Bättre och bättre

Ju bättre desto bättre. En spännande sak med deleveragingprocessen är att den delvis drivs av förväntningar om sämre tider. Om istället börsen stiger tillräckligt mycket och sentimentet förbättras så minskar allvaret i nedgången och sparivern dämpas. Då kan konsumtionen hållas uppe lite bättre än annars och mer ska produceras och färre förlorar jobbet. Då ska också tillgångspriser stå högre än annars; t.ex. aktier och bostäder. Förmögenhetseffekten minskar då sparandebehovet ytterligare samtidigt som sentimentet förbättras ytterligare när fler konsumenter får näsan över vattenytan och företagen säljer bättre.

Kanske kan då den Keynesianska stimulanshysterin ha lyckats kickstarta ekonomin via bättre sentiment och vi kan alla glömma våra skulder, både privata och publika, medan intäkter och tillgångsvärden växer ifrån skulderna. Helst ska det dock inte lånas MER utan bara lagom mycket så proportionerna mellan skulder, intäkter och värden förbättras. På så sätt går det att smyga sig förbi deflation och deleveraging och Den Stora Nedgången undviks.

Igår var dessutom US retail sales bättre och jobless claims lägre (continuing claims var dock högre igen). Båda två är riktiga och viktiga faktorer i ekonomin och jag fäster stor vikt vid dem. Håller jag då på att vända? Tänker jag gå Neutral eller t.o.m. lägga fonden lång?

Svaret är Nej, för det är fortfarande så att även om det inte blir någon krasch så blir återhämtningen mycket långsam och framför allt osäker under lång tid framöver. Det blir alltså ingen V-återhämtning av vinster och värderingar. Istället för att sätta höga multiplar på en återgång till peak-vinster, ska vi kanske sätta lite lägre multiplar på vinster som är klart lägre än peak-året 2008. Det har vi visserligen delvis redan gjort, men jag tror att ytterligare justering krävs.

De höga skuldbördor som finns är reella och minsta finansieringsproblem, riskaversion och högre ränta ställer stora krav på de skuldtyngda. Stater med 300 procents skuldbörda har 3% lägre tillväxt om året per procentenhet högre ränta. Konsumenter med 300% skuld/disponibel inkomst kan konsumera 3% mindre per år av sin inkomst per procentenhet högre ränta. Räntan stiger av framför allt tre orsaker: högre upplevd risk, högre upplevd tillväxt, högre inflation. För stater gäller dessutom att högre upplevd risk kan föda lägre växelkurs och inflation och risk och mycket högre räntebörda och därmed ännu lägre växelkurs och högre risk, inflation och räntebörda.

De flesta länder undviker denna spiral, men vissa, som Lettland och deras grannar, är oundvikligen fast i malströmmen oavsett vad IMF, ECB, Anders Borg och Letterna själva säger. Dessutom lär det fortfarande kosta landet, och kanske de svenska bankerna också, mindre med en devalvering än den annars oundvikliga depression som besparingarna medför.