Effekterna av penningtryckande i en mening

Wealth cannot be generated by increasing the money supply – all that can be achieved by this is an ephemeral improvement in the 'data' even while scarce capital continues to be malinvested and consumed

Några självklara ord om penningtryckande

Kort sammanfattning av Philipp Bagus syn på QE:

Att trycka pengar kan inte göra samhället rikare. Det producerar inte fler varor. Det har en fördelningseffekt som gynnar de som får pengarna först och missgynnar de som får pengarna sist. Penninginjektioner i specifika delar av ekonomin leder till produktion av olika varor i fel proportioner. Sålunda innebär inte QE någon lättnad för ekonomin. Tvärtom, QE gör recessionen längre och hårdare.

Money printing cannot make society richer; it does not produce more real goods. It has a redistributive effect in favor of those who receive the new money first and to the detriment of those who receive it last. The money injection in a specific part of the economy distorts production. Thus, QE does not bring ease to the economy. To the contrary, QE makes the recession longer and harsher.

Björnterapi, payrolls

Jag skriver den här bloggen delvis som terapi och just nu behöver jag det. Och en bitpinne. Här kommer därför en terapisession:


En liten tröst är att mitt "valutacall" den 7 juni visade sig vara helt rätt. Jag trodde då också att börsen skulle vända upp med valutan: "Vi bottnade igår kl 16:50", skrev jag, vilket följdes av >10% uppgång för Eurostoxx50 på 2 veckor.


Sen låg jag tyvärr kvar lång hela vägen ner till botten 1 juli och lång hela vägen upp tils jag gick neutral rätt så vältajmat den 15 juli och hade därmed fått tillbaka vad jag förlorade på att ligga kvar i baissen andra halvan av juni.

Sen gick jag "Half in" på kortsidan den 2 augusti på ca 2800 i Eurostoxx50 september och ligger 1% back på den traden hittills.


Jag är inte mer än människa och även om jag förvaltar miljarder styrs jag av mina känslor, antagligen precis som den som förvaltar sina egna hundratusen.


En av mina konkurrensfördelar tror jag är att jag vet om det och har anammat det och just tillåter mig att lita på min intuition (en impuls till mitt medvetande att agera baserat på erfarenhet och information som ligger lagrad och bearbetad i mitt undermedvetna) istället för att följa strikta regler. När det blir fel vet jag i alla fall att det berodde helt och hållet på mig och inte på en regel som jag kanske t.o.m. ifrågasatte när beslutet togs.



TRO
Jag tror några saker just nu:


1. marknaden kommer fortsätta vara mer volatil än vi är vana vid. 2008-2009, 2010, maj 2010 kommer utgöra mallar för hur det blir även framöver

2. osäkerheten om var ekonomin är på väg kommer fortsätta pga politiskt brus (fiskala och monetära stimulanser som gör att man inte kan se den riktiga ekonomin tydligt)

3. frågan om deflation/inflation kommr inte avgöras än på länge och det kommer bidra till osäkerheten i (1) och (2)

4. Jag tror att vi ska från punkt A (nu) till punkt B (lägre) och sedan, mycket längre fram, till punkt C (mycket högre - jag är ju teknikoptimist). Det viktiga nu är hur vi tar oss från A till B, vilket antingen sker via (a) som är högre än nu eller via (b) som är lägre t.o.m. än (B). Jag tror för tillfället att vi ska till (B) via (b) och att vi således ska nedåt ganska rejält och alltså t.o.m. längre ned än jag egentligen tror :).



Jag förväntar mig snarast att jag börjar köpa för tidigt eftersom (b) ligger längre ned än jag finner motiverat.


Varför tror jag det här? Det är ju bara en lek med olika vägar till Rom... Går det ens att spekulera i vilken väg marknaden ska ta? Varför inte bara lägga sig lång och vänta? Jo, därför att det definitivt inte fungerar för en fond som redovisar kvartalssiffror till kunderna och för att det finns så mycket mer avkastning att hämta om man tajmar svängningarna hyggligt. Det har i alla fall knappast varit en vinnande strategi att sitta stilla i båten de senaste 5-10-15 åren...


Svaret finns i punkterna ovan. Ekonomins utveckling är ovanligt osäker och svårmätt avseende inflation och tillväxt. Marknadens reaktion på information är ovanligt volatil. Vi har nyligen haft en stor uppgång sedan mars 2009 och en ganska stor sedan bottnarna i maj, juni och juli. Bara det gör det upplagt för en sväng nedåt, om man inte vågar tro att informationen plötsligt blir tydligare och mer positiv.


Osäkerhet gör att placerare söker trygghet. Den har de funnit i obligationer och guld, vilket också speglas i fallande volymer för aktier - inte minst nu i juli. Till en början kan lägre volymer göra det lättare att handla upp kurserna (något håll ska det ju gå åt), men i nästa steg finns strukturellt mindre kapital kvar i aktiemarknaden varför kurserna ska vara lägre och också blir lättare att handla ned.



Så, i stort sett säger jag att eftersom det gått upp ska det gå ned... : ). Ja, det stämmer väl på ett plan. Grunden till varför jag gör det så enkelt är att jag tror det finns stora problem med ekonomin och marknaden som kommer tynga vinster och värderingar länge än och att man därför inte kan hoppas på mer än att kurserna står på samma nivå igen om några år. Vägen dit lär bli krokig och några av svängarna kommer ligga lägre än idag och jag tror att en av de första svängarna blir nedåt. Den första svängen t.o.m., dvs nu.



Några andra aspekter av riskerna utgörs av Kina och Ryssland (egentligen alla BRICs) som kanske inte längre blir de motorer de varit i världsekonomin senaste decenniet. kanske blir det en double whammy där de både tappar i påverkan av ekonomin och i påverkan av optimismen (värdering). Kina är viktigast och de går från att exportera disinflation till inflation, från investeringar till konsumtion. Det är bra på sikt, men det ökar osäkerheten på kortare sikt.

En sak som stör min negativism är teknisk analys. Folk pratar om Fibonacci retracement från nedgången 2006-2009 samt om 100-dagars glidande medelvärde. S&P 500 ligger precis vid båda nivåerna och ju tunnare marknad och ju fler som följer de här sakerna desto mer självuppfyllande blir det på kort sikt. Med payrolls-statistiken i eftermiddag kan index "bryta upp" eller "bryta ned" ovanligt våldsamt och därmed ställa till det för mig även om det blir kortvarigt.


Reaktionen på ADP i förrgår och claims igår visade att fokus ligger på arbetsmarknaden och på viss balans mellan köpvilja och rädsla. Statistiken i sig är förstås i det närmaste värdelös, men reaktionen på den är viktig. Trots att marknaden stiger i stort sett varje dag tycker jag att den känns tveksam. Första halvan av juli möttes av ett bakslag i andra halvan, sedan har det tuggat på uppåt med visst hinder sista veckan i juli. Efter uppstället första dagen i augusti har marknaden stått mer eller mindre stilla i fyra dagar. Jag upplever det som en tvekan och kanske en utmattning som följs av nedgång om inte ny positiv information tillkommer. Det kan förstås vara tvärtom - att det är en platå för vidare uppgång mot årshögsta..., men jag tycker att för mycket talar för motsatsen:


Skuldberg, sparbehov, låga obligationsräntor, exitstrategi från bankräddning, monetära stimulanser och QE, handelsvolymer, bilförsäljning, huspriser... Det är egentligen bara det senaste kvartalets bankrapporter som är positiva (OK, då, och typ alla andra företag också, men de bygger i grunden på ohållbara underskott på statsnivå).

Fortfarande neutral - hoppas på korrektion

Börsen fortsätter att jobba sig uppåt. Inflödena är stora både i Sverige och utomlands. Privatspararna verkar ha fått luft. Jag kan bara hoppas att det markerar slutspurten för den här gången - med betoning på "slut".

Jag hör "Goldilocks" nämnas allt oftare; styrräntorna ska hållas låga samtidigt som man ser allt fler tecken på ekonomisk återhämtning, bra bolagsrapporter, ökad vilja till investering, men fortfarande tveksam arbetsmarknad (vilket är det som håller styrräntorna låga). Om resultatprognoserna och ränteprognoserna håller är aktier billiga - det har jag sagt många gånger i vår. Orsaken till att jag ändå sålde när jag var inne i ett vinnande streak var min oro för stigande bond yields som skulle hämma tillväxten samtidigt som det gör aktier relativt sett mindre attraktiva. med andra ord motsatsen till Guldlocks lagomekonomi. För höga räntor och för låg tillväxt... på samma gång.

Nu vet jag inte vad jag ska tro, men mitt nästa move är nog att sälja - inte att köpa in mig på en korrektion. "Balansräkningen" med plus och minus kan ni hitta i tidigare inlägg. Den är densamma, jag bara tolkar den mer negativt nu.

Obligationerna ska ut på marknaden - från stater, bolag och banker och då måste man betala mer från utgivarnas sida, dvs högre ränta. Det blir mer attraktivt med bonds över aktier, det blir färre projekt som blir intressanta, tillväxten lägre, skatterna högre (för att minska underskotten när räntan stiger) osv. Flera länder ligger nära bristningsgränsen och lika enkelt som jag ville bortse från problemet förr, säger jag nu att vi snarare står på fel sida av tipping point. Grekland är bara första steget, första symptomet och medvetna om det gör man allt för att hindra dominobrickan från att falla (ändå stiger Greklands bond yield).

Om marknadsräntorna stiger (t.ex. pga bristande förtroende från investerarna) när många länder har både stora underskott och omkring 100% statsskuld så eskalerar problemet bortom kontroll, pga att allt högre räntekostnader äter upp allt mer av budgeten, om man inte genomför drakoniska besparingsprogram med djup recession som följd (vilket kräver ännu större besparingar och ännu djupare recession). Hittills har långräntorna hållits artificiellt låga genom centralbankernas QE, men växande centralbanksbalansräkningar och fortsatta underskott och stigande statsskulder har en bortre gräns där investerarna sätter stopp. Sånt här kan förstås alltid dröja fem år till innan det blir relevant och jag kan knappast säga att det är i maj 2010 korrektionen börjar, men det är många hundra miljarder mer än vanligt som ska finansieras under andra halvåret 2010 och det är oklart vem som egentligen ska köpa obligationerna...

Jag gillar ju tydligen att kämpa i motvind och nu ställer jag mig närmare säljknappen och planerar att successivt trycka ner mig i baissehålet. The trend is not my friend.

Sakta och osäkert klättrar vi på väggen av oro

Fed började med QE igår; de ska köpa treasuries för upp till 300bn USD. De första effekterna på marknaden var stigande aktiekurser, fallande dollar och kraftigt fallande långräntor (se amerikansk 10-åring på bilden).



Jag struntar i grund och botten i de fundamentala effekterna i det här skedet. Visst underlättar det för amerikanska låntagare och amerikanska exportföretag, men det löser inte problemet med gamla felinvesteringar och överkapacitet (hus, maskiner mm). Däremot kan det ge bränsle åt uppgången - vilken är tvekande precis som sig bör. Jag hör att hittills är det mest vi hedgehogs som har köpt medan de stora långfonderna, försäkringsbolagen m.fl. fortfarande tvekar.



När de bestämmer sig för om de ska med i rallyt eller om de ska passa på att sälja så avgörs riktningen och jag tror inte att de väljer att sälja. Om de istället börjar köpa, ja då kan det här rallyt bli riktigt starkt och långt.



Tyvärr blir det mest en massa "tro" och svammel i det här läget. Det finns inget riktigt fundamentalt att hålla sig i när man spelar ett bear rally. Det är en tro att vara smartare och snabbare än de sista idioterna och det är farligt. Jag investerar ju i grunden i något jag inte tror på; dyra aktier som står inför fallande vinster i en svag ekonomi som genomgår deleveraging och downsizing.



Det som trots allt gör att jag håller i på långsidan i den här skakiga uppgången är bl.a. följande mönster i inälvorna/benhögen/kaffesumpen/tebladen:



* Kopparpriset fortsätter uppåt


* Kinesisk PMI har stärkts betydligt


* (10-årsräntan bottnade innan Fed började med sitt QE igår - svårt veta hur man ska tolka ränterörelsen i en helt ny typ av åtgärd)


* Det har inte varit något rejält bear rally på länge och nu har många bottenfiskare tystnat, vilket skapar ett läge för successivt panikköpande när man "inser" att det är nu det har vänt



* Marknaden "uppför" sig på rätt sätt för en längre uppgång; tvekande, med mothugg, men insprängda panikrallyn och nästan dagligen nya highs vecka efter vecka.

OBS dock att svenska aktier INTE har samma självklara uppsida som resten av världen. OMX outperformade resten av världen med över 15% i febrauri och det gapet ska stängas på något sätt så se upp om du investerar i svenska verkstadsbolag - särskilt nu när dollarn försvagas igen.

Terminerna i S&P och EuroStoxx nu på morgonen visar på någon procent lägre kurser än USA-stängningen igår så QE-rallyt avtar, men pausen är inte oroande.