Fortfarande kort

Om jag hade varit lång (och ville vara det) skulle jag nog kunnat vispa ihop en smet med positiva kommentarer på temat ”precis så här ska marknaden bete sig när den pausar och tar fart uppåt igen. De positiva tecknen i ekonomin dyker upp på alla håll, idag senast i form av färre arbetslösa i UK än väntat. Volymerna är bättre på uppsidan än nedsidan och det kommer fler och fler anekdoter om pengar på sidlinjen som vill in i marknaden, samt på negativa förvaltare som inte hunnit med och är ’irriterade’ på rallyt”.

Nu är jag dock negativ och kort och ser det s.k. glaset som halvtomt. Oss emellan har jag svårt för begreppet. Jag ser ingen skillnad på ett halvfullt och ett halvtomt glas. Det är en volym med 50% vätska helt enkelt, men till slut har jag förstått att ”halvtomt” är att se det negativa i en situation. Ett tag tänkte jag på det som ”bara” till hälften tomt resp ”bara” halvfullt, vilket gör det halvtomma till det positiva och vice versa.

Som jag har sagt tidigare, ”erkänt” kanske t.o.m., så var mitt huvudscenario ytterligare en bit upp och att jag kanske förivrade mig i vändningen från lång till kort i torsdags/fredags. Trots att jag blöder lite just nu hämtar jag styrka ibland annat följande:

Även nedgången på kort sikt ska ha små positiva rekyler, liksom den långa negativa trenden har stora positiva rekyler. Jag tror/hoppas att gårdagens vändning uppåt och dagens uppgång utgör en sådan liten positiv rekyl på den nyligen (fredags?) inledda nedgången.

Som FT Lex skriver idag så är lagren fortfarande höga och nedgångar av typen synkroniserad recession+finanskris brukar vara dubbelt så långa och djupa och uppgången därefter hälften så snabb och hälften så stark. Det betyder att oavsett ”gröna skott”, ”positiva andraderivator”, ”starka bankrapporter”, ”Geithners ’positiva’ stress test” mm, så kommer resultatutvecklingen 2009-2012 överraska negativt och det kommer finnas för små överskott och för lite riskvilja för att värdera dessa låga vinster särskilt högt, särskilt med tanke på de svaga utsikterna till (tillräckligt snabb) förbättring.

Som Martin Wolf skriver i samma nummer av FT så har inte ens deleveragingen påbörjats i USA under 2008. Tvärtom ökade den privata skuldbördan något under 2008 till 295% av BNP (den var 112% 1976). OECDs BNP faller kraftigt, skuldbördan är hög och snabbt ökande, konsumenterna måste och har börjat spara istället för konsumera. När nmår man balans igen, frågar sig Wolf och hänvisar till 20 års försök i Japan utan framgång.

Med den här kunskapen i bagaget kan jag inte annat än vara kort, precis som 2007-2008. Visst spelar jag rekylerna ibland och jag menar verkligen ”spelar” (som de senaste 5-6 veckorna t.ex. när planeterna stod i linje och tébladen lade sig precis rätt), men mitt hjärta håller inte för hur mycket spekulation som helst.

Jag siktar på nya lows för alla stora index.