Mer terapi. Fortsatt kort.

Ett tag fick jag försvara mig för att jag var lång. Nu försvarar jag min kortposition. De flesta rycks med av korta svängningar och vill väldigt gärna följa med flocken. Jag gör min egen analys och ångar på åt det hållet till jag inte har lust längre. Jag var kort hela 2008 på ett vältajmat sätt ända till början av mars då jag gick lång och låg så genom flera mindre skrämskott ända till 15-17 april då jag successivt lade mig kort. Per idag är jag ungefär break-even på den senaste positioneringen och har full valfrihet att utan skada följa med majoriteten på shoppingrunda, men jag vägrar. Varför?

Ekonomin har helt enkelt för svaga utsikter och värderingarna är för höga.

Tillfälligt så skapar stimulansåtgärderna efterfrågan och lageruppfyllnad som syns i makrotalen som en positiv vändning för tillväxten. Därefter finns dock inget kvar. Jag är övertygad om detta, liksom jag under andra halvan av 2007 var övertygad om den förestående huspris- och finanskollapsen och dess effekter på börsen. Frågan för mig blir alltså enbart en fråga om tajming. Jag chansade i 5-6 veckor på att vi skulle få en större positiv bounce i marknaden, med större framgång än jag kunnat drömma om och nu har jag gott om reserver för att invänta nedgången. Marknadens ”insikt” kan komma kraftfullt och plötsligt och omöjliggöra (praktiskt eller mentalt) positionering i realtid varför jag föredrar att uthärda en halvlång promenad i Björnkylan. Mina kunder har varit med förr och trots visst tvivel ibland vet de hur det brukar gå i slutändan.

Jag är ingen day trader eller month trader heller för den delen. Snarare en year trader, dvs det ska bli rätt på årsbasis annars har jag misskött mitt uppdrag. Det är de stora dragen som är viktiga att få rätt, inte enstaka månader eller kvartal. Bring it on!