Dagar som igår (jag kort, marknaden ovanligt stark) är fostrande och nyttiga. Är det något man lär sig i marknaden så är det att det inte finns några sanningar – inga som är direkt applicerbara av en vanlig människa i alla fall. Jag satt i godan ro under de första timmarna och konstaterade att omsättningen var låg och uppstället inte så farligt. Jag avfärdade också uppgången i Indien som en irrelevant överreaktion (samma parti, men med lite bättre majoritet).
SÅ FEL jag hade (i alla fall på kort sikt). Jag har inte gett upp kortsidan ännu, jag har ju dessutom ganska lite risk på (ungefär en fjärdedel av min önskade maxposition), men det känns inte bra när det kommer dagar som igår då det bara mal på uppåt i jämn takt timme efter timme ända till kl 22.
Tankar som letar sig in i min baissade verklighetsuppfattning är:
Tänk om stimulanspaketen ger effekt längre än jag trott, tänk om marknaden uppfattar det som mer positivt än jag bedömt
Tänk om låga räntor faktiskt sparkar igång husmarknader världen över och att konsumtion, produktion, investeringar, sysselsättning och vinster följer i kölvattnet. En period som 1932-1937 skulle utan tvekan ta död på alla som ligger korta oavsett om uppgången är ”uthållig” eller inte. Dessutom, om inte fem år räknas som ”uthålligt”, hur ska det då definieras? Som ”Fundamentalt korrekt ur ett evighetsperspektiv”? Det senare är ju definitivt inte användbart.
Tänk om jag har fel i min bedömning om hur mycket ett företag är värt, om jag inte förstod hur mycket negativt som var diskonterat den 9 mars och därför inte förstår hur lite positivt det räcker med att bli för att motivera kursuppgångarna hittills och ytterligare en del.
Dagar som igår blir det tydligare än annars att jag måste fundera över vad jag kan ha gjort för fel, vad min reservplan är, hur andra kan tänkas tänka, hur mycket pengar och animal spirits det finns i världen och alltså förstås om jag ska köpa eller inte.
Tills vidare står jag fast vid min bedömning om att deleveragingbollen är satt i rullning och att den rör sig tillräckligt snabbt och stadigt för att det ska påverka aktiekurser negativt tillräckligt snart och därför ligger jag kvar kort. Jag vågar dock inte öka exponeringen från -0,25.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är en tuff klubb, det är psykiskt mycket påfrestande
Fast husbyggandet var ju inte bra.. Men marknaden tolkar väl detta som att det kommer att byggas åtabarahelvete senare iår, varpå vi tar ytterliggare et skutt upp.
Bitter likvid.
Svagt husbyggande och få byggtillstånd betyder ju att man betar av lagren av osålda hus, så det kan bli brist på hus i framtiden och därmed högre priser och mindre kreditförluster. Jag väljer dock att tolka det som att husbyggarna inte ser någon efterfrågan inom överskådlig tid och därför inte bryr sig om att bygga nytt. De vill rea ut lagren först - inte konkurrera med exekutiva auktioner i konkursbon.
Följer ditt resonemang och håller med, men varför ligger du kort innan du ser någon som helst svaghet i kurserna?
s
Jag tillhör den lilla skara som följer fundamenta, inte kursmomentum. Jag väntar således inte på att kurserna ska börja röra på sig innan jag investerar. jag tar positionen när jag tycker att bolagen blivit för dyra. Det har fungerat bra i åtminstone 15 år, men visst är det lite nervslitande ibland - det är emellertid det enda sätt jag mentalt behärskar.
Jobbigt, låter som omöjlig kärlek, du vet att du har rätt, du vet att du är bra, men vad hjälper det..
:)
egen erfarenhet..
Skicka en kommentar