Katastrofernas ekonomi

Om en orkan skövlade Robinson Crusoes ö och läger skulle han bli fattigare och få ett sämre liv. Han skulle tvingas jobba hårdare en period för att nå tillbaka till sin tidigare standard avseende tamboskap, säd, bostad mm.

Om en orkan härjar i USA så sker egentligen exakt samma sak, men nu hyllar istället prisbelönta ekonomer och bankernas makroanalytiker stormens BNP-höjande effekter. Den reala effekten är förstås densamma som på Robinsons ö, men i en modern ekonomi kan man (tydligen) alltid låna mer oavsett hur trasig balansräkningen är från början. Skulderna är alltså oväsentliga, varför det är positivt om hus och bilar trasas sönder eftersom man då måste och kommer köpa nya.

I en Robinsonekonomi är sparande, investering och produktion alltid det centrala bakom välstånd. Robinson måste lägga tid och energi på att bygga sitt hus innan han kan njuta av det. Han måste halvsvälta och spara mat för att ha i skafferiet medan han bygger och inte kan fiska och jaga. Han måste äta mindre bröd och spara en del säd för att kunna så mer till nästa år.

I dagens värld hyllas istället förstörelse och konsumtion som välståndsskapande. På ön blir Robinson fattigare om han äter upp all sin säd och får mindre kvar att plantera till nästa år. I USA blir BNP högre om alla lånar på sina kreditkort och köper kläder de inte behöver och nya bilar för att ersätta de som stormen tog.

Går det att spela det moderna spelet i evighet? Kan man investera utan att spara? Fungerar det om staten och bankerna trycker pengar som inte finns så entreprenörer kan låna till investeringar och konsumenter låna till konsumtion utan att ha sparat innan? Blir vi alla rikare och aktier mer värda av en naturkatastrof?

I första skedet så skadas balansräkningarna då tillgångar förstörs. I steg två försvåras en del av det dagliga arbetet vilket innebär lägre aktivitetsnivå, lägre BNP. I steg tre arbetas hårdare för att få tillbaka det förlorade vilket innebär högre BNP. Eventuellt är BNP-effekten av 2 och 3 nettopositiv, men balansräkningen är fortfarande sämre. Frågan blir sedan om katastrofen gav en kick-effekt så att den högre aktivitetsnivån upprätthålls så länge att även BR-effekten blir positiv. Om man trodde det skulle regeringen ha anledning att skicka ut vandaler om nätterna som tände eld på hus och krockade bilar.

Ett av problemen är antagligen att efter aktivitetsspurten kommer en trötthet snarare än en kickeffekt. Ett annat problem är att folk inte jobbar hårdare, däremot lånar de hårdare vilket leder till större skulder för folket och bättre resultat för biltillverkarna under en period. I en normal värld begränsar det konsumenternas utrymme i framtiden, men frågan är var gränsen går om räntan är mycket låg. En sak är i alla fall säker; räntan får inte stiga om reptricket ska fungera. Och bankerna måste vara villiga att fortsätta låna ut.

På detta sätt med lånefinansierade stimulanser, katastrofinducerade eller på regeringsinitiativ så spänns bågen allt hårdare med allt lägre ränta och mindre utrymme för felsteg. Systemet ser på ytan ut att vara robust och stabilt, men till slut krävs bara en minimal förändring för att fälla första dominobrickan:

En bank som tvekar i utlåningen eller konsumenter som faktiskt inte vill låna sig till döds... och då faller konsumtionen, sysselsättningen, förmågan hos låntagare att serva sina lån, ökade kreditförluster, minskad utlåningsvilja hos bankerna, ytterligare lägre konsumtion, fallande BNP, stigande statsskuld, stigande statsskuldsräntor, åtstramningstvång, fallande publik sysselsättning, ytterligare kreditförluster osv tills systemet når jämvikt när skulderna omstrukturerats/skrivits av och folk som varit anställda i "fel" sektorer omskolats. Fel sektorer är sektorer som levt på lånebaserad konsumtion utan täckning, tex tredjebilar, semesterhus, innerstadslägenheter, semesterresor, konsumentelektronik.

I Grekland och Spanien har detta redan inträffat, men utan att vi sett det riktiga slutspelet. I Japan har det på ett sätt också inträffat men utan den riktiga smällen. USA balanserar på en knivsegg med sina över 100% i statsskuld och bankrutta kommuner och stater.

Just nu ser vi fallande företagsvinster, uppsägningar och små, små sparförsök hos staterna. Det är början till slutet.