Fråga från kommentarsfältet
Nyfiken på hur du resonerar om endgame / teknologisk singularitet. Jag kan inte se det självklara i att mänskligheten lyckas ta sig till ett teknologisk/kunskapsmässigt nirvana. Vad finns det egentligen som talar för det? Än så länge har vi fortfarande inte lyckats komma i närheten av ett frigörande från ökade resursbehov. När och varför skulle det vända?
Tyler sa...
Jag tror inte mänskligheten ger sig förrän all materia i universum har omstrukturerats till beräkningsmaskiner, så ur det perspektivet har du rätt i att resursbehovet aldrig minskar.
Däremot tror jag att den onödiga jakten på mat, bostad och fysisk transport snart kan avskaffas.
1. Om naturen av en slump kunde skapa nanomaskiner (klorofyll, DNA osv) så kan vi också göra det och vi kan bygga i mer robusta material (kol och kisel t.ex)
2. Om det går att konstruera så kommer vi att göra det. [OBS att det här är långt ifrån samma sak som att säga "if you can dream it you can be it"] Om det går att skapa stark AI så kommer vi att göra det.
3. Om det gick att bygga en organisk hjärna [vilket det uppenbarligen gjorde] så går det att bygga en artificiell också med minst samma intelligens (kopiera den organiska och gör den större och snabbare och mata den med all tillgänglig kunskap)
4. Slutresultatet blir accelererande artificiell intelligens som bara är beroende av ren energi, t.ex. från fusionsprocesser i naturliga eller konstgjorda solar. Vi behöver då inte längre våra kroppar som fordon och energiinsamlare och då tror jag att vi lämnar kropparna bakom oss och helt och hållet lever som intelligenta algoritmer i t.ex. kolbaserade nanomekaniska datorer.
Om det är Nirvana eller inte är svårt att säga, men vi kommer kunna lära oss oändligt mycket mer om universum, kanske tom styra dess slutliga öde. Det mest spännande för oss, som utgör en av de sista oförbättrade organiska generationerna, är resten av det här seklet:
2013-2099 lär vi få se nanorobotar och AI göra energiinsamling, matproduktion och bostadskonstruktion, för att inte tala om "leksaks"-tillverkning och DNA-reparation otroligt effektiv och i praktiken gratis. Ja, vi kommer kunna bli otroligt gamla också eftersom DNA kan repareras.
Robotarna styr sig själva, bygger sig själva, samlar in energin själva, bygger saker vi vill ha själva. Vi kan bara luta oss tillbaka och säga vad i vill ha så länge det inte inverkar på de styrandes lebensraum.
Givet dagens accelererande utvecklingstakt ser vi början till det här redan om 30 år.
Om det KAN hända så KOMMER det att hända. Leap Of Faith ligger i om man tror att vi kommer kunna manipulera materia på atomnivå med samma precision som organiska maskiner redan gör i växter och djur.
TILLÄGG 7 NOV
Observera att LOF inte ligger i huruvida allt som går att göra också kommer att göras. LOF ligger i om vi människor med hjälp av maskiner med atomär precision kommer kunna göra samma sak som naturen redan har visat är möjligt. Om naturen kan bygga DNA så är det i alla fall inte omöjligt. Frågan är om det är sannolikt. Jag tror att det är det. Detta är LOF:en. Jag tror att det är sannolikt eftersom vi redan har visat att vi på ett grovt sätt kan manipulera enstaka atomer. Jag tror också att det är sannolikt eftersom vi lär oss mer och mer om t.ex. bakterier, enzymer, proteiner och DNA och kan använda skräddarsydda enzymer och katalysatorer för att mer organiskt flytta atomer och små molekyler så att de i sin tur bygger allt mindre och mer ändamålsenliga molekylära maskiner.
Slutresultatet efter några iterationer blir att vi kan bygga robusta molekylära verktyg för exakt positionering av enstaka atomer (se tidigare publicerad video för exakt hur detta ska gå till). Då kan vi bygga självgående och självreplikerande nanobots som i sin tur kan bygga extremt små och extremt kraftfulla datorer, solceller mm. Botarna kan utvinna material ur marken eller luften, rensa atmosfären från koldioxid och använda ämnena till bränsle och byggmaterial (kol kan bli grafen, nanokoltuber, diamant, fast rök osv), kartlägga och reparera DNA mm mm.
Återigen, LOF är huruvida vi kan kopiera motsvarigheten till tex klorofylls förmåga att utnyttja solenergi och koldioxid till att bygga t.ex. träd fast bygga exakt det vi vill. Eftersom det inte kräver någon mänsklig arbetsinsats kan alla lika gärna få grundteknologin (i stort sett) gratis. Det man väljer att konstruera kan sedan användas som bytesmedel om det är kreativt nog och annars får man nöja sig med det man bygger åt sig själv. De fattigaste kommer ha det bättre än dagens oligarker och de rika kommer kunna bygga egna planeter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Tack för omfattande svar. Känner mig dock inte helt övertygad.
Associerade "Leap of faith" till ett blogginlägg som jag läste häromdagen på
Do the Math
Inlägget börjar så här:
"One day, sitting around with a group of undergraduate physics students, I listened as one made the bold statement: “If it can be imagined, it can be done.” The others nodded in agreement. It sounded like wisdom. It took me all of two seconds to violate this dictum as I imagined myself jumping straight up to the Moon. I may have asked if the student really thought what he said was true, but resisted the impulse to turn it into an impromptu teaching moment. Instead, I wondered how pervasive this attitude was among physics students and faculty. So I put together a survey and in this post report what I found. The overriding theme: experts say don’t count on a Star Trek future. Ever."
Läs gärna hela inlägget som jag tycker ger en bra bild av hur lätt det är att överskatta utvecklingsmöjligheterna, framförallt när man inte har djupa kunskaper i ämnet.
Jag ställer mig tveksam till
"Däremot tror jag att den onödiga jakten på mat, hus och fysisk transport snart kan avskaffas."
På 70- och 80-talet gjorde robotar sitt intåg. Tankarna gick kring att de kan göra mycket av det jobb arbetare annars gjort. Det skulle kunna leda till kortare arbetsdagar och mer semester för alla.
Det verkar väl snarare ha blivit så att några få blivit väldigt mycket rikare, andra har blivit över. De flesta av oss jobbar mer än tidigare och nu får vi även ställa in oss på att jobba tills vi är 70 år.
Varför skulle framtida teknik få oss att fördela vinster så att fler än de som redan har, får njuta av frukterna?
Grejen är att man inte kan föreställa sig att man hoppar till månen. Då förstår man inte vad ordet betyder. Den typen av hopp kräver ettt så kraftigt avstamp att det bara går hål i marken och benen krossas. Hållfastheten i människoroppen är så låg att den skulle bli till mos av den typen av kraft och acceleration som krävs.
Om man däremot kan föreställa sig att vi bygger en hoppanordning för att ta oss till månen, till exempel en rymdraket, så har vi redan gjort det. Att bara tänka absurda saker utan logisk konsistens är inte att "föreställa sig" något.
För 1000 år sedan trodde väldigt få att man kunde åka till månen eller konstruera saker som internet och iPhones med all mänsklig kunskap tillgänglig i fickan hos miljarder människor. Bara för 150 år sedan ansåg nog de flesta det omöjligt eller hade inte ens tänkt tanken.
För bara 30 år sedan hade nästan ingen mobiltelefon eller internet. Nu har "alla" det. De är dessutom nästan gratis efter att ha startat som extremt dyra arbetsverktyg.
Alla i västvärlden (där demokrati och teknologi fått lite tid att verka) har idag det bättre än den rikaste kung eller kejsare för 200 år sedan. Då dog man av så enkla saker som blindtarmsinflammation innan man fyllt 40 och hade normalt plågats av tandvärk större delen av sitt liv.
Uppenbarligen så väljer vi att dela med oss av spillrorna när det inte gör oss något. Och när tekniken är gratis så är det inga problem att dela med sig av något som idag skulle uppfattas som ett överflöd. Det vi delar med oss av idag är ju redan det rena Nirvana jämfört med för 100 år sedan.
PS: trovärdiga experter säger inte alls att det aldrig blir Star Trek. Däremot säger många trötta konsensustänkare det de förväntas säga.
Och... folk blir inte över. Alla har bättre verktyg och bättre möjligheter idag än för 40 år sedan. Man kan utbilda sig på nätet i stort sett gratis (tom ställen som Stanford erbjuder sina program gratis istället för att det kostar miljoner). Med utbildning och digitala hjälpmedel kan vem som helst med lite drivkraft bli nästan vad de vill.
Många väljer istället att slappa i skolan, dega framför TV-spel och dokusåpor och struntar i att använda verktygen som finns för att få det bättre. De har inte "blivit över". De har valt att ha mer fritid eftersom det nuförtiden går att göra så utan att svälta. Vi behöver faktiskt inte arbeta idag eftersom produktiviteten gör att större delen av befolkningen kan välja att dega medan ett fåtal mha teknologi gör jobbet.
Den här utvecklingen lär fortsätta tills i stort sett alla har "blivit över".
Förr i tiden gick all vaken tid åt till arbete (matinsamling, jakt, eld, byggnation osv) och ändå var standarden och livslängden mycket låg. Det normala var att man frös eller svettades, hade tandvärk och ont i huvudet och sen efter allt lidande dog i 30-årsåldern
Nu jobbar hälften 35 timmar i veckan = 5 timmar om dagen och resten (barn, pensionärer, arbetslösa) jobbar inte alls. Ändå är livslängden mer än dubbelt så hög som "förr" och standarden så mycket bättre att det inte går att jämföra.
Vad talar för att den utvecklingen INTE skulle fortsätta?
På 50-talet räckte det att mannen i familjen jobbade, idag krävs det två välbetalda heltidsjobb för att ro runt en familj. Förr fick man faktiskt vård när man vände sig till sjukvården, idag är det ett skämt och de som har råd har privata läkare. Förr gav skolan en bra utbildning, idag köper de som har råd läxhjälp åt sina barn...
Jag tror att du har fel i din syn på levnadsstandarden.
Det räcker fortfarande med att endast en arbetar, men då får du köpa en bostad med samma standard, en bil med samma standard, dammsugare, tvättmaskin och kyl med samma standard och bo i en stad av samma storlek som 1955.
Problemet är att du jämför med färg-TV, dator, internet, mobiltelefon, modern kyl och frys, att få bo centralt i en miljonstad. Du får ta en plåtig T-ford med 25 hästkrafter (eller kanske indisk Tata idag) som jämförelse och en svartvit burk-TV på 12" om du ska kunna jämföra.
Vad gäller sjukvården på 50-talet törs jag inte ens tänka på hur den fungerade, men du kunde knappast räkna med de hjälpmedel som finns idag.
Vad gäller vården har jag ett konkret exempel. Jag slet av korsbandet och kunde operera och rehabilitera mig för ca 1500 kr totalt (typ 2 läkarbesök à 260kr samt ett högkostnadskort för sjukgymnastiken på någon tusenlapp.
Det fanns inte samma kunskap om korsbandsoperationer ens för 20 år sedan, för att inte tala om för 60 år sedan.
Nu hade jag hellre haft hela min lön och betalat den riktiga vårdkostnaden själv, men det är så här det ser ut för genomsnittspersonen i Sverige. I stort sett gratis får man en högteknologisk och kritisk operation utförd utan trassel.
Skicka en kommentar