onsdag 29 februari 2012

Fortsatt "all in"

Jag kämpar vidare på kortsidan och ligger fortfarande maxexponerad på kortsidan. Det är jobbigt mentalt, men jag har svårt att se någon annan väg. Det var nästan lika jobbigt förra året innan raset i mars... Jag vågar inte hoppas att det är just idag det har toppat, men inom en månad tror jag att jag får betalt för min uthållighet. Då har vi sett hur det gick med Grekland och vi är nära att få besked om hur första kvartalet gick för olika länder och företag.
 
 
Just nu har vi precis lagt LTRO2 bakom oss utan någon dramatik vare sig uppåt eller nedåt... hur går vi vidare efter det?
 
Jag tycker att caset är klart. Ekonomin är svag och riskerar att bli ursvag. Det enda som håller emot är tryckpressarna (money printing) och frågan är hur länge till man vågar experimentera på ett sätt som ger vibbar av både 70-talet och Weimarrepublikens hyperinflation.
 
 
De negativa signalerna har blivit allt fler på sistone:
 
  • industriproduktion i januari (USA)
  • BNP ex lagereffekt i Q4 2011 (USA)
  • Gallupundersökning om arbetslöshet (USA)
  • Anställningskvot (EPR, USA)
  • PMI februari (Europa)
  • BNP-prognos 2012 (Europa, Italien, Spanien)
  • Kinesisk export (januari)
  • Durable goods orders januari  (USA)
  • Huspriser (USA)
  • Börsvolymerna i januari och februari är rekordsvaga

onsdag 22 februari 2012

Rekordstor blankning av volatilitetsindex

Det har varit rätt hittills... på ett förvånande sätt i min bok, men hur vågar placerarna just nu ha rekordstora kortningar i VIX volatilitetsindex på böckerna? VIX har fallit från 34,5 i november till 18 nu. Volatiliteten brukar öka från de här nivåerna. Det finns dessutom goda skäl för varför den skulle göra det (fortsatt stök kring Grekland). Hur kan man då ha rekordstora kortpositioner i VIX (se Goldman Sachs morgonbrev idag) samtidigt som man köper aktier med båda händerna? Det blir en fet dubbelsmäll för dem om marknaden faller.

måndag 20 februari 2012

Smärta och lidande

De som följt bloggen regelbundet vet att jag legat felpositionerad i mer eller mindre 12 månader i rad. Jag har nästan prickat upp-och nedgångarna perfekt… åt fel håll (även om jag faktiskt inte förlorade några pengar 2011, men jag skapade inga heller).

 

Först låg jag lång då jag trodde att situationen i Grekland, Japan och USA (skuldtaket) skulle lätta relativt sett och ge vidare uppgång av ren lättnad.

 

Sen låg jag kort då jag trodde att marknaden var mogen att ta de långsiktiga problemen på allvar, men inte hade diskonterat problemen fullt ut. Den senaste tiden har jag insett att marknaden tror på en cyklisk återhämtning och om inte det så åtminstone på att centralbanksåtgärder ska lyfta marknaden av likviditetsskäl och minskad systemrisk. Själv ligger jag lång och hoppas på att förnuftet snart ska segra.

 

Det går knappt att beskriva hur påfrestande det är att dagligen, på timbasis och minutvis ett helt år i sträck påminnas om sin egen ofullkomlighet av sig själv, av marknaden och av kunder. Det får en att tvivla på sig själv, på sin framtid och det känns värdelöst och pinsamt inför kunderna vilka förstås undrar vad jag håller på med.

 

Det stora misstaget var framför allt att vara taktiskt lång under nedgången i mitten av 2011, eftersom jag fortfarande var negativ i ett lite längre perspektiv. Att nu ligga kort känns helt rätt givet all tillgänglig information och det hade varit helt ok om jag bara inte hade slarvat bort avkastningen på långpositionen i somras. Men tyvärr lever den nuvarande kortpositionen på lånad tid pga det tidigare misstaget att vara lång. Jag behöver förstås inte tillägga att att gå lång nu, utan övertygelse, och få fel igen vore dödsstöten både för kundernas förtroende och mitt eget mentala tillstånd.

 

Ur mitt perspektiv hopar sig problemen för ekonomin medan aktiemarknaden glatt tuggar på uppåt. Stormmolnen vid horisonten är lika tydliga som bubblorna 1999 och 2007. Som Bob Janjuah skriver finns bubbeltendenserna i alla finansiella tillgångar från kreditspreadar och obligationspriser till BNP-tillväxt, vinstmarginaler och aktiekurser och de stödjer varandra… tills spiralen vänder. Jag fascineras över dansen kring Grekland, medan Japans skuldberg ignoreras. Till och med USAs svaga statistik på sistone och den mycket svaga rapportperioden för Q4 (trots rekordstimulanser och extremt mycket ledig kapacitet) visslas bara förbi som om det inte betyder något.

 

Och bullsidans hånleenden och övertygelse om sin egen förträfflighet blir alltmer illa dolda…, vilket känns så mycket mer när man själv kryper på knäna (dock med stark tro att jag har sanningen på min sida om än inte timingen). Det är tyvärr en klen tröst att de brukar ha fel och jag brukar ha rätt – för de gånger jag fått rätt är det så många som lider och klagar på att "ingen kunde veta…" att det är svårt att själv vara nöjd.

 

Det som händer nu är att obalanserna växer sig allt större och den enda faktorn som har potential att göra saker bättre, det privata näringslivet och företagens starka balansräkningar, undviker att investera just pga obalanserna och oansvariga politiker. Tyvärr håller jag med Mr Janjuah om att det inte går att säga när det spricker – om fem minuter eller fem år, så kanske borde jag lägga mig neutral till lång och ständigt rulla små out of the money puts som försäkring mot en krasch. Jag tror emellertid att peaken nås tillräckligt snart för att det ska vara värt att uthärda med full kortposition en stund till.

 

Frågan är bara vad och hur som ska vända utvecklingen – inte för att det behövs något specifikt, men i alla fall… Det konstiga är att det inte behövs något för att lyfta marknaden dag efter dag heller, trots hoten i form av synkroniserad recession i västvärlden i kombination med historiskt ansträngda balansräkningar hos individer, stater och centralbanker.

 

Marknaden (EuroStoxx50) har stigit med en tredjedel sedan botten i september, med en fjärdedel sedan botten i november och vi är tillbaka på nivån för februari 2008 (ett halvår innan Lehman Brothers). Uppgången de senaste 3-6 månaderna har skett samtidigt med ökande obalanseroch risker  i realvärlden, men på aktiemarknaden har volatiliteten nästan försvunnit helt. För mig är det en gåta, för jag kan inte se hur aktiemarknaden kan ha spanat in att ekonomin snart blir bättre. Dels har aktiemarknaden blivit mycket mer kortsiktig, dels finns det inget bättre runt hörnet – tvärtom väntar recession och vinstfall.

 

Lidandet fortsätter, men jag hoppas att någon annan kan ta över min stafettpinne för jag har hållit den alltför länge.

onsdag 15 februari 2012

Face The Music

Mauldin bjöd på en låååång intervju i förrgår. Den är enkel, lättläst och läsvärd (om du har tid och lust och inte har något emot ett negativt budskap). Den finns här. Den handlar om skulder, räntor, pengars omsättningshastighet och att USA kommer falla in i recession i år.
 
Idag refererar Zerohedge David Rosenberg som försöker slå hål på bullsidans tillväxtargument med hjälp av resonemang kring utvecklingen för industriinvesteringar. Han påpekar också vilken extremt svag tillväxt USA uppvisat i ljuset av 4 år med extrema stimulanser (1000 miljarder dollar i årliga underskott, nollränta, 3000 miljarder dollar på Feds balansräkning = QE). I en normal återhämtning skulle ekonomin vuxit med 8%, inte knappt 2%.

måndag 13 februari 2012

Morgan Stanleys negativa syn (en av alla tyckare på MS; Adam Parker). Jag har markerat det viktigaste med rosa.

The market rally in the US and the multiple expansion we have seen year-to-date have been surprising. In today's note, we review the case for caution and provide an update on investor sentiment. Here are five areas of discussion:

1) "Europe doesn't matter?" We have heard this sentiment from investors over the past weeks. Our view is that the risk-reward is skewed to the negative and the specter of US companies guiding down due to exposure to an economy in recession by April or July is high.

2) Green shoots? Despite the strong jobs report two weeks ago, we think that the US economy will decelerate. Lower savings, inventory builds, lower gas prices at the pump, better weather, and the accelerated depreciation portion of the 2010 fiscal stimulus all helped the Q4 economy and will likely not help as much in the first half of 2012. The last time the jobs data were this good, in May of 2010 or April of 2011, it was basically the top of the market for each of those years.

3) Next year is next year: We admit that investors don't often sharpen their pencils on "out year" estimates until July. But there could be a huge fiscal pothole in 2013. The sunset of the 2010 fiscal stimulus and the Bush tax cuts leaves the potential for a 300 bp pothole for US GDP in 2013, and the economy is barely growing 300 basis points. At the same time, current bottom-up EPS estimates for 2013 accelerate to 13% EPS growth ($119 in EPS). In addition, we think the uncertainty around the 2012 election might make CEOs sit on their hands regarding spending (IT spending, capital spending, etc.), slowing the economy in the second half of 2012, something very few investors are talking about now.

4) China is improving: If Chinese GDP is solid this could cause another leg up in equity markets. However, our regional experts (EM Equity Strategist Jonathan Garner) and EM Credit Strategist Viktor Hjort) both reduced their outlooks for risk assets last week.

 

5) Missing estimates is good? We have been surprised by the amount of multiple expansion in the last couple of months. Why? Because this has been the worst EPS season in well over two years. Companies are barely beating on revenue and beating on EPS in large part because of surprisingly low tax rates. A number of companies have been reporting lower tax rates than they guided analysts to in October. Bottom-up estimates for SPX EPS in 2012 peaked at $114 in August and are now at $105 and change...declining sharply in the last few weeks

torsdag 2 februari 2012

Claims vs Eurostoxx50 i en bild

Korrelationen är låg, så det är uppenbarligen något annat som styr, men observera att låga claims, eller fallande claims eller claims på just den här nivån inte hindrar börsen från att falla.

Positivt (bättre arbetsmarknad)

Jobless claims, dvs nyanmälda arbetslösa den senaste veckan, fortsätter att trenda nedåt. Dagens siffra blev 367 000 (371k förväntat). Jag har lite svårt att förstå hur det kan vara så här positivt och stabilt när t.ex. BNP-siffran för Q4 var så svag, men om det inte är engångseffekter som ligger bakom (tex pga stimulanspaket 2011) så är det klart positivt för ekonomin (USA) i längden. Väntan på nedgången är lång och svår.
 
Observera dock att claimssiffran var nästan lika låg i april 2011, precis innan börsen började sin nedgång på 35% (EuroStoxx50).
 
När det är som ljusast blir det snart lite mörkare...
 
 

Mycket låg volatilitet - varför? hur?

Standardavvikelsen (10-dagars annualiserad) ligger på 7,5%. Det är en av de lägsta noteringarna de senaste tio åren, dvs börsen signalerar att ingenting oroväckande eller osäkert är i görningen. För mindre än ett halvår sedan var vollen över 60%, vilket nästan var i nivå med under Lehmankrisen. Vad har egentligen hänt sedan i augusti som gör marknaden så himla mycket tryggare? Fast lika tryggt såg det ut precis innan tex flashkraschen och Fukushima...
 
  • Amerikansk BNP tyder på recession
  • Tillväxtprognoserna för Europa har konsekvent nedjusterats till konsensus om recession
  • Greklands underskott har förvärrats och diskussionerna om skuldbyte har strandat (men kanske löser sig på 70% nedskrivning istället för 50%). Stor oro för CDS-triggande har bytts mot tro på CDS-triggande och att det inte är så farligt
  • Greklands och Portugals 10-åriga obligationsräntor har fördubblats
  • Baltic Dry index har halverats (och -70% sen oktober)
  • USAs 10-årsränta har fallit från 2,60 till 1,80 (signalerar mycket svag tillväxt)
  • Case/Shiller har nått ny 10-årsbotten (senaste månadsmätningen)
 
men
 
  • Citi economic surprise index steg från -90 till +90 (och därefter ned till +50)
  • ECB ger ut gratispengar (LTRO på 1%)
 
och
 
  • Börsen har stigit 20%

onsdag 1 februari 2012

Allt lägre volymer indikerar en trasig marknad

Från Zerohedge:
 
Presented with little comment except to say that the total lack of volume (and massive concentration of what volume there is at the close) is hardly reflective of a market that is anything other than broken and dying. Last January (2011) the average number of stocks traded on the NYSE per day was 891mm shares vs 661mm for this January (a 26% drop YoY!) and this is down an incredible 59% from January 2008.
 
 


Eurostoxx50 går upp genom 200-dagars glidande medelvärde

Senast indexet försökte med det föll därefter börsen med 33% på några månader. Är det dags igen?