Vad björnen lockar med den här gången

Jag fortsätter att stånga mig blodig mot den positiva marknaden. Hussman ger som vanligt lite extra stöd på måndagar.


När jag läste den här passagen tyckte jag emellertid att han lät ovanligt kaxig:

“The issue is no longer whether the current market resembles those preceding the 1929, 1969-70, 1973-74, and 1987 crashes. The issue is only – are conditions like October or 1929, or more like April? Like October of 1987, or more like July? If the latter, then over the short-term, arrogant imprudence will continue to be mistaken for enlightened genius, while studied restraint will be mistaken for stubborn foolishness. We can’t rule out further short-term gains, but those gains will turn bitter.”

Sen såg jag att det var vad han skrev för 13 år sedan, februari år 2000, och sedan fick så himla rätt.

Han citerade också lite marknadsvisdom: ”Bästa tillfället att satsa på en bra investerare är när han har sin egen personliga bear market”. Då kanske det är dags att satsa på mig nu då  : )

Förutom de vanliga kommentarerna om rekordlågt antal negativa investerare, nästan rekordhöga värderingar (givet normaliserade vinstmarginaler), stigande långa marknadsräntor mm så påpekade Hussman vad han ser som det stora feta björnbetet just nu; att ingen enskild sektor uppvisar tydliga bubbeltendenser gentemot de andra, utan att bubblan är dold i det att alla företag har ovanligt höga (och ohållbara) vinstmarginaler. Företagsvinsterna i USA uppgår nu till 11% av BNP, jämfört med normala 6%. Nivån förklaras bara, och helt och hållet, av lågt individuellt sparande och extrema publika underskott.

Hur länge håller den situationen? Hur länge kan USA rimligen köra landet med så stora underskott och kraftigt ökande skuld? Och hur länge vågar invånarna slösa bort så mycket lönen i det läget?