För 20 år sedan var min investeringsstil nästan uteslutande fundamental och långsiktig, mycket lik Warren Buffet. Jag har med åren successivt lärt mig att hantera sekundärt fundamental information som likviditet, kassanivåer, inflöde/utflöde och inte minst att slå på volley i snabba marknadsrörelser. Jag köper numera instinktivt på snabba, som Kerviel 2008 och blixtkraschen maj 2010, utan att behöva fundera på vad nedgången beror på.
De senaste 10 åren har jag förkovrat mig alltmer i stora marknadstänkares verk och fokuserar själv allt mindre på mikrofundamenta som Atlas Copcos orderingång eller Sandviks principer för lagerredovisning. Jag läser marknadsbrev av Hickey, Mauldin, Mark Faber, Minack, makrotankar från Goldman, Morgan, Deutsche mfl mäklarfirmor och böcker av Shiller, Faber, Anthony Boeckh, Jonathan Tepper+John Mauldin, Taleb, Maggie mahar, Galbraith, Biggs, Einhorn och Tim Hartford, för att inte tala om mer avlägset investeringsrelaterade böcker av författare som Nörretranders, Drexler, Kurzweil och Hofstadter.
Mitt angreppssätt är en blandning av absolut fundamenta och masspykologi. Jag vill förstå världen och människorna i den och min spelplan för att utvärdera mina insikter är marknaden, nyheter om den och allt som rör den (dvs egentligen nyheter om allt).
Just nu tycker jag Faber, Boeckh och Mauldin är mest relevanta som bakgrund för min omvärldstolkning. Läs gärna Tomorrow's Gold, The Great Reflation och snart The Endgame samt förstås Fabers och Mauldins marknadsbrev.
Alternativt håller du bara ett öga på min blog och följer i mina spår. Det kan bli rätt eller fel, men jag siktar förstås på att det ska bli rätt. Det gjorde å andra sidan säkert fiskarna i Den Perfekta Stormen också. Som monsterinvesteraren i Reminiscences of a Stock Operator själv säger så går alla investerare förr eller senare under i en oväntad monstervåg, men jag ska göra mitt bästa för att välja rätt storlek på risken.
Hursomhelst, titeln på inlägget syftar på att världen och marknaden blivit alltmer icke-fundamental, volatil, snabbrörlig och farlig. Minst 25 års penningtryckande och alltmer uppdrivna skuldnivåer har skapat en manodepressiv marknad som i allt större utsträckning påverkar den reala ekonomin. Samtidigt har den underliggande tillväxten trendmässigt fallit. Svängningarna sker allt oftare och blir allt större (till skillnad från The Great Moderation-anhängarnas slutsats från samma period) och från en lägre snittnivå. Det kommer ge allt fler och frekventa recessioner och i den miljön gäller det att undvika leverage, dvs motsatsen till de senaste 10-20 åren.
Jag har successivt anpassat mig till mer makrotänk, mindre talibanfundementalism, mer marknadsvolley, men jag måste göra ännu mer och bli ännu kortsiktigare, vara beredd att ompröva mina ställningstaganden mer och oftare.
Bara under den här bloggens korta livstid märks denna trend från fundamentalt baslinjespel till reflexmässiga volleyslag, men det finns mer att göra. Jag måste, precis som de flesta andra, göra mig av med mycket av de senaste decenniernas mentala bagage och inse på djupet hur annorlunda marknaden fungerar i en värld av alldeles för tunga skuldbördor.
Jag är fortfarande teknikoptimist och tror att det kommer ett paradigmskifte när bioteknik, nanoteknik och AI konvergerar och når över en kritisk tröskel och att detta leder till oanat välstånd och möjligheter för hela mänskligheten. Inom 10-15 år tror jag dagens skuldbördor reducerats till ett tråkigt minne, som av en avlägsen bakfylla och att mänskligheten befinner sig i inledningen till en ny guldålder som får allt annat att blekna vid jämförelse.
Vägen dit däremot är kantad av faror, både investeringsmässiga och reala (naturkatastrofer, oljebrist, oljespill, vulkanutbrott, epidemier mm). Jag tror att de närmaste 5-10 börsåren blir vildare än någon idag anar, med allt snabbare kast mellan eufori och depression, hausse och baisse, med återkommande fantastiska möjligheter att investera för uppgång eller blanka marknaden. Det svåraste blir inte att hitta bra lägen, det svåra blir att ha rätt storlek på investeringarna och undvika frestelsen att bli girig. Belåning blir uteslutet för alla kommer ha fel minst ibland och varje fel riskerar att blåsa bort dig från marknaden helt och hållet.
För en institutionell placerare som jag blir utmaningen att behålla kundernas förtroende när jag ibland får många minusmånader i sträck och aldrig håller jämna steg med marknaden när den drar kraftigt. Jag får hoppas att de ser till den långsiktiga avkastningen och min mycket lägre volatilitet eller så får jag lägga ner och endast ägna mig åt mina egna pengar.
Se det här inlägget som en varning om framtiden. Det vi har sett i termer av IT-hausse 1996-2000, kraschen 2001-2002, BRIC-Goldilocks 2003-2007, finanskrisen 2008, återhämtningen 2009, nedgången 2010 med flash crash i maj, lika snabb bounce och sedan nya bottnar är INTE anomalier utan den nya normen. Det blir inte bättre framöver, det blir värre - pga höga skulder och minimalt eget kapital.
MARKNADEN i ÅR
Jag tror att vi har en kortare period av hausse framför oss, några månader till några kvartal, men säkert avbruten av en relativt stor rekyl med förhoppningsvis snabb återhämtning. Jag tror att bättre vinster, bättre BNP, minskad oro för frysta finansmarknader, mer lugn och ro och minskad osäkerhet i Europa leder till en snabb och kraftig börsuppgång. Jag tar magnitud och tajming på volley (1 månad?, 2 månader, ända till årsskiftet? 10%, 20%, 50%? Vi får se, det vore bara löjligt att försöka sia om det redan nu. Bara prognosen om uppgången får säkert en del att le i mjugg). Framför allt gäller det att ha rätt storlek och likviditet i investeringarna och vara beredd att minska när haussen är som störst och kanske, om du är som jag, även vända till att ligga kort fast världen ser allt bättre ut och kurserna rusar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Härligt inlägg!
Det är som julafton varje gång du kommer med dessa mer uttömmande utlägg om hur du tänker och vad du förväntar dig framöver.
Jag skulle önska att du laborerar mer kring scenariot med daflation. Många pratar om risken för (hyper)inflation. Är det bättre att rusta sig för deflation istället och hur gör man det på bästa sätt?
Inflation är inget lätt ämne, inte deflation heller. Jag förstår det inte till fullo, men det verkar ingen annan göra heller så jag är i gott sällskap.
Boeckh säger att inflation alltid leder till deflation förr eller senare och jag är benägen att hålla med, även om jag inte kan belägga kausaliteten bortom allt tvivel.
Så länge privata intressen är upptagna med att reparera sina balansräkningar, spara och har dragit ned på investeringar och konsumtion gör det inte så mycket att staten och centralbanken trycker pengar.
(Österrikaren i mig skulle föredra att man inte gjorde något alls, men om 10 år kanske jag har ändrat uppfattning och tycker att "lite smoothing kanske är bra" så det är bäst att inte vara för kategorisk.)
Det är när animal spirits vaknar i de privata lägren som det kan bli problem. Då tävlar plötsligt stat och privat om utrymmet i ekonomin vilket kan ge upphov till högre priser och räntor och leda till inflation trots fortfarande hög arbetslöshet och bräcklig ekonomi. Problemet är alltså om den privata sektorn vaknar "för tidigt" och stat och centralbank inte vill eller vågar minska sina stimulanser och neutralisera tidigare penningtryckande.
I Japan stod man inför samma problem för 15 år sen och råkade kanske höja räntan för tidigt, vilket tog död på den privata investeringsviljan och tryckte ned ekonomin i recession igen. Regeringen tvingades gå med underskott samtidigt som ekonomin krympte och skuld/BNP-kvoten ökade ytterligare.
Tack vare bl.a. stort inhemskt sparande har Japan kunnat leva med stora underskott och krympande nominell ekonomi och därmed också en allt högre skuldkvot, numera över 200% (jämför med Greklands 110%).
Jag kommer ingen vart med det här inlägget märker jag. Det finns för många om och men, för många olikheter mellan olika länder och olika tider för att säga något säkert. Olika förutsättningar som sparkvot, handelsbalans, tillväxt, befolkningstillväxt mm försvårar jämförelser.
Jag tror poängen jag vill göra är att det är alldeles för tidigt att vara orolig för (hyper)-inflation. Det är en typisk ryggmärgsreflex hos den österrikiska skolan att ropa på inflationsvargen så fort centralbanken monetariserar regeringens skulder. Jag är också skyldig, men har blivit mer pragmatisk med tiden.
Deflation är ännu svårare att ta på än inflation. Fallande priser är egentligen bra. Vi vill att priset på datorer, mat, bilar mm ska falla - det är bara ett uttryck för produktivitet. Samtidigt vill vi inte att den allmänna prisnivån ska falla eftersom det kan leda till uppskjutna investeringsbeslut i avvaktan på lägre priser och därmed onödigt låg tillväxt. Detta är egentligen bara dåligt om skuldnivån är hög och det är egentligen bara då tillräckligt många agerar på just det försiktiga sättet med sina köpbeslut.
Problemet är alltså inte fallande priser i sig utan skulderna man dragit på sig sedan tidigare. Dessa drog man typiskt på sig under uppgångsåren, kanske under inflationsår då inte minst tillgångspriser steg, men säkert också priset på konsumtionsvaror. med förväntningar om stigande priser, känslan av att lönen ökar varje år och att allt bara kan bli bättre finns det många som lånar till både hus, bil och semester och när det vänder nedåt finns inga marginaler. Många tvingas till kraftigt sparande och t.o.m. tvångsförsäljningar. DÅ kan en skulddeflationsspiral inträda och det är just då den är som värst också.
Du åskådliggör tydligt att frågan om inflation/deflation är komplex :-)
Bästa sättet att skydda sig, är det att vara så skuldfri som möjligt? Hänger deflation och ökad arbetslöshet ihop?
Deflation leder till allmänt minskad aktivitet i samhället, minskad framtidstro osv. och därmed också högre arbetslöshet.
Det är just spiralen Inkomstbrist i förhållande till åtaganden/skulder, Tvångsförsäljning pga detta, Fallande tillgångspriser, Förväntningar om ytterligare prisfall, Minskade investeringar, Färre jobb, Minskad inkomst och tillbaka till Inomstbrist igen som är central i en skulddeflation. Då inkomster och arbetstillfällen minskar blir skulderna allt större i förhållande till inkomsterna och därmed allt svårare att serva och leder till ökat sparande och/eller (tvångs)försäljningar, vilket trycker ner ekonomin ytterligare genom ett varv till i deflationsspiralen.
Kombinationen av ökad volatilitet och lägre trendtillväxt i både ekonomi och tillgångspriser gör att skulder är extra farliga. En negativ sväng vid fel tillfälle kan radera ut ditt egna kapital och det är game over för dig. Om du istället hela tiden har soliditet och framför allt likviditet kan du utnyttja dessa extra negativa svängningar till smarta köp av t.ex. aktier eller bostad. Tålamod och likviditet och frånvaro av belåning är dina bästa vapen i en skulddeflation.
Även jag vill tacka för dina mycket bra inlägg.
Det märks tydligt när det är en person med erfarenhet, smartness och uppfattningsförmåga utöver det vanliga som beskriver verkligheten.
Mycket bra, jag bugar och tackar.
Urban
Skicka en kommentar