Bättre och bättre

Ju bättre desto bättre. En spännande sak med deleveragingprocessen är att den delvis drivs av förväntningar om sämre tider. Om istället börsen stiger tillräckligt mycket och sentimentet förbättras så minskar allvaret i nedgången och sparivern dämpas. Då kan konsumtionen hållas uppe lite bättre än annars och mer ska produceras och färre förlorar jobbet. Då ska också tillgångspriser stå högre än annars; t.ex. aktier och bostäder. Förmögenhetseffekten minskar då sparandebehovet ytterligare samtidigt som sentimentet förbättras ytterligare när fler konsumenter får näsan över vattenytan och företagen säljer bättre.

Kanske kan då den Keynesianska stimulanshysterin ha lyckats kickstarta ekonomin via bättre sentiment och vi kan alla glömma våra skulder, både privata och publika, medan intäkter och tillgångsvärden växer ifrån skulderna. Helst ska det dock inte lånas MER utan bara lagom mycket så proportionerna mellan skulder, intäkter och värden förbättras. På så sätt går det att smyga sig förbi deflation och deleveraging och Den Stora Nedgången undviks.

Igår var dessutom US retail sales bättre och jobless claims lägre (continuing claims var dock högre igen). Båda två är riktiga och viktiga faktorer i ekonomin och jag fäster stor vikt vid dem. Håller jag då på att vända? Tänker jag gå Neutral eller t.o.m. lägga fonden lång?

Svaret är Nej, för det är fortfarande så att även om det inte blir någon krasch så blir återhämtningen mycket långsam och framför allt osäker under lång tid framöver. Det blir alltså ingen V-återhämtning av vinster och värderingar. Istället för att sätta höga multiplar på en återgång till peak-vinster, ska vi kanske sätta lite lägre multiplar på vinster som är klart lägre än peak-året 2008. Det har vi visserligen delvis redan gjort, men jag tror att ytterligare justering krävs.

De höga skuldbördor som finns är reella och minsta finansieringsproblem, riskaversion och högre ränta ställer stora krav på de skuldtyngda. Stater med 300 procents skuldbörda har 3% lägre tillväxt om året per procentenhet högre ränta. Konsumenter med 300% skuld/disponibel inkomst kan konsumera 3% mindre per år av sin inkomst per procentenhet högre ränta. Räntan stiger av framför allt tre orsaker: högre upplevd risk, högre upplevd tillväxt, högre inflation. För stater gäller dessutom att högre upplevd risk kan föda lägre växelkurs och inflation och risk och mycket högre räntebörda och därmed ännu lägre växelkurs och högre risk, inflation och räntebörda.

De flesta länder undviker denna spiral, men vissa, som Lettland och deras grannar, är oundvikligen fast i malströmmen oavsett vad IMF, ECB, Anders Borg och Letterna själva säger. Dessutom lär det fortfarande kosta landet, och kanske de svenska bankerna också, mindre med en devalvering än den annars oundvikliga depression som besparingarna medför.

Deflation, ZIRP

Några snabba tankar nedklottrade i ett mail som svar på en mailfråga om nollränta:

Tjoba,

Vad händer om det blir noll-ränta?



1. Du får sannolikt billigare huslån, men bankerna ställer högre krav på egen insats (förr 0-15%, nu kanske 25-50%)
2. Du och alla andra börjar räkna med låg inflation och blir prismedvetna i affärer och accepterar låga löneökningar
3. Butiker säljer sämre. Arbetsgivarna skär i kostnader, säger upp folk, håller igen på lönerna
4. Alla får svagare köpstyrka pga avsaknad av löneökningar och högre arbetslöshet
5. Minskat överskott av köpstyrka och färre anställda med lön gör att priser på hus och andra tillgångar faller
6. Allt fler får successivt högre lån på huset i förhållande till värdet (pga att huspriset faller men lånet består)
7. Dålig fart i ekonomin pga minskad dynamik när antal arbetande, löner, inflation och huspriser avstannar
8. Nr 6 och 7 gör att färre får jobb och fler missar betalningar på sina lån
9. Bankerna gör kreditförluster och blir allt försiktigare att låna ut pengar. Räntan är låg men få får låna
10. Nr 9 gör ekonomin ännu svagare och bankerna ännu mer restriktiva med lån. En ond spiral börjar som är precis motsatsen mot det vi sett senaste tio åren (då ökade lån gav ökade huspriser, ökade aktiepriser, ökad tro på framtiden, fler i arbete, högre löner, högre priser på aktier, hus, olja och mat, mer släpphänta banker, lättare att få lån, mindre prismedvetenhet)

Nollränta är RIKTIGT dåligt pga varför man kommer dit. Orsaken är normalt att ekonomin i grunden är mycket svag och överansträngd. Det är då redan upplagt för en recession och möjligen depression/deflation. När eller OM det inte är så dåligt i grunden, blir resultatet istället en positiv BOOM som den vi såg 2003-2006 efter de stora räntesänkningarna 2001-02.

2003 fanns en positivism hos både låntagare och långivare (bankerna) som gjorde att de låga räntorna fick effekt. Den här gången tror jag att den positivismen saknas. Bankerna vill inte låna ut pengar för de har redan gjort för stora kreditförluster på gamla lån. Kunderna vill inte heller låna eftersom de redan är så pressade av gamla lån och negativa framtidsutsikter. En del måste och visst finns det alltid ett positivt gäng som lånar, men den stora massan drabbas av uppsägningar på Volvo, fallande huspriser och liknande och vill faktiskt inte låna närmaste åren.

Som du ser är det ganska illa om räntan går mot 0. Ett av de värsta problemen med det är dessutom att man inte kan sänka räntan för att stimulera ekonomin från den nivån eftersom räntan redan är på 0. Därmed är alla vapen tomma och man är fast i den negativa spiralen i punkt 10 ovan. Det här är vad som har hänt i Japan. Deras aktieindex är på 30-årslägsta…

Vi hörs,


Tack för denna fina presentation. Låter som om framtiden ser kanonljus ut… Det sägs att vi skall köpa oss ut ur eländet? Om ingen konsumerar så blir det heller ingen snurr på pengarna. Eller?


Det är helt korrekt. Alla måste konsumera för att det ska vara någon poäng med att tillverka saker. Om inte Robinson Crusoe på sin öde ö ville konsumera så fanns ingen anledning att odla vete och fiska heller. Ingen konsumtion, ingen snurr på ekonomin.

Frågan är bara hur folk ska orka konsumera. Man har liksom redan tömt ut sina möjligheter. Inte du och jag kanske, men sjuksköterskorna i Skövde och bilarbetarna i Volvo har det svårare. De kan inte låna på huset (priset har fallit), de har inga aktier eller så har de fallit med 50%, många av dem blir av med jobbet och ovanpå alltihop är bankerna extra stränga med att låna ut. Vad gör man då för att få upp efterfrågan på bilar, TV, Stereo, sportutrustning och kläder?

Svaret är

1. Trycker pengar och hoppas att man kan lura systemet att kickstarta sig självt
2. Väntar (tills vi har jobbat i fatt så det både finns sparpengar och ett uppdämt konsumtionsbehov)