Melt-up fortsätter

Börsen verkar fortsätta sin s.k. "melt up" på extremt låga volymer. Ibland misströstar jag och tänker att det här kan fortsätta i flera år till eftersom centralbankirerna liksom inte har några andra verktyg än nollräntor och penningtryckande. Ibland känner jag mig tvärtom extremt säker på att att toppen snart är nådd för man kan inte balansera på toppen av en fristående stege hur länge som helst. Problemet är att fundamenta faktiskt inte behöver spela någon roll för aktiemarknaden, eftersom den egentligen bara mäter hur mycket pengar som finns och pengar går alltid att trycka fler av. Gratis. Visst, det leder inte till bättre ekonomi, tvärtom, men aktierna kan fortsätta upp i alla fall. Kolla bara på Venezuela t.ex.

Som terapi i väntan på bättre köplägen kan man alltid läsa senaste veckobrevet från Hussman. Han säger inte att det måste komma en börskrasch. Han säger bara att när alla relevanta variabler tidigare varit som nu så har det snart följts av de största nedgångarna de senaste 100 åren.

OBS att jag har gett upp den här adressen och numera skriver alla mina inlägg om finans direkt på min vanliga privatblogg.

Fed taper och så vidare

Bobs scenario (förra inlägget) ser ut att infrias och vi närmar oss både 1850 i S&P500 och 10 i VIX (13,8, ned från 16,8 kl 20 igår).

Jag tror att det här är slutrycket på den stora kroppsfinten som marknaden sysslar med (dvs innan den stora nedgången tar vid). Minns hur det slutade i Japan för ett decennium sedan, både med QE och tapering...

Nu faller allt på plats samtidigt; Hussmans Sornettebubbla som peakar i december eller januari, Bobs sista bullpeak innan det vänder ned någon gång Q4'13-Q1'14, slutet på 5-6 års haussemarknad som det brukar vara innan det vänder ned, total complacency (dvs alla är bull, ingen bear och nu blåser man faran över när reaktionen blev positiv på tapering. Om man ropar "vargen kommer" blir man utskrattad. Jag blir det.), ny ordförande för Fed snart på plats (minns när Greenspan tillträdde och när Bernanke tillträdde. Dags igen!)

Jag är mer bearish än någonsin och känner mig nöjd med nyligen ökat guldinnehav och enbart korta positioner i marknaden.

Håll i er, för 2014 gäller det. Antingen har jag lika fel som 2012 eller lika rätt som 2008. Fast är man rationell ska man nog bara vara neutral, inte gå kort som jag gör, men heller (absolut) inte gå lång som de flesta gör.

15 sidor Fed-bashing

Dagens Hussman visar tydligt hur Phillipskurvan inte finns, dvs det finns ingen exploaterbar relation mellan inflation och arbetslöshet. Hussman visar också att det saknas korrelation mellan penningmängd och aktiepriser (S&P 500), dvs QE fungerar inte.

Innan 2008 var korrelationen låg, noisy och svagt negativ. Därefter har S&Ps diagonala utveckling korrelerat väl med penningmängdens likaledes diagonalitet, liksom med längden på ett normalt barn 0-4 år samma period eller helt enkelt en ritad diagonal linje (95% korrelation). Hussman vill visa att samvariationen är en tillfällig slump styrd av vidskeplighet och beror inte på något mekaniskt förhållande mellan storheterna.

Till sist slår Hussman hål på myten om wealth effect och visar att samvariationen mellan BNP och aktiepriser är dels mycket låg och tillfällig, dels till sin helhet beror på enbart de 30% av tiden som ägnas åt cyklisk återhämtning från nedpressade nivåer – dvs under 70% av tiden finns absolut noll wealth effect och i vilket fall som helst är inte relationen möjlig att utnyttja på något sätt.

 

Hussman påpekar också att medianaktien i S&P 500 nu är dyrare än någonsin, mer övervärderad än någonsin, dvs dyrare än på topparna år 2000 och 1929. Även genomsnittsaktien i de två mittersta kvartilerna av de 500 aktierna i S&P 500 är dyrare än någonsin. Man kan fortfarande rimligen göra 2,5% avkastning om året i 10 år på att köpa S&P 500 (tack vare utdelningar) om man har is i magen, men då får man vara beredd på ett par 50%-iga nedställ på vägen...

Hussman är minst lika negativ som tidigare. Jag också.

I dagens Hussman Weekly varnar han för att den spekulativa toppen är bruten: räntekänsliga aktier tappar, marknaden har tappat bredd och branscher som tidigare ledde marknaden uppåt har gett upp sitt ledarskap. Han citerar sig själv från oktober 2007 då han varnade investerare ”att de måste vara beredda att ha samma exponering genom en hel bear market som de har nu om de inte passar på att sälja omgående”. Samma signaler och varning gäller även nu.


Han påpekar att han inte tror att 100 års marknadshistorik plötsligt har blivit irrelevant bara för att marknaden låtit sig luras att bli mer konfident av QE, trots att QE inte har någon teoretisk eller historisk koppling till aktiemarknaden. Visst, han har varnat i över ett år utan framgång, men det betyder ändå inte att spelreglerna har ändrats – bara att utgången har skjutits upp.

Några notes från Hussman

Tror du på QE - att det kan lyfta börsen? Läs då det här:

Investors appear to be relying on a dramatic overestimate of the correlation between the level of the monetary base and the S&P 500, where no meaningful cyclical correlation exists historically. Indeed, even including data since 2009, the correlation between changes (absolute or percent) in the monetary base and changes in the S&P 500 is slightly negative for every horizon of 6 years or less.

Kalla fötter? Om du vet med dig att du ibland haft en tendens att sälja efter att marknaden har rasat (2002, 2008) trots att du egentligen tror på en Buy and Hold-ansats i dina investeringar... läs då det här:

Buy and Hold som investeringsstrategi (alternativt BTFD - Buy The Fucking Dip) har funkat bra historiskt (hundra år) - inte lika bra som att köpa billigt och sälja dyrt (KBSD; t.ex. på Shiller P/E) men fortfarande mycket bra. B&H är en historiskt testad och fungerande strategi. Det är även strategin KBSD, t.o.m. ännu bättre än B&H.

Om man ska byta mellan två historiskt välfungerande investeringsmodeller som B&H och KBSD så är det från den som gått bra de senaste åren till den som gått relativt dåligt samma period; om den som gått relativt dåligt ska fortsätta att fungera över tid måste den ju hämta sig relativt den andra... och samtidigt ska modellen som fungerat ovanligt bra de senaste åren tappa lite mark för att komma ned till sitt genomsnitt.

Just nu har man en unik möjlighet att byta från Buy and Hold som de senaste 4-5 åren fungerat sjukt bra till KBSD som de senaste 4-5 åren fungerat dåligt och spektakulärt dåligt de senaste 1-2 åren. Med tanke på att KBSD över tiden (10 år, 20 år, 50 år, 100 år) har outperformat B&H stort och torde fortsätta göra det (det är både intellektuellt och statistiskt sett rimligt) så måste KBSD göra en signifikant comeback i förhållande till B&H de kommande åren. Om man någonsin ska byta modell så är det nu... och det är från B&H till KBSD.

Med ett marginaljusterat Shiller P/E-tal på 29 är USA-börsen enkelt räknat 100% övervärderad. Det är svårt att tänka sig mycket bättre läge att i lugn och ro Sälja Dyrt innan nedgången får fart och paniken utbryter.

...

Ovanpå allt detta har vi sen frågan om ekonomin, fundamenta... Det är en helt annan sak, men jag tror att även den kommer både utgöra en trigger för nedgången och dras med i fallet ytterligare.

Jag är redo. Jag är kort. Jag har guld.

Och så har vi dagens Hussman som anti-JPM

Two weeks ago, the blue-chip S&P 500 index advanced to a Shiller P/E of 24.6 (S&P 500 divided by the 10-year average of inflation-adjusted earnings). Notably, even using 10-year averaging, the implied profit margin embedded into Shiller earnings is about 18% above the historical norm. On normal profit margins, the Shiller P/E would now be at an even more extreme 29. Jim Chanos notes that more stocks are trading above three times book value today than at the 2000 market peak, which is largely because of a speculative runup in secondary issues. Indeed, small cap stocks and over-the-counter Nasdaq stocks have outpaced even the S&P 500 in recent months. Last week, Barron’s magazine bubbled “this is a golden era for initial public offerings,” describing the IPO market as “white hot,” featuring a flood of new offerings – mainly small cap growth ventures.
All of this enthusiasm seems rather encouraging, unless one is familiar with market history, in which case one has to wince at the almost creepy re-emergence of these speculative hallmarks, in sequence. A couple of weeks ago, I quoted the words of former NYSE Chairman Bernard Lasker just before the 1969-1970 market plunge, but I slightly abridged the quote. Here’s a longer version:
“I can feel it coming…. a whole new round of disastrous speculation, with all the familiar stages in order – a blue-chip boom, then a fad for secondary issues, then an OTC play, then another garbage market in new issues and finally the inevitable crash. I don’t know when it will come but I can feel it coming and, damn it, I don’t know what to do about it.”

Sommarstiltje... och melt-up

För mig är det dock melt-down. Min ekonomi smälter ihop som en glass på stranden. Livet som kort är nasty, brutish and...short.

Jag kan se uppsidan. Jag kan se att det finns en massa outnyttjad arbetskraft och stor uppsida till gamla highs (som uppenbarligen gick att nå för flera år sedan trots färre människor och mindre centralbalansräkningar och mindre lån och pengar generellt). Världen växer alltid och teknologin/produktivitetsförutsättningarna ackumuleras hela tiden. Det blir mer folk, mer (industri)kapital och mer pengar i omlopp för varje år.

Det ska leda till högre börstoppar också.

Även om USA har rekordmarginaler i sin företagssektor, vilket antagligen inte är uthålligt, så ser det helt annorlunda ut i Europa och Sverige för den delen. Här kan det finnas 20% uppsida på marginalerna utan att se direkt konstigt ut. Arbetslösheten är också mycket högre här och t.ex. bilförsäljningen (som ser ut att ha gjort en liten krok uppåt på sistone) har mycket långt kvar till gamla toppar.

Kort sagt så ser jag argumenten för 30% uppsida på börsen.

Å andra sidan har vi fem års börshausse bakom oss, OMX-index står 125% högre än botten 2008 och sen tillkommer utdelningar, OMX är upp 50% bara sedan botten 2011 och har dessutom i den senaste skjutsen uppåt rusat 13% på bara drygt en månad. Bortglömd är redan junikorrektionen på -12%, aprilkorrektionen på -6%, för att inte tala om vårkorrektionen 2012 på -16,5% innan Draghi räddade Europa och världen.

Även om haussen fortsätter så kommer det komma en liten korrektion på 5-15% igen och det är mer sannolikt att den kommer snarare än senare. De kommer helt enkelt lite då och då.

Frågan är om jag ska täcka mig då... men känner jag mig själv så gör jag inte det för jag är fortfarande rädd att missa den riktiga nedgången - den som överraskar alla, den som drivs av deleveraging, kanske av högre marknadsräntor som gör att husmarknaden slukar all tillgänglig konsumtionskraft, den som börjar försiktigt men knuffar dominobricka efter dominobricka i en fallande spiral av minskande konsumtion, fallande försäljning och marginaler, ökande arbetslöshet, ökat sparbehov och runt igen varv efter varv, boostat av tvångsförsäljningar på de finansiella marknaderna och negativ förmögenhetseffekt.

Jodå, jag är lika baissig fortfarande, precis i linje med Hussman:

We don't alter our discipline and strategy just because it's frustrating to follow at the moment


The euphoric and overextended advance… simply increases the depth of the likely losses (ahead)

Remember euphoria and "resilience to corrections" are part of the (topping out) process

Dagens Hussman är lättläst och läsvärd om än lite tunn

Hussman förklarar ännu en gång varför han inte var lång 2009 utan missade uppgången och varför det misstaget inte borde ligga till grund för lägre förtroende för hans negativism idag.

Han påpekar också att även om han tror att börsen står 10% högre om 10 år än den gör idag så får vi se 2 omgångar med nedställ på 40-50% på vägen. Ska man få med sig de 10% på 10 år så får man inte tveka i nedställen utan helst köpa mer.

Hussmans börsutsikter baseras inte på de omedelbara ekonomiska utsikterna men han påpekar ändå att den amerikanska ekonomin ser allt sämre ut (lägre bottnar och toppar). ISM och Fed surveys har svävat strax över recessionsgränsen och bara nätt och jämnt hållit sig där tack vare återkommande QE... men med en fallande trend och allt svagare uppstudsar. Trenden är snarlik den 2004-2007 innan kollapsen 2008-2009.

Avslutningsvis visar han hur Hindenburgsyndromet ser ut för tillfället. Det uppträdde runt årsskiftet till år 2000, andra halvan av 2007, årsskiftet 2011 samt nu. I vanliga fall är det kanske bara teknisk mumbojumbo, men nu när alla andra negativa faktorer* är på plats ska man kanske ge det en extra tanke innan man köper aktier.


*Overbought, Overbullish, Overvalued, Rising yields, Weakening Macro


Hindenburgomen markerade med vertikala linjer

Logperbubblan

Logperbubblan som går att identifiera grafiskt bådar inte heller gott (från Hussman 13 maj):

While I certainly don’t believe that markets have to obey math, it’s very clear that investors have taken on a very familiar pattern of what I’ve called “increasingly immediate impulses to buy the dip” and what physicist Didier Sornette would call a “log-periodic bubble.”




That constant and more immediate tendency to buy dips is a signature that is difficult to entirely dismiss. In itself, it doesn’t always lead to unfortunate outcomes, but in the context of rich valuations, overbullish sentiment, and global economic headwinds, it is worth monitoring. As Barron’s Magazine noted in early 1969, just before the market lost a third of its value in the 1969-1970 plunge

Dansa inte; Investera!

Med tanke på att jag har fulat ut mig helt de senaste åren så är det lika bra att du slutar läsa min blogg. Istället kanske du ska beställa Vitaliy Katsenelsons bok om marknader som rör sig sidledes.

Vissa permabjörnar vill gärna tajma marknaden och vill tjäna pengar på nedsidan innan det är dags att investera och tjäna på uppsidan. Det medför lätt att man förlorar en massa pengar i bullmarknadens intensiva slutfas (eftersom man inte vet när eller hur lång och intensiv denna är) och inte har så mycket kvar att investera inför nästa bullmarknad. Dessutom riskerar nästa bullmarknad att börja för tidigt så missar man den också...

Andra är som VK som identifierar uppgångsfaser och sidledesfaser, snarare än nedgångar. Efter 18 år av uppgång följer normalt en sådan sidledesfas som är i samma storleksordning (18 år). Efter en extrem uppgång kan sidledesfasen bli ovanligt lång, dvs längre än 18 år. Vi är sannolikt i en sådan just nu.

Personligen är jag fortfarande negativ och bilden av en sidledesfas i vilken vi nyss gått upp 100% gör att jag ser nästa steg som -25-50% snarare än sidledes härifrån. Det korrekta kan emellertid fortfarande vara just att identifiera sidledesfasen, oavsett vad jag tror och tycker, och därför köpa bolag som man verkligen vill ha och där värderingen är OK, dvs bolag som man fortfarande skulle vilja ha när de uppvisar en negativ kurstrend och har fallit 35%. Annat som är dyrt och som andra köper och som har positivt momentum ska man undvika. I sidledes marknader är det viktigare än någonsin att investera, inte spekulera, dvs köpa sunda saker som har en rimlig värdering och framtid.

Citibanks VD, Charles Prince sa 2007: "Så länge musiken spelar måste man dansa" och syftade på leken Hela Havet Stormar. Nej, man måste inte dansa. man ska helt enkelt undvika leken. Dansa inte; Investera!

Jag är medveten om att jag har hakat upp mig på att jag vill se en rejäl nedgång innan jag tänker köpa igen. jag är samtidigt medveten om att det finns företag som går att köpa även på dagens värderingar och få en bra avkastning över tiden... men jag vägrar för jag är övertygad om att jag kan köpa dem billigare.

Jag har förlorat mer pengar det senaste året än de flesta sparar ihop på en livstid. Det svider, men jag tänker hålla i och fortsätta satsningen på fallande aktiemarknader. Det känns förstås hopplöst vissa dagar när centralbankerna kör sina vansinniga experiment och alla andra hejar på utan ett tanke på morgondagen. Jag brukar vara den på festerna som kör som om det inte fanns någon morgondag. Mer alkohol är alltid bra... Så har jag baksmällor därefter också. I aktiemarknaden däremot är jag helnykteristen som tycker att det är dags att stänga ner efter den första lättölen kl 20.

Om du vill ha en extra dos skön björnpropaganda ska du läsa det senaste veckobrevet eller de senaste veckobreven från Hussman. Ett tips: "New Paradigm"-resonemang håller aldrig. Nifty Fifty funkade inte, IT-haussen funkade inte, husprishaussen funkade inte. Centralbanksbubblan kommer inte heller fungera. Det blir ännu en dyrköpt läxa för vissa.

Reminder: Vinstmarginalerna i USA är 70% över sitt historiska genomsnitt. De är där eftersom privatpersoner och regeringar slösar med pengarna eftersom de kan få dem gratis från centralbanken. Normalt återvänder underskott och vinstmarginaler till sina genomsnitt, med undershooting (annars flyttas ju snittet successivt uppåt). Det vore normalt att se vinstmarginalerna halveras och stanna där ett tag. I en sådan miljö kan sales antagligen inte heller växa så då halveras vinsterna och har en normal utvecklingskurva därifrån. Aktier kan mycket väl halveras i den miljön.

För att det ska inträffa måste emellertid något hända, tex att Fed slutar köpa bonds och USA minskar sitt underskott, eller de anställda får högre löner. För att det ska hända måste nog något annat hända först, t.ex. att inflationen får fäste, t.ex. efter en dollarkollaps och för att det ska hända måste Japan och Kina nog sluta köpa amerikanska räntepapper. Det är svårt att få till en riktigt bra katalysator, men förr eller senare brukar den komma och den kommer när börsen är som mest positiv.

Jag hoppas att det är snart.

Hussman kortsiktigt lite mindre negativ

Hussman har positionerat sig lite mindre bearish på sistone pga starkt positivt momentum:

Presently, we have allowed the market to advance without adjusting our “staggered strike” position upward in Strategic Growth Fund. A staggered-strike hedge raises the strike prices of the index put option side of our hedge, and has historically been indicated about 5% of the time in data since 1940, based on a significantly negative expected return/risk profile at those points. This is because a similar exclusion analysis suggests that it is optimal to wait until some flattening of momentum is observed.




På det stora hela är han dock lika negativ som det senaste året:

In my view, the introduction of quantitative easing and the expansion of fiscal deficits does not repeal market cycles or make risk considerations irrelevant. They certainly should not encourage investors to depart from the principle of aligning their exposure to market risk with objective estimates of how such exposure is likely to be rewarded or punished. Long-term investment returns typically emerge as the delayed payment for adhering to a sound discipline even when it is uncomfortable to do so. Immediate investment returns are often easier to find, but they tend to be advances on a loan that will eventually be repaid with interest.

There is no question that new features of the market environment, when observed, should be examined for their interaction with existing features. But it has never been the case that these new features have served as a veto against all other considerations. It wasn’t true of the dot-com and tech bubble. It wasn’t true of the housing bubble. It is not true of the QE bubble that the Fed has created today (and which is overlooked primarily because corporate profit margins are 70% above historical norms as a result of mirror-image deficits in the combined government and household sectors – not just domestically but globally).

"Surt sa räven", hånar pöbeln

När Hussman gör sina seriösa statistiskt korrekta megaanalyser av 100-åriga data och funderar över rimlig kausalitet... och dessutom har haft fantastiskt rätt över tiden (om än fel ett år eller två i rad ibland, men desto mer rätt över cyklerna på 5-10 år) och uttrycker det på sitt korrekta och vältaliga sätt:

There is no question that objective, careful, historically-informed analysis has had enormous challenges in the context of monetary interventions and fiscal deficits that have suppressed yields, temporarily boosted profit margins, and encouraged speculative leverage.

...då hånskrattar pöbeln, som sitter med rekordhöga skulder på köpta värdepapper och säger "surt sa räven... ho ho ho ho".

Det är något djupt orättvist över hur centralbankerna underblåser bubblor och gör allt för att rädda sina bankvänner och andra som belånat sig till taknocken (en gång i tiden betydde det 100% belåning på huset vilket då var fullständigt sjukt när räntorna var omkring 10%. Nu är åtminstone 80% belåning att anse som base case...) på de få sunda arbetssmyrors som finns kvar bekostnad.

Hussman och jag lider så länge detta sjuka penningtryckarparadigm lyckas, men njutningen blir kanske desto större när nästa riktiga ras kommer. Problemet är att kollapsen kan bli så fundamental pga storleken på bubblan att inte ens han och jag kommer kunna njuta. Dessutom finns risken att staten helt enkelt konfiskerar alla rika människors tillgångar för att jämna ut orättvisorna i samhället. Snacka om djupt, djupt orättvist att straffa de eftertänksamma, sunda, sparsamma dubbelt.

"Alltför smärtsamt att uppleva börsen dag för dag"

...för att inte tala om timme för timme, när svaga fundamenta hela tiden ackompagneras av stigande kurser, buy the dip och "dumma" spekulanter som tjänar pengar på långpositioner.

Hussman: What we don’t know is precisely when today's compressed and complacent risk premiums will crawl or spike higher, and one thing we’ve learned from testing hundreds of investment methods over a century of data is that many approaches that perform beautifully over the long-term would often have felt intolerable at a day-to-day resolution.

...

But the fact is that day after day of optimistic chatter in these overvalued, overbought, overbullish periods can create uncertainty and lead investors to ignore and forget what they have been taught again and again through painful experience.


Jag mår nästan fysiskt illa bara av beskrivningen av hur marknaden upplevs just nu.

Vad björnen lockar med den här gången

Jag fortsätter att stånga mig blodig mot den positiva marknaden. Hussman ger som vanligt lite extra stöd på måndagar.


När jag läste den här passagen tyckte jag emellertid att han lät ovanligt kaxig:

“The issue is no longer whether the current market resembles those preceding the 1929, 1969-70, 1973-74, and 1987 crashes. The issue is only – are conditions like October or 1929, or more like April? Like October of 1987, or more like July? If the latter, then over the short-term, arrogant imprudence will continue to be mistaken for enlightened genius, while studied restraint will be mistaken for stubborn foolishness. We can’t rule out further short-term gains, but those gains will turn bitter.”

Sen såg jag att det var vad han skrev för 13 år sedan, februari år 2000, och sedan fick så himla rätt.

Han citerade också lite marknadsvisdom: ”Bästa tillfället att satsa på en bra investerare är när han har sin egen personliga bear market”. Då kanske det är dags att satsa på mig nu då  : )

Förutom de vanliga kommentarerna om rekordlågt antal negativa investerare, nästan rekordhöga värderingar (givet normaliserade vinstmarginaler), stigande långa marknadsräntor mm så påpekade Hussman vad han ser som det stora feta björnbetet just nu; att ingen enskild sektor uppvisar tydliga bubbeltendenser gentemot de andra, utan att bubblan är dold i det att alla företag har ovanligt höga (och ohållbara) vinstmarginaler. Företagsvinsterna i USA uppgår nu till 11% av BNP, jämfört med normala 6%. Nivån förklaras bara, och helt och hållet, av lågt individuellt sparande och extrema publika underskott.

Hur länge håller den situationen? Hur länge kan USA rimligen köra landet med så stora underskott och kraftigt ökande skuld? Och hur länge vågar invånarna slösa bort så mycket lönen i det läget?

Räkneexempel på framtida avkastning

Bara en liten tanke idag, triggad av dagens Hussman och helt orelaterad till kaoset i/på Cypern:

OM vi antar att USAs företagsvinster växer med 6,3% per år kommande tio år (precis som historiskt)

OM vi antar att vinstmarginalerna normaliseras inom de kommande tio åren (från dagens extremt höga nivåer som beror på att privatpersoner inte sparar och på att stater körs med stora underskott)

OM vi alltså antar att lägre befolkningstillväxt och vad som förefaller vara fallande produktivitet kompenseras av högre inflation så den nominella tillväxten blir 6,3% oavsett vad den reala är
OM vi antar att vinstmultiplarna normaliseras kommande tio åren

SÅ kommer aktier avkasta, inklusive återinvesterade utdelningar (per se ett mycket positivt och bärande antagande) 3,6% per år, nominellt

DET ÄR inte mycket mer än obligationsräntan på 2% (10-åringen i t.ex. USA eller Sverige) så riskkompensationen är bara ca 1,5 procent per år för den typ av svängningar som börsen brukar medföra [på många sådana avkastningar per år].


OM värderingarna undershootar
OCH/ELLER vinstmarginalerna undershootar (pga privat sparande, skatter mm)
OCH/ELLER inflation, befolkningstillväxt eller produktivitet undershootar

SÅ blir avkastningen sämre i motsvarande grad. 5% vinst/BNP istället för 6% betyder 16% lägre vinster [någon procent per år under tio år]. PE 7,5 [tidigare björnbottnar] istället för 15 betyder 50% lägre värdering [några procent per år i tio år eller -12% per år i fem år]. Lägre nflation, befolkning och produktivitet kan sammantaget ta bort någon/ett par procent per år i nominell vinsttillväxt. Totalt kan de 3,6%/år i tio år alltså ganska lätt bli noll eller negativ avkastning PER ÅR i 10 år.

DESSUTOM kan marknaden justera för ovanstående på kortare tid än 10 år (det normala vore en kraftig bear market i två år) och då blir årsavkastningarna lägre eller mer negativa på motsvarande sätt (eftersom man i perioden missar den framtida antagna nominella årliga vinsttillväxten på 6,3% [eller t.ex. 3% i ett negativt scenario på inflation, produktivitet mm] under resten av tioårsperioden). T.ex. är ett rimligt antagande att börsen då utvecklas -30% per år i två år, totalt -50% och därefter finns en bra uppsida per år resterande 8 år; till nästa bulltopp.


ELLER så kan förstås rallyt fortsätta uppåt som vilket luftslott som helst…

Dagens guldkorn från Hussman

Ekonomi 101

Sida 11 i dagens 13-sidiga Hussman innehåller det enda man faktiskt behöver läsa idag. Han påpekar, via några enkla (antagandefria) ekvationer att det bara är produktiva investeringar som kan lyfta ett lands välstånd och minska dess underskott.

Attempts to “stimulate” the economy by suppressing savings and increase consumption, or by pursuing “beggar thy neighbor” exchange rate policies are weak options compared to policies that encourage productive investment, research, and development. A nation’s “standard of living” is reflected by the amount of goods and services that its people can consume as a result of their efforts. A nation’s “productivity” is reflected by the amount of goods and services that its people can produce as a result of their efforts. Ultimately, one cannot increase for long without the other. Robust domestic investment provides the foundation for both.


The only sustainable course to a higher standard of living is to encourage productive investment. Policies like those currently pursued by the Federal Reserve attempt to encourage consumption, but do so by distorting savings and investment decisions toward speculative activity rather than productive investment. Unfortunately, the reluctance of consumers to spend is tightly linked to existing mortgage and consumer debt burdens, many of which remain unserviceable and have not been restructured. Attempts to squeeze greater consumption demand from these individuals, without a strategy to increase productive activity and income, is likely to produce continued failure.

Förutom detta finns en del intressanta grafer på hur ökade investeringar kommer före ökad konsumtion (duh!) och hur dagens investeringstrender (snittet för 8 kvartal) börjar peka nedåt och sannolikt leder fallande sysselsättning med ett halvår.

Hussman

Hussman drar till med lite tyngre artilleri för att illustrera det osannolika i att en ny bullmarknad skulle starta nu.

Hussman ännu mer övertygande än vanligt

Läs gärna veckans repetition och förtydligande om varför det är dumt att ta risk på uppsidan just nu.

En notering från marknadsbrevet:

...the NAAIM survey reported that the average overall equity exposure reported by active investment managers reached 104.25% at the end of January – a leveraged position, and the highest figure in the history of the survey. Indeed, among individual survey participants, the lowest allocation was 60% - the most bullish exposure ever for the most bearish participant in the survey. The previous record in the survey’s history was 96% in early 2007.

Marknadspsykologi framöver...

Hälsningar, Hussman:

"This is my retirement money. I can't afford to be out of the market anymore!"




"I don't care about the price, just Get Me In!!"



"It's a healthy correction"



"See, it's already coming back, better buy more before the new highs"



"Alright, a retest. Add to the position - buy the dip"



"What a great move! Am I a genius or what?"



"Uh oh, another selloff. Well, we're probably close to a bottom"



"New low? What's going on?!!"



"Alright, it's too late to sell here, I'll get out on the next rally"



"Hey!! It's coming back. Glad that's over!"



"Another new low. But how much lower can it go?"



"No, really, how much lower can it go?"



"Good Grief! How much lower can it go?!?"



"There's no way I'll ever make this back!"



"This is my retirement money. I can't afford to be in the market anymore!"



"I don't care about the price, just Get Me Out!!"

Bara tokfransar och permabjörnar kvar

Precis så här känns det:

The bears are gone, extinct, vanished. Among the ones remaining, many are people whom even I would consider to be either permabears or nut-cases.

-Hussman 28 jan 2013