Värre än värdelös

...Det är omdömet i senaste Economist om ”själv-hjälp”-böcker som Power of Positive Thinking. Tester visar att personer med negativ självkänsla får ännu sämre självkänsla av att upprepa positiva omdömen om sig själva. Orsaken antas vara att fraserna krockar så hårt med självbilden att självkänslan sänks ännu mer.

Idag stämmer det in på mig också. Fram till för en kvart sedan var allt glatt och bra inför midsommar…. Och så kom plötsligt Philly Fed in på bara -2,2 istället för -17 (eller -22,6 som förra månaden). Produktionsaktiviteten i Philadelphiaområdet minskade alltså mycket mindre än väntat och vem vet hur positivt det kan bli nästa månad om det fortsätter så här…

Min förklaring är fortfarande att det är kortvariga stimulanseffekter, inlösencheckar för bilköp, lagereffekter och sänkta priser som gett ökad aktivitet [egentligen minskande i lägre takt], medan vinsterna fortsätter falla. Jag förstår dock om den förklaringen känns gammal vid det här laget. Egentligen kanske man borde se förklaringen som alltför ung istället. Mitt misstag var nog att gå kort för tidigt, att inte tänka på hur långsamt ekonomin rör på sig, att inte inse hur mycket positivism och aktieköpsug och revanschlust som finns kvar därute.

Så, midsommar blir en tråkig historia för mig, jämfört med prognosen för 20 minuter sedan. I det stora hela verkar dock marknaderna bara intervallhandla på samma sätt som de senaste två månaderna. Ingen skada skedd och inget nytt under solen i Q2. Nästa stora rörelse väntar ett tag till och som en kanske spännande teaser har jag flörtat med tanken att den kan bli uppåt. Jag tror det inte, men när Russel Napier (CLSA, Anatomy of a Bear) hintar om det så lyssnar jag. Mer kommer senare.

Positivt?

Continuing claims i USA, uppmätt 6 juni, blev till slut klart bättre än väntat. 6687k mot 6840k väntat. I grafen syns det som en liten fiskekrok nedåt från förra veckans "topp" på 6816k

De långtidsarbetslösa ökade alltså inte från ena veckan till den andra till slut. Observera dock att de ökade genom hela perioden mars-maj då gröna skott syntes på en massa andra håll. Observera också alla liknande fiskekrokar under det senaste året.

Frågan är förstås hela tiden: "är det nu kroken förvandlas till en riktig vändning eller är det en fälla?"

Jag och de flesta makroekonomer med mig är övertygade om att arbetslösheten i USA ska fortsätta stiga i minst ett år till, men ökningstakten ska förstås avta. Så långt är de flesta nog överens. Den viktiga frågan är snarare vad som är inräknat i dagens tillväxt- och vinstestimat och där ställer jag mig (förstås) fortsatt på den negativa sidan och hävdar att marknaden inte är i närheten av att ta höjd för kommande års låga vinstnivåer.

Hosuing starts and building permits

Just nu drar marknaden lite efter starkare husbyggande och bygglov än väntat i USA. I bästa fall kan man säga att dataserierna har stabiliserats, men att kalla det för en vändning uppåt kräver god fantasi och starka glasögon.

Permits kommer från en nivå på 2,26m enheter i årstakt och majsiffran blev 518k (förväntat 508k och aprilsiffran 494k). Fluktuationerna på denna låga nivå är helt försumbara i det stora hela.

För starts gäller motsvarande: High var 2,27m, low 458k i april och maj 532k (väntat 485k). Visst är byggandet 10% bättre än väntat i maj, men nivån är så låg att det i grunden bara handlar om meningslösa fluktuationer på en nivå där ekonomin är mycket svag. I februari var takten tex 574k, så sedan dess har aktiviteten fallit 7,5%.

Utsikter för resten av året

Hur vet man att chefen ljuger?

Hans läppar rör sig.

Det börjar faktiskt komma lite mer konkreta makrosignaler på att de gröna skotten inte tar sig, tex Empire index och NAHB (hussentiment) igår samt EU IP, Exportsiffror, hotell- och restaurangdata. Dessutom förekommer negativt brus i form av Iran, Nordkorea, IMF, ECB (kreditförluster), AAII (bull/bear) mm.

Sedan mitt call i mitten av april att gå kort efter bear rallyt mars/april så har eurostoxx gått upp ca 5%, S&P 6,5% och OMX 2%. Det har varit en lång och enerverande sidledes rörelse med viss tilt uppåt. Kanske är den över nu, men jag vågar knappt hoppas längre. Men, jag måste faktiskt hålla pengarna i arbete och ha en åsikt så här kommer den för resten av året:

Jag tror att vi har sett toppen på bear market rallyt (i torsdags). För Eurostoxx 50 varade det från 9 mars till 2 juni och gick 44,4% (intradagdata och ej utdelningsjusterat). För OMX var det 27 oktober till 7 maj (+46,6%) och för S&P 6 mars till 11 juni (+43,4%).

Jag tror att vi nu står inför en nedgång under Q3 på 25-30 procent, dvs ungefär till gamla lows. Jag tycker dessutom att det finns motivering för att falla lika mycket till och alltså sluta ca 50% under dagens nivå, men det hänger bland annat på att makro och vinstdata under hösten faller ut så negativt som jag räknat med. Det är högst sannolikt med bear bounces på vägen ned men inte alls lika kraftiga som bear rallyt vi nyss åtnjutit (”genomlidit” för vissa).

Jag skulle kunna gissa på ett litet rally (10%?) i samband med Q3-rapporterna, den här gången kanske strax innan de presenteras då man fortfarande kan ha lite hopp om att nedgången är överdriven, men som sedan skjuts i sank av svaga rapporter och svag outlook för Q4 (och 2010).

Jag tror sedan att vi faller mot nya årslägsta ända in i årsskiftet då det blir allt mer uppenbart att även 2010 är ett förlorat år och att det gäller att dressa portföljen inför årsskiftet så inte de värsta förlorarpositionerna är kvar i redovisningen. Om man ska köpa något i december så tror jag det är årets dittills bäst performande aktier, medan underpresterarna faller ytterligare. Kanske kan man plocka upp de senare i början av 2010 och få några raketer i portföljen om man har tur.

Diverse marknadsrörelser på förmiddagen...

Dollarn är stark idag (flight to safety?), räntan faller (oro för deflation? Flight to safety?), börsen faller (oro), guld faller (likviditetsbrist? …för det stämmer inte med flight to safety), olja faller (oro över [svagare] ekonomisk tillväxt?). VDAX (volatilitet) står dock stilla på låg nivå så den indikerar inte att derivatmarknaden positionerar sig för stora rörelser framöver.

Har den riktiga korrektionen (nedgången) börjat nu eller är det bara en svag förmiddag?

Att claims toppat behöver inte betyda att börsen bottnat

Jobless claims och börsindex brukar inte vara synkroniserade.

I förra ”kraschen” toppade claims långt innan börsen bottnade. I jämförelse med då skulle vi idag vara i Q1 2002 och kunna stå inför börsras på 33%. Då var dessutom claims mycket lägre när det var som värst än nu och krisen drevs av en liten IT-sektor och fågelinfluensa, INTE av vanligt folks bostadsproblem och den negativa feedback loopen mellan arbetslöshet och bostadspriser.

Är du bullish ännu?

Alla de här indikatorerna tuffar på uppåt. De var inte helt dåliga på att markera vändningen uppåt i början på mars. Alla bottnade på något sätt innan eller långt innan aktiemarknaderna och gav gott om tid (för gott?) att fundera på köpläge. De, tillsammans med 10-årsräntan i USA hade också en viktig del i att få mig att köpa i början av mars.

Alla indikatorerna säger fortfarande Köp, utom möjligen Baltic Dry (kol- och malmtransporter). 10-åringen säger likaledes Köp, om man fortsätter att tycka att ju högre ränta desto mer signal på tillväxt (snarare än risk för lånekris och fallande huspirser med efterföljande deleveraging).

Jag börjar känna mig lite sliten efter två månader med en liten kortposition på, i strid med en stigande marknad, gröna skott, stimulanspaket mm.

Jag har inga extra argument att komma med. Jag tror att det är en fälla, en falsk studs, driven av ohållbara stimulanser, men även jag börjar bli lite osäker. Kan världen lyfta sig själv i håret? Kan man skapa välstånd med penningtryckerier?

Nej, svaret är nej, men marknaden kan vara irrationell längre än jag kan stå ut med negativ performance. Och: kanske kan tillräckligt med pengar lyfta priset på allt så de enda förlorarna är de som inte äger tillgångar. Man gör en förmögenhetsomflyttning från sparare till slösare "för allas bästa", med allt vad det betyder för Moral Hazard i framtiden.

Jag ligger ändå fortsatt lite kort, surrad vid masten som någon kallade det. Ni som följt mig kanske börjar ge upp, kanske borde ge upp, men jag ger inte upp mig själv (förrän jag gör det ; ).

Bättre och bättre

Ju bättre desto bättre. En spännande sak med deleveragingprocessen är att den delvis drivs av förväntningar om sämre tider. Om istället börsen stiger tillräckligt mycket och sentimentet förbättras så minskar allvaret i nedgången och sparivern dämpas. Då kan konsumtionen hållas uppe lite bättre än annars och mer ska produceras och färre förlorar jobbet. Då ska också tillgångspriser stå högre än annars; t.ex. aktier och bostäder. Förmögenhetseffekten minskar då sparandebehovet ytterligare samtidigt som sentimentet förbättras ytterligare när fler konsumenter får näsan över vattenytan och företagen säljer bättre.

Kanske kan då den Keynesianska stimulanshysterin ha lyckats kickstarta ekonomin via bättre sentiment och vi kan alla glömma våra skulder, både privata och publika, medan intäkter och tillgångsvärden växer ifrån skulderna. Helst ska det dock inte lånas MER utan bara lagom mycket så proportionerna mellan skulder, intäkter och värden förbättras. På så sätt går det att smyga sig förbi deflation och deleveraging och Den Stora Nedgången undviks.

Igår var dessutom US retail sales bättre och jobless claims lägre (continuing claims var dock högre igen). Båda två är riktiga och viktiga faktorer i ekonomin och jag fäster stor vikt vid dem. Håller jag då på att vända? Tänker jag gå Neutral eller t.o.m. lägga fonden lång?

Svaret är Nej, för det är fortfarande så att även om det inte blir någon krasch så blir återhämtningen mycket långsam och framför allt osäker under lång tid framöver. Det blir alltså ingen V-återhämtning av vinster och värderingar. Istället för att sätta höga multiplar på en återgång till peak-vinster, ska vi kanske sätta lite lägre multiplar på vinster som är klart lägre än peak-året 2008. Det har vi visserligen delvis redan gjort, men jag tror att ytterligare justering krävs.

De höga skuldbördor som finns är reella och minsta finansieringsproblem, riskaversion och högre ränta ställer stora krav på de skuldtyngda. Stater med 300 procents skuldbörda har 3% lägre tillväxt om året per procentenhet högre ränta. Konsumenter med 300% skuld/disponibel inkomst kan konsumera 3% mindre per år av sin inkomst per procentenhet högre ränta. Räntan stiger av framför allt tre orsaker: högre upplevd risk, högre upplevd tillväxt, högre inflation. För stater gäller dessutom att högre upplevd risk kan föda lägre växelkurs och inflation och risk och mycket högre räntebörda och därmed ännu lägre växelkurs och högre risk, inflation och räntebörda.

De flesta länder undviker denna spiral, men vissa, som Lettland och deras grannar, är oundvikligen fast i malströmmen oavsett vad IMF, ECB, Anders Borg och Letterna själva säger. Dessutom lär det fortfarande kosta landet, och kanske de svenska bankerna också, mindre med en devalvering än den annars oundvikliga depression som besparingarna medför.

Huspriser kan aldrig falla nominellt... (suck)

Från LA Times

To return to the past, take a stroll down Mulberry Avenue in Lancaster. John A. Beatrice, 55, bought his spacious two-story Spanish-style house there brand-new for $120,000 in 1989. It was a price he could comfortably afford, and he planned on staying through retirement, so he wasn't worried about price swings. But he never imagined his neighborhood would drop off the charts.

In April, a slightly larger home two doors away sold for $66,500. That's just over half the $130,000 it went for new in 1992. In 2005, that house sold for $330,000. [Patricia] Hynes bought her three-bedroom home in Lancaster brand-new for $119,000 in 1989 ... Her home is an island in a sea of repos. Houses on both sides have fallen into foreclosure; one is priced $10,000 less than the amount she paid 20 years ago.

Nearby, a four-bedroom, 2,100-square-foot home sold in May for $89,000. Another tsunami of foreclosures is threatening to swamp an already saturated market. In Palmdale and Lancaster, 903 homes were sold in April, but according to ForeclosureRadar, more than 7,500 are in some stage of foreclosure. Some buyers who thought they were getting bargains didn't.

In Lancaster, Beatrice's eldest son, Daniel, bought a house near his father's for $175,000 in April 2008; comparable properties are now selling for about $95,000.

Teknisk uppdatering (Fibonacci mm)

Den här bilden har jag visat några gånger i olika varianter. Dels är det den långa fallande trenden (som brutits [upp] under rallyt i år), dels glidande medelvärden (där 200-dagars bröts uppåt den 1 juni) samt Fibonacci retracement som visar hur stor andel av raset sen toppen för två år sedan som återhämtats i rallyt [mer än första F-motståndet på 23,6%, men mindre än det stora motståndet på 38,2%].

Om jag trodde på teknisk analys skulle jag säga att vi står inför en rejäl vidare uppgång nu till F 38,2% eller t.o.m. 50% med tanke på de andra indikatorerna. Det motsvarar ca 15-30% på eurostoxx 50 och säkert mer för OMX med tanke på vilket beta Sverige har visat sig ha den här gången.

Oron från i mars verkar som bortblåst. De svenska bankerna är solida enligt Riksbanken och Finansinspektionen, Lettland i tillräckligt gott skick, de amerikanska bankerna ännu bättre och betalar tillbaka stödpengar, konsumenter och företagsledare är positiva och inflödena till aktiefonder till synes utan gräns. Det är nästan spöklikt hur jag kan se så annorlunda på informationen omkring mig. Industriproduktionen i allt från Finland till Japan och Frankrike faller med 20-30% i årstakt, detaljhandelsförsäljningen i USA sämre och sämre med tidigare helt osedda negativa nivåer på nominell försäljningstakt osv…

Skulle du köpa en begagnad bil av en analytiker?

Investment bankers, aktieanalytiker, aktiemäklare m.fl. i finansskrået pratar gärna om sina långa arbetsdagar, fina utbildningar, otrygghet i jobbet p.g.a. konkurrens och press att ha rätt o.s.v. Som ersättning åtnjuter de fantastiska löner och bonusar.

UBS bidrar med 20 års historik över analytikernas bästa gissningar om vinsttillväxten för de följande 12 månaderna och vad det faktiska utfallet blev. Punkten ”december 1992” i grafen skall alltså utläsas som att analytikerna med sina vetenskapliga, förfinade, genomarbetade och i deras anletes svett framtagna prognoser i 1 januari 1992, i början av året, gissade att den globala vinsttillväxten för 1992 skulle bli PLUS 10% (standardgissningen är 15% så de hade verkligen tagit i på nedsidan).

Utfallet för 1992 blev emellertid MINUS 20%. Lärde de sig något av detta? Förstod de mer av ekonomin? Justerade de sin metodik eller ansträngde sig ytterligare för att pricka in prognoserna. NEJ, förstås, de kunde ju redan allt, så trots att de nyss fått en näsknäpp gissade de att den framtida 12-månaders vinstutvecklingen (dvs för 1993) skulle bli PLUS 20% (i deras värld skulle förstås vinsterna ralla tillbaka i en skarp V-formation). Utfallet blev MINUS 15%.

De lärde sig inget av detta heller utan fortsatte att gissa på PLUS 22% vinsttillväxt för 1994, ett år som slutade med MINUS 5%. Samma typ av misstag gjordes även 1990, 91, hela perioden 1996-2003 och förstås 2008-2009. Inte nog med det, de år vinsttillväxten var klart bättre än snittet så fortsatte analytikerna att gissa på PLUS 10-20%, trots att utfallet blev PLUS 30-40%.

Totalt sett verkar analytikernas prognoser fungera ungefär lika bra som en klocka som står stilla – den går rätt två gånger om dygnet, just när tiden passerar förbi visarnas fixa läge. Med undantag för första halvåret 1990 har analytikernas prognoser om vinsttillväxten varit precis helt värdelösa. Ändå sätter både proffs och amatörer idag sina pengar efter 20 års konstant dåliga gissningar på att analytikerna nu får rätt i sina positiva förhoppningar om 2010 (och 2011 som dock inte är med i grafen)

P.S. I ett tidigare skede av min karriär var jag analytiker (i stort sett sammanföll min analytikerbana med 90-talet och förvaltandet med 2000-talet), men jag gjorde mig förstås inte skyldig till samma synder som resten av mina kolleger : )

Inget nytt. Sälj, gå och fiska eller köp guld

Jag har varit ovanligt upptagen på sistone. Delvis hänger det ihop med att marknaden är volatil och informationsbruset intensivt även om kurserna (OMX) stått stilla sedan mitten av april (början av maj för S&P och Eurostoxx). En annan orsak är att jag haft många möten, både av administrativ karaktär och i researchsyfte (dvs, jag har ätit gott på mäklarfirmornas bekostnad och småpratat med deras analytiker och strateger om ditt och datt och även lite om omvärlden).

Jag kan inte påstå att jag vare sig blivit klokare eller ändrat åsikt eller kommit fram till vad som skulle kunna ändra min åsikt. Jag väntar på Godot helt enkelt – att någon entitet ska dyka upp med bättre tider i bagaget (antingen i form av fallande kurser eller tydligare information och djupare insikt).

Jag ÄR rädd för inflation och monetarism generellt. Jag känner ett obehag inför utsikterna att folk utan reala tillgångar och de som lagt undan cash eller near-cash ska förlora sina surt förvärvade slantar, när de styrande försöker inflatera bort problemen som alla oansvariga och slösaktiga hus- och bilköpare orsakat. Jag blir också irriterad över risken att jag som förvaltare blir irrelevant när sund bolagsanalys inte lönar sig pga informationsproblem i inflationens kölvatten och mina egna privata pengar måste gömmas från penningförstöringen på något sätt. Ingen kan känna sig trygg när centralbankerna (eller politikerna) experimenterar.

Jag raljerar över marknaden och hindren för min framgång och jag låter som en repig skiva när jag beskriver dynamiken och mekaniken bakom nedgången för ekonomin och aktiemarknaden och varför den ska fortsätta. Egentligen borde jag bara vara glad att marknaden inte gör som jag vill. Hela mitt liv och min karriär går ju ut på att jag ofta tycker att marknaden har fel och därför kan ta position. Så är det nu också. Det hindrar dock inte att det är mentalt pressande att se glada amatörer köpa tungt i marknaden med det ena argumentet tunnare än det andra och sen (i alla fall kortsiktigt) få rätt. Men, man är inte bättre än sin senaste affär… eller? Jag tycker faktiskt att jag är det och jag småler lite åt färskingarna som tror att de fattat nåt som ”gubben” missat. Jag har sett deras sort komma och gå och jag har IT-kraschen i mycket färskt minne, liksom förstås 2008 som dokumenterats här på bloggen.

Tyvärr känner jag ingen tillfredsställelse över att se dem förlora sina pengar och sina jobb när de överbevisas och jag bara lägger på hög. Jag skulle så gärna vilja vara skadeglad, men jag känner faktiskt medlidande och en viss besvikelse över att mina förmaningar blev ohörda. Under tiden det är jag som har fel däremot drömmer jag om hur jag (efter kraschen) ska leta upp utblottade aktieinvesterare och hånskratta åt dem. Det ger mig lite extra energi att jobba vidare även när det är tungt.

Nu då? Ja, OMX gick 37,6% på två månader mellan dagslägsta 9 mars och dagshögsta 7 maj. Sedan dess har OMX fallit med 6% och handlar kring samma nivåer som gällde i mitten av april. I den miljön (maj, juni) har jag inga problem med att sitta på händerna och vänta på att något (negativt) ska hända, men jag förstår om en privatsparare blir otålig. Han ska ju försöka skapa sig en förmögenhet, medan mina kunder är nöjda med 10 procent om året så länge jag aldrig förlorar pengar.

Tyvärr blir varken ni eller jag klokare av det här, men ibland är det bara så att man får luta sig tillbaka och vänta istället för att försöka forcera fram något. Jag tror risken är på nedsidan så jag är positionerad för det, men jag förstår verkligen om man inte vågar eller inte har tålamod nog, men jag kan inte komma på något att köpa under tiden – förutom guld.

Sentimentet kanske på väg att vända

Differensen mellan positiva och negativa placerare är nu uppe på 17%. Det är lika högt som maj 2008 och februari 2008, men inte riktigt lika högt som januari 2008. Det här signalerar att investerare börjar bli lite väl övertygade om att uppgången är här för att stanna, vilket gör marknaden sårbar för negativa nyheter. Man ska absolut inte handla på den här statistiken, men om den är i din favör så kan den i alla fall utgöra ett litet komplement. Sannolikheten minskar i alla fall inte för att ditt scenario utspelar sig.

Den rena bear-komponenten är nere på låga 25%, vilket den senast var i oktober 2007 till januari 2008, dvs precis innan det värsta börsåret på ett sekel. Kanske kanske kan man ana att tajmingen för en rejäl kortposition börjar infinna sig. Jag vet redan att fundamenta är på min sida, men snart kanske jag kan slippa alla svaga kortpositioner som squeezas ut ur marknaden hela tiden (som t.ex. i Swedbank och SEB igår när marknaden uppfattade det som positivt med ytterligare nedskärningar i Lettland och att de kanske snart skulle få [det dessutom högst väntade] lånet från IMF).

Arbetssiffror i USA

Förändringen i antal arbetande i USA utanför jordbrukssektorn, de s.k. non-farm payroll-siffrorna var mycket bättre för maj än väntat. Endast 345k färre arbetande istället för väntade 520k. På ytan ser det onekligen mycket bättre ut.

Samtidigt (maj) registrerades andelen arbetslösa i en separat undersökning (officiell Bureau of Labor statistics med 60 000 tillfrågade hushåll) till 9,4% från 8,9% i april och väntade 9,2%.

Payrollsiffran är föremål för revidering efter en månad och efter två samt efter ett år. Den justeras för säsong och för antaganden om hur många företag som skapats och lagts ned en given månad.

Man får välja själv vilken siffra som är mest trovärdig och relevant. Jag inser förstås att jag låter som en trasig skiva och som mer än lovligt konspiratorisk och skeptisk. Jag kan ändå inte släppa idén att de här positiva effekterna är tillfälliga och att ekonomi och börs kan vända ned precis vilken dag som helst.

Swedbank i devalveringstider

Här är mitt svar på en kommentar i ett tidigare inlägg:

Hej "eter".

1. Jorå, det kan det väl vara. Det verkar dra ihop sig till drabbning och då kan det nog vara läge. Det är förstås lite synd att göra det precis efter att aktien fallit 40%, men samtidigt lite skönt att ha inväntat högre sannolikhet för ett riktigt ras (och som marknaden faktiskt inte verkar ta till sig)

2. Politikerna verkar tyvärr helt inställda på att undvika devalvering. Svenska och lettiska bankchefer, rika lettiska affärsmän, stora och rika låntagare, IMF, lettiska politiker - ja de flesta i samhällets toppskikt verkar vilja undvika devalvering till varje pris, medan de som skulle tjäna på ökad konkurrenskraft och en rejäl botten att ta avstamp mot, dvs de lägsta 80% av befolkningen - fotfolket - antagligen skulle välkomna en devalvering. De flesta av dessa har t.ex. INTE några huslån i euro som skulle dubblas vid en kraftig devalvering. Det är det de rika som har.

Pga den här situationen så blir det ingen devalvering förrän IMF eller Lettland får slut på pengar eller tålamod och/eller de rika genomför en bank run för att de inser att situationen faktiskt är ohållbar i längden. För Swedbank blir nog kreditförlusterna ungefär lika stora i båda fallen, kanske t.o.m. större utan devalvering men utsmetat över längre tid.

Jag trodde faktiskt i morse att det skulle bli en devalvering inom en vecka och det kan mycket väl ske till på måndag (fortfarande höga overnighträntor och rykten om att Nordeas kunder skulle ha fått blanka Lat trots att det är så dyrt och svårt att låna Lat för detta). Nu är jag mer osäker pga ECBs och IMFs inställning. Jag kan inte sätta någon sannolikhet för devalvering mer än att det kan mycket väl ske över helgen - men nästan lika gärna dröja till årsskiftet innan det blir akut igen.

Att Swedbank får så ont om pengar att svenska staten måste ta över den sker nog tidigast i början av 2010, men diskonteringen av detta lär påbörjas ungefär nu.

3. Som framgår ovan tror jag mer på en gradvis sjunkande kurs inför hotet om förluster, devalvering, emissioner, övertagande än på ett plötsligt övertagande inom kort. I slutändan kan det kanske bli så att övertagandet sker från kursen 10 kr och att den DÅ går till 0 "plötsligt"

4. Inte jag heller :). På 40 kr tänker "de andra" att banken bara värderas till halva sitt Eget Kapital. Normalt ska 1xEK utgöra en botten för en frisk bank. På halva "normalvärderingen" tror de andra att de får en bra avkastning även om Swedbank bara tar sig upp till t.ex. 0,75xEK eller 60 kr. På pappret ser det ju bra och relativt säkert ut. Man har ju regeringen, Lettland, IMF och ECB på sin sida och svenska staten verkar 2009 inte alls vara inne på bankakutspåret från 1992. Tvärtemot dåtidens snabba och snygga lösning vrkar de sparka burken nedför gatan och hoppas att den försvinner och marknaden känner sig allt tryggare med att 1.Swedbank inte tas över, 2. de ges gratischanser att tjäna pengar på stora spreadar och nästan gratis kapital och lån. Vad marknaden missar är att det inte går att göra lönsamma lån av förlorade lån. Pengarna till kunderna i Baltikum är förlorade oavsett hur lång tid det tar. Sen är det bara att välja på lösningen från 1992 eller Japans 25-årspaket.

Ett sådant industribolag som du nämner vore under alla omständigheter bättre än Swedbank.

En sista brasklapp dock: Det är nog trots allt bättre med säljwarranter eller blankning av de andra bankerna Nordea, SEB och SHB än Swedbank. De andra handlas som om det inte finns några problem alls, dubbelt så dyra, eller mer, än Swedbank. Det gör att man slipper risken att kursen plötsligt stiger 50%. Det utrymmet finns inte i dessa, medan risken faktiskt alltid finns i Swedbank pga dess skenbart låga värdering.

Å andra sidan är Swedbank den enda bank som på allvar riskerar övertagande pga den ansträngda kapitalsituationen och brist på solida ägare.

I hope this helps.

/peter

Nya arbetslösa i USA

Claims på 621k var pres som väntat, men man kan fråga sig om whisper var att det skulle fallit mer. Då är det här lite av en besvikelse för bullsen. å andra sidan var continuing claims "långtidsarbetslösa" klart lägre än väntat. 6735k vs. väntade 6855k. Det är faktiskt genuint positivt för ekonomin - men sannolikt en temporär effekt av stimulansprogrammen.

Striden i ekonomin/marknaden står just i huruvida stimulanserna kan få fart, "kickstarta", ekonomin eller om det bara är konstgjord andning som hjälper så länge man har lungmaskinen igång. Jag tror på det senare... om ens det.

Dagens tips: Sell on dips

Consumer confidence (ABC News)

Tredje veckan i rad med fallande consumer confidence. Trots att "allt" pekar uppåt, bilar, husförsäljning, PMI... så ligger ABC cons conf och skakar längs botten.

I natt kom den in på -49 efter tredje veckan i rad med nedgång (nattens siffra uppmätt 31 maj).

Fast, å andra sidan, om jag hade varit bullish hade jag avfärdat ABC med 1) vem bryr sig om consumer confidence, 2) vem bryr sig om ABC, 3) vem bryr sig om veckodata, 4) vem bryr sig om en enstaka parameter som avviker från alla andra positiva punkter [det vore ju som att bry sig om vad jag tycker, ensambjörnen med guldkomplex och en förlegad tro på fundamenta som guide för aktieinvesteringar].

Jag tänkte i alla fall bara redovisa ABC så ni ser att det finns en motvikt till det positiva.

Dubbla signaler

Så här lätt (ironi) är det att veta vad som händer på marknaden:

Igår kom ”positiv” bilstatistik – ett brandsäkert tecken (obs, ironi!) på att konsumenterna vaknat till liv, kanske t.o.m. på att huspriser snart ska bättras också och att börsuppgången inte var ett bear rally, utan bara början på marschen mot nya highs.

Årstakten sålda bilar i maj steg till 9,9 miljoner, jämfört med förväntan om 9,4m och aprilsiffran 9,3 miljoner. En annan tolkning är förstås att nivån är fortsatt extremt låg i ett historiskt perspektiv. Hela 2009 har takten varit under 10m, jämfört med tidigare bubbelnivåer på 17m. Den nivån upprätthölls tack vare stigande huspriser och ökande huslån till låg ränta som kunde användas till bilköp. Man hade både råd och lust/framtidstro för att köpa fler bilar än man behövde. Att nu se en uppgång från 9,3m till 9,9m i årstakt som positivt, dvs 50 000 extra bilar en enstaka månad när hoppet står till att åtminstone ta igen hälften av nedgången från 17 till 9 miljoner, eller 4 000 000 bilar mer i årsförsäljning för att motivera en mer positiv syn på ekonomin och aktier efter den senaste uppgången på 40-45%.

USD försvagas dag efter dag och 10-årsräntan stiger på samma sätt. En (mycket) positiv tolkning är att investerarna har bestämt sig för att vi sett det värsta, att uppgången är här för att stanna och därför köps riskfyllda tillgångar som aktier och säljs lågrisktillgångar som bonds och USD. Kombinationen är normalt ett klart positivt järtecken.

En negativ tolkning vänder på kausaliteten och säger att finansiärer av det amerikanska handels- och budgetunderskottet, som t.ex. Kina, inte gillar det massiva penningtryckandet i USA och därför minskar sina köp av dollar. Det skulle också ge fallande dollarkurs och högre räntor (svårt att få tag på köpare av US bonds när USA har massiva och växande underskott och de största finansiärerna backar) och betyda att USA måste minska sina stimulansprogram eller utstå högre räntor. Oavsett vilket bromsar USA då upp jämfört med annars och blir mer likt ett Japan vars skuldberg under 25 år hängt som en kvarnsten runt halsen där falska starter ständigt trycks ned i skorna.

Hur vet vi vad som är verkligt och vad som är en gammal ekonoms fantasier? Det vet vi inte, inte nu. Vi kanske kan se det efteråt, men i dagsläget är det bara tro och hopp som kan få dig att ta den ena eller andra sidan i trejden. Efter 45% upp på de stora aktiemarknaderna sedan mars vet jag vilken sida jag ”chansar” på. Jag har sålt, men försiktigt och har råd att ligga kvar en bra stund till om inflöden och animal spiritss fortsätter att lyfta marknaderna. Får jag dessutom trenden och lite makrostatistik med mig senare i sommar så kommer jag sälja mer in i nedgången.

Annars: vinrankorna sänder tydliga signaler om devalvering i först Lettland inom juni är över, aknske redan om en vecka, och senare sannolikt även övriga Baltikum. Bengt Dennis tror det behövs, Lettiska ministrar och exministrar säger att det bör diskuteras och de lokala bankerna förbereder sig och interbankräntorna i Lettland rusar. Sälj Swedbank och SEB och jag tror man har en bra vinst för juni.

Det är tungt och ensamt att blåsa i visslan

Ingen gillar en surbjörn. Någonsin. När man har fel är man en idiot, en dinosaur, en efterbliven kvarleva från en annan tid. När man har rätt är man en irriterande besserwisser, en backtrader som upprepar självklarheter som bara innebär att man gnuggar folks ansikten med deras egen skit.

Just nu är det inte kul att sitta ensam med information om morgondagens baksmälla medan alla andra skrattar kring spritbordet. Ingen gillar visselblåsaren i hörnet.

Riksbankens stresstest idag borde fått en del att nyktra till och ryktena från Lettland som talar om en nära förestående likviditetskollaps och devalvering samt att statsanställda får matkuponger istället för pengar (som ju går till valutaförsvaret) skulle normalt motsvara en balja extra stark espresso.

Så blev det inte nu. Istället gör gamla aprilsiffror på husförsäljningen i USA (de har stigit litegrann från nästan ingenting till nästan ingenting) att marknaden får nytt liv efter en negativ inledning på dagen.

Gissa om jag är trött på aprilsiffrorna vid det här laget. Varenda datapunkt som handlar om april har gett ett positivt ryck på marknaden trots att de alla i grunden mäter samma sak - att stimulanspengar har gett ett positivt ryck i ekonomin. Det här visste vi redan i februari/mars och jag handlade positivt på det... och många med mig. Jag fattar bara inte hur det kan fortsätta upp på samma gamla info i över ett kvartal.

Stark kina PMI för maj

Ny månad, nya tag. Så var maj avklarad. Svettig mentalt, men utan större rörelser i fonden. Bra val av aktier och mindre positionering för nedgång än jag normalt hade haft har räddat ett felaktigt riktningsval. Juni har redan tjuvstartat med kina PMI på 53,1 vilket signalerar fortsatt stimulansledd expansion. Det är dock ett sämre tal än de 53,5 som gällde i april så för andraderivatahandlarna ska det vara negativt.

Terminerna på morgonen signalerar dock ingen svaghet alls.

Som jag har sagt tidigare, kanske är jag inne i en formsvacka, har svårt att ta till mig rätt information om börsläget, och att man därför bör ta mina kommentarer om ekonomi och aktier med mer salt än vanligt. Själv kan jag förstås inte tro det och kan inte vara någon annan än mig själv så tills överbevisad gäller negativ position även i juni.