Fortfarande neutral - hoppas på korrektion

Börsen fortsätter att jobba sig uppåt. Inflödena är stora både i Sverige och utomlands. Privatspararna verkar ha fått luft. Jag kan bara hoppas att det markerar slutspurten för den här gången - med betoning på "slut".

Jag hör "Goldilocks" nämnas allt oftare; styrräntorna ska hållas låga samtidigt som man ser allt fler tecken på ekonomisk återhämtning, bra bolagsrapporter, ökad vilja till investering, men fortfarande tveksam arbetsmarknad (vilket är det som håller styrräntorna låga). Om resultatprognoserna och ränteprognoserna håller är aktier billiga - det har jag sagt många gånger i vår. Orsaken till att jag ändå sålde när jag var inne i ett vinnande streak var min oro för stigande bond yields som skulle hämma tillväxten samtidigt som det gör aktier relativt sett mindre attraktiva. med andra ord motsatsen till Guldlocks lagomekonomi. För höga räntor och för låg tillväxt... på samma gång.

Nu vet jag inte vad jag ska tro, men mitt nästa move är nog att sälja - inte att köpa in mig på en korrektion. "Balansräkningen" med plus och minus kan ni hitta i tidigare inlägg. Den är densamma, jag bara tolkar den mer negativt nu.

Obligationerna ska ut på marknaden - från stater, bolag och banker och då måste man betala mer från utgivarnas sida, dvs högre ränta. Det blir mer attraktivt med bonds över aktier, det blir färre projekt som blir intressanta, tillväxten lägre, skatterna högre (för att minska underskotten när räntan stiger) osv. Flera länder ligger nära bristningsgränsen och lika enkelt som jag ville bortse från problemet förr, säger jag nu att vi snarare står på fel sida av tipping point. Grekland är bara första steget, första symptomet och medvetna om det gör man allt för att hindra dominobrickan från att falla (ändå stiger Greklands bond yield).

Om marknadsräntorna stiger (t.ex. pga bristande förtroende från investerarna) när många länder har både stora underskott och omkring 100% statsskuld så eskalerar problemet bortom kontroll, pga att allt högre räntekostnader äter upp allt mer av budgeten, om man inte genomför drakoniska besparingsprogram med djup recession som följd (vilket kräver ännu större besparingar och ännu djupare recession). Hittills har långräntorna hållits artificiellt låga genom centralbankernas QE, men växande centralbanksbalansräkningar och fortsatta underskott och stigande statsskulder har en bortre gräns där investerarna sätter stopp. Sånt här kan förstås alltid dröja fem år till innan det blir relevant och jag kan knappast säga att det är i maj 2010 korrektionen börjar, men det är många hundra miljarder mer än vanligt som ska finansieras under andra halvåret 2010 och det är oklart vem som egentligen ska köpa obligationerna...

Jag gillar ju tydligen att kämpa i motvind och nu ställer jag mig närmare säljknappen och planerar att successivt trycka ner mig i baissehålet. The trend is not my friend.