Sida 35 i The Economist, 1 mars 2008. Sista stycket: "Även om många européer inte verkar inse det så har globaliseringen varit till deras fördel - och den protektionism som många efterfrågar skulle göra mycket mer skada än nytta. Kommer dagens politiker någonsin vara rättframma nog att våga tala om det för dem"
Artikeln tar stöd från boken "Globalisation and Europe" av Hamilton & Quinlan. Killarna från Johns Hopkins universitet har samlat en mängd fakta om globaliseringens effekter på olika geografiska områden och deras invånare och européerna framstår i ljuset av dessa som vinnare: Andelen av världens export ökade 2000-2006 och dessutom består en stor andel av den kinesiska exporten av europeiska produkter. När det gäller de senare stannar i storleksordningen 1-2 procent av intäkterna i Kina och mer än hälften i landet som designar och säljer produkten. För övrigt, de européer som räds utflyttningen av jobb till Kina kanske skulle titta västerut först; De flesta européer i européiska företag som jobbar utomlands jobbar i USA, inte Kina.
Problemet verkar snarast vara fega politiker (men även trångsynta och snedvridande medier och okunniga väljare): Om ett politiskt beslut associeras med bara 500 förlorade jobb som uppmärksammas i media (medan media ignorerar de tiotusentals jobb som skapas eller räddas i det tysta tack vare beslutet) kan miljontals väljare vända de ansvariga ryggen.
Globaliseringen är bra och politiker brukar vilja associeras till positiva nyheter. Tyvärr är de positiva effekterna utspridda i tiden och relativt osynliga, medan även enstaka verkstadsarbetare som mist jobbet utgör angelägna nyheter för TV och tidningar; fler hundögon att fånga tittarna med och fler politiker att ställa mot väggen och ingen står för att besluten och händelserna är positiva. De bara undviker frågan med "det [globaliseringen] är ett nödvändigt ont, något vi måste bekämpa så gott det går".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar