Minskar risken lite. Säljer.

Jag säljer av lite risk nu på morgonen för att skapa utrymme att öka på eventuella rekyler. Jag är dock fortfarande ganska så lång och vill helst att mina aktier (jag har inga derivat alls för tillfället) bara ska tuffa på uppåt några veckor till.

Det ligger inget fundamentalt bakom dagens sälj, det är bara taktiskt efter en mycket bra månad så långt.

Rider på uppgången, men hur länge?

Jag har inte tjänat igen allt från mina misstag från hösten, men jag fortsätter att rida uppgången. Frågan är bara hur länge det är rimligt att göra det innan jag säkrar mig mot en korrektion eller ett ras.

Jag har inget svar på det just nu. Orosmomenten och möjligheterna är ungefär desamma som tidigare, t.ex. att Kina ökar bankernas riskvikter för lån till lokala myndigheter (åtstramning), PIGSen brottas med finansieringsfrågor och marknaden undrar hur länge stimulansprogrammen ska vara kvar och om världen är deflatorisk eller inflatorisk.

Dessutom kan tilläggas att marknaden de senaste åren sällan gått särskilt länge utan en rekyl på 5-10 procent så det borde vara dags snart igen.

Å andra sidan ser vinstutvecklingen bra ut och aktievärderingarna är helt ok, inte minst relativt obligationer, kontanter, guld, råvaror... Jag tror att uppgången fortsätter åtminstone fram till de första resultatrapporterna  dimper in den 10 januari. Då får vi se om vinsterna i Q4 och utsikterna för 2011 räcker för marknaden. Min gissning är att de faktiskt gör det och att det finns mer uppsida för aktier, men kanske kan det då vara dags för en obligationsattack på Spanien och ny funding- och defaultoro i vissa länder.

Jag tror att jag kommer minska mina positioner och/eller köpa säljoptioner eller liknande om det först kommer ett litet januarirally innan rapporterna.

Still bull...

Rallyt fortsätter i USA och Europa, men vad händer i Sverige...?

OMX underperformar eurostoxx med 1,25 procentenheter idag. En del spekulerar i att det är en reaktion på PPM-pengarna, dvs att man köpte i förväg och nu är den vågen avklarad och börsen faller tillbaka igen (trots att pengarna faktiskt inte är på plats förrän 14 december. På börsen är dock framtiden alltid redan här). Och jag har inte bättre info än så, så jag rycker på axlarna och går vidare med mitt (mest långpositioner i västra Europa, inkl en del dogs i Sverige tyvärr)

Hedgeye baissar (men inte jag)

Hedgeye är fortsatt skeptiska till husmarknaden och börsen. Skeptiska är förresten fel ord. De är riktigt negativa:
 
The supply and demand imbalances were at the root of our housing call this past summer and nothing has changed on that front. The market is more dislocated today than it was when we made the call in the summer. At the time we made our call in June there were 3.99 million homes on the market for sale and existing home sales were running at a rate of 5.37 million, which equated to 8.9 months of supply. Today, there are 3.86 million home on the market for sale (October), while existing home sales are running at a rate of 4.43 million, which equates to 10.5 months of supply. Existing home inventory peaked at 12.5 months of supply in July. Based on our conclusion that home prices take one year to fully respond to supply and demand imbalances, we would expect to see July 2011 be the low watermark for year-over-year price trends in housing. The more important takeaway, however, is that between now and July 2011 the trends should continue to get worse. While it is possible that the market's "bad news is good news" mentality will persist and ongoing weakening in home prices will simply translate into greater and greater expectations for further quantitative easing, we continue to think that bad news is simply bad.
 
Jag håller i sak med dem angående husmarknaden och Supply/Demand-balansen, men tror ändå att det inte kommer dra ned BNP eller vinstprognoserna - inte mer än att aktier fortfarande är bästa investeringsalternativet. Dessutom - om hussituationen förvärras till juli 2011, dvs bottnar 2011, så ska väl börsen bottna ungefär nu...

Skattelättnader i USA förlängs, EU ej överens öka krisfond

Blandade kort idag, med förlängda tax cuts i USA enligt tal från Obama inatt samt negativa besked från EU. EU saknar fortfarande krismedvetande påpekar gästskribenten i Mauldins Out of the Box. Å andra sidan verkar marknaden ha bestämt sig för att krismedvetandet ändå kommer när det behövs (jag tror man mest litar på att ECB aktiverar sig i obligationsmarknaden = QE) och har liksom tröttnat på information om huruvida krisfonder har rätt storlek eller inte.
 
Slutsatsen just nu (och mitt hopp) är att man tror att QE "fungerar" (avstyr akuta likviditetskriser) eller i alla fall inte ställer till med skada (inflation och högre räntor) i mellanperioden samt att vi får se lite lagom svag tillväxt och hyggligt stabila vinstprognoser.

Mycket svag payrollsiffra

QECB - inte riktigt, men ECB köper just nu bonds i Portugal och Irland samtidigt som Trichets tal nästan inte innehöll något nytt alls

De är listiga, grabbarna på ECB...
 
Lite rädd är jag, inte minst för den lite längre framtiden, men just nu har jag inga planer på att sälja ur mig ur rallyt. Hela novemberförlusten är nu återhämtad, mer därtill, och glömd och förlåten.

Morgan Stanleys strategi 2011... - köp aktier

Morgan Stanley antar följande hållning inför nästa år:

 

Graham Secker + team think that the bull market for global stocks is not over as the global economy's nominal GDP growth is higher than bond yields next year. This relationship has held up really well over the past 15 years, for the US as well as for Japan (see below exhibit 30 on page 11). Our economists see 4.2% for global GDP growth 2011.

 

A risk to this scenario in the short term is the high volatility around euro-zone sovereign debt related issues
 
As for EPS growth, we see another year of double-digit EPS growth. This is mainly based on topline growth and less on margin expansion where we see higher input prices (we have 25 bps margin improvement 2011). We are at 12% eps growth for 2012 vs 18% for consensus (on higher margins). As we see the market around fair value, we assume in our base case that equities rise with eps growth next year
...
 
Country investing: on the back of GDP growth>bond yields, we prefer the relative security (and better growth prospects) of Germany, Scandinavia and the UK. We would underweight Greece, IRL and Spain. This despite the outperformance of Germany over Spain this year (before 2010, Spain outperformed Germany for 17 years...).

UBS strategi inför 2011: köp aktier

Från UBS nya strategidokument (och jag håller med om det mesta, men håller ändå merparten av mina investeringar till Europa):
 
From an Equity Strategy perspective we expect improving macro conditions and increased confidence in a durable expansion will enable risk premiums to fall, driving markets higher. How can Equities achieve returns? We think PE multiples will expand while corporate re-leveraging and low interest rates should support growth; the situation for the financials sector may also improve. GEM remains our preferred market given superior growth and earnings as well as better valuations. We increased our allocation to Japan to reflect recent underperformance and a stabilizing yen and move to underweight Europe reflecting sovereign debt concerns. Within sectors, we boost our allocation to Healthcare and drop Consumer Staples. Meanwhile, we increase our position in Industrials and trim Consumer Discretionary
 
 
Ja, tack, när som helst nu. Jag är redo. /Eek

Italiensk bond auction har gått dåligt på morgonen

En svag obligationsemission i Italien sänkte plötsligt Eurostoxx, som just nu är ned 2% från highs kvart över 9.
 
Resultatet är inte ute ännu (skall presenteras vilken minut som helst nu), men redan strax efter halv elva stod det klart att emissionen gått dåligt och aktiemarknaden föll en procent på några minuter.

mer krig, mer spreadar, mer förluster

Eurstoxx är ned nästan 1,5 procent.
Nordkorea verkar ha bestämt sig för att kriga med Sydkorea
Marknaden har upptäckt att Spanien och Portugal också har låneproblem :)
Jag fortsätter förstås att förlora pengar och ligger nu antagligen etta i ligan för flest förlustbringande dagar under en tremånadersperiod...
Ändå köper jag småposter här och där i tron att det snart går över, precis som när jag blivit irriterad då jag legat kort och nedgångar plötsligt avbrutits pga myndigheter eller pengar som bränner i fickan på long-onlies.
 
 

100 veckors inflöde i räntefonder är över

Det här hade jag missat:
 
g.s.: 2 weeks of outflows out of bond funds - following unprecedented 100 straight weeks of inflows – $644 bn of inflows since start of 2009 – will some of it find its way to equity funds now? TrimTabs: We estimate that bond funds redeemed $5.1 billion in the past two weeks after taking in money for an unprecedented 100 straight weeks. Bond funds have hauled in a staggering $643.8 billion (24.5% of assets) since the start of 2009, but a plunge in Treasury prices might mean the party is over.

Om jag vore bear

Från Buttonwood: Irland behöver hjälp annars är deras skulder inte mycket värda. Irland har redan lånat 130 miljarder Euro från ECB. Om dessa skrevs ned så mycket som de borde så vore ECB bankrutt redan där utan ytterligare börda från Portugal och Spanien t.ex. Ergo: Irland måste behålla sin credit rating och ECB måste hjälpa Irland för detta ändamål. Luftslottet måste hållas uppe.:
 
Even after the downgrade from S&P, Irish debt is still rated A. That allows Irish banks to put up collateral with a minimum haircut (discount). But if Irish debt was downgraded to BBB, or if the Irish government stopped guaranteeing bank debt, the haircut would rise, from a 3-6% range, to 10-30% or more. That would require the banks to put up more cash.
What if they couldn't afford it? Then the ECB would be left with the collateral. Mr Nangle suggests this collateral might only be worth 40 cents on the euro in such a situation, for a loss of €78 billion. He points out that

Well, €78 billion also happens to be the amount of capital for the ECB. The ECB would be revealed as bust and in need for recapitalisation.

3 vanliga dagar för Eurostoxx50

Så här har de tre senaste dagarna sett ut på Eurostoxx50. Först ned 5% och sedan upp 1,5%. Det här ska alltså föreställa Europas 50 största, tyngsta, mest likvida företag och aktier. Sizing känns allt viktigare nuförtiden när marknaderna drivs av CTAs och ETFs istället för av "riktiga" pengar.

Börsen i ett nötskal just nu enligt Goldman Sachs

Precis min syn, fast jag har varit lite mer optimistisk på tidsschemat:
 
Dominic Wilson, g.s.: European sovereign problems & China tightening have dominated recently – underlying improvement in global cycle & fall in recession risk likely to ultimately be more important – but market may not reflect that view until policy response to Eurozone crisis becomes clearer.
 
Alltså: kan EU, med Tyskland och Frankrike i spetsen se till att snart sätta upp en smidig process för att hantera "grisarna", tack?
 
Förutom denna min "surt sa räven"-kommentar så fortsätter PIGS-yieldarna upp idag igen och det lär fortsätta tills det tvingar fram mer akuta åtgärder. Vad annorlunda det känns att sitta lång när korrektionen äntligen kommer...

Kunder

Can't live with'em, can't live without'em
 
Nu börjar kunderna höra av sig på allvar. Det har gått för dåligt helt enkelt och jag måste försöka förklara vad jag gjort, varför, hur jag tänker och vad strategin framåt är. Det är inte lätt och det tär både på mig och de att rota i såren av gångna månaders förluster. Jag vet ju med mig själv att jag gjort så gott jag kunnat, att jag följt samma principer som jag gjort så länge med framgång och att jag hela tiden haft goda grunder för mina beslut. Tyvärr har det ändå blivit fel och den ständiga frågan är om man kan ha förtroende för min kunskap och fingertoppskänsla även framöver. Precis som jag ibland måste ta jobbiga stop-loss så måste mina kunder också det.
 
Det är inget lätt liv att hantera andras pengar (och mina förstås, men det är lättare), men för att parafrasera Kennedy: "jag lever inte livet för att det är lätt utan för att det är svårt".

Tappat allt? Fortsatt lång.

Snacka om att ha tappat allt efter sommaren.
 
Förr varnade jag för systemrisker och att det bara behövdes en liten knuff för att dominobrickorna skulle falla. Nu har vi ett Irland i kaos (inget nytt iofs), ett Nordkorea som bombar Sydkorea (inte direkt nytt heller egentligen), FBI som tycker att analys är sama sak som insider (nytt, lite obehagligt och vissa är säkert skyldiga på riktigt) och ett Kina som bekämpar inflation (inget nytt).
 
Knuffarna finns där och systemproblemen kvarstår. Dominobrickorna svajar. Hur kan jag då fortsätta vara positiv när världen och börsen rasar runtomkring mig?
 
Till att börja med så var jag t.ex. på rätt sida så sent som igår morse, men efter att börsen vänt ned med 3 procent så såg det värre ut. Jag tycker å andra sidan sällan att sex timmars brus ska påverka min investeringsstrategi.
 
Irland, Korea, kina och FBI ser jag mest som brus. Det är i grunden inget nytt som hänt och jag tror inte att det blir kärnvapenkrig, jag tror inte att analys blir olagligt, jag tror Irland löser sin parlamentariska kris och jag tror inte att Kina kommer strama åt för mycket. Fortfarande gäller att marknaden mest gått sidledes i några månader och ömsom testar uppsidan, ömsom nedsidan. I slutänden tror jag att P/E 9,4 för 2011 kommer dra in avkastningshungriga pengar i eurostoxx50 (OMX på 12,7 är också ganska aptitligt med tanke på sammansättningen och asienexponeringen), givet att inte prognoserna justeras ned väsentligt och det tror jag inte.

Upp och ner, men jag ligger kvar lång

Marknaden håller sig fortsatt i samma intervall som de senaste månaderna. Beskedet om Irlands ansökan om EU-stöd gav en högst tillfällig uppgång i morse och sedan dess har eurostoxxterminen fallit 2,6 procent. Sex timmar med den utvecklingen kan göra stor skillnad på humöret och självförtroendet. Även om jag är skakad av de sneaste månadernas utveckling tror jag fortfarande på uppsidan.
 
Det monetära experimentet är inte sunt, men kanske leder det inte till katastrof trots allt. Kanske är det på halvlång sikt bara i stort sett meningslöst och kanske kan det faktiskt på kort sikt ge högre tillgångspriser av alla slag utan att ställa till med skada för andra än världens tillgångslösa ("arbetare"). Kanske, kanske kommer de långsiktiga effekterna t.o.m. neutraliseras (även om jag inte tror det och inte behöver tro det, det räcker om andra ser det som en möjlighet) i framtiden, men det är nog trorligare att man kör en vända till istället och med säker hand trycker oss mot en inflationistisk katastrof.
 
Mitt huvudspår nu är i alla fall att vi slipper se recessioner det kommande året, att både kort- och långräntor hålls låga och att vinstprognoserna inte faller 2011 utan snarare tickar på i måttlig takt uppåt samtidigt som värderingen ökar något. I detta scenario borde aktier kunna stå 15-20 procent högre om ett år. Vägen dit är en annan historia, men till att börja med tror jag vi får se 5-10% uppgång. Om jag hade lite kaxighet kvar i mig och rätten att vara det också skulle jag kanske basunerat ut att det är köptillfälle precis nu kl 14.26, på 2821 i eurostoxx50 december, men för tillfället är jag ju slut som artist och får försöka bygga upp mitt förtroende kapital på nytt innan jag kan stila igen.
 
PS: Chicago Fed om 3 minuter...

Tredje världskriget

Från Hedgeye idag:
 

At 533AM, the play-by-play hitting the newswires looked like this:

 

1.       Bernanke says "inflation is expected to be subdued for some time... and the FOMC remains committed to price stability..."

2.       China raises rates again on "global inflation concerns"

 

You'll never know what World War III looks likes until it's staring you in the face, but this war may very well be in motion - a global economic war of both rhetoric and action between the Fiats and the Chinese.

 

 

Uppenbarligen forstätter jag att försöka fokusera på annat än mina felsteg i marknaden. Jag tror dock att min långposition är strategisk korrekt, men också att det är rimligt att ha en mindre absolut exponering än normalt för att orka med intradag- och intramånadsskasten.

 

Är *vi* underviktade aktier?

Det här förvånade mig i morse (från goldmans morgonbrev):
 
TrimTabs: Preliminary results from the TrimTabs/BarclayHedge Survey of Hedge Fund Managers for November suggest hedge fund managers remain downbeat on the S&P 500—40% are bearish, while 31% are bullish. Managers are also bearish on the 10-year Treasury note and the U.S. dollar index. Nevertheless, 16% of managers aim to increase leverage in the coming weeks, while only 9% plan to reduce it. This could boost stock prices in the near term.
 
Annars: en efterlängtad lättnad igår och nu på morgonen. Det ger utrymme för nya beslut och mitt blir att hålla kvar vid långpositionen. Jag prickade verkligen toppen när jag vände till lång, men kanske blir det inte topp så länge. Irlandsoron verkar lätta något nu när IMF och EU är på plats och Irlands defensiva ryggmärgsreaktion svalnat. Dollarn går svagare igen idag och t.ex. olja och koppar hämtar sig några procent.

Hänger mig kvar

Korrektionen har fortsatt, med starkare USD, svagare Yen, stigande bond yields och fallande aktier. Smärtan, skammen och förlusterna är ständigt närvarande, men jag lyckas hålla ihop mentalt. Jag tror att det är ett rationellt beslut att fortsätta vara begränsat lång av samma skäl som det hade varit att vara det i september och oktober. Det skulle vara skönt om Irland/Grekland-historien tog slut snart, men jag tror inte att det är ett måste för att vända upp aktiemarknaden. Tekniskt ser det obehagligt ut, men vem spår i kaffesump?
 
PIGS-CDSerna kraschar uppåt i eftermiddag (liksom deras 10-åringar förstås) på kommentarer om att ECB tänker dra tillbaka extralikviditeten från marknaden efter nyår. Jag tror att det är mycket snack som visar sig bli väldigt lite verkstad när allt kommer omkring. Jag kan inte tänka mig att man släpper PIGSen nu eefter allt slit och skit hittills. Österrikaren i mig hoppas ändå att de ska göra det, även om det betyder förlorade pengar för mig, för det vore det rätta.

Om inte Irland gör en orolig, vad kan då göra det?

Tänd ett ljus...

ISI försöker vara positiva med utgångspunkt i förra veckans händelser

Jag köper (för att alla andra köper)

Inför Fed och QE2: A) extremt välflaggat och välkänt B) extremt stort event C) har redan gått starkt inför

Fortfarande ute och cyklar - jag kommer inte över the Wall of Worry som alla andra klarar av att klättra på

Nytt självförtroende: Jag säljer lika mycket till, inklusive Swed och SEB och går till ca 2/5 kort

Jag säljer igen... går till ca 1/5 kort

Jag täcker hälften, avvaktar lite med resten, men tar sannolikt det också lite senare

blankar SEB

Säljer SEB också idag. Vidgar mitt blankningsimperium i Sverige : )
 
Grymt låg RoE, företagsutlåningen tar INTE fart som många tror, det lär bli marginalpress när RBS, alla nordiska mfl slåss om den lägre än väntade tillväxten

Hoppet lever

Odramatisk morgon fram till indexlösen kl 11,12 och 13, sedan lite mer action...:
 
Gilmore andas om irländsk debt default (igår)
US 10yr bond yield faller direkt från 2,70 till 2,80
Irländska och Portugisiska bond yields stiger
Aktieindex faller 1,5-2% från dagshögsta
 
Man verkar slåss för att försvara vissa tekniska nivåer, men jag är klart skeptisk till att det lyckas. Jag tror att försöket att bryta upp i förmiddags var det sista vi såg av toppnivåerna och att best guess är att vi (till att börja med) går ned till botten av intervallet istället, dvs ned med 5-10 procent.
 
Världen ÄR trasig och galen och det är bara en tidsfråga innan vi får betala för excesserna. Frågan är hur länge och om jag finns kvar.

Tro inte på hajpen igen

Bank of Japan intervenerar på valutamarknaden för att försvaga yenen. Det är första gången på sex år och kommer när JPYUSD börjar hota all time high från 1995. Nikkei gick upp med över 4% när beskedet kom och stängde på +2,3% för sessionen.
 
Det här är en desperat handling som inte kommer fungera. Marknaderna rycker till, men sen lär det bli desto värre. As we speak rasar Kina - inte världens bästa lead indicator på världsmarknaderna men visar att alla inte är imponerade. (Kina faller dock på rykten om räntehöjningar trots allt - även om det bara var grisbrist som tryckt upp inflationen. Se tidigare inlägg om detta.)

Techno techno techno

Lite teknikterapi
 
Ännu ett (falskt?) utbrott över 200-dagars i överdriven optimism

Ännu ett (falskt?) försök att bryta över 50% fibonacci retracement av bear market sommaren 2007-2009

Ännu en topp (?) kring 1130 i S&P 500: juni, augusti, september

 

Guld 1270, EURUSD 1,30, JPYUSD 83, US 10yr 2,68%, olja 78. Nytt snack om 1Tn QE I USA redan nästa vecka innan marknaden smälter ihop lyfter aktiemarknaden men skapar kaos bland andra tillgångar. Marknaden känns helt bananas – lite som 1999 och 2007, men "alla" andra tror att det är 2004. Jag tror breaket nedåt kan komma precis när som helst nu och det kraftigt. Uppstället senaste timmarna signalerar dock, precis som resten av året, att det kan ske under mycket hög volatilitet. Om inte annat borde varje seriös placerare köpa puts nu.

 

Eurostoxx50-terminen 2807. När går vi under 2700? Den här veckan redan?

Blankar Swedbank nu

Jag har idag sålt Swedbank på ca 90,50 sek
 
Caset i korthet
 
1. En av de dyraste retailbankerna i Europa på 1,4-1,5 x book
2. Gardelleffekten har fått spelrum några dagar/veckor och han har redovisat sina idéer om kostnadsbesparingar om några procent
3. Swedbank har i motsats till vad folk tror inte omedelbart utrymme eller avsikt att dela ut pengar efter Basel III-förslagen i helgen. Först har vi övergångsregler, sen har vi frågan om motcykliska buffrar, systemkritiska buffrar och inte minst lokala nationsregler. Sen lär likviditetsreglerna snart komma upp på agendan igen (NSFR och 30day liquidity)
4. Hopp om 15% RoE är bara just det: hopp och ambitioner och bestäms av regleringar och konjunkturcykel. Nya regler ger lägre strukturell avkastning och/eller lägre tillväxt
 
 
Ahhh, skönt att gå emot Gardell. Må bäste man vinna.

Blankar Swedbank nu

Jag säljer idag Swedbank på ca 90,50 sek
 
Caset i korthet
 
1. En av de dyraste retailbankerna i Europa på 1,4-1,5 x book
2. Gardelleffekten har fått spelrum några dagar/veckor och han har redovisat sina idéer om kostnadsbesparingar om några procent
3. Swedbank har i motsats till vad folk tror inte omedelbart utrymme eller avsikt att dela ut pengar efter Basel III-förslagen i helgen. Först har vi övergångsregler, sen har vi frågan om motcykliska buffrar, systemkritiska buffrar och inte minst lokala nationsregler. Sen lär likviditetsreglerna snart komma upp på agendan igen (NSFR och 30day liquidity)
4. Hopp om 15% RoE är bara just det: hopp och ambitioner och bestäms av regleringar och konjunkturcykel. Nya regler ger lägre strukturell avkastning och/eller lägre tillväxt
 
 
Ahhh, skönt att gå emot Gardell. Må bäste man vinna.
 
 
 

Uppgång? *Jag* tror inte det.

Lite klipp från en mailkonversation idag:

 

Peter Eek:

ALLT kan verkligen ske på marknaden – och jag funderade så sent som igår eftermiddag på möjligheten att marknaden ska upp 25% närmaste halvåret. Q1 och Q2 var bland de bästa kvartalen någonsin, särskilt när det gäller att slå förväntningarna. Precis som du säger lär Q3 bli mer av samma sak och inte alls otänkbart även Q4, oavsett hur 2011 blir. Med stabila eller stigande multiplar kan börsen stiga plötsligt och för mig oväntat – varför inte 25%, tex?
 
Marknaden är visserligen värderad över historiskt snitt och vi har nyss varit igenom en period av tillväxt över snittet (driven av BRICs och belåning, vilka båda är på väg bort) som dröjt kvar i folks medvetande som ett slags hopp om återgång till topparna. Dessutom är vinstmarginalerna på historiskt max (drivet av BRICS och belåning och en arbetarkår som accepterat låga löner och allt lägre anställningsgrad men [sannolikt tillfälligt] fortsatt att konsumera). MEN, det hindrar inte att marknaden kan bli ännu dyrare, då folk hoppas på en repris av 2004-2006, dvs en klassisk cyklisk återhämtning "som det alltid varit" efter nedgångar.
 
Ofta är det som du säger att det räcker med frånvaro av negativ info för att driva börsen uppåt. Så har det i alla fall varit mer eller mindre som regel i 25 år, dvs under hela Greenspan/Bernanke-eran. Jag tror dock att den är över nu och skulle inte satsa på en repris/fortsättning, men det kan absolut bli så. Mina makroanalyser kan lätt slå fel med 5 år. Lätt.

Björnmat

För trötta björnar ger John Mauldin och Albert Edwards tröst i nattens "Outside The Box":

 

EPS Optimism (EPS-revideringsmomentum), Philly Fed Workweek index och ISM New Orders indikerar recession i USA nästa år. Visst finns det många positiva tecken också (se igår t.ex.) och dessa tre ledande indikatorer är inte perfekta. De stämmer dock väl överens med alla underliggande problem som finns i ekonomin och som marknaden på ett för mig svårförståeligt sätt ignorerar.

 

Många års investeringsarbete både som bear och bull har dock härdat mig när det gäller att stå ut med att ha "fel" ett tag. Varje dag är slitsam då, för att inte tala om veckor och månader. I efterhand känns å andra sidan segern desto större och jag skrattar gott åt hur jag kunde tveka bara för att jag låg fel i några månader.

 

Många positiva tecken

* 5Y5Y-inflationen har stigit från 1,80 till 2,25 procent.

* 10-åringen i USA är över 2,80% och ser ut att bryta sin negativa trend (dock fortfarande inte över 3%)

* Oljepriset är upp 10% sen augustibotten (helt trendlöst emellertid)

* Baltic Dry kanske är opålitlig som indikator, men den är upp 75% sedan julibotten

* Marknaden reagerar positivt på IP- och retail sales-data i Kina, men väljer att bortse från högre inflationstal ("tillfälliga", "grisbrist betyder inte att räntan ska höjas")

* Basel III-reglerna om kapitalkrav tas emot som positiva trots att de i praktiken betyder lägre utdelningsutrymme för de flesta stora noterade bankerna, inte minst i Sverige.

 

I den här positiva stormen sitter jag förstås riktigt illa till, men ett tag till ska jag försöka rida ut den. Euron är fortsatt ursvag, yenen stark och bond yields i PIGS-länderna rekordhöga. Aktiemarknaden utmanar toppen i sommarintervallet, men är inte där ännu. Jag skulle bli mycket förvånad om man orkar och vågar handla högre än så utan mer påtagliga bevis på att ekonomin tar fart. Och jag vågar satsa på att de bevisen uteblir och att ekonomin snarare vänder ner igen.

 

Jag ligger kvar kort och lidande. Min väg är inte enkel, men den är åtminstone min.

Lång baisseprognos, guld och teknologi

Ungefär så här tänker jag om det kommande året:
 
Ungefär "nu" rullar marknaden över, dvs faller signifikant igen. "Nu" kan vara idag eller inom några veckor. Teknikerna verkar vilja få upp aktier till övre delen av årets handelsintervall innan det ska falla, men det är inte alls säkert att de lyckas. Om de lyckas, kanske den uppgången kan drivas av relativt positiva makrodata eller minskad oro för banksektorn, eftersom Basel verkar backa på de hårdaste förslagen om ny reglering.
 
Nedgången som torde starta i september kan katalyseras av samma gamla storys vi redan hört och sett, t.ex:
 
* Uppgången 2009 var bara en stimulans- och lagerdriven minibubbla, så snart får vi se sämre PMI, IP och BNP-tal och fallande vinstprognoser
* Kinas husåtstramning få effekt
* USAs husprisfall får ny fart när stimulanspaketen fasas ut
* Den övergripande baissestoryn är att 25 års experiment med alltför låga räntor och stigande skuldbördor kommit till vägs ände. Potentialen på uppsidan är att myndigheterna alltid kommer försöka med ännu ett och ännu ett stimulanspaket efter det - både monetärt och fiskalt
 
När aktiemarknaden fallit "för mycket" (10%? 20%?) kommer myndigheterna in och "räddar" världen och marknaden med nya paket av QE, subventioner och skattesänkningar. Sker detta i oktober? November? Nyckelfrågan är hur länge de väntar innan de slår till. De verkar ha visst motstånd mot nya paket så det krävs lite panik innan det är dags. Kanske är det förra (2009) sommarens botten som utgör en psykologisk nivå för politikerna?
 
Jag är rädd att ett sådan paket reflexmässigt kommer skicka upp marknaderna då kortpositioner skall täckas (kanske av tvång då de eventuellt förbjuds helt och hållet enligt nya förslag hos EU-kommissionen) och investerare vill tro att myndigheterna har makt att styra ekonomin. Hur högt vi kan nå på en sådan bounce törs jag inte gissa, men nya årshögsta verkar rimligt lagom till slutet av året. Det kan bli mindre och det kan bli mycket mer. Jag trodde ju knappast att 2009-rallyt skulle gå så högt som det gjorde.
 
Efter 2010:
Någon gång, inte så långt efter att vi nått nya årshögsta 2010, tror jag att en längre bear market startar. Ungefär då skulle jag börja sälja aktier och lägga en del av pengarna i guld-ETF:er. Som förvaltare kommer jag då successivt gå kort på allvar igen. Jag har idag ingen klar vy över om björnmarknaden blir volatil och snabb eller mer utdragen. Den senaste tiden talar emellertid för fortsatt volatilitet, allt tunnare marknader, tvära kast uppåt och nedåt med en fallande trend, så kanske 2011 blir som en kopia på 2008 både ekonomiskt och aktiemässigt. Det är nog min bästa gissning idag.
 
För 2012 och framåt föreställer jag mig en sidledes till fallande börsrörelse under 2,3,4,5 år som mest påminner om Nikkeiindex under perioden 1990-2010. Under den perioden fanns det dock gott om uppgångar på 50-150 procent, men man skulle verkligen inte köpa och hålla till barnen... Det som driver den rörelsen är ihållande arbetslöshet, svaga huspriser och därmed skuldsituationer som aldrig löses. Låg rörlighet för hushåll som sitter fast i sina skuldtyngda hus. Oinspirerande investeringsmiljö för företag p.g.a. avsaknad av avsättningsmarknader. En re-set i Kina kan tynga ytterligare (deras planekonomiska tillväxt de senaste 10-20 åren visar sig till stora delar felriktad och bortslösad på broar till ingenstans och konsumentelektronik som ingen längre vill ha [västvärlden köpte dem ju för huslånepengar som inte längre finns]) och Kina får till slut visa att även Kina är en emerging market och sådana växer alltid under hög volatilitet. Det är DET som är "the great recession" - inte den lilla dippen 2008.
 
2017 ff:
Efter denna sorgliga period är det dags att dumpa guldet och köpa "riktiga" saker: asiatiska aktier, basråvaror, aktier i dominerande globala monopolföretag, kanske fastigheter eller mark om det finns till rimliga priser hos distressed sellers. Är man kaxig köper man teknologiaktier, nanoteknik, läkemedel, AI och det är då min teknologioptimism får fritt spelrum igen.
 
Scenariot är hela tiden öppet för justeringar. Världen är oförutsägbar, men ibland hjälper det att i alla fall ha ett scenario att utgå ifrån.

ISM, PIGS, svenska hedgefonder, HQ

ISM non manufacturing var svagare än väntat, inte minst jobbkomponenten. Tjänster (=non manufacturing, till skillnad från just tillverkning=manufacturing) står för en mycket större andel av USAs ekonomi och borde vara viktigare, men det verkar vara uppochnedvända världen på marknaderna nuförtiden. I gengäld föll volymerna i fredags och visade återigen att det saknas riktiga köpare, men finns gott om nervösa kortpositioner. Jag tillhör ju själv i någon mån de senare även om jag inte agerar lika nervöst.

 

FT story om PI(G)S bond issues i september. Det är visserligen helt naturligt eftersom man alltid har högre aktivitet på allt i  september än augusti. Icke desto mindre ska dessa bonds ut på en tveksam marknad och kan få det att skaka till igen. Även Japans skulduthållighet ifrågasatt inför valet. Med deras statsskuld på över 200% av BNP går de en svår balansgång mellan stimulanser och sparpaket/skattehöjningar och klarar det bara så länge invånarna köper statsobligationerna. Men, om, om, om Mr och Ms Watanabe tappar aptiten för japanska bonds då finns inga andra tagare. Ja, om inte Kina ställer upp förstås – fast då är ju USA kört istället.

 

Är folk överviktade/underviktade? Är konsensus negativt eller positivt? Kommer stimulanser tas emot positivt eller negativt? Svåra frågor och jag har som vanligt inga svar. Svenska hedgefonder klarade sig sådär i augusti, men bättre än man kunde befarat så kanske är "alla" inte så långa som jag trott. Vissa gick dock på en nit, t.ex. HealthInvestoch DLG, medan t.ex. Tanglin (mer räntor och valutor än aktier) och Brummer (främst Lynx, Arbor MN och Manticore, men även Nektar och Futuris) lyckades riktigt bra.

 

Övrigt: vansinnet i HQ (6,75 sek) fortsätter. Det ska bli intressant att få se förklaringen på köpen i efterhand. Kanske är det jag om sitter på läktaren och inte förstår att 60 miljoner och (kostnaderna för) en börsplats är värt 200 miljoner.

 

Det är väl knappast någon nyhet om jag säger att jag ligger kvar kort och hoppas på sundare marknader : )

Lite HQ-humor i misären

HQ har skickat ut ett förtydligande att de "sålt allt, inklusive optionen på fondbolaget". Det "enda som finns kvar  i det noterade bolaget är ca 60m i kassan". Inget annat finns kvar, utom några smärre löpande kostnader. Antalet aktier är 28m st. Det finns alltså ett värde på ca 2 kr per aktie, minus vissa kostnader. Glöm eventuella rättsprocesser - bolaget har sålt sina tillgångar.
 
Aktien handlar trots detta på över 6 kr, antagligen eftersom de som ligger korta MÅSTE täcka sina positioner. Men hur kan det komma sig att ingen större ägare som råkat ligga kvar passar på att rädda undan några stackars kronor genom att sälja 2 kr för 6?

Starka payrolls, marknaden rusar uppåt

Jag sitter kvar på perrongen. Inte bara det, jag sitter där med shortsen vid anklarna och fryser. Inte roligt. Jag ändrar ändå inga positioner just nu.
 
Jag inser att den positiva trenden i makrodata kan fortsätta ett tag. Det är ju i grunden samma siffror som redovisas gång på gång men med olika mätningar. Trots detta klarar jag inte av att köpa som det ser ut nu. Det är säkert delvis en fråga om att jag inte vill ha så fel och låsa in förlusterna, men delvis är det för att jag bara tycker att det är FEL av marknaden. +67k private payrolls är inte BRA, bara mindre dåligt. -27k manufacturing payrolls är inte heller BRA. Snack om nya stimulanspaket är inte hller bra och jag tror inte marknaden tror det heller.
 
Jag erkänner dock att om jag låg lång nu skulle jag nog gilla läget och fortsätta lång.

Abbey something...

Frankensteins assistent på frågan om vems hjärna han tog: "Abbey... something... Yes, Normal was it:  Abbey Normal"
 
Det är så marknaden är just nu. Alternativt så är det förstås min hjärna som ligger i Abnormal-burken. I vilket fall som helst är det en tydlig mismatch mellan mitt sätt att läsa marknaden och övriga aktörer. ADP-siffrorna var t.ex. nyss oväntat svaga och trots en redan rejäl start-of-the-month bounce rycker marknaden bara på axlarna. Det sägs att en stor amerikansk fond säljer bonds och köper aktier idag, fast jag vet inte riktigt vad jag ska gör med den infon.
 
Många är överens om att bond yields och aktiemarknad ger helt olika budskap, men vilken  marknad har rätt? Sedan stimulanseran inleddes har den omvända Fed-modellen gällt, dvs när bond yields faller så faller marknaden och vice versa. Ofta är det bond yields som leder vägen, men ibland är det aktiemarknaden. Jag tror att bond yields på 2,5% i USA och 2,2% i Tyskland indikerar en rejäl nedsida för aktier i USA och Europa inom någon/några månader, men igår och idag har jag uppenbarligen helt fel. Jag är lite förvirrad, det ska villigt erkännas. Jag är även rädd för vad myndigheter kan hitta på i det korta perspektivet och jag håller därför nere risken så mycket jag orkar, givet hur spännande det ser ut och hur övertygad jag är om den "oundvikliga" slutstationen.
 
Samtidigt började augusti exakt på samma sätt (fast med en stark månad i ryggen) och slutade sen i tårar. Jag tror att dagens uppgång bara är rester från gårdagens window dressing och kanske trots allt någon stor amerikans partiella omallokeringar från räntor till aktier. Om jag inte redan hade all position jag vill och törs ha skulle jag shorta just nu (kl 14:34, 2664 på septemberterminen, Eurostoxx50).
 
/Abbey

Baissen biter sig fast... kanske

Jag har inget direkt nytt att komma med, utan tänkte bara påpeka att baissetrenderna håller i sig:
 
US 10yr: 2,50%
VIX: 27,2
USEU: 1,27
JPYUS: 84,3
5Y5Y inflation: 1,85% (femårsinflationen om fem år, dvs infl 2015-2020)
 
Nu studsar det upp lite från morgonen, men jag skulle inte låta mig luras av det. I vissa fall skulle jag vara orolig för window dressing-köpande inför månadsstängningen, men idag undrar jag om det nte t.o.m. kan bli tvärtom. jag menar, vem vill visa att man är fullinvesterad när börserna backat 5 procent (eurostoxx 50 just nu -5,6% i augusti)?
 
Det finns mycket att vara orolig för även om inget direkt nytt tillkommit. En observation kan möjligen vara marknadens reaktion (+3%) på ryktet om Japansk intervention respektive reaktion (-3%) på den faktiska nyheten om ökad japansk QE. Jag tror baissen håller på att bita sig fast och är mycket nöjd med mina drygt 1/2 kort. För övrigt kan fredagens rörelser få tjäna som exempel på varför jag inte vill vara all in short: Det skulle vara för jobbigt att ligga med hela 3,5%-rörelsen från botten till topp intradag även om det blir rätt till slut.
 

Stark BNP i USA, Sälj

Folk köper på ett oväntat starkt tal, men de glömmer att marknaden "hoppades" på ett svagt tal som skulle tvinga Bernanke till QE. Jag tror att euforing går över inom kort - redan ikväll kanske. Just nu blåser dock marknaderna uppåt, både aktier och långa bond yields. OBS dock att 2,55% i 10-åringen fortfarande är en mycket bearish nivå, liksom t.ex. 73,50 i olja. Det här blir ett bra säljläge och jag funderar starkt på att öka på kortarna tillfälligt, till trots av vad jag sagt om att ha tillräckligt i en volatil marknad. Inga negativa trender har brutits och talen i sig (BNP, claims mm) är knappast positiva i normal bemärkelse. Jag börjar faktiskt sälja några terminer i Eurostoxx50 på 2627 här.
 
Fakta: reviderad BNP-tillväxt Q2/Q1 kom in på 2,0% i årstakt. Väntat var 1,4%. "Whisper" var allt mellan 0,3-1,3% efter den svaga handelsbalansen. Nu visade sig istället t.ex. privatkonsumtionen hålla upp på 2,0% istället för 1,6%

Claims lägre än väntat, men fortfarande höga 473k nya arbetslösa

Jag tycker det är ett intradagsäljläge nu, men jag talar förstås i egen bok

Boräntespreadar

Ibland ser man kommentarer på Di om att bankerna tjänar massa pengar på bundna boräntor jämfört med rörliga. Det stämmer förstås inte, eftersom bankerna matchar sin utlåning och finansiering, oavsett om lånen är rörliga eller bundna. Dessutom måste bankerna ta större höjd för problem med rörliga krediter, dvs större marginal. Jag sitter just nu med en graf framför mig över dessa spreadar i det brittiska banksystemet sedan 2007:
 
Då var den bundna spreaden för 2-åriga lån negativ: -0,3% (nu 2,1%)
Då var den genomsnittliga faktiska spreaden för alla bokunder +0,5% (nu 3,2%)
Då var den rörliga spreaden 1,7% (nu 3,5%)
 
I Sverige har det sett lite annorlunda ut med nära nog nollspreadar för rörliga lån på peaken 2007 och nu ca 1,0-1,2%, men det är långt kvar upp till UK och övriga världens praxis. Det borde det bli ändring på med den nya globala bankregleringen som kräver hänsyn till faktisk durationsrisk i bostadslån (7 ÅR, snarare än 3 månader, oavsett vad lånevillkoren säger). Med UK som mall och 350 punkters spread (3,5%-enheter = 350 baspunkter basis points=bps) så skulle den rörliga boräntan bli ca 4,5% idag (STIBOR+350 bps) och förstås högre i takt med stigande centralbanksränta.
 
Hur högt kan RB höja räntan utan att knäcka ekonomin om bankerna ska ta +50bps i STIBOR och sedan +350bps i spread?

Consumer confidence i Sverige

Här är en kul graf över OMX och Consumer Confidence sedan 1993. Det kanske är svårt att avgöra om CC är leading eller meningslös, men confidence blir sällan högre än nu, stannar sällan länge så högt upp och när den faller så faller även OMX. Kanske är det dags för CC och OMX att falla nu nu, eller är det "decoupling" på gång?
 
Jag tror förstås att OMX följer med resten av världen nedåt, men jag har också sagt att prognosen kräver mer eftertanke och förklaring än så. Kanske kommer jag med en utläggning om det längre fram.

Korståg mot Swedbank igen?

Det kanske är dags att ta upp kampen med Swedbank igen nu när Gardell försöker tjäna en hacka på aktien. Den kan kanske se lite billig ut på ytan, men kreditförlusterna är minimala och måste nästan snart öka igen.
 
Jag har inte tillräckligt med kött på benen för att shorta den på egna meriter ännu, men jag skulle aldrig gå lång den som det ser ut nu. Gissa t.ex. vad som händer med Baltikum om det vänder ned igen. Faktum är att senaste månadsstatistiken på Estlands utlåning, inlåning, konkurser mm visade negativa tendenser för första gången sedan vändningen uppåt. Swedbanks huvudmarknad Sverige ser ointaglig ut (ekonomiskt sett) just nu, men det kan bli tråkigt även här om våra exportmarknader tappar tempo på allvar. Med 65% av BNP beroende av export kan det gå snabbt.
 
Går jag kort Swedbank så talar jag om det - och varför. Just nu räcker det med att inte vara lång den.

Svaga NEW home sales också, men orkar marknaden falla mer redan idag?

New home sales är inte lika intressant som existing, men även jag är nöjd så länge statistiken kommer in negativt (och marknaden tar den at face value), men nu börjar folk hoppas på att Bernanke eller Obama ska komma med motåtgärder sp frågan är hur långt det orkar falla. Å andra sidan... så har det inte varit någon panik i marknaden på hela nedstället i augusti - det handlar lugnt och fint på alla nivåer i lagom takt. Jag sitter nöjd.

svaga durable goods orders och negativ marknadsreaktion

Durable goods orders för juli var riktigt svaga och marknaden verkar ta till sig informationen på ett logiskt konsekvent sätt (dvs faller). Det har varit några sköna dagar och veckor för en trött björn i augusti. Nu gäller det bara att det inte kommer stimulansprogram (fiskala eller QE) eller att marknaden tror att de fungerar.
 
Durable goods orders ex transportation: -3,8%
Cap Goods orders Non defense ex air transport -8% (!)
 
Jag sitter nöjd, ca 1/2 short fortfarande, men mentalt redo om det skulle komma några uppdagar innan fallet fortsätter.
 
Andra funderingar: Jag blir mer och mer bearish på Kina och deras fejkade tillväxttal. Många tror att Kinas tillväxt kommer ordna allt från västvärldens problem till deras egna tomma broar. Problemet som jag ser det är att landet inte vuxit historiskt heller - i alla fall inte med 8%. Det är bara ökande investeringar från regeringsnivå som hållit tillväxten hög. Sanningen kanske är hälften... och den kommer inom några år avslöjas. Jag tror hela världen står inför en "reset", en ombootning. Det kommer smärta, men är så mycket bättre än alternativet (tänk hyperinflation i Tyskland), och ger en sund bas att växa ifrån - så kan vi sen alla vara både stabilare och rikare 2020-25 än vi annars någonsin skulle varit.

Easy does it

Ekonomin ser ut att rulla över och det är mycket snack i marknaden om nya åtgärder från Fed eller amerikanska regeringen. WSJ hade en artikel igår om oenigheten bland Feds ledamöter vilken minskar sannolikheten för kraftfulla åtgärder inom kort från det hållet. http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703589804575446262796725120.html?mod=WSJEUROPE_hpp_LEFTTopWhatNews

 

 

Frågan är vad kan, vill och bör myndigheterna göra. Vi är där vi är pga för mycket lån och konsumtion och för lite sparande och investeringar. Många länder kör på med ungefär 10% budgetunderskott, dvs i praktiken 10% av BNP i stimulanspaket per år. Förespråkarna för stimulans hävdar att multiplikatorn är större än 1 och således att  10% stimulans ger mer än 10% effekt på BNP. Säg för exemplets skull att multiplikatorn är 1,2. Då skulle alltså USA växa 12 procentenheter långsammare i årstakt utan nuvarande stimulanser.

 

Nu tror inte jag alls på multiplikator >1 när det gäller regeringsinsatser, snarare kanske 0,7-0,8, eller varför inte 0,5 för vissa särdeles ineffektiva och improduktiva paket, men även med det lägre antagandet skulle USA befinna sig i djup recession utan nuvarande underskott. Samtidigt kan man konstatera att det blir ju knappast bättre om man fortsätter med nya stimulanser och högre underskott för skulderna kommer definitivt växa fortare än BNP för varje ny stimulansdollar, eller är det någon som tror att t.ex. 20% underskott skulle vara bättre och kunna "kickstarta" ekonomin? Om inte det funkar, vad sägs om 50%, 100%? Orimligt eller hur. Nej, visst kan politiker få leka med 1-2% underskott eller överskott om de vill försöka finjustera för att få väljarna med sig, men att t.ex. öka de fiskala stimulanserna från 10% till t.ex. 15% är bara rent vansinne och även den som tror att det funkar, inser nog att 100% inte går så någonstans måste det stoppa. Jag hade trott att 10% utgjorde den gränsen. Jag hoppas fortfarande.

 

Vad gäller monetära stimulanser så har USA haft nollränta alldeles för länge för att kunna kalla det en extraordinär panikåtgärd. Snarare är det en medveten och långsiktig policy som tyvärr förvränger alla ekonomiska signaler och leder till felinvesteringar och slöseri och fördröjer och sänker det framtida välståndet. Man har sysslat med QE i ökande grad nästa lika länge. Nu går debatten hög i WSJ, FT, hos makroekonomer på mäklarfirmorna och även hos mig vad man kan göra, vad politikerna vill och törs göra och vad man borde göra. Politiker vill ha röster och de är kortsiktiga för det är alltid nästa val som gäller. Det lättaste är alltid att ge väljarna bröd och skådespel i form av låg ränta, QE och bidrag. Särskilt när det ser lite extra tungt ut i ekonomin eller på börsen gäller det att visa sig välvillig och aktiv. Det är det som lett oss till dagens situation med skulder över öronen, nollränta och en enorm centralbanksbalansräkning samtidigt som produktiviteten är för låg för att fp ekonomin att gå ihop utan underskott.

 

Hur tar vi oss härifrån? Hur tror politikerna att vi ska göra? På Fed är man oense. Man kan ju knappast tripla balansräkningen en gång till och även om man kan så kanske man inte kan tripla den ytterligare n gång till efter det utan att riskera hyperinflation och förbannade kineser som undrar om deras högar med dollarsedlar är värda mer än pappret. Samtidigt är QE det enda verktyget Fed har kvar. Eller ska de göra det enda sunda och sluta med QE och höja räntan till en normal nivå på säg 4%, luta sig tillbaka och vänta på kreativ destruktion och en omstart av ekonomin? Förr eller senare MÅSTE det ju göras, men kommer det ske under denna mandatperiod? Och om det inte sker, ja då har vi kopierat Zimbabwe, Argentina och mellankrigstyskland. Kan detta hända i USA? Ja, det kommer att hända om man inte backar från nollränta och QE och om man backar då får vi se hur svag ekonomin är på riktigt.

 

Antag nolltillväxt i Q3, inklusive stimulanser. Med multiplikator på 0,7 är den underliggande tillväxten då -7% i årstakt, exkl stimuli. För att komma tillrätta med underskottet på 7% som då skapas kan man tex skära ytterligare 7%, men då faller tillväxten ytterligare 5% osv: 3,5%, 2,5%, 1,75%, … Totalt kanske ekonomin måste minskas i storlek med 30-35% för att nå en uthållig balans att växa ifrån. Skräckscenario? Inte jämfört med alternativet. Hur väljer politikerna väg framöver? Jag tror de väljer att göra mest ingenting i det längsta, men sen blir det farligare och mer svårbedömt. Vinner populisterna och får chansen att slå sista spiken i kistan?

 

 

Förresten: IFO kom kl 10. Det går bra i Tyskland, kan man kanske sammanfatta det hela. Oh, vilken överraskning! Säljläge säger jag , inte minst med tanke på den låga omsättningshastigheten idag. Det är samma mönster som tidigare: viss uppgång under låg volym och desto större nedgångar under hög volym.

 

Säljläge intradag kanske

Jag tycker förstås att man ska ligga kort hela tiden dessa dagar, men om man missat racet kan just NU (17:19) vara en bra tidpunkt att ge sig in i leken och sälja. Housing starts var usla och kan starta en ny säljvåg. marknaden har istället plockats upp efter första säljvågen och står nu högre än 15:59. DET är ett bra säljläge anser jag. Om några dagar står vi nog väsentligt lägre. Bara min ödmjuka åsikt förstås.

Containertrafiken mattas

Jag fick förresten det här i morse från en dansk analytiker:
 

This week's CCFI (China Containerized Freight Index) index is down by 0.3% w-o-w (week on week) and the SCFI (Shanghai...) index is down by 0.9% w-o-w. This is the second week in a row with a w-o-w decline in the CCFI index whereas the SCFI index has been declining slowly but steadily since early July. Compared with the normal seasonality in the CCFI index, it should start to move sideways by 38 (mid Sep) and then start a gradual sequential w-w decline by week 41 (early/mid Oct). We are now in week 33 and if the trend seen in the past two weeks continues, this will mark the earliest end to the peak season ever, except for 2008 when the global crisis started. Moreover, the decline this week has been more broadly founded as all routes show a w-o-w decline – even on the transpacific which has been holding up quite nicely in the past month or so. Indeed, as we write in this week's issue, capacity on the transpacific is now back to 2008 levels and is up by 26% since January 2010 – this is well ahead of the 16% YTD volume decline seen on the US west coast ports, and may point towards more soft rates going forward. On Asia-Europe we remain fairly confident that it will be an uphill struggle for the carriers to implement already announced surcharges.

 

 

Containermarknaden blev plötsligt inte så het längre...

Inga trender brutna, fortfarande bearish

Trots uppstället idag och trots bud till höger och vänster (GE-Whirlpool, HP-Dell-3PAR) så är alla viktiga negativa trender intakta: inflationsförväntningar, bond yields, olja, EURUSD och inte minst själva aktieindexen (S&P, Eurostoxx). Jag känner mig ganska trygg i kortläge.
 
Mauldins brev i lördags ger en nykter syn på hot och hopp. Han liksom jag är teknik- och framtidsoptimist, men inser att jobbet måste göras man för man, företag för företag och helst utan inblandning av staten. Han ser framför sig 6-8 år av tuffa tider, med korta korta ekonomiska uppställ och tättliggande recessioner, extremt volatila aktiemarknader och allmän kräftgång. Samtidigt ser han hur vi på andra sidan kan uppleva ett nytt "roaring 20s" med idag oanade framgångar av teknologidriven produktivitet. Mauldin har läst på Singularity University och är väl insatt i möjligheterna inom biotech, robotteknologi, artificiell intelligens och nanoteknik så han förstår hur snabbt det kan gå uppåt när vi når över tröskeln.
 
Annan required reading för precis alla borde vara Peter Schiffs "How an economy grows and why it crashes". Vem som helst förstår då att det är sparande och investeringar, uppoffringar av konsumtion för att bygga kapital som bygger en ekonomi, medan själva konsumtionen förbrukar resurser och minskar tillväxtpotentialen.

David Rosenberg

Nyanserat och tydligt av Rosenberg i en halvtimmesintervju med Pragmatic Capitalism från 13 augusti. Lagom intressant för den som har en 26 minuter över och inte orkar läsa hans skrivna texter.
 
Bland annat påpekar Rosenberg att Real Final Sales i USA legat på 1% i återhämtningen, trots ZIRP (nollränta), 10% deficit (budgetunderskott=artificiell stimulans) och tredubbling av Feds balansräkning (penningtryckande, stödköp av värdepapper). I normala fall växer RFS med 3-4% efter en recession, utan de extraordinära stimulanser man använt denna gång.
 
"Vi är i en bear market. Studsen 2009 är över. Björnen forsätter. Det är 25% nedsida på börsen (S&P 500)"

Vem är lång och vem är kort?

Det snackas febrilt om "positionering" den här veckan
 
Är "alla" långa eller redan korta? Om de är korta redan så kan det närsomhelst bli dags att täcka positionerna, ta hem vinsten, och ett short squeeze rally kan bli följden. Det finns ingen bra statistik på hur investerare är positionerade. Däremot finns en massa olika undersökningar. Storbankerna gör sina egna, t.ex. Merrill Lynch och Goldman Sachs. De svenska bankerna samlar anekdoter lite löst från sina kundmöten och kommer till sina slutsatser (alltid bullish, "alla" är alltid redan korta och bearish när det går ner och ligger således redo att köpa enligt svenska mäklare). Hedgefondkolleger och annat marknadsfolk samlar och sprider information, desinformation och skvaller - oftast bara brus utan värde och ingen kommer ihåg källan.
 
Vad vi faktiskt vet är t.ex. att Goldmans mötningar visar att HF låg nästan lika långa i början av juli som de gjorde i början av april (se kursivt nedan). Sedan kan vi spekuler i vad som hänt:
 
Därefter tog "shortcoveringrallyt" i juli vid då marknaden steg 8%, och hedgefonder tjänade 2-3% i snitt (vilket antyder att man låg för lite långa, eller t.o.m. korta, i starten efter nedgången - och alltså försäljningarna - i slutet av juni, men köpte ikapp med momentum uppåt i juli och fick då med sig "hälften" av uppgången. Därmed låter det troligt att hedgefonder var långa i början av augusti och således tycker att det är ganska jobbigt nu och snarast funderar på att SÄLJA för att stoppa förlusterna, inte täckningsköpa för att ta hem vinster. Det vore dessutom rationellt i mina ögon med tanke på ekonomins tillstånd.
 
Goldman Sachs: This is how hedge funds were positioned at the start of 3Q – 38% net long, down from 43% at start of 2Q – largest net long/overweights in Materials, Consumer Discretionary & Telecom Services – smallest net long/largest underweights in Consumer Staples & Financials. David Kostin's Hedge Fund Trend Monitor (for full report, see fourth attachment): (i) We combined $593 billion of single-stock and ETF long holdings in 13-F filings of 612 hedge funds with our estimate of hedge fund short positions (based on $434 billion in single-stock, ETF and market index short interest positions filed with exchanges). (ii) Our analysis suggests the typical hedge fund operates 38% net long, down from 43% in 1Q 2010 and 42% at year-end 2009. (iii) At the start of 3Q, hedge funds appeared to be most net long/most overweight Materials, Consumer Discretionary and Telecom Services, and least net long/most underweight Consumer Staples and Financials
 
ALLTSÅ: Ligg kvar korta ni som gör det. Jag gör det. Ni andra kanske borde tänka på att sälja.

Bundesbank höjer prognosen, marknaden stiger.

"BuBa höjer tillväxtprognosen till 3% för 2010 (tidigare prognos 1,9%)".
 
-no shit, Sherlock!? Är det någon som blir förvånad efter deras starka Q2 (ett av de starkaste sen återföreningen för 20 år sen), efter deras starka export och konsumtionssiffror på sistone, den svaga euron senaste året... Uppenbarligen kan man dra upp marknaden på att några mossiga bankirer konstaterar faktum, men det ser jag mest som en funktion av extremt låga volymer i marknaden som gör det lätt att lyfta marknaden om man försöker (men förr eller senare kommer mer än bara ett försök på nedsidan och då tror jag inte det finns många köpare som vill stå ivägen). Marknaden är galen - och det är inte bara att jag säger att bären är sura för jag klarar mig trots allt hyggligt - utan mest en uppgiven suck över hur myndigheterna har förstört världens chanser att utvecklas till sin fulla potential i rätt takt.
 
När Berlinmuren föll och internet och mobiltelefoner fick fäste började mänsklighetens frihets-era, men klåfingriga politiker och centralbankirer har på 20 år skapat en alltmer instabil värld som i värsta fall riskerar att (tillfälligt) spåra ur och missa den storhetstid av välfärd (materiell rikedom, frihet, utveckling), som annars skulle infunnit sig om bara några decennier. Jag tror fortfarande att tekniken räddar oss, men vill ni se hur snabbt det kan gå snett i en luftekonomi så titta på Island och Grekland. Kom ihåg att Island var rikast i världen. Nu får de leva på fisk och får vara glada att McD till slut beslutade sig för att ha kvar sin restaurang trots att landet egentligen inte kan bära den.
 
Grekland: http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,712511,00.html
 
Blir resten av världen som Grekland? Det är inte omöjligt (oavsett vad folk säger om valutor och valfrihet), men mer om det en annan gång.

Japanstimulans, diverse + från Goldman

Diverse småplock bland det myrornas krig som finansmarknaden utgör:
 
Japan väntas agera för en svagare Yen, t.ex. med mer QE.
 
Goldman refererar TrimTabs som noterar att skatteintäkterna från löner ökat de senaste veckorna och månaderna, vilket kan vara första tecknet på en starkare arbetsmarknad, men kan också bero på mätproblem (vilket är min tes om det mesta i den nya ekonomin då stimulanser förvränger alla ekonomiska variabler)
 
En mer negativ rapport pekar på ökad aktivitet (bl.a. Fannie och Freddie) för att få tillbaka pengar från bankerna på subprimebaserade värdepapper (grunden till dessa claims är att bankerna ska ha vilselett investerarna)
 
Oljepriset kämpar vidare med 75-nivån. Igår bröt det under nivån en kort stund, men hämtade sig.
 
Den kanske viktigaste värdemätaren av alla (tillsammans med claims och därefter kanske payrolls), USASs tioåring (bond yield) har hämtat sig lite men ligger ändå på sjukt låga 2,64-2,65% och har absolut inte brutit sin fallande trend.
 
Däremot faller liborspreadarna och finans-CDS-spreaden (nu 124,6)
 
 
Det finns alltid en massa plus och minus. Det svåra är att veta vilka signaler som är viktiga den här gången. En av världens bästa investerare någonsin, Stanley Druckenmiller kastade in handduken igår. Orsaken verkar vara 1.det var inte så roligt längre när han hamnade på minus ett år för första gången, men kanske framför allt för att 2. orsaken till det är att ekonomin och marknaden är helt wacko pga Bernankes crazy Quantitative Easing och Obamas rekordunderskott. Igår förespråkade dessutom PIMCOs McCulley ännu mer QE kombinerat med större budgetunderskott för att verkligen stimulera ekonomin.
 
Som Schiff skulle sagt: "skulder och krediter skapade problemet, först försökte man lösa det med ännu mer kredit och skuld men verkar inte fungera och nu ska lösningen på det senare bli ÄNNU MER av samma sak!
 
Jag förstår Druckenmiller. Det är otroligt frustrerande att försöka tolka ekonomiska signaler i allt politiskt brus. Hur tusan ska man kunna investera till skillnad från bara spekulera i den här omgivningen? Jag försöker dock ett tag till för jag tror att det fortfarande går och förstås för att jag vill ha rätt i den stora kraschen :). Med ögonen på bollen anser jag att det är uppenbart att systemet krackelerar. Frågan är bara hur många falska starter Bernanke och Obama kan åstadkomma på vägen och hur länge Kina kan dölja sakers rätta tillstånd i landet med muren. Jag tror inte att de klarar det så himla länge till.

Programmerare och investerare

Jag hittade följande på Mises.org idag och slogs av hur väl listan passade in på portföljförvaltare
 

A programmer spends about 10% of his time writing code, and most programmers write about 10-12 lines of code per day that goes into the final product, regardless of their skill level. Good programmers spend much of the other 90% thinking, researching, and experimenting to find the best design. Bad programmers spend much of that 90% debugging code by randomly making changes and seeing if they work.

-En bra förvaltare tänker efter riktigt noga och tar sedan några få stora, viktiga beslut
 

"A great lathe operator commands several times the wage of an average lathe operator, but a great writer of software code is worth 10,000 times the price of an average software writer." –Bill Gates

 
-En bra förvaltare är värd många gånger mer än en genomsnittlig och oändligt mer än en dålig
 

A good programmer is ten times more productive than an average programmer. A great programmer is 20-100 times more productive than the average. This is not an exaggeration – studies since the 1960′s have consistently shown this. A bad programmer is not just unproductive – he will not only not get any work done, but create a lot of work and headaches for others to fix.

 
-Produktivitet=värde, se förra punkten
 

Great programmers spend very little of their time writing code – at least code that ends up in the final product. Programmers who spend much of their time writing code are too lazy, too ignorant, or too arrogant to find existing solutions to old problems. Great programmers are masters at recognizing and reusing common patterns. Good programmers are not afraid to refactor (rewrite) their code constantly to reach the ideal design. Bad programmers write code which lacks conceptual integrity, non-redundancy, hierarchy, and patterns, and so is very difficult to refactor. It's easier to throw away bad code and start over than to change it.

 
-En bra förvaltare spenderar mycket lite tid med att faktiskt handla aktier eller uppfinna hjulet på nytt
 

Software obeys the laws of entropy, like everything else. Continuous change leads to software rot, which erodes the conceptual integrity of the original design. Software rot is unavoidable, but programmers who fail to take conceptual integrity into consideration create software that rots so so fast that it becomes worthless before it is even completed. Entropic failure of conceptual integrity is probably the most common reason for software project failure. (The second most common reason is delivering something other than what the customer wanted.) Software rot slows down progress exponentially, so many projects face exploding timelines and budgets before they are killed.

 
-"software rot" kanske intehar någon direkt parallell i förvaltning
 

A 2004 study found that most software projects (51%) will fail in a critical aspect, and 15% will fail totally. This is an improvement since 1994, when 31% failed.

 
-nja, många hedgefonder kraschar i alla fall, liksom privatspekulanter
 

Although most software is made by teams, it is not a democratic activity. Usually, just one person is responsible for the design, and the rest of the team fills in the details.

 
-det är oftast en person som står bakom de övergripande förvaltningsbesluten, även om det finns ett team
 

Programming is hard work. It's an intense mental activity. Good programmers think about their work 24/7. They write their most important code in the shower and in their dreams. Because the most important work is done away from a keyboard, software projects cannot be accelerated by spending more time in the office or adding more people to a project.

 
-Förvaltning är tufft och sker knappast 9-5. De viktigaste idéerna kommer inte framför skärmarna eller i möten med företag eller analytiker. Samtidigt så sover marknaden aldrig och har du tagit rätt beslut så finns ganska mycket flufftid om dagarna att ta in ny information och bearbeta den i lugn och ro. Har du tagit fel beslut plågas du varje minut med frågan om stop-loss

Fortfarande bearish

Inget nytt (?)
Det händer förstås en massa saker - statistik presenteras, bolag rapporterar, aktiekurser rör sig - men jag blir helt enkelt inte påverkad. Jag har fått korn på nedsidan och då är jag som en grävling; jag biter mig fast och håller kvar hur mycket stryk jag än får. Nja, det finns en gräns förstås, men vi är inte särskilt nära den gränsen - trots dagens rörelse.

Ett axplock av negativa faktorer
Claims fortsätter att vara höga, payrolls låga, housing starts och permits låga o.s.v. Förvaltarundersökningar visar att förvaltarna just nu ligger överviktade aktier, särskilt i Europa, och att nästan alla (86%) är övertygade om att det inte blir någon double dip. Jag tror visserligen inte heller det som huvudscenario, men bara det att nästan ingen gör det ökar risken för aktienedgång vid en antydan till dubbeldopp i ekonomin.

Tioårsräntan i USA ligger kring 2,6% och i Europa ännu lägre. Detta är en tydlig signal om låg tillväxt och eller låg inflation, eller möjligen t.o.m. deflation - en signal som går på tvärs med optimismen på aktiemarknaden (som handlas till ungefär normala historiska multiplar, trots abnormalt höga vinstmarginaler, vilka i sin tur bygger på globala obalanser och ovanligt stora utlandsvinster. Egentligen är alltså aktier historiskt sätt t.o.m. lite dyra, vilket är anmärkningsvärt i ljuset av t.ex. arbetslöshet, långräntor, fallande sentimentsundersökningar, stigande sparkvoter och enorma skuldbördor).

Även t.ex. aktier och råvaror signalerar faktiskt viss nedsida: de har nyligen fallit under långa glidande medelvärden, eller misslyckats med att bekräfta uppsida i esoteriska tekniska system som Fibonacci. Utvecklingen i maj-juli, med kraftiga svängningar på knapphändig information och med mycket låga handelsvolymer, talar också för en underliggande nervositet, obeslutsamhet (vad gör man egentligen med aktier efter en finanskris och den initiala studsen?) och kanske oro inför den asymmetriska risken som en förnyad nedgång innebär. Det får ju helt enkelt inte falla igen för då faller det ordentligt och utan att regeringarna har råd att ta hand om problemen.

Både västvärlden och Kina står på mycket ostadig grund. I väst har vi försökt kickstarta ekonomin med bidrag, skattesänkningar, monetär expansion osv och lyft statsskulder och underskott till ohållbara nivåer som kräver tillväxt för att inte sluta i härdsmälta. Samtidigt är arbetslösheten hög och sparviljan likaså. Om inte företagen vågar investera och anställa så vågar inte folket spendera och då finns heller ingen anledning att investera. Staten måste öka intäkterna eller börja spara för att inte skulderna skall accelerera bortom kontroll. Sparvägen leder till minskad ekonomi och ytterligare sparbehov och allt mindre anledning för företagen att investera och desto större anledning för individer att hålla i slantarna. Det är svårt att säga var en sådan nedåtgående spiral slutar, men 30-talet, 70-talet och Japan under de sneaste decennierna utgör hyggliga mallar för hur det kan se ut.

Många hoppas på att Kina ska lyfta oss ur problemen. de vrider ju om ekonomin från investering till konsumtion nu och då kan väl väst få exportera produkter dit..., eller? För det första så innebär en sådan omställning i sig enorm osäkerhet och desto större anledning att hålla sig från aktier och andra risktillgångar. För det andra är Kinas planekonomi ett minfält i sig. Planstyrning ÄR SÄMRE än marknadsekonomi när det gäller att bygga en stabil och anpassningsbar ekonomi.

I Kina har fokus på att växa med minst 8% realt om året för att kunna hantera urbaniseringen utan upplopp varit viktigare än allt annat. Det förklarar varför de hållit valutan billig, överskotten stora och satsat allt mer på investeringar i "infrastruktur" för att till varje pris uppvisa denna tillväxt på pappret. Mycket av infrastruktursatsningen har styrts av lokala småpåvar och kan sammanfattas med "en del bra grejer och en del broar till ingenstans eller för den delen den ökända tomma staden". Optimister menar att bara de fortsätter växa så fylls kapaciteten. Problemet är bara att Kina HAR JU INTE vuxit innan heller egentligen. Den tillväxten är ju i sig en illusion av "tomma broar" - och mer tillväxt av samma sort (sannolikt av allt sämre kvalitet) gör bara problemet och behovet av hög och äkta tillväxt ännu större.

I korthet kan sägas att Kina var tvunget att växa med en viss takt för att hålla ihop landet. Tillväxten kunde manipuleras medelst valutakontroll, merkantilism och kommandoekonomi, men var inte genuin och skapade behov av fortsatt tillväxt (egentligen fanns dock som sagt inte tillväxten från början) för att fylla den tomma infrastrukturen (t.ex. utnyttjas vägarna bara 12% så mycket som i västvärlden). Utan denna tillväxt vänds Kinas positiva spiral och landet får börja om från en mer realistisk nivå - precis så som alla andra emerging markets har utvecklats i språng framåt och tillbakagångar. En del av Kinas problem ligger i deras fastighetsbubbla som blåsts upp av artificiellt låga räntor. Då USA haft en reell bostadsränta på några procent har Kina haft en negativ dito på i storleksordningen 10-15% under flera decennier. Det har skapat en bubbla av oanade proportioner (De kinesiska storstädernas bostäder kostar 2-3x så mycket i förhållande till inkomsterna som i västvärlden och kräver tillväxt för att vara rimliga. Problemet är att tillväxten har skapats av fastighetsbubblan, precis som överkonsumtionen i USA och Europa gjorde genom fiktiva vinster på fastigheter).

Alltså: även Kina är ett korthus och om tillväxten faller så faller Kina och då faller väst. Och Kinas tillväxt faller om väst inte tar fart och konsumerar kinesiska produkter. Systemet är kaputt och i vanliga fall kunde man trott att det lätt kunde fortsatt 10 år till. Nu har emellertid första dominobrickan fallit (USAs husbubbla 2008) och då är det nästan omöjligt att stoppa de övriga dominobrickorna. Årets rörelser för aktier, råvaror och obligationer bekräftar detta. Visst kan det komma glädjeuppställ så ta inte för stora kortpositioner, men på det stora hela SKA MAN LIGGA KORT i den här omgivningen och det tänker jag också göra.

Payrolls - extra värdelösa

Arbetstalen är normalt sett opålitliga och revideras kraftigt månaderna efteråt och både 1 och 2 år efteråt innan de anses vara korrekt räknade. inte ens då är de mer än uppskattningar.

Idag är de extra värdelösa på grund av stimulanser och folkräkning.

Titta på grafen intill. Förrförra månaden var de +433k, förra månaden -125k. Nu förväntas -65k. Flera hundratusen folkräknare har anställts och friställts, det är sommar med hundratusentals, om inte över miljonen, i säsongsjusteringar för sommarlediga lärare och liknande och ovanpå alltihop gissar BLS hur många nya företag som startats eller gått omkull i perioden. Jag gissar att BLS gissar på ett positivt tillskott, medan jag har svårt att tro att så många startar nya företag i dessa tider.

Siffran är i vilket fall extremt opålitlig, särskilt idag. Ändå kommer jag och hundratusen andra stirra på skärmarna kl 14:30 idag i jakten på sanningen och pengarna.

Björnterapi, payrolls

Jag skriver den här bloggen delvis som terapi och just nu behöver jag det. Och en bitpinne. Här kommer därför en terapisession:


En liten tröst är att mitt "valutacall" den 7 juni visade sig vara helt rätt. Jag trodde då också att börsen skulle vända upp med valutan: "Vi bottnade igår kl 16:50", skrev jag, vilket följdes av >10% uppgång för Eurostoxx50 på 2 veckor.


Sen låg jag tyvärr kvar lång hela vägen ner till botten 1 juli och lång hela vägen upp tils jag gick neutral rätt så vältajmat den 15 juli och hade därmed fått tillbaka vad jag förlorade på att ligga kvar i baissen andra halvan av juni.

Sen gick jag "Half in" på kortsidan den 2 augusti på ca 2800 i Eurostoxx50 september och ligger 1% back på den traden hittills.


Jag är inte mer än människa och även om jag förvaltar miljarder styrs jag av mina känslor, antagligen precis som den som förvaltar sina egna hundratusen.


En av mina konkurrensfördelar tror jag är att jag vet om det och har anammat det och just tillåter mig att lita på min intuition (en impuls till mitt medvetande att agera baserat på erfarenhet och information som ligger lagrad och bearbetad i mitt undermedvetna) istället för att följa strikta regler. När det blir fel vet jag i alla fall att det berodde helt och hållet på mig och inte på en regel som jag kanske t.o.m. ifrågasatte när beslutet togs.



TRO
Jag tror några saker just nu:


1. marknaden kommer fortsätta vara mer volatil än vi är vana vid. 2008-2009, 2010, maj 2010 kommer utgöra mallar för hur det blir även framöver

2. osäkerheten om var ekonomin är på väg kommer fortsätta pga politiskt brus (fiskala och monetära stimulanser som gör att man inte kan se den riktiga ekonomin tydligt)

3. frågan om deflation/inflation kommr inte avgöras än på länge och det kommer bidra till osäkerheten i (1) och (2)

4. Jag tror att vi ska från punkt A (nu) till punkt B (lägre) och sedan, mycket längre fram, till punkt C (mycket högre - jag är ju teknikoptimist). Det viktiga nu är hur vi tar oss från A till B, vilket antingen sker via (a) som är högre än nu eller via (b) som är lägre t.o.m. än (B). Jag tror för tillfället att vi ska till (B) via (b) och att vi således ska nedåt ganska rejält och alltså t.o.m. längre ned än jag egentligen tror :).



Jag förväntar mig snarast att jag börjar köpa för tidigt eftersom (b) ligger längre ned än jag finner motiverat.


Varför tror jag det här? Det är ju bara en lek med olika vägar till Rom... Går det ens att spekulera i vilken väg marknaden ska ta? Varför inte bara lägga sig lång och vänta? Jo, därför att det definitivt inte fungerar för en fond som redovisar kvartalssiffror till kunderna och för att det finns så mycket mer avkastning att hämta om man tajmar svängningarna hyggligt. Det har i alla fall knappast varit en vinnande strategi att sitta stilla i båten de senaste 5-10-15 åren...


Svaret finns i punkterna ovan. Ekonomins utveckling är ovanligt osäker och svårmätt avseende inflation och tillväxt. Marknadens reaktion på information är ovanligt volatil. Vi har nyligen haft en stor uppgång sedan mars 2009 och en ganska stor sedan bottnarna i maj, juni och juli. Bara det gör det upplagt för en sväng nedåt, om man inte vågar tro att informationen plötsligt blir tydligare och mer positiv.


Osäkerhet gör att placerare söker trygghet. Den har de funnit i obligationer och guld, vilket också speglas i fallande volymer för aktier - inte minst nu i juli. Till en början kan lägre volymer göra det lättare att handla upp kurserna (något håll ska det ju gå åt), men i nästa steg finns strukturellt mindre kapital kvar i aktiemarknaden varför kurserna ska vara lägre och också blir lättare att handla ned.



Så, i stort sett säger jag att eftersom det gått upp ska det gå ned... : ). Ja, det stämmer väl på ett plan. Grunden till varför jag gör det så enkelt är att jag tror det finns stora problem med ekonomin och marknaden som kommer tynga vinster och värderingar länge än och att man därför inte kan hoppas på mer än att kurserna står på samma nivå igen om några år. Vägen dit lär bli krokig och några av svängarna kommer ligga lägre än idag och jag tror att en av de första svängarna blir nedåt. Den första svängen t.o.m., dvs nu.



Några andra aspekter av riskerna utgörs av Kina och Ryssland (egentligen alla BRICs) som kanske inte längre blir de motorer de varit i världsekonomin senaste decenniet. kanske blir det en double whammy där de både tappar i påverkan av ekonomin och i påverkan av optimismen (värdering). Kina är viktigast och de går från att exportera disinflation till inflation, från investeringar till konsumtion. Det är bra på sikt, men det ökar osäkerheten på kortare sikt.

En sak som stör min negativism är teknisk analys. Folk pratar om Fibonacci retracement från nedgången 2006-2009 samt om 100-dagars glidande medelvärde. S&P 500 ligger precis vid båda nivåerna och ju tunnare marknad och ju fler som följer de här sakerna desto mer självuppfyllande blir det på kort sikt. Med payrolls-statistiken i eftermiddag kan index "bryta upp" eller "bryta ned" ovanligt våldsamt och därmed ställa till det för mig även om det blir kortvarigt.


Reaktionen på ADP i förrgår och claims igår visade att fokus ligger på arbetsmarknaden och på viss balans mellan köpvilja och rädsla. Statistiken i sig är förstås i det närmaste värdelös, men reaktionen på den är viktig. Trots att marknaden stiger i stort sett varje dag tycker jag att den känns tveksam. Första halvan av juli möttes av ett bakslag i andra halvan, sedan har det tuggat på uppåt med visst hinder sista veckan i juli. Efter uppstället första dagen i augusti har marknaden stått mer eller mindre stilla i fyra dagar. Jag upplever det som en tvekan och kanske en utmattning som följs av nedgång om inte ny positiv information tillkommer. Det kan förstås vara tvärtom - att det är en platå för vidare uppgång mot årshögsta..., men jag tycker att för mycket talar för motsatsen:


Skuldberg, sparbehov, låga obligationsräntor, exitstrategi från bankräddning, monetära stimulanser och QE, handelsvolymer, bilförsäljning, huspriser... Det är egentligen bara det senaste kvartalets bankrapporter som är positiva (OK, då, och typ alla andra företag också, men de bygger i grunden på ohållbara underskott på statsnivå).