fredag 27 december 2013
Alla är bullish
Spreaden Bulls-Bears har aldrig varit högre. Typiskt för marknadstoppar. Det är också då björnar som jag ser ut som ensamma idioter (vilket jag iofs har gjort ganska länge, men nu är ensammare än någonsin)
torsdag 19 december 2013
Besvikelse från Caterpillar igen
Vi minns november 2013 som första gången på 3,5 år Caterpillar publicerade negativa tal globalt. Detta exempel på negativ utveckling för den faktiska ekonomin stod i bjärt kontrast med alla enkäter, sentiment, rykten och drömmar om uppgång och ignorerades i hopp om att december skulle bli bättre...
-Nope, CAT retail sales föll 12% i december också.
Among other things, the month of November was memorable because for the first time, Caterpillar - that bellwether of the old industrial economy in which "stuff" was actually made, dug out of the ground, erected, or otherwise processed instead of merely hosted ad impressions - posted declining retail sales in every region around the globe. This was the first time of uniform declining retail sales since February 2010. To say that this data conflicts massively with all the rumors, fairytales and lies about a global recovery, is an understatement which is why it has not been mentioned anywhere, in hopes the subsequent month would demonstrate some improvement and perhaps an upward inflection point. That did not happen. Moments ago CAT released its November dealer retail sales: for the second time in a row CAT posted negative retail sales across the world, with total retail sales down a whopping 12%
-zerohedge
-Nope, CAT retail sales föll 12% i december också.
Among other things, the month of November was memorable because for the first time, Caterpillar - that bellwether of the old industrial economy in which "stuff" was actually made, dug out of the ground, erected, or otherwise processed instead of merely hosted ad impressions - posted declining retail sales in every region around the globe. This was the first time of uniform declining retail sales since February 2010. To say that this data conflicts massively with all the rumors, fairytales and lies about a global recovery, is an understatement which is why it has not been mentioned anywhere, in hopes the subsequent month would demonstrate some improvement and perhaps an upward inflection point. That did not happen. Moments ago CAT released its November dealer retail sales: for the second time in a row CAT posted negative retail sales across the world, with total retail sales down a whopping 12%
-zerohedge
Fed taper och så vidare
Bobs scenario (förra inlägget) ser ut att infrias och vi närmar oss både 1850 i S&P500 och 10 i VIX (13,8, ned från 16,8 kl 20 igår).
Jag tror att det här är slutrycket på den stora kroppsfinten som marknaden sysslar med (dvs innan den stora nedgången tar vid). Minns hur det slutade i Japan för ett decennium sedan, både med QE och tapering...
Nu faller allt på plats samtidigt; Hussmans Sornettebubbla som peakar i december eller januari, Bobs sista bullpeak innan det vänder ned någon gång Q4'13-Q1'14, slutet på 5-6 års haussemarknad som det brukar vara innan det vänder ned, total complacency (dvs alla är bull, ingen bear och nu blåser man faran över när reaktionen blev positiv på tapering. Om man ropar "vargen kommer" blir man utskrattad. Jag blir det.), ny ordförande för Fed snart på plats (minns när Greenspan tillträdde och när Bernanke tillträdde. Dags igen!)
Jag är mer bearish än någonsin och känner mig nöjd med nyligen ökat guldinnehav och enbart korta positioner i marknaden.
Håll i er, för 2014 gäller det. Antingen har jag lika fel som 2012 eller lika rätt som 2008. Fast är man rationell ska man nog bara vara neutral, inte gå kort som jag gör, men heller (absolut) inte gå lång som de flesta gör.
Jag tror att det här är slutrycket på den stora kroppsfinten som marknaden sysslar med (dvs innan den stora nedgången tar vid). Minns hur det slutade i Japan för ett decennium sedan, både med QE och tapering...
Nu faller allt på plats samtidigt; Hussmans Sornettebubbla som peakar i december eller januari, Bobs sista bullpeak innan det vänder ned någon gång Q4'13-Q1'14, slutet på 5-6 års haussemarknad som det brukar vara innan det vänder ned, total complacency (dvs alla är bull, ingen bear och nu blåser man faran över när reaktionen blev positiv på tapering. Om man ropar "vargen kommer" blir man utskrattad. Jag blir det.), ny ordförande för Fed snart på plats (minns när Greenspan tillträdde och när Bernanke tillträdde. Dags igen!)
Jag är mer bearish än någonsin och känner mig nöjd med nyligen ökat guldinnehav och enbart korta positioner i marknaden.
Håll i er, för 2014 gäller det. Antingen har jag lika fel som 2012 eller lika rätt som 2008. Fast är man rationell ska man nog bara vara neutral, inte gå kort som jag gör, men heller (absolut) inte gå lång som de flesta gör.
tisdag 5 november 2013
Sammanfattning av dagens Bob's World
1. Short term dip in November. Buy that dip
if it occurs. S&P could go as low as 1600.
2. Topping out process Q4’13-Q1’14. Go
seriously short when VIX hits 10 and thus signals complacency. Maybe an extreme
high in S&P will be 1850
3. Stock market drops 25-50% over the
course of 2014-2015, while the economy rebalances toward the 90% at the expense
of the top 10%
måndag 4 november 2013
15 sidor Fed-bashing
Dagens Hussman visar tydligt hur Phillipskurvan inte finns,
dvs det finns ingen exploaterbar relation mellan inflation och arbetslöshet. Hussman
visar också att det saknas korrelation mellan penningmängd och aktiepriser
(S&P 500), dvs QE fungerar inte.
Innan 2008 var korrelationen låg, noisy och svagt negativ. Därefter har S&Ps diagonala utveckling korrelerat väl med penningmängdens likaledes diagonalitet, liksom med längden på ett normalt barn 0-4 år samma period eller helt enkelt en ritad diagonal linje (95% korrelation). Hussman vill visa att samvariationen är en tillfällig slump styrd av vidskeplighet och beror inte på något mekaniskt förhållande mellan storheterna.
Innan 2008 var korrelationen låg, noisy och svagt negativ. Därefter har S&Ps diagonala utveckling korrelerat väl med penningmängdens likaledes diagonalitet, liksom med längden på ett normalt barn 0-4 år samma period eller helt enkelt en ritad diagonal linje (95% korrelation). Hussman vill visa att samvariationen är en tillfällig slump styrd av vidskeplighet och beror inte på något mekaniskt förhållande mellan storheterna.
Till sist slår Hussman hål på myten om wealth effect och
visar att samvariationen mellan BNP och aktiepriser är dels mycket låg och
tillfällig, dels till sin helhet beror på enbart de 30% av tiden som ägnas åt
cyklisk återhämtning från nedpressade nivåer – dvs under 70% av tiden finns
absolut noll wealth effect och i vilket fall som helst är inte relationen
möjlig att utnyttja på något sätt.
Hussman påpekar också att medianaktien i S&P 500 nu är dyrare än någonsin, mer övervärderad än någonsin, dvs dyrare än på topparna år 2000 och 1929. Även genomsnittsaktien i de två mittersta kvartilerna av de 500 aktierna i S&P 500 är dyrare än någonsin. Man kan fortfarande rimligen göra 2,5% avkastning om året i 10 år på att köpa S&P 500 (tack vare utdelningar) om man har is i magen, men då får man vara beredd på ett par 50%-iga nedställ på vägen...
måndag 14 oktober 2013
Svar på en fråga
Jag fick frågan om man bör flytta pensionspengarna till "aktier, obligationer eller räntor" nu?
Mitt svar:
Jag kan/får inte rekommendera något, men personligen tycker jag att Brummer BMS är bästa stället för pensionspengar, särskilt i ett läge som nu när allting är dyrt (bl.a. aktier, fastigheter och obligationer). Om man just nu väljer mellan just aktier, obligationer och korta räntor skulle jag välja KORTA räntor, dvs s.k. penningmarknadsfonder eller helt enkelt bara tidslåsta pengar på bankkonto/depå enligt devisen +1% är bättre än -25%.
Mitt svar:
Jag kan/får inte rekommendera något, men personligen tycker jag att Brummer BMS är bästa stället för pensionspengar, särskilt i ett läge som nu när allting är dyrt (bl.a. aktier, fastigheter och obligationer). Om man just nu väljer mellan just aktier, obligationer och korta räntor skulle jag välja KORTA räntor, dvs s.k. penningmarknadsfonder eller helt enkelt bara tidslåsta pengar på bankkonto/depå enligt devisen +1% är bättre än -25%.
Fama, Hansen och Shiller får Riskbankspriset i ekonomi
ÄNTLIGEN!
Både Shiller och Fama är namn som följt mig sedan jag först hörde talas om dem på Handelshögskolan 1990. Fama oftast i kombination med "French" uttalat av en riktigt slapp mun med felaktigt sje-ljud och frånvaro av t-ljud "Fama enn Frensj"
Nu har de fått priset till Nobels minne för att de visat att aktier inte prisas helt rationellt utan kan påverkas av pssykologiska faktorer. Mitt examensarbete på skolan rörde samma ämne, med fokus på skogsaktier.
Både Shiller och Fama är namn som följt mig sedan jag först hörde talas om dem på Handelshögskolan 1990. Fama oftast i kombination med "French" uttalat av en riktigt slapp mun med felaktigt sje-ljud och frånvaro av t-ljud "Fama enn Frensj"
Nu har de fått priset till Nobels minne för att de visat att aktier inte prisas helt rationellt utan kan påverkas av pssykologiska faktorer. Mitt examensarbete på skolan rörde samma ämne, med fokus på skogsaktier.
Cirkulera, inget att se här
Mitt arbete går förstås vidare: Varje dag analyserar jag företag, besöker företagsledare, bygger modeller, gör omplaceringar i portföljen, funderar på makro, plöjer säljsidans analyser, läser Hussmann, lyssnar på Schiff, försöker pressa mig att hitta köpidéer osv. Jag verkar emellertid inte ha några bra idéer som går att tillämpa på uppsidan så som världen ser ut nu. Jag uppdaterar min lista över köpidéer som ska sättas i verket efter raset, men tills dess finns inget att göra. Slaget om framtidens avkastning står inte nu, mer än mentalt; det gäller att hålla ut tills det blir läge igen.
Alltså - cirkulera för här finns inget värt att se förrän marknaden har fallit rejält.
Uppdatering: normaliserad Shiller P/E är nu 29, dvs nästan 100% över det historiska snittet...
Alltså - cirkulera för här finns inget värt att se förrän marknaden har fallit rejält.
Uppdatering: normaliserad Shiller P/E är nu 29, dvs nästan 100% över det historiska snittet...
torsdag 12 september 2013
Det enda du behöver läsa idag
Stanley Druckenmiller:
Baissad och legendarisk hedgefondmiljardär som slutade för några år sedan pga att marknaden blivit konstig av QE. Några utdrag från intervjun:
I was good at looking around corners and protecting them. And this is much longer a timeframe, but it is the easiest lay-up I have ever seen of something we have got to address and a problem we have got to deal with
It is my belief that QE has subsidized all asset prices and when you remove that, the market will go down.
If you did not believe before the exit was going to be tough, the mere hint that maybe in three months, if the economy is good, we might go from $85 billion a month to buying $65 Billion a month, cause that kind of havoc and risk around the world./ How in the world does anyone think when the actual exit happens that prices are not going to respond? It is silly.
Baissad och legendarisk hedgefondmiljardär som slutade för några år sedan pga att marknaden blivit konstig av QE. Några utdrag från intervjun:
I was good at looking around corners and protecting them. And this is much longer a timeframe, but it is the easiest lay-up I have ever seen of something we have got to address and a problem we have got to deal with
It is my belief that QE has subsidized all asset prices and when you remove that, the market will go down.
If you did not believe before the exit was going to be tough, the mere hint that maybe in three months, if the economy is good, we might go from $85 billion a month to buying $65 Billion a month, cause that kind of havoc and risk around the world./ How in the world does anyone think when the actual exit happens that prices are not going to respond? It is silly.
torsdag 5 september 2013
Hur kan börsen hantera 3% i 10-åringen?
2,975% printade 10-åringen i USA alldeles nyss, driven högre av bl.a. dagens ISM för tjänstesektorn.
Huslåneräntan har stigit från 3,36% i december 2012 till 4,56% nu och ska man följa 10-åringen kommer huslåneräntan fortsätta uppåt. Ökade regleringskrav bidrar ytterligare till att driva husräntan högre. Vi har redan sett hur det har påverkat husmarknaden negativt i USA, men det mesta ligger framför oss eftersom ränterörelsen har varit så snabb.
Saker jag inte förstår är helt enkelt: Hur kan börskurserna stå emot det här?
Huslåneräntan har stigit från 3,36% i december 2012 till 4,56% nu och ska man följa 10-åringen kommer huslåneräntan fortsätta uppåt. Ökade regleringskrav bidrar ytterligare till att driva husräntan högre. Vi har redan sett hur det har påverkat husmarknaden negativt i USA, men det mesta ligger framför oss eftersom ränterörelsen har varit så snabb.
Saker jag inte förstår är helt enkelt: Hur kan börskurserna stå emot det här?
Trött på floskler
I morse var jag trött när jag gick upp trots att jag sovit lika länge som jag brukar. D-vitaminbrist? Det kanske är dags att börja knapra piller igen i väntan på våren?
På morgonmötet drabbades jag av en frånvarandekänsla, en alienering, ett ointresse för våra diskussioner om världen och marknaden. Jag kände bara att de andra oförtrutet pratade om marknaden som om de visste vad som drev den, om världen som om de hade en aning om vad som kommer hända och hur det kan påverka marknaden trots att vi alla bevisligen haft så fel så länge.
Jag uttrycker mig också ofta som om det både finns sanningar och att jag har lite koll på vilka dessa är - inte minst här på bloggen. Ibland slås jag ändå mer än annars av hur meningslöst det är. Just nu diskuterar vi saker som valet av ordförande till USAs centralbank och vad som kommer hända med penningtryckandet och vad det i sin tur får för effekt på tillväxt, aktier och räntor. Vi pratar om det tyska valet, om det förestående kriget i Syrien och hur allvarligt och utdraget det eventuellt blir, vilka länder som kan dras in och förstås huruvida riskaversion eller stimulanseffekten kommer överväga för ekonomi och börs. Vi pratar om skuldtaket i USA och om det kan vara så att ett krig gör det enklare att lyfta skuldtaket. Vi pratar om valutakrisen i Indien och om lånetillväxten i Kina är tillräcklig för att upprätthålla minst 7,5% BNP-tillväxt framöver. Vi pratar om hur den amerikanska husmarknaden tappar tempo.
Vi pratar däremot nästan inte alls om läckorna i Fukushima. Vi pratar absolut inte om t.ex. jordbävningar, meteoritnedslag, kollapsande pyramidspel, dåliga student- och billån i USA, svenska huspriser eller för den skull västvärldens och Japans totala skuldbördor. Vi pratar inte heller om USAs framtida ofinansierade budgetproblem i form av pensioner, hälsovård mm.
Vi pratar om att nu tar det fart igen, om att arbetslösa får jobb igen, kan låna mer och konsumera mer och att företagen därmed producerar mer, anställer fler, investerar mer. Vi pratar om att aktier är rimligt värderade, om att de ska upp mycket om den positiva ekonomiska spiralen tar fart - uppnår uthållig "flykthastighet". Ekonomer svänger sig ofta med uttryck lånade från fysiken för att få flumteorierna att låta vetenskapliga. Vi har förstås egentligen ingen aning om vad som sker eller kommer att ske; vi bara extrapolerar från en suddigt "nu" till ett något mindre suddigt närliggande "senare" och struntar i den riktiga "framtiden".
Just "nu" är Europakrisen över, banksystemet säkert, Japans statsskuld på snart 250% av BNP bortglömd. "Senare" gissar vi att vinsterna har stigit lite, att värderingsmultiplarna bibehållits, att aktier därmed stigit. Innan dess gissar vi att den nuvarande "korrektionen", dvs den lilla, kontrollerade nedgången som varat i några veckor förlängs precis lagom så vi kan köpa lite billigare än idag men utan att behöva bli rädda att nedgången skapar oro som föder sig själv och skickar ner marknaden på allvar.
Jag hatar det.
Det är meningslöst.
Marknaden och det ekonomiska systemet är enligt alla objektiva mått helt utom kontroll. Problemet som gör att omstarten dröjer är att alla styrande har all anledning att försöka få systemet att hålla bara en liten stund till. Man sparkar burken framför sig på vägen, men man blir aldrig av med den.
Innan det rasar på allvar, som 2002, som 2008 så kan jag helt enkelt inte investera på ett rimligt och normalt sätt. Att köpa aktier nu är som att plocka småmynt framför en ångvält. Det kan mycket väl gå bra. pengarna ligger på gatan. Det är gratis, känns bra, man har gott sällskap, det är kul, men så plötsligt fastnar fingrarna och risken är att man blir av med hela armen eller ännu värre. I den miljön kan jag bara inte fungera som investerare. Det är inte rätt mot mig och inte mot mina kunder. Jag komme rinte hålla på med det här mycket längre. 1 år, max 2.
Eller så ordnar det sig om jag äter mer D-vitamin. Och om det kraschar förstås... givet att jag inte just då gett upp och anslutit mig till myntplockarna.
På morgonmötet drabbades jag av en frånvarandekänsla, en alienering, ett ointresse för våra diskussioner om världen och marknaden. Jag kände bara att de andra oförtrutet pratade om marknaden som om de visste vad som drev den, om världen som om de hade en aning om vad som kommer hända och hur det kan påverka marknaden trots att vi alla bevisligen haft så fel så länge.
Jag uttrycker mig också ofta som om det både finns sanningar och att jag har lite koll på vilka dessa är - inte minst här på bloggen. Ibland slås jag ändå mer än annars av hur meningslöst det är. Just nu diskuterar vi saker som valet av ordförande till USAs centralbank och vad som kommer hända med penningtryckandet och vad det i sin tur får för effekt på tillväxt, aktier och räntor. Vi pratar om det tyska valet, om det förestående kriget i Syrien och hur allvarligt och utdraget det eventuellt blir, vilka länder som kan dras in och förstås huruvida riskaversion eller stimulanseffekten kommer överväga för ekonomi och börs. Vi pratar om skuldtaket i USA och om det kan vara så att ett krig gör det enklare att lyfta skuldtaket. Vi pratar om valutakrisen i Indien och om lånetillväxten i Kina är tillräcklig för att upprätthålla minst 7,5% BNP-tillväxt framöver. Vi pratar om hur den amerikanska husmarknaden tappar tempo.
Vi pratar däremot nästan inte alls om läckorna i Fukushima. Vi pratar absolut inte om t.ex. jordbävningar, meteoritnedslag, kollapsande pyramidspel, dåliga student- och billån i USA, svenska huspriser eller för den skull västvärldens och Japans totala skuldbördor. Vi pratar inte heller om USAs framtida ofinansierade budgetproblem i form av pensioner, hälsovård mm.
Vi pratar om att nu tar det fart igen, om att arbetslösa får jobb igen, kan låna mer och konsumera mer och att företagen därmed producerar mer, anställer fler, investerar mer. Vi pratar om att aktier är rimligt värderade, om att de ska upp mycket om den positiva ekonomiska spiralen tar fart - uppnår uthållig "flykthastighet". Ekonomer svänger sig ofta med uttryck lånade från fysiken för att få flumteorierna att låta vetenskapliga. Vi har förstås egentligen ingen aning om vad som sker eller kommer att ske; vi bara extrapolerar från en suddigt "nu" till ett något mindre suddigt närliggande "senare" och struntar i den riktiga "framtiden".
Just "nu" är Europakrisen över, banksystemet säkert, Japans statsskuld på snart 250% av BNP bortglömd. "Senare" gissar vi att vinsterna har stigit lite, att värderingsmultiplarna bibehållits, att aktier därmed stigit. Innan dess gissar vi att den nuvarande "korrektionen", dvs den lilla, kontrollerade nedgången som varat i några veckor förlängs precis lagom så vi kan köpa lite billigare än idag men utan att behöva bli rädda att nedgången skapar oro som föder sig själv och skickar ner marknaden på allvar.
Jag hatar det.
Det är meningslöst.
Marknaden och det ekonomiska systemet är enligt alla objektiva mått helt utom kontroll. Problemet som gör att omstarten dröjer är att alla styrande har all anledning att försöka få systemet att hålla bara en liten stund till. Man sparkar burken framför sig på vägen, men man blir aldrig av med den.
Innan det rasar på allvar, som 2002, som 2008 så kan jag helt enkelt inte investera på ett rimligt och normalt sätt. Att köpa aktier nu är som att plocka småmynt framför en ångvält. Det kan mycket väl gå bra. pengarna ligger på gatan. Det är gratis, känns bra, man har gott sällskap, det är kul, men så plötsligt fastnar fingrarna och risken är att man blir av med hela armen eller ännu värre. I den miljön kan jag bara inte fungera som investerare. Det är inte rätt mot mig och inte mot mina kunder. Jag komme rinte hålla på med det här mycket längre. 1 år, max 2.
Eller så ordnar det sig om jag äter mer D-vitamin. Och om det kraschar förstås... givet att jag inte just då gett upp och anslutit mig till myntplockarna.
onsdag 21 augusti 2013
Asienkrisen
1998 kraschade Asien. Många sydostasiatiska länders valutor kollapsade pga stora utlandslån och negativ handelsbalans. Sedan några år in på 2000-talet har ekonomierna i området tvärtom sett mycket hälsosammare ut än väst. Belåningsgraden var låg, handelsbalansen positiv, valutorna stabila, tillväxten hög. Det gäller i högsta grad de senate åren efter finanskrisen 2008.
Till nu.
Indiens och Indonesiens valutor har i år fallit kraftigt, liksom deras aktiebörser. QE har drivit upp den globala likviditeten och pengar i jakt på mer än den nollavkastning som stått till buds i väst har sökt sig till Asien. Dessa heta pengar har drivit spekulation i bostäder mm, medfört ökad skuldsättning, mer sårbar handelsbalans (mycket negativ i Indien) och gradvis, omärkligt, omformat ekonomierna till asiatiska versioner av PIIGS-länderna Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien; Asiatiska hängbukssvin.
Från FT idag
“We’re going into a period of stagnation in growth over the next couple of years,” said Fred Neumann, chief Asia economist at HSBC. “It was a sweet spot and that’s now coming to an end. Asian economies had an easy ride because they bought themselves growth through leverage. They should have used that time to carry out structural reforms. Instead they’ve used the cheap money and enjoyed the high growth rates. That opportunity has now gone.”
För väst betyder det här att det asiatiska ekonomiska dragloket i bästa fall kör på halvfart framöver. Vem ska vi sälja grävskopor till om Kina börjar konkurrera på allvar och köparna inte längre har råd med high end?
Till nu.
Indiens och Indonesiens valutor har i år fallit kraftigt, liksom deras aktiebörser. QE har drivit upp den globala likviditeten och pengar i jakt på mer än den nollavkastning som stått till buds i väst har sökt sig till Asien. Dessa heta pengar har drivit spekulation i bostäder mm, medfört ökad skuldsättning, mer sårbar handelsbalans (mycket negativ i Indien) och gradvis, omärkligt, omformat ekonomierna till asiatiska versioner av PIIGS-länderna Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien; Asiatiska hängbukssvin.
Från FT idag
“We’re going into a period of stagnation in growth over the next couple of years,” said Fred Neumann, chief Asia economist at HSBC. “It was a sweet spot and that’s now coming to an end. Asian economies had an easy ride because they bought themselves growth through leverage. They should have used that time to carry out structural reforms. Instead they’ve used the cheap money and enjoyed the high growth rates. That opportunity has now gone.”
För väst betyder det här att det asiatiska ekonomiska dragloket i bästa fall kör på halvfart framöver. Vem ska vi sälja grävskopor till om Kina börjar konkurrera på allvar och köparna inte längre har råd med high end?
tisdag 20 augusti 2013
Kina och kinas vinster kan växa snabbare än många tror - men det är inte självklart positivt
Spridda tankar efter lunchen igår
Lehmankrisen ligger delvis bakom gåtan med svag ekonomi men starka vinster i USA. När finanssystemet nästan kraschade och företagandet stod stilla pga brist på likviditet fick arbetsgivarna fritt mandat att rationalisera. Många arbetstillfällen outsourcades och lönehöjningarna hölls låga. 16 miljoner jobb försvann grovt räknat i väst och lika många skapades i öst. Vinstmarginalerna i USA steg till all time high, men försäljningen hölls uppe tack vare stimulanser (låga räntor, matkuponger mm). Shoppingen fortsatte alltså trots arbetslöshet och svag ekonomi.
I Kina var situationen nästan motsatt. Där var vinstmarginalerna rekordlåga och arbetsskapandet fortsatt högt. För varje år som går suger Kina även i sig av outsourcarnas know how. Hittills har Kinas snabba tillväxt varit mycket positiv för USA och Europa men om Kina kommer ikapp kunskapsmässigt så kommer landets företag börja knapra marknadsandelar – inte minst i Kina. Det kommer bli svårare för företag som Caterpillar och Atlas Copco att sälja sina produkter i Kina, men kanske även i resten av världen i takt med att förtroendet för kvaliteten på Kinesisk utrustning stiger.
Majoriteten idag tror att USA snart kommer in i en ordentlig tillväxtfas igen, att Europa förbättras från en låg nivå och att Kina saktar in. Uppsidan man hoppas på är att Europa går in i en självförstärkande positiv spiral och kanske återhämtar sig ännu lite snabbare än man just nu vågar räkna med samt att Kinas inbromsning blir mild.
Det contrarian som framkom på lunchen är att Kinas tillväxt kan bli klart bättre än väntat, trots kreditproblem, minskande befolkning och mindre shadow banking. Tillväxten skulle då komma från att kinesiska företag tar marknadsandelar och dessutom samtidigt stärker sina vinstmarginaler. Då kan det bli nästan precis tvärtemot consensus; Kina går bättre men USA och Europa går sämre än väntat, då exporten uteblir och tidigare outsourcingfördelar försvinner p.g.a. stigande prisläge i Kina. Vinstmarginalerna i väst kan då bli radikalt lägre än väntat och skulle passa in i Hussmans syn på mean reversion, dvs en normalisering av vinstmarginalerna som ligger åtminstone 70% över sina historiska genomsnitt i USA.
Sverige har stimulerat ekonomin och fått mycket mer medvind än de flesta inser. Skatterna har successivt sänkts under flera år samtidigt som räntorna fallit (utom faktiska boräntor precis på slutet), bostadspriserna fortsatt uppåt och ROT- och RUT-avdrag samt restaurangmomssänkning gett ytterligare drag. Sveriges ekonomi är också extremt exportberoende och oproportionerligt exponerat mot Kina och övriga Asien. Det har gynnat Sverige de senaste åren när övriga världen gått relativt svagt. Nu närmar sig emellertid Sveriges handelsbalans nollan för första gången sedan tidigt 90-tal vilket pekar på minskad konkurrenskraft för svensk industri. Sverige är både exportkänsligt och arbetslöshetskänsligt pga våra generösa arbetslöshetsersättningar. Det har sett bra ut för Sverige ovanligt länge, men det kan gå snabbt utför om exporten till Asien avstannar och arbetslösheten stiger.
Institutionella placerare har fokuserat mer och mer på ”quality”, på stabila bolag som växer lagom mycket och betalat högt för dessa. Många av dessa företag har stor exponering mot emerging markets (BRICS mm som har haft ett osedvanligt positivt decennium och drivit bra omsättning och resultat) vilket innebär att det egentligen inte är "quality" man har köpt utan ovetandes hamnat i emerging markets-beroende aktier. Som det ser ut nu så krisar Indien pga underskott och fallande valuta, Brasilien har inte lyckats studsa tillbaka till tidigare tillväxttal och Kina kan vara på väg mot en inbromsning, omställning av ekonomin från investering till konsumtion samt börjar ta marknadsandelar av internationella företag istället för att förse dem med en marknad. De stora kapitalallokerarna riskerar att tas helt på sängen av en placeringsmässig emerging markets-kris.
Det jag tar med mig från lunchen är lite nya tankar om mekanismerna för att nå lägre företagsvinster och aktievärderingar samt att det trots alla problem i Kina kanske finns en spännande väg att börja köpa aktier där. Trots 10% BNP-tillväxt per år står börsen på samma nivå som för 13 år sen och bara 33% högre än för 20 år sen (+1,4% per år). Det var förstås rejäla bubblor som låg bakom topparna 1993 och 2000 (för att inte tala om 2007 (börsen har fallit 2/3 sen dess), men det är väldigt länge som börsen gått sidledes nu medan ekonomin vuxit med 10% per år. Värderingarna ser också rimligare ut nu. 1999-2001 låg P/E-talet på 55-60, sju år senare på 45 och nu på 11. Man kan förstås inte lita på vinsterna och framtidsutsikterna är trots allt ganska osäkra i en korrupt planekonomi med spökstäder och dolda kreditförluster…
MEN om Kina faller ett snäpp tillsammans med USA och Europa så kanske det är i Kina man ska inleda sitt köpande.
Lehmankrisen ligger delvis bakom gåtan med svag ekonomi men starka vinster i USA. När finanssystemet nästan kraschade och företagandet stod stilla pga brist på likviditet fick arbetsgivarna fritt mandat att rationalisera. Många arbetstillfällen outsourcades och lönehöjningarna hölls låga. 16 miljoner jobb försvann grovt räknat i väst och lika många skapades i öst. Vinstmarginalerna i USA steg till all time high, men försäljningen hölls uppe tack vare stimulanser (låga räntor, matkuponger mm). Shoppingen fortsatte alltså trots arbetslöshet och svag ekonomi.
I Kina var situationen nästan motsatt. Där var vinstmarginalerna rekordlåga och arbetsskapandet fortsatt högt. För varje år som går suger Kina även i sig av outsourcarnas know how. Hittills har Kinas snabba tillväxt varit mycket positiv för USA och Europa men om Kina kommer ikapp kunskapsmässigt så kommer landets företag börja knapra marknadsandelar – inte minst i Kina. Det kommer bli svårare för företag som Caterpillar och Atlas Copco att sälja sina produkter i Kina, men kanske även i resten av världen i takt med att förtroendet för kvaliteten på Kinesisk utrustning stiger.
Majoriteten idag tror att USA snart kommer in i en ordentlig tillväxtfas igen, att Europa förbättras från en låg nivå och att Kina saktar in. Uppsidan man hoppas på är att Europa går in i en självförstärkande positiv spiral och kanske återhämtar sig ännu lite snabbare än man just nu vågar räkna med samt att Kinas inbromsning blir mild.
Det contrarian som framkom på lunchen är att Kinas tillväxt kan bli klart bättre än väntat, trots kreditproblem, minskande befolkning och mindre shadow banking. Tillväxten skulle då komma från att kinesiska företag tar marknadsandelar och dessutom samtidigt stärker sina vinstmarginaler. Då kan det bli nästan precis tvärtemot consensus; Kina går bättre men USA och Europa går sämre än väntat, då exporten uteblir och tidigare outsourcingfördelar försvinner p.g.a. stigande prisläge i Kina. Vinstmarginalerna i väst kan då bli radikalt lägre än väntat och skulle passa in i Hussmans syn på mean reversion, dvs en normalisering av vinstmarginalerna som ligger åtminstone 70% över sina historiska genomsnitt i USA.
Sverige har stimulerat ekonomin och fått mycket mer medvind än de flesta inser. Skatterna har successivt sänkts under flera år samtidigt som räntorna fallit (utom faktiska boräntor precis på slutet), bostadspriserna fortsatt uppåt och ROT- och RUT-avdrag samt restaurangmomssänkning gett ytterligare drag. Sveriges ekonomi är också extremt exportberoende och oproportionerligt exponerat mot Kina och övriga Asien. Det har gynnat Sverige de senaste åren när övriga världen gått relativt svagt. Nu närmar sig emellertid Sveriges handelsbalans nollan för första gången sedan tidigt 90-tal vilket pekar på minskad konkurrenskraft för svensk industri. Sverige är både exportkänsligt och arbetslöshetskänsligt pga våra generösa arbetslöshetsersättningar. Det har sett bra ut för Sverige ovanligt länge, men det kan gå snabbt utför om exporten till Asien avstannar och arbetslösheten stiger.
Institutionella placerare har fokuserat mer och mer på ”quality”, på stabila bolag som växer lagom mycket och betalat högt för dessa. Många av dessa företag har stor exponering mot emerging markets (BRICS mm som har haft ett osedvanligt positivt decennium och drivit bra omsättning och resultat) vilket innebär att det egentligen inte är "quality" man har köpt utan ovetandes hamnat i emerging markets-beroende aktier. Som det ser ut nu så krisar Indien pga underskott och fallande valuta, Brasilien har inte lyckats studsa tillbaka till tidigare tillväxttal och Kina kan vara på väg mot en inbromsning, omställning av ekonomin från investering till konsumtion samt börjar ta marknadsandelar av internationella företag istället för att förse dem med en marknad. De stora kapitalallokerarna riskerar att tas helt på sängen av en placeringsmässig emerging markets-kris.
Det jag tar med mig från lunchen är lite nya tankar om mekanismerna för att nå lägre företagsvinster och aktievärderingar samt att det trots alla problem i Kina kanske finns en spännande väg att börja köpa aktier där. Trots 10% BNP-tillväxt per år står börsen på samma nivå som för 13 år sen och bara 33% högre än för 20 år sen (+1,4% per år). Det var förstås rejäla bubblor som låg bakom topparna 1993 och 2000 (för att inte tala om 2007 (börsen har fallit 2/3 sen dess), men det är väldigt länge som börsen gått sidledes nu medan ekonomin vuxit med 10% per år. Värderingarna ser också rimligare ut nu. 1999-2001 låg P/E-talet på 55-60, sju år senare på 45 och nu på 11. Man kan förstås inte lita på vinsterna och framtidsutsikterna är trots allt ganska osäkra i en korrupt planekonomi med spökstäder och dolda kreditförluster…
MEN om Kina faller ett snäpp tillsammans med USA och Europa så kanske det är i Kina man ska inleda sitt köpande.
måndag 19 augusti 2013
Guld
Jag köpte ju som bekant guld kring midsommar. Jag betalade 125,01 USD för GLD-etf:n. igår stängde den på 132,60 och USD-kursen är ungefär densamma som när jag köpte.
Det är en trevlig start, 6% är ändå alltid 6%, men jag vill ändå påpeka att jag hellre ser att guld faller kraftigt innan det stiger mer för jag vill egentligen köpa mer.
Min plan är inte att tjäna något som ö.h.t. liknar "normal" avkastning på guldet. Jag bryr mig inte om 10 eller 20 procent. Jag vill tjäna 100% på att saker blir helt annorlunda än de flesta tror. Paulssons tråkiga guldsituation kom som en hjälpande hand på vägen att komma in i trejden men jag vill se ännu mer likvidering och pisksnärt lägre och högre i guldet.
Det är en trevlig start, 6% är ändå alltid 6%, men jag vill ändå påpeka att jag hellre ser att guld faller kraftigt innan det stiger mer för jag vill egentligen köpa mer.
Min plan är inte att tjäna något som ö.h.t. liknar "normal" avkastning på guldet. Jag bryr mig inte om 10 eller 20 procent. Jag vill tjäna 100% på att saker blir helt annorlunda än de flesta tror. Paulssons tråkiga guldsituation kom som en hjälpande hand på vägen att komma in i trejden men jag vill se ännu mer likvidering och pisksnärt lägre och högre i guldet.
Ett positivt baissetecken som inte ska underskattas...
... är att intresset från min sida att uppdater bloggen och intresset från mina få läsare att ta sig hit för att läsa inläggen är på mycket låga nivåer.
Beware.
Tänk noga igenom vad dina premisser för att vara lång marknaden just nu är och vad din plan för att gå ur är - Om du ö.h.t. har någon sådan plan eller tror att du orkar köra Buy and Hold genom hela den framtida baissen som ju kommer någon gång.
Beware.
Tänk noga igenom vad dina premisser för att vara lång marknaden just nu är och vad din plan för att gå ur är - Om du ö.h.t. har någon sådan plan eller tror att du orkar köra Buy and Hold genom hela den framtida baissen som ju kommer någon gång.
Hussman är minst lika negativ som tidigare. Jag också.
I dagens Hussman Weekly varnar han för att den spekulativa toppen är bruten: räntekänsliga aktier tappar, marknaden har tappat bredd och branscher som tidigare ledde marknaden uppåt har gett upp sitt ledarskap. Han citerar sig själv från oktober 2007 då han varnade investerare ”att de måste vara beredda att ha samma exponering genom en hel bear market som de har nu om de inte passar på att sälja omgående”. Samma signaler och varning gäller även nu.
Han påpekar att han inte tror att 100 års marknadshistorik plötsligt har blivit irrelevant bara för att marknaden låtit sig luras att bli mer konfident av QE, trots att QE inte har någon teoretisk eller historisk koppling till aktiemarknaden. Visst, han har varnat i över ett år utan framgång, men det betyder ändå inte att spelreglerna har ändrats – bara att utgången har skjutits upp.
Han påpekar att han inte tror att 100 års marknadshistorik plötsligt har blivit irrelevant bara för att marknaden låtit sig luras att bli mer konfident av QE, trots att QE inte har någon teoretisk eller historisk koppling till aktiemarknaden. Visst, han har varnat i över ett år utan framgång, men det betyder ändå inte att spelreglerna har ändrats – bara att utgången har skjutits upp.
måndag 12 augusti 2013
Hokus Pokus fili... Hindenburg
Eftersom "alla" nämner Hindenburg Omen nuförtiden så citerar jag Cantor med följande från dagens mail:
With the latest market rally, the Omens are flaring up again. There have been 5 Omens triggered out of the past 8 trading sessions (your data may vary - we're using the same sources we've always used for historical data). That's actually the closest-grouped cluster since early November 2007.
It's extremely rare to see as many Omens occurring together as we've seen over the past 50 days. The last time was prior to the bear market in 2007. The time before that was prior to the bear market in 2000.
With the latest market rally, the Omens are flaring up again. There have been 5 Omens triggered out of the past 8 trading sessions (your data may vary - we're using the same sources we've always used for historical data). That's actually the closest-grouped cluster since early November 2007.
It's extremely rare to see as many Omens occurring together as we've seen over the past 50 days. The last time was prior to the bear market in 2007. The time before that was prior to the bear market in 2000.
Några notes från Hussman
Tror du på QE - att det kan lyfta börsen? Läs då det här:
Investors appear to be relying on a dramatic overestimate of the correlation between the level of the monetary base and the S&P 500, where no meaningful cyclical correlation exists historically. Indeed, even including data since 2009, the correlation between changes (absolute or percent) in the monetary base and changes in the S&P 500 is slightly negative for every horizon of 6 years or less.
Kalla fötter? Om du vet med dig att du ibland haft en tendens att sälja efter att marknaden har rasat (2002, 2008) trots att du egentligen tror på en Buy and Hold-ansats i dina investeringar... läs då det här:
Buy and Hold som investeringsstrategi (alternativt BTFD - Buy The Fucking Dip) har funkat bra historiskt (hundra år) - inte lika bra som att köpa billigt och sälja dyrt (KBSD; t.ex. på Shiller P/E) men fortfarande mycket bra. B&H är en historiskt testad och fungerande strategi. Det är även strategin KBSD, t.o.m. ännu bättre än B&H.
Om man ska byta mellan två historiskt välfungerande investeringsmodeller som B&H och KBSD så är det från den som gått bra de senaste åren till den som gått relativt dåligt samma period; om den som gått relativt dåligt ska fortsätta att fungera över tid måste den ju hämta sig relativt den andra... och samtidigt ska modellen som fungerat ovanligt bra de senaste åren tappa lite mark för att komma ned till sitt genomsnitt.
Just nu har man en unik möjlighet att byta från Buy and Hold som de senaste 4-5 åren fungerat sjukt bra till KBSD som de senaste 4-5 åren fungerat dåligt och spektakulärt dåligt de senaste 1-2 åren. Med tanke på att KBSD över tiden (10 år, 20 år, 50 år, 100 år) har outperformat B&H stort och torde fortsätta göra det (det är både intellektuellt och statistiskt sett rimligt) så måste KBSD göra en signifikant comeback i förhållande till B&H de kommande åren. Om man någonsin ska byta modell så är det nu... och det är från B&H till KBSD.
Med ett marginaljusterat Shiller P/E-tal på 29 är USA-börsen enkelt räknat 100% övervärderad. Det är svårt att tänka sig mycket bättre läge att i lugn och ro Sälja Dyrt innan nedgången får fart och paniken utbryter.
...
Ovanpå allt detta har vi sen frågan om ekonomin, fundamenta... Det är en helt annan sak, men jag tror att även den kommer både utgöra en trigger för nedgången och dras med i fallet ytterligare.
Jag är redo. Jag är kort. Jag har guld.
Investors appear to be relying on a dramatic overestimate of the correlation between the level of the monetary base and the S&P 500, where no meaningful cyclical correlation exists historically. Indeed, even including data since 2009, the correlation between changes (absolute or percent) in the monetary base and changes in the S&P 500 is slightly negative for every horizon of 6 years or less.
Kalla fötter? Om du vet med dig att du ibland haft en tendens att sälja efter att marknaden har rasat (2002, 2008) trots att du egentligen tror på en Buy and Hold-ansats i dina investeringar... läs då det här:
Buy and Hold som investeringsstrategi (alternativt BTFD - Buy The Fucking Dip) har funkat bra historiskt (hundra år) - inte lika bra som att köpa billigt och sälja dyrt (KBSD; t.ex. på Shiller P/E) men fortfarande mycket bra. B&H är en historiskt testad och fungerande strategi. Det är även strategin KBSD, t.o.m. ännu bättre än B&H.
Om man ska byta mellan två historiskt välfungerande investeringsmodeller som B&H och KBSD så är det från den som gått bra de senaste åren till den som gått relativt dåligt samma period; om den som gått relativt dåligt ska fortsätta att fungera över tid måste den ju hämta sig relativt den andra... och samtidigt ska modellen som fungerat ovanligt bra de senaste åren tappa lite mark för att komma ned till sitt genomsnitt.
Just nu har man en unik möjlighet att byta från Buy and Hold som de senaste 4-5 åren fungerat sjukt bra till KBSD som de senaste 4-5 åren fungerat dåligt och spektakulärt dåligt de senaste 1-2 åren. Med tanke på att KBSD över tiden (10 år, 20 år, 50 år, 100 år) har outperformat B&H stort och torde fortsätta göra det (det är både intellektuellt och statistiskt sett rimligt) så måste KBSD göra en signifikant comeback i förhållande till B&H de kommande åren. Om man någonsin ska byta modell så är det nu... och det är från B&H till KBSD.
Med ett marginaljusterat Shiller P/E-tal på 29 är USA-börsen enkelt räknat 100% övervärderad. Det är svårt att tänka sig mycket bättre läge att i lugn och ro Sälja Dyrt innan nedgången får fart och paniken utbryter.
...
Ovanpå allt detta har vi sen frågan om ekonomin, fundamenta... Det är en helt annan sak, men jag tror att även den kommer både utgöra en trigger för nedgången och dras med i fallet ytterligare.
Jag är redo. Jag är kort. Jag har guld.
Och så har vi dagens Hussman som anti-JPM
Two weeks ago, the blue-chip S&P 500 index advanced to a Shiller P/E of 24.6 (S&P 500 divided by the 10-year average of inflation-adjusted earnings). Notably, even using 10-year averaging, the implied profit margin embedded into Shiller earnings is about 18% above the historical norm. On normal profit margins, the Shiller P/E would now be at an even more extreme 29. Jim Chanos notes that more stocks are trading above three times book value today than at the 2000 market peak, which is largely because of a speculative runup in secondary issues. Indeed, small cap stocks and over-the-counter Nasdaq stocks have outpaced even the S&P 500 in recent months. Last week, Barron’s magazine bubbled “this is a golden era for initial public offerings,” describing the IPO market as “white hot,” featuring a flood of new offerings – mainly small cap growth ventures.
All of this enthusiasm seems rather encouraging, unless one is familiar with market history, in which case one has to wince at the almost creepy re-emergence of these speculative hallmarks, in sequence. A couple of weeks ago, I quoted the words of former NYSE Chairman Bernard Lasker just before the 1969-1970 market plunge, but I slightly abridged the quote. Here’s a longer version:
“I can feel it coming…. a whole new round of disastrous speculation, with all the familiar stages in order – a blue-chip boom, then a fad for secondary issues, then an OTC play, then another garbage market in new issues and finally the inevitable crash. I don’t know when it will come but I can feel it coming and, damn it, I don’t know what to do about it.”
All of this enthusiasm seems rather encouraging, unless one is familiar with market history, in which case one has to wince at the almost creepy re-emergence of these speculative hallmarks, in sequence. A couple of weeks ago, I quoted the words of former NYSE Chairman Bernard Lasker just before the 1969-1970 market plunge, but I slightly abridged the quote. Here’s a longer version:
“I can feel it coming…. a whole new round of disastrous speculation, with all the familiar stages in order – a blue-chip boom, then a fad for secondary issues, then an OTC play, then another garbage market in new issues and finally the inevitable crash. I don’t know when it will come but I can feel it coming and, damn it, I don’t know what to do about it.”
JP Morgan om varför det är stor uppsida kvar
1. P/E-talet (forward) kan öka från 12.2 till 13 och varför inte ännu mer nu när "a) PMIs are accelerating – with positive internals, b) flows are starting to support equities and c) European policymakers, both BoE and ECB, are in essence suggesting that there will be no monetary tightening for at least the next 2-3 years from here"
2. Vinsterna kan öka mer än väntat; nästa års vinsttillväxt kanske blir närmare 30% än väntade 14%.
=> JP Morgan spekulerar i att Europa kan ta igen hälften av S&Ps outperformance på 56% kommande 1-2 år
Från JP Morgan
• It appears that the bullishness on Europe has rapidly become a fully consensus call by the sell side. Eurozone equities have been the best performing region over the past month, with Banks the leading sector, at +20%. Still, we find that investors are less comfortable with this view. Many we speak with struggle to see any meaningful earnings growth in the region and don’t believe Euro equities are attractively priced anymore, given the recent rerating.
• We think both earnings and P/Es could be the source of further gains as: 1) Consensus is looking for 14% EPS growth for Eurozone in ’14, following 0% growth rate this year. This forecast might appear demanding at face value, but typically real GDP growth rate of 1% was the threshold at which profit margins start to expand. Our economists expect Euro area to achieve this run rate by Q4 of this year.
• In addition, we note that leverage was much greater around the inflection point in earnings. In the past 3 instances when Euro earnings growth rate moved from negative to positive, in ’94, ’03 and in ’10, the rebound in the EPS growth was at least +30% or more. The largest contribution to EPS growth tended to come from Financials and Discretionary. If JPM projections of a turn to positive Eurozone real GDP growth next year are correct, the upswing in earnings could be much greater than what consensus is currently factoring in.
• 2) Can P/E multiple rerate further from the current 12.2x forward? P/Es are positively correlated to PMI levels and to their momentum. PMI at 50+ calls for P/E closer to 13x.
• Furthermore, at some point in every cycle the multiple typically moves to a premium to historical. When can that happen? Why not now, as: a) PMIs are accelerating – with positive internals, b) flows are starting to support equities and c) European policymakers, both BoE and ECB, are in essence suggesting that there will be no monetary tightening for at least the next 2-3 years from here => a recipe for P/E rerating.
• Eurozone equities have underperformed the US ones by 56% since the end of 2009. Potential for the start of the upswing in earnings plus 5-10% higher P/Es from here suggest that perhaps half of this gap could close over the next 1-2 years.
• We upgraded Europe to OW on 15th July – see report, and reiterate key ways to position for the European recovery trade through Autos, Banks, Value style, as well as the JPDEUEZR and JPDEUUKR baskets. We also reiterate our June’s upgrade of Mining
2. Vinsterna kan öka mer än väntat; nästa års vinsttillväxt kanske blir närmare 30% än väntade 14%.
=> JP Morgan spekulerar i att Europa kan ta igen hälften av S&Ps outperformance på 56% kommande 1-2 år
Från JP Morgan
• It appears that the bullishness on Europe has rapidly become a fully consensus call by the sell side. Eurozone equities have been the best performing region over the past month, with Banks the leading sector, at +20%. Still, we find that investors are less comfortable with this view. Many we speak with struggle to see any meaningful earnings growth in the region and don’t believe Euro equities are attractively priced anymore, given the recent rerating.
• We think both earnings and P/Es could be the source of further gains as: 1) Consensus is looking for 14% EPS growth for Eurozone in ’14, following 0% growth rate this year. This forecast might appear demanding at face value, but typically real GDP growth rate of 1% was the threshold at which profit margins start to expand. Our economists expect Euro area to achieve this run rate by Q4 of this year.
• In addition, we note that leverage was much greater around the inflection point in earnings. In the past 3 instances when Euro earnings growth rate moved from negative to positive, in ’94, ’03 and in ’10, the rebound in the EPS growth was at least +30% or more. The largest contribution to EPS growth tended to come from Financials and Discretionary. If JPM projections of a turn to positive Eurozone real GDP growth next year are correct, the upswing in earnings could be much greater than what consensus is currently factoring in.
• 2) Can P/E multiple rerate further from the current 12.2x forward? P/Es are positively correlated to PMI levels and to their momentum. PMI at 50+ calls for P/E closer to 13x.
• Furthermore, at some point in every cycle the multiple typically moves to a premium to historical. When can that happen? Why not now, as: a) PMIs are accelerating – with positive internals, b) flows are starting to support equities and c) European policymakers, both BoE and ECB, are in essence suggesting that there will be no monetary tightening for at least the next 2-3 years from here => a recipe for P/E rerating.
• Eurozone equities have underperformed the US ones by 56% since the end of 2009. Potential for the start of the upswing in earnings plus 5-10% higher P/Es from here suggest that perhaps half of this gap could close over the next 1-2 years.
• We upgraded Europe to OW on 15th July – see report, and reiterate key ways to position for the European recovery trade through Autos, Banks, Value style, as well as the JPDEUEZR and JPDEUUKR baskets. We also reiterate our June’s upgrade of Mining
fredag 2 augusti 2013
Sommarstiltje... och melt-up
För mig är det dock melt-down. Min ekonomi smälter ihop som en glass på stranden. Livet som kort är nasty, brutish and...short.
Jag kan se uppsidan. Jag kan se att det finns en massa outnyttjad arbetskraft och stor uppsida till gamla highs (som uppenbarligen gick att nå för flera år sedan trots färre människor och mindre centralbalansräkningar och mindre lån och pengar generellt). Världen växer alltid och teknologin/produktivitetsförutsättningarna ackumuleras hela tiden. Det blir mer folk, mer (industri)kapital och mer pengar i omlopp för varje år.
Det ska leda till högre börstoppar också.
Även om USA har rekordmarginaler i sin företagssektor, vilket antagligen inte är uthålligt, så ser det helt annorlunda ut i Europa och Sverige för den delen. Här kan det finnas 20% uppsida på marginalerna utan att se direkt konstigt ut. Arbetslösheten är också mycket högre här och t.ex. bilförsäljningen (som ser ut att ha gjort en liten krok uppåt på sistone) har mycket långt kvar till gamla toppar.
Kort sagt så ser jag argumenten för 30% uppsida på börsen.
Å andra sidan har vi fem års börshausse bakom oss, OMX-index står 125% högre än botten 2008 och sen tillkommer utdelningar, OMX är upp 50% bara sedan botten 2011 och har dessutom i den senaste skjutsen uppåt rusat 13% på bara drygt en månad. Bortglömd är redan junikorrektionen på -12%, aprilkorrektionen på -6%, för att inte tala om vårkorrektionen 2012 på -16,5% innan Draghi räddade Europa och världen.
Även om haussen fortsätter så kommer det komma en liten korrektion på 5-15% igen och det är mer sannolikt att den kommer snarare än senare. De kommer helt enkelt lite då och då.
Frågan är om jag ska täcka mig då... men känner jag mig själv så gör jag inte det för jag är fortfarande rädd att missa den riktiga nedgången - den som överraskar alla, den som drivs av deleveraging, kanske av högre marknadsräntor som gör att husmarknaden slukar all tillgänglig konsumtionskraft, den som börjar försiktigt men knuffar dominobricka efter dominobricka i en fallande spiral av minskande konsumtion, fallande försäljning och marginaler, ökande arbetslöshet, ökat sparbehov och runt igen varv efter varv, boostat av tvångsförsäljningar på de finansiella marknaderna och negativ förmögenhetseffekt.
Jodå, jag är lika baissig fortfarande, precis i linje med Hussman:
We don't alter our discipline and strategy just because it's frustrating to follow at the moment
The euphoric and overextended advance… simply increases the depth of the likely losses (ahead)
Remember euphoria and "resilience to corrections" are part of the (topping out) process
Jag kan se uppsidan. Jag kan se att det finns en massa outnyttjad arbetskraft och stor uppsida till gamla highs (som uppenbarligen gick att nå för flera år sedan trots färre människor och mindre centralbalansräkningar och mindre lån och pengar generellt). Världen växer alltid och teknologin/produktivitetsförutsättningarna ackumuleras hela tiden. Det blir mer folk, mer (industri)kapital och mer pengar i omlopp för varje år.
Det ska leda till högre börstoppar också.
Även om USA har rekordmarginaler i sin företagssektor, vilket antagligen inte är uthålligt, så ser det helt annorlunda ut i Europa och Sverige för den delen. Här kan det finnas 20% uppsida på marginalerna utan att se direkt konstigt ut. Arbetslösheten är också mycket högre här och t.ex. bilförsäljningen (som ser ut att ha gjort en liten krok uppåt på sistone) har mycket långt kvar till gamla toppar.
Kort sagt så ser jag argumenten för 30% uppsida på börsen.
Å andra sidan har vi fem års börshausse bakom oss, OMX-index står 125% högre än botten 2008 och sen tillkommer utdelningar, OMX är upp 50% bara sedan botten 2011 och har dessutom i den senaste skjutsen uppåt rusat 13% på bara drygt en månad. Bortglömd är redan junikorrektionen på -12%, aprilkorrektionen på -6%, för att inte tala om vårkorrektionen 2012 på -16,5% innan Draghi räddade Europa och världen.
Även om haussen fortsätter så kommer det komma en liten korrektion på 5-15% igen och det är mer sannolikt att den kommer snarare än senare. De kommer helt enkelt lite då och då.
Frågan är om jag ska täcka mig då... men känner jag mig själv så gör jag inte det för jag är fortfarande rädd att missa den riktiga nedgången - den som överraskar alla, den som drivs av deleveraging, kanske av högre marknadsräntor som gör att husmarknaden slukar all tillgänglig konsumtionskraft, den som börjar försiktigt men knuffar dominobricka efter dominobricka i en fallande spiral av minskande konsumtion, fallande försäljning och marginaler, ökande arbetslöshet, ökat sparbehov och runt igen varv efter varv, boostat av tvångsförsäljningar på de finansiella marknaderna och negativ förmögenhetseffekt.
Jodå, jag är lika baissig fortfarande, precis i linje med Hussman:
We don't alter our discipline and strategy just because it's frustrating to follow at the moment
The euphoric and overextended advance… simply increases the depth of the likely losses (ahead)
Remember euphoria and "resilience to corrections" are part of the (topping out) process
tisdag 23 juli 2013
Så bra det kan bli?
Ingen rädsla (VIX)
.
Räntan upp eller ner (US 10yr)
OMX fortsatt upp?
VIX kan knappast gå lägre, men det kanske räcker med att den håller sig i ett lågt intervall för att ge stöd åt börsen. Jag tycker det ser läskigt ut.
Är räntan i USA på väg upp? Jag tror det. Snacket om QE tapering kanske har avtagit just nu, men det kommer tillbaka och då fortsätter räntan upp efter den här rekylen (tänk på att QE antagligen inte ska ökas utan minska, oljepriset stiger, bensinpriset stiger)
OMX står väldigt högt sett över de senaste 6 åren. Det krävs inte mycket oro i världen för att ge en rekyl nedåt. Eller så fortsätter vansinnet ett tag till. Har det gått att bygga luftslott så här länge går det nog ett tag till, men jag tänker inte chansa på det. Min domedagstrade är på: Lång XACT BEAR och lång GLD (guld-ETF)
.torsdag 20 juni 2013
Köper guld
Köper GLD ETF i USA. Nu har det fallit tillräckligt för att doppa tån i guldvattnet igen tycker jag.
onsdag 19 juni 2013
Kina -13,5% sedan februari highs
Visserligen kör Kina ganska tight med sin penningpolitik, USA extremt lätt och Europa mittimellan och aktiemarknaderna beter sig konsekvent med det, men Kinas ekonomiska tillväxt utgör samtidigt fundamentet för vinsterna i övriga världen.
Hur länge håller korthuset (dvs de globala aktiemarknaderna - inte minst USAs)?
fredag 14 juni 2013
Bob köper på dips resten av året, men SEN kommer RASET
Det viktigaste ur Bob Janjuahs senaste marknadsbrev:
6 – So for me, ‘tapering’ is going to happen. It will be gentle, it will be well telegraphed, and the key will be to avoid a major shock to the real economy. But the Fed is NOT going to taper because the economy is too strong or because we have sustained core (wage) inflation, or because we have full employment - none of these conditions will be seen for some years to come. Rather, I feel that the Fed is going to taper because it is getting very fearful that it is creating a number of significant and dangerous leverage driven speculative bubbles that could threaten the financial stability of the US. [och därmed hotar även förtroendet för Fed självt och i längden Feds självständighet]
10 - Crucially I suspect that the Fed will be so conflicted/whip-sawed by, and suitably vague in its response to data that it ends up watering down its tapering message a little too often and a little too much, thus encouraging one or two more rounds of ‘buying the dip’.
As of today, my best guess is at least one major dip around Q2/Q3 (we may be in the middle of it now) as we seek more clarity around all of these drivers. My initial line in the sand for this dip is around S&P at 1530 and my major line is at S&P at 1450. A weekly close below 1450 S&P, in particular, would be extremely bearish. But I expect at least one more major buying of the dip come (late) Q3/Q4.I would not be surprised if we saw the S&P not just back up in the high 1600s, but perhaps even a 100 points higher (close to 1800!) before the next major bear market begins.
We are (I think) in a new volatility paradigm now. Cash will increasingly become King over the next year, even if I do still expect another round or two of dips that get bought during this period.
*************************
Bob's World: Repricing the world - Teppered out?
A – At best I give myself 5 out of 10 in terms of the accuracy of my main tactical call detailed in the above note. The S&P rallied to 1597 in early April, and then sold off 63 points (4%) to 1534 in Q2 before recovering. I was looking for a 5% to 10% sell-off from 1575 to around 1450/1475.
B – I score myself more highly for the 2nd key call I made back in March, which was that once we cleared a consecutive weekly close above 1575 in the S&P, we’d see new nominal all-time highs with the S&P trading in the high 1600s. I had thought we’d get there in Q3, but as it happens we have seen a (to date) Q2 high print of 1687 (22nd May). So maybe that deserves 7 out of 10? My sense that positioning and sentiment was set-up to get to extremes and chase/buy any dip seems to have played out pretty well.
C – The 3rd and last main call I made was that – based on (poor) fundamentals, (in my view) dangerously loose global central bank policy settings, increasing complacency towards risk and blind faith in central bank ‘puts’ amongst investors, and the sense that positioning and sentiment can and needs to be at (even more) absolute extremes as a pre-condition to any major market move – it would not be until late 2013 or early 2014 before we see the onset of the next major (-25% to -50%) bear market. Time will reveal all on this call, but for now I continue to hold this view.
D – To clarify further, I feel that the current dip that began with the S&P at 1687 in late-May, sparked by moves in rates and rates volatility in Japan and by the Fed ‘taper’ talk, is not the big one. Risk became way overbought from late 2012 and through the first 5 months of 2013, so a 5% to 10% correction (see A above) in, for example, the S&P (from 1687) should and will, I think, be considered normal and healthy – and will be a dip that is also bought (into C above)
Of course things change all the time and I would have to be an (even bigger than usual) idiot to ignore all the Fed ‘taper’ and Japan talk. Here is what I think matters:
1 – There can be no doubt in my view that the global growth, earnings, incomes and fundamental story remains very subdued. But at the same time financial markets, hooked on central bank ‘heroin’, have created an enormous and – in the long run – untenable gap between themselves and the real economy’s fundamentals. This gap is getting to dangerous levels, with positioning, sentiment, speculation, margin and leverage running at levels unseen since 2006/2007.
2 – The Fed knows all this. The Fed also knows that it was held at least partially responsible for creating and blowing up the bubble that burst spectacularly upon us all in 2007/2008. But very importantly, the Fed now has explicit and pretty much full responsibility for regulation of the banking and financial sector.
3 – As such, and as discussed by Jeremy Stein in February (remember, Mr. Stein is a Member of the Board of Governors of the Fed), the Fed now de facto has a new duel mandate based on (the trade-off between) what I’d call Nominal GDP (or macro-economic stability), and Financial Sector Stability (or what I’d simply label as system-wide ‘leverage’ levels).
4 – This means first and foremost that while growth, inflation and unemployment all matter a great deal, the Fed cannot now either allow, or be perceived to allow, the creation of any kind of excessive leverage driven speculative (asset) bubbles which, if they collapse, go on to threaten the financial stability of the US. Imagine if this Fed were to allow a major asset bubble to blow up and then burst anytime soon (say within the next two or three years). This time round Congress and the people of the US would be able to place the entire blame on the Fed – probably with some justification – and, if the fallout approached anything like that seen in 2008, then it would mean, in my view, the end of the Fed as we currently know it.
5 – Turkey’s do not vote for Christmas, nor is Chairman Bernanke or any other member of the Fed willing, in my view, to take such a risk. Back in Greenspan’s day he could always blame asset bubbles on someone else – even though leverage either in and/or facilitated by the banking/finance sector is always at the heart of every asset bubble. But this get-out has now explicitly been removed from the list of options open to the Fed going forward.
6 – So for me, ‘tapering’ is going to happen. It will be gentle, it will be well telegraphed, and the key will be to avoid a major shock to the real economy. But the Fed is NOT going to taper because the economy is too strong or because we have sustained core (wage) inflation, or because we have full employment - none of these conditions will be seen for some years to come. Rather, I feel that the Fed is going to taper because it is getting very fearful that it is creating a number of significant and dangerous leverage driven speculative bubbles that could threaten the financial stability of the US. In central bank speak, the Fed has likely come to the point where it feels the costs now outweigh the benefits of more policy.
7 - As part of this, the lack of sustainable growth in the US (much above the weak trend growth of 1% to 2% pa in real GDP which has been the case for some years now) is very telling. And, while I can’t be 100% certain, at least some members of the Fed and other central bankers must be looking with concern at recent developments in Japan whereby the BoJ’s independence has, for all practical purposes, been consigned to history, and which has a two decade head start with respect to QE. At least some members of the Fed may be worrying about the future of the Fed and the US if they persist with treating emergency and highly experimental policy settings as the new normal.
8 – The Fed will hope that markets heed its message and that we gradually, through the normalization of yields (in the belly of the curve) and rates volatility (higher!), move aggressively over optimistic financial market asset valuations somewhat closer to what is justified by rational and sustainable real economic fundamental metrics. Rather than being based on some circular and self-serving ‘risk premium’ delusion, which is almost completely predicated on the bogus time-inconsistent assumption of a continuous and never to be removed Fed/central bank put on yields and rates volatility.
9 – The sad likelihood is that markets – which are suffering from an acute form of Stockholm Syndrome - will listen and react too little too late. This could give us the large 25% to 50% bear market I expect to see beginning in late 2013 or early 2014, rather than a more gradual correction. In part, this is because markets will not believe – until it is too late – that the Fed is actually taking away its goodies. Further, it’s because positioning and sentiment among investors just always seems to go to extremes, way beyond most rational expectations, before they correct in spectacular style. Think Chuck Prince and his dancing shoes.
10 - Crucially I suspect that the Fed will be so conflicted/whip-sawed by, and suitably vague in its response to data that it ends up watering down its tapering message a little too often and a little too much, thus encouraging one or two more rounds of ‘buying the dip’. This would reflect the new dual FED mandate and because we are living through an enormous and never seen before global policy ‘experiment’. Furthermore, we are probably going to see Bernanke be replaced come January 2014. I don’t actually think it matters who will replace him – anyone different is a risk and a new uncertainty for the market. In the unlikely event that Bernanke signs up for another term, I don't think that the coming shifts and changes will be reversed, but I tend to feel that the transition phase would be a little less fraught with risk and volatility, as Chairman Bernanke has credibility and the confidence of the market.
11 – So, going back to C & D above, we can certainly see a dip or two between now and the final top/the final turn. But it may take until 2014 (Q1?) before we get the true onset of a major -25% to -50% bear market in stocks. We also need to be cognizant of the Abe/BoJ developments. Along with the Fed, ‘Japan’ is one of the two major global risk reward drivers. The ECB response to (core) deflation and the German elections, and weakening Chinese & EM growth and the indebtedness of China & EM, will also matter a great deal.
As of today, my best guess is at least one major dip around Q2/Q3 (we may be in the middle of it now) as we seek more clarity around all of these drivers. My initial line in the sand for this dip is around S&P at 1530 and my major line is at S&P at 1450. A weekly close below 1450 S&P, in particular, would be extremely bearish. But I expect at least one more major buying of the dip come (late) Q3/Q4.I would not be surprised if we saw the S&P not just back up in the high 1600s, but perhaps even a 100 points higher (close to 1800!) before the next major bear market begins. It depends on who says what, and on the levels of extreme speculation and leverage. In other words, did we collectively learn our lesson from the events leading up to and including the global 07/08 crash? My 25+ years in financial markets lead me to believe, sadly, that the answer is almost certainly NO.
What I do know is that the longer we wait and the longer we put our faith in a set of time-inconsistent policies the greater the fallout will be from the forced unwind of the resulting speculative leverage extreme. This would come once the cost and availability of capital (i.e., rates volatility) ‘normalizes’. It would follow current policies that seek to force a mis-allocation of capital by mis-pricing the cost and availability of capital. I am confident that view is a correct read of the current state of affairs . And I think the Fed is telling us that they know this too. Ignoring this seemingly transparent signal from the Fed – by, for example, believing that the Fed will not have the courage to taper, or that the BoJ and/or ECB can replace or even out do the Fed over the next year or so - could prove to be extremely dangerous for investors.
We are (I think) in a new volatility paradigm now. Cash will increasingly become King over the next year, even if I do still expect another round or two of dips that get bought during this period. Not getting too sucked in and/or too long illiquidity and/or overly invested in high-beta risks should all be avoided. Nimble tactical trading of risk should be the rule. An increasing focus on de-risking core balance sheet/portfolio should, over the next 12/18 months, hopefully set one up to take advantage of what I think will be another savage bear market in global risk assets over most of 2014.
If cash is too safe, then safety should be sought in the strongest balance sheets, whether one is investing in bonds, in credit, in currencies and/or in stocks. And, as a rule of thumb, (and excluding real house prices in the US) those things that have ‘gone up the most’ over the past few years are likely to be the things that ‘go down’ the most – so as well as equities, EM investors also need to be very careful.
6 – So for me, ‘tapering’ is going to happen. It will be gentle, it will be well telegraphed, and the key will be to avoid a major shock to the real economy. But the Fed is NOT going to taper because the economy is too strong or because we have sustained core (wage) inflation, or because we have full employment - none of these conditions will be seen for some years to come. Rather, I feel that the Fed is going to taper because it is getting very fearful that it is creating a number of significant and dangerous leverage driven speculative bubbles that could threaten the financial stability of the US. [och därmed hotar även förtroendet för Fed självt och i längden Feds självständighet]
10 - Crucially I suspect that the Fed will be so conflicted/whip-sawed by, and suitably vague in its response to data that it ends up watering down its tapering message a little too often and a little too much, thus encouraging one or two more rounds of ‘buying the dip’.
As of today, my best guess is at least one major dip around Q2/Q3 (we may be in the middle of it now) as we seek more clarity around all of these drivers. My initial line in the sand for this dip is around S&P at 1530 and my major line is at S&P at 1450. A weekly close below 1450 S&P, in particular, would be extremely bearish. But I expect at least one more major buying of the dip come (late) Q3/Q4.I would not be surprised if we saw the S&P not just back up in the high 1600s, but perhaps even a 100 points higher (close to 1800!) before the next major bear market begins.
We are (I think) in a new volatility paradigm now. Cash will increasingly become King over the next year, even if I do still expect another round or two of dips that get bought during this period.
*************************
Bob's World: Repricing the world - Teppered out?
A – At best I give myself 5 out of 10 in terms of the accuracy of my main tactical call detailed in the above note. The S&P rallied to 1597 in early April, and then sold off 63 points (4%) to 1534 in Q2 before recovering. I was looking for a 5% to 10% sell-off from 1575 to around 1450/1475.
B – I score myself more highly for the 2nd key call I made back in March, which was that once we cleared a consecutive weekly close above 1575 in the S&P, we’d see new nominal all-time highs with the S&P trading in the high 1600s. I had thought we’d get there in Q3, but as it happens we have seen a (to date) Q2 high print of 1687 (22nd May). So maybe that deserves 7 out of 10? My sense that positioning and sentiment was set-up to get to extremes and chase/buy any dip seems to have played out pretty well.
C – The 3rd and last main call I made was that – based on (poor) fundamentals, (in my view) dangerously loose global central bank policy settings, increasing complacency towards risk and blind faith in central bank ‘puts’ amongst investors, and the sense that positioning and sentiment can and needs to be at (even more) absolute extremes as a pre-condition to any major market move – it would not be until late 2013 or early 2014 before we see the onset of the next major (-25% to -50%) bear market. Time will reveal all on this call, but for now I continue to hold this view.
D – To clarify further, I feel that the current dip that began with the S&P at 1687 in late-May, sparked by moves in rates and rates volatility in Japan and by the Fed ‘taper’ talk, is not the big one. Risk became way overbought from late 2012 and through the first 5 months of 2013, so a 5% to 10% correction (see A above) in, for example, the S&P (from 1687) should and will, I think, be considered normal and healthy – and will be a dip that is also bought (into C above)
Of course things change all the time and I would have to be an (even bigger than usual) idiot to ignore all the Fed ‘taper’ and Japan talk. Here is what I think matters:
1 – There can be no doubt in my view that the global growth, earnings, incomes and fundamental story remains very subdued. But at the same time financial markets, hooked on central bank ‘heroin’, have created an enormous and – in the long run – untenable gap between themselves and the real economy’s fundamentals. This gap is getting to dangerous levels, with positioning, sentiment, speculation, margin and leverage running at levels unseen since 2006/2007.
2 – The Fed knows all this. The Fed also knows that it was held at least partially responsible for creating and blowing up the bubble that burst spectacularly upon us all in 2007/2008. But very importantly, the Fed now has explicit and pretty much full responsibility for regulation of the banking and financial sector.
3 – As such, and as discussed by Jeremy Stein in February (remember, Mr. Stein is a Member of the Board of Governors of the Fed), the Fed now de facto has a new duel mandate based on (the trade-off between) what I’d call Nominal GDP (or macro-economic stability), and Financial Sector Stability (or what I’d simply label as system-wide ‘leverage’ levels).
4 – This means first and foremost that while growth, inflation and unemployment all matter a great deal, the Fed cannot now either allow, or be perceived to allow, the creation of any kind of excessive leverage driven speculative (asset) bubbles which, if they collapse, go on to threaten the financial stability of the US. Imagine if this Fed were to allow a major asset bubble to blow up and then burst anytime soon (say within the next two or three years). This time round Congress and the people of the US would be able to place the entire blame on the Fed – probably with some justification – and, if the fallout approached anything like that seen in 2008, then it would mean, in my view, the end of the Fed as we currently know it.
5 – Turkey’s do not vote for Christmas, nor is Chairman Bernanke or any other member of the Fed willing, in my view, to take such a risk. Back in Greenspan’s day he could always blame asset bubbles on someone else – even though leverage either in and/or facilitated by the banking/finance sector is always at the heart of every asset bubble. But this get-out has now explicitly been removed from the list of options open to the Fed going forward.
6 – So for me, ‘tapering’ is going to happen. It will be gentle, it will be well telegraphed, and the key will be to avoid a major shock to the real economy. But the Fed is NOT going to taper because the economy is too strong or because we have sustained core (wage) inflation, or because we have full employment - none of these conditions will be seen for some years to come. Rather, I feel that the Fed is going to taper because it is getting very fearful that it is creating a number of significant and dangerous leverage driven speculative bubbles that could threaten the financial stability of the US. In central bank speak, the Fed has likely come to the point where it feels the costs now outweigh the benefits of more policy.
7 - As part of this, the lack of sustainable growth in the US (much above the weak trend growth of 1% to 2% pa in real GDP which has been the case for some years now) is very telling. And, while I can’t be 100% certain, at least some members of the Fed and other central bankers must be looking with concern at recent developments in Japan whereby the BoJ’s independence has, for all practical purposes, been consigned to history, and which has a two decade head start with respect to QE. At least some members of the Fed may be worrying about the future of the Fed and the US if they persist with treating emergency and highly experimental policy settings as the new normal.
8 – The Fed will hope that markets heed its message and that we gradually, through the normalization of yields (in the belly of the curve) and rates volatility (higher!), move aggressively over optimistic financial market asset valuations somewhat closer to what is justified by rational and sustainable real economic fundamental metrics. Rather than being based on some circular and self-serving ‘risk premium’ delusion, which is almost completely predicated on the bogus time-inconsistent assumption of a continuous and never to be removed Fed/central bank put on yields and rates volatility.
9 – The sad likelihood is that markets – which are suffering from an acute form of Stockholm Syndrome - will listen and react too little too late. This could give us the large 25% to 50% bear market I expect to see beginning in late 2013 or early 2014, rather than a more gradual correction. In part, this is because markets will not believe – until it is too late – that the Fed is actually taking away its goodies. Further, it’s because positioning and sentiment among investors just always seems to go to extremes, way beyond most rational expectations, before they correct in spectacular style. Think Chuck Prince and his dancing shoes.
10 - Crucially I suspect that the Fed will be so conflicted/whip-sawed by, and suitably vague in its response to data that it ends up watering down its tapering message a little too often and a little too much, thus encouraging one or two more rounds of ‘buying the dip’. This would reflect the new dual FED mandate and because we are living through an enormous and never seen before global policy ‘experiment’. Furthermore, we are probably going to see Bernanke be replaced come January 2014. I don’t actually think it matters who will replace him – anyone different is a risk and a new uncertainty for the market. In the unlikely event that Bernanke signs up for another term, I don't think that the coming shifts and changes will be reversed, but I tend to feel that the transition phase would be a little less fraught with risk and volatility, as Chairman Bernanke has credibility and the confidence of the market.
11 – So, going back to C & D above, we can certainly see a dip or two between now and the final top/the final turn. But it may take until 2014 (Q1?) before we get the true onset of a major -25% to -50% bear market in stocks. We also need to be cognizant of the Abe/BoJ developments. Along with the Fed, ‘Japan’ is one of the two major global risk reward drivers. The ECB response to (core) deflation and the German elections, and weakening Chinese & EM growth and the indebtedness of China & EM, will also matter a great deal.
As of today, my best guess is at least one major dip around Q2/Q3 (we may be in the middle of it now) as we seek more clarity around all of these drivers. My initial line in the sand for this dip is around S&P at 1530 and my major line is at S&P at 1450. A weekly close below 1450 S&P, in particular, would be extremely bearish. But I expect at least one more major buying of the dip come (late) Q3/Q4.I would not be surprised if we saw the S&P not just back up in the high 1600s, but perhaps even a 100 points higher (close to 1800!) before the next major bear market begins. It depends on who says what, and on the levels of extreme speculation and leverage. In other words, did we collectively learn our lesson from the events leading up to and including the global 07/08 crash? My 25+ years in financial markets lead me to believe, sadly, that the answer is almost certainly NO.
What I do know is that the longer we wait and the longer we put our faith in a set of time-inconsistent policies the greater the fallout will be from the forced unwind of the resulting speculative leverage extreme. This would come once the cost and availability of capital (i.e., rates volatility) ‘normalizes’. It would follow current policies that seek to force a mis-allocation of capital by mis-pricing the cost and availability of capital. I am confident that view is a correct read of the current state of affairs . And I think the Fed is telling us that they know this too. Ignoring this seemingly transparent signal from the Fed – by, for example, believing that the Fed will not have the courage to taper, or that the BoJ and/or ECB can replace or even out do the Fed over the next year or so - could prove to be extremely dangerous for investors.
We are (I think) in a new volatility paradigm now. Cash will increasingly become King over the next year, even if I do still expect another round or two of dips that get bought during this period. Not getting too sucked in and/or too long illiquidity and/or overly invested in high-beta risks should all be avoided. Nimble tactical trading of risk should be the rule. An increasing focus on de-risking core balance sheet/portfolio should, over the next 12/18 months, hopefully set one up to take advantage of what I think will be another savage bear market in global risk assets over most of 2014.
If cash is too safe, then safety should be sought in the strongest balance sheets, whether one is investing in bonds, in credit, in currencies and/or in stocks. And, as a rule of thumb, (and excluding real house prices in the US) those things that have ‘gone up the most’ over the past few years are likely to be the things that ‘go down’ the most – so as well as equities, EM investors also need to be very careful.
torsdag 13 juni 2013
Dagens värdeskapande mäklarchat och förvaltarchart
Så här skapas värden i den stora förvaltarvärlden. 26 minuters samlad visdom presenteras härmed oförfalskat:
10:23:02 MÄKLARASET: Sedan S&P:s nedgradering av USA sommaren 2011 har vi väl inte haft en enda korrektion som varit större än ~8% i vare sig SPX, SXXP eller OMX? Finns det ngt som talar för att det är annorlunda den här gången?
10:24:24 PETER EEK: ja. Exakt det.
10:24:34 MÄKLARASET: : )
10:25:15 PETER EEK: Det är dags för en 15%-are nu och när studsen kommer gäller det att vara beredd att börja sälja på uppställ istället för tvärtom. New paradigm kommande 2 år.
10:26:47 MÄKLARASET: varför? Vi är i år 5 av post-Lehmancykeln. 2 år kvar i den här cykeln. Fel?
10:29:19 PETER EEK: Du menar att tidsperspektivet borde bli exakt detsamma som 2002-2007? Ett annat sätt att se det är att spx steg 105% den gången och 153% den här gången. Därmed lever spx ändå på lånad tid
10:31:27 PETER EEK: men, visst, femårsuppgångarna verkar ganska stabila 1994-1999 också (upp 250%), men nu har marknaden lärt sig mönstret och ska därför straffas. Å andra sidan är Bernankes avgång 2014 ett rimligt startskott på den kommande baissen
10:33:00 PETER EEK: 1982-1987 (fem år), men 87-90 bara 3 år... OMEN!
10:34:53 PETER EEK: 62-66 (bara fyra år), 66-68 (2 år), 70-73 (3 år), men 74-80 (6 år)
10:35:25 PETER EEK: Det är alltså VANLIGT med 5 år men knappast ovanligt med kortare perioder
10:37:44 PETER EEK: Den här gången är det dessutom extra känsligt läge med USA i recession (surveys), Europa i recession, Kina i avtagande, extremt höga värderingar trots rekordhöga marginaler och extrem obalans i form av underskott/skulder och money printing. Dominobrickorna står extremt ostadigt. Det talar för en kortare uppgångsperiod.
10:38:21 MÄKLARASET: Och sen armageddon
10:38:38 MÄKLARASET: fattigdom
10:38:40 MÄKLARASET: armod
10:38:42 MÄKLARASET: svält
10:39:02 PETER EEK: nejdå, bara en lite mer än run of the mill recession och bear market.
10:40:22 PETER EEK: sen, efter 1-2 års normal utrensning av improduktiva investeringar så visar sig potentialen i innovation, tillgänglig arbetskraft osv. Då är det Nirvana för kassastinna köpare, men nu luktar det tonårssprit om häxblandningen.
10:41:57 MÄKLARASET: Men jag älskar ju den där cocktailen av Absolut, Stroh, Bombay och Cointreau!
10:42:57 PETER EEK: Man kan börja köpa OMX på allvar vid 850 men spara lite krut så man kan snitta ned sig mot target på 700 och sen fortsätta köpa på vägen uppåt (oavsett om det blir uppåt från 850 eller uppåt från 700)
10:44:02 PETER EEK: På vägen dit kan man förstås roa sig med att trejda om man orkar, dvs sälja varje gång det gått upp t.ex. 8-10%
10:44:24 PETER EEK: May the Fibonacci be with you
10:46:17 PETER EEK: Jag har skickat chart på mail så du ser den stora bilden
10:47:41 MÄKLARASET: The Big Picture
10:48:09 PETER EEK: Jag skickade en ännu tydligare...
10:48:52 PETER EEK: Nu vet du. Du vet var du hörde det först
10:49:07 MÄKLARASET: Pensionen är säkrad
10:23:02 MÄKLARASET: Sedan S&P:s nedgradering av USA sommaren 2011 har vi väl inte haft en enda korrektion som varit större än ~8% i vare sig SPX, SXXP eller OMX? Finns det ngt som talar för att det är annorlunda den här gången?
10:24:24 PETER EEK: ja. Exakt det.
10:24:34 MÄKLARASET: : )
10:25:15 PETER EEK: Det är dags för en 15%-are nu och när studsen kommer gäller det att vara beredd att börja sälja på uppställ istället för tvärtom. New paradigm kommande 2 år.
10:26:47 MÄKLARASET: varför? Vi är i år 5 av post-Lehmancykeln. 2 år kvar i den här cykeln. Fel?
10:29:19 PETER EEK: Du menar att tidsperspektivet borde bli exakt detsamma som 2002-2007? Ett annat sätt att se det är att spx steg 105% den gången och 153% den här gången. Därmed lever spx ändå på lånad tid
10:31:27 PETER EEK: men, visst, femårsuppgångarna verkar ganska stabila 1994-1999 också (upp 250%), men nu har marknaden lärt sig mönstret och ska därför straffas. Å andra sidan är Bernankes avgång 2014 ett rimligt startskott på den kommande baissen
10:33:00 PETER EEK: 1982-1987 (fem år), men 87-90 bara 3 år... OMEN!
10:34:53 PETER EEK: 62-66 (bara fyra år), 66-68 (2 år), 70-73 (3 år), men 74-80 (6 år)
10:35:25 PETER EEK: Det är alltså VANLIGT med 5 år men knappast ovanligt med kortare perioder
10:37:44 PETER EEK: Den här gången är det dessutom extra känsligt läge med USA i recession (surveys), Europa i recession, Kina i avtagande, extremt höga värderingar trots rekordhöga marginaler och extrem obalans i form av underskott/skulder och money printing. Dominobrickorna står extremt ostadigt. Det talar för en kortare uppgångsperiod.
10:38:21 MÄKLARASET: Och sen armageddon
10:38:38 MÄKLARASET: fattigdom
10:38:40 MÄKLARASET: armod
10:38:42 MÄKLARASET: svält
10:39:02 PETER EEK: nejdå, bara en lite mer än run of the mill recession och bear market.
10:40:22 PETER EEK: sen, efter 1-2 års normal utrensning av improduktiva investeringar så visar sig potentialen i innovation, tillgänglig arbetskraft osv. Då är det Nirvana för kassastinna köpare, men nu luktar det tonårssprit om häxblandningen.
10:41:57 MÄKLARASET: Men jag älskar ju den där cocktailen av Absolut, Stroh, Bombay och Cointreau!
10:42:57 PETER EEK: Man kan börja köpa OMX på allvar vid 850 men spara lite krut så man kan snitta ned sig mot target på 700 och sen fortsätta köpa på vägen uppåt (oavsett om det blir uppåt från 850 eller uppåt från 700)
10:44:02 PETER EEK: På vägen dit kan man förstås roa sig med att trejda om man orkar, dvs sälja varje gång det gått upp t.ex. 8-10%
10:44:24 PETER EEK: May the Fibonacci be with you
10:46:17 PETER EEK: Jag har skickat chart på mail så du ser den stora bilden
10:47:41 MÄKLARASET: The Big Picture
10:48:09 PETER EEK: Jag skickade en ännu tydligare...
10:48:52 PETER EEK: Nu vet du. Du vet var du hörde det först
10:49:07 MÄKLARASET: Pensionen är säkrad
Yen 94 igen (från 104)
JPY har gått från 104 till 94 på knappt tre veckor.
Jag hade gärna slagit vad för tre veckor sen om att den skulle gå till 114. Japan är det mest skuldbelagda landet i den utvecklade världen, kanske i världen, punkt. Dessutom trycker de pengar som om det inte fanns någon morgondag och Abe har idéer om att spara mindre och slösa mer för att få fart på tillväxt och inflation. På sikt borde kanske 114 snarare vara 214 för att göra min poäng klar.
I det perspektivet är den plötsliga rörelsen till 94 fullständigt absurd. Därmed passar den perfekt in i det nya normala, dvs weirdo-bizarro där inga korrelationer är vettiga.
Annars föll Nikkei 6,5% inatt och Shanghai Comp 3,5%... Det är i alla fall rimligt, givet den globala ekonomins tillstånd.
Jag hade gärna slagit vad för tre veckor sen om att den skulle gå till 114. Japan är det mest skuldbelagda landet i den utvecklade världen, kanske i världen, punkt. Dessutom trycker de pengar som om det inte fanns någon morgondag och Abe har idéer om att spara mindre och slösa mer för att få fart på tillväxt och inflation. På sikt borde kanske 114 snarare vara 214 för att göra min poäng klar.
I det perspektivet är den plötsliga rörelsen till 94 fullständigt absurd. Därmed passar den perfekt in i det nya normala, dvs weirdo-bizarro där inga korrelationer är vettiga.
Annars föll Nikkei 6,5% inatt och Shanghai Comp 3,5%... Det är i alla fall rimligt, givet den globala ekonomins tillstånd.
måndag 10 juni 2013
Dagens Hussman är lättläst och läsvärd om än lite tunn
Hussman förklarar ännu en gång varför han inte var lång 2009 utan missade uppgången och varför det misstaget inte borde ligga till grund för lägre förtroende för hans negativism idag.
Han påpekar också att även om han tror att börsen står 10% högre om 10 år än den gör idag så får vi se 2 omgångar med nedställ på 40-50% på vägen. Ska man få med sig de 10% på 10 år så får man inte tveka i nedställen utan helst köpa mer.
Hussmans börsutsikter baseras inte på de omedelbara ekonomiska utsikterna men han påpekar ändå att den amerikanska ekonomin ser allt sämre ut (lägre bottnar och toppar). ISM och Fed surveys har svävat strax över recessionsgränsen och bara nätt och jämnt hållit sig där tack vare återkommande QE... men med en fallande trend och allt svagare uppstudsar. Trenden är snarlik den 2004-2007 innan kollapsen 2008-2009.
Avslutningsvis visar han hur Hindenburgsyndromet ser ut för tillfället. Det uppträdde runt årsskiftet till år 2000, andra halvan av 2007, årsskiftet 2011 samt nu. I vanliga fall är det kanske bara teknisk mumbojumbo, men nu när alla andra negativa faktorer* är på plats ska man kanske ge det en extra tanke innan man köper aktier.
*Overbought, Overbullish, Overvalued, Rising yields, Weakening Macro
Hindenburgomen markerade med vertikala linjer
Han påpekar också att även om han tror att börsen står 10% högre om 10 år än den gör idag så får vi se 2 omgångar med nedställ på 40-50% på vägen. Ska man få med sig de 10% på 10 år så får man inte tveka i nedställen utan helst köpa mer.
Hussmans börsutsikter baseras inte på de omedelbara ekonomiska utsikterna men han påpekar ändå att den amerikanska ekonomin ser allt sämre ut (lägre bottnar och toppar). ISM och Fed surveys har svävat strax över recessionsgränsen och bara nätt och jämnt hållit sig där tack vare återkommande QE... men med en fallande trend och allt svagare uppstudsar. Trenden är snarlik den 2004-2007 innan kollapsen 2008-2009.
Avslutningsvis visar han hur Hindenburgsyndromet ser ut för tillfället. Det uppträdde runt årsskiftet till år 2000, andra halvan av 2007, årsskiftet 2011 samt nu. I vanliga fall är det kanske bara teknisk mumbojumbo, men nu när alla andra negativa faktorer* är på plats ska man kanske ge det en extra tanke innan man köper aktier.
*Overbought, Overbullish, Overvalued, Rising yields, Weakening Macro
Hindenburgomen markerade med vertikala linjer
fredag 7 juni 2013
Bull eller bear?
På bear-sidan finns bland annat:
Shiller-P/E är mycket högt, dvs värderingen av de senaste tio årens vinster är ovanligt hög
Vinstmarginalerna är rekordhöga i USA, vilket innebär att risken är hög att de kommer falla framöver. Vinstmarginalerna har dessutom vart ovanligt höga ganska länge så Shiller-P/E hade varit ännu högre annars, vilket således ger ännu större nedsida framöver
Marknaden uppvisar konstiga rörelser och gamla korrelationer har brutits. Det kan förebåda en krasch, men kan också vara en del i en naturlig paus eller platå efter en snabb kursuppgång.
Det finns gott om tecken på att recessionen är nära i USA (inte minst olika PMI och ISM surveys). Vinsterna har ju faktiskt inte fallit i USA (ännu) så hoppet finns kvar, men om de viker ned nu så ser det snabbt illa ut. Samtidigt verkar man inte komma någon vart alls i Europa utan vacklar mellan gaspådrag och ökade underskott och skulder å ena sidan och (smart, growth oriented) austerity å andra sidan. I Asien fortsätter bråket mellan Kina och Japan och i Kina verkar tillväxtmålen successivt nedgraderas.
På bull-sidan finns t.ex:
Europa kan faktiskt förbättras. Med så många arbetslösa så måste det nästan bli bättre snart när folk tar ansvar för sig själva och sina liv.
Vinstmarginalerna ÄR höga och vinsterna är där de är. Man kan inte säkert veta att de måste reversera till tidigare lägre nivåer, lika lite som man inte kan utgå från att budgetunderskotten måste falla, privatpersoner spara och centralbanker sluta med QE förr eller senare.
Det kan ske en rotation in i aktier, inte minst cykliska aktier. OM man ser en viss stabilisering i ekonomin så kanske de enorma belopp som ligger placerade i ränteinstrument delvis placeras om till aktier även om man då slåss mot minskad QE. Sånt kan ligga bakom sista-idioten-rörelser uppåt oavsett om aktier redan är dyra.
Jag tror att om 5 år kommer man ångra om man köpte 100% aktier nu och bara höll i, men det säger förstås ingenting om vad som händer det kommande året.
Man kan jämföra med utvecklingen t.ex. 1998-1999 eller 2006-2007. Vem hade velat missa det sista kraftiga uppstället öven om det redan var uppenbart att marknaden var dyr och obefogat euforisk? Man kan hävda att jag är en trött permabear som bara råkade få rätt 2001-2002 samt 2008, men jag tjänade faktiskt bra med pengar alla åren 1990-2011 även om jag gnisslade tänder över styrkan i marknaden inte minst 2003-2006 samt 2010. Det stora misstaget under 2011 var faktiskt inte på bearsidan utan att jag chansade på att vara bull och bara nätt och jämnt undvek att krossas i augustiraset.
Privat har jag inte möjlighet att handla så stort eller snabbt så där ligger jag bara kvar med XACT BEAR samt lång GBPx3. Jag räknar med att ha kvar mina björnar resten av året och kanske en bra bit in i 2014 också. Undrar hur många andra björnägare som ligger stilla med sitt innehav i över 2 år i sträck.
Shiller-P/E är mycket högt, dvs värderingen av de senaste tio årens vinster är ovanligt hög
Vinstmarginalerna är rekordhöga i USA, vilket innebär att risken är hög att de kommer falla framöver. Vinstmarginalerna har dessutom vart ovanligt höga ganska länge så Shiller-P/E hade varit ännu högre annars, vilket således ger ännu större nedsida framöver
Marknaden uppvisar konstiga rörelser och gamla korrelationer har brutits. Det kan förebåda en krasch, men kan också vara en del i en naturlig paus eller platå efter en snabb kursuppgång.
Det finns gott om tecken på att recessionen är nära i USA (inte minst olika PMI och ISM surveys). Vinsterna har ju faktiskt inte fallit i USA (ännu) så hoppet finns kvar, men om de viker ned nu så ser det snabbt illa ut. Samtidigt verkar man inte komma någon vart alls i Europa utan vacklar mellan gaspådrag och ökade underskott och skulder å ena sidan och (smart, growth oriented) austerity å andra sidan. I Asien fortsätter bråket mellan Kina och Japan och i Kina verkar tillväxtmålen successivt nedgraderas.
På bull-sidan finns t.ex:
Europa kan faktiskt förbättras. Med så många arbetslösa så måste det nästan bli bättre snart när folk tar ansvar för sig själva och sina liv.
Vinstmarginalerna ÄR höga och vinsterna är där de är. Man kan inte säkert veta att de måste reversera till tidigare lägre nivåer, lika lite som man inte kan utgå från att budgetunderskotten måste falla, privatpersoner spara och centralbanker sluta med QE förr eller senare.
Det kan ske en rotation in i aktier, inte minst cykliska aktier. OM man ser en viss stabilisering i ekonomin så kanske de enorma belopp som ligger placerade i ränteinstrument delvis placeras om till aktier även om man då slåss mot minskad QE. Sånt kan ligga bakom sista-idioten-rörelser uppåt oavsett om aktier redan är dyra.
Jag tror att om 5 år kommer man ångra om man köpte 100% aktier nu och bara höll i, men det säger förstås ingenting om vad som händer det kommande året.
Man kan jämföra med utvecklingen t.ex. 1998-1999 eller 2006-2007. Vem hade velat missa det sista kraftiga uppstället öven om det redan var uppenbart att marknaden var dyr och obefogat euforisk? Man kan hävda att jag är en trött permabear som bara råkade få rätt 2001-2002 samt 2008, men jag tjänade faktiskt bra med pengar alla åren 1990-2011 även om jag gnisslade tänder över styrkan i marknaden inte minst 2003-2006 samt 2010. Det stora misstaget under 2011 var faktiskt inte på bearsidan utan att jag chansade på att vara bull och bara nätt och jämnt undvek att krossas i augustiraset.
Privat har jag inte möjlighet att handla så stort eller snabbt så där ligger jag bara kvar med XACT BEAR samt lång GBPx3. Jag räknar med att ha kvar mina björnar resten av året och kanske en bra bit in i 2014 också. Undrar hur många andra björnägare som ligger stilla med sitt innehav i över 2 år i sträck.
onsdag 5 juni 2013
Mindre lysande placeringar
Pga svag förvaltning i fonden har jag inte fått några större utdelningar och jag har samtidigt tappat pengar i mina privata placeringar på att jag varit för negativ.
Sedan maj 2012 har mitt net worth minskat med över 7 miljoner. Det har svängt kraftigt bara de senaste månaderna, trots ganska begränsade privatplaceringar. 22 mars- 3 april tappade jag 900k men tjänade sen 750k de kommande 4-5 dagarna bara för att tappa 850k på två dagar. Nästföljande 10 dagar tjänade jag 1,3 milj men tappade dubbelt så mycket (-2,6m) på de fem veckorna 23 april-28 maj. Den senaste veckan har jag så tjänat drygt 1 miljon (29 maj-5 juni). Det blir snabbt lite meningslöst att fundera på vad köttet kostar i affären eller om man ska slå till på förrätt innan huvudrätten på restaurangen... : )
Portföljmässigt har jag varit för envist bearish, särskilt hela 2012 då majoriteten av förlusterna gjordes, både för fonden och privat. Tyvärr har jag dessutom lyckats vara för bullish i precis fel perioder, dvs jag har lyckats ge upp kortpositionerna i portföljen vissa perioder och precis då har marknaden förstås fallit. Det gäller inte minst halva 2011, men även i år 2013. Suck. Privat har jag dock legat kort precis hela vägen och förlorat ännu mer på det...
Jag är en sån loser, visserligen en ganska rik loser och med ett tidigare bra track record men ändå en riktig loser de senaste 3 åren. Det suger verkligen mentalt att ha fel hela tiden och att det beror på herrarna Bernanke och Draghis galna monetära experiment. Samtidigt kan jag inte skylla på dem. Det är JAG som BORDE ha förstått vad de skulle göra - inte minst med tanke på att de var ganska tydliga. Mitt problem var 1) att jag inte var övertygad om att de skulle gå så långt i sitt vansinne och 2) jag ändå inte trodde att det skulle hålla så långt, dvs jag trodde att aktiemarknaden skulle falla trots QE.
2012 - året då jag blankade bort mig. Fan. Jag skulle inte ha spenderat så mycket tid med Mayakalendern.
De få saker jag gjort rätt det senaste året är att ligga lång guld en period 2012 och tjänade 13,5% på det efter courtage samt att jag är lång pundet mot SEK och har tjänat 10% på det hittills. Jag köpte på 9,77 och har 3x hävstång.
Just nu är jag kluven till aktier. Om man ska se till de senaste 4 åren så ska man köpa på den här dippen. Samtidigt ökar sannolikheten hela tiden för att det är dags för den stora nedgången. Å andra sidan innebär det bara ännu mer stimulanser och då är aktier ett av få ställen att "gömma" pengarna. Jag tror att det rasar riktigt mycket förr eller senare, men det kan mycket väl komma en riktig blow off till uppåt inann dess.
Guld är förstås ett alternativ, men pappersguld verkar opålitligt och fysiskt guld så besvärligt. Jag är lite sugen på guld och vissa dagar är jag riktigt nära, men i slutänden stoppar jag mig själv. Jag tror nog att guld, åtminstone pappersguld, kommer falla med aktiemarknaden om/när den väl faller.
Om jag skulle ge någon ett råd nu så vore det att antingen hålla sig från marknaden eller gå kort. Att hålla sig undan och vara redo att köpa när cash is king igen är nog det smartaste. Själv kan jag inte hålla mig från att ligga kvar kort (vilket jag varit konstant i snart 18 månader) för jag tror att det blir riktigt våldsamt när fallet väl kommer. De vanliga korrelationerna mellan valutor, råvaror, stimulanser, makroinfo etc på marknaden har kollapsat och alla ränteinstrument är sjukt dyra (räntorna låga). Dessutom är Hussmans makroensembler negativa, Shillervärderingen extremt hög och marknaden överköpt och euforisk. Det är bara luftslottet QE som håller uppe den här marknaden. Frågan är bara om det finns en nivå kvar i vansinnet... Det var ju trots allt ännu galnare mars 2000.
Sedan maj 2012 har mitt net worth minskat med över 7 miljoner. Det har svängt kraftigt bara de senaste månaderna, trots ganska begränsade privatplaceringar. 22 mars- 3 april tappade jag 900k men tjänade sen 750k de kommande 4-5 dagarna bara för att tappa 850k på två dagar. Nästföljande 10 dagar tjänade jag 1,3 milj men tappade dubbelt så mycket (-2,6m) på de fem veckorna 23 april-28 maj. Den senaste veckan har jag så tjänat drygt 1 miljon (29 maj-5 juni). Det blir snabbt lite meningslöst att fundera på vad köttet kostar i affären eller om man ska slå till på förrätt innan huvudrätten på restaurangen... : )
Portföljmässigt har jag varit för envist bearish, särskilt hela 2012 då majoriteten av förlusterna gjordes, både för fonden och privat. Tyvärr har jag dessutom lyckats vara för bullish i precis fel perioder, dvs jag har lyckats ge upp kortpositionerna i portföljen vissa perioder och precis då har marknaden förstås fallit. Det gäller inte minst halva 2011, men även i år 2013. Suck. Privat har jag dock legat kort precis hela vägen och förlorat ännu mer på det...
Jag är en sån loser, visserligen en ganska rik loser och med ett tidigare bra track record men ändå en riktig loser de senaste 3 åren. Det suger verkligen mentalt att ha fel hela tiden och att det beror på herrarna Bernanke och Draghis galna monetära experiment. Samtidigt kan jag inte skylla på dem. Det är JAG som BORDE ha förstått vad de skulle göra - inte minst med tanke på att de var ganska tydliga. Mitt problem var 1) att jag inte var övertygad om att de skulle gå så långt i sitt vansinne och 2) jag ändå inte trodde att det skulle hålla så långt, dvs jag trodde att aktiemarknaden skulle falla trots QE.
2012 - året då jag blankade bort mig. Fan. Jag skulle inte ha spenderat så mycket tid med Mayakalendern.
De få saker jag gjort rätt det senaste året är att ligga lång guld en period 2012 och tjänade 13,5% på det efter courtage samt att jag är lång pundet mot SEK och har tjänat 10% på det hittills. Jag köpte på 9,77 och har 3x hävstång.
Just nu är jag kluven till aktier. Om man ska se till de senaste 4 åren så ska man köpa på den här dippen. Samtidigt ökar sannolikheten hela tiden för att det är dags för den stora nedgången. Å andra sidan innebär det bara ännu mer stimulanser och då är aktier ett av få ställen att "gömma" pengarna. Jag tror att det rasar riktigt mycket förr eller senare, men det kan mycket väl komma en riktig blow off till uppåt inann dess.
Guld är förstås ett alternativ, men pappersguld verkar opålitligt och fysiskt guld så besvärligt. Jag är lite sugen på guld och vissa dagar är jag riktigt nära, men i slutänden stoppar jag mig själv. Jag tror nog att guld, åtminstone pappersguld, kommer falla med aktiemarknaden om/när den väl faller.
Om jag skulle ge någon ett råd nu så vore det att antingen hålla sig från marknaden eller gå kort. Att hålla sig undan och vara redo att köpa när cash is king igen är nog det smartaste. Själv kan jag inte hålla mig från att ligga kvar kort (vilket jag varit konstant i snart 18 månader) för jag tror att det blir riktigt våldsamt när fallet väl kommer. De vanliga korrelationerna mellan valutor, råvaror, stimulanser, makroinfo etc på marknaden har kollapsat och alla ränteinstrument är sjukt dyra (räntorna låga). Dessutom är Hussmans makroensembler negativa, Shillervärderingen extremt hög och marknaden överköpt och euforisk. Det är bara luftslottet QE som håller uppe den här marknaden. Frågan är bara om det finns en nivå kvar i vansinnet... Det var ju trots allt ännu galnare mars 2000.
torsdag 30 maj 2013
Logperbubblan
Logperbubblan som går att identifiera grafiskt bådar inte heller gott (från Hussman 13 maj):
While I certainly don’t believe that markets have to obey math, it’s very clear that investors have taken on a very familiar pattern of what I’ve called “increasingly immediate impulses to buy the dip” and what physicist Didier Sornette would call a “log-periodic bubble.”
That constant and more immediate tendency to buy dips is a signature that is difficult to entirely dismiss. In itself, it doesn’t always lead to unfortunate outcomes, but in the context of rich valuations, overbullish sentiment, and global economic headwinds, it is worth monitoring. As Barron’s Magazine noted in early 1969, just before the market lost a third of its value in the 1969-1970 plunge
While I certainly don’t believe that markets have to obey math, it’s very clear that investors have taken on a very familiar pattern of what I’ve called “increasingly immediate impulses to buy the dip” and what physicist Didier Sornette would call a “log-periodic bubble.”
That constant and more immediate tendency to buy dips is a signature that is difficult to entirely dismiss. In itself, it doesn’t always lead to unfortunate outcomes, but in the context of rich valuations, overbullish sentiment, and global economic headwinds, it is worth monitoring. As Barron’s Magazine noted in early 1969, just before the market lost a third of its value in the 1969-1970 plunge
Japan
Volatiliteten i Japan kan mycket väl vara förskalv till den riktiga jordbävningen. Nikkeis dramatiska Abenomicsuppgång och den senaste veckans nedgång är inte bra för bankernas riskvikter. Volatiliteten i obligationer är ännu värre - särskilt då riktningen för yielden är uppåt.
Jag tar förstås varje tillfälle i akt att måla fan på väggen, men signalerna från bland annat Japan och guldmarknaden känns inte bra i magen. När uppdagas årets första stora tradingskandal?
Jag tar förstås varje tillfälle i akt att måla fan på väggen, men signalerna från bland annat Japan och guldmarknaden känns inte bra i magen. När uppdagas årets första stora tradingskandal?
onsdag 29 maj 2013
Dansa inte; Investera!
Med tanke på att jag har fulat ut mig helt de senaste åren så är det lika bra att du slutar läsa min blogg. Istället kanske du ska beställa Vitaliy Katsenelsons bok om marknader som rör sig sidledes.
Vissa permabjörnar vill gärna tajma marknaden och vill tjäna pengar på nedsidan innan det är dags att investera och tjäna på uppsidan. Det medför lätt att man förlorar en massa pengar i bullmarknadens intensiva slutfas (eftersom man inte vet när eller hur lång och intensiv denna är) och inte har så mycket kvar att investera inför nästa bullmarknad. Dessutom riskerar nästa bullmarknad att börja för tidigt så missar man den också...
Andra är som VK som identifierar uppgångsfaser och sidledesfaser, snarare än nedgångar. Efter 18 år av uppgång följer normalt en sådan sidledesfas som är i samma storleksordning (18 år). Efter en extrem uppgång kan sidledesfasen bli ovanligt lång, dvs längre än 18 år. Vi är sannolikt i en sådan just nu.
Personligen är jag fortfarande negativ och bilden av en sidledesfas i vilken vi nyss gått upp 100% gör att jag ser nästa steg som -25-50% snarare än sidledes härifrån. Det korrekta kan emellertid fortfarande vara just att identifiera sidledesfasen, oavsett vad jag tror och tycker, och därför köpa bolag som man verkligen vill ha och där värderingen är OK, dvs bolag som man fortfarande skulle vilja ha när de uppvisar en negativ kurstrend och har fallit 35%. Annat som är dyrt och som andra köper och som har positivt momentum ska man undvika. I sidledes marknader är det viktigare än någonsin att investera, inte spekulera, dvs köpa sunda saker som har en rimlig värdering och framtid.
Citibanks VD, Charles Prince sa 2007: "Så länge musiken spelar måste man dansa" och syftade på leken Hela Havet Stormar. Nej, man måste inte dansa. man ska helt enkelt undvika leken. Dansa inte; Investera!
Jag är medveten om att jag har hakat upp mig på att jag vill se en rejäl nedgång innan jag tänker köpa igen. jag är samtidigt medveten om att det finns företag som går att köpa även på dagens värderingar och få en bra avkastning över tiden... men jag vägrar för jag är övertygad om att jag kan köpa dem billigare.
Jag har förlorat mer pengar det senaste året än de flesta sparar ihop på en livstid. Det svider, men jag tänker hålla i och fortsätta satsningen på fallande aktiemarknader. Det känns förstås hopplöst vissa dagar när centralbankerna kör sina vansinniga experiment och alla andra hejar på utan ett tanke på morgondagen. Jag brukar vara den på festerna som kör som om det inte fanns någon morgondag. Mer alkohol är alltid bra... Så har jag baksmällor därefter också. I aktiemarknaden däremot är jag helnykteristen som tycker att det är dags att stänga ner efter den första lättölen kl 20.
Om du vill ha en extra dos skön björnpropaganda ska du läsa det senaste veckobrevet eller de senaste veckobreven från Hussman. Ett tips: "New Paradigm"-resonemang håller aldrig. Nifty Fifty funkade inte, IT-haussen funkade inte, husprishaussen funkade inte. Centralbanksbubblan kommer inte heller fungera. Det blir ännu en dyrköpt läxa för vissa.
Reminder: Vinstmarginalerna i USA är 70% över sitt historiska genomsnitt. De är där eftersom privatpersoner och regeringar slösar med pengarna eftersom de kan få dem gratis från centralbanken. Normalt återvänder underskott och vinstmarginaler till sina genomsnitt, med undershooting (annars flyttas ju snittet successivt uppåt). Det vore normalt att se vinstmarginalerna halveras och stanna där ett tag. I en sådan miljö kan sales antagligen inte heller växa så då halveras vinsterna och har en normal utvecklingskurva därifrån. Aktier kan mycket väl halveras i den miljön.
För att det ska inträffa måste emellertid något hända, tex att Fed slutar köpa bonds och USA minskar sitt underskott, eller de anställda får högre löner. För att det ska hända måste nog något annat hända först, t.ex. att inflationen får fäste, t.ex. efter en dollarkollaps och för att det ska hända måste Japan och Kina nog sluta köpa amerikanska räntepapper. Det är svårt att få till en riktigt bra katalysator, men förr eller senare brukar den komma och den kommer när börsen är som mest positiv.
Jag hoppas att det är snart.
Vissa permabjörnar vill gärna tajma marknaden och vill tjäna pengar på nedsidan innan det är dags att investera och tjäna på uppsidan. Det medför lätt att man förlorar en massa pengar i bullmarknadens intensiva slutfas (eftersom man inte vet när eller hur lång och intensiv denna är) och inte har så mycket kvar att investera inför nästa bullmarknad. Dessutom riskerar nästa bullmarknad att börja för tidigt så missar man den också...
Andra är som VK som identifierar uppgångsfaser och sidledesfaser, snarare än nedgångar. Efter 18 år av uppgång följer normalt en sådan sidledesfas som är i samma storleksordning (18 år). Efter en extrem uppgång kan sidledesfasen bli ovanligt lång, dvs längre än 18 år. Vi är sannolikt i en sådan just nu.
Personligen är jag fortfarande negativ och bilden av en sidledesfas i vilken vi nyss gått upp 100% gör att jag ser nästa steg som -25-50% snarare än sidledes härifrån. Det korrekta kan emellertid fortfarande vara just att identifiera sidledesfasen, oavsett vad jag tror och tycker, och därför köpa bolag som man verkligen vill ha och där värderingen är OK, dvs bolag som man fortfarande skulle vilja ha när de uppvisar en negativ kurstrend och har fallit 35%. Annat som är dyrt och som andra köper och som har positivt momentum ska man undvika. I sidledes marknader är det viktigare än någonsin att investera, inte spekulera, dvs köpa sunda saker som har en rimlig värdering och framtid.
Citibanks VD, Charles Prince sa 2007: "Så länge musiken spelar måste man dansa" och syftade på leken Hela Havet Stormar. Nej, man måste inte dansa. man ska helt enkelt undvika leken. Dansa inte; Investera!
Jag är medveten om att jag har hakat upp mig på att jag vill se en rejäl nedgång innan jag tänker köpa igen. jag är samtidigt medveten om att det finns företag som går att köpa även på dagens värderingar och få en bra avkastning över tiden... men jag vägrar för jag är övertygad om att jag kan köpa dem billigare.
Jag har förlorat mer pengar det senaste året än de flesta sparar ihop på en livstid. Det svider, men jag tänker hålla i och fortsätta satsningen på fallande aktiemarknader. Det känns förstås hopplöst vissa dagar när centralbankerna kör sina vansinniga experiment och alla andra hejar på utan ett tanke på morgondagen. Jag brukar vara den på festerna som kör som om det inte fanns någon morgondag. Mer alkohol är alltid bra... Så har jag baksmällor därefter också. I aktiemarknaden däremot är jag helnykteristen som tycker att det är dags att stänga ner efter den första lättölen kl 20.
Om du vill ha en extra dos skön björnpropaganda ska du läsa det senaste veckobrevet eller de senaste veckobreven från Hussman. Ett tips: "New Paradigm"-resonemang håller aldrig. Nifty Fifty funkade inte, IT-haussen funkade inte, husprishaussen funkade inte. Centralbanksbubblan kommer inte heller fungera. Det blir ännu en dyrköpt läxa för vissa.
Reminder: Vinstmarginalerna i USA är 70% över sitt historiska genomsnitt. De är där eftersom privatpersoner och regeringar slösar med pengarna eftersom de kan få dem gratis från centralbanken. Normalt återvänder underskott och vinstmarginaler till sina genomsnitt, med undershooting (annars flyttas ju snittet successivt uppåt). Det vore normalt att se vinstmarginalerna halveras och stanna där ett tag. I en sådan miljö kan sales antagligen inte heller växa så då halveras vinsterna och har en normal utvecklingskurva därifrån. Aktier kan mycket väl halveras i den miljön.
För att det ska inträffa måste emellertid något hända, tex att Fed slutar köpa bonds och USA minskar sitt underskott, eller de anställda får högre löner. För att det ska hända måste nog något annat hända först, t.ex. att inflationen får fäste, t.ex. efter en dollarkollaps och för att det ska hända måste Japan och Kina nog sluta köpa amerikanska räntepapper. Det är svårt att få till en riktigt bra katalysator, men förr eller senare brukar den komma och den kommer när börsen är som mest positiv.
Jag hoppas att det är snart.
tisdag 7 maj 2013
Inflationen kommer! -David Rosenberg
En bra artikel på ZH om risken för inflation i USA (med bilder och text från David Rosenberg). Den bygger på tecken på lägre output gap och högre NAIRU än Fed förstår. Det syns i stigande arbetstimmar per vecka och låg grad av uppsägningar - staff hoarding. Det saknas kvalificerad arbetskraft och det leder till stigande arbetstid och höjda löner. OBS dock att artikeln är långsiktig. Det här är inget som händer just nu.
Jag blir ändå sugen på guld igen... och möjligen Oil&Gas-aktier. Ackumulera försiktigt kanske...
Slutsatser från artikeln:
The reason I am getting divorced from my love affair with bonds is that when inflation eventually rears its head - those individuals long high yield bonds, and unhedged, will lose.
My view since joining Gluskin-Sheff has been “Safety & Income At A Reasonable Price” which I am now shifting to “H.I.R.P - Hedged Inflation Risk Protection.”
These are the areas that should perform the best should this longer term view of the world begin to develop:
•Real Estate
•TIPS
•Art/Collectibles
•Gold/Silver
•Banks
•Staples
•Energy
•Metals
•Agriculture
•Credit Arbitrage
•Long-Short Strategies
•Volatility
•Lonnie/Aussie/Kiwi
Equity Sector Selection In A Cost-Push Stagflation Environment:
•Staples
•Consumer Discretionary
•Utilities
•Telecom
•Cable/Media
•Oil & Gas
•Industrial Conglomerates /Electrical Power
•Road & Railroads
•Machinery
•Airlines
•Basic Materials
•Precious metals
•Specialty chemicals
•Paper packaging.
Jag blir ändå sugen på guld igen... och möjligen Oil&Gas-aktier. Ackumulera försiktigt kanske...
Slutsatser från artikeln:
The reason I am getting divorced from my love affair with bonds is that when inflation eventually rears its head - those individuals long high yield bonds, and unhedged, will lose.
My view since joining Gluskin-Sheff has been “Safety & Income At A Reasonable Price” which I am now shifting to “H.I.R.P - Hedged Inflation Risk Protection.”
These are the areas that should perform the best should this longer term view of the world begin to develop:
•Real Estate
•TIPS
•Art/Collectibles
•Gold/Silver
•Banks
•Staples
•Energy
•Metals
•Agriculture
•Credit Arbitrage
•Long-Short Strategies
•Volatility
•Lonnie/Aussie/Kiwi
Equity Sector Selection In A Cost-Push Stagflation Environment:
•Staples
•Consumer Discretionary
•Utilities
•Telecom
•Cable/Media
•Oil & Gas
•Industrial Conglomerates /Electrical Power
•Road & Railroads
•Machinery
•Airlines
•Basic Materials
•Precious metals
•Specialty chemicals
•Paper packaging.
måndag 6 maj 2013
Hussman kortsiktigt lite mindre negativ
Hussman har positionerat sig lite mindre bearish på sistone pga starkt positivt momentum:
Presently, we have allowed the market to advance without adjusting our “staggered strike” position upward in Strategic Growth Fund. A staggered-strike hedge raises the strike prices of the index put option side of our hedge, and has historically been indicated about 5% of the time in data since 1940, based on a significantly negative expected return/risk profile at those points. This is because a similar exclusion analysis suggests that it is optimal to wait until some flattening of momentum is observed.
På det stora hela är han dock lika negativ som det senaste året:
In my view, the introduction of quantitative easing and the expansion of fiscal deficits does not repeal market cycles or make risk considerations irrelevant. They certainly should not encourage investors to depart from the principle of aligning their exposure to market risk with objective estimates of how such exposure is likely to be rewarded or punished. Long-term investment returns typically emerge as the delayed payment for adhering to a sound discipline even when it is uncomfortable to do so. Immediate investment returns are often easier to find, but they tend to be advances on a loan that will eventually be repaid with interest.
There is no question that new features of the market environment, when observed, should be examined for their interaction with existing features. But it has never been the case that these new features have served as a veto against all other considerations. It wasn’t true of the dot-com and tech bubble. It wasn’t true of the housing bubble. It is not true of the QE bubble that the Fed has created today (and which is overlooked primarily because corporate profit margins are 70% above historical norms as a result of mirror-image deficits in the combined government and household sectors – not just domestically but globally).
Presently, we have allowed the market to advance without adjusting our “staggered strike” position upward in Strategic Growth Fund. A staggered-strike hedge raises the strike prices of the index put option side of our hedge, and has historically been indicated about 5% of the time in data since 1940, based on a significantly negative expected return/risk profile at those points. This is because a similar exclusion analysis suggests that it is optimal to wait until some flattening of momentum is observed.
På det stora hela är han dock lika negativ som det senaste året:
In my view, the introduction of quantitative easing and the expansion of fiscal deficits does not repeal market cycles or make risk considerations irrelevant. They certainly should not encourage investors to depart from the principle of aligning their exposure to market risk with objective estimates of how such exposure is likely to be rewarded or punished. Long-term investment returns typically emerge as the delayed payment for adhering to a sound discipline even when it is uncomfortable to do so. Immediate investment returns are often easier to find, but they tend to be advances on a loan that will eventually be repaid with interest.
There is no question that new features of the market environment, when observed, should be examined for their interaction with existing features. But it has never been the case that these new features have served as a veto against all other considerations. It wasn’t true of the dot-com and tech bubble. It wasn’t true of the housing bubble. It is not true of the QE bubble that the Fed has created today (and which is overlooked primarily because corporate profit margins are 70% above historical norms as a result of mirror-image deficits in the combined government and household sectors – not just domestically but globally).
fredag 26 april 2013
Ett snabbt ras kommer allt närmare
Jag tror att vi får se ett snabbt miniras på 5-10% inom någon vecka, kanske nästa vecka, kanske några dagar in i maj (helt enkelt bara för att det är ny månad, just maj och för att en signifikant nedgång är "long overdue").
Ovanpå de här kortsiktiga tekniska faktorerna finns förstås BIG PICTURE som det senaste året inte betytt någonting men som på sikt betyder nästan allt:
En av ytterst få positiva faktorer är överskottet på pengar.
I Europa, USA och Japan har man tex tryckt nya pengar och köpt tillgångar så att det netto de senaste åren funnits 2tn USD färre värdepapper per år att köpa än vanligt. Normalt finns det 4tn USD med nyutgivna instrument som investerare kan göra av med sin likviditet på. De senaste åren har det bara finnits 2tn netto efter centralbanksinterventionen. Det betyder att det funnits 2tn extra per år som jagat tillgångar som statsobligationer, företagsobligationer, fastigheter och aktier.
Det här ser ut att fortsätta (Japan har ju nyss kommit igång och USA ser knappast ut att sluta) och kan mycket väl fortsätta att pressa upp aktiekurserna trots att vinstprognoserna faller. Problemet är att man aldrig kan sluta utan att marknaderna kraschar. Samtidigt leder inte åtgärderna till fler jobb eller effektivare ekonomi utan tvärtom bara till improduktiv spekulation och fokus på finans istället för innovation.
Kanske är det rationella trots allt att tills vidare ligga lång med hälften av sina pengar och försöka hinna sälja en del av det när kraschen väl har börjat. Det kan ju dröja flera år...
TILLÄGG kl 15:45
Glöm inte risken att Merkel tappar för mycket mark i opinionsundersökningarna och måste ställa tuffare krav på sydeuropa... alternativt att hon inte lyckas stoppa trenden och det formas en anti-europeisk majoritet i tyska parlamentet. DET kan bli katalysatorn till det riktiga raset längre fram.
- Vi har sett en tillfällig positiv rekyl så marknaeden inte längre är tekniskt översåld
- Kina sätter nya lows
- Kopparpriset är fortsatt i negativ trend efter några dagars dead cat bounce
- Nyhetens behag över BOJs vansinne är förbi
- ECB misslyckas sannolikt att leverera något nytt stort trick
- Det finns gott om stories som har potential att ge negativa impulser (Italiens parlamentariska situation, fågelinfluensan, Kinas tillväxtproblem)
- Cyclicals/Defensives är fortsatt i tydligt negativ trend trots några dagars "J-krok" uppåt
- S&P 500 bildar antingen en mycket negativ dubbeltopp i dagarna, utan att lyckas sätta ny high, eller dundrar på uppåt
Ovanpå de här kortsiktiga tekniska faktorerna finns förstås BIG PICTURE som det senaste året inte betytt någonting men som på sikt betyder nästan allt:
- Extrema budgetunderskott
- Extrema statsskulder
- Extrema framtida problem med pensionskostnader och vårdsystem
- Extremt skev förmögenhetsfördelning som förvärras av penningtryckande resulterande och tillgångsbubblor
- Extremt höga vinstmarginaler pga extremt lågt sparande och extrema offentliga underskott
En av ytterst få positiva faktorer är överskottet på pengar.
I Europa, USA och Japan har man tex tryckt nya pengar och köpt tillgångar så att det netto de senaste åren funnits 2tn USD färre värdepapper per år att köpa än vanligt. Normalt finns det 4tn USD med nyutgivna instrument som investerare kan göra av med sin likviditet på. De senaste åren har det bara finnits 2tn netto efter centralbanksinterventionen. Det betyder att det funnits 2tn extra per år som jagat tillgångar som statsobligationer, företagsobligationer, fastigheter och aktier.
Det här ser ut att fortsätta (Japan har ju nyss kommit igång och USA ser knappast ut att sluta) och kan mycket väl fortsätta att pressa upp aktiekurserna trots att vinstprognoserna faller. Problemet är att man aldrig kan sluta utan att marknaderna kraschar. Samtidigt leder inte åtgärderna till fler jobb eller effektivare ekonomi utan tvärtom bara till improduktiv spekulation och fokus på finans istället för innovation.
Kanske är det rationella trots allt att tills vidare ligga lång med hälften av sina pengar och försöka hinna sälja en del av det när kraschen väl har börjat. Det kan ju dröja flera år...
TILLÄGG kl 15:45
Glöm inte risken att Merkel tappar för mycket mark i opinionsundersökningarna och måste ställa tuffare krav på sydeuropa... alternativt att hon inte lyckas stoppa trenden och det formas en anti-europeisk majoritet i tyska parlamentet. DET kan bli katalysatorn till det riktiga raset längre fram.
måndag 22 april 2013
"Surt sa räven", hånar pöbeln
När Hussman gör sina seriösa statistiskt korrekta megaanalyser av 100-åriga data och funderar över rimlig kausalitet... och dessutom har haft fantastiskt rätt över tiden (om än fel ett år eller två i rad ibland, men desto mer rätt över cyklerna på 5-10 år) och uttrycker det på sitt korrekta och vältaliga sätt:
There is no question that objective, careful, historically-informed analysis has had enormous challenges in the context of monetary interventions and fiscal deficits that have suppressed yields, temporarily boosted profit margins, and encouraged speculative leverage.
...då hånskrattar pöbeln, som sitter med rekordhöga skulder på köpta värdepapper och säger "surt sa räven... ho ho ho ho".
Det är något djupt orättvist över hur centralbankerna underblåser bubblor och gör allt för att rädda sina bankvänner och andra som belånat sig till taknocken (en gång i tiden betydde det 100% belåning på huset vilket då var fullständigt sjukt när räntorna var omkring 10%. Nu är åtminstone 80% belåning att anse som base case...) på de få sunda arbetssmyrors som finns kvar bekostnad.
Hussman och jag lider så länge detta sjuka penningtryckarparadigm lyckas, men njutningen blir kanske desto större när nästa riktiga ras kommer. Problemet är att kollapsen kan bli så fundamental pga storleken på bubblan att inte ens han och jag kommer kunna njuta. Dessutom finns risken att staten helt enkelt konfiskerar alla rika människors tillgångar för att jämna ut orättvisorna i samhället. Snacka om djupt, djupt orättvist att straffa de eftertänksamma, sunda, sparsamma dubbelt.
There is no question that objective, careful, historically-informed analysis has had enormous challenges in the context of monetary interventions and fiscal deficits that have suppressed yields, temporarily boosted profit margins, and encouraged speculative leverage.
...då hånskrattar pöbeln, som sitter med rekordhöga skulder på köpta värdepapper och säger "surt sa räven... ho ho ho ho".
Det är något djupt orättvist över hur centralbankerna underblåser bubblor och gör allt för att rädda sina bankvänner och andra som belånat sig till taknocken (en gång i tiden betydde det 100% belåning på huset vilket då var fullständigt sjukt när räntorna var omkring 10%. Nu är åtminstone 80% belåning att anse som base case...) på de få sunda arbetssmyrors som finns kvar bekostnad.
Hussman och jag lider så länge detta sjuka penningtryckarparadigm lyckas, men njutningen blir kanske desto större när nästa riktiga ras kommer. Problemet är att kollapsen kan bli så fundamental pga storleken på bubblan att inte ens han och jag kommer kunna njuta. Dessutom finns risken att staten helt enkelt konfiskerar alla rika människors tillgångar för att jämna ut orättvisorna i samhället. Snacka om djupt, djupt orättvist att straffa de eftertänksamma, sunda, sparsamma dubbelt.
fredag 19 april 2013
CLSA rekommenderar köp (fysiskt) guld
Alla tänkande varelser borde bli lite sugna på fysiskt guld av detta:
macro traders willing to leverage should use the current correction to buy gold by borrowing yen
It is also bizarre that gold should have cracked after the Bank of Japan has just committed to a far greater monetary base expansion, relative to the size of the Japanese economy, than any manoeuvre so far attempted by Bernanke
Rather than viewing this as confirmation of the end of the gold bull market, investors should see this as a massive buying opportunity while also being aware, based on the technicals, that gold could trade down to the US$1,200/oz level
For if hopes of normalisation in America have been driving the trade gold should now be less vulnerable as the trend in American data has clearly deteriorated in recent weeks; be it employment data, retail sales or the ISM series.
macro traders willing to leverage should use the current correction to buy gold by borrowing yen
It is also bizarre that gold should have cracked after the Bank of Japan has just committed to a far greater monetary base expansion, relative to the size of the Japanese economy, than any manoeuvre so far attempted by Bernanke
Rather than viewing this as confirmation of the end of the gold bull market, investors should see this as a massive buying opportunity while also being aware, based on the technicals, that gold could trade down to the US$1,200/oz level
For if hopes of normalisation in America have been driving the trade gold should now be less vulnerable as the trend in American data has clearly deteriorated in recent weeks; be it employment data, retail sales or the ISM series.
Reinhart & Rogoffs misstag
I dessa dagar av kritik och skadeglädje, samt ifrågasättande av austerity som nödvändig politik, över R&Rs slarviga behandling av data så vill jag påminna om att det inte bara är R&R som kommit fram till att hög skuld därefter är associerad med låg tillväxt. Se t.ex. mitt inlägg från den 24 juli 2012 om Bergh/Henrekson och Checherita/Rother.
Urvalda klipp från det inlägget:
Glöm inte Bergh/Henrekson och Checherita/Rother vars slutsatser var starkare än R&Rs:
B/H bidrar med pusselbiten att när den publika sektorn ökas med 10%-enheter av bnp minskas tillväxttakten med 0,5-1 procentenhet. Tänk på att en högre skuldkot betyder större publik ekonomi och ofta tvärtom så vi har två onda ting som potentiellt förstärker varandra i sin tillväxtförstöring när en regering försöker stimulera till tillväxt genom ökade underskott.
C/R utvidgade visade att ju större skuldkvot över 90% desto mer minskar tillväxttakten, exponentiellt mer. De visade också att den negativa effekten börjar tidigare, ur vissa aspekter långt tidigare, än vid 90%.
Här och här svarar för övrigt R&R på kritiken de senaste dagarna. Deras slutsatser kvarstår.
Urvalda klipp från det inlägget:
Glöm inte Bergh/Henrekson och Checherita/Rother vars slutsatser var starkare än R&Rs:
B/H bidrar med pusselbiten att när den publika sektorn ökas med 10%-enheter av bnp minskas tillväxttakten med 0,5-1 procentenhet. Tänk på att en högre skuldkot betyder större publik ekonomi och ofta tvärtom så vi har två onda ting som potentiellt förstärker varandra i sin tillväxtförstöring när en regering försöker stimulera till tillväxt genom ökade underskott.
C/R utvidgade visade att ju större skuldkvot över 90% desto mer minskar tillväxttakten, exponentiellt mer. De visade också att den negativa effekten börjar tidigare, ur vissa aspekter långt tidigare, än vid 90%.
Här och här svarar för övrigt R&R på kritiken de senaste dagarna. Deras slutsatser kvarstår.
onsdag 17 april 2013
KKK
Kina, koppar, Korea: marknadsindikatorerna faller, men inte marknaden
Vad är fel med den här bildserien?
Vad är fel med den här bildserien?
Kina
Koppar
Korea
S&P 500
onsdag 10 april 2013
Enkelt om Japan
1. Tryck pengar i 15 år. Funkade inte
2. Tryck så mycket att peningmängden dubblas igen på bara 2 år. Meddela att inflationen SKA UPP till 2% kosta vad det kosta vill
3. Valutan börjar falla (från 77,5 till 99,5 JPY per USD på 6 månader)
4. Importkostnaderna stiger (energi, mat, insatsvaror till industrin)
5. Folk säljer sina lokala investeringar och köper utländska
6. Kapitalutflödet försvagar valutan ytterligare
7. Lokala exportbolag tjänar på valutan, men blir allt slappare avseende sin produktivitetsutveckling och förlitar sig mer och mer på fallande valutakurs
8. Skeendena förstärker varandra - fallande valuta, kapitalutflöde, allt sämre skötta men växande och lönsamma exportbolag, dyrare import, stigande inflation, fallande valuta, kapitalutflöden, svagare konsumtion
9. Slutresultat: Valutan skenar fullständigt och de invånare som inte skyddat sig eller inte kunnat skydda sig genom utländska investeringar blir utfattiga. Lokal företag går omkull pga svag konsumtion och dyra insatsvaror. Exportbolagen tjänar pengar men inte på långt när tillräckligt för att kompensera för övriga nackdelar (bl.a. eftersom de inte fokuserar på effektivitet och produktivitet utan bara täljer guld i kraft av den svaga valutan)
10. Till slut tappar även exportbolagen mark pga dyra insatsvaror och fallande produktivitet
Landets ekonomi kollapsar totalt.
En liten påminnelse: Redan idag går mer än halva Japans skatteintäkter till betalning av räntan på statsskulden. Om räntan stiger med 1-2 procentenheter går mer än alla statens intäkter till räntebetalningar och det finns ingenting över till pensioner, sjukvård, skola, vägar, statsanställda osv. Japan måste då låna även till de mest basala aktiviteter och utlänningar kommer inte låna ut till låga räntor till ett bankrutt land. Det måste istället centralbanken ta hand om, dvs trycka ännu mer pengar och verkligen få valutan att skena när alla tappar förtroendet för Japan och Yenen.
Landet är bankrutt sedan länge, men skjuter problemet framför sig genom att låta centralbanken trycka pengar för att finansiera staten. Det torde vara uppenbart för alla att man inte kan skapa något varaktigt genom att trycka pengar. Däremot kan man lura vissa att tro det ett tag. Hittills har alla gått med på att låtsas att det kommer fungera, men förr eller senare kommer det där tillfället då dammen brister. Katalysatorn denna gång kan mycket väl bli att JPY faller mer än planerat och leder till panikartade utflöden och därmed en total valutakollaps och skenande importinflation med utfattiga invånare som följd.
Detta kan förstås inledningsvis samtidigt medföra stigande tillgångspriser utomlands när de japanska kapitalutflödena investeras i obligationer, aktier och fastigheter i resten av världen.
2. Tryck så mycket att peningmängden dubblas igen på bara 2 år. Meddela att inflationen SKA UPP till 2% kosta vad det kosta vill
3. Valutan börjar falla (från 77,5 till 99,5 JPY per USD på 6 månader)
4. Importkostnaderna stiger (energi, mat, insatsvaror till industrin)
5. Folk säljer sina lokala investeringar och köper utländska
6. Kapitalutflödet försvagar valutan ytterligare
7. Lokala exportbolag tjänar på valutan, men blir allt slappare avseende sin produktivitetsutveckling och förlitar sig mer och mer på fallande valutakurs
8. Skeendena förstärker varandra - fallande valuta, kapitalutflöde, allt sämre skötta men växande och lönsamma exportbolag, dyrare import, stigande inflation, fallande valuta, kapitalutflöden, svagare konsumtion
9. Slutresultat: Valutan skenar fullständigt och de invånare som inte skyddat sig eller inte kunnat skydda sig genom utländska investeringar blir utfattiga. Lokal företag går omkull pga svag konsumtion och dyra insatsvaror. Exportbolagen tjänar pengar men inte på långt när tillräckligt för att kompensera för övriga nackdelar (bl.a. eftersom de inte fokuserar på effektivitet och produktivitet utan bara täljer guld i kraft av den svaga valutan)
10. Till slut tappar även exportbolagen mark pga dyra insatsvaror och fallande produktivitet
Landets ekonomi kollapsar totalt.
En liten påminnelse: Redan idag går mer än halva Japans skatteintäkter till betalning av räntan på statsskulden. Om räntan stiger med 1-2 procentenheter går mer än alla statens intäkter till räntebetalningar och det finns ingenting över till pensioner, sjukvård, skola, vägar, statsanställda osv. Japan måste då låna även till de mest basala aktiviteter och utlänningar kommer inte låna ut till låga räntor till ett bankrutt land. Det måste istället centralbanken ta hand om, dvs trycka ännu mer pengar och verkligen få valutan att skena när alla tappar förtroendet för Japan och Yenen.
Landet är bankrutt sedan länge, men skjuter problemet framför sig genom att låta centralbanken trycka pengar för att finansiera staten. Det torde vara uppenbart för alla att man inte kan skapa något varaktigt genom att trycka pengar. Däremot kan man lura vissa att tro det ett tag. Hittills har alla gått med på att låtsas att det kommer fungera, men förr eller senare kommer det där tillfället då dammen brister. Katalysatorn denna gång kan mycket väl bli att JPY faller mer än planerat och leder till panikartade utflöden och därmed en total valutakollaps och skenande importinflation med utfattiga invånare som följd.
Detta kan förstås inledningsvis samtidigt medföra stigande tillgångspriser utomlands när de japanska kapitalutflödena investeras i obligationer, aktier och fastigheter i resten av världen.
Zerohedge förklarar den starka marknaden
ZHs lista över skäl som lyft den amerikanska marknaden till all time highs på sistone
•Markit US PMI Miss
•ISM Manufacturing Miss
•ISM New York Miss
•Vehicle Sales Miss
•ADP Employment Miss
•ISM Services Miss
•Challenger Job Cuts Miss
•Initial Claims Miss
•Trade Balance Beat
•Non-Farm Payrolls Miss
•Hourly Earnings Miss
•NFIB Small Business Miss
•Wholesale Inventories Miss
•Markit US PMI Miss
•ISM Manufacturing Miss
•ISM New York Miss
•Vehicle Sales Miss
•ADP Employment Miss
•ISM Services Miss
•Challenger Job Cuts Miss
•Initial Claims Miss
•Trade Balance Beat
•Non-Farm Payrolls Miss
•Hourly Earnings Miss
•NFIB Small Business Miss
•Wholesale Inventories Miss
tisdag 2 april 2013
"Alltför smärtsamt att uppleva börsen dag för dag"
...för att inte tala om timme för timme, när svaga fundamenta hela tiden ackompagneras av stigande kurser, buy the dip och "dumma" spekulanter som tjänar pengar på långpositioner.
Hussman: What we don’t know is precisely when today's compressed and complacent risk premiums will crawl or spike higher, and one thing we’ve learned from testing hundreds of investment methods over a century of data is that many approaches that perform beautifully over the long-term would often have felt intolerable at a day-to-day resolution.
...
But the fact is that day after day of optimistic chatter in these overvalued, overbought, overbullish periods can create uncertainty and lead investors to ignore and forget what they have been taught again and again through painful experience.
Jag mår nästan fysiskt illa bara av beskrivningen av hur marknaden upplevs just nu.
Hussman: What we don’t know is precisely when today's compressed and complacent risk premiums will crawl or spike higher, and one thing we’ve learned from testing hundreds of investment methods over a century of data is that many approaches that perform beautifully over the long-term would often have felt intolerable at a day-to-day resolution.
...
But the fact is that day after day of optimistic chatter in these overvalued, overbought, overbullish periods can create uncertainty and lead investors to ignore and forget what they have been taught again and again through painful experience.
Jag mår nästan fysiskt illa bara av beskrivningen av hur marknaden upplevs just nu.
Barron's: Wealthy Families Leveraging Up
Rubriken ska antagligen tolkas positivt - typ "de rika och därmed smarta ökar belåningen på börsen, så nu ska det upp", men i själva verket brukar det betyda att det har gått upp alldeles för mycket och länge och snarare är säljläge.
Belåningen på New York Stock Exchange
Belåningen på New York Stock Exchange
KKK
Kina minus
Koppar minus (ny årslägstaclose)
Kospi minus
US PMI svag
Till och med S&P 500 tappade lite mark, även om bara marginellt, igår.
Men... money printing verkar fortfarande styra i väst. Ännu en liten stund.
Koppar minus (ny årslägstaclose)
Kospi minus
US PMI svag
Till och med S&P 500 tappade lite mark, även om bara marginellt, igår.
Men... money printing verkar fortfarande styra i väst. Ännu en liten stund.
torsdag 28 mars 2013
Farsen fortsätter sista dagen i Q1
Marknadsfarsen fortsätter på alla håll och plan
I Cypern jublar CNBC över hur lugnt det är och att ingen bank run verkar äga rum (duh! det är ju olagligt att ta ut mer än 300 EUR)
I Kina föll börsen 3% inatt på att bankerna inte längre får lura kunderna att köpa högrisk-WMP (snarast en slags pyramidspel men som faktiskt under vissa förutsättningar kan går rätt) istället för deposits
Kopparpriset ligger relativt stilla på en halvlåg nivå (klart under 200d)
Japanska 10-åringen föll till 0,51% inatt. Ja, för det är tydligen helt riskfritt att köpa 10-åriga bonds i ett land som har dubbla Cyperns statsskuldsnivå.
Finans-CDSer tickar på uppåt i ganska snabb takt och PIIGS-CDSer följer efter men betydligt långsammare. De här två förstärker varandra pga att den enas risk förvärrrar situationen för den andra. Alltså: om bankerna försvagas så ökar risken att staten måste göra en bailout, vilket skulle förvärra statens skuldsituation och därmed lyfter CDS-spreadarna och räntan, vilket i sin tur förstör bankernas balansräknngar (eftersom de äger en massa övervärderade statsobligationer). Nu är det upp till ECB och Draghi att visa att de verkligen ska göra vad som helst för att stoppa den här processen innan euron bryts upp.
Europaindex är flat i mars, USA är upp 3%. VIXen har fallit två-tre enheter i mars och tydligen är det fortsatt riskfritt att köpa aktier... Ungefär som det var riskfritt att få 6% på sitt bankkonto i Cypern fram till för två veckor sedan.
Jag vill egentligen att det ska gå bra för folk, men just nu hoppas jag att alla som tar dum marknadsrisk, på hopp om att centralbankerna ska trolla med knäna, ska gå i personlig konkurs när verkligheten kommer ifatt.
I Cypern jublar CNBC över hur lugnt det är och att ingen bank run verkar äga rum (duh! det är ju olagligt att ta ut mer än 300 EUR)
I Kina föll börsen 3% inatt på att bankerna inte längre får lura kunderna att köpa högrisk-WMP (snarast en slags pyramidspel men som faktiskt under vissa förutsättningar kan går rätt) istället för deposits
Kopparpriset ligger relativt stilla på en halvlåg nivå (klart under 200d)
Japanska 10-åringen föll till 0,51% inatt. Ja, för det är tydligen helt riskfritt att köpa 10-åriga bonds i ett land som har dubbla Cyperns statsskuldsnivå.
Finans-CDSer tickar på uppåt i ganska snabb takt och PIIGS-CDSer följer efter men betydligt långsammare. De här två förstärker varandra pga att den enas risk förvärrrar situationen för den andra. Alltså: om bankerna försvagas så ökar risken att staten måste göra en bailout, vilket skulle förvärra statens skuldsituation och därmed lyfter CDS-spreadarna och räntan, vilket i sin tur förstör bankernas balansräknngar (eftersom de äger en massa övervärderade statsobligationer). Nu är det upp till ECB och Draghi att visa att de verkligen ska göra vad som helst för att stoppa den här processen innan euron bryts upp.
Europaindex är flat i mars, USA är upp 3%. VIXen har fallit två-tre enheter i mars och tydligen är det fortsatt riskfritt att köpa aktier... Ungefär som det var riskfritt att få 6% på sitt bankkonto i Cypern fram till för två veckor sedan.
Jag vill egentligen att det ska gå bra för folk, men just nu hoppas jag att alla som tar dum marknadsrisk, på hopp om att centralbankerna ska trolla med knäna, ska gå i personlig konkurs när verkligheten kommer ifatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)