Sovjet, kommunister, skatt, polis mm

Kommunisterna överlevde, men bara för att vissa i floken tog ett större ansvar än andra. Driften att överleva fick de forna parasiterna att anstränga sig, men märkte samtidigt hur deras idévänner tyngde dem. Då det fanns ett visst mått av konsistent tänkande och kanske t.o.m. embryot till en konsekvent moral förstod de drivande att de var tvungna att ta hand om även de värsta exemplen på oduglingar och latmaskar. Det kändes fel men samtidigt rätt att varje nedlagd timmes slit av de med god arbetsvilja (förmåga?) späddes ut av massans självdefinierade behov. Kommunisterna drog sig undan från Europa och USA, piskade folket att bygga en mur för det allmännas bästa som skulle hindra nyfikna blickar utifrån och skydda folket från att se det grönare gräset på andra sidan. De behövde ett stort namn för sitt stora samhällsexperiment. Vad bättre kalla tvångets, parasitismens och altruismens grandiosa samhälle för än... Sovjetunionen.

Sovjetunionen
I Sovjetunionen var alla lika, utom vissa som var mer jämlika än andra - någon måste ju styra för saker styr inte sig själva - och därför, för det allmännas bästa, levde i lyx på arbetarnas svett medan långsiktiga planer drogs upp för skapandet av framtidens utopiska leverne. Arbetarna fick rösta fram samma ledare varje gång, med 100% röstdeltagande och fullständigt konsensus kring det enda partiet. De allsmäktiga ledarna bestämde vad som skulle produceras och vad som skulle konsumeras och inte minst vad som skulle tänkas. Om alla drar åt rätt håll kommer vi så mycket längre, var devisen. Tänk vad de är dumma i amerika som tillåter flera olika slags skor och flera olika tillverkare. Vilket slöseri med energi, resurser och tankeverksamhet. Vi har valt ut den bästa skon, planerat hur många som ska tillverkas de kommande fem åren och vilka som ska ha dessa på fötterna. Inget slöseri, maximal framgång. Vi har också bestämt att antalet skor ska vara 20 procent fler än i förra planen. Verkställ!

Experimentet pågick bakom höga murar och ledarnas välstånd och framgångsretorik fick övriga världen att anta att det nog var ganska lyckat, men att människorna där kanske inte var helt nöjda. Å andra sidan kanske de var det. Det var helt enkelt svårt att veta utan att fråga någon eller se landet med egna ögon.

Kommunister och tjuvar
I Europa fanns det någon procent av befolkningen som inte direkt var kommunister, men som ändå inte ville skapa värde för andra för att själva få ett värde i utbyte. De var tjuvar - och ibland mördare om det behövdes för själva tjuvandet. Tjuvandet gjorde det besvärligt att planera för framtiden. De största och starkaste hantverkarna, jägarna och köpmännen klarade sig ganska bra, men även de kunde övermannas av illasinnade gäng. Problemet löstes genom en sammanslutning av de rikaste affärsmännen som helt enkelt anställde stora grupper av pålitliga och fysiskt välutvecklade individer och belönade dessa mer rikligt än de själva hade kunnit uppnå med sin tidigare dagsverke. Denna polis hade bara en nackdel. Den löd under affärsmännen, skyddade i grunden bara dessa och flyttade över tjuvproblemet på resten av medborgarna. Samtidigt hördes affärsmännen klaga över hur dyrt skyddet var och att de faktiskt indirekt skyddade även de ickebetalande.

Tjuv och polis... och skatt
Samhället började bli så stort och komplicerat och med hög grad av arbetsuppdelning och specialisering att det krävdes en viss övergripande styrning för att hålla reda på allt. Herr Manni hade redan uppfunnit pengar istället för bytessystemet och "en upp"-principen som gällt när man inte hade något omedelbart värde att byta med, men det hade samtidigt underlättat för tjuvarna. Frågan om skydd mot våldsmän och tjuvar blev alltmer akut, men vem skulle utföra arbetet eller betala för det? Sedan kommunisterna visats på dörren fanns ytterst få som krävde att någon annan skulle ta ansvar eller behöva anstränga sig extra för någon utom sig själv. Fria avtal mellan fria människor var grundprincipen i amerika, men tjuvarna och mördarna tog ingen nämnvärd notis om detta. Man kom överens om att inrätta en pågående frivillig insamling till förmån för polis och domstol. Det fanns ett minimibelopp att betala för att åtnjuta systemets rättigheter men inget som hindrade att man betalade mer.

Rättvisa
Det var enkla människor med enkla principer, fria från parasitalt tänkande och med en utpräglad instinkt för rättvisa. Därmed höjde ingen på ögonbrynen över at alla betalade samma nominella belopp för rätten till rättsväsende. Ingen tyckte att Krösus eller Rockefeller skulle betala mer än någon annan för samma rätt som alla andra.

Självklart tycker du och självklart tyckte de, men i Europa var tongångarna annorlunda. Där innebar tanken om universell rättvisa att alla skulle ha i stort sett lika mycket när allt var sagt och gjort - oavsett arbetsförmåga, -vilja, värdeskapande eller genialitet. Korg-harry som saknade armar och ben skulle ha samma levnadsstandard som Hjulius som uppfann hjulet (och i ett slag lyfte standarden för hela samhället med flera hundra procent) och som Krösus vars släkt samlat i ladorna i generationer för att trygga sin släkts framtid. Han hade ju råd så varför skulle inte han betala mer, hördes socialisternas ständigt nödiga klagosång. I Europa infördes därmed tvångsmässig och progressiv skatt för polis, rätt och alla andra institutioner, behövda eller inte, så länge någon liten intressegrupp kunde göra sitt behov uppmärksammat.

Progressiv och superprogressiv skatt
Med progressiv skatt menades att en viss procentsats av en persons inkomst eller värdeskapande skulle återbördas till samhället. En person som tjänade 100 enheter fick betala 10 och en person som tjänade 200 fick betala 20 för samma tillgång till bl.a. polisskydd. Med tiden kom man på alltfler sätt att mjölka ur den kapabla delen av befolkningen allt mer. Den obetvingliga "de har ju råd"-logiken uppfann kapitalskatt, förmögenhetsskatt, gåvoskatt och superprogressiv skatt. Det senare, rent ondskefulla påfundet, innebar att ju mer värde någon skapade för andra desto större andel av detta skulle han avtvingas. Det innebar att Hjulius, vars fantastiska hjul underlättat livet för miljoner människor och samtidigt gjort Hjulius ofattbart förmögen, tvangs betala inte bara de astronomiska summor som 10% av intäkterna motsvarade utan både 20%, 30%och i slutändan 75% av alla sina intäkter. Han, den största lyckobringaren av alla med sitt hjul, var nu historiens mest utnyttjade skattekossa och fick endast behålla en fjärdedel av vad han skapade (fortfarande en ofattbar summa, han hade ju råd, men förfarandet var fruktansvärt orättvist och pengarna användes till godtyckliga samhällsprojekt istället för till Hjulius förverkligande av andra idéer).


Det kommer mera:
Börshandel
Patent

Prostitution - det äldsta av alla yrken, egentligen innan någon funderade på om det kunde vara fel att erbjuda en tjänst i utbyte mot en annan. Numera ställs frågan: skulle du göra det gratis?Vilka andra yrken skulle någon ta utan kompensation? Är proffsen lyckliga? Är du? De säljer sina kroppar. Nej det gör de inte, de utför en tjänst... men anta att de faktiskt sålde organ eller kroppsdelar... varför skulle de inte få göra det? om de ville.

Reklam
Yrken
Förbud
Fackföreningar