finns klar risk för recession när 25-70 års låneexcesser ska rensas ut. PÅ nästa års vinster handlas Europa på 9x vinsten, USA på 11x, men på glidande 10-årsvinster är multipeln snarare 20x jämfört med snittet på 15-16x.
 
Nedsidan är alltså typ 25% rent historiskt, men efter det lär årsavkastningen vara 10% så på bara tre år är man normalt på plus om man köper i läget som det ser ut nu. Samtidigt är uppsidan kanske 50% om det INTE blir en recession och alltså vinstprognoserna bibehålls -och därefter 6-7% om året. OBS dock att jag tror att det kommer gå ner mer än de historiska 25% som den långa multipeln implicerar.
Jag tror att muddle-through, en ok temporär "lösning" på Europa är diskonterat, ett paket som skjuter problemen ett år framför oss - dvs ser till att det finns pengar till Greklands löpande kostnader, en mur som skyddar Spanien och Italien och sänker deras lånekostnader mm.
 
Världen kommer då lugna ned sig, räntor falla, allokeringar till aktier öka, affärsaktivitet tillta igen, uppköpsaffärer bli fler, privatkundsinflödet komma tillbaka, vinsterna se bättre ut, prognoserna bli mer positiva... men en bit in i 2012 börjar bluffen synas tror jag. Då ser man att BNP-tillväxten inte blir så bra, att arbetslösheten är fortsatt hög, att skuld/bnp inte minskar, att finansieringsprogrammen inte kommer räcka... Det syns först i stigande räntespreadar, sedan i makrodata och någonstans mitt i i fallande aktiekurser och enstaka resultatmissar med hänvisning till ekonomin.
 
Sen accelererar det nedåt till börskrasch, recession och RIKTIGA strukturåtgärder, kanske tom utbrott ur euron av något land (Finland?). Det kan bli en snabb V-spik nedåt redan 2012 som man ska köpa i och det kan bli segare så man ska sprida köpen 2012-2014. Detta är mitt scenario idag. Räkna också med fortsatt hög volatilitet på vägen. Skala investeringarna därefter så du inte stoppas ut.

måndag 24 oktober 2011

Arbetsuppgifterna förändras

Arbetsdagarna har förändrats sedan eurokrisen tog fart. Det blir mycket mer makro, mindre mikro, mer diskussioner och mindre kvantitativa analyser och räknande. Under 2010 märkte jag inte så mycket av det, eftersom jag råkade ha rätt position i flashkraschen i maj och på vanligt manér täckte kortarna under paniken. Sen gick jag bort mig i QE2-haussen på hösten men reparerade misstaget fem i tolv.

 

Under 2011 råkade jag återigen få rätt under vårkrisen då Japan skakades av jordbävning, tsunami och härdsmältor. Jag låg kort pga min negativa bedömning av ekonomin och problemen i PIGS-länderna när QE2 gick mot sitt slut, men täckte och gick lång när Japankrisen var som värst. Sedan dess har förlusterna lagts på hög i takt med misslyckade toppmöten i Europa och svag ekonomisk statistik och sentimentsurveys i hela världen, medan jag hela tiden trodde att det redan låg i korten och var diskonterat. Precis som jag blivit varnad för här på bloggen och som jag själv spådde köpte jag alldeles för tidigt. Med det sagt räknar jag med en till större nedtur under 2012 och den ska jag ligga rätt i och sen köpa när folk gett upp. Jag har inte gett upp.

 

Bolagsbesök, grävande i mikrofundamenta tillsammans med analytiker, värderingsresonemang mm har fått stå tillbaka för funderingar och spekulationer om positionering inför nästa EU-möte, uttalande av IMF, ECB, Ecofin eller bara valfri topptjänsteman i Europa samt förstås utgången av mötet/uttalandet i förhållande till positioneringen. Knappt detta har adderat något värde då t.ex. bankerna varit extremt underviktade hela perioden och ändå blivit alltmer underviktade. Hedgefonder har minskat sin totala aktieexponering men ändå inte låtit sig skrämmas in i marknaden av korta uppställ inför eller efter möten, bolagsrapporter och annan kurspåverkande information.

 

En vanlig dag har för mig mer och mer blivit att utifrån ett top down-perspektiv diskutera artiklar i Financial Times, på Zerohedge, intervjuer på CNBC, uttalanden av diverse EU-direktörer, mäklarfirmornas olika uträkningar av nedskrivningsprocent för statsskulder och resulterande kapitalbehov för banksektorn samt följdeffekter därav. Hypotetiska exempel av vad som kan hände eller eventuellt kommer att beslutas har följts av ännu mer hypotetiska frågor om vad som egentligen var väntat och om det är diskonterat i marknadspriserna.

 

Jag kommer in på jobbet halv 8, läser så mycket jag hinner av FT, bloomberg top news, bankernas morgonbrev (tex Goldmans "Datapoints", Nordeas "morgonmail", SHBs "Allt du behöver veta", MS "morning comments" och "morning thoughts", Nomuras "morning sushi", BNP/Exane, Deutsche bank, Citi) och specifika bankmail från t.ex. Credit Suisse, Merrill Lynch, Citi, Exane samt Techmail från Morgan Stanley, Redburn mfl.

 

Kl 8 drar terminshandeln i Europa igång, men den överraskar sällan utan det är S&P-terminen och asienbörserna (Kina, HongKong, Japan) som bestämmer. Kl 9 öppnar börsen på riktigt och den brukar inte bry sig så mycket om var terminen handlade för nu är det dags för riktiga volymer och priser. Sen läser jag strategirapporter från bankerna och ägnar förmiddagen åt bollande med mina kolleger på temat: hur illa kan det bli, vad är diskonterat, vad har bankreglerarna sagt för nytt, vad säger mäklarfirmorna om det? Ska vi köpa eller sälja eller ligga kvar? (oftast ligger vi bara kvar och menar att vi har hyggligt rätt exponering och att inget har ändrats – alternativt att det som hänt redan var diskonterat).

 

Om det har kommit några bolagsrapporter på morgonen hinner jag inte gå på djupet utan läser rubrikerna och analytikerkommentarerna samt hör vad min egen analytiker in-house tycker. Normalt handlar jag inte på rapporterna, men om jag t.ex. redan var lite sugen på att sälja och kursen går upp mycket så händer det att jag passar på att sälja några procent högre än det annars kanske skulle ha blivit.

 

Halv tolv är det dags för lunch. Jag har då för det mesta sedan länge tackat nej till diverse lunchpresentationer och mäklarluncher på finkrogarna och väljer istället att hämta något enkelt från nåt sushiställe, wokställe, östermalmshallen eller liknande. Ibland sätter jag mig själv på t.ex. Grodan, Tures eller liknande och kopplar av.

 

På eftermiddagen blir det mycket av samma som på förmiddagen. Förr innebar det att finslipa mina prognosmodeller, fundera kring bolagsvärdering och deras strategiska positionering och hot. Jag brukade läsa aktieanalyser, plocka ut små intressanta infobitar ur dem och komplettera mina modeller med, se hur säljsidans tänk skiljde sig från mitt, hur värdering och prognoser diffade mellan oss och se om det fanns köp/sälj-lägen i enskilda aktier med anledning av det. Ofta hade jag något möte med analytiker också. I rapporttider sammanställde jag förväntningar, s.k. previews, från en massa olika firmor och funderade över om det kunde finnas ett läge där genomsnittsförväntningarna skiljde sig mycket från mina, förmodat bättre, prognoser. I år har det istället blivit nästan noll analytikermöten eller previewanalyser, desto fler kundmöten (typiskt stora schweiziska institutioner men även en del av de största svenska pensionsfonderna), men framför allt en massa tjafsande och spekulerande fram och tillbaka om vad som kan hända, har hänt, varför det gjorde det, vad som kan hända sen, vad av allt detta som är väntat/diskonterat och vad det kan leda till… Ska jag köpa, sälja, avvakta, stoppa förlusterna.. Hur kommer kunderna reagera på avkastningen… tar de ut pengarna eller får chansen några månader till…

 

Kl 14:30 och 16:00 brukar det komma statistik, mest från USA vilket ger upphov till volatilitet på marknaden, mer spekulationer och snack, men utan egentlig substans – bara som ett sätt att känna sig "med", "on top" och kanske trots allt lägga på makropusslet inför den längre framtiden någon gång då det akuta stöket med skuldnedskrivningar för PIGSen är bakom oss.

 

Idag har jag specifikt fått fundera på vad icke-mötena i Europa i helgen, inför onsdag, betyder, hur viktiga artiklarna om Tysklands bakbundna ledare Merkel kan tänkas vara, konstaterat att Caterpillar kom med en mycket bra rapport, Jyske bank med desto sämre siffror och snart levereras Chicago Feds aktivitetsindex (14:30). Fokus är dock på onsdag och om "folk" = "andra investerare" är tillräckligt negativa för att ett urvattnat mötesresultat ändå ska kunna ge stigande aktiemarknad. Resultatrapporten från Jyske bank blev bara en fotnot, en liten minnesmarkering att Danmark går lite sämre igen och att det eventuellt (sannolikt?) kan tynga Danske Banks rapport om en vecka.

 

Framåt 17:30 rundar vi av diskussionerna och går från kontoret, men återkopplar vid behov under kvällen från våra respektive hemmapositioner framför CNBC, nyheterna eller bara Bloomberg. Eller så hörs vi inte alls. Kl 22 stänger USA och den riktiga fritiden tar vid, dvs någon timme eller max två om man ska kunna vara fräsch och hålla sig flytande på det meningslösa makrohavet även nästa dag. De senaste åren har det dock varit ganska sällan som jag utfört något direkt arbete hemma efter kontorstiden, men innan dess var det mer regel än undantag att hela kvällen fram till 22:30 togs i anspråk och under tidigt 90-tal handlade det snarast om att all vaken tid gick till jobbet, även helgerna, och att sömnen var riktigt snålt tilltagen. 2010-talets 50-timmarsvecka är bara drygt hälften av vad den var tidigt 90-tal. Skönt och mycket smartare och effektivare.

 

För den som undrar är jag knappt halvlång med vanliga mått mätt, men i dagens svängiga marknad är det bara snäppet under maxexponering.

tisdag 4 oktober 2011

Det mesta pekar nedåt utom förändringen i makromomentum samt EPS-revideringar

Jag håller envist i mina longs och försöker köpa smått då och då när det ser som värst ut under dagen