Hur du gör din egen bankanalys
Börja med siffrorna och vänta med kvalitetsbedömningarna
A. Hur mycket har banken lånat upp och till vilket pris och på vilket sätt? De har sålt obligationer av olika slag, de har tagit emot pengar på bankkonton och de har lånat pengar från andra banker.
B. Hur mycket har de lånat ut, till vem och till vilket pris? De har lånat ut till husköpare, till företag samt till dig och mig – det senare utan säkerheter – och placerat en del i obligationer (i vissa fall subprimerelaterade skräpobligationer). Dessutom tar bankerna ibland ut avgifter för att försäkra någan annans riskfyllda verksamhet, t.ex. garanterade Swedbank Lehmans garanti av ett fastighetsbygge till ett belopp om ca 10 miljarder sek.
C. Hur mycket har banken i eget kapital (glöm finliret med tier 1-kapital, kärnkapital, hybrider osv – fokusera på vilka pengar banken faktiskt har i legalt eget kapital, kanske helst exklusive goodwill också)
1. Vilka vinster gör banken på inlåning respektive utlåning, dvs vilken räntespread lyckas de ta?
2. Vilka övriga vinster gör banken på verksamhet som courtage, växlingsavgifter, avtalsavgifter, försäkring, kapitalförvaltning mm. Kolla vad de gjort de senaste fem åren och justera för börsnivå och konjunktur.
3. Vad händer med kostnaderna för personal, system och lokaler. Ta samma kostnader som den senaste tiden. Om du är positivt lagd kan du minska kostnaderna lite. Hur många vill du sparka? Hur mycket måste banken betala i premier till staten för eventuella garantiprogram?
4. Vad blir alltså vinsten givet 1-3
5. TA EN PAUS INNAN VI RÄKNAR PÅ FÖRLUSTER
6. Vem hade banken lånat ut till? Spalta upp så gott det går i ”normala” låntagare med god säkerhet och ”andra” mer osäkra och konjunkturkänsliga låntagare, t.ex. fastighetsbolag, private equity, shipping, olja, geografier som Baltikum (depression/devalvering), Ukraina, Irland, Spanien
7. Nu kommer det svåra, finliret: åsätt sannolika kreditförluster på de olika kategorierna. Hur många procent av utlånat belopp (se B) kommer aldrig betalas tillbaka? Normalt rör det sig om 0,10-0,30% som försvinner som en normal del av bankverksamheten, men i Europa är genomsnittet snarare 0,50% och i Sverige på 90-talet närmare 10%. I Baltikum pratar man officiellt om 1% per år men de flesta analytiker tror på 2-3% per år och kanske 10% totalt över några år. JP Morgan tog nyligen 45% (!) i nedskrivning på sina lån till Private Equity. Ingen kommer stämma dig om du har fel, men 0,20% på totalen är nog helt fel och 4% sannolikt för mycket –åtminstone ett enskilt år. 1-2% är nog rimligt ett svårt år eller två och därefter kanske 0,3-0,4% per år ett tag
8. Det svåraste är ändå att fundera över hur säkra obligationsinnehaven och garantiåtagandena är. Det är omöjligt att säga utan måste tas från fall till fall. Kom i alla fall ihåg att det kan bli förluster här också. I Swedbanks Lehmanfall dessutom sannolikt stora förluster.
9. NU har du kommit fram till totala kreditförluster och kan räkna ut vinsten före skatt
10. Dra skatten (28% typ, men beror lite på landsexponering och vinst/förlust-fördelning mellan länderna)
11. Du är framme vid VINST EFTER SKATT som ska delas med antalet aktier och sen åsättas ett P/E-tal. Alternativt räknar du ut Avkastning på Eget Kapital och funderar på om tex 8% är rimligt och åsätter kapitalet en bokmultipel. Om 8% motsvarar ditt krav kan du betala 1x bok. Om ditt krav är 10% är aktien värd 0,8x bok.
12. En viktig sista justering är emellertid antalet aktier. Vi vet vad det är nu, men hur många är aktierna i framtiden? Tänk om banken ger ut fler aktier… hur vet vi det?
13. Jo, banken har krav på sig enligt lag, enligt kunder, enligt marknaden och enligt kreditvärderingsinstitut på sin kapitalbuffert. Enligt C, ovan, tar du det egna kapitalet och delar med totala tillgångar. Om det understiger ett visst värde krävs mer kapital som tas in genom nyemission. Ska du finlira här måste du veta en massa om Tier 1, riskvikter, Basel I och II, hybridkapital, kreditratingar, upplåningskostnader, CDS-spreadar mm. Utgå från att banken i dagssläget har ungefär lagom till i underkant med kapital så varje förlust måste kompenseras med nytt eget kapital genom aktieemission.
14. Räkna med att marknaden är tveksam till att sätta in pengar och emissioner måste göras med rabatt. Gissa på en rabatt och räkna ut hur många nya aktier som krävs för att få in önskat belopp.
15. Nu har du ett nytt antal aktier att dividera vinsten med för att få fram vinst per aktie efter emission. Tänk på att banker i framtiden blir hårt reglerade, kommer ses med misstänksamhet osv och handlas till lägre multiplar än historiskt. Jag tror P/E 8 är rimligt i framtiden för en bank, men du gör ditt eget val. 12 kanske också funkar även om det sällan gjort det förr.
16. Exempel: räkna på tex 2012 som normalår, använd din vinst per aktie 2012 och räkna ut ett aktievärde per 2012 med din valda multipel. Fundera sedan på vad du vill köpa aktien för IDAG om det ska vara ok med det värde den kommer ha först 2012.
Voilà!
Sen är det inte så enkelt som A-C och 1-16 får det att låta. Det krävs mycket finlir, detaljer och känsla för omvärld och konjunktur, enstaka kunder, kundgrupper och bokföring. Men du kan få en känsla för vad som ska till för en kurs på 100, 30, 10 eller 0 i en viss bankaktie.
Lycka till!
Visar inlägg med etikett Aktieskolan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aktieskolan. Visa alla inlägg
tisdag 20 januari 2009
måndag 24 mars 2008
Är det rättvist att "mäklare" tjänar så mycket pengar?
Det korta svaret är förstås: "Ja". Eftersom det är en privat verksamhet betalar arbetsgivarna sina anställda precis så mycket som de behöver för att behålla dem. Om man jobbar utanför finansmarknaden och tycker att "Jag jobbar minsann också typ dygnet runt och är smart och har samma utbildning. Jag borde också tjäna lika mycket" så står det en fritt att söka in till en fond eller en mäklarfirma och se om man lycks sälja sig själv och sin kompetens på ett tillräckligt övertygande sätt. Därefter väntar några hundår med mer eller mindre intelligensbefriade uppgifter, halvt om halvt förnedrande men skämtsamma kommentarer och spratt (Liar's Poker) och låg timlön även om månadslönen kanske är okej. Och sen, om man har vad som krävs, som säljare (Boiler Room), som kollega, som placerare, som privatdetektiv (Wall Street) och faktiskt till inte så lite del i form av tur så får man bli riktig finansarbetare.
Finansbranschen består av så många trötta medelmåttor som slutat försöka och som institutionaliserats och stelnat i en roll istället för att fokusera på uppgiften att medverka till rätt placeringar, till att rätt investeringar allokeras rätt mängd kapital att vi alltid söker efter hungriga och kompetenta människor som vill lägga dubbel heltid på att hitta rätt investeringar. Om du är rätt person så får du snart dina miljoner, men ofta också ett lite fattigare socialt liv (som inte kompenseras särskilt väl av fina middagar och mäklarbrickor på Stureplan).
I ett lite längre perspektiv ställer jag mig ofta frågande till hur själva företagen kan ha så hög avkastning. Jag ser alltså inget fel i att de anställda får en stor andel av resultatet i ersättning - särskilt inte så länge merparten utgörs av rörlig kompensation, men jag bara undrar varför marknaden är så ineffektiv att mäklarfirmor, banker, corpavdelningar och fondförvaltare kan ha så hög avkastning år efter år.
En förklaring kan vara att människor med mycket pengar är lata eller dumma. Kanske orkar man inte riktigt bry sig om hur pengarna placeras eller vilka avgifterna är. En procent eller två i avgift spelar väl ingen roll i det stora hela, kan man tycka om avkastningen ändå är tio procent... Varför skulle någon med en miljard bry sig om att hitta det perfekta placeringsalternativet till rätt pris när han är oberoende i vilket fall som helst?
Finanfolk är som springpojkar som transporterar herrarnas tårtor. Om tårtorna är tillräckligt stora blir smulorna som faller från faten tillräckligt att bli förmögen på och herrfolket kunde inte bry sig mindre så länge de får sina tårtor. Ibland tappar mäklarna dock tårtan, t.ex. på 30-talet när man byggt för höga bröllopstårtor eller en hemsk kväll i oktober 1987 eller de svåra åren 2001-2002 då IT-tårtor var på modet. På sistone har finanstårtor med lager på lager av trebokstavsförkortningar varit heta men till slut blivit instabila och raserat stora delar av många förmögnas rikedomar. Det drabbar även springpojkarna. Närmare 100 000 "mäklare" i New York väntas få sparken kommande år... och de 15 000 anställda på Bear Stearns har förlorat det mesta av sitt pensionssparande och många av dem även sitt jobb. Med tanke på den risken, medveten eller inte, kan man tycka att miljonlönerna är befogade. Eller också inte, eftersom de orsakat sina ägare stora förluster, vilket knappast är värt någonting.
En annan sak som knappast är värd någonting men som miljoner människor ägnar varje dag åt är aktievärdering. Det ska jag skriva mer om nästa gång.
Finansbranschen består av så många trötta medelmåttor som slutat försöka och som institutionaliserats och stelnat i en roll istället för att fokusera på uppgiften att medverka till rätt placeringar, till att rätt investeringar allokeras rätt mängd kapital att vi alltid söker efter hungriga och kompetenta människor som vill lägga dubbel heltid på att hitta rätt investeringar. Om du är rätt person så får du snart dina miljoner, men ofta också ett lite fattigare socialt liv (som inte kompenseras särskilt väl av fina middagar och mäklarbrickor på Stureplan).
I ett lite längre perspektiv ställer jag mig ofta frågande till hur själva företagen kan ha så hög avkastning. Jag ser alltså inget fel i att de anställda får en stor andel av resultatet i ersättning - särskilt inte så länge merparten utgörs av rörlig kompensation, men jag bara undrar varför marknaden är så ineffektiv att mäklarfirmor, banker, corpavdelningar och fondförvaltare kan ha så hög avkastning år efter år.
En förklaring kan vara att människor med mycket pengar är lata eller dumma. Kanske orkar man inte riktigt bry sig om hur pengarna placeras eller vilka avgifterna är. En procent eller två i avgift spelar väl ingen roll i det stora hela, kan man tycka om avkastningen ändå är tio procent... Varför skulle någon med en miljard bry sig om att hitta det perfekta placeringsalternativet till rätt pris när han är oberoende i vilket fall som helst?
Finanfolk är som springpojkar som transporterar herrarnas tårtor. Om tårtorna är tillräckligt stora blir smulorna som faller från faten tillräckligt att bli förmögen på och herrfolket kunde inte bry sig mindre så länge de får sina tårtor. Ibland tappar mäklarna dock tårtan, t.ex. på 30-talet när man byggt för höga bröllopstårtor eller en hemsk kväll i oktober 1987 eller de svåra åren 2001-2002 då IT-tårtor var på modet. På sistone har finanstårtor med lager på lager av trebokstavsförkortningar varit heta men till slut blivit instabila och raserat stora delar av många förmögnas rikedomar. Det drabbar även springpojkarna. Närmare 100 000 "mäklare" i New York väntas få sparken kommande år... och de 15 000 anställda på Bear Stearns har förlorat det mesta av sitt pensionssparande och många av dem även sitt jobb. Med tanke på den risken, medveten eller inte, kan man tycka att miljonlönerna är befogade. Eller också inte, eftersom de orsakat sina ägare stora förluster, vilket knappast är värt någonting.
En annan sak som knappast är värd någonting men som miljoner människor ägnar varje dag åt är aktievärdering. Det ska jag skriva mer om nästa gång.
söndag 9 mars 2008
Är aktiemarknaden bara ett stort kasino?
Daytraders
Daytraders, daghandlare, dvs mer eller mindre professionella aktieinvesterare som utnyttjar kortsiktiga (minuter till timmar eller maximalt en dag och egentligen aldrig från en dag till en annan om inte något gått fel) kursförändringar i aktier (och andra värdepapper) ser marknaden mest som ett kasino. Daytraders utnyttjar olika aktiekursmönster och samband mellan olika variabler (valutor, räntor, aktier, guld och andra råvaror) för att förutsäga mycket kortsiktiga kursrörelser. Daytraders investerar inte i aktier eller bolag, i alla fall inte mer än en roulettespelare investerar i rött, svart eller enstaka nummer.
Kapitalmarknaden för samman idéer och pengar
En riktig investerare placerar kapital direkt i en idé eller ett företag för att tjäna pengar på att företaget skapar värde och nytta för sina kunder. Om företagets kunder gillar produkterna och dessa säljs till ett högre pris än de kostar att ta fram blir företaget lönsamt och kan ge utdelning till ägarna/investerarna. Kapitalmarknaden ser till att de som har idéer får möta de som har pengar och ser till att de bästa idéerna får finansiering. Motsatsen till detta kapitalistiska system är det socialistiska eller kommunistiska där staten bestämmer vad som ska tillverkas och hur mycket oavsett vad som egentligen efterfrågas.
Dagens kapitalmarknad fyller fortfarande i grunden funktionen att vaska fram de bästa idéerna, men den andrahandsmarknad som den publika aktiemarknaden i praktiken utvecklats till är ganska långt borta från ursprunget.
Long only-fonder och relativ avkastning
De största placerarna, indexfonder, "long only"-fonder försöker bara följa den genomsnittliga aktieutvecklingen eller möjligen gå någon procentenhet bättre per år. De bryr sig faktiskt inte om huruvida aktierna stiger eller faller i värde, så länge de själva rör sig på samma sätt eller lite lite bättre. På så sätt är tex en nedgång med 25% mycket bra om börsen fallit med 28%. Och på ett liknande sätt är +37% dåligt och grund för avskedande om börsen stigit med 50%. Detta trots att -25% är förskräckligt dåligt och inget man kan leva på och +37% ett fantastiskt resultat för ett år.
Hedgefonder och det stora kasinot
Hedgefonder försöker att alltid leverera positiv avkastning. På så sätt är de riktiga investerare, men det handlar fortfarande inte så mycket om att allokera kapital till de bästa idéerna utan snarare om daytrading fast på lite längre sikt; yeartrading? Indirekt medför dock hedgeondernas placeringar att rätt företags aktiekurser går upp och fel företag/idéer faller i kurs. De som stiger får lättare att ge ut nya aktier och ta i mer pengar för att expanera sin verksamhet medan de som faller får svårt att attrahera nya investerare. Hedgefonder kan dock ibland förefalla lätt desperata i sin jakt på positiv avkastning och tar därför onödiga risker (t.ex. hög belåning eller köper aktier i spekulativa företag inom IT eller bioteknologi) eller baserar sina investeringar på momentum (kortsiktig trend) eller teknisk analys (historiska kursmönster som antas upprepas) som inte har något med själva verksamheten eller idén bakom företaget att göra. I dessa fall hanterar även hedgefonder marknaden som ett kasino.
Daytraders, daghandlare, dvs mer eller mindre professionella aktieinvesterare som utnyttjar kortsiktiga (minuter till timmar eller maximalt en dag och egentligen aldrig från en dag till en annan om inte något gått fel) kursförändringar i aktier (och andra värdepapper) ser marknaden mest som ett kasino. Daytraders utnyttjar olika aktiekursmönster och samband mellan olika variabler (valutor, räntor, aktier, guld och andra råvaror) för att förutsäga mycket kortsiktiga kursrörelser. Daytraders investerar inte i aktier eller bolag, i alla fall inte mer än en roulettespelare investerar i rött, svart eller enstaka nummer.
Kapitalmarknaden för samman idéer och pengar
En riktig investerare placerar kapital direkt i en idé eller ett företag för att tjäna pengar på att företaget skapar värde och nytta för sina kunder. Om företagets kunder gillar produkterna och dessa säljs till ett högre pris än de kostar att ta fram blir företaget lönsamt och kan ge utdelning till ägarna/investerarna. Kapitalmarknaden ser till att de som har idéer får möta de som har pengar och ser till att de bästa idéerna får finansiering. Motsatsen till detta kapitalistiska system är det socialistiska eller kommunistiska där staten bestämmer vad som ska tillverkas och hur mycket oavsett vad som egentligen efterfrågas.
Dagens kapitalmarknad fyller fortfarande i grunden funktionen att vaska fram de bästa idéerna, men den andrahandsmarknad som den publika aktiemarknaden i praktiken utvecklats till är ganska långt borta från ursprunget.
Long only-fonder och relativ avkastning
De största placerarna, indexfonder, "long only"-fonder försöker bara följa den genomsnittliga aktieutvecklingen eller möjligen gå någon procentenhet bättre per år. De bryr sig faktiskt inte om huruvida aktierna stiger eller faller i värde, så länge de själva rör sig på samma sätt eller lite lite bättre. På så sätt är tex en nedgång med 25% mycket bra om börsen fallit med 28%. Och på ett liknande sätt är +37% dåligt och grund för avskedande om börsen stigit med 50%. Detta trots att -25% är förskräckligt dåligt och inget man kan leva på och +37% ett fantastiskt resultat för ett år.
Hedgefonder och det stora kasinot
Hedgefonder försöker att alltid leverera positiv avkastning. På så sätt är de riktiga investerare, men det handlar fortfarande inte så mycket om att allokera kapital till de bästa idéerna utan snarare om daytrading fast på lite längre sikt; yeartrading? Indirekt medför dock hedgeondernas placeringar att rätt företags aktiekurser går upp och fel företag/idéer faller i kurs. De som stiger får lättare att ge ut nya aktier och ta i mer pengar för att expanera sin verksamhet medan de som faller får svårt att attrahera nya investerare. Hedgefonder kan dock ibland förefalla lätt desperata i sin jakt på positiv avkastning och tar därför onödiga risker (t.ex. hög belåning eller köper aktier i spekulativa företag inom IT eller bioteknologi) eller baserar sina investeringar på momentum (kortsiktig trend) eller teknisk analys (historiska kursmönster som antas upprepas) som inte har något med själva verksamheten eller idén bakom företaget att göra. I dessa fall hanterar även hedgefonder marknaden som ett kasino.
söndag 2 mars 2008
Yrkesroller på aktiemarknaden
De flesta av mina vänner som jobbar på finansmarknaden har ofta svårt att förklara vad de gör eller för den skull bara med en mening säga vad de har för yrke. Det brukar sluta med "jag jobbar på bank" eller "mäklare..., aktiemäklare inte fastigheter" fast ingen av beskrivningarna är korrekt och ofta faktiskt rena motsatsen.
Vad är en aktiemäklare
En aktiemäklare var förut den som faktiskt stod på börsgolvet och med rop och handsignaler utförde köp och försäljningar av aktier. Efter avslutad affär skrev han ett kvitto, en nota som han ger till sitt företags backoffice som i sin tur stämmer av med motsvarande funktion hos motpartens backofice att de är överens och sn ombesörjer att aktierna fysiskt (numera elektroniskt) byter ägare.
Orderläggare/SAX-mäklare
En aktiemäklare idag kan vara av typen "orderläggare" som endast sitter vid datorn (SAX-burken, en dator med en viss mjukvara som används för att skicka säkra elektroniska handelsorder) som är uppkopplad mot börshusets centraldator. Orderläggaren tar emot instruktioner av typen "Köp 4 miljoner Ericsson bäst möjligt, så snabbt du kan" och knappar in ordern i handelsmjukvaran på datorn. Denna skickas till börshuset och matchas mot motsvarande säljorder. Orderläggaren får oftast sina order internt från en mäklare med kundkontakt.
Instmäklare
Mäklarna med kundkontakt kan vara instmäklare (de har kontakt med institutioner som företag och fondförvaltare och endast ibland riktigt förmögna privatpersoner) eller privatkundsmäklare (vilka bara har kontakt med privatpersoner som du och jag).
Instmäklarna kan delas in i trader, sales och sales trader.
Trader
En trader är en ren orderläggningsmaskin som ropar ordern vidare till sin interna orderläggare som knappar in ordern i datorn.
Sales
Sales är marknadsförare av mäklarfirmans produkter och tjänster. En salesperson läser sin firmas analyser, håller reda på olika evenemang, bolagsbesök, fester och annat firman ordnar med samt försöker skapa en personlig relation till sina största kunder genom att komma ihåg om de gillar vin, middagar, sport, spritorgier eller föredrar teater eller filmpremiärer med hela familjen.
En riktigt duktig sales memorerar inte bara dagens analysproduktion och rapar upp samma argument som analytikern stolpat upp på förstasidan, utan han läser faktiskt analyserna regelbundet, förstår företagen, förstår hur aktierna påverkas av förändringar i omvärlden och vet vilken dagsform eller förmåga analytikern har. Därmed kan en duktig sales sålla bland de hundratals analyserna han har tillgång till och lyfta fram en handfull investeringsidéer som han verkligen tror på. Om verkstadsanalytikern på Alfred Berg haft ett tufft år och gjort många felaktiga rekommendationer men sales som känner analytikern Jofs kan vid rätt tillfälle påpeka att en av de analyser som gått snett i sex månader nu har kommit i en annan situation och rekommendera köp StoraEnso med stöd i en riktigt gammal analys. Sales tar normalt inga order, men kan förstås koppla telefonen till rätt person. Tanken är dock att han bara ska presentera idéerna och sen ringa nästa kund på prioriteringslistan.
Sales trader
En sales trader sköter samma uppgift som sales men har också möjlighet att handla eller sitter nära någon som kan det, tex en proptrader eller SAX-mäklare
En proptrader är ytterligare ett aktiemäklardjur på en stor firmas handelsgolv (där alla mäklare sitter sida vid sida och trängs med sina datorer och monitorer). En proptrader handlar för firmans räkning med firmans egna pengar, medan alla andra bara hanterar kundernas pengar. Proprietära traders har alltså rätt att ta risk med företagets pengar och handlar helt självständigt med aktier, räntor, valutor, råvaror, metaller, jordbruksprodukter, derivat (optioner, terminer, warranter mm) och vad man än mer kan hitta på världens finansmarknader.
Ett aktuellt exempel på en proptrader är Jérôme Kerviel på Société Générale i Frankrike som köpte terminer på ett europeiskt aktieindex och då priset föll köpte han mer och mer och mer. Till slut kom ledningen på att han hade köpt mycket mer än han egentligen fick och alltså tagit för stor risk med företagets pengar. De tvingades snabbt sälja hans innehav på 500 miljarder kronor och realiserade samtidigt en förlust på närmare 50 miljarder. En sån sak kan inte hända de andra mäklarna eftersom de bara slussar kundens order och pengar vidare.
Var jobbar mäklarna
Alla dessa olika mäklarsorter jobbar inte på normala banker. De kan göra det, men snarare är det så att de jobbar på mäklarfirmor/fondkommissionärer eller inom en fondkommissionsavdelning på en bank som är relativt avskiljd från den normala bankverksamheten.
Vi har hittills bara pratat om de som faktiskt är mäklare även om deras uppgifter nog skiljer sig från det många tror att en mäklare faktiskt gör. Andra personer med mäklarens peststämpel på sig är analytiker och förvaltare samt kanske även corpmänniskor.
En aktieanalytiker skriver analyser av börsnoterade företag samt rekommenderar om man bör köpa eller sälja aktien just nu. För att komma fram till detta träffar analytikern ledningen för företaget (VD, finansdirektören, informationspersonen, affärsområdeschefer och liknande), pratar med konkurrerande företag, läser finansiella rapporter från företaget (årsredovisningar, kvartalsrapporter, pressreleaser och andra nyheter), funderar över företagets position i samhället och vilka dess leverantörer och kunder är och hur olika valutarörelser, prisrörelser på använda råvaror och liknande kan påverka företagets överlevnads. och vinstförmåga.
Analytikern lägger all sin vakna tid på att samla information som kan göra hans modeller över företaget mer precisa och korrekta så att han kan räkna ut vilken vinst och vilket kassaflöde bolaget presterar och hur mycket det är värt. I uppgiften ingår också att bedöma vad marknaden kan tänkas tro om den här informationen och vad man därmed är beredd att värdera bolaget till. Hur sannolikt är det att analytikern har rätt, frågar man sig. Vad säger andra analytiker? Hur värderas konkurrerande bolag normalt och hur ser det ut just nu... Egentligen skulle jag nog skrivit att analytikern lägger halva sin tid på informationsinsamling och -bearbetning i Excelmodeller och den andra halvan på att träffa och övertyga stora kunder om sina slutsatser och att övertyga sales och sales traders internt så att de i sin tur försöker övertyga kunderna om at köpa eller sälja en viss aktie.
Förvaltarna har vi redan berört. De sitter tex på Swedbanks fondbolag Robur och ansvarar för miljontals människors insatta pengar i hundratals olika fonder. Samma person förvaltar ofta många fonder, ibland tiotals fonder, med olika geografisk eller branschmässig inriktning: Sverigefonden, Läkemedelsfonden, Östeuropafonden osv. En förvaltare kan ha ansvar för några miljoner kronor för enstaka privatpersoner på en bank (men kallas då snarast privatkundsrådgivare), en liten fond på 20-100 miljoner kronor (ofta nystartad och med en stor del av de egna pengarna i fonden), en lite större på några miljarder kronor eller någon av de 5-10 största i Sverige som har flera hundra miljarder kronor under förvaltning.
Allemansaktiefonder - long only
Fonderna kan vara fokuserade på olika geografiska områden, olika produkter (räntor, aktier, valutor, råvaror...) eller olika branscher (läkemedel, IT, verkstad, bank). Fonderna kan också var olika uppbyggda i sin grundstruktur. Den vanligaste strukturen investerar endast i aktier och tar inga lån för att öka sin risk och försöker heller inte tjäna pengar på fallande kurser, endast på stigande. Detta är en så kallad long only aktiefond.
Hedgefonder
Med tiden kom man på att det kunde vara smart att utnyttja lån för att kunna köpa fler aktier och visserligen ta större risk men också kunna tjäna mer pengar. Om man tror att investeringarna ska ge 10% i avkastning är det rimligt att låna en hel del till kostnaden 5%. Man kom också på att fonderna kan tjäna pengar på att blanka aktier (låna upp aktier för att sälja dem och senare köpa tillbaka dem billigare om de fallit under tiden) om man tror på fallande kurser. De fonder som utnyttjade belåning och blankning kallades hedgefonder (hedge=skydd. De kallades så för att man kunde utnyttja olika tekniker för att skydda fondens värde vid fallande kurser. Hedgefonderna kan emellertid utnyttja samma tekniker för att ta desto mer risk och därmed vara motsatsen till skyddade, så samlingsnamnet hedgefond är inte särskilt passande). Idag finns det hundratals olika hedgefondsvarianter, eller specialfonder som de heter i Sverige.
Jag förstår att många av de som jobbar med ovanstående inte tycker att det är så kul att kallas eller kalla sig för mäklare
Corporate finance
PE mm
Jargong
Hur värderas aktier?
Vem gynnas
vad är funktionen?
Kasino?
Kakor och kaksmulor
Vad är en aktiemäklare
En aktiemäklare var förut den som faktiskt stod på börsgolvet och med rop och handsignaler utförde köp och försäljningar av aktier. Efter avslutad affär skrev han ett kvitto, en nota som han ger till sitt företags backoffice som i sin tur stämmer av med motsvarande funktion hos motpartens backofice att de är överens och sn ombesörjer att aktierna fysiskt (numera elektroniskt) byter ägare.
Orderläggare/SAX-mäklare
En aktiemäklare idag kan vara av typen "orderläggare" som endast sitter vid datorn (SAX-burken, en dator med en viss mjukvara som används för att skicka säkra elektroniska handelsorder) som är uppkopplad mot börshusets centraldator. Orderläggaren tar emot instruktioner av typen "Köp 4 miljoner Ericsson bäst möjligt, så snabbt du kan" och knappar in ordern i handelsmjukvaran på datorn. Denna skickas till börshuset och matchas mot motsvarande säljorder. Orderläggaren får oftast sina order internt från en mäklare med kundkontakt.
Instmäklare
Mäklarna med kundkontakt kan vara instmäklare (de har kontakt med institutioner som företag och fondförvaltare och endast ibland riktigt förmögna privatpersoner) eller privatkundsmäklare (vilka bara har kontakt med privatpersoner som du och jag).
Instmäklarna kan delas in i trader, sales och sales trader.
Trader
En trader är en ren orderläggningsmaskin som ropar ordern vidare till sin interna orderläggare som knappar in ordern i datorn.
Sales
Sales är marknadsförare av mäklarfirmans produkter och tjänster. En salesperson läser sin firmas analyser, håller reda på olika evenemang, bolagsbesök, fester och annat firman ordnar med samt försöker skapa en personlig relation till sina största kunder genom att komma ihåg om de gillar vin, middagar, sport, spritorgier eller föredrar teater eller filmpremiärer med hela familjen.
En riktigt duktig sales memorerar inte bara dagens analysproduktion och rapar upp samma argument som analytikern stolpat upp på förstasidan, utan han läser faktiskt analyserna regelbundet, förstår företagen, förstår hur aktierna påverkas av förändringar i omvärlden och vet vilken dagsform eller förmåga analytikern har. Därmed kan en duktig sales sålla bland de hundratals analyserna han har tillgång till och lyfta fram en handfull investeringsidéer som han verkligen tror på. Om verkstadsanalytikern på Alfred Berg haft ett tufft år och gjort många felaktiga rekommendationer men sales som känner analytikern Jofs kan vid rätt tillfälle påpeka att en av de analyser som gått snett i sex månader nu har kommit i en annan situation och rekommendera köp StoraEnso med stöd i en riktigt gammal analys. Sales tar normalt inga order, men kan förstås koppla telefonen till rätt person. Tanken är dock att han bara ska presentera idéerna och sen ringa nästa kund på prioriteringslistan.
Sales trader
En sales trader sköter samma uppgift som sales men har också möjlighet att handla eller sitter nära någon som kan det, tex en proptrader eller SAX-mäklare
En proptrader är ytterligare ett aktiemäklardjur på en stor firmas handelsgolv (där alla mäklare sitter sida vid sida och trängs med sina datorer och monitorer). En proptrader handlar för firmans räkning med firmans egna pengar, medan alla andra bara hanterar kundernas pengar. Proprietära traders har alltså rätt att ta risk med företagets pengar och handlar helt självständigt med aktier, räntor, valutor, råvaror, metaller, jordbruksprodukter, derivat (optioner, terminer, warranter mm) och vad man än mer kan hitta på världens finansmarknader.
Ett aktuellt exempel på en proptrader är Jérôme Kerviel på Société Générale i Frankrike som köpte terminer på ett europeiskt aktieindex och då priset föll köpte han mer och mer och mer. Till slut kom ledningen på att han hade köpt mycket mer än han egentligen fick och alltså tagit för stor risk med företagets pengar. De tvingades snabbt sälja hans innehav på 500 miljarder kronor och realiserade samtidigt en förlust på närmare 50 miljarder. En sån sak kan inte hända de andra mäklarna eftersom de bara slussar kundens order och pengar vidare.
Var jobbar mäklarna
Alla dessa olika mäklarsorter jobbar inte på normala banker. De kan göra det, men snarare är det så att de jobbar på mäklarfirmor/fondkommissionärer eller inom en fondkommissionsavdelning på en bank som är relativt avskiljd från den normala bankverksamheten.
Vi har hittills bara pratat om de som faktiskt är mäklare även om deras uppgifter nog skiljer sig från det många tror att en mäklare faktiskt gör. Andra personer med mäklarens peststämpel på sig är analytiker och förvaltare samt kanske även corpmänniskor.
En aktieanalytiker skriver analyser av börsnoterade företag samt rekommenderar om man bör köpa eller sälja aktien just nu. För att komma fram till detta träffar analytikern ledningen för företaget (VD, finansdirektören, informationspersonen, affärsområdeschefer och liknande), pratar med konkurrerande företag, läser finansiella rapporter från företaget (årsredovisningar, kvartalsrapporter, pressreleaser och andra nyheter), funderar över företagets position i samhället och vilka dess leverantörer och kunder är och hur olika valutarörelser, prisrörelser på använda råvaror och liknande kan påverka företagets överlevnads. och vinstförmåga.
Analytikern lägger all sin vakna tid på att samla information som kan göra hans modeller över företaget mer precisa och korrekta så att han kan räkna ut vilken vinst och vilket kassaflöde bolaget presterar och hur mycket det är värt. I uppgiften ingår också att bedöma vad marknaden kan tänkas tro om den här informationen och vad man därmed är beredd att värdera bolaget till. Hur sannolikt är det att analytikern har rätt, frågar man sig. Vad säger andra analytiker? Hur värderas konkurrerande bolag normalt och hur ser det ut just nu... Egentligen skulle jag nog skrivit att analytikern lägger halva sin tid på informationsinsamling och -bearbetning i Excelmodeller och den andra halvan på att träffa och övertyga stora kunder om sina slutsatser och att övertyga sales och sales traders internt så att de i sin tur försöker övertyga kunderna om at köpa eller sälja en viss aktie.
Förvaltarna har vi redan berört. De sitter tex på Swedbanks fondbolag Robur och ansvarar för miljontals människors insatta pengar i hundratals olika fonder. Samma person förvaltar ofta många fonder, ibland tiotals fonder, med olika geografisk eller branschmässig inriktning: Sverigefonden, Läkemedelsfonden, Östeuropafonden osv. En förvaltare kan ha ansvar för några miljoner kronor för enstaka privatpersoner på en bank (men kallas då snarast privatkundsrådgivare), en liten fond på 20-100 miljoner kronor (ofta nystartad och med en stor del av de egna pengarna i fonden), en lite större på några miljarder kronor eller någon av de 5-10 största i Sverige som har flera hundra miljarder kronor under förvaltning.
Allemansaktiefonder - long only
Fonderna kan vara fokuserade på olika geografiska områden, olika produkter (räntor, aktier, valutor, råvaror...) eller olika branscher (läkemedel, IT, verkstad, bank). Fonderna kan också var olika uppbyggda i sin grundstruktur. Den vanligaste strukturen investerar endast i aktier och tar inga lån för att öka sin risk och försöker heller inte tjäna pengar på fallande kurser, endast på stigande. Detta är en så kallad long only aktiefond.
Hedgefonder
Med tiden kom man på att det kunde vara smart att utnyttja lån för att kunna köpa fler aktier och visserligen ta större risk men också kunna tjäna mer pengar. Om man tror att investeringarna ska ge 10% i avkastning är det rimligt att låna en hel del till kostnaden 5%. Man kom också på att fonderna kan tjäna pengar på att blanka aktier (låna upp aktier för att sälja dem och senare köpa tillbaka dem billigare om de fallit under tiden) om man tror på fallande kurser. De fonder som utnyttjade belåning och blankning kallades hedgefonder (hedge=skydd. De kallades så för att man kunde utnyttja olika tekniker för att skydda fondens värde vid fallande kurser. Hedgefonderna kan emellertid utnyttja samma tekniker för att ta desto mer risk och därmed vara motsatsen till skyddade, så samlingsnamnet hedgefond är inte särskilt passande). Idag finns det hundratals olika hedgefondsvarianter, eller specialfonder som de heter i Sverige.
Jag förstår att många av de som jobbar med ovanstående inte tycker att det är så kul att kallas eller kalla sig för mäklare
Corporate finance
PE mm
Jargong
Hur värderas aktier?
Vem gynnas
vad är funktionen?
Kasino?
Kakor och kaksmulor
fredag 22 februari 2008
Aktieskolan II
Aktiemarknadens struktur
När ett aktiebolag vill att deras aktier ska kunna handlas av en bredare krets registreras bolaget som publikt. Om bolaget anser sig ha nytta av en riktigt bred ägarkrets och uppmärksamhet kan det registreras på en börs; en handelsplats. Den största handelsplatsen för aktier i Sverige är OMX, tidigare kallad Stockholmsbörsen.
Från början bedrevs aktiehandeln på plats i börshuset i gamla stan i Stockholm. 10-tals mäklare ropade i munnen på varandra vilka antal och till vilka priser de var beredda att köpa eller sälja. Priserna markerades på en tavla så alla kunde se. Kunder kunde ringa in till sina mäklare som berättade hur priserna utvecklades och därefter ta beslut om köp eller sälj. Själva börsen ägdes av de svenska bankerna och fondkommissionärerna, vars mäklare handlade med aktier i börshuset.
1987 hade handeln blivit för livlig för att få plats i börshuset. Istället för en börstavla och fysiska mäklare installerades en dator i börshuset som automatiskt matchade köp- och säljorder som lades in elektroniskt. Om person A via det elektroniska systemet bjöd 35 kr per aktie för 100 aktier i Ericsson och person B redan hade lagt in en order om att sälja 200 aktier à 35 kronor så fick A sina aktier medan B hade hälften kvar att sälja.
Handeln kan ses som utanpåliggande cirklar där börsdatorn står i mitten i börshuset i gamla stan. Banker och andra mäklarfirmor som sitter runt om i Stockholm är elektroniskt uppkopplade (internet, telefonledningar, satellit mm) och där sitter aktiemäklarna och följer prisutvecklingen (börskurserna) från sin datorer. Det finns ett femtiotal sådana firmor i Stockholm och på dem jobbar totalt några tusen aktiemäklare.
Kunderna består främst av stora aktiefonder, t.ex. pensionsfonder hos Sveriges största företag eller banker, men även av mer eller mindre rika privatpersoner.
Ingemar jobbar på Swedbanks stora fondförvaltare Robur. Robur har 500 miljarder kr (500 000 000 000 kr) som de ska förvalta på bästa sätt åt i sin tur sina kunder. En vanlig dag kommer Ingemar till jobbet, tar en kopp kaffe, läser Di och kanske ögnar igenom en bolagsanalys från en analytiker. Ingemar tycker att det verkar vettigt att köpa mer aktier i Ericsson och eftersom analysen också sa köp så kan inte Ingemar lastas om det skulle gå fel, tycker han, så han ringer till Alfred Berg fondkommission för att handla. Micke på "Berget" svarar:
-tja, tja, tja Ingo! Stilla flyter Dån (Donau). Inte mycket som händer, men det verkar finnas fler köpare än säljare därute
-Tjena, tjena, tjena. Kan du langa in ett par fetingar i "ellem" åt mig. Top limit 25.
(Ingo menar att Micke ska köpa in 2 miljoner aktier i LM [ellem] Ericsson AB till som högst 13 kr och 25 öre. Ingo utgår från att Micke har fullständig koll på vilken krona Ericsson handlas på och anger bara örena. Ingo känner sig lite smart, eller "savvy", som anger en maxgräns för vad han vill betala för aktierna. Ingemar tar också för givet att Micke vet vem Ingemar är och vilken fond han ringer från. "Ingo" är stor.)
Alfred Berg tar 10 punkter i courtage betalt för affären, dvs 0,10% av totalsumman på 2m x 13,25 = 26500 kr. Med tiden blir det ganska mycket pengar. På ett år kan det bli uppemot 2 miljarder i courtage bara från Robur. Pengarna går till Micke och hans kolleger samt till partyn och andra evenemang som Alfred Berg anordnar för att hålla kontakten med kunderna.
När Kent från Örnsköldsvik ringer funkar det på samma sätt men ändå inte:
...efter 14 signaler... [hö hö, privvis som ringer (privatkund)... hö hö, men jag kollar ju in en story på aftonbladet om en tant som väger 300 kg... privvisen kan vänta. jag hatar kunder]
-Hej hej, Kent här. Kent Borg från Övik. Jag skulle vilja sälja 100 aktier i Volvo B.
-Fan, Volvo ska du inte sälja. Jag lägger in att du köper 200 aktier istället. Jäääävligt bra grejer på gång nu. Gardell är het på den aktien. Volvo är som en upplagd smash. Du ska ha mycket av den sörru.
-Men jag vill sälja och jag har inte råd
-Jorå. Du har belåningsutrymme så det räcker. Analytikern har tokköp på Volvo, preferred list, strong buy, momentum och insider buying är på topp. Och Gardell loves Våfflan.
-Jaha, Ok då. Tack då.
He he, hörde ni grabbar? Vilken sucker! Jag krängde på gubbfan 200 våfflan som en kladdig paj rätt i ansiktet med 60% belåning och 65 punkter i courtage och stackarn tackade mig. Lohohoooser! Vilken surdeg han sitter på nu. Skulle inte förvåna mig om han konkar (går i personlig konkurs) när som helst.
Hur som helst. Det var ett sidospår. Strukturen var det:
I mitten: börsdatorn
Nästa cirkel: mäklarfirmorna
Nästa cirkel: kunderna (fonder och privvisar)
Nästa cirkel: privatpersoner [fonderna har privvisar som kunder som har stoppat in pengar i fonder för att låta någon annan än de själva förvalta pengarna]
Nästa cirkel: Företagen (!!! här dyker de upp igen. Företagen vars aktier handlas på börsen. De sluter cirkeln genom att betala löner till privvisarna som de senare kan använda på aktiemarknaden eller till konsumtion av företagens produkter)
Nästa cirkel: privatpersonerna (och en hel del företag förstås. De köper produkter av företagen på börsen, vilket leder till vinster som används till löner till privvisarna som de bl.a. kan placera på börsen)
Alltså:
Företagen kommer från uppfinnare som har idéer om hur man kan göra omgivningen nöjdare. idéerna, om de är tillräckligt bra, förverkligas med hjälp av anställda. T.ex. att producera billiga och bra MP3-spelare.
Aktierna i företagen köps av investerare som tror på företagarna och deras idéer. De hoppas få ta del av framtida vinster som kompenserar för att pengarna binds upp i aktier istället för används till något annat som att köpa glass eller sätta in i ett sparkonto.
Vanliga människor erbjuder sin arbetskraft till företagen. De gör det för att lönen kompenserar för minskad fritid och att de hellre tar en lön och köper bostad och mat än att själva odla maten och bygga huset för hand.
De anställda får löner av företagen. Företagarna ger lönerna inte för att vara snälla, utan för att de därmed kan tillverka fler produkter och fortfarande tjänar pengar trots att löner och skatter fördyrar produktionen. Om lönekraven är för höga i förhållande till efterfrågan på produkterna så lönar det sig inte att anställa.
Lönerna går 1) tillbaka till företagen när man köper deras produkter, eller 2) till aktier, gamla eller nyutgivna, via fonder eller direkt. OBS det är alltså i grunden löntagarna som är investerarna ovan. Det kan förstås vara löntagare i tidigare generationer som tjänat pengarna, eller kapitalister förr eller nu, men i grunden är det personer bakom pengarna.
Aktiehandeln sker via mäklare. Man ringer in eller knappar in en order över internet, SMS eller liknande.
Mäklarna handlar aktierna via datornätverk på börsdatorn i gamla stan. Man kan även göra affärer utanför börsdatorn, men dessa ska anmälas dit och presenteras där i efterhand.
***** framöver ******
Yrkesroller, specialaktörer, hedgefonder, PE mm
Jargong
Hur värderas aktier?
Nyckeltal, DCF, momentum
Om JC gör 3 600 kr i vinst efter skatt per aktie...
Vem gynnas, vad är funktionen? Kasino?
Kakor och kaksmulor
När ett aktiebolag vill att deras aktier ska kunna handlas av en bredare krets registreras bolaget som publikt. Om bolaget anser sig ha nytta av en riktigt bred ägarkrets och uppmärksamhet kan det registreras på en börs; en handelsplats. Den största handelsplatsen för aktier i Sverige är OMX, tidigare kallad Stockholmsbörsen.
Från början bedrevs aktiehandeln på plats i börshuset i gamla stan i Stockholm. 10-tals mäklare ropade i munnen på varandra vilka antal och till vilka priser de var beredda att köpa eller sälja. Priserna markerades på en tavla så alla kunde se. Kunder kunde ringa in till sina mäklare som berättade hur priserna utvecklades och därefter ta beslut om köp eller sälj. Själva börsen ägdes av de svenska bankerna och fondkommissionärerna, vars mäklare handlade med aktier i börshuset.
1987 hade handeln blivit för livlig för att få plats i börshuset. Istället för en börstavla och fysiska mäklare installerades en dator i börshuset som automatiskt matchade köp- och säljorder som lades in elektroniskt. Om person A via det elektroniska systemet bjöd 35 kr per aktie för 100 aktier i Ericsson och person B redan hade lagt in en order om att sälja 200 aktier à 35 kronor så fick A sina aktier medan B hade hälften kvar att sälja.
Handeln kan ses som utanpåliggande cirklar där börsdatorn står i mitten i börshuset i gamla stan. Banker och andra mäklarfirmor som sitter runt om i Stockholm är elektroniskt uppkopplade (internet, telefonledningar, satellit mm) och där sitter aktiemäklarna och följer prisutvecklingen (börskurserna) från sin datorer. Det finns ett femtiotal sådana firmor i Stockholm och på dem jobbar totalt några tusen aktiemäklare.
Kunderna består främst av stora aktiefonder, t.ex. pensionsfonder hos Sveriges största företag eller banker, men även av mer eller mindre rika privatpersoner.
Ingemar jobbar på Swedbanks stora fondförvaltare Robur. Robur har 500 miljarder kr (500 000 000 000 kr) som de ska förvalta på bästa sätt åt i sin tur sina kunder. En vanlig dag kommer Ingemar till jobbet, tar en kopp kaffe, läser Di och kanske ögnar igenom en bolagsanalys från en analytiker. Ingemar tycker att det verkar vettigt att köpa mer aktier i Ericsson och eftersom analysen också sa köp så kan inte Ingemar lastas om det skulle gå fel, tycker han, så han ringer till Alfred Berg fondkommission för att handla. Micke på "Berget" svarar:
-tja, tja, tja Ingo! Stilla flyter Dån (Donau). Inte mycket som händer, men det verkar finnas fler köpare än säljare därute
-Tjena, tjena, tjena. Kan du langa in ett par fetingar i "ellem" åt mig. Top limit 25.
(Ingo menar att Micke ska köpa in 2 miljoner aktier i LM [ellem] Ericsson AB till som högst 13 kr och 25 öre. Ingo utgår från att Micke har fullständig koll på vilken krona Ericsson handlas på och anger bara örena. Ingo känner sig lite smart, eller "savvy", som anger en maxgräns för vad han vill betala för aktierna. Ingemar tar också för givet att Micke vet vem Ingemar är och vilken fond han ringer från. "Ingo" är stor.)
Alfred Berg tar 10 punkter i courtage betalt för affären, dvs 0,10% av totalsumman på 2m x 13,25 = 26500 kr. Med tiden blir det ganska mycket pengar. På ett år kan det bli uppemot 2 miljarder i courtage bara från Robur. Pengarna går till Micke och hans kolleger samt till partyn och andra evenemang som Alfred Berg anordnar för att hålla kontakten med kunderna.
När Kent från Örnsköldsvik ringer funkar det på samma sätt men ändå inte:
...efter 14 signaler... [hö hö, privvis som ringer (privatkund)... hö hö, men jag kollar ju in en story på aftonbladet om en tant som väger 300 kg... privvisen kan vänta. jag hatar kunder]
-Hej hej, Kent här. Kent Borg från Övik. Jag skulle vilja sälja 100 aktier i Volvo B.
-Fan, Volvo ska du inte sälja. Jag lägger in att du köper 200 aktier istället. Jäääävligt bra grejer på gång nu. Gardell är het på den aktien. Volvo är som en upplagd smash. Du ska ha mycket av den sörru.
-Men jag vill sälja och jag har inte råd
-Jorå. Du har belåningsutrymme så det räcker. Analytikern har tokköp på Volvo, preferred list, strong buy, momentum och insider buying är på topp. Och Gardell loves Våfflan.
-Jaha, Ok då. Tack då.
He he, hörde ni grabbar? Vilken sucker! Jag krängde på gubbfan 200 våfflan som en kladdig paj rätt i ansiktet med 60% belåning och 65 punkter i courtage och stackarn tackade mig. Lohohoooser! Vilken surdeg han sitter på nu. Skulle inte förvåna mig om han konkar (går i personlig konkurs) när som helst.
Hur som helst. Det var ett sidospår. Strukturen var det:
I mitten: börsdatorn
Nästa cirkel: mäklarfirmorna
Nästa cirkel: kunderna (fonder och privvisar)
Nästa cirkel: privatpersoner [fonderna har privvisar som kunder som har stoppat in pengar i fonder för att låta någon annan än de själva förvalta pengarna]
Nästa cirkel: Företagen (!!! här dyker de upp igen. Företagen vars aktier handlas på börsen. De sluter cirkeln genom att betala löner till privvisarna som de senare kan använda på aktiemarknaden eller till konsumtion av företagens produkter)
Nästa cirkel: privatpersonerna (och en hel del företag förstås. De köper produkter av företagen på börsen, vilket leder till vinster som används till löner till privvisarna som de bl.a. kan placera på börsen)
Alltså:
Företagen kommer från uppfinnare som har idéer om hur man kan göra omgivningen nöjdare. idéerna, om de är tillräckligt bra, förverkligas med hjälp av anställda. T.ex. att producera billiga och bra MP3-spelare.
Aktierna i företagen köps av investerare som tror på företagarna och deras idéer. De hoppas få ta del av framtida vinster som kompenserar för att pengarna binds upp i aktier istället för används till något annat som att köpa glass eller sätta in i ett sparkonto.
Vanliga människor erbjuder sin arbetskraft till företagen. De gör det för att lönen kompenserar för minskad fritid och att de hellre tar en lön och köper bostad och mat än att själva odla maten och bygga huset för hand.
De anställda får löner av företagen. Företagarna ger lönerna inte för att vara snälla, utan för att de därmed kan tillverka fler produkter och fortfarande tjänar pengar trots att löner och skatter fördyrar produktionen. Om lönekraven är för höga i förhållande till efterfrågan på produkterna så lönar det sig inte att anställa.
Lönerna går 1) tillbaka till företagen när man köper deras produkter, eller 2) till aktier, gamla eller nyutgivna, via fonder eller direkt. OBS det är alltså i grunden löntagarna som är investerarna ovan. Det kan förstås vara löntagare i tidigare generationer som tjänat pengarna, eller kapitalister förr eller nu, men i grunden är det personer bakom pengarna.
Aktiehandeln sker via mäklare. Man ringer in eller knappar in en order över internet, SMS eller liknande.
Mäklarna handlar aktierna via datornätverk på börsdatorn i gamla stan. Man kan även göra affärer utanför börsdatorn, men dessa ska anmälas dit och presenteras där i efterhand.
***** framöver ******
Yrkesroller, specialaktörer, hedgefonder, PE mm
Jargong
Hur värderas aktier?
Nyckeltal, DCF, momentum
Om JC gör 3 600 kr i vinst efter skatt per aktie...
Vem gynnas, vad är funktionen? Kasino?
Kakor och kaksmulor
lördag 9 februari 2008
Aktieskolan I
Vad är ett aktiebolag
Hur handlas aktier?
När företag blir för stora för enstaka personer eller när man vill avskärma verksamheten och dess risk från personen bakom företaget driver man verksamheten i t.ex. ett aktiebolag.
Antag att Jens vill tillverka MP3-spelare, men inte har tillräckligt med pengar. Han går samman med 4 andra och de sätter in 20 000 var i bolaget. Dessa 100 000 är aktiebolagets egna kapital, EK. Jens & Co väljer att fördela kapitalet på 100 aktier med ett (nominellt) värde om 1 000 kr per styck. Bolaget lånar dessutom 100 000 av SEB och har därmed 200 000 att satsa i utveckling och konstruktion av musikspelarna. De kallar bolaget JC Musik AB.
Vad är en aktie?
En aktie är en andel av ett företag. I JC Musik AB, ovan, representerar en aktie 1/100 av företaget. Det betyder att den som äger en aktie har rätt till 1% av företagets nettoförmögenhet och årliga resultat (som utgör grunden för utdelningar till aktieägarna).
Vilken risk tar en aktieägare?
Egentligen ingen alls, förutom priset han betalat för aktierna. Om bolaget går i konkurs blir aktien värdelös, men aktieägaren behöver inte dras med några "prickar" eller ta över bolagets skulder eller liknande. Antag att JC Musik AB utvecklar spelarna men inte säljer några. I slutändan står bolaget med 0 kr i kassan och 100 000 i skulder till SEB. Bolaget går i konkurs (egentligen händer det tidigare... men i alla fall) och om Jens och de andra hade drivit verksamheten direkt hade de stått för skulden till banken, men nu gjorde JC Musik AB det och där finns inget att hämta.
Vad gör egentligen ett företag?
Ett företag försöker tillfredsställa ett behov hos andra företag eller personer. Om företaget lyckas skapa produkter och tjänster som andra anser sig vinna på att betala för så finns en marknad för produkterna. Om bolaget kan tillverka produkterna billigare än kunderna på marknaden är beredda att betala - och det inte finns andra företag som gör samma sak billigare eller bättre - så kommer företaget göra en vinst.
Antag att det kostar JC 500 kr att tillverka en MP3-spelare och i genomsnitt 250 kr ytterligare per spelare i löner (200), marknadsföring (10), transporter och lokalhyra (40) för att få den till kunden. Om priset är 1 000 kr + moms så gör JC 250 kr i vinst per spelare. Om JC säljer 2 000 spelare om året gör JC 500 000 i vinst om året. Dessa 500 000 kan sägas motsvara det överskottsvärde, eller överskottsglädje, som JC skapat genom sina sköna spelare.
Varför ska man betala (straff)skatt på vinsten?
Nu är det så att staten kräver massa skatter av JC. Vinsten beskattas med 28%, dvs av de 500 000 får företaget bara behålla 360 000. De 140 000 i skatt kan ses som en bestraffning för att företaget bedriver verksamhet i Sverige, för att företaget anställer människor, för att det bidrar med livsglädje till köparna osv. På ett sätt kan man anse att företaget betalar skatten som en kostnad för polisskydd från staten så helt bortkastade är inte pengarna, men dyrt skydd är det.
Dessutom betalar företaget arbetsgivaravgift (av lönekostnaderna på 400 000 utgör arb.avg. 100 000) och den anställda betalar löneskatt (ca 100 000 av bruttolönen på 300 000), så när Jens och hans aktieägarkompisar får 360 000 att dela på tar staten 140 000+100 000+100 000=340 000 kr.
Hur handlas aktier?
Man kanske ska börja med varför aktier handlas. När en ägare inte längre tror på företagets utsikter eller ser bättre möjligheter någon annanstans eller inte orkar vänta på framtida utdelningar eller uppdelning av företaget kan han sälja aktierna till någon som har mer tålamod eller större tro på företaget.
Från början möttes köpare och säljare av en slump eller som vänner eller kanske som förlorare och vinnare, där den med pengar kvar i en lågkonjunktur köpte aktierna billigt av en misslyckad företagare med brist på kontanter. Mötena blev alltmer organiserade och på 1800-talet träffades industrialister, finansiärer, aktieägare och andra relevanta personer regelbundet under klubbliknande eller kartellliknande former för att göra affärer. Aktiebreven som faktiskt bestod av papper med vattenstämpel mm bytte fysiskt ägare mot betalning.
Med tiden ökade mötena i frekvens från månadsvis till veckovis till dagligen till flera gånger om dagen. Handeln utvecklades från rena ad hoc avtalsförhandlingar till mer auktionsliknande förfaranden där alla intresserade möttes i en lokal och ett företags aktier i taget avhandlades.
Numera görs den mesta aktiehandeln elektroniskt och aktierna utgör, precis som pengarna på ett bankkonto, bara av en elektronisk anteckning.
Vilka handlar med aktier? Hur ser aktiemarknadens struktur ut? Det skriver jag om i nästa inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)