måndag 31 augusti 2009
Chicago PMI stark, Milwaukee NAPM stark
Det innebär samtidigt att magiska 1015 i S&P-terminen attackeras. Jag får helt enkelt hålla tummarna för att det håller och sen lyfter som en raket J.
Vad sägs om att få lite frihet under eget ansvar?
70% of likely American voters favour a government that offers fewer services and imposes lower taxes over one that provides more services with higher taxes. Just 19% prefer the bigger version, down five points from July and the first time it´s below 20%. Even among Democrats 48% of Democrats prefer small government while just 34% prefer bigger government.
Endast 19% vill ha en större regering, dvs högre skatt och bättre public service. Övriga är alltså nöjda eller vill ha mindre regering och mindre skatt och således få sköta sina liv i frihet under eget ansvar. Varför kan inte svenskarna tycka så här?
Hur långt kvar upp?
Avståndet till börsnivåerna för dagen innan Lehmanhelgen är just nu:
S&P 500: 22,5%
EuroStoxx50: 17,5%
OMX: -6,5%
Jag tänker i mitt stilla sinne att i den pågående stimulansmanin så kan nästa hållpunkt vara just ”pre Lehman”. Jag är knappast unik i detta och det är egentligen fantastiskt optimistiskt att redan lagom till årsdagen av den största finansiella katastrofen sedan andra världskriget så är alla negativa börseffekter neutraliserade. Extra häftigt att OMX sedan länge passerat hållplatsen…
Svag öppning men jag ligger kvar tills vidare
Det obehagliga med rekyler är att ibland utgör de själva trendvändningen och jag är knappast genuint bullish, mer taktiskt av nödvändighet och nästan bara pga stimulanspaketens effekt på tillgångsmarknader, inte på ekonomin.
Kopparpriset fortsätter i alla fall uppåt och ligger på årshögsta, men å andra sidan finns det ALLTID någon variabel som ger stöd åt ens grundhållning…
söndag 30 augusti 2009
Lösa tankar om varför arrangerade äktenskap är så bra
Jag förstår inte varför svenskar upprörs över arrangerade äktenskap.
"Ingen man är en ö" och att överlåta beslutet att ingå livslångt umgänge, ofta med en parallell plan att skaffa barn, till några så oansvariga som de två kärleksdruckna passionerade kärleksfåglarna själva låter inte som en bra idé alls ur ett samhällsperspektiv. Vi lever alla tillsammans och är beroende av varandras handlingar. Samhället är ett komplicerat nätverk av ekonomiska och sociala band som kan skadas oproportionerligt mycket, till allas förtret, av ogenomtänkta relationer som leder till brustna förhoppningar, psykologiskt trasiga individer, inte minst barnen i dysfunktionella förhållanden.
Arrangerade äktenskap har praktiserats sedan civilisationens gryning, i dess vagga, mitt i själva huvudfåran av vetenskaplig och kulturell utveckling, i epicentrum av de bibliska miljöer stora delar av både västerländska och österländska monoteistiska samhällen är så välbekanta med. Tidigt insåg man visheten i att låta erfarna äldre, med så mycket större insikt i samhällsväven avgöra vilka personer, vilka släkter, vilka ekonomier som skulle ingå äktenskapsband.
I Sverige är det en självklarhet att majoritetsbeslut förmedlade via representativ demokrati utgör den högsta källan till visdom när det gäller att styra ett land. Tänk om folk i passion skull framföra sina fordon i 31 km/h i Stockholms innerstad eller i glad berusning ta chansen att rulla hem på sin skoter i motsvarande hastighet i de småländska skogarna efter några kvällsöl med en lite för avlägsen granne. Tänk om en 19-åring skulle få en flaska vin med sig till kompisens 20-årsfirande bara för att de båda i ogenomtänkt glädje och spirande optimism tänkte att "det inte kan vara så farligt" och därför åsidosätter generationers djupa kompletterande av samhällsfaran med unga människors nyttjande av de äldres föredragna njutningsmedel? Och Gud förbjude att någon skulle betala för sexuellt eller sensuellt umgänge på annat sätt än med mat, dryck, tid eller tjänster. Som tur är har vi en stat som satt P för all denna samhällsomstörtande verksamhet. Med allas bästa för ögonen förstås.
På samma sätt borde det stå klart för var och en att föräldrar och deras föräldrar vet bättre, i kraft av erfarenhet och genomtanke, hur en relation ska skapas och kan med kallt huvud ta hänsyn till såväl ekonomiska, utbildningsmässiga och sociala förhållanden, till skillnad från den euforiska, i huvudsak, kättja som förmodas driva ungdomarna in i destruktiva förhållanden utan framtid och utan en tanke på den känsliga samhällsstrukturen och framför allt de äldre släktingarnas välgång.
Utan att ifrågasättas anses ungefär hälften i skatt vara rimligt. Man delar lika mellan sig själv och de andra helt enkelt. Pengarna går till de som vi alla gemensamt röstat fram ska få avgöra den slutgiltiga fördelningen till infrastruktur och behövande. Mycket av pengarna stannar där, hos politikerna, verksgeneralerna m.fl. och mycket av resten försvinner till andra improduktiva delar av den offentliga apparaten och intern "kontroll" av densamma. Pengarna sovs bort i plenissalen, eldas upp på oändligt onödiga arbetsresor och äts och dricks upp på överdådiga möten med andra folkföreträdande dignitärer om de inte bara rent av slösas bort. En del kommer sen till användning i form av järnvägar ingen använder, bilvägar i folktomma områden eller postgång och teletjänster till orter där ingen arbetar men hävdar sin rätt att bo kvar (på andras bekostnad.... nja, eller i deras ögon inte på någons bekostnad, bara skattemedel... och teoretiskt skulle det kunna vara de själva som betalade skatt till andra om det hade varit så, så det är verkligen inte mer än rätt)
En annan del går till folk som inte brydde sig om att utbilda sig utan som kanske festade bort sin ungdom eller ägnade sig åt okvalificerade relationer som inte godkänts av föräldrar eller statstjänstemän och vi är tillbaka till en av källorna till mycket ont i Sverige. Om vi bara hade arrangerade äktenskap skulle mycket av denna ineffektivitet försvinna. Vi skulle ha fokuserade elever och välutbildad formbar och flexibel arbetskraft, van att ställa sig till andras förfogande med beaktande av dessas större erfarenhet och kunskap om allt viktigt. The only thing you don't need is love, kan man säga.
Det paradoxala är att svensken ibland kan höras yttra något negativt om arrangerade äktenskap, men i stort sett aldrig något om idén med skatt och med toppstyrning av stora delar av ens ekonomi och vardag. T.o.m. 10% inblandning (vad det nu betyder) i mitt val av partner skulle störa mig enormt, men frågan är om inte lika mycket i skatt stör mig mer.
-Men tänk på alla sjuka, lata, handikappade, hedonister, kortsiktiga, festglada, prioriteringsutmanade osv som inte kan eller har lust att ta hand om sig själva. Vem ska ta hand om dem? [det här skulle egentligen inte stå här eftersom det tar udden av ironin]
-Ja, tänk på alla fulla, kåta, ytliga, prestigefyllda, genetiskt eller psykologiskt tveksamma individer och kombinationer som ingår osunda relationer med livslånga konsekvenser för sin egen och kanske även nästa generation. Varför skulle vi inte hellre ta tag i detta ofog innan vi pungslår befolkningen på produkten av deras ambitioner, intelligens och ansträngningar?'
Alltså; slutsatsen av allt pladder är att vi snarast bör införa arrangerade äktenskap i Sverige, med flera uppenbara fördelar: Större fokus på skolan istället för missriktad passion Bättre utbildad arbetskraft Större och positiv vana av toppstyrning för bästa kontroll och samhällseffekt Inga improduktiva homorelationer utan fortplantning Stabila sociala relationer utan störande inslag av passionskaraktär Vad gäller det ekonomiska systemet är det såklart så att gällande system är bäst. Det är ju uttänkt och beprövat under många generationer och vi har aldrig haft det bättre.
Ingen man är en ö, som sagt, och han tar definitivt inte bättre beslut i sitt semidruckna förtjusningstillstånd än en kommitté av erfarna äldre med stöd av ett beprövat system av konventioner, lagar och regler. Alltså är det bästa för alla att staten tar hand om merparten av besluten i ett land, oavsett om det gäller kroppslig njutning, intag av berusningsdrycker, framförande av fordon, investeringar och andra beslut gällande den egna kroppen (t.ex. när man vill ta steget till nästa dimension).
fredag 28 augusti 2009
Trist statistik... rullar vidare
torsdag 27 augusti 2009
Möten driver världen
Peace out
onsdag 26 augusti 2009
Vad köpa när cash is trash?
Peter Eek: Allt är nog bättre än kontanter, tom fastigheter. Går det riktigt illa blir t.o.m. fastigheter bättre än aktier eftersom företa gfunkar så dåligt i osäkra tider, tider av negativ eller extremt hög inflation. Guld kan funka hyggligt men man blir ju inte rikare av det (på 100 år är kanske realvärdet oförändrat men alltid med +/- 50% beroende på utbud/efterfrågesituation vid realiseringstillfället, inte rik på fastigheter heller - inte hävstångsjusterat i alla fall. Man blir förstås rikare än madrassfolket (pengar på banken, i madrassen) men man får det inte bättre ställt i egentlig mening. Obligationer funkar inte heller, kanske inflationsjusterade bonds är något bättre än guld dock.
Kvar blir aktier, direktinvesteringar i företag och snabba singelaffärer i t.ex. corp bonds, momentuminvesteringar i aktier, optionschansningar mm.
Kanske "allt är osäkert" Taleb har rätt strategi som alltid ligger närmare 100% lång men alltid har säljoptioner out of the money som fylls på i takt med uppgång och skalas ned om de går in the money. Eventuellt parade med utställda calls som cappar uppsidan men neutraliserar priset för grekerna i putsen. Då får han alltid lite sämre än aktieindex men är säkrad mot katastrofer och ras.
Lite statistik...
tisdag 25 augusti 2009
Huspriser
Case/Shiller släpptes kl 15 idag och då årsrörelsen bara var -15% istället för -20% för huspriserna. Även C/S 20 överraskade positivt men inte lika mycket. Aktiekurserna tog ett snabbt skutt uppåt i samband med siffran men är nu tillbaka på nivåerna innan siffran.
Jag är skeptisk till statistiken eftersom den manipuleras av skatterabatter, manipulering av foreclosures och andra stimulansåtgärder. Samtidigt är det precis sånt här jag tror kommer fortsätta under mycket lång tid. Ekonomin är så illa ute att man inte vågar släppa efter det minsta lilla. Problemen efter Lehman (big L som var tänkt att visa att ”banker” visst kan gå omkull, men istället fick alla att säga ”aldrig igen” och därmed blev moral hazard värre än någonsin) har skrämt myndigheterna så att Bernanke fått frikort att göra vad han vill och nu blir han nominerad igen. Helicopter Ben kommer trycka pengar som om det inte fanns någon morgondag och det håller så länge det håller och då kommer nästa krasch få 2002 och 2008 att se rätt fjantiga ut.
Till dess ligger jag lång och allt längre i takt med att jag vågar köpa. Jag småköper hela tiden på bakslag nu och siktar på kort sikt på 1/3 av min mentala limit, men sen blir det nog ännu mer.
fredag 21 augusti 2009
Existing Home Sales
Mer statistik, fortfarande positiv
Förväntningarna ligger på 5,00 miljoner enheter i årstakt för juli, något upp från 4,89m i juni. I enlighet med de senaste dagarnas inlägg från min sida och min försiktigt positiva hållning till aktiemarknaden så tror och hoppas jag att siffran blir ”ok”. Jag vill inte ha ett kanonstarkt tal eftersom det kan locka fram farhågor om minskade stimulanser framöver och i värsta fall höjda räntor. På kort sikt tror jag ändå att marknaden kommer gå starkt om dagens statistik är stark, men risken är att uppgången blir mindre uthållig.
5,00 miljoner enheter i årstakt är nog mitt drömtal för idag, precis som enligt genomsnittsförväntningarna. Jag tror emellertid att siffran kommer vara starkare än så för juli, men orkar inte reda ut varför jag egentligen tror så.
Jag känner att jag egentligen borde öka min långexponering ytterligare, men efter fyra tuffa månader vill jag inte ta för stora risker utan hellre gneta mig tillbaka först.
torsdag 20 augusti 2009
Baltic Dry
Snart presenteras jobless claims för veckan t.o.m. 15 augusti. Tills dess kan vi titta på Baltic Dry index som vände upp 2-3 månader innan aktiemarknaderna i väst och ned för 2-3 månader sedan. Spöklikt nog vände Baltic Dry ned 3 månader innan Lehman också…
Betyder det här att kurserna ska ner nu? Njae, då är nog koppar viktigare och koppar har haft en liten rekyl senaste veckorna, precis som aktier, men inget att bråka om.
Nu håller jag tummarna för att claims är lagom bra.
Brev till en bekant
In the eternal guessing game called the stock market I am starting to lean to the positive side for once. Governments seem set to stimulate the economy for far too long (of course spelling disaster in the future, whenever that is… I think life seems to be composed of a lot of annoying nows) and even if it doesn’t help the little guy, the stimulus should trickle down to the stock market.
If you are still long, perhaps you should stay that way
Regarding houses: that should be a different story: Unemployment will keep rising (stimulus benefits the stock market, not the little guy) and rates can’t go lower, only stay flat best case. I thus still see lower prices on houses ahead, but on the other hand – if you see a good deal on a house you like, why not take it? Worst case, your money would have been better invested in stocks instead but why gamble with your shelter?
CU,
________________
I natt har S&P-terminen krupit upp över 1000 igen. Magiskt. För att vara fundamentalspelare ägnar jag alltmer utrymme här åt att kommentera benknotornas position i muggen och topologin hos min dagliga kaffesump, men sådant är spelet. Fundamenta är viktigt för att hålla reda på slutstationen "B" som vi ska ta oss till från dagens situation "A". Resan däremot kan gå via punkterna c, d, e, f, g, h ,i , j och alla andra bokstäver i alfabetet, styrd av psykologi, likviditet, window dressing, naturkatastrofer osv. Inte helt sällan kan några av punkterna definieras av lyxiga restauranger, after work-pubar och outhärdliga baksmällor [det senare förstås endast på helgdagar].
Jag tyckte att uppgången gick dubbelt så högt som den borde. Jag hade dragit fel slutsatser av den information jag hade. Nu tror jag att uppgången fortsätter, driven av fortsatta stimulanser som just för att de inte fungerar som man hoppats kommer förlängas, och att de senaste veckornas paus är bara just det - en naturlig platå orsakad av samma mentala spärrar jag själv lidit av de senaste månaderna. I samma självplågande anda som den senaste tiden fortsätter jag således att köpa högt och sälja lågt och ökar således exponeringen något idag.
Några fler som ser detta som en säljsignal?
onsdag 19 augusti 2009
Är det på riktigt nu?
Nyss frågade sig alltfler om uppgången var här för att stanna, nu frågar samma personer om nedgången på marknaden är på allvar.
Jag är lite trasig för tillfället, vilket torde ha framgått av inlägg och inläggsfrekvens. Jag är fortfarande marginellt lång och har således lyckats följa upp en för tidigt avbruten lång och därefter en misslyckad kortposition med en misslyckad långposition och sånt sliter på psyket. Dock gäller att: volymerna är låga under nedgången vilket minskar betydelsen och att tidigare analys gäller avseende stimulanser och aktierörelser. Ekonomin är fortfarande svag och återhämtningen tveksam. Därmed kommer stimulanserna fortsätta och pengarna läcka över till aktier när de inte sätts i arbete i realekonomin.
Jag gillar inte att ha fel och jag hatar när felen kostar pengar och jag mår extra dåligt när det gäller andras pengar. De här egenskaperna har gjort mig till en lyckad förvaltare, men också en privatperson som ibland mår sämre än jag kanske förtjänar. Jag har 4 supermånader och 4 halvtaskiga månader bakom mig i år och totalt sett ett godkänt resultat, men ändå känner jag mig nästan kriminellt dålig. Nåja, i det här yrket är det bara att bita ihop, låta ens sociopatiska sida ta över och kallt beräkna risk/reward framöver oaktat track record bakåt.
Jag räknar med att makrotalen blir halvbra framöver. Riktigt bra tal och fortsatt V-form på IP, PMI, BNP mm vore inte bra för då riskerar stimulanserna att minskas och t.o.m. styrräntorna att höjas. Dessutom skulle det betyda att jag haft fel i min analys av det ekonomiska läget (deleveraging, ökat sparande, minskad vilja till konsumtion) och det skulle svida i själen. Rapportperioden för Q3 och Q4 blir spännande: Siffrorna borde bli lite tveksamma, men fortfarande med mycket god kostnadskontroll och inte minst fantastiskt mycket bättre än Q3-Q4 förra året. Lite (eventuellt överdriven) optimism inför 2010 kanske också smygs in i bolagens Utsiktskapitel och driver på kurserna uppåt.
onsdag 12 augusti 2009
Fortfarande skotträdd
Med kontanter, obligationer blir man fattigare. Med fastigheter sitter man kanske fast när räntorna stiger. med guld vet man aldrig hur det blir... fast guld känns också ganska bra, men inte helt.
Jag tror att bara man har Bernanke ur vägen efter kvällens FOMC-möte så vågar man köpa igen. Det spekuleras förstås i att hans ska säga något om exitstrategi på kvantitativ easing eller annat räntehökaktigt, men jag tror inte det.
tisdag 11 augusti 2009
Köpläge?
Jag tror att det här är ett kortsiktigt köpläge. Själv gör jag dock inget.
/Skotträdd
Nästa hype kan bli produktivitetstalen
måndag 10 augusti 2009
fredag 7 augusti 2009
Viktig statistik i USA
I den pågående cykeln är sysselsättningen sannolikt ledande istället för eftersläpande det är därför payrolls är så viktigt.
Det beror på att fler arbetslösa orsakar fler kreditförluster och därmed ännu en negativ runda i recessionsspiralen. Grundorsaken till att det fungerar så i den här recessionen, till skillnad från andra, är att dess källa låg i för hög belåning och dåliga krediter, medan normala cykliska perioder av ekonomisk svaghet beror på lagerkorrektioner.
Halv tre presenteras alltså sysselsättningsförändringen i USA. Officiell snittprognos är -325k, men t.ex. Goldman (-200k) och Deutsche Bank (-150k) har mycket mer positiva förväntningar. Vissa funderar t.o.m. på om det kan bli ett positivt tal, dvs ÖKAT antal sysselsatta.
Frågan är då vad som egentligen är förväntat och vad som då är positivt eller negativt. Egentligen kan man tycka att allt mellan positiva tal och som mest -467k som i juni ju innebär en förbättring, eller ska man jämföra med officiell prognos på -325k, eller kanske majtalet på -322k. Eller är det mäklarfirmornas prognoser som styr som styr?
Jag blir förvånad över hur ekonomin och statistiken fungerar oavsett. USA har ju rekordhögt antal som jobbar deltid och bland fulltidarna jobbas färre timmar i veckan än på mycket länge. En arbetsgivare behöver alltså inga NYA anställda, bara fler TIMMAR och mindre deltid. Därmed borde payrolls inte kunna förbättras. Fast det är klart…, man kanske inte behöver säga upp folk heller (även om nyheterna är fulla av just sånt och det är det som lyft vinsterna i Q2 när intäkterna har fallit) och någon gång ska ju antalet sysselsatta öka.
Jag tror att den underliggande positiva processen för aktiekurser finns kvar; inflöden, ”mindre sämre”-statistik, stimulansprogram och en vilja att köpa på sånt som inte är riktigt dåligt. Jag tror att det räcker med ett tal på -350k eller bättre för att marknaden ska stänga högre idag. Då är man av med osäkerheten som statistikpresentationen innebär och kan fortsätta som vanligt. Dvs köpa.
torsdag 6 augusti 2009
Fortfarande lång, våndas, hoppas och bjuder på min smärta
Det visade sig sen tydligt att kalkylen var felaktig och att vi egentligen behövde spara och investera i produktivitet för att få en bättre framtid. Inte nog med det, en del av ”utvecklingen” måste backas, t.ex. huspriser och aktiekurser vilket satte strukturerade obligationer och bankernas aktiekapital i farozonen.
Normalt skulle bankerna förstatligats, städats och omnoterats och skattebetalarna ta notan, medan aktieägarna och bankcheferna förlorade allt och kunderna fick behålla sina lönekonton. Istället drog man igång sedelpressarna, räddade bankerna nästan gratis med garantier åt alla håll, staten köpte tveksamma värdepapper, försäkrade resten och finansierade alltihop med skuldutgivning som centralbanken köpte upp. Bankerna tjänar i den värsta bankkrisen någonsin MER pengar än någonsin pga alla dessa åtgärder. Svaret på för hög och oansvarig konsumtion blev inte sparande och investeringar. Det blev MER konsumtion, högre skulder, subvention av husköp, bilköp mm. Cheferna åkte inte dit ordentligt, inte aktieägarna heller, men skattebetalrna får betala en mycket större nota än de flesta förstår. Det sker i smyg, via framtida skatter, via framtida inflation, via högre upplåningskostnader efter sänkta kreditbetyg osv.
Var tror man att det ska sluta? Jag tror fortfarande att det till slut ändar i en krasch som får 2008 att blekna, men under överskådlig framtid tror jag att myndigheterna bara kommer öka åtgärderna: De måste visa att de är beredda att gå hela vägen, att bankerna aldrig ska hamna i farozonen, att skatterabatter, subventioner, låga räntor och quantitative easing kommer fortgå till jobbmaskinen är igång, deflationshotet (jfr Japan) undanröjt och under tiden kommer pengarna läcka till realtillgångar där de kanske kan behålla sitt värde, när pengarna i cirkulation blir allt fler utan att det produceras mer (det investeras ju inte och företagen skär snarare ner än bygger upp sina organisationer).
Fler pengar och färre varor = inflation (någonstans) – kanske inte i varor och konsumentprisindex på bra länge (pga arbetslöshet) men i realtillgångar som olja, guld, aktier, mark och fastigheter. Investera alltså gärna under mellanperioden, men undvik lån med rörlig ränta eller kortare bindningstid än att du hinner amortera allt innan omläggning. Skillnaden mot mitt tidigare baissetänk är att jag inte trodde att Obama, Bernanke, Geithner och andra beslutsfattare skulle köra på så hårt som de gör när de skänker pengar till bankchefer för att stötta systemet och med huvudlösa underskott och stimulansåtgärder som bara förvärrar obalanserna framöver.
Såg de inte vad som hände 2007-2008 efter förra stimulansexperimentet som startade 2001? Nu gör de samma sak igen, bara gigantiskt mycket större.
Och investerarna är med på tåget. De lärde sig 2003-2007 hur en slipsten ska dras. Det gjorde uppenbarligen inte jag, som suttit och surat med mina kortpositioner i två-tre månader, trots min initiala prognos i mars om en rejäl uppstuds.
Och nu är det riktigt spännande. Pengarna ligger på svart - för uppgång. Inte mycket, men tillräckligt för att betyda något. Huvudet däremot ligger på rött och vill bara ha rätt tillfälle att sälja, men har till slut insett eller tvingats inse eller lurats att tro att sedelpressarna kommer gå länge än och aktierna med dem.
Jag satt med dumstruten igår, kom tillbaka idag och just nu håller amerikanerna på att leka Fästa Svansen på Åsnan med mig igen. 1000 i S&P spökar och det finns definitivt gott om negativa data och överköpta aktier att rationalisera försäljningar med. Vi får se hur länge jag står ut.
Jag hoppas läsarna av bloggen lär sig av mina misstag och kanske roas en aning (inte för mycket) för den här sommaren har inte varit rolig för mig.
onsdag 5 augusti 2009
Åsnans klagosång
ISM services kommer in något under förväntan och något under förra månaden. Index dyker, oljan dyker, räntan dyker. Plötsligt känns det som att det enda som håller är kopparpriset och att min fundamentala baisseanalys är korrekt och att den ökade kortpositionen häromdagen var rätt val.
Just nu känner jag mig som en åsna. En riktigt slö åsna mellan två hötappar.
Ska jag behöva kämpa i motvind åt det här hållet också? :)
Många associationer här...
Japan has launched a five-year project of putting "people-assisting robots" into widespread practical use, such as Cyberdyne's HAL (Hybrid Assistive Limb) exoskeletons, designed to give mobility to the injured and disabled....
Cyberdyne, HAL, exoskeleton (under living tissue). Är det science fiction som styr hela vår framtid?
Inte lika liten minskning av arbetande som marknaden hoppades
Mår dåligt, måste ta beslut
Regeringar och centralbanker världen över har helt enkelt bestämt sig för att köra en vända till av det här suga-ut-den-lilla-människan-spelet för att befästa sina och och alla andra i den styrande och tillgångsägande klassens positioner. Tryck pengar, låtsas rädda banksystemet och insatta medel för den lilla människans skull, men i själva verket ser man till att just tillgångsägarna inte ska förlora en krona, att politikerna får ha kvar makten och att mannen på gatan pressas av arbetslöshet, låglönearbete och högre priser på framför allt tillgångar, men även mat, kläder och bensin.
Ja, jag är sur och känner mig dum och frånåkt. Jag tror fortfarande att det kommer en rejäl rekyl nedåt snart, att stimulanspaket och låga räntor nästan nått vägs ände och att framtidens aktimarknad blir än mer volatil än vi vant oss vid. Jag har bara inte orken att ligga kort till jag får rätt. Stimulanspaketen går in i sin sweet spot, makrotal blir skenbart positiva och alla vill vara med på tåget. Jag och andra dumskallar med mig ska till slut in i marknaden - vissa för att S&P passerat 1000...
Just nu är jag dummast i marknaden - sist in, med dumstrut och åsneöron, men det känns som om jag måste.
Jag vänder således trejden från häromdagen och går lite lite lång istället. Schizofrent, nästan oansvarigt, men, hey, även om jag har mina principer så när de inte funkar har jag andra.
tisdag 4 augusti 2009
Just a mail between friends
Good, cheap, large caps for the long term or 6 month investments are as abundant as vacant jobs in Spanish construction. I don’t see any.
E.g., I wouldn’t touch banks or cyclicals, I can’t stand support services (staffing, security, catering, IT services, inspection etc), transport will fall as the cycle worsens again and trade tapers off and fall with higher interest rates if things improve… Real estate? No thanks. Hotels and travel. Not with consumers on their knees. Consumer stocks (cars, white goods, electronics, retail)? Nah, I don't know, but with less room for borrowing I think consumption will grow only slowly if at all for a long time.
What’s left then? Utilities, staples, energy, mining, insurance (life, p&c), pharma. I’m no expert in these areas and pharma might be ready for a new golden era with older populations and DNA research findings and designer pharmaceuticals. However, governments are over-indebted and China is happy just copying the best instead of buying it, so a large buyer category is kind of ruled out.
I can see inflation looming in the future, with high interest rates in its wake, but it is some way off. In the case of inflation, metals and materials, mining, utilities, energy and staples and even insurance could be good investments. You won’t find much of those in Sweden, so I can’t really point you to any names. Anyway, most of those sectors have already priced in exactly my line of reasoning, i.e., they are expensive. It takes a brave man to jump in now. Do you feel lucky?
btw, han vet inte att jag nyss ökade min shortexponering
Fettskatt fett dumt
Om jag löptränar OCH äter hamburgare med pommes frites borde jag inte behöva betala straffskatt för fettintaget. Det viktiga borde vara min totala hälsoprofil. Det förutsätter att vi befinner oss i ett ofritt storebrors- och skattesamhälle. Helst ska staten inte lägga sig i alls i mina vanor och ovanor så länge jag inte skadar någon eller i min ekonomi för den delen.
Nu röker inte jag så jag undslipper egentligen problematiken, och visst ser jag gränsdragningsproblem med publikt eldande av alla slag (löv, tobak, ved, marijuana osv) - röken måste ju begränsas eller kompenseras för om den drar in på andras område - men det går nog mycket bättre att hantera detta med rena och individualiserade ekonomiska incitament istället för att straffa mig som individ med straffskatter om jag vill ta ett bloss. Ta bort eller begränsa vårdrättigheterna för rökare och alkoholister istället för att straffskatta friska feströkare och drinkpimplare.
Eller, än hellre, ta bort vårdrättigheterna helt och hållet och sänk alla skatter så slipper vi bekymra oss om vem som super, röker, snusar, fettar eller tränar.
Snart presenteras f.ö. personal income, spending och PCE-siffrorna (inflation) samt lite senare US pending home sales för juni. Då får vi se om jag tvingas ta en stop loss eller om tajmingen på min ökade kortposition håller verklighetstestet.
Nu går jag kort(are)
Men, ni som haft rätt på uppsidan på sistone, till skillnad från mig och mina kunder, ni kanske ska fortsätta följa er egen magkänsla.
måndag 3 augusti 2009
S&P-terminen närmar sig 1000
Om inte förr så om det går dit (S&P = 1100) lär jag öka risken i portföljen och gå ordentligt kort.
Det viktiga för mig är att vinstutvecklingen 2010 börjar oroa placerarna. Sen finns alltid risken att jag har ordentligt fel och måste ställa om till ett lång-tänk eller market neutral-tänk under en period.