När Hussman gör sina seriösa statistiskt korrekta megaanalyser av 100-åriga data och funderar över rimlig kausalitet... och dessutom har haft fantastiskt rätt över tiden (om än fel ett år eller två i rad ibland, men desto mer rätt över cyklerna på 5-10 år) och uttrycker det på sitt korrekta och vältaliga sätt:
There is no question that objective, careful, historically-informed analysis has had enormous challenges in the context of monetary interventions and fiscal deficits that have suppressed yields, temporarily boosted profit margins, and encouraged speculative leverage.
...då hånskrattar pöbeln, som sitter med rekordhöga skulder på köpta värdepapper och säger "surt sa räven... ho ho ho ho".
Det är något djupt orättvist över hur centralbankerna underblåser bubblor och gör allt för att rädda sina bankvänner och andra som belånat sig till taknocken (en gång i tiden betydde det 100% belåning på huset vilket då var fullständigt sjukt när räntorna var omkring 10%. Nu är åtminstone 80% belåning att anse som base case...) på de få sunda arbetssmyrors som finns kvar bekostnad.
Hussman och jag lider så länge detta sjuka penningtryckarparadigm lyckas, men njutningen blir kanske desto större när nästa riktiga ras kommer. Problemet är att kollapsen kan bli så fundamental pga storleken på bubblan att inte ens han och jag kommer kunna njuta. Dessutom finns risken att staten helt enkelt konfiskerar alla rika människors tillgångar för att jämna ut orättvisorna i samhället. Snacka om djupt, djupt orättvist att straffa de eftertänksamma, sunda, sparsamma dubbelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar