Känn dig själv

Finns det något svårare som samtidigt borde vara så enkelt som att känna sig själv? Känna vad man själv känner är så grundläggande att det inte borde finnas några svårigheter alls att veta vad man själv upplever. I förlängningen borde man förutom enkla känslor också kunna identifiera vem man själv är, vad man tycker och tänker och vill.

Ändå är uppmaningen "Känn dig själv" och dess implikationer så svåra att efterleva. Längst ned kommenterar jag detta ur ett contrarianperspektiv på aktiemarknaden så skäms inte om du vill hoppa till sista stycket.

Jag brottas med så enkla beslut som vad jag ska äta till middag eller om och i sådana fall var jag ska låta mäklarfirmorna bjuda mig på lunch. Jag gör upp snabba balansräkningar i huvudet eller med papper och penna (Restaurangen gör bra mat, den är god, bara lite onyttig, ändå onyttig, det tar tid, men jag lär mig i alla fall någonting av analytikerns svada, men jag får inte chans att koppla av och bara läsa the Economist eller uppdatera bloggen... osv), men kredit och debet har mycket lite med det slutgiltiga beslutet att göra. Vi människor är inte strikt rationella räknemaskiner, vi drivs snarare av impulser och antiimpulser; vill jag hellre agera än inte agera?

Shiller och Åkerlöf benar i sin nya bok ut begreppet animal spirits och vad som driver människor att chansa och investera i en produkt, tjänst eller aktie eller inte. Idén som så mycket annat bra kommer från Keynes och syftar på människans inneboende instinkt att handla i vissa sammanhang utan att göra en strikt sannolikhetesanalys för utfallet och avviker i väsentliga delar från den traditionella ekonomiska analysens antagande om den ekonomiskt rationella individen som i samspel med övriga medborgare formar nationalekonomin (som går att räkna på med ganska enkla formler)

Jag startade den här bloggen av tristessen som följde med ekonomiskt oberoende. Missförstå mig inte. Jag är mycket lyckligare nu än när jag endast hade en eller tio miljoner; och framför allt mycket lyckligare än jag hade varit om jag hade stannat på den nivån. Däremot började jag fundera på alternativa livsval där den grundläggande frågan var: Varför stannar jag kvar i en meninglös dans kring börsguden, när jag faktiskt har tillräckligt för att leva ett gott liv utan att följa med i centralbankernas räntebeslut och olika myndigheters godtyckliga avgöranden om blankningsförbud, Mark-to-Market-regler eller för den skull tråkiga och tillrättalagda presentationer av kvartalsrapporter?

Som svar på frågan startade jag bloggen för att på ett halvanonymt sätt kunna delge mina kunskaper (om man kan kalla det för det) om börsdansen till de som hade lust att lyssna. De senaste 18 månaderna har en liten skara mer eller mindre börjat uppskatta mina tankar om vad som driver och vad som borde driva enstaka börskurser eller hela marknader. Jag gillar det som ett komplement till pengarna som jag samtidigt tjänar på att utföra exakt samma saker som jag skriver om. Till skillnad från en del andra börstyckare redovisar jag precis hur jag resonerar och just när jag gör det. En del saker är bara funderingar och inte färdiga beslut, andra är konkreta affärer eller beslut om att hålla kvar i en trade och jag berättar detta för bloggen samtidigt som jag tänker det (om jag har tillgång till internet just då).

Just nu ställer jag mig både frågan om varför jag är kvar i marknaden och varför jag fortsätter med bloggen. Den blev mindre uppskattad än jag hade tänkt mig... och det trots osannolikt bra calls i marknaden. Tyvärr verkade dessutom enbart marknaden fånga en publik öht, medan jag lite bittert fått erfara att mina tankar om filosofi och politik är något som irriterat bläddras förbi i jakt på marknadstips. Sannolikt tillhör det här inlägget den kategorin. Det här är varken ett akut eller djupt problem utan illustrerar nu bara svårigheten att känna sig själv. Jag vet inte om jag vill jobba, om jag vill blogga, om jag vill äta på lyxrestaurang eller hämtmat framför datorn, om jag vill träna eller dricka sprit, se på TV eller träffa vänner. Samtidigt tror jag att jag känner mig själv ganska bra, bättre än många andra, men jag ägnar för mycket tid åt att tänka på hur jag ska optimera livsupplevelsen för mig.

Jag kan ta ett beslut om något jag har lust till i ögonblickets ingivelse... men vad ger det mig i ett lite längre perspektiv? Är det smart att vara egoistisk? (ja, det beror nog mest på vilket tidsperspektiv man har) Ska man spela olika roller i olika sammanhang. Jag gör det helt naturligt och anser det vara den jag är. Jag har ett jobb-mode, ett relations-mode, ett bästa vännen-mode och kan bli lite obekväm om de ska blandas, men tycker att problemet är blandningen, inte rollerna.

Det är inget problem för mig att känna mig själv och vara den jag är och samtidigt anse att det är just att bete mig lite olika i olika sammanhang. Rollerna är naturliga och effektiva. Jag ser t.ex. ingen uppsida i att prata med min kollega, min flickvän, ett barn eller ett djur på samma sätt.

Jag bildar mig normalt en uppfattning om ett bolag eller marknaden utifrån ett antal mer eller mindre konkreta faktorer. Det mesta är fullständigt publik information, en del är rent skvaller mellan branschkolleger och en del är tillverkad information i form av analyser, skrifter, bloggar och liknande tyckande eller sammanställning av publik information eller proprietära undersökningar. Jag tittar på den viktigaste makrostatistiken om arbetssiffror, löner, sparande, om investeringar, produktion, export/import och sentiment hos inköpare och privatpersoner. kort och gott tittar jag alltså på samma saker som alla andra i marknaden - men jag kanske drar andra slutsatser. Folk är rädda, folk är giriga, folk drivs av hopp och förtvivlan mer än av sannolikheter. En del vill framför allt bli rika, andra vill framför allt absolut inte förlora pengar eller bli fattiga. En del drivs av teknikaliteter som börsvikter och portföljvikter eller försök att tänka vad "alla" andra gör just nu och om det är fel eller rätt, om vi står inför en trend eller en vändning efter en peak eller trough.

Jag drivs av mig. Jag ser bara till att mata mig med all information och sen ser jag vad jag får för känsla. Visst kan jag klä känslan i tabeller med pros och cons, s.k. balansräkningar, men det är inte så besluten tas. Jag tänker inte att "X ser bra ut, fundamenta ser bra ut, men nu verkar alla ligga långa x, då finns det inga marginalköpare och därför måste nästa riktning (mycket snart) bli nedåt, därför går jag kort". Jag försöker aldrig vara contrarian. Däremot kan jag ibland uttrycka mig på det sättet som ett extra argument för varför mitt beslut är genomtänkt. Vad andra gör ÄR förstås en input, men aldrig beslutsgrundande i sig. Jag räknar inte ut besluten om exponering mot marknadsriktningen. Jag bara tar den. Jag försöker inte vara contrarian. Om jag skulle gå emot mig själv och det visar sig vara fel, vem ska jag då skylla på och hur gör jag nästa gång?

Om jag gör saker jag inte vill göra, hur ska jag då veta vad jag egentligen vill... för allt jag vill göra gör jag ju faktiskt även om jag klär det i ett krystat contrarianresonemang. Känn dig själv, lita på dig själv, men se till att mata dig med så mycket och diversifierad information som möjligt. Ge dig själv chansen att ta rätt beslut, men gå inte emot dig själv.

Nu då? Marknaden föll historiskt mycket, särskilt bankerna, och nu har vi studsat omkring 30% på S&P 500 sedan början av mars. Europeiskt bankindex har gått mer än det dubbla. Är det billigt eller dyrt och ska det upp eller ner?

Egentligen räcker det med att jag säger att det ska upp (och det är faktiskt det jag tror på. Jag har inte ändrat mig sedan inläggen i mars), men ska jag klä det i något slags resonemang så är det just nu att så många fortfarande är skeptiska och tror att de missat tåget och nu har mer att vinna på att spela vändningen nedåt. De har blivit lurade av falska starter så många gånger förr att de inte tänker chansa på uppsidan en gång till. Jag tror att just det senare kommer bidra till ökade inflöden och köpvilja när dessa konton ger upp och köper in sig i marknaden på allvar

Dessutom börjar den ekonomiska statistiken visa vissa vårtecken; Gröna skott i form av sentimentsenkäter och mindre dålig produktion mm. Arbetslösheten är eftersläpande så den spelar mindre roll (och det vet "alla" även om en del reagerar lite negativt just när statistiken presenteras). Statistiken lyfter bl.a. av alla myndighetsåtgärder i Kina och USA och det kommer sannolikt fortsätta sätta positiva spår hela andra kvartalet och ge närsynta long-only-förvaltare anledning att köpa ända in i väggen.

Det viktiga för mig här och nu är emellertid inte att jag tror att börsen ska vidare upp, väsentligt upp härifrån. Budskapet är snarare att du ska lära dig något av bloggen, inte nyttja mina råd. Visst är det smickrande att en del lyssnar och uppskattar råden per se, men för mig är filosofin viktigare och att insikterna i bloggen är allmängiltiga och går att läsa om och om igen och använda i andra marknader, andra tider. Jag har ju inte ändrat stil från 80- eller 90-talen.

Känn dig själv.




Undrar var jag ska äta lunch på måndag?