Easy does it

Ekonomin ser ut att rulla över och det är mycket snack i marknaden om nya åtgärder från Fed eller amerikanska regeringen. WSJ hade en artikel igår om oenigheten bland Feds ledamöter vilken minskar sannolikheten för kraftfulla åtgärder inom kort från det hållet. http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703589804575446262796725120.html?mod=WSJEUROPE_hpp_LEFTTopWhatNews

 

 

Frågan är vad kan, vill och bör myndigheterna göra. Vi är där vi är pga för mycket lån och konsumtion och för lite sparande och investeringar. Många länder kör på med ungefär 10% budgetunderskott, dvs i praktiken 10% av BNP i stimulanspaket per år. Förespråkarna för stimulans hävdar att multiplikatorn är större än 1 och således att  10% stimulans ger mer än 10% effekt på BNP. Säg för exemplets skull att multiplikatorn är 1,2. Då skulle alltså USA växa 12 procentenheter långsammare i årstakt utan nuvarande stimulanser.

 

Nu tror inte jag alls på multiplikator >1 när det gäller regeringsinsatser, snarare kanske 0,7-0,8, eller varför inte 0,5 för vissa särdeles ineffektiva och improduktiva paket, men även med det lägre antagandet skulle USA befinna sig i djup recession utan nuvarande underskott. Samtidigt kan man konstatera att det blir ju knappast bättre om man fortsätter med nya stimulanser och högre underskott för skulderna kommer definitivt växa fortare än BNP för varje ny stimulansdollar, eller är det någon som tror att t.ex. 20% underskott skulle vara bättre och kunna "kickstarta" ekonomin? Om inte det funkar, vad sägs om 50%, 100%? Orimligt eller hur. Nej, visst kan politiker få leka med 1-2% underskott eller överskott om de vill försöka finjustera för att få väljarna med sig, men att t.ex. öka de fiskala stimulanserna från 10% till t.ex. 15% är bara rent vansinne och även den som tror att det funkar, inser nog att 100% inte går så någonstans måste det stoppa. Jag hade trott att 10% utgjorde den gränsen. Jag hoppas fortfarande.

 

Vad gäller monetära stimulanser så har USA haft nollränta alldeles för länge för att kunna kalla det en extraordinär panikåtgärd. Snarare är det en medveten och långsiktig policy som tyvärr förvränger alla ekonomiska signaler och leder till felinvesteringar och slöseri och fördröjer och sänker det framtida välståndet. Man har sysslat med QE i ökande grad nästa lika länge. Nu går debatten hög i WSJ, FT, hos makroekonomer på mäklarfirmorna och även hos mig vad man kan göra, vad politikerna vill och törs göra och vad man borde göra. Politiker vill ha röster och de är kortsiktiga för det är alltid nästa val som gäller. Det lättaste är alltid att ge väljarna bröd och skådespel i form av låg ränta, QE och bidrag. Särskilt när det ser lite extra tungt ut i ekonomin eller på börsen gäller det att visa sig välvillig och aktiv. Det är det som lett oss till dagens situation med skulder över öronen, nollränta och en enorm centralbanksbalansräkning samtidigt som produktiviteten är för låg för att fp ekonomin att gå ihop utan underskott.

 

Hur tar vi oss härifrån? Hur tror politikerna att vi ska göra? På Fed är man oense. Man kan ju knappast tripla balansräkningen en gång till och även om man kan så kanske man inte kan tripla den ytterligare n gång till efter det utan att riskera hyperinflation och förbannade kineser som undrar om deras högar med dollarsedlar är värda mer än pappret. Samtidigt är QE det enda verktyget Fed har kvar. Eller ska de göra det enda sunda och sluta med QE och höja räntan till en normal nivå på säg 4%, luta sig tillbaka och vänta på kreativ destruktion och en omstart av ekonomin? Förr eller senare MÅSTE det ju göras, men kommer det ske under denna mandatperiod? Och om det inte sker, ja då har vi kopierat Zimbabwe, Argentina och mellankrigstyskland. Kan detta hända i USA? Ja, det kommer att hända om man inte backar från nollränta och QE och om man backar då får vi se hur svag ekonomin är på riktigt.

 

Antag nolltillväxt i Q3, inklusive stimulanser. Med multiplikator på 0,7 är den underliggande tillväxten då -7% i årstakt, exkl stimuli. För att komma tillrätta med underskottet på 7% som då skapas kan man tex skära ytterligare 7%, men då faller tillväxten ytterligare 5% osv: 3,5%, 2,5%, 1,75%, … Totalt kanske ekonomin måste minskas i storlek med 30-35% för att nå en uthållig balans att växa ifrån. Skräckscenario? Inte jämfört med alternativet. Hur väljer politikerna väg framöver? Jag tror de väljer att göra mest ingenting i det längsta, men sen blir det farligare och mer svårbedömt. Vinner populisterna och får chansen att slå sista spiken i kistan?

 

 

Förresten: IFO kom kl 10. Det går bra i Tyskland, kan man kanske sammanfatta det hela. Oh, vilken överraskning! Säljläge säger jag , inte minst med tanke på den låga omsättningshastigheten idag. Det är samma mönster som tidigare: viss uppgång under låg volym och desto större nedgångar under hög volym.