Dagens Hussman påpekar att aktier är dyra (det 0,6% dyraste) och att man inte låser in en förväntad tioårsavkaastning; ”you ride it out”. Han tar de senaste tio åren som exempel där avkastningen på ca 5% per år blev nästan exakt enligt modellberäkningarna för 10 år sedan, men under fruktansvärda rörelser uppåt och nedåt.
Räkna med att kommande 10 år blir likartade.
Eftersom nya order och orderstockar signalerar recession och ökande arbetslöshet så är det dessutom helt fel läge tajmingmässigt att ignorera höga värderingar.
Till sist har handelsvolymen varit mycket låg och VIX handlar under 15, vilket signalerar en orimlig tilltro till effekten av QE. För övrigt understryker Hussman att QE inte haft någon mätbar effekt på ekonomin, endast kortsiktigt på aktier i den mån de varit kraftigt nedpressade senaste 6 månaderna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller helt och hållet med dig i dina komfunderinar och jag har tidigare frågat dig om just detta.
En tolkning kan förstås vara att marknaden "äntligen" lärt sig mönstret med centralbankernas strävan att pusha upp det. Men även om så är fallet, varför just nu.
Man har verkligen fått chansen att sälja men här är min oro:
Det är trots allt även så att konjunkturen fått många chanser att sjunka till botten (minns framför allt sommarkraschen 2011), men det har gång på gång studsat upp. Tänk om marnkaden på allvar omfamnar iden att vi kanske kommer leva i status quo under överskådlig framtid.
Vad händer om företagen effektiviserar men samtidigt inte vågar investera samtidigt som nationer fortsätter köra med underskott.
Borde inte detta, trots stagnerande försäljning i många fall, pressa upp marginalerna? Å andra sidan borde ju orädslan även nå näringslivet vilket borde öka investeringarna och konkurrentsen.
Och vad händer om marknaden skulle tycka det är okej att handla säg atlas till p/e 20 i in the face of low yields.
Det är förstås teckan på efterblivenhet om det är så att marknaden kommit fram till att man inte ska bli rädd längre först nu, och det har inte lönat sig att satsa på att dom den här gången lärt sig läxan, men vix så skoningslösa framfart på nedsidan gör mig orolig, givet allt elände där ute.
Samtidigt så känns det som komplett vansinne att köpa, även om det känns som att den ryska rouletten brukar betala sig kortsiktigt (pennies in front of a steamroller som du uttryckt det), men börjar marknaden ta fet-fasta på eländet och jag skulle köpa nu så måste jag ha en dumstrut i beredskap.
Nånstans känns det som att aktiemarknaden blivit bortskämd med att kunna påverka ekonomin i önskvärd riktning genom att skicka några väl valda chockvågor, denna inverkan borde vara än större sen 2008, men är kanske inte denna gång lika aproportionell mot styrkan åt endera hållet (annat än på kort sikt), utan kanske binär så tillvida att man kanske kan föreställa sig att det inom ett visst intervall inte spelar så stor roll var marknaden tar vägen, då fed o co brukar kunna fångaa upp tidvattnet i tid.
Frågan är vad som sker om eller när skyddsvallarna brister och vattnet svämmar över. Vad ska FED göra då?
Annorlunda uttryckt: Låt oss bara leka med tanken att börsen i våra önskedrömmar bara skulle falla fritt med 30% på en vecka. Och efter sommaren 2011 kanske det inte är en helt orealistisk fantasi.
Det är ju lätt att föreställa sig panik-vågorna på vattnet, och frågan är då, blir inte krisen då självuppfyllande? Merkel lär ju vakna upp yrvaket inför kamerorna på sovrummet och yra: Eurobonds, nääää vad menar ni, vad har hänt. Folk borde känna sig fattigere, tja ringverkningarna är ju lätta att föreställa sig då vi alla förmodligen kommer befinna oss mer eller mindre i obalans efter en sån chock och dess efterverkningar.
Och historiböckerna kring orsakerna tror jag i praktiken redan är skrivna, och VEM, jag menar VEM kan verkligen i ett sådan läge gå ut och såga: "det där var ju verkligen oväntat, ingen aning hur det kunde ske".
Sandvallarna på stranden borde spricka, jag vill se Fed inleda qe3 och jag vill se marknaden initialt handla upp det 2% för att sedan sluta dagen på låt oss säga minus 3%, och att nedgången kanske bara accelererar i nån slags panik ifell FEDs åtgärder inte längre biter.
Men nånstans när man hoppades att marknaden skulle lärt sig politikerans och draghis dimridåer, så verkar dom "lärt" sig motsatsen, i alla fall för tillfället...
En sak vet jag i alla fall och det är att marknaden går både uppåt och nedåt. När den gått upp ett tag så går den alltid ned ett tag och särskilt om det finns skäl till det.
Man kanske inte rimligen kan hoppas på -30-50% pga bla centralbanker, men -10-20% kommer ganska ofta.
Det är tex 15% nedsida till botten i juni och 27% till mars 2009-lägsta i Eurostoxx50. Båda kan vara rimliga hållpunkter för krisåtgärder. Innan dess köper jag inte.
Skicka en kommentar