Med 200% skuldbörda tål inte Japan högre räntor. Samtidigt börjar det bli dags för de sparsamma Japanerna att pensionera sig och börja konsumera upp sina obligationer. Vem ska finansiera Japan om inte invånarna själva gör det - och resten av världen ger ut obligationer (för att finansiera sina egna underskott) som om det inte fanns någon morgondag.
Hamnar Japan i en hyperinflationsspiral inom överskådlig tid och får det börsen att krascha? Den frågan ställde sig [ungefär] David Einhorn för en månad sen. Vem är beredd på det när problemet idag är för stark Yen, 20 års deflation och 25-årslägsta på börsen?
Jag ser inte mycket intressant dessa dagar: Rapporter och makroinformation med begränsat nyhetsvärde rullar förbi, uttalanden av typen "vi kan tänka oss en starkare valuta" från Kina eller "bankerna måste regleras hårdare" från diverse myndighetspersoner (samma som slänger tusentals miljarder efter bankerna och finansierar bonusutbetalningar med skattemedel).
Under tiden låter jag portföljen jobba på i det tysta, med lite drygt en halv långexponering i förhållande till mitt max. Vilken skillnad mot för ett år sedan då strategin var den motsatta: kort och med örat mot rälsen och detaljfokus på enstaka bolag och ändringar i makrotrender.
Jag funderar lika mycket på att sälja mer som på att köpa mer i dagsläget - kanske mest på att sälja dock. Det ser inte bra ut inför 2011 och det kan mycket väl bli surt fortare än så. Samtidigt pumpar stimulanspaketen på, börsen VILL upp genom psykologiska motstånd och aktier ser faktiskt riktigt billiga ut med hänsyn till vinstnivå 2010, kanske 2011, och ränteläget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja du måtte vara nervösare än på länge med tanke på vad klockan är. Var riktigt länge sedan jag såg att du skrivit utanför arbetstid.
Skicka en kommentar