Baissen biter sig fast... kanske

Jag har inget direkt nytt att komma med, utan tänkte bara påpeka att baissetrenderna håller i sig:
 
US 10yr: 2,50%
VIX: 27,2
USEU: 1,27
JPYUS: 84,3
5Y5Y inflation: 1,85% (femårsinflationen om fem år, dvs infl 2015-2020)
 
Nu studsar det upp lite från morgonen, men jag skulle inte låta mig luras av det. I vissa fall skulle jag vara orolig för window dressing-köpande inför månadsstängningen, men idag undrar jag om det nte t.o.m. kan bli tvärtom. jag menar, vem vill visa att man är fullinvesterad när börserna backat 5 procent (eurostoxx 50 just nu -5,6% i augusti)?
 
Det finns mycket att vara orolig för även om inget direkt nytt tillkommit. En observation kan möjligen vara marknadens reaktion (+3%) på ryktet om Japansk intervention respektive reaktion (-3%) på den faktiska nyheten om ökad japansk QE. Jag tror baissen håller på att bita sig fast och är mycket nöjd med mina drygt 1/2 kort. För övrigt kan fredagens rörelser få tjäna som exempel på varför jag inte vill vara all in short: Det skulle vara för jobbigt att ligga med hela 3,5%-rörelsen från botten till topp intradag även om det blir rätt till slut.
 

Stark BNP i USA, Sälj

Folk köper på ett oväntat starkt tal, men de glömmer att marknaden "hoppades" på ett svagt tal som skulle tvinga Bernanke till QE. Jag tror att euforing går över inom kort - redan ikväll kanske. Just nu blåser dock marknaderna uppåt, både aktier och långa bond yields. OBS dock att 2,55% i 10-åringen fortfarande är en mycket bearish nivå, liksom t.ex. 73,50 i olja. Det här blir ett bra säljläge och jag funderar starkt på att öka på kortarna tillfälligt, till trots av vad jag sagt om att ha tillräckligt i en volatil marknad. Inga negativa trender har brutits och talen i sig (BNP, claims mm) är knappast positiva i normal bemärkelse. Jag börjar faktiskt sälja några terminer i Eurostoxx50 på 2627 här.
 
Fakta: reviderad BNP-tillväxt Q2/Q1 kom in på 2,0% i årstakt. Väntat var 1,4%. "Whisper" var allt mellan 0,3-1,3% efter den svaga handelsbalansen. Nu visade sig istället t.ex. privatkonsumtionen hålla upp på 2,0% istället för 1,6%

Claims lägre än väntat, men fortfarande höga 473k nya arbetslösa

Jag tycker det är ett intradagsäljläge nu, men jag talar förstås i egen bok

Boräntespreadar

Ibland ser man kommentarer på Di om att bankerna tjänar massa pengar på bundna boräntor jämfört med rörliga. Det stämmer förstås inte, eftersom bankerna matchar sin utlåning och finansiering, oavsett om lånen är rörliga eller bundna. Dessutom måste bankerna ta större höjd för problem med rörliga krediter, dvs större marginal. Jag sitter just nu med en graf framför mig över dessa spreadar i det brittiska banksystemet sedan 2007:
 
Då var den bundna spreaden för 2-åriga lån negativ: -0,3% (nu 2,1%)
Då var den genomsnittliga faktiska spreaden för alla bokunder +0,5% (nu 3,2%)
Då var den rörliga spreaden 1,7% (nu 3,5%)
 
I Sverige har det sett lite annorlunda ut med nära nog nollspreadar för rörliga lån på peaken 2007 och nu ca 1,0-1,2%, men det är långt kvar upp till UK och övriga världens praxis. Det borde det bli ändring på med den nya globala bankregleringen som kräver hänsyn till faktisk durationsrisk i bostadslån (7 ÅR, snarare än 3 månader, oavsett vad lånevillkoren säger). Med UK som mall och 350 punkters spread (3,5%-enheter = 350 baspunkter basis points=bps) så skulle den rörliga boräntan bli ca 4,5% idag (STIBOR+350 bps) och förstås högre i takt med stigande centralbanksränta.
 
Hur högt kan RB höja räntan utan att knäcka ekonomin om bankerna ska ta +50bps i STIBOR och sedan +350bps i spread?

Consumer confidence i Sverige

Här är en kul graf över OMX och Consumer Confidence sedan 1993. Det kanske är svårt att avgöra om CC är leading eller meningslös, men confidence blir sällan högre än nu, stannar sällan länge så högt upp och när den faller så faller även OMX. Kanske är det dags för CC och OMX att falla nu nu, eller är det "decoupling" på gång?
 
Jag tror förstås att OMX följer med resten av världen nedåt, men jag har också sagt att prognosen kräver mer eftertanke och förklaring än så. Kanske kommer jag med en utläggning om det längre fram.

Korståg mot Swedbank igen?

Det kanske är dags att ta upp kampen med Swedbank igen nu när Gardell försöker tjäna en hacka på aktien. Den kan kanske se lite billig ut på ytan, men kreditförlusterna är minimala och måste nästan snart öka igen.
 
Jag har inte tillräckligt med kött på benen för att shorta den på egna meriter ännu, men jag skulle aldrig gå lång den som det ser ut nu. Gissa t.ex. vad som händer med Baltikum om det vänder ned igen. Faktum är att senaste månadsstatistiken på Estlands utlåning, inlåning, konkurser mm visade negativa tendenser för första gången sedan vändningen uppåt. Swedbanks huvudmarknad Sverige ser ointaglig ut (ekonomiskt sett) just nu, men det kan bli tråkigt även här om våra exportmarknader tappar tempo på allvar. Med 65% av BNP beroende av export kan det gå snabbt.
 
Går jag kort Swedbank så talar jag om det - och varför. Just nu räcker det med att inte vara lång den.

Svaga NEW home sales också, men orkar marknaden falla mer redan idag?

New home sales är inte lika intressant som existing, men även jag är nöjd så länge statistiken kommer in negativt (och marknaden tar den at face value), men nu börjar folk hoppas på att Bernanke eller Obama ska komma med motåtgärder sp frågan är hur långt det orkar falla. Å andra sidan... så har det inte varit någon panik i marknaden på hela nedstället i augusti - det handlar lugnt och fint på alla nivåer i lagom takt. Jag sitter nöjd.

svaga durable goods orders och negativ marknadsreaktion

Durable goods orders för juli var riktigt svaga och marknaden verkar ta till sig informationen på ett logiskt konsekvent sätt (dvs faller). Det har varit några sköna dagar och veckor för en trött björn i augusti. Nu gäller det bara att det inte kommer stimulansprogram (fiskala eller QE) eller att marknaden tror att de fungerar.
 
Durable goods orders ex transportation: -3,8%
Cap Goods orders Non defense ex air transport -8% (!)
 
Jag sitter nöjd, ca 1/2 short fortfarande, men mentalt redo om det skulle komma några uppdagar innan fallet fortsätter.
 
Andra funderingar: Jag blir mer och mer bearish på Kina och deras fejkade tillväxttal. Många tror att Kinas tillväxt kommer ordna allt från västvärldens problem till deras egna tomma broar. Problemet som jag ser det är att landet inte vuxit historiskt heller - i alla fall inte med 8%. Det är bara ökande investeringar från regeringsnivå som hållit tillväxten hög. Sanningen kanske är hälften... och den kommer inom några år avslöjas. Jag tror hela världen står inför en "reset", en ombootning. Det kommer smärta, men är så mycket bättre än alternativet (tänk hyperinflation i Tyskland), och ger en sund bas att växa ifrån - så kan vi sen alla vara både stabilare och rikare 2020-25 än vi annars någonsin skulle varit.

Easy does it

Ekonomin ser ut att rulla över och det är mycket snack i marknaden om nya åtgärder från Fed eller amerikanska regeringen. WSJ hade en artikel igår om oenigheten bland Feds ledamöter vilken minskar sannolikheten för kraftfulla åtgärder inom kort från det hållet. http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703589804575446262796725120.html?mod=WSJEUROPE_hpp_LEFTTopWhatNews

 

 

Frågan är vad kan, vill och bör myndigheterna göra. Vi är där vi är pga för mycket lån och konsumtion och för lite sparande och investeringar. Många länder kör på med ungefär 10% budgetunderskott, dvs i praktiken 10% av BNP i stimulanspaket per år. Förespråkarna för stimulans hävdar att multiplikatorn är större än 1 och således att  10% stimulans ger mer än 10% effekt på BNP. Säg för exemplets skull att multiplikatorn är 1,2. Då skulle alltså USA växa 12 procentenheter långsammare i årstakt utan nuvarande stimulanser.

 

Nu tror inte jag alls på multiplikator >1 när det gäller regeringsinsatser, snarare kanske 0,7-0,8, eller varför inte 0,5 för vissa särdeles ineffektiva och improduktiva paket, men även med det lägre antagandet skulle USA befinna sig i djup recession utan nuvarande underskott. Samtidigt kan man konstatera att det blir ju knappast bättre om man fortsätter med nya stimulanser och högre underskott för skulderna kommer definitivt växa fortare än BNP för varje ny stimulansdollar, eller är det någon som tror att t.ex. 20% underskott skulle vara bättre och kunna "kickstarta" ekonomin? Om inte det funkar, vad sägs om 50%, 100%? Orimligt eller hur. Nej, visst kan politiker få leka med 1-2% underskott eller överskott om de vill försöka finjustera för att få väljarna med sig, men att t.ex. öka de fiskala stimulanserna från 10% till t.ex. 15% är bara rent vansinne och även den som tror att det funkar, inser nog att 100% inte går så någonstans måste det stoppa. Jag hade trott att 10% utgjorde den gränsen. Jag hoppas fortfarande.

 

Vad gäller monetära stimulanser så har USA haft nollränta alldeles för länge för att kunna kalla det en extraordinär panikåtgärd. Snarare är det en medveten och långsiktig policy som tyvärr förvränger alla ekonomiska signaler och leder till felinvesteringar och slöseri och fördröjer och sänker det framtida välståndet. Man har sysslat med QE i ökande grad nästa lika länge. Nu går debatten hög i WSJ, FT, hos makroekonomer på mäklarfirmorna och även hos mig vad man kan göra, vad politikerna vill och törs göra och vad man borde göra. Politiker vill ha röster och de är kortsiktiga för det är alltid nästa val som gäller. Det lättaste är alltid att ge väljarna bröd och skådespel i form av låg ränta, QE och bidrag. Särskilt när det ser lite extra tungt ut i ekonomin eller på börsen gäller det att visa sig välvillig och aktiv. Det är det som lett oss till dagens situation med skulder över öronen, nollränta och en enorm centralbanksbalansräkning samtidigt som produktiviteten är för låg för att fp ekonomin att gå ihop utan underskott.

 

Hur tar vi oss härifrån? Hur tror politikerna att vi ska göra? På Fed är man oense. Man kan ju knappast tripla balansräkningen en gång till och även om man kan så kanske man inte kan tripla den ytterligare n gång till efter det utan att riskera hyperinflation och förbannade kineser som undrar om deras högar med dollarsedlar är värda mer än pappret. Samtidigt är QE det enda verktyget Fed har kvar. Eller ska de göra det enda sunda och sluta med QE och höja räntan till en normal nivå på säg 4%, luta sig tillbaka och vänta på kreativ destruktion och en omstart av ekonomin? Förr eller senare MÅSTE det ju göras, men kommer det ske under denna mandatperiod? Och om det inte sker, ja då har vi kopierat Zimbabwe, Argentina och mellankrigstyskland. Kan detta hända i USA? Ja, det kommer att hända om man inte backar från nollränta och QE och om man backar då får vi se hur svag ekonomin är på riktigt.

 

Antag nolltillväxt i Q3, inklusive stimulanser. Med multiplikator på 0,7 är den underliggande tillväxten då -7% i årstakt, exkl stimuli. För att komma tillrätta med underskottet på 7% som då skapas kan man tex skära ytterligare 7%, men då faller tillväxten ytterligare 5% osv: 3,5%, 2,5%, 1,75%, … Totalt kanske ekonomin måste minskas i storlek med 30-35% för att nå en uthållig balans att växa ifrån. Skräckscenario? Inte jämfört med alternativet. Hur väljer politikerna väg framöver? Jag tror de väljer att göra mest ingenting i det längsta, men sen blir det farligare och mer svårbedömt. Vinner populisterna och får chansen att slå sista spiken i kistan?

 

 

Förresten: IFO kom kl 10. Det går bra i Tyskland, kan man kanske sammanfatta det hela. Oh, vilken överraskning! Säljläge säger jag , inte minst med tanke på den låga omsättningshastigheten idag. Det är samma mönster som tidigare: viss uppgång under låg volym och desto större nedgångar under hög volym.

 

Säljläge intradag kanske

Jag tycker förstås att man ska ligga kort hela tiden dessa dagar, men om man missat racet kan just NU (17:19) vara en bra tidpunkt att ge sig in i leken och sälja. Housing starts var usla och kan starta en ny säljvåg. marknaden har istället plockats upp efter första säljvågen och står nu högre än 15:59. DET är ett bra säljläge anser jag. Om några dagar står vi nog väsentligt lägre. Bara min ödmjuka åsikt förstås.

Containertrafiken mattas

Jag fick förresten det här i morse från en dansk analytiker:
 

This week's CCFI (China Containerized Freight Index) index is down by 0.3% w-o-w (week on week) and the SCFI (Shanghai...) index is down by 0.9% w-o-w. This is the second week in a row with a w-o-w decline in the CCFI index whereas the SCFI index has been declining slowly but steadily since early July. Compared with the normal seasonality in the CCFI index, it should start to move sideways by 38 (mid Sep) and then start a gradual sequential w-w decline by week 41 (early/mid Oct). We are now in week 33 and if the trend seen in the past two weeks continues, this will mark the earliest end to the peak season ever, except for 2008 when the global crisis started. Moreover, the decline this week has been more broadly founded as all routes show a w-o-w decline – even on the transpacific which has been holding up quite nicely in the past month or so. Indeed, as we write in this week's issue, capacity on the transpacific is now back to 2008 levels and is up by 26% since January 2010 – this is well ahead of the 16% YTD volume decline seen on the US west coast ports, and may point towards more soft rates going forward. On Asia-Europe we remain fairly confident that it will be an uphill struggle for the carriers to implement already announced surcharges.

 

 

Containermarknaden blev plötsligt inte så het längre...

Inga trender brutna, fortfarande bearish

Trots uppstället idag och trots bud till höger och vänster (GE-Whirlpool, HP-Dell-3PAR) så är alla viktiga negativa trender intakta: inflationsförväntningar, bond yields, olja, EURUSD och inte minst själva aktieindexen (S&P, Eurostoxx). Jag känner mig ganska trygg i kortläge.
 
Mauldins brev i lördags ger en nykter syn på hot och hopp. Han liksom jag är teknik- och framtidsoptimist, men inser att jobbet måste göras man för man, företag för företag och helst utan inblandning av staten. Han ser framför sig 6-8 år av tuffa tider, med korta korta ekonomiska uppställ och tättliggande recessioner, extremt volatila aktiemarknader och allmän kräftgång. Samtidigt ser han hur vi på andra sidan kan uppleva ett nytt "roaring 20s" med idag oanade framgångar av teknologidriven produktivitet. Mauldin har läst på Singularity University och är väl insatt i möjligheterna inom biotech, robotteknologi, artificiell intelligens och nanoteknik så han förstår hur snabbt det kan gå uppåt när vi når över tröskeln.
 
Annan required reading för precis alla borde vara Peter Schiffs "How an economy grows and why it crashes". Vem som helst förstår då att det är sparande och investeringar, uppoffringar av konsumtion för att bygga kapital som bygger en ekonomi, medan själva konsumtionen förbrukar resurser och minskar tillväxtpotentialen.

David Rosenberg

Nyanserat och tydligt av Rosenberg i en halvtimmesintervju med Pragmatic Capitalism från 13 augusti. Lagom intressant för den som har en 26 minuter över och inte orkar läsa hans skrivna texter.
 
Bland annat påpekar Rosenberg att Real Final Sales i USA legat på 1% i återhämtningen, trots ZIRP (nollränta), 10% deficit (budgetunderskott=artificiell stimulans) och tredubbling av Feds balansräkning (penningtryckande, stödköp av värdepapper). I normala fall växer RFS med 3-4% efter en recession, utan de extraordinära stimulanser man använt denna gång.
 
"Vi är i en bear market. Studsen 2009 är över. Björnen forsätter. Det är 25% nedsida på börsen (S&P 500)"

Vem är lång och vem är kort?

Det snackas febrilt om "positionering" den här veckan
 
Är "alla" långa eller redan korta? Om de är korta redan så kan det närsomhelst bli dags att täcka positionerna, ta hem vinsten, och ett short squeeze rally kan bli följden. Det finns ingen bra statistik på hur investerare är positionerade. Däremot finns en massa olika undersökningar. Storbankerna gör sina egna, t.ex. Merrill Lynch och Goldman Sachs. De svenska bankerna samlar anekdoter lite löst från sina kundmöten och kommer till sina slutsatser (alltid bullish, "alla" är alltid redan korta och bearish när det går ner och ligger således redo att köpa enligt svenska mäklare). Hedgefondkolleger och annat marknadsfolk samlar och sprider information, desinformation och skvaller - oftast bara brus utan värde och ingen kommer ihåg källan.
 
Vad vi faktiskt vet är t.ex. att Goldmans mötningar visar att HF låg nästan lika långa i början av juli som de gjorde i början av april (se kursivt nedan). Sedan kan vi spekuler i vad som hänt:
 
Därefter tog "shortcoveringrallyt" i juli vid då marknaden steg 8%, och hedgefonder tjänade 2-3% i snitt (vilket antyder att man låg för lite långa, eller t.o.m. korta, i starten efter nedgången - och alltså försäljningarna - i slutet av juni, men köpte ikapp med momentum uppåt i juli och fick då med sig "hälften" av uppgången. Därmed låter det troligt att hedgefonder var långa i början av augusti och således tycker att det är ganska jobbigt nu och snarast funderar på att SÄLJA för att stoppa förlusterna, inte täckningsköpa för att ta hem vinster. Det vore dessutom rationellt i mina ögon med tanke på ekonomins tillstånd.
 
Goldman Sachs: This is how hedge funds were positioned at the start of 3Q – 38% net long, down from 43% at start of 2Q – largest net long/overweights in Materials, Consumer Discretionary & Telecom Services – smallest net long/largest underweights in Consumer Staples & Financials. David Kostin's Hedge Fund Trend Monitor (for full report, see fourth attachment): (i) We combined $593 billion of single-stock and ETF long holdings in 13-F filings of 612 hedge funds with our estimate of hedge fund short positions (based on $434 billion in single-stock, ETF and market index short interest positions filed with exchanges). (ii) Our analysis suggests the typical hedge fund operates 38% net long, down from 43% in 1Q 2010 and 42% at year-end 2009. (iii) At the start of 3Q, hedge funds appeared to be most net long/most overweight Materials, Consumer Discretionary and Telecom Services, and least net long/most underweight Consumer Staples and Financials
 
ALLTSÅ: Ligg kvar korta ni som gör det. Jag gör det. Ni andra kanske borde tänka på att sälja.

Bundesbank höjer prognosen, marknaden stiger.

"BuBa höjer tillväxtprognosen till 3% för 2010 (tidigare prognos 1,9%)".
 
-no shit, Sherlock!? Är det någon som blir förvånad efter deras starka Q2 (ett av de starkaste sen återföreningen för 20 år sen), efter deras starka export och konsumtionssiffror på sistone, den svaga euron senaste året... Uppenbarligen kan man dra upp marknaden på att några mossiga bankirer konstaterar faktum, men det ser jag mest som en funktion av extremt låga volymer i marknaden som gör det lätt att lyfta marknaden om man försöker (men förr eller senare kommer mer än bara ett försök på nedsidan och då tror jag inte det finns många köpare som vill stå ivägen). Marknaden är galen - och det är inte bara att jag säger att bären är sura för jag klarar mig trots allt hyggligt - utan mest en uppgiven suck över hur myndigheterna har förstört världens chanser att utvecklas till sin fulla potential i rätt takt.
 
När Berlinmuren föll och internet och mobiltelefoner fick fäste började mänsklighetens frihets-era, men klåfingriga politiker och centralbankirer har på 20 år skapat en alltmer instabil värld som i värsta fall riskerar att (tillfälligt) spåra ur och missa den storhetstid av välfärd (materiell rikedom, frihet, utveckling), som annars skulle infunnit sig om bara några decennier. Jag tror fortfarande att tekniken räddar oss, men vill ni se hur snabbt det kan gå snett i en luftekonomi så titta på Island och Grekland. Kom ihåg att Island var rikast i världen. Nu får de leva på fisk och får vara glada att McD till slut beslutade sig för att ha kvar sin restaurang trots att landet egentligen inte kan bära den.
 
Grekland: http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,712511,00.html
 
Blir resten av världen som Grekland? Det är inte omöjligt (oavsett vad folk säger om valutor och valfrihet), men mer om det en annan gång.

Japanstimulans, diverse + från Goldman

Diverse småplock bland det myrornas krig som finansmarknaden utgör:
 
Japan väntas agera för en svagare Yen, t.ex. med mer QE.
 
Goldman refererar TrimTabs som noterar att skatteintäkterna från löner ökat de senaste veckorna och månaderna, vilket kan vara första tecknet på en starkare arbetsmarknad, men kan också bero på mätproblem (vilket är min tes om det mesta i den nya ekonomin då stimulanser förvränger alla ekonomiska variabler)
 
En mer negativ rapport pekar på ökad aktivitet (bl.a. Fannie och Freddie) för att få tillbaka pengar från bankerna på subprimebaserade värdepapper (grunden till dessa claims är att bankerna ska ha vilselett investerarna)
 
Oljepriset kämpar vidare med 75-nivån. Igår bröt det under nivån en kort stund, men hämtade sig.
 
Den kanske viktigaste värdemätaren av alla (tillsammans med claims och därefter kanske payrolls), USASs tioåring (bond yield) har hämtat sig lite men ligger ändå på sjukt låga 2,64-2,65% och har absolut inte brutit sin fallande trend.
 
Däremot faller liborspreadarna och finans-CDS-spreaden (nu 124,6)
 
 
Det finns alltid en massa plus och minus. Det svåra är att veta vilka signaler som är viktiga den här gången. En av världens bästa investerare någonsin, Stanley Druckenmiller kastade in handduken igår. Orsaken verkar vara 1.det var inte så roligt längre när han hamnade på minus ett år för första gången, men kanske framför allt för att 2. orsaken till det är att ekonomin och marknaden är helt wacko pga Bernankes crazy Quantitative Easing och Obamas rekordunderskott. Igår förespråkade dessutom PIMCOs McCulley ännu mer QE kombinerat med större budgetunderskott för att verkligen stimulera ekonomin.
 
Som Schiff skulle sagt: "skulder och krediter skapade problemet, först försökte man lösa det med ännu mer kredit och skuld men verkar inte fungera och nu ska lösningen på det senare bli ÄNNU MER av samma sak!
 
Jag förstår Druckenmiller. Det är otroligt frustrerande att försöka tolka ekonomiska signaler i allt politiskt brus. Hur tusan ska man kunna investera till skillnad från bara spekulera i den här omgivningen? Jag försöker dock ett tag till för jag tror att det fortfarande går och förstås för att jag vill ha rätt i den stora kraschen :). Med ögonen på bollen anser jag att det är uppenbart att systemet krackelerar. Frågan är bara hur många falska starter Bernanke och Obama kan åstadkomma på vägen och hur länge Kina kan dölja sakers rätta tillstånd i landet med muren. Jag tror inte att de klarar det så himla länge till.

Programmerare och investerare

Jag hittade följande på Mises.org idag och slogs av hur väl listan passade in på portföljförvaltare
 

A programmer spends about 10% of his time writing code, and most programmers write about 10-12 lines of code per day that goes into the final product, regardless of their skill level. Good programmers spend much of the other 90% thinking, researching, and experimenting to find the best design. Bad programmers spend much of that 90% debugging code by randomly making changes and seeing if they work.

-En bra förvaltare tänker efter riktigt noga och tar sedan några få stora, viktiga beslut
 

"A great lathe operator commands several times the wage of an average lathe operator, but a great writer of software code is worth 10,000 times the price of an average software writer." –Bill Gates

 
-En bra förvaltare är värd många gånger mer än en genomsnittlig och oändligt mer än en dålig
 

A good programmer is ten times more productive than an average programmer. A great programmer is 20-100 times more productive than the average. This is not an exaggeration – studies since the 1960′s have consistently shown this. A bad programmer is not just unproductive – he will not only not get any work done, but create a lot of work and headaches for others to fix.

 
-Produktivitet=värde, se förra punkten
 

Great programmers spend very little of their time writing code – at least code that ends up in the final product. Programmers who spend much of their time writing code are too lazy, too ignorant, or too arrogant to find existing solutions to old problems. Great programmers are masters at recognizing and reusing common patterns. Good programmers are not afraid to refactor (rewrite) their code constantly to reach the ideal design. Bad programmers write code which lacks conceptual integrity, non-redundancy, hierarchy, and patterns, and so is very difficult to refactor. It's easier to throw away bad code and start over than to change it.

 
-En bra förvaltare spenderar mycket lite tid med att faktiskt handla aktier eller uppfinna hjulet på nytt
 

Software obeys the laws of entropy, like everything else. Continuous change leads to software rot, which erodes the conceptual integrity of the original design. Software rot is unavoidable, but programmers who fail to take conceptual integrity into consideration create software that rots so so fast that it becomes worthless before it is even completed. Entropic failure of conceptual integrity is probably the most common reason for software project failure. (The second most common reason is delivering something other than what the customer wanted.) Software rot slows down progress exponentially, so many projects face exploding timelines and budgets before they are killed.

 
-"software rot" kanske intehar någon direkt parallell i förvaltning
 

A 2004 study found that most software projects (51%) will fail in a critical aspect, and 15% will fail totally. This is an improvement since 1994, when 31% failed.

 
-nja, många hedgefonder kraschar i alla fall, liksom privatspekulanter
 

Although most software is made by teams, it is not a democratic activity. Usually, just one person is responsible for the design, and the rest of the team fills in the details.

 
-det är oftast en person som står bakom de övergripande förvaltningsbesluten, även om det finns ett team
 

Programming is hard work. It's an intense mental activity. Good programmers think about their work 24/7. They write their most important code in the shower and in their dreams. Because the most important work is done away from a keyboard, software projects cannot be accelerated by spending more time in the office or adding more people to a project.

 
-Förvaltning är tufft och sker knappast 9-5. De viktigaste idéerna kommer inte framför skärmarna eller i möten med företag eller analytiker. Samtidigt så sover marknaden aldrig och har du tagit rätt beslut så finns ganska mycket flufftid om dagarna att ta in ny information och bearbeta den i lugn och ro. Har du tagit fel beslut plågas du varje minut med frågan om stop-loss

Fortfarande bearish

Inget nytt (?)
Det händer förstås en massa saker - statistik presenteras, bolag rapporterar, aktiekurser rör sig - men jag blir helt enkelt inte påverkad. Jag har fått korn på nedsidan och då är jag som en grävling; jag biter mig fast och håller kvar hur mycket stryk jag än får. Nja, det finns en gräns förstås, men vi är inte särskilt nära den gränsen - trots dagens rörelse.

Ett axplock av negativa faktorer
Claims fortsätter att vara höga, payrolls låga, housing starts och permits låga o.s.v. Förvaltarundersökningar visar att förvaltarna just nu ligger överviktade aktier, särskilt i Europa, och att nästan alla (86%) är övertygade om att det inte blir någon double dip. Jag tror visserligen inte heller det som huvudscenario, men bara det att nästan ingen gör det ökar risken för aktienedgång vid en antydan till dubbeldopp i ekonomin.

Tioårsräntan i USA ligger kring 2,6% och i Europa ännu lägre. Detta är en tydlig signal om låg tillväxt och eller låg inflation, eller möjligen t.o.m. deflation - en signal som går på tvärs med optimismen på aktiemarknaden (som handlas till ungefär normala historiska multiplar, trots abnormalt höga vinstmarginaler, vilka i sin tur bygger på globala obalanser och ovanligt stora utlandsvinster. Egentligen är alltså aktier historiskt sätt t.o.m. lite dyra, vilket är anmärkningsvärt i ljuset av t.ex. arbetslöshet, långräntor, fallande sentimentsundersökningar, stigande sparkvoter och enorma skuldbördor).

Även t.ex. aktier och råvaror signalerar faktiskt viss nedsida: de har nyligen fallit under långa glidande medelvärden, eller misslyckats med att bekräfta uppsida i esoteriska tekniska system som Fibonacci. Utvecklingen i maj-juli, med kraftiga svängningar på knapphändig information och med mycket låga handelsvolymer, talar också för en underliggande nervositet, obeslutsamhet (vad gör man egentligen med aktier efter en finanskris och den initiala studsen?) och kanske oro inför den asymmetriska risken som en förnyad nedgång innebär. Det får ju helt enkelt inte falla igen för då faller det ordentligt och utan att regeringarna har råd att ta hand om problemen.

Både västvärlden och Kina står på mycket ostadig grund. I väst har vi försökt kickstarta ekonomin med bidrag, skattesänkningar, monetär expansion osv och lyft statsskulder och underskott till ohållbara nivåer som kräver tillväxt för att inte sluta i härdsmälta. Samtidigt är arbetslösheten hög och sparviljan likaså. Om inte företagen vågar investera och anställa så vågar inte folket spendera och då finns heller ingen anledning att investera. Staten måste öka intäkterna eller börja spara för att inte skulderna skall accelerera bortom kontroll. Sparvägen leder till minskad ekonomi och ytterligare sparbehov och allt mindre anledning för företagen att investera och desto större anledning för individer att hålla i slantarna. Det är svårt att säga var en sådan nedåtgående spiral slutar, men 30-talet, 70-talet och Japan under de sneaste decennierna utgör hyggliga mallar för hur det kan se ut.

Många hoppas på att Kina ska lyfta oss ur problemen. de vrider ju om ekonomin från investering till konsumtion nu och då kan väl väst få exportera produkter dit..., eller? För det första så innebär en sådan omställning i sig enorm osäkerhet och desto större anledning att hålla sig från aktier och andra risktillgångar. För det andra är Kinas planekonomi ett minfält i sig. Planstyrning ÄR SÄMRE än marknadsekonomi när det gäller att bygga en stabil och anpassningsbar ekonomi.

I Kina har fokus på att växa med minst 8% realt om året för att kunna hantera urbaniseringen utan upplopp varit viktigare än allt annat. Det förklarar varför de hållit valutan billig, överskotten stora och satsat allt mer på investeringar i "infrastruktur" för att till varje pris uppvisa denna tillväxt på pappret. Mycket av infrastruktursatsningen har styrts av lokala småpåvar och kan sammanfattas med "en del bra grejer och en del broar till ingenstans eller för den delen den ökända tomma staden". Optimister menar att bara de fortsätter växa så fylls kapaciteten. Problemet är bara att Kina HAR JU INTE vuxit innan heller egentligen. Den tillväxten är ju i sig en illusion av "tomma broar" - och mer tillväxt av samma sort (sannolikt av allt sämre kvalitet) gör bara problemet och behovet av hög och äkta tillväxt ännu större.

I korthet kan sägas att Kina var tvunget att växa med en viss takt för att hålla ihop landet. Tillväxten kunde manipuleras medelst valutakontroll, merkantilism och kommandoekonomi, men var inte genuin och skapade behov av fortsatt tillväxt (egentligen fanns dock som sagt inte tillväxten från början) för att fylla den tomma infrastrukturen (t.ex. utnyttjas vägarna bara 12% så mycket som i västvärlden). Utan denna tillväxt vänds Kinas positiva spiral och landet får börja om från en mer realistisk nivå - precis så som alla andra emerging markets har utvecklats i språng framåt och tillbakagångar. En del av Kinas problem ligger i deras fastighetsbubbla som blåsts upp av artificiellt låga räntor. Då USA haft en reell bostadsränta på några procent har Kina haft en negativ dito på i storleksordningen 10-15% under flera decennier. Det har skapat en bubbla av oanade proportioner (De kinesiska storstädernas bostäder kostar 2-3x så mycket i förhållande till inkomsterna som i västvärlden och kräver tillväxt för att vara rimliga. Problemet är att tillväxten har skapats av fastighetsbubblan, precis som överkonsumtionen i USA och Europa gjorde genom fiktiva vinster på fastigheter).

Alltså: även Kina är ett korthus och om tillväxten faller så faller Kina och då faller väst. Och Kinas tillväxt faller om väst inte tar fart och konsumerar kinesiska produkter. Systemet är kaputt och i vanliga fall kunde man trott att det lätt kunde fortsatt 10 år till. Nu har emellertid första dominobrickan fallit (USAs husbubbla 2008) och då är det nästan omöjligt att stoppa de övriga dominobrickorna. Årets rörelser för aktier, råvaror och obligationer bekräftar detta. Visst kan det komma glädjeuppställ så ta inte för stora kortpositioner, men på det stora hela SKA MAN LIGGA KORT i den här omgivningen och det tänker jag också göra.

Payrolls - extra värdelösa

Arbetstalen är normalt sett opålitliga och revideras kraftigt månaderna efteråt och både 1 och 2 år efteråt innan de anses vara korrekt räknade. inte ens då är de mer än uppskattningar.

Idag är de extra värdelösa på grund av stimulanser och folkräkning.

Titta på grafen intill. Förrförra månaden var de +433k, förra månaden -125k. Nu förväntas -65k. Flera hundratusen folkräknare har anställts och friställts, det är sommar med hundratusentals, om inte över miljonen, i säsongsjusteringar för sommarlediga lärare och liknande och ovanpå alltihop gissar BLS hur många nya företag som startats eller gått omkull i perioden. Jag gissar att BLS gissar på ett positivt tillskott, medan jag har svårt att tro att så många startar nya företag i dessa tider.

Siffran är i vilket fall extremt opålitlig, särskilt idag. Ändå kommer jag och hundratusen andra stirra på skärmarna kl 14:30 idag i jakten på sanningen och pengarna.

Björnterapi, payrolls

Jag skriver den här bloggen delvis som terapi och just nu behöver jag det. Och en bitpinne. Här kommer därför en terapisession:


En liten tröst är att mitt "valutacall" den 7 juni visade sig vara helt rätt. Jag trodde då också att börsen skulle vända upp med valutan: "Vi bottnade igår kl 16:50", skrev jag, vilket följdes av >10% uppgång för Eurostoxx50 på 2 veckor.


Sen låg jag tyvärr kvar lång hela vägen ner till botten 1 juli och lång hela vägen upp tils jag gick neutral rätt så vältajmat den 15 juli och hade därmed fått tillbaka vad jag förlorade på att ligga kvar i baissen andra halvan av juni.

Sen gick jag "Half in" på kortsidan den 2 augusti på ca 2800 i Eurostoxx50 september och ligger 1% back på den traden hittills.


Jag är inte mer än människa och även om jag förvaltar miljarder styrs jag av mina känslor, antagligen precis som den som förvaltar sina egna hundratusen.


En av mina konkurrensfördelar tror jag är att jag vet om det och har anammat det och just tillåter mig att lita på min intuition (en impuls till mitt medvetande att agera baserat på erfarenhet och information som ligger lagrad och bearbetad i mitt undermedvetna) istället för att följa strikta regler. När det blir fel vet jag i alla fall att det berodde helt och hållet på mig och inte på en regel som jag kanske t.o.m. ifrågasatte när beslutet togs.



TRO
Jag tror några saker just nu:


1. marknaden kommer fortsätta vara mer volatil än vi är vana vid. 2008-2009, 2010, maj 2010 kommer utgöra mallar för hur det blir även framöver

2. osäkerheten om var ekonomin är på väg kommer fortsätta pga politiskt brus (fiskala och monetära stimulanser som gör att man inte kan se den riktiga ekonomin tydligt)

3. frågan om deflation/inflation kommr inte avgöras än på länge och det kommer bidra till osäkerheten i (1) och (2)

4. Jag tror att vi ska från punkt A (nu) till punkt B (lägre) och sedan, mycket längre fram, till punkt C (mycket högre - jag är ju teknikoptimist). Det viktiga nu är hur vi tar oss från A till B, vilket antingen sker via (a) som är högre än nu eller via (b) som är lägre t.o.m. än (B). Jag tror för tillfället att vi ska till (B) via (b) och att vi således ska nedåt ganska rejält och alltså t.o.m. längre ned än jag egentligen tror :).



Jag förväntar mig snarast att jag börjar köpa för tidigt eftersom (b) ligger längre ned än jag finner motiverat.


Varför tror jag det här? Det är ju bara en lek med olika vägar till Rom... Går det ens att spekulera i vilken väg marknaden ska ta? Varför inte bara lägga sig lång och vänta? Jo, därför att det definitivt inte fungerar för en fond som redovisar kvartalssiffror till kunderna och för att det finns så mycket mer avkastning att hämta om man tajmar svängningarna hyggligt. Det har i alla fall knappast varit en vinnande strategi att sitta stilla i båten de senaste 5-10-15 åren...


Svaret finns i punkterna ovan. Ekonomins utveckling är ovanligt osäker och svårmätt avseende inflation och tillväxt. Marknadens reaktion på information är ovanligt volatil. Vi har nyligen haft en stor uppgång sedan mars 2009 och en ganska stor sedan bottnarna i maj, juni och juli. Bara det gör det upplagt för en sväng nedåt, om man inte vågar tro att informationen plötsligt blir tydligare och mer positiv.


Osäkerhet gör att placerare söker trygghet. Den har de funnit i obligationer och guld, vilket också speglas i fallande volymer för aktier - inte minst nu i juli. Till en början kan lägre volymer göra det lättare att handla upp kurserna (något håll ska det ju gå åt), men i nästa steg finns strukturellt mindre kapital kvar i aktiemarknaden varför kurserna ska vara lägre och också blir lättare att handla ned.



Så, i stort sett säger jag att eftersom det gått upp ska det gå ned... : ). Ja, det stämmer väl på ett plan. Grunden till varför jag gör det så enkelt är att jag tror det finns stora problem med ekonomin och marknaden som kommer tynga vinster och värderingar länge än och att man därför inte kan hoppas på mer än att kurserna står på samma nivå igen om några år. Vägen dit lär bli krokig och några av svängarna kommer ligga lägre än idag och jag tror att en av de första svängarna blir nedåt. Den första svängen t.o.m., dvs nu.



Några andra aspekter av riskerna utgörs av Kina och Ryssland (egentligen alla BRICs) som kanske inte längre blir de motorer de varit i världsekonomin senaste decenniet. kanske blir det en double whammy där de både tappar i påverkan av ekonomin och i påverkan av optimismen (värdering). Kina är viktigast och de går från att exportera disinflation till inflation, från investeringar till konsumtion. Det är bra på sikt, men det ökar osäkerheten på kortare sikt.

En sak som stör min negativism är teknisk analys. Folk pratar om Fibonacci retracement från nedgången 2006-2009 samt om 100-dagars glidande medelvärde. S&P 500 ligger precis vid båda nivåerna och ju tunnare marknad och ju fler som följer de här sakerna desto mer självuppfyllande blir det på kort sikt. Med payrolls-statistiken i eftermiddag kan index "bryta upp" eller "bryta ned" ovanligt våldsamt och därmed ställa till det för mig även om det blir kortvarigt.


Reaktionen på ADP i förrgår och claims igår visade att fokus ligger på arbetsmarknaden och på viss balans mellan köpvilja och rädsla. Statistiken i sig är förstås i det närmaste värdelös, men reaktionen på den är viktig. Trots att marknaden stiger i stort sett varje dag tycker jag att den känns tveksam. Första halvan av juli möttes av ett bakslag i andra halvan, sedan har det tuggat på uppåt med visst hinder sista veckan i juli. Efter uppstället första dagen i augusti har marknaden stått mer eller mindre stilla i fyra dagar. Jag upplever det som en tvekan och kanske en utmattning som följs av nedgång om inte ny positiv information tillkommer. Det kan förstås vara tvärtom - att det är en platå för vidare uppgång mot årshögsta..., men jag tycker att för mycket talar för motsatsen:


Skuldberg, sparbehov, låga obligationsräntor, exitstrategi från bankräddning, monetära stimulanser och QE, handelsvolymer, bilförsäljning, huspriser... Det är egentligen bara det senaste kvartalets bankrapporter som är positiva (OK, då, och typ alla andra företag också, men de bygger i grunden på ohållbara underskott på statsnivå).

Yen och guld

Fortsatt negativ och kort

Bitpinnen jag talade om tidigare kommer till användning, men än är jag inte övertygad om att det här ska vidare upp.

ADP och ISM services är som vanligt inte viktiga i sig. Däremot är det en störande positiv signal från aktiemarknaden att det finns pengar som tydligen bara väntat på en orsak eller ett läge att ta risk. 10-årsräntan i USA smyger uppåt, men ligger fortfarande under 3%.

Bygger positivismen i marknaden på hopp om fortsatta stimulanser efter en uppenbart dovish centralbankschef i USA eller kan det vara resultatrapporterna som övertygat investerarna? Jag vet inte, men någonting säger mig bara att det här inte håller.

Financial Times

kl 14:55: Till slut ordnade det sig med tekniken...

[Idag vägrar webläsaren låta mig skriva blogginlägg.] Jag hade tänkt skriva om hur LEX "Mixed Economic Data" sammanfattar mitt tänk just nu.

1. Blandade och volatila makropunkter - ena månaden starka, sedan svaga och sällan samtidigt
2. Extrem finans- och penningpolitik så man vet inte vad som är äkta styrka eller svaghet
3. Halva världen boomar, andra halvan sprattlar i en dödskamp som en fisk på land
4. Budgetunderskotten måste ned (skulderna för höga för att fortsätta låna) och eftersom cash flow måste summera till 0 över sektorer och länder krävs antingen att handelsbalansen blir positiv i underskottsländer (inte sannolikt) eller att kassaflödet i privatsektorn minskar om det publika ska kunna öka (bli mindre negativt)

Som FT avslutar: "Given that, it is hard to be upbeat on growth an even harder to be positive on equities"

/3 augusti 2010 08.17

[Fortsatta problem med webläsaren...]

FT idag, Mohamed El-Erian från PIMCO:

Hej då "Great Moderation", "Mean Reversion Investing", "Leverage-supported valuations", "Macro forecasting" mm

Hej, hej "Fat Tails", "Tail hedging" och "Policy noise"

I det Nya Normala tror jag man ska lyssna mer och mer på Taleb och alltid hålla utkik efter olikfärgade svanar.

Egentligen skulle man alltid rulla en strut framför sig (köpt call + köpt put) i den här världen med feta svansar.

Tyvärr känns det dyrt, men kanske är det så att majoriteten inte köpt den nya världsbilden och därför faktiskt inte prisat upp optionerna tillräckligt trots allt.

För min del kör jag riskstrategin att bara ha nedsidan säkrad och hoppas att den feta svansen på uppsidan undviks för tillfället.

/3 augusti 2010 10.06

Half in!

Kalla mig oansvarig, men det är faktiskt marknaden som är bananas. Jag går hälften in här innan ISM (kl 16) och säljer 25% till av septemberterminen @ ca 2800+. Momentum är starkt och flera tekniska nivåer utmanas samtidigt så jag leker med elden. Det är emellertid första dagen i augusti och volymerna är svaga.

Jag kanske är onödigt tidigt ute, men det är något konstigt och desperat med positivismen på marknaden. Om jag får fel kanske jag vänder snabbt på klacken, tar förlusten och springer uppåt med lämmelflocken, men inte just nu. Alla engelska one-liners för satsning gäller nu: No guts... No pain... osv.

OMG, det här gör ont i magen, men jag känner att jag måste.

Lika stora chanser åt båda hållen?

Fifty/Fifty? Ska vi upp 5/10 procent eller ned lika mycket i nästa steg?

Så här fin kan en bild över septemberterminen för Eurostoxx50 se ut. Man kan förstås hitta på egna trender, stöd och motstånd, beroende på val av chartformat och tidsperspektiv, och i grunden säger inte historien något om framtiden, så i ett större sammanhang är övningen helt värdelös.

DÄREMOT är det så att OM fundamenta ändå pekar på status quo för kurserna, dvs oförändrat läge så finns det anledning att tro att psykologin bakom får kurserna att svänga upp och ned i ett intervall. Detta intervall kan ändras och kurserna behöver inte gå ända upp eller ända ned i varje fas, men psykologi och programmerade nivåer gör dylika intervall fascinerande stabila ibland - tills plötsligt någon slags svan dyker upp och ändrar bilden helt. Därför ska man inte handla efter tekniska mönster, utom ibland när man känner för det och inte ens då för särskilt stor andel av ens tillgångar. Nu känner jag för det.

Orsaken till att jag är Neutral i grunden men nu alltmer negativt färgad i min neutralitet är att en mångfald faktorer konflikterar. Värdering, sentimentsundersökningar (PMI, ISM, cons confidence), jobbstatistik (arbetslöshet, nya arbetande, nya jobbsökande, långtidsarbetslösa), BNP-tillväxt, konsumtion, detaljhandel, investeringar (orderstatistik), resultatrapporter (det enda som egentligen varit riktigt positivt på sistone), förändring av analytikerprognoser, börsomsättning, långräntor, bankreglering (i.of.s. positivt på kort sikt att regulatorerna backade undan, men desto sämre på sikt plus att det gör att man undrar vad det är de är rädda för), skuldberget (tänk om investerarna börjar kräva bättre betalt, tänk om BNP faller igen, tänk om vi får fler bankkollapser och staten inte har råd att garantera spararnas pengar), volatilitetsindex (också allt mer positivt), Libor (också allt bättre), financials CDS (bättre), investerarsentiment (flera undersökningar, inte alla, pekar på att investerare är bearish och att man alltså ska köpa nu), husmarknad (omsättning, priser, lager), kredittillväxt (Blandad: svag corp men på väg att bromsa nedgången. Retail håller sig på bra tillväxt i Europa), valutarörelser, Kinas åtstramning och nytt fokus på konsumtion.

I slutänden tycker jag att det handlar om värdering kontra tillväxt, dvs att det skulle vara billigt men att skuldbördan (och kanske protektionism) hotar tillväxten. Samtidigt tycker jag att det kanske inte är så billigt, ens givet nuvarande prognoser för tillväxt och vinster. Jag är också alltid av någon anledning mer orolig för plötsliga negativa nyheter än plöstsliga positiva nyheter.


VÄRDERING
S&P handlar på ca 20x G-D P/E, vilket är 25% över det historiska genomsnittet.

Förtjänar dagens läge ett högre eller lägre P/E än historien? Vi har nyss kommit ur den djupaste recessionen på länge, men ändå har V-återhämtningen uteblivit (dvs nuvarande BNP-tillväxt är mycket lägre än det normalt varit så här långt efter en recession). Dessutom är skuldbördorna värre än förr, vilket bl.a. Rogoff visar har samband med lägre BNP-tillväxt och sunt förnuft säger att det ställer krav på sparande och återbetalning som minskar utrymmet för investeringar och konsumtion.

Vinsterna väntas växa med över 15% nästa år, vilket ställer krav på
1) inhemsk försäljning, trots svag BNP-återhämtning
2) vinstmarginaler på fortsatta rekordnivåer (OBS, rekordnivåer)
3) förnyat starkt stöd från global försäljning och marginaler, trots att vi nyss haft en historisk stark period och nu verkar gå mot en konsolideringsperiod och möjligen ökad protektionism

Långräntorna signalerar oro för recession, deflation. 10yr inflation break even index ligger fortsatt nära botten (just nu 1,80%. normalt 2,25-2,75, botten senaste året på 1,68%. All time low 2008-09 då indexed rasade till negativt -0,08%)


Sen, längre fram, om några år kanske, då ser jag utrymme för:

a)fler människor, framför allt bättre utbildade
b)fler entreprenörer, dvs med tiden alltfler i produktion och arbete
c)teknik- och produktivitetsutveckling, vilket ger en multiplikator på a och b

Detta kommer lyfta världen till nya välfärdshöjder så länge inte politikerna råkar kväva all framåtanda med missriktade subventioner och tyngande skattepålagor. Fram tills dess börjar jag alltmer återigen luta åt att skuldberget måste saneras, med kortsiktigt negativ effekt på tillväxt och börskurser.

Alltså, jag är optimistisk inför 2010-talet, men ganska negativ inför just 2010. jag går inte all-in short i det här läget, det vore oansvarigt, men kanske ökar jag på med momentum om det börjar falla. Kanske ökar jag på kortarna även om det stiger...

Funderar på att sälja

Nu ligger vi farligt nära tidigare toppar igen. Jag behöver inte bry mig om huruvida det "bryter upp" eller inte. Jag lutar dock åt att det inte ska göra det utan snarare snart jobba sig ned mot gamla bottnar igen (allt i min tes om i huvudsak sidledes rörelse samt att om mitt undermedvetna nu tvingat mig att gå neutral så torde det finnas en god anledning till det, dvs att det ska gå upp och ned i ett intervall tills dess att ny avgörande information presenteras).

Jag gör som jag funderade på i fredags och säljer 25% nu (klockan är 10.55 just nu om någon undrar)