Game Changer?

Förra årets game changer var Mario Draghis "whatever it takes"-tal (vilket dessutom fick stöd av Feds QE3). Kan vi ha sett årets game changer redan igår i.o.m. att många Fed-ledamöter är oroade över riskerna med fortsatt QE?

Många game changers blir det och jag gillar inte ordet, men om Draghi var en gc så kan mycket väl FOMC-anteckningarna igår vara det.

Ska jag äntligen få rida den här manipulerade marknaden nedåt nu? Och när ska jag våga köpa guld (1555,55 som lägst i morse kl 3)

ISM under 50 förvånar ingen

1. Det borde inte förvåna någon som har koll på ledande vs eftersläpande indikatorer att ISM blev låga 49,5
2. Det innebar en rejält mycket lägre siffra än officiellt konsensus (51,5e)
3. Marknaden reagerar nästan inte alls, samtidigt som denna typ av negativa avvikelse normalt är extremt negativt när ISM går under 50

Detta kan vara dagens största händelse men som inte fått något genomslag... Världen är mycket konstig. kanske kan det vara så att placerarna på allvar tänker att centralbankerna därmed kan "börja lätta på penningpolitiken"... (från redan historiens lättaste penningpolitik)

Jag tror att det är säljläge nu när Europa har touchat year highs.

Bagdad Bob i SanFran

WILLIAMS OM EFFEKTEN AV QE…..Federal Reserves stödköp av obligationer hjälper till att höja USA:s tillväxt till 2,5 procent nästa år och 3,5 procent år 2014. Det sa John Williams, Fed-chef i San Francisco, på fredagen i ett förskrivet tal.

"Våra politiska åtgärder har önskad effekt. Vi har stora möjligheter att använda penningpolitiska åtgärder för att stimulera ekonomin utan att trycka upp priserna för mycket", sade han.

Vidare kommenterade John Williams att oron över att köpen ska skapa en okontrollerbar inflation är grundlösa. "Oron över att obligationsköpen ska utlösa en inflationsvåg är obefogad. Prisökningarna hålls tillbaka av den ökade arbetslösheten och det faktum att ekonomin för tillfället inte går för fullt." Enligt John Williams kommer arbetslösheten att förbli högre än 7 procent åtminstone till slutet av 2014 och inflationen kommer att ligga oförändrad på knappt 2 procent de kommande åren.

Centralbanker

Från New York Fed:

I ett vitpapper kommer NYF på att Feds modeller inte fungerar, ger fel resultat (fel tecken, riktning), kan inte testas utöver genom praktiskt genomförande som leder till oönskade resultat samt att modellen idag ger resultatet explosiv inflation.

In short: the Fed's DSGE models fail when applied in real life, they are unable to lead to the desired outcome and can't predict the outcome that does occur, and furthermore there is no way to test them except by enacting them in a way that consistently fails. But the kicker: the Fed's own model predicts that if the Fed does what it is currently doing, the result would be "explosive inflation."



ECB

Jag lyssnade på Draghis konferens och frågestund efter räntemötet idag. Det är några timmar jag inte får tillbaka. Det enda möjligen intressanta som sades är att ECB inte kommer börja publicera sina mötesanteckningar (vad har de att dölja?) samt att de inte kommer omstrukturera sina grekiska skulder, dvs ECB har särstatus som fordringsägare, vilket innebär att alla andra är eftersatta.

I kväll kommer FOMCs anteckningar ut

Och snart är det dags för Japan, BOJ, att avslöja om de redan funderar på QE9 efter att ha presenterat QE8 för mindre än en månad sedan.

Vad sa Bernanke egentligen

Nu har jag läst Bernankes tal för idag

Han var framför allt noga med att vara balanserad och att inte lova något, men samtidigt försöka att inte göra någon besviken. På så sätt var talet ganska meningslöst.

Talet gick igenom penningpolitiken sedan 2007 och BBs slutsats var att QE/Twist hade fungerat och gett 3% högre tillväxt drygt 1% lägre räntor och 2m fler jobb än annars. Detta säger han trots att återhämtningen är den sämsta uppgången efter en lågkonjunktur sedan den stora depressionen. (min kommentar)

Han är beredd att göra mer av samma sak om det behövs, men påpekade att det finns risker med okonventionell penningpolitik som gör att tröskeln för den bör vara högre än för normal penningpolitik (höja och sänka korträntor.

Framför allt skickade han vidare problemet till politikerna och sa att han inte kan nå alla mål om inte politikerna sköter budgetarbetet.

En särskild risk han framhöll var att för mycket okonventionell penningpolitik kan minska förtroendet för Fed och därmed skapa osäkerhet och ekonomisk instabilitet. En sån sak säger han knappast med lätthet utan är en stark signal om att han helst undviker mer QE... om han inte måste (dvs vid en börskrash)

Jag skulle sälja på det här uttalandet, men jag har tyvärr rätt dålig trovärdighet på sistone. Jag tycker dock att det är klarlagt att ekonomin är en spegelhall, ett korthus, en luftbubbla och varje åtgärd från Bernanke leder mot större obalanser och en än värre krasch längre fram. Dessutom skapas strukturella problem på vägen pga malinvestments som gör att återhämtningsförmågan blir lägre för varje dag som går utan en reset.

QE-glädje

1. Fed säger att USAs ekonomi försvagats ytterligare och om den inte snart förbättras behövs ytterligare stimulanser. Hoppet om QE3 är på topp. Mäklarfirmorna ropar unisont att "Nu är det så gott som säkert med QE3 inom kort"

2. Kinas HSBC PMI kom in på sin svagaste nivå på 9 månader och delindexet för nya exportorder var det svagaste sedan strax efter Lehmankollapsen mars 2009. Därmed höjs röster för stimulanser även där.

3. I Europa ryktas det ständigt om obegränsade obligationsköp av ECB och så också nu förstås. Inte minst med tanke på att Tyskland ser allt svagare ut, med starkt negativt momentum i IFO, fallande industriproduktion och bara nätt och jämnt växande BNP (än så länge, men pilarna går i negativ riktning kommande 12 månader).

Alltså: Världsekonomin ser sämre ut och hoppet om (redan bevisat mer än värdelösa) ekonomiska stimulanser är på topp. Skuldproblem ska lösas med ytterligare skulder. De negativa ekonomiska effekterna av låga räntor ska lösas med ännu lägre räntor och penningtryckande. Det sjuka är att börsen köper det här, trots att man redan har Japan som facit de senaste 23 åren (börsen ca -80% på 23 år och handlar nära 30-årslägsta och det var Japan som uppfann det här med extrem statsskuld, nollränta och QE)

Jag köper det inte utan håller ut en stund till. Börsreaktionen, hur sjuk den än var igår kväll, var trots allt mer återhållsam än normalt. Det beror kanske på att börsen är nära highs och att QE hittills bara medfört att börsen tagit igen de senaste 6 månadernas nedgång, men nu har börsen stigit senaste halvåret...

Privat har jag nu köpt XACT BEAR samt guldaktier.

One down...

Antiklimax: FOMC ("Fed") blev en ganska färglös historia. De poängterade att ekonomin tappat tempo och inflationen fallit (detta är signaler för att lätta på penningpolitiken), men också att inflationsförväntningarna är stabila (och det är viktigare, vilket därmed signalerar att penningpolitiken ska ligga kvar).

Fed genomförde inga förändringar alls (ej längre horisont för låga räntor, ingen QE, inte mer twist...). Däremot kan man säga att de upprepade sitt mandat och sin verksamhetsbeskrivning: "vi fortsätter att kolla ekonomiska data och om det behövs åtgärder så genomför vi dem". En del ser detta som ett starkt argument för att fortsätta tro på the Fed Put, dvs det finns ingen nedsida på aktiemarknaden för om det går ned så kommer Fed agera. Vissa andra (jag) ser det som att Fed inte vill agera trots att ekonomin försvagats, för de är rädda för bieffekterna av extrem penningpolitik.

Idag är det ECBs tur. Kl 13.45 kommer räntebeskedet och därefter följer en presskonferens. Förväntningarna på Draghi är höga, men tyska Bundesbank har samtidigt varit tydliga med att påpeka att Draghi inte bör överskrida sitt mandat genom ovanliga eller extrema åtgärder.

Starka ADP-siffror (nya arbeten)

163k vs väntade 120k

Vad betyder det för QE?

Nu har det kommit några starka siffror på raken, precis innan Fed har chansen att säga något nytt (ikväll). Att marknaden inte omedelbart reagerar positivt på siffran gissar jag beror på just oro för att det inte blir någon stark stimuli från Fed (eller ECB).

Centralbanksvecka

Förväntningarna är extremt höga på centralbanksåtgärder den här veckan. Om det inte kommer något lär nedgången ta vid igen, men jag har svårt att tro att centralbankerna vågar sitta stilla den här gången.

Från Goldmans morgonbrev:

4) ECB: Omahen tror på både LTRO-3 (dvs en tredje omgång med i stort sett gratis lång finansiering till bankerna) och nationella tillgångsköp. Det krävs dock sänkta säkerhetskrav för att bankerna ska ha några tillgångar att "repa" in i utbyte mot fräscha pengar.

7) Fed: Hatzius tror på förlängda löften om låg ränta, men säger inget om QE3 just nu. Marknaden verkar lite kluven i sina förväntningar. En del tror/hoppas på omgående QE3, andra räknar med att de inte kan göra något innan presidentvalet samt pga att Operation Twist redan är i gång.

13) Kostin redogör för den svaga rapportsäsongen. 17% har slagit försäljningsförväntningarna (ex el/vatten och finans), jämfört med det historiska snittet på 36% "beats". 36% missade försäljningsprognoserna, jämfört med snittet på 18%. Skillnaden mellan Beats-Misses är alltså -19 jämfört med snittet på +18.

4) Jernej Omahen: Our economists believe that LTRO-3 and direct asset purchases by National Central Banks are likely outcome from ECB meeting on August 2 - longer tenor/lower haircuts would entice broad participation - unlikely to lead to large sov bond buying. (i) Take-up of a potential LTRO-3 depends on new terms. For large banks a tenor extension is key. Incentive to swap a 3-yr LTRO facility into a 5-10 yr is there, assuming pricing / break terms remain. For mid/small banks the greatest potential benefit lies in lower haircuts on corporate loans (current: 40%-80%), as this could meaningfully expand “net” collateral. (ii) We do not anticipate that LTRO-3 would spur a sharp increase in longer-dated sovereign bond buying. MtM treatment and recent experience are unlikely to incite banks to invest the acquired liquidity beyond the very short term.



7) Jan Hatzius: We expect Fed to take another easing step when its policy statement is released on Wednesday, most likely an extension of the forward funds rate guidance from “late 2014” to “mid-2015.”


13) David Kostin: 293 S&P 500 companies, 71% of total market cap, have reported 2Q – negative sales surprises - earnings surprises more consistent with history. 38% of companies reporting have beaten earnings estimates (below the historical average of 41%) and 12% have missed estimates (vs. average of 13%). The average EPS surprise has been 4.6%, in line with the historical average. Excluding Financials and Utilities, 17% of companies reporting have beaten sales estimates (below the historical average of 36%) and 36% have missed estimates (vs. average of 18%). The average revenue surprise has been -0.6%, below the 1.3% historical average.

Är Ungern något att oroa sig för?

Ungern och amerikansk arbetsstatistik anges som orsaker till börsfallet. För mig är sanningen en annan. Världen och börsen balanserar på en avsmalnande väg mellan deflation och inflation* (*se nedan) och det avspeglas i allt snabbare och större svängningar mellan eufori och depressivitet hos investerarna.

Varje nyhet som kan tolkas som relevant för det stora perspektivet på denna dikotomi leder till överdrivna reaktioner.

Kommer politikerna ta ansvar den här gången och spara sig ur krisen, eller försöker man köra pengatricket en gång till. Penningtryckande kan leda till tillfälligt större bolagsvinster och stigande tillgångspriser och en skenbar lättnad för skuldsatta (och långivare genom lägre kreditförluster) och därmed sannolikt högre börskurser på kortare sikt (några månader till några år). En sund besparingspolitik däremot leder ofelbart till recession och synliggörande av förluster och felinvesteringar, med Buffetts ord drar tidvattnet ut och alla nudister avslöjas. Det leder nog nästan oundvikligen till en börskrasch av samma ordning som 2001-2002 och 2007-2009, men vore bra på sikt.

Jag är lika osäker som alla andra på vilken väg vi kommer ta, men min huvudgissning är att politiker försöker ta den enkla vägen först. ”Tryck upp en bubbla till så får vi städa efteråt…”

Vad gör jag idag då? Jag sitter på händerna, lite köpsugen, men också lite mörbultad. Håller tummarna.


* Under 25 år har centralbankerna sänkt räntan vid varje antydan till lågkonjunktur samtidigt som makthungriga politiker har tagit allt större ansvar för människors försörjning. Politiken som förs är djupt inflatorisk, men samtidigt leder den obarmhärtigt fram till punkten då skuldbördan blir för tung och ekonomin dras ned i en deflationsspiral. Skulderna kommer behålla sitt nominella värde men tillgångspriserna faller, konsumtionen minskar och likaså återbetalningsförmågan, vilket leder till nya tvångsförsäljningar och ännu ett varv i malströmmen. Varje inflatoriskt räddningsförsök med penningtryckande och underskott (ökade bidrag) leder ett steg närmare deflationen. Det grundläggande problemet är att underskott och skulder blivit något positivt (låna, konsumera, lyft tillgångspriser, låna mer och vid cykliska bakslag tryck mer pengar och baila ut de oförsiktigaste) istället för något som ska betalas av och leda till (relativt svaga) recessioner då och då.

Bull från Goldman

Goldman Sachs har följande att säga idag. De pratar om Goldilocks och hur inflationen kommer överraska på nedsidan, tillväxten på uppsidan och samtidigt Fed hålla styrräntan kring noll längre än de felsta tror (sannolikt hela 2011). DET vore bullish för aktier... och här sitter jag med xxx full med säljisar:

Hatzius: Our most controversial call, that the Fed will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well, rests on three pillars – slow growth, lower inflation & Fed’s dual mandate. Jan Hatzius: Our most controversial view remains that Fed officials will keep short-term rates near zero through 2010 and, more likely than not, 2011 as well. This forecast rests on three pillars:

a) A more "U-shaped" pattern for the recovery in GDP and employment in 2010, as the loss of the boost from the inventory cycle and fiscal stimulus outweigh the private sector healing, at least in the near term.

b) Lower inflation for any given level of GDP and employment, as our models say that inflation depends much more on the level than the change of the output/unemployment gap.

c) We take Fed officials at their word when they say that they pursue a dual mandate of inflation and maximum sustainable employment; in particular, the latter part of the mandate refers to the level of employment relative to potential, not the growth rate.


Our conviction in our Fed call remains high – less confidence in growth pillar – but more confidence in inflation & Fed’s dual mandate pillars. Hatzius cont’d: Where do we stand after the most recent data and Fed comments? a) We have become a little less confident in the low growth pillar. The nonmanufacturing ISM survey—which should be less affected by the inventory cycle than its factory counterpart—as well as the ongoing strength in the consumer spending data suggest that the growth of final demand might be picking up by more than built into our forecast.

This would likely mean somewhat faster growth in real GDP than the 2% in Q2 and 1½% in Q3/Q4 that we are currently forecasting. If so, the labor market would probably also recover a bit faster than our forecast, and the unemployment rate might well already have peaked. b) In contrast, our confidence in the inflation pillar has grown further. Most measures of underlying inflation have been very soft in recent months. The best illustration is probably the Dallas Fed’s trimmed-mean PCE index, a statistically based measure of core inflation that eliminates the most extreme price movements in each month. It has risen just 1.0% over the past year and only 0.6% (annualized) over the past 3 months.

Along similar lines, nominal wage growth has also slowed sharply in recent months, with average hourly earnings recording their first month-to-month fall since 2003 in March. c) We also feel very good about the policy pillar, especially following the FOMC minutes. They revealed that “nearly all” FOMC members were in favor of retaining the “extended period” language on interest rates; thus, other FOMC members disagree with KC Fed President Hoenig’s view that an early move to slightly higher rates is needed to prevent a renewed bubble. We were also struck by the view of “a few” members that tightening too early is more dangerous than tightening too late, given the zero bound on nominal rates. We couldn’t agree more.

Diskontot påverkar inte min analys

...inte mer än att jag kan konstatera att i alla fall någon blir stressad inför exitprocessen. Jag är dock fortsatt lång och positiv. Det här blåser nog över ganska fort. I grund och botten är det ju förstås bra att Fed vill normalisera sin politik.



Från Citibank idag:

As noted on headlines, the Fed is being explicit in suggesting this does not signal a quicker start to outright tightening.
...
The Fed's action should serve to remind markets that following recent extraordinary steps, the removal of accommodation is a multi-stage process. One that is already ongoing with the unwinding of liquidity and credit provision, with today's action laying the groundwork for further moves in the future.


Strategas säger:

The Fed raised the discount rate by +25 bp to 0.75 percent this afternoon. The fact that this was done 1) not at a scheduled meeting and 2) after the close are likely indications that the Fed does not want this interpreted as a change in the overall policy outlook. Nonetheless, the knee-jerk market reaction - given the historical correlation between the fed funds rate and the discount rate - will likely put the Fed exit strategy back in the spotlight.


Morgan Stanley skriver... lite ödesmättat:

...In other words, because of the big starting point [of] deficits and because of structural issues, it seems unlikely that public deficits can be allowed to heal at the 'natural' pace. Faster action will be required - or, market-imposed.
...
Faster-than-usual fiscal tightening increases the risk of policy-induced double-dip: It's noteworthy that the recoveries in Japan in the 1990s and the US in the 1930s were derailed by premature policy tightening.


Så här kommenterar SHB feds höjning av diskontot (obs det här är från s.k. "sales", dvs inte SHBs officiella analys):

Räntehöjning på "fulpengar" (i.e. nödlån...) i USA d.v.s. +25 bp till 0,75% efter stängning igår! Detta har ingen direkt påverkan på marknadena utan bara rent psykologiskt på sentimentet! Fed's exit strategi har alltså startat men detta är ett bevis på att konjunkturen skjuter fart och en signal till att bankerna inte behöver pengar av Fed längre!!! Personligen så fattar jag ingenting faktiskt. Bernanke flaggade ju för detta för en vecka sedan! Är det bara jag som är oförstående även om jag vet att ingenting någonsin är 100% diskat (uppenbarligen...)!? Jag tycker det är en "gratis-macka" att köpa aktier under de första höjningarna av Fed då börsen brukar gå bra då. Varför inte nu??????

Inget hot från Fed. Jag ligger kvar lång

Jag ser räntehöjningar som det största hotet mot börsuppgången. För den positivt exponerade mot aktier är det som tur är långt kvar innan Fed har någon orsak att höja styrräntan. Ett annat hot är förstås stigande långräntor pga inflation eller ovilliga investerare (tänk framför allt Kina), men jag ser inte det som ett problem inom överskådlig investerartid.

Senast i helgen föreslog ansedda Barron's för Fed i ett slags öppet brev att de snabbt borde höja räntan till i alla fall 2,00% istället för 0,15%, annars skapas nya bubblor och inflation kan få fäste menade Barron's. Den här typen av rekommendationer förekommer lite då och då. Jag är en av de som brukar förespråka det som det enda rätta - varför inte 4% på en gång och lagfästa den nivån för alltid och avskaffa Fed, brukar jag säga. Nu däremot är jag kanske mer cynisk och säger att även om de "borde" så är det inte sannolikt att de ändrar sitt beteende. Standardformler säger fortfarande att givet inflation, arbetslöshet och tillväxt ska styrräntan vara 0, eller egentligen helst minus 5-6% och det är sånt Bernanke och hans kompisar räknar på. De tror ju inte ens på att Fed kan föregripa bubblor, så det behöver inte ens tänka i de banorna - tänker de.

Alltså: vad jag ser dessa dagar är en styrränta som förblir nära noll i säkert ett år till, jag ser effekter av genomförda räntesäkningar och stimulanspaket som ger positiva effekter på ekonomin i minst ett år till och jag ser bolagsrapporter som är helt OK givet förväntningarna och värderingsnivåerna - särskilt relativt andra tillgångsslag. Jag ser också myndigheter (inte minst Fed) som gladeligen ser tillgångspriser rusa i taket och likviditeten på marknaderna öka - för det kommer underlätta den ekonomiska återhämtningen (fortfarande är det t.ex. svårt för mindre företag att låna från bankerna till vettiga nivåer och detta håller tillbaka tillväxten och medför högre arbetslöshet än annars).

Marknaden är nervös men positiv och jag tror den fortsätter vara det i ett halvår till. Något större skrämskott lär det komma på vägen och det är då fingertoppskänslan behövs. Då kommer jag säkert skriva mer igen och bjuda på min ångest. Som det är nu seglar jag bara uppåt med marknaden och följer med i informationsflödet för att leta efter signaler på att klimatet ändras. Än så länge har jag inte sett något, men marknaden har knäckt värre nötter än mig själv förr.

Tills dess: Stay long and prosper

Jag är inte contrarian. Jag tror det ska upp

Det finns alltid en massa argument för att börskurser ska ned – och ungefär lika många för att de ska upp. Dessutom finns det ofta en massa indikatorer som kan tolkas åt vilket håll man vill – kanske alla indikatorer om man ibland tar på sig sin contrarianmössa. Många förståsigpåare använder gärna mössan för att låta smarta, men frågan är vem de lurar…

Jag tror på att tro det man tror på och stå för det. Att försöka tro på något annat leder till rekursivitetsproblem som slutar med att man inte tror på något alls och inte kan ta ställning.

Just nu ser jag följande saker: Kopparpriset har närmat sig year highs igen, Oljan är redan där, guldet också, dollarn (index) är på sin ALL-TIME low förutom sommaren 2008, Kinas import och export växer väsentligt mer än väntat, Feds Mr Kohn är tydlig med att han vill hålla räntan låg tills aktier, bonds och bostäder stigit i pris (han tror inte på inflation och han tror inte heller på V-form i återhämtningen), NFIB visar att småföretag inte upplever samma återhämtning som storföretag, 10-årsräntorna är låga, men inte på deflationsnivå, kvartalsrapportsperioden har börjat positivt (Intel, Alcoa, BASF t.ex.).

Det mesta, om inte allt ovanstående, ser jag som stöd till min tes om fortsatta stimulanser och låga räntor kombinerat med lagom vinstutveckling och god efterfrågan på risktillgångar (som aktier). Dollarn är det enda som är lite besvärande i mina ögon. Å andra sidan bottnade börsen i mars samtidigt med dollarn och sen steg de tillsammans. Jag är dock lite orolig att dollarn fortsätter ned och knäcker börsuppgången pga oro över dess status som reservvaluta. Tills vidare är det emellertid nog bara att se dollarförsvagningen som en flykt från kvalitet och in i risk, dvs bort från USD och in i aktier utanför USA.

Och, ja, jag talar alltid i egen sak. Det är liksom själva poängen.

Idag kommer retail sales för september, business inventories och anteckningarna från Feds förra möte. Jag tror inte på några kioskvältare utan att vi bara noterar, går vidare och tuggar lite sidledes eller uppåt tills vi har det mesta av resultatrapporterna bakom oss – särskilt storbankerna JP Morgan, Goldman, Citi, BofA senare i veckan.

Huspriser

Huspriserna i USA är fruktansvärt viktiga. Om de går upp mildras kreditförlusterna för bankern och konsumenterna får andrum. Bankerna får större utlåningsutrymme, liksom konsumenterna.

Case/Shiller släpptes kl 15 idag och då årsrörelsen bara var -15% istället för -20% för huspriserna. Även C/S 20 överraskade positivt men inte lika mycket. Aktiekurserna tog ett snabbt skutt uppåt i samband med siffran men är nu tillbaka på nivåerna innan siffran.

Jag är skeptisk till statistiken eftersom den manipuleras av skatterabatter, manipulering av foreclosures och andra stimulansåtgärder. Samtidigt är det precis sånt här jag tror kommer fortsätta under mycket lång tid. Ekonomin är så illa ute att man inte vågar släppa efter det minsta lilla. Problemen efter Lehman (big L som var tänkt att visa att ”banker” visst kan gå omkull, men istället fick alla att säga ”aldrig igen” och därmed blev moral hazard värre än någonsin) har skrämt myndigheterna så att Bernanke fått frikort att göra vad han vill och nu blir han nominerad igen. Helicopter Ben kommer trycka pengar som om det inte fanns någon morgondag och det håller så länge det håller och då kommer nästa krasch få 2002 och 2008 att se rätt fjantiga ut.

Till dess ligger jag lång och allt längre i takt med att jag vågar köpa. Jag småköper hela tiden på bakslag nu och siktar på kort sikt på 1/3 av min mentala limit, men sen blir det nog ännu mer.

Dragkamp mellan Fed/Treasury och IMF

Bland dagens informationsskörd fanns IBMs rapport igår kväll ("sådär"), Caterpillar idag ("dålig"), Alfa Laval (bättre än väntat om man inte tittar för noga), ZEW (mycket bättre framtidsutsikter i Tyskland, men svagare bedömning avseende nuläget), en kinesisk myndighet bekräftade att de ska sälja stora mängder koppar för att dra nytta av den orimliga uppgången i kopparpriset och Riksbanken sänkte räntan med "bara" 0,50 procentenheter, men viktigast av allt var striden mellan IMF och Geithner:

I korthet meddelade Geithner (efter bl.a. gårdagens mycket negativa spekulationer om utfallet av regeringens stresstester för banksektorn) att de flesta bankerna och hela systemet har tillräckligt med kapital och att "konservativt" räknat har TARP 135 mdr USD kvar för kapitalinjektioner. Marknaden tog emot beskedet med stor lättnad och kursuppgångar, nu när den tror att faran för banknationaliseringar är över. Resultaten presenteras den 4e maj, men det betyder inte på långa vägar att storyn är över då eftersom en 60-dagars kommentarsperiod då tar vid. Oavsett utfallet i den processen blir ändå den avgörande faktorn husprisutvecklingen kommande 12 månader och de resulterande (ökande) kreditförlusterna

Som motvikt (fast uppenbarligen tyckte inte marknaden det) redovisade IMF nya, mer pessimistiska beräkningar på kreditförlusterna i finanssektorn. T.ex. "uppgraderades" förlustestimaten för USA-relaterade krediter från prognosen i januari på 2,2 biljoner ("trillion"=1000 miljarder) USD till 2,7 biljoner. I oktober var IMFs prognos på 1,4 biljoner USD innan det är över. Globalt väntar IMF nu förluster på 4,1 biljoner USD för perioden 2007-2010.

Marknaden föll 4 procent från lunch till USA-börsens öppning och gick därefter upp med 4 procent. Dragkamp mellan pessimister och optimister med andra ord. Och jag sitter nervös, men nöjd med min kortposition. Game on!

Sakta och osäkert klättrar vi på väggen av oro

Fed började med QE igår; de ska köpa treasuries för upp till 300bn USD. De första effekterna på marknaden var stigande aktiekurser, fallande dollar och kraftigt fallande långräntor (se amerikansk 10-åring på bilden).



Jag struntar i grund och botten i de fundamentala effekterna i det här skedet. Visst underlättar det för amerikanska låntagare och amerikanska exportföretag, men det löser inte problemet med gamla felinvesteringar och överkapacitet (hus, maskiner mm). Däremot kan det ge bränsle åt uppgången - vilken är tvekande precis som sig bör. Jag hör att hittills är det mest vi hedgehogs som har köpt medan de stora långfonderna, försäkringsbolagen m.fl. fortfarande tvekar.



När de bestämmer sig för om de ska med i rallyt eller om de ska passa på att sälja så avgörs riktningen och jag tror inte att de väljer att sälja. Om de istället börjar köpa, ja då kan det här rallyt bli riktigt starkt och långt.



Tyvärr blir det mest en massa "tro" och svammel i det här läget. Det finns inget riktigt fundamentalt att hålla sig i när man spelar ett bear rally. Det är en tro att vara smartare och snabbare än de sista idioterna och det är farligt. Jag investerar ju i grunden i något jag inte tror på; dyra aktier som står inför fallande vinster i en svag ekonomi som genomgår deleveraging och downsizing.



Det som trots allt gör att jag håller i på långsidan i den här skakiga uppgången är bl.a. följande mönster i inälvorna/benhögen/kaffesumpen/tebladen:



* Kopparpriset fortsätter uppåt


* Kinesisk PMI har stärkts betydligt


* (10-årsräntan bottnade innan Fed började med sitt QE igår - svårt veta hur man ska tolka ränterörelsen i en helt ny typ av åtgärd)


* Det har inte varit något rejält bear rally på länge och nu har många bottenfiskare tystnat, vilket skapar ett läge för successivt panikköpande när man "inser" att det är nu det har vänt



* Marknaden "uppför" sig på rätt sätt för en längre uppgång; tvekande, med mothugg, men insprängda panikrallyn och nästan dagligen nya highs vecka efter vecka.

OBS dock att svenska aktier INTE har samma självklara uppsida som resten av världen. OMX outperformade resten av världen med över 15% i febrauri och det gapet ska stängas på något sätt så se upp om du investerar i svenska verkstadsbolag - särskilt nu när dollarn försvagas igen.

Terminerna i S&P och EuroStoxx nu på morgonen visar på någon procent lägre kurser än USA-stängningen igår så QE-rallyt avtar, men pausen är inte oroande.