Man måste bara utnyttja såna här lägen. Jag köper fem procent till.
20 över 11 får vi resultatet av 3-månaderspengarna i Europa. Det är mitt fokus idag.
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
Ännu en svår dag i mitt liv
Vad gör man en dag när eurostoxx faller 4%, när kinesisk statistik (om än mer eller mindre helt ny, obeprövad och inte minst opålitlig) revideras ned kraftigt pga ett beräkningsfel, när ECB rycker undan bålskålen redan under fördrinken och amerikanska konsumenter plötsligt drar ned sina förhoppningar med 10 enheter?
Jag funderar åtminstone på att köpa mer. Men eftersom det viktigaste alltid är att få vara med en omgång till gäller det att vänta in i det längsta på att öka i en sån här marknad. När jag tittar i tékoppen ser det ut som om europeiska aktier siktar på majlägsta, vilket vore omkring 4-5 procent ytterligare längre ned. Det är snarare där jag ökar på litegrann nästa gång.
Även om jag är nervös har jag ännu inte skakats i min tro på stigande kurser. Det är helt enkelt för billigt för att det inte ska vara ungefär här köpläget är. Jag tror heller inte att en double dip blir så allvarlig att den drar ned vinstestimaten till den grad att aktier inte skulle stå högre på botten av dippen än de gör idag. Det finns en massa mer saker att upprepa eller kombinera på lite halvnya sätt här - både på plussidan och minussidan, men istället för det ska jag ge mig ut i det vackra Stockholmsvädret. Varför inte? jag har ju ändå bestämt mig för att inte göra något.
Jag funderar åtminstone på att köpa mer. Men eftersom det viktigaste alltid är att få vara med en omgång till gäller det att vänta in i det längsta på att öka i en sån här marknad. När jag tittar i tékoppen ser det ut som om europeiska aktier siktar på majlägsta, vilket vore omkring 4-5 procent ytterligare längre ned. Det är snarare där jag ökar på litegrann nästa gång.
Även om jag är nervös har jag ännu inte skakats i min tro på stigande kurser. Det är helt enkelt för billigt för att det inte ska vara ungefär här köpläget är. Jag tror heller inte att en double dip blir så allvarlig att den drar ned vinstestimaten till den grad att aktier inte skulle stå högre på botten av dippen än de gör idag. Det finns en massa mer saker att upprepa eller kombinera på lite halvnya sätt här - både på plussidan och minussidan, men istället för det ska jag ge mig ut i det vackra Stockholmsvädret. Varför inte? jag har ju ändå bestämt mig för att inte göra något.
Jag håller (nervöst) i på långsidan
FYI: jag håller kvar min långposition trots marknadens just nu obehagliga signaler. Jag gillar inte alls att vi fick en extra vända nedåt efter gårdagens hoppfulla marknad, men så trodde jag inte heller att ECB skulle vara så hårdnackade att de inte skulle förlänga sitt ettårslikviditetesprogram. Jag tror fortfarande inte att de kommer fullfölja idén om att ersätta det med tremånaderspengar. Snarare hoppas jag att de snart ändrar sig och att det kan få marknaden att vända upp.
Att Kinas ledande indikatorer var gravt felräknade är egentligen mer störande, men samtidigt vet vi att Kina försökt bromsa landets överhettade ekonomi och det är egentligen bra att det har funkat.
Missförstå inte min optimism. Jag är allvarligt bekymrad över marknadens och fondens utveckling, men tycker att jag har en rimligt försiktig position och kan rida ut den här sättningen... givet att det inte blir en riktig bear market och inledningen på nästa års eventuella ekonomiska double dip.
Peter TooGood på CNBC Squawk Box Europe just nu låter lite som om han kunde vara jag: "Passa på att fyndköpa nu". "Att det plötsligt faller idag gör bara att vi kan 'clear out some more bears'". "Hedgefonder är underexponerade". "Aktier är billiga". "Jag kan inte veta exakt var botten är men jag vet att det är billigt".
Hursomhelst, jag gör ingenting idag. Jag håller andan och hoppas... alternativt kan man säga att jag har nerver av stål och rätt sizing i portföljen och är redo för all volatilitet marknaden kan slänga på mig.
Att Kinas ledande indikatorer var gravt felräknade är egentligen mer störande, men samtidigt vet vi att Kina försökt bromsa landets överhettade ekonomi och det är egentligen bra att det har funkat.
Missförstå inte min optimism. Jag är allvarligt bekymrad över marknadens och fondens utveckling, men tycker att jag har en rimligt försiktig position och kan rida ut den här sättningen... givet att det inte blir en riktig bear market och inledningen på nästa års eventuella ekonomiska double dip.
Peter TooGood på CNBC Squawk Box Europe just nu låter lite som om han kunde vara jag: "Passa på att fyndköpa nu". "Att det plötsligt faller idag gör bara att vi kan 'clear out some more bears'". "Hedgefonder är underexponerade". "Aktier är billiga". "Jag kan inte veta exakt var botten är men jag vet att det är billigt".
Hursomhelst, jag gör ingenting idag. Jag håller andan och hoppas... alternativt kan man säga att jag har nerver av stål och rätt sizing i portföljen och är redo för all volatilitet marknaden kan slänga på mig.
torsdag 24 juni 2010
Köpa?
Jag har ju redan ökat till 1/2, men skulle vilja köpa mer här. Eurostoxxterminen handlar på 2634 just nu. Det som håller tillbaka mig är att den här marknaden är utom kontroll.
Äh, 5% till får alltid plats. Jag går till ca 55% nu.
Äh, 5% till får alltid plats. Jag går till ca 55% nu.
onsdag 23 juni 2010
No double dip!
Credit Suisse säger precis rätt saker till oroliga långkalsonger. Double dips är enligt deras definition oerhört sällsynta. Hur annorlunda är dagens situation? Är det tillräckligt för en double dip denna gång?:
* True double dip recessions are so rare as to be an almost extinct
species, though you would not know it from the market chatter of recent weeks.
* To illustrate, we look at the level of US industrial production since 1884. We can only find three recessions out of 38 that seem to qualify as true double dips: one in the late 1880s, 1913/1914 and 1980-1982, though that is usually defined as two back to back recessions.
* That is no coincidence: we believe the natural forces of recovery are much stronger and more self-reinforcing than often supposed, even when unemployment and spare capacity are very high.
* Indeed, the room for recovery is especially great when the output gap is large, because this normally means private sector savings rates have recently spiked up very sharply and can fall substantially as confidence, profits and income growth rebuild.
* This is very much the case now: the private sector financial balance (households plus non-financial corporations) soared by 8% of GDP in the US during the Lehman panic, by 10% of GDP in the UK and about 4.5% of GDP in the eurozone. That is huge, and totally unprecedented in modern times.
* It is tempting - but trite - to expect a tepid recovery by focusing only on the need for public sector austerity. The excuse is that it can be very hard to predict precisely private savings behaviour, while fiscal action is usually well telegraphed. Still, overemphasizing the impact of government action simply because it is easy to forecast is lazy economics.
* Conflating slower growth momentum with a double dip won't win you the Nobel Prize either. Recoveries follow a well rehearsed rhythm, with the first burst of production growth typically very fast and the first momentum peak occurring between 6 and 15 months from the output trough.
Almost without exception.
* We think it is very possible that future recessions might occur more frequently than we have been used to, reflecting more limited scope for private and public sector debt growth. But nothing in the historic record suggests a new recession is likely now: on the contrary it suggests once recovery starts to establish itself, it is not that easy to derail.
* But history will mean nothing if some large new shock to final demand occurs very early in the recovery process: if it does the economy will likely contract again.
* So we believe the immediate issue for investors is not whether there will be a "double dip" recession but whether policy errors will
(inadvertently) create or allow a double dip "depression".
* Our view on this is very simple: it is just about possible but not very likely. Whatever populist tendencies may drive congress or members of parliament, the most senior leaders within the G-20 - and this very much includes the Chinese - are aware of the risks, and are not keen to sign a suicide note on their political future.
* For markets to be freed from the paralysis induced by fear of a low probability but extremely bad outcome, we will need to see the final shape of US banking reform (the President wants to sign this on the 4thJuly) and a viable support package for Spain (with or without use of the EFSF). More likely within weeks than months.
* True double dip recessions are so rare as to be an almost extinct
species, though you would not know it from the market chatter of recent weeks.
* To illustrate, we look at the level of US industrial production since 1884. We can only find three recessions out of 38 that seem to qualify as true double dips: one in the late 1880s, 1913/1914 and 1980-1982, though that is usually defined as two back to back recessions.
* That is no coincidence: we believe the natural forces of recovery are much stronger and more self-reinforcing than often supposed, even when unemployment and spare capacity are very high.
* Indeed, the room for recovery is especially great when the output gap is large, because this normally means private sector savings rates have recently spiked up very sharply and can fall substantially as confidence, profits and income growth rebuild.
* This is very much the case now: the private sector financial balance (households plus non-financial corporations) soared by 8% of GDP in the US during the Lehman panic, by 10% of GDP in the UK and about 4.5% of GDP in the eurozone. That is huge, and totally unprecedented in modern times.
* It is tempting - but trite - to expect a tepid recovery by focusing only on the need for public sector austerity. The excuse is that it can be very hard to predict precisely private savings behaviour, while fiscal action is usually well telegraphed. Still, overemphasizing the impact of government action simply because it is easy to forecast is lazy economics.
* Conflating slower growth momentum with a double dip won't win you the Nobel Prize either. Recoveries follow a well rehearsed rhythm, with the first burst of production growth typically very fast and the first momentum peak occurring between 6 and 15 months from the output trough.
Almost without exception.
* We think it is very possible that future recessions might occur more frequently than we have been used to, reflecting more limited scope for private and public sector debt growth. But nothing in the historic record suggests a new recession is likely now: on the contrary it suggests once recovery starts to establish itself, it is not that easy to derail.
* But history will mean nothing if some large new shock to final demand occurs very early in the recovery process: if it does the economy will likely contract again.
* So we believe the immediate issue for investors is not whether there will be a "double dip" recession but whether policy errors will
(inadvertently) create or allow a double dip "depression".
* Our view on this is very simple: it is just about possible but not very likely. Whatever populist tendencies may drive congress or members of parliament, the most senior leaders within the G-20 - and this very much includes the Chinese - are aware of the risks, and are not keen to sign a suicide note on their political future.
* For markets to be freed from the paralysis induced by fear of a low probability but extremely bad outcome, we will need to see the final shape of US banking reform (the President wants to sign this on the 4thJuly) and a viable support package for Spain (with or without use of the EFSF). More likely within weeks than months.
Double dip i housing
New home sales 300k (410 väntat), senast 446k (nedrev från 504k prel)
Nivån 300k är lägsta sen serien startade 1963. Näst lägsta noteringen var 338k september 1981
Marknaden faller efteer statistiken, men jag är (nästan) inte orolig.
Nivån 300k är lägsta sen serien startade 1963. Näst lägsta noteringen var 338k september 1981
Marknaden faller efteer statistiken, men jag är (nästan) inte orolig.
Svaga LEI, svag börs?
Trist budskap från Wolfe Trahan i eftermiddag, men det är väldigt lätt att ropa på vargen efter några neddagar. Jag tror avsaknad av negativa nyheter räcker för att lyfta börsen inom kort:
The list of market-based indicators arguing that a new downward trend in economic prospects is getting longer and longer. Of course, at the top of this list is the loss of momentum in equity markets over the past two months but it’s much more than that. Indeed, the majority of so-called “leading indicator” trades have or are beginning to turn as well. For instance, we’ve seen a change in sector leadership, a turn in the domestically-focused vs. foreign-exposed trade, in the style and capitalization buckets, and in asset allocation land where Treasuries are trumping stocks and credit spreads have begun to widen. All of these are consistent with a world where investors ratchet their growth expectations lower.
As we see it, calling for softer leading indicators is no longer a forecast but now a reality. Indeed, the advance/decline index of the LEIs we track was negative in the month of May for the first time in a year. Moreover, we’ve seen three LEIs released so far for the month of June, two of which headed lower (Philly Fed and Richmond Fed indices are down, Empire Manufacturing is up). Our work on series that are anticipatory of leading indicator trends is not very optimistic about the road ahead. Indeed, most of these argue this nascent deceleration in LEIs is unfortunately here to stay.
The challenge with our (and the market’s?) message is that it’s not good news for most fund managers. Indeed, rising leading indicators are consistent with strong gains in equities and a lot of fun for investors while decelerating leading indicators is often a world where relative gains, or alpha, become far more important. Moreover, the list of things that do “relatively” well in this type of backdrop is a yawner at best. Let’s face it, there is nothing exciting about Treasuries, Utilities or Staples. The best advice we can give folks at this point is to think of all the investments they find to be a bore and consider them seriously in their portfolios. If we are right on leading indicators, the “boring stuff” might just be the best investment. As always, time will tell
The list of market-based indicators arguing that a new downward trend in economic prospects is getting longer and longer. Of course, at the top of this list is the loss of momentum in equity markets over the past two months but it’s much more than that. Indeed, the majority of so-called “leading indicator” trades have or are beginning to turn as well. For instance, we’ve seen a change in sector leadership, a turn in the domestically-focused vs. foreign-exposed trade, in the style and capitalization buckets, and in asset allocation land where Treasuries are trumping stocks and credit spreads have begun to widen. All of these are consistent with a world where investors ratchet their growth expectations lower.
As we see it, calling for softer leading indicators is no longer a forecast but now a reality. Indeed, the advance/decline index of the LEIs we track was negative in the month of May for the first time in a year. Moreover, we’ve seen three LEIs released so far for the month of June, two of which headed lower (Philly Fed and Richmond Fed indices are down, Empire Manufacturing is up). Our work on series that are anticipatory of leading indicator trends is not very optimistic about the road ahead. Indeed, most of these argue this nascent deceleration in LEIs is unfortunately here to stay.
The challenge with our (and the market’s?) message is that it’s not good news for most fund managers. Indeed, rising leading indicators are consistent with strong gains in equities and a lot of fun for investors while decelerating leading indicators is often a world where relative gains, or alpha, become far more important. Moreover, the list of things that do “relatively” well in this type of backdrop is a yawner at best. Let’s face it, there is nothing exciting about Treasuries, Utilities or Staples. The best advice we can give folks at this point is to think of all the investments they find to be a bore and consider them seriously in their portfolios. If we are right on leading indicators, the “boring stuff” might just be the best investment. As always, time will tell
tisdag 22 juni 2010
Köper tillbaka, går till 1/2
Jag köper tillbaka det jag sålde igår morse och går till 1/2 lång igen. Eurostoxx har tappat 2,5% på 26 timmar och det räcker för mig som rekyl just nu.
måndag 21 juni 2010
ISI och double dip
ISI påpekar i e.m. att man ofta (felaktigt) spår double dip [t.ex. min best guess just nu] under återhämtningsfasen:
Double-Dip Concerns Common in US Recoveries
In 1991, GDP slowed to +1.7% and +1.6% in the 2nd and 3rd quarters of recovery. (The mfg PMI fell from 54.9% to 46.8%.) Growth in the next year of recovery, was +4.3%. In 2002, GDP slowed to +0.1% and +1.6% in the 4th and 5th quarters of recovery. Growth in the next year averaged +4.1%.
And because of revisions, judging the pace of recovery is particularly difficult. For example, GDP in 1Q of 1992 was originally reported to be +2.9% -- now +4.5%. GDP in 2Q was originally reported to be +1.5% -- now +4.3%, and 3Q was +2.7% -- now +4.2%.
Double-Dip Concerns Common in US Recoveries
In 1991, GDP slowed to +1.7% and +1.6% in the 2nd and 3rd quarters of recovery. (The mfg PMI fell from 54.9% to 46.8%.) Growth in the next year of recovery, was +4.3%. In 2002, GDP slowed to +0.1% and +1.6% in the 4th and 5th quarters of recovery. Growth in the next year averaged +4.1%.
And because of revisions, judging the pace of recovery is particularly difficult. For example, GDP in 1Q of 1992 was originally reported to be +2.9% -- now +4.5%. GDP in 2Q was originally reported to be +1.5% -- now +4.3%, and 3Q was +2.7% -- now +4.2%.
The Economist
Bra sagt av The Economist/Buttonwood:
The Bank of England was set up in 1694. For the next 300 years which included world wars, the Great Depression, a century or so of alternating deflation and inflation between 1815 and 1914, and the bank never previously felt the need to reduce rates below 2%. And this is combined with a fiscal deficit which, relative to GDP, is unknown outside world wars; one in four of the pounds spent by the British government is borrowed from the markets. Even with all that, the Bank of England has been obliged to add QE on top.
If zero rates and huge deficits were the answer to mankind’s problems, we would have discovered this long ago. After all, governments would be delighted to borrow as much as they can for as little as possible.
The Bank of England was set up in 1694. For the next 300 years which included world wars, the Great Depression, a century or so of alternating deflation and inflation between 1815 and 1914, and the bank never previously felt the need to reduce rates below 2%. And this is combined with a fiscal deficit which, relative to GDP, is unknown outside world wars; one in four of the pounds spent by the British government is borrowed from the markets. Even with all that, the Bank of England has been obliged to add QE on top.
If zero rates and huge deficits were the answer to mankind’s problems, we would have discovered this long ago. After all, governments would be delighted to borrow as much as they can for as little as possible.
Kina släpper peggen, marknaden släpper neggen
Att Kina släpper dollarpeggen är positivt på sikt, men jag tror inte att det stoppar recessionerna i ett antal europeiska länder under 2011, dvs double dip. Just nu medför åtgärden mest att det underliggande drivet uppåt på marknaden avslöjas. Folk är underviktade och jagar nu för att komma ikapp, verkar det som. Det kan fortsätta ett tag till och ge andra halvan av de 25% uppsida jag hoppades på för några veckor sedan.
Jag duttar ändå ut lite i marknaden nu på morgonen,... går från ca 1/2 lång till 40-45% lång av vad jag anser vara maxlång. I den här volatila marknaden är det dock nästan att jämföra med 100% lång för några år sedan, så nu när det går åt rätt håll går det nästan för bra i portföljen. Det gäller dock att inte bli för girig, utan hela tiden ha i minnet att det kommer rekyler - och så som börsen betett sig i år kan de bli riktigt svettiga.
Jag duttar ändå ut lite i marknaden nu på morgonen,... går från ca 1/2 lång till 40-45% lång av vad jag anser vara maxlång. I den här volatila marknaden är det dock nästan att jämföra med 100% lång för några år sedan, så nu när det går åt rätt håll går det nästan för bra i portföljen. Det gäller dock att inte bli för girig, utan hela tiden ha i minnet att det kommer rekyler - och så som börsen betett sig i år kan de bli riktigt svettiga.
onsdag 16 juni 2010
Godot
Väntan på Godot... Den här framtiden vill jag leva i, men först vill jag se filmen. Boken har jag förstås läst förr och rekommenderar alla teknik- och framtidsintresserade att göra detsamma. Craig Venter och Ray Kurzweil är framtidens giganter som kommer få Gates och Einstein att se fjuttiga ut... och det går nog snabbare än de flesta räknar med. Ring mig om 30 år så ska ni få se en helt annan värld, mer olik vår värld än vår är olik stenåldern. Sen ska vi inte tala om de 30 åren därefter.
KurzweilAI.net, June 16, 2010
The Singularity is Near: A True Story About the Future received the Best Special Effects award and Second Place Audience Award at the 30th Annual Breckenridge Film Festival in Breckenridge, Colorado on June 13, according to Adele Sommer, festival programming director. The feature-length documentary film, by filmmakers Anthony Waller, Ray Kurzweil, Ehren Koepf and Toshi Hoo, with Executive Producer Martine Rothblatt (Terasem Motion InfoCulture), explores the provocative arguments from Kurzweil's New York Times bestselling book, The Singularity is Near. He predicts that with the ever-accelerating rate of technological change, humanity is fast approaching an era in which our intelligence will become trillions of times more powerful and increasingly merged with computers. This will be the dawning of a new civilization, enabling us to transcend our biological limitations. In Kurzweil's post-biological world, boundaries blur between human and machine, real and virtual. Human aging and illness are reversed, world hunger and poverty are solved, and we cure death. He maintains an optimistic view of the future while acknowledging profound new dangers. The New York premiere screening of the film is scheduled for June 24, 2010 at the Time & Life building in New York City, presented by the World Technology Network (WTN) in association with TIME magazine.
KurzweilAI.net, June 16, 2010
The Singularity is Near: A True Story About the Future received the Best Special Effects award and Second Place Audience Award at the 30th Annual Breckenridge Film Festival in Breckenridge, Colorado on June 13, according to Adele Sommer, festival programming director. The feature-length documentary film, by filmmakers Anthony Waller, Ray Kurzweil, Ehren Koepf and Toshi Hoo, with Executive Producer Martine Rothblatt (Terasem Motion InfoCulture), explores the provocative arguments from Kurzweil's New York Times bestselling book, The Singularity is Near. He predicts that with the ever-accelerating rate of technological change, humanity is fast approaching an era in which our intelligence will become trillions of times more powerful and increasingly merged with computers. This will be the dawning of a new civilization, enabling us to transcend our biological limitations. In Kurzweil's post-biological world, boundaries blur between human and machine, real and virtual. Human aging and illness are reversed, world hunger and poverty are solved, and we cure death. He maintains an optimistic view of the future while acknowledging profound new dangers. The New York premiere screening of the film is scheduled for June 24, 2010 at the Time & Life building in New York City, presented by the World Technology Network (WTN) in association with TIME magazine.
Vinstprognosutveckling
Den här grafen från Minack på Morgan Stanley är alltid intressant. Den visar hur respektive års vinstprognos utvecklats över tid. Tex visar den blå linjen vilken EPS-prognos för år 2010 för S&P 500 som gällde från 2008 fram till nu. Tyvärr verkar Minack ha fått skalan fel i grafen med en faktor fyra (kvartal?), men huvudbilden är korrekt.
Prognoserna för åren 2004-2006 fick ständigt ökas, medan man sedan slutet av 2007 successivt fått sänka prognoserna.
Efter mars 2009 har man blivit mer optimistisk igen och både höjt prognoserna för 2010 och 2011 och lagt stigande prognoser år för år. T.ex. väntas +58% vinstutveckling mellan 2009-2011.
Viss svaghet, avvaktar bättre läge för aktivitet
FedEx rapport var lite av en besvikelse (bra omsättning men höga kostnader för pensioner och hälsovård både nu och för resten av 2010, 2011). Nokia vinstvarnade också precis och börsen faller lite till på det.
Jag sitter stilla i båten, sålde lite igår som jag sa, men ligger fortfarande ca 1/2 lång av maxposition. Eurostoxx är ned 1,75% sedan peaken igår kväll. OM det skulle falla 3-4 procent till så köper jag (nog), annars tar jag det lugnt och njuter av en stilla resa uppåt. Plan A gäller i några månader (dvs lagom lång tills vidare).
Jag sitter stilla i båten, sålde lite igår som jag sa, men ligger fortfarande ca 1/2 lång av maxposition. Eurostoxx är ned 1,75% sedan peaken igår kväll. OM det skulle falla 3-4 procent till så köper jag (nog), annars tar jag det lugnt och njuter av en stilla resa uppåt. Plan A gäller i några månader (dvs lagom lång tills vidare).
tisdag 15 juni 2010
De 10 första procenten in the bag
Europaindex har redan gått tio procent sedan mitt "crazy call" kl 16.50 den 8 maj. Det här trodde jag inte. Att det skulle gå så snabbt och rakt uppåt alltså.Nu gäller det att inte bli övermodig. Jag utnyttjar tillfället till att sälja ned mig till halvposition (minns att jag köpt på mig småpossar vid 2-3 tillfällen efter att jag gick till 1/2. dessa säljer jag nu och skapar utrymme för köp vid rekyler)
Lite stöd till oss positiva
Merrills (Bank of America) fondförvaltarundersökning:
Global Survey: Summary
a. The June FMS shows investor’ growth expectations in danger of ‘double-dipping’, but
b. risk appetite has stabilized, and
c. equity valuation is the cheapest since March 2009.
Investor sentiment is defensive, but pessimism is not yet extreme enough for a big buy signal on risk assets.
However, such has been the scaling back of growth expectations that a simple absence of negative surprises on macro-data would be positive for equity markets.
European Survey: Summary European growth expectations have fallen back sharply. They are now hovering just above double-dip territory, with the European growth outlook at just +7% - two months ago it was at 62%. Similarly, profit growth expectations have fallen to +17%, from +72% in April. In fact the minority who are expecting a double dip has grown substantially to just over a third of respondents - two months ago that was around 10%.
A lot of bad news is now in the price European equities are seen as the cheapest in 6 years by local fund mangers, while Europe is also seen as the cheapest region by a clear majority of global investors.
On sectors Only minor changes this month; investors are modestly putting some money back into cyclicals at the expense of financials, but overall the conviction levels on overweights remain very, very low. Industrials is still the most-favoured sector, but at +22 is a very modest reading and the other overweights are muted at around +10. Banks and Real Estate are still the most hated sectors at -49% and -47%, respectively, and remain contrarian buys.
Min tolkning av ovanstående är att undersökningen utgör ett marginellt stöd för att det är läge att vara lång. Dylika enkäter ska dock inte tillmätas särskilt mycket vikt, men lite trevligt är det att höra att många är negativa... och inte minst underviktade i bank.
Global Survey: Summary
a. The June FMS shows investor’ growth expectations in danger of ‘double-dipping’, but
b. risk appetite has stabilized, and
c. equity valuation is the cheapest since March 2009.
Investor sentiment is defensive, but pessimism is not yet extreme enough for a big buy signal on risk assets.
However, such has been the scaling back of growth expectations that a simple absence of negative surprises on macro-data would be positive for equity markets.
European Survey: Summary European growth expectations have fallen back sharply. They are now hovering just above double-dip territory, with the European growth outlook at just +7% - two months ago it was at 62%. Similarly, profit growth expectations have fallen to +17%, from +72% in April. In fact the minority who are expecting a double dip has grown substantially to just over a third of respondents - two months ago that was around 10%.
A lot of bad news is now in the price European equities are seen as the cheapest in 6 years by local fund mangers, while Europe is also seen as the cheapest region by a clear majority of global investors.
On sectors Only minor changes this month; investors are modestly putting some money back into cyclicals at the expense of financials, but overall the conviction levels on overweights remain very, very low. Industrials is still the most-favoured sector, but at +22 is a very modest reading and the other overweights are muted at around +10. Banks and Real Estate are still the most hated sectors at -49% and -47%, respectively, and remain contrarian buys.
Min tolkning av ovanstående är att undersökningen utgör ett marginellt stöd för att det är läge att vara lång. Dylika enkäter ska dock inte tillmätas särskilt mycket vikt, men lite trevligt är det att höra att många är negativa... och inte minst underviktade i bank.
måndag 14 juni 2010
Skeptiska WolfeTrahan
Här är hela ingressen till dagens WolfeTrahan. Analytiker och andra prognosmakare är för optimistiska inför 2011. Dagens börskurser tar inte hänsyn till hälften av denna optimism. Det är en av orsakerna till att jag tror på först stigande kurser, sedan ett rejält fall. Se förra inlägget för tankar om magnituder och tajming.
One of the great surprises we have encountered in recent weeks has been the latent optimism amongst investors. Truth be told, we don’t find folks to be extremely bullish but they are constructive and there are very few that think a bearish outcome is in the cards in the next year. One proxy of this attitude is illustrated in sell-side analysts’ price targets. In aggregate, if stock prices rose to the mean price target of all S&P 500 constituents then the index would reach 1,357 in the next 12 months, for a gain of about 24%. This is ambitious even for sell-siders and demonstrates the stickiness of optimism at this time.
As we see it, the constructive mood we encounter from investors stems from what they hear from their companies. Management teams have begun to see better data points and their enthusiasm for business opportunities is seeping down to the investment community. Of course, most companies are looking at coincident data points whereas stocks are anticipatory indicators of the economy. Either the recent pullback in equities is noise and a phenomenal buying opportunity OR the market is sending a message that the growth trajectory ahead is about to get bumpy. We would bank on the latter of course.
In many ways, this is classic. The investment business is almost designed to go through some sort of denial phase at major inflection points. In 2009, the investment community remained skeptical of the rally for almost six months because companies back then didn’t see an improvement ahead. We used the term “the denial phase” at the time and it applies just as well to today’s backdrop. The market is clearly telling investors that something is off with the economic outlook. It doesn’t seem to spell “recession” just yet, but it is clear the road ahead is not what many are looking for. As a reminder, consensus of Wall Street economists for 2011 GDP is still 3.2% (The Fed and CBO believe it’s closer to 4%). This seems demanding in a world where leading economic indicators have already peaked and traditional measures of stimulus have been bled dry.
One of the great surprises we have encountered in recent weeks has been the latent optimism amongst investors. Truth be told, we don’t find folks to be extremely bullish but they are constructive and there are very few that think a bearish outcome is in the cards in the next year. One proxy of this attitude is illustrated in sell-side analysts’ price targets. In aggregate, if stock prices rose to the mean price target of all S&P 500 constituents then the index would reach 1,357 in the next 12 months, for a gain of about 24%. This is ambitious even for sell-siders and demonstrates the stickiness of optimism at this time.
As we see it, the constructive mood we encounter from investors stems from what they hear from their companies. Management teams have begun to see better data points and their enthusiasm for business opportunities is seeping down to the investment community. Of course, most companies are looking at coincident data points whereas stocks are anticipatory indicators of the economy. Either the recent pullback in equities is noise and a phenomenal buying opportunity OR the market is sending a message that the growth trajectory ahead is about to get bumpy. We would bank on the latter of course.
In many ways, this is classic. The investment business is almost designed to go through some sort of denial phase at major inflection points. In 2009, the investment community remained skeptical of the rally for almost six months because companies back then didn’t see an improvement ahead. We used the term “the denial phase” at the time and it applies just as well to today’s backdrop. The market is clearly telling investors that something is off with the economic outlook. It doesn’t seem to spell “recession” just yet, but it is clear the road ahead is not what many are looking for. As a reminder, consensus of Wall Street economists for 2011 GDP is still 3.2% (The Fed and CBO believe it’s closer to 4%). This seems demanding in a world where leading economic indicators have already peaked and traditional measures of stimulus have been bled dry.
lördag 12 juni 2010
Mer och mer volleyspel
För 20 år sedan var min investeringsstil nästan uteslutande fundamental och långsiktig, mycket lik Warren Buffet. Jag har med åren successivt lärt mig att hantera sekundärt fundamental information som likviditet, kassanivåer, inflöde/utflöde och inte minst att slå på volley i snabba marknadsrörelser. Jag köper numera instinktivt på snabba, som Kerviel 2008 och blixtkraschen maj 2010, utan att behöva fundera på vad nedgången beror på.
De senaste 10 åren har jag förkovrat mig alltmer i stora marknadstänkares verk och fokuserar själv allt mindre på mikrofundamenta som Atlas Copcos orderingång eller Sandviks principer för lagerredovisning. Jag läser marknadsbrev av Hickey, Mauldin, Mark Faber, Minack, makrotankar från Goldman, Morgan, Deutsche mfl mäklarfirmor och böcker av Shiller, Faber, Anthony Boeckh, Jonathan Tepper+John Mauldin, Taleb, Maggie mahar, Galbraith, Biggs, Einhorn och Tim Hartford, för att inte tala om mer avlägset investeringsrelaterade böcker av författare som Nörretranders, Drexler, Kurzweil och Hofstadter.
Mitt angreppssätt är en blandning av absolut fundamenta och masspykologi. Jag vill förstå världen och människorna i den och min spelplan för att utvärdera mina insikter är marknaden, nyheter om den och allt som rör den (dvs egentligen nyheter om allt).
Just nu tycker jag Faber, Boeckh och Mauldin är mest relevanta som bakgrund för min omvärldstolkning. Läs gärna Tomorrow's Gold, The Great Reflation och snart The Endgame samt förstås Fabers och Mauldins marknadsbrev.
Alternativt håller du bara ett öga på min blog och följer i mina spår. Det kan bli rätt eller fel, men jag siktar förstås på att det ska bli rätt. Det gjorde å andra sidan säkert fiskarna i Den Perfekta Stormen också. Som monsterinvesteraren i Reminiscences of a Stock Operator själv säger så går alla investerare förr eller senare under i en oväntad monstervåg, men jag ska göra mitt bästa för att välja rätt storlek på risken.
Hursomhelst, titeln på inlägget syftar på att världen och marknaden blivit alltmer icke-fundamental, volatil, snabbrörlig och farlig. Minst 25 års penningtryckande och alltmer uppdrivna skuldnivåer har skapat en manodepressiv marknad som i allt större utsträckning påverkar den reala ekonomin. Samtidigt har den underliggande tillväxten trendmässigt fallit. Svängningarna sker allt oftare och blir allt större (till skillnad från The Great Moderation-anhängarnas slutsats från samma period) och från en lägre snittnivå. Det kommer ge allt fler och frekventa recessioner och i den miljön gäller det att undvika leverage, dvs motsatsen till de senaste 10-20 åren.
Jag har successivt anpassat mig till mer makrotänk, mindre talibanfundementalism, mer marknadsvolley, men jag måste göra ännu mer och bli ännu kortsiktigare, vara beredd att ompröva mina ställningstaganden mer och oftare.
Bara under den här bloggens korta livstid märks denna trend från fundamentalt baslinjespel till reflexmässiga volleyslag, men det finns mer att göra. Jag måste, precis som de flesta andra, göra mig av med mycket av de senaste decenniernas mentala bagage och inse på djupet hur annorlunda marknaden fungerar i en värld av alldeles för tunga skuldbördor.
Jag är fortfarande teknikoptimist och tror att det kommer ett paradigmskifte när bioteknik, nanoteknik och AI konvergerar och når över en kritisk tröskel och att detta leder till oanat välstånd och möjligheter för hela mänskligheten. Inom 10-15 år tror jag dagens skuldbördor reducerats till ett tråkigt minne, som av en avlägsen bakfylla och att mänskligheten befinner sig i inledningen till en ny guldålder som får allt annat att blekna vid jämförelse.
Vägen dit däremot är kantad av faror, både investeringsmässiga och reala (naturkatastrofer, oljebrist, oljespill, vulkanutbrott, epidemier mm). Jag tror att de närmaste 5-10 börsåren blir vildare än någon idag anar, med allt snabbare kast mellan eufori och depression, hausse och baisse, med återkommande fantastiska möjligheter att investera för uppgång eller blanka marknaden. Det svåraste blir inte att hitta bra lägen, det svåra blir att ha rätt storlek på investeringarna och undvika frestelsen att bli girig. Belåning blir uteslutet för alla kommer ha fel minst ibland och varje fel riskerar att blåsa bort dig från marknaden helt och hållet.
För en institutionell placerare som jag blir utmaningen att behålla kundernas förtroende när jag ibland får många minusmånader i sträck och aldrig håller jämna steg med marknaden när den drar kraftigt. Jag får hoppas att de ser till den långsiktiga avkastningen och min mycket lägre volatilitet eller så får jag lägga ner och endast ägna mig åt mina egna pengar.
Se det här inlägget som en varning om framtiden. Det vi har sett i termer av IT-hausse 1996-2000, kraschen 2001-2002, BRIC-Goldilocks 2003-2007, finanskrisen 2008, återhämtningen 2009, nedgången 2010 med flash crash i maj, lika snabb bounce och sedan nya bottnar är INTE anomalier utan den nya normen. Det blir inte bättre framöver, det blir värre - pga höga skulder och minimalt eget kapital.
MARKNADEN i ÅR
Jag tror att vi har en kortare period av hausse framför oss, några månader till några kvartal, men säkert avbruten av en relativt stor rekyl med förhoppningsvis snabb återhämtning. Jag tror att bättre vinster, bättre BNP, minskad oro för frysta finansmarknader, mer lugn och ro och minskad osäkerhet i Europa leder till en snabb och kraftig börsuppgång. Jag tar magnitud och tajming på volley (1 månad?, 2 månader, ända till årsskiftet? 10%, 20%, 50%? Vi får se, det vore bara löjligt att försöka sia om det redan nu. Bara prognosen om uppgången får säkert en del att le i mjugg). Framför allt gäller det att ha rätt storlek och likviditet i investeringarna och vara beredd att minska när haussen är som störst och kanske, om du är som jag, även vända till att ligga kort fast världen ser allt bättre ut och kurserna rusar.
De senaste 10 åren har jag förkovrat mig alltmer i stora marknadstänkares verk och fokuserar själv allt mindre på mikrofundamenta som Atlas Copcos orderingång eller Sandviks principer för lagerredovisning. Jag läser marknadsbrev av Hickey, Mauldin, Mark Faber, Minack, makrotankar från Goldman, Morgan, Deutsche mfl mäklarfirmor och böcker av Shiller, Faber, Anthony Boeckh, Jonathan Tepper+John Mauldin, Taleb, Maggie mahar, Galbraith, Biggs, Einhorn och Tim Hartford, för att inte tala om mer avlägset investeringsrelaterade böcker av författare som Nörretranders, Drexler, Kurzweil och Hofstadter.
Mitt angreppssätt är en blandning av absolut fundamenta och masspykologi. Jag vill förstå världen och människorna i den och min spelplan för att utvärdera mina insikter är marknaden, nyheter om den och allt som rör den (dvs egentligen nyheter om allt).
Just nu tycker jag Faber, Boeckh och Mauldin är mest relevanta som bakgrund för min omvärldstolkning. Läs gärna Tomorrow's Gold, The Great Reflation och snart The Endgame samt förstås Fabers och Mauldins marknadsbrev.
Alternativt håller du bara ett öga på min blog och följer i mina spår. Det kan bli rätt eller fel, men jag siktar förstås på att det ska bli rätt. Det gjorde å andra sidan säkert fiskarna i Den Perfekta Stormen också. Som monsterinvesteraren i Reminiscences of a Stock Operator själv säger så går alla investerare förr eller senare under i en oväntad monstervåg, men jag ska göra mitt bästa för att välja rätt storlek på risken.
Hursomhelst, titeln på inlägget syftar på att världen och marknaden blivit alltmer icke-fundamental, volatil, snabbrörlig och farlig. Minst 25 års penningtryckande och alltmer uppdrivna skuldnivåer har skapat en manodepressiv marknad som i allt större utsträckning påverkar den reala ekonomin. Samtidigt har den underliggande tillväxten trendmässigt fallit. Svängningarna sker allt oftare och blir allt större (till skillnad från The Great Moderation-anhängarnas slutsats från samma period) och från en lägre snittnivå. Det kommer ge allt fler och frekventa recessioner och i den miljön gäller det att undvika leverage, dvs motsatsen till de senaste 10-20 åren.
Jag har successivt anpassat mig till mer makrotänk, mindre talibanfundementalism, mer marknadsvolley, men jag måste göra ännu mer och bli ännu kortsiktigare, vara beredd att ompröva mina ställningstaganden mer och oftare.
Bara under den här bloggens korta livstid märks denna trend från fundamentalt baslinjespel till reflexmässiga volleyslag, men det finns mer att göra. Jag måste, precis som de flesta andra, göra mig av med mycket av de senaste decenniernas mentala bagage och inse på djupet hur annorlunda marknaden fungerar i en värld av alldeles för tunga skuldbördor.
Jag är fortfarande teknikoptimist och tror att det kommer ett paradigmskifte när bioteknik, nanoteknik och AI konvergerar och når över en kritisk tröskel och att detta leder till oanat välstånd och möjligheter för hela mänskligheten. Inom 10-15 år tror jag dagens skuldbördor reducerats till ett tråkigt minne, som av en avlägsen bakfylla och att mänskligheten befinner sig i inledningen till en ny guldålder som får allt annat att blekna vid jämförelse.
Vägen dit däremot är kantad av faror, både investeringsmässiga och reala (naturkatastrofer, oljebrist, oljespill, vulkanutbrott, epidemier mm). Jag tror att de närmaste 5-10 börsåren blir vildare än någon idag anar, med allt snabbare kast mellan eufori och depression, hausse och baisse, med återkommande fantastiska möjligheter att investera för uppgång eller blanka marknaden. Det svåraste blir inte att hitta bra lägen, det svåra blir att ha rätt storlek på investeringarna och undvika frestelsen att bli girig. Belåning blir uteslutet för alla kommer ha fel minst ibland och varje fel riskerar att blåsa bort dig från marknaden helt och hållet.
För en institutionell placerare som jag blir utmaningen att behålla kundernas förtroende när jag ibland får många minusmånader i sträck och aldrig håller jämna steg med marknaden när den drar kraftigt. Jag får hoppas att de ser till den långsiktiga avkastningen och min mycket lägre volatilitet eller så får jag lägga ner och endast ägna mig åt mina egna pengar.
Se det här inlägget som en varning om framtiden. Det vi har sett i termer av IT-hausse 1996-2000, kraschen 2001-2002, BRIC-Goldilocks 2003-2007, finanskrisen 2008, återhämtningen 2009, nedgången 2010 med flash crash i maj, lika snabb bounce och sedan nya bottnar är INTE anomalier utan den nya normen. Det blir inte bättre framöver, det blir värre - pga höga skulder och minimalt eget kapital.
MARKNADEN i ÅR
Jag tror att vi har en kortare period av hausse framför oss, några månader till några kvartal, men säkert avbruten av en relativt stor rekyl med förhoppningsvis snabb återhämtning. Jag tror att bättre vinster, bättre BNP, minskad oro för frysta finansmarknader, mer lugn och ro och minskad osäkerhet i Europa leder till en snabb och kraftig börsuppgång. Jag tar magnitud och tajming på volley (1 månad?, 2 månader, ända till årsskiftet? 10%, 20%, 50%? Vi får se, det vore bara löjligt att försöka sia om det redan nu. Bara prognosen om uppgången får säkert en del att le i mjugg). Framför allt gäller det att ha rätt storlek och likviditet i investeringarna och vara beredd att minska när haussen är som störst och kanske, om du är som jag, även vända till att ligga kort fast världen ser allt bättre ut och kurserna rusar.
fredag 11 juni 2010
WolfeTrahan och konsumenten
WTs senaste baissiga kommentar idag om den amerikanska konsumenten:
Can The U.S. Consumer Continue To Carry Economic Growth Higher In 2011 And Beyond?Economists Think So, Investors Think So, The Sell-Side Thinks So … We Are Not Convinced!
Next to the entire Chinese economy, the U.S. consumer is likely to be the largest incremental grower in world GDP in 2010. Thanks to government transfer payments (income), tax incentives (spending) and several government-sponsored forms of debt concession (balance sheet), personal consumption expenditures reached a record in the first quarter of 2010, in terms of both absolute size and percentage of the U.S. GDP. So, the U.S. is now more dependent on the consumer than ever. Moreover, many of the global imbalances that existed before this recession are now widening again – trade balances within Europe continue to widen and China is still raking in a trade surplus from the United States. Will the U.S. consumer keep consuming?
According to economists’ GDP forecasts for 2011 and 2012, growth will not only continue, but accelerate in the coming years. Given that consumers make up 71% of GDP, economists are making an implicit forecast for strong consumption in the years ahead. Investors are also bullish on the consumer. Year-to-date, the Consumer Discretionary sector is the top performer. Relative performance of this sector tends to lead consumption growth by a couple of quarters (bottom left figure). Lastly, the sell-side is also bullish - roughly 80% of Discretionary stocks carry a mean-analyst buy rating, the highest since 2000 (bottom right figure). Such exuberance towards the consumer does not corroborate with the fundamentals in our view. We see this as the biggest risk to an economic re-acceleration in 2011.
Attityden passar ganska bra idag, efter den svaga retailstatistiken (som dock justerat för byggmaterial faktiskt var helt ok), men jag tycker WT har helt fel fokus för att vara relevant för aktiehandel IDAG.
Jag sitter ganska nöjd och lång, vilket inte ska vara någon nyhet för läsarna
Can The U.S. Consumer Continue To Carry Economic Growth Higher In 2011 And Beyond?Economists Think So, Investors Think So, The Sell-Side Thinks So … We Are Not Convinced!
Next to the entire Chinese economy, the U.S. consumer is likely to be the largest incremental grower in world GDP in 2010. Thanks to government transfer payments (income), tax incentives (spending) and several government-sponsored forms of debt concession (balance sheet), personal consumption expenditures reached a record in the first quarter of 2010, in terms of both absolute size and percentage of the U.S. GDP. So, the U.S. is now more dependent on the consumer than ever. Moreover, many of the global imbalances that existed before this recession are now widening again – trade balances within Europe continue to widen and China is still raking in a trade surplus from the United States. Will the U.S. consumer keep consuming?
According to economists’ GDP forecasts for 2011 and 2012, growth will not only continue, but accelerate in the coming years. Given that consumers make up 71% of GDP, economists are making an implicit forecast for strong consumption in the years ahead. Investors are also bullish on the consumer. Year-to-date, the Consumer Discretionary sector is the top performer. Relative performance of this sector tends to lead consumption growth by a couple of quarters (bottom left figure). Lastly, the sell-side is also bullish - roughly 80% of Discretionary stocks carry a mean-analyst buy rating, the highest since 2000 (bottom right figure). Such exuberance towards the consumer does not corroborate with the fundamentals in our view. We see this as the biggest risk to an economic re-acceleration in 2011.
Attityden passar ganska bra idag, efter den svaga retailstatistiken (som dock justerat för byggmaterial faktiskt var helt ok), men jag tycker WT har helt fel fokus för att vara relevant för aktiehandel IDAG.
Jag sitter ganska nöjd och lång, vilket inte ska vara någon nyhet för läsarna
onsdag 9 juni 2010
Lånat material från en av de bästa boutiquerna
Teknisk analys (kasta kycklingben, spå i teblad, astrologi) från ISI på S&P 500 (en av de bästa tekniska analytikerna på marknaden, halvfundamental):
The reality of the world is that this market could do just about anything at this point. 1040 represents some minor support, but our 65-day low being violated suggests real damage has been done to stocks. The percentage of names making 20-day lows has expanded and 10-day TRIN readings both imply a bounce, but at what cost? Credit has firmed, but intra-bank lending stress continues to dominate, and the message from the charts of the world suggests as commodities, currencies, equities and fixed income tell a similar story. In a "normal" environment, a distribution process will persist over an extended period. If that applies in this tape, it should produce a "right-shoulder" formation (somewhere back to 1150 [just nu kl 17.02 den 9 juni: 1070] and then fail. That's what we are playing for, but admittedly the risk to our call is the domination of credit, and therefore distribution gets translated into liquidation at lower levels." (Jeff deGraaf)
ISI är annars mest känt för sin makroanalys där de har avgjort bäst och mest data i branschen (och flest förstaplatser i rankingen senaste kvartsseklet)
The reality of the world is that this market could do just about anything at this point. 1040 represents some minor support, but our 65-day low being violated suggests real damage has been done to stocks. The percentage of names making 20-day lows has expanded and 10-day TRIN readings both imply a bounce, but at what cost? Credit has firmed, but intra-bank lending stress continues to dominate, and the message from the charts of the world suggests as commodities, currencies, equities and fixed income tell a similar story. In a "normal" environment, a distribution process will persist over an extended period. If that applies in this tape, it should produce a "right-shoulder" formation (somewhere back to 1150 [just nu kl 17.02 den 9 juni: 1070] and then fail. That's what we are playing for, but admittedly the risk to our call is the domination of credit, and therefore distribution gets translated into liquidation at lower levels." (Jeff deGraaf)
ISI är annars mest känt för sin makroanalys där de har avgjort bäst och mest data i branschen (och flest förstaplatser i rankingen senaste kvartsseklet)
Mitt bet - vi bottnade igår 16.50
Det här kan vara bland det dummaste jag gjort. Inte att jag ligger lång eller att jag ökade på litegrann igår tio i fem, men att jag går ut publikt med att det är en viktig botten värd att handla på. Det luktar mumbo jumbo och teknisk analys lång väg. Jag vill dock kalla det för en fundamental köpmöjlighet och tajmingen baserad på psykologi 101.
Jag tror inte att vi sätter några nya årslägsta helt enkelt utan att vi nu får en häftig berg-och-dalbaneresa till nya årshögsta. Varför inte +25% på S&P 500 från igår t.ex.?
tisdag 8 juni 2010
When the going gets rough, the rough get going
Jag tror att vi nått botten nu, precis NU (16.50) och kan få se 25% rally på några månader. Det är förstås bara vad jag tror, vad jag tror.
Det är billigt
Q2:orna blir kanonbra
Det är översålt
Det är maximum fear (Ungern, Fra, Tyskt sparpaket, CDS, LIBOR osv osv)
Jag har haft fel i flera veckor (he he, kul kriterium för fortsatt köp)
Vi har precis touchat gamla bottnar
Nu skiljs männen från maneterna. Jag har hållit i, haft ungefär rätt size och nu orkar jag ligga kvar inför vad som förhoppningsvis blir en rejäl uppgång.
Jag adderar t.o.m. lite till här, mest för att mentalt känna att jag fick med mig botten.
Det är billigt
Q2:orna blir kanonbra
Det är översålt
Det är maximum fear (Ungern, Fra, Tyskt sparpaket, CDS, LIBOR osv osv)
Jag har haft fel i flera veckor (he he, kul kriterium för fortsatt köp)
Vi har precis touchat gamla bottnar
Nu skiljs männen från maneterna. Jag har hållit i, haft ungefär rätt size och nu orkar jag ligga kvar inför vad som förhoppningsvis blir en rejäl uppgång.
Jag adderar t.o.m. lite till här, mest för att mentalt känna att jag fick med mig botten.
måndag 7 juni 2010
Euron
Euron har fortsatt nedåt och det finns inga tecken på att det ska vara över.Å andra sidan skulle jag personligen chansa på att det är klart ungefär nu, eller är USA i så mycket bättre skick än Europa och kan man med fog påstå att USD är lika nedpressad som euron av kortsiktigt fokus på problem.
PIGS, Ungern, UK, ECB-hattande osv... allt har drivit ned euron, medan USD är defaultvalutan för säkerhet. Förr eller senare blir det då köpläge i euron. Jag tror i o f s att jag callade botten högre upp för ett tag sen och hade uppenbarligen fel i såna fall. Nu gör jag det igen. Som tur är handlar jag inte i valutor... men om/när euron vänder upp tror jag vi får se en mycket starkare börs samtidigt (oavsett kausalitetsriktning)
Är Ungern något att oroa sig för?
Ungern och amerikansk arbetsstatistik anges som orsaker till börsfallet. För mig är sanningen en annan. Världen och börsen balanserar på en avsmalnande väg mellan deflation och inflation* (*se nedan) och det avspeglas i allt snabbare och större svängningar mellan eufori och depressivitet hos investerarna.
Varje nyhet som kan tolkas som relevant för det stora perspektivet på denna dikotomi leder till överdrivna reaktioner.
Kommer politikerna ta ansvar den här gången och spara sig ur krisen, eller försöker man köra pengatricket en gång till. Penningtryckande kan leda till tillfälligt större bolagsvinster och stigande tillgångspriser och en skenbar lättnad för skuldsatta (och långivare genom lägre kreditförluster) och därmed sannolikt högre börskurser på kortare sikt (några månader till några år). En sund besparingspolitik däremot leder ofelbart till recession och synliggörande av förluster och felinvesteringar, med Buffetts ord drar tidvattnet ut och alla nudister avslöjas. Det leder nog nästan oundvikligen till en börskrasch av samma ordning som 2001-2002 och 2007-2009, men vore bra på sikt.
Jag är lika osäker som alla andra på vilken väg vi kommer ta, men min huvudgissning är att politiker försöker ta den enkla vägen först. ”Tryck upp en bubbla till så får vi städa efteråt…”
Vad gör jag idag då? Jag sitter på händerna, lite köpsugen, men också lite mörbultad. Håller tummarna.
* Under 25 år har centralbankerna sänkt räntan vid varje antydan till lågkonjunktur samtidigt som makthungriga politiker har tagit allt större ansvar för människors försörjning. Politiken som förs är djupt inflatorisk, men samtidigt leder den obarmhärtigt fram till punkten då skuldbördan blir för tung och ekonomin dras ned i en deflationsspiral. Skulderna kommer behålla sitt nominella värde men tillgångspriserna faller, konsumtionen minskar och likaså återbetalningsförmågan, vilket leder till nya tvångsförsäljningar och ännu ett varv i malströmmen. Varje inflatoriskt räddningsförsök med penningtryckande och underskott (ökade bidrag) leder ett steg närmare deflationen. Det grundläggande problemet är att underskott och skulder blivit något positivt (låna, konsumera, lyft tillgångspriser, låna mer och vid cykliska bakslag tryck mer pengar och baila ut de oförsiktigaste) istället för något som ska betalas av och leda till (relativt svaga) recessioner då och då.
Varje nyhet som kan tolkas som relevant för det stora perspektivet på denna dikotomi leder till överdrivna reaktioner.
Kommer politikerna ta ansvar den här gången och spara sig ur krisen, eller försöker man köra pengatricket en gång till. Penningtryckande kan leda till tillfälligt större bolagsvinster och stigande tillgångspriser och en skenbar lättnad för skuldsatta (och långivare genom lägre kreditförluster) och därmed sannolikt högre börskurser på kortare sikt (några månader till några år). En sund besparingspolitik däremot leder ofelbart till recession och synliggörande av förluster och felinvesteringar, med Buffetts ord drar tidvattnet ut och alla nudister avslöjas. Det leder nog nästan oundvikligen till en börskrasch av samma ordning som 2001-2002 och 2007-2009, men vore bra på sikt.
Jag är lika osäker som alla andra på vilken väg vi kommer ta, men min huvudgissning är att politiker försöker ta den enkla vägen först. ”Tryck upp en bubbla till så får vi städa efteråt…”
Vad gör jag idag då? Jag sitter på händerna, lite köpsugen, men också lite mörbultad. Håller tummarna.
* Under 25 år har centralbankerna sänkt räntan vid varje antydan till lågkonjunktur samtidigt som makthungriga politiker har tagit allt större ansvar för människors försörjning. Politiken som förs är djupt inflatorisk, men samtidigt leder den obarmhärtigt fram till punkten då skuldbördan blir för tung och ekonomin dras ned i en deflationsspiral. Skulderna kommer behålla sitt nominella värde men tillgångspriserna faller, konsumtionen minskar och likaså återbetalningsförmågan, vilket leder till nya tvångsförsäljningar och ännu ett varv i malströmmen. Varje inflatoriskt räddningsförsök med penningtryckande och underskott (ökade bidrag) leder ett steg närmare deflationen. Det grundläggande problemet är att underskott och skulder blivit något positivt (låna, konsumera, lyft tillgångspriser, låna mer och vid cykliska bakslag tryck mer pengar och baila ut de oförsiktigaste) istället för något som ska betalas av och leda till (relativt svaga) recessioner då och då.
fredag 4 juni 2010
Lost in translation
På skärmarna just nu:
Reuters saying "translation error"!
You're gonna like this...
It seems there was a translation error this morning to the international press in English. Government spokesman said that the default topic is far from the truth and he did NOT say Hungary is close to default!
Alltså... marknaden, stoppa den! Effektiv?... ja, och apor flyger ur stjärten på mig.
Reuters saying "translation error"!
You're gonna like this...
It seems there was a translation error this morning to the international press in English. Government spokesman said that the default topic is far from the truth and he did NOT say Hungary is close to default!
Alltså... marknaden, stoppa den! Effektiv?... ja, och apor flyger ur stjärten på mig.
Jobbigt på riktigt
Nu är det faktiskt jobbigt på riktigt. Ungern, SocGen, payrolls och marknaden rakt ned. Tur att jag har sizat försiktigt, men jobbigt är det mentalt. Jag är ju baissad, .... typ, men ändå lång. DÅ är fundamentala baissetecken jobbiga att ta till sig.
Godnatt, double dip...
Jag tror fortfarande att marknaden kommer tillbaka, trots svaga payrolls, men visst är även jag skakad av det här. Det går nog inte på en timme...
Ungern, schmungern...
Ankan igen...
Hur orkar folk sälja (ja, jag vet att jag låter som en zombie-long-only som bara försvarar min egen köpiver) på ungern och en fransk bank när banken själv knappt faller (8%)
Hur orkar folk sälja (ja, jag vet att jag låter som en zombie-long-only som bara försvarar min egen köpiver) på ungern och en fransk bank när banken själv knappt faller (8%)
Walks like a duck, talks like a duck...
Jag hoppas ni känne rigen ett köpläge när ni ser det. "SocGen har problem med derivatpossarna..."
SocGen, Schmockgen säger jag
SocGen, Schmockgen säger jag
torsdag 3 juni 2010
Et tu Buffett
Buffett fick till slut tvingas (han blev subpoenaed) till förhör om finanskrisen. Han sa då att väldigt få genomskådade husbubblan, inte han heller. Där ser man vad ett liv av ständig uppgång kan göra även med den listigaste investerare. Från början var det säkert självklart för honom att huspriser kan gå upp eller ner, liksom aktier, och att ingångspriset avgör avkastningen. Med tiden verkade det som om huspriserna aldrig föll och t.o.m. tog extra fart precis när det (2001-2002) skulle testas om de kanske kunde gå ned. Även så kompetenta placerare som Buffett tvingades lära sig att huspriser alltid gick upp.
Mea culpa. Jag är också skyldig. Just nu. Egentligen tycker jag ju att världen är i uselt skick och övervärderad. För tio år sedan under samma förutsättningar som idag skulle jag legat rejält kort nu. Ändå ligger jag istället lång och känner mig ganska trygg. Jag kunde ägt BP också, för oljebolag är en av få aktier jag tyckte var genuint billiga för en månad sedan och kunde ”köpa till barnen”. Oooops! Det är svårt att inte göra som alla andra, särskilt inte när det går bra för dem och det ser ut som om puckon blir rika och tror att de är smarta när de belånar huset och lönen till max med en extremt låg abnormal ränta. Jag har personligen fått baila ut vänner som annars fått gå från hus och hem p.g.a. för stora lån. Det värsta är väl att det alltid finns någon barmhärtig samarit eller stat som räddar de dumdristiga och därför lär de sig aldrig. Själv står man ”prudently” vid sidan av spektaklet, försöker i alla fall, och är hopplöst efter i uppgång och får rädda idioterna i nedgång.
Tillbaka till huspriserna. Om Buffett hade haft koll på historien skulle han vetat att i reala termer föll norska huspriser från 1900 till 1950 och att det tog 100 år innan priserna var tillbaka till samma nivå som 1900 (dvs år 2000 var de reala priserna samma som år 1900). Efter det har de förstås fortsatt uppåt, men med historien i åtanke kanske de bara gör sig redo för 50 år med fallande realpris…
I Amsterdam finns jämförbara huspriser ända från 1700-talet. De reala priserna var samma 1770, 1870 och 1970. I UK steg priserna 1955-2000 realt med 1 procent om året. Sett över hela 1900-talet steg amerikanska huspriser realt med 0,2% per år (Shiller). Om amerikanska huspriser ska tillbaka till the pre-boom level trend fram till 1995 ska priserna falla 40% till i USA.
En boom kan få det att se ut som om den långa historiska trenden är starkare än den är. Med ett kliv tillbaka och helikopterperspektiv kan man avslöja den riktiga trenden och prognostisera en återgång till den. På samma sätt trodde vissa 1995-2000 att aktier hade en starkare långsiktig trend och lägre risk än som nu visat sig vara fallet. Straffet blev 15 års stillastående kurser (eller 25 år i Japan).
Det är ändå konstigt att Buffett som undvek IT-bubblan inte genomskådade husbubblan och Buffett, som inte vill köpa komplicerade saker som han inte förstår, var ägare till ett ratinginstitut som inte ens själva förstod vad de satte högsta betyg på.
Bubblor kan förstås verka åt andra hållet också, med undershooting à la aktier 1978 då en hel generation hatade aktier och man kunde köpa kvalitetsbolag med bra tillväxt för p/e 5 i en värld som stod inför en fantastisk teknikutveckling. Det är lite samma sak nu, men med p/e 10 och massor med skulder så det är inte alls lika självklart. Teknikutvecklingen är mer lovande nu, men skulderna mer pressande på medellång sikt.
Hur som helst... skönt att ligga lagom lång nu, inte minst idag.
Mea culpa. Jag är också skyldig. Just nu. Egentligen tycker jag ju att världen är i uselt skick och övervärderad. För tio år sedan under samma förutsättningar som idag skulle jag legat rejält kort nu. Ändå ligger jag istället lång och känner mig ganska trygg. Jag kunde ägt BP också, för oljebolag är en av få aktier jag tyckte var genuint billiga för en månad sedan och kunde ”köpa till barnen”. Oooops! Det är svårt att inte göra som alla andra, särskilt inte när det går bra för dem och det ser ut som om puckon blir rika och tror att de är smarta när de belånar huset och lönen till max med en extremt låg abnormal ränta. Jag har personligen fått baila ut vänner som annars fått gå från hus och hem p.g.a. för stora lån. Det värsta är väl att det alltid finns någon barmhärtig samarit eller stat som räddar de dumdristiga och därför lär de sig aldrig. Själv står man ”prudently” vid sidan av spektaklet, försöker i alla fall, och är hopplöst efter i uppgång och får rädda idioterna i nedgång.
Tillbaka till huspriserna. Om Buffett hade haft koll på historien skulle han vetat att i reala termer föll norska huspriser från 1900 till 1950 och att det tog 100 år innan priserna var tillbaka till samma nivå som 1900 (dvs år 2000 var de reala priserna samma som år 1900). Efter det har de förstås fortsatt uppåt, men med historien i åtanke kanske de bara gör sig redo för 50 år med fallande realpris…
I Amsterdam finns jämförbara huspriser ända från 1700-talet. De reala priserna var samma 1770, 1870 och 1970. I UK steg priserna 1955-2000 realt med 1 procent om året. Sett över hela 1900-talet steg amerikanska huspriser realt med 0,2% per år (Shiller). Om amerikanska huspriser ska tillbaka till the pre-boom level trend fram till 1995 ska priserna falla 40% till i USA.
En boom kan få det att se ut som om den långa historiska trenden är starkare än den är. Med ett kliv tillbaka och helikopterperspektiv kan man avslöja den riktiga trenden och prognostisera en återgång till den. På samma sätt trodde vissa 1995-2000 att aktier hade en starkare långsiktig trend och lägre risk än som nu visat sig vara fallet. Straffet blev 15 års stillastående kurser (eller 25 år i Japan).
Det är ändå konstigt att Buffett som undvek IT-bubblan inte genomskådade husbubblan och Buffett, som inte vill köpa komplicerade saker som han inte förstår, var ägare till ett ratinginstitut som inte ens själva förstod vad de satte högsta betyg på.
Bubblor kan förstås verka åt andra hållet också, med undershooting à la aktier 1978 då en hel generation hatade aktier och man kunde köpa kvalitetsbolag med bra tillväxt för p/e 5 i en värld som stod inför en fantastisk teknikutveckling. Det är lite samma sak nu, men med p/e 10 och massor med skulder så det är inte alls lika självklart. Teknikutvecklingen är mer lovande nu, men skulderna mer pressande på medellång sikt.
Hur som helst... skönt att ligga lagom lång nu, inte minst idag.
onsdag 2 juni 2010
PMI toppar... och börsen också? Njae
Här är en anledning/symptom (beroende på åsikt om kausalitetsriktningen) till att börsen är så sur. PMI i Kina, USA och Europa har toppat (kanske).
PMI mäter inköpschefers syn på ekonomisk aktivitet och tillsammans med andra Ledande Indikatorer (LEI) korrelerar PMI-talen ganska bra med börsen (PMI, LEI och börsen är alla ungefär ett halvår framåtblickande)
Jag tycker att börsen redan har fallit och att eventuellt peakande PMIs inte är så intressant. Visserligen är det så att det kan falla ännu mer... och om det blir riktigt svag ekonomi nästa år pga besparingar, högre räntor, rädda konsumenter osv och vinstprognoserna då t.ex. missar med 30%, ja då finns det sannolikt anledning att trycka ned kurserna ytterligare.NU anser jag att det är för tidigt att handla på eventuell recession och extrema prognosmissar. Det brukar inte funka så (djup analys :). Särskilt inte som det som sagt redan har fallit ganska ordentligt.
Dessutom vill jag ju ha en uppgång först så jag kan sälja inför vad som förhoppningsvis då blir en överraskande recession. Hur ska jag annars kunna leverera bra avkastning till kunderna?
Ungefär enligt plan
Marknaden försöker hitta en botten. Det blir lite falska starter och ryckig handel, styrd av politik, geopolitik, stämningar och det mesta annat än direkt vinstpåverkande information.
Marknaden slits mellan två ytterligheter: "Blir det double-dip eller är faktiskt aktier så billiga som de ser ut?"
Jag förordar försiktigt köpande i den här marknaden. Vill man finlira så köper man en morgon som idag eller t.ex. igår förmiddag, när det faller några procent, och så säljer man på motsvarande uppställ. Igår eftermiddag hade varit ett bra tillfälle att sälja av den extraposition man eventuellt dragit på sig under ett nedställ (lätt att säga nu förstås :), men i grunden behåller man en "lagom" långposition de närmaste månaderna.
Jag är fortfarande mer i köp-mode, dvs jag bygger upp min långportfölj successivt, snarare än finlirar med både köp och sälj.
Marknaden slits mellan två ytterligheter: "Blir det double-dip eller är faktiskt aktier så billiga som de ser ut?"
Jag förordar försiktigt köpande i den här marknaden. Vill man finlira så köper man en morgon som idag eller t.ex. igår förmiddag, när det faller några procent, och så säljer man på motsvarande uppställ. Igår eftermiddag hade varit ett bra tillfälle att sälja av den extraposition man eventuellt dragit på sig under ett nedställ (lätt att säga nu förstås :), men i grunden behåller man en "lagom" långposition de närmaste månaderna.
Jag är fortfarande mer i köp-mode, dvs jag bygger upp min långportfölj successivt, snarare än finlirar med både köp och sälj.
tisdag 1 juni 2010
Juli 1997
För 13 år sedan stod Eurostoxx 50 på samma nivå som idag. Obs det är inte utdelningsjusterat. Å andra sidan skulle den som försökt handla på börsen under tiden lätt bränt bort utdelningspengarna på courtage eller skatteavbränning vissa år, alternativt om man räknar realt så kompenserar utdelningen i bästa fall för inflationen, så i stort sett utgör råindex ändå en hygglig approximation till börsavkastningen.
Dvs NOLL på 13 år. men, på låååång sikt så går börsen alltid upp, som vissa brukar säga : )
För övrigt köper jag litegrann just nu. Något vill jag trots allt få med mig om/när det vänder upp. Det handlar dock om att gå från ca 1/2 position till ca 1/2 så för rapporteringens skull är det nästan oväsentligt.
Dvs NOLL på 13 år. men, på låååång sikt så går börsen alltid upp, som vissa brukar säga : )
För övrigt köper jag litegrann just nu. Något vill jag trots allt få med mig om/när det vänder upp. Det handlar dock om att gå från ca 1/2 position till ca 1/2 så för rapporteringens skull är det nästan oväsentligt.
AJ! Jobbig öppning idag. Obestämd.
Jag har inget att komma med idag mer än att ryktet om Frankrikes nedgradering mycket väl kan vara sant.
Däremot är Kinas PMI [-1,8 change] knappast svagt, eller ens fallande, om man justerar för den normala säsongsvariationen [-3,4] mellan april-maj varje år.
Jag köper inte just nu, sitter snarast lite småchockad eller i alla fall förvånad över öppningen faktiskt. Jag kan förstå det tekniskt på europaindex, men det stämmer inte riktigt med min världsbild i övrigt just nu.
Hade jag haft mindre risk på hade jag nog köpt nu (kl 9.32), men det känns lite okontrollerat. Jag tror riktningen ska vara starkt upp i juni, men får jag rätt räcker min nuvarande exponering och får jag fel vill jag knappast ha mer risk på än jag har.
Sorry att jag inte har mer att ge än så idag.
/Peter
Däremot är Kinas PMI [-1,8 change] knappast svagt, eller ens fallande, om man justerar för den normala säsongsvariationen [-3,4] mellan april-maj varje år.
Jag köper inte just nu, sitter snarast lite småchockad eller i alla fall förvånad över öppningen faktiskt. Jag kan förstå det tekniskt på europaindex, men det stämmer inte riktigt med min världsbild i övrigt just nu.
Hade jag haft mindre risk på hade jag nog köpt nu (kl 9.32), men det känns lite okontrollerat. Jag tror riktningen ska vara starkt upp i juni, men får jag rätt räcker min nuvarande exponering och får jag fel vill jag knappast ha mer risk på än jag har.
Sorry att jag inte har mer att ge än så idag.
/Peter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)