Asienkrisen

1998 kraschade Asien. Många sydostasiatiska länders valutor kollapsade pga stora utlandslån och negativ handelsbalans. Sedan några år in på 2000-talet har ekonomierna i området tvärtom sett mycket hälsosammare ut än väst. Belåningsgraden var låg, handelsbalansen positiv, valutorna stabila, tillväxten hög. Det gäller i högsta grad de senate åren efter finanskrisen 2008.

Till nu.

Indiens och Indonesiens valutor har i år fallit kraftigt, liksom deras aktiebörser. QE har drivit upp den globala likviditeten och pengar i jakt på mer än den nollavkastning som stått till buds i väst har sökt sig till Asien. Dessa heta pengar har drivit spekulation i bostäder mm, medfört ökad skuldsättning, mer sårbar handelsbalans (mycket negativ i Indien) och gradvis, omärkligt, omformat ekonomierna till asiatiska versioner av PIIGS-länderna Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien; Asiatiska hängbukssvin.

Från FT idag

“We’re going into a period of stagnation in growth over the next couple of years,” said Fred Neumann, chief Asia economist at HSBC. “It was a sweet spot and that’s now coming to an end. Asian economies had an easy ride because they bought themselves growth through leverage. They should have used that time to carry out structural reforms. Instead they’ve used the cheap money and enjoyed the high growth rates. That opportunity has now gone.”

För väst betyder det här att det asiatiska ekonomiska dragloket i bästa fall kör på halvfart framöver. Vem ska vi sälja grävskopor till om Kina börjar konkurrera på allvar och köparna inte längre har råd med high end?