torsdag 11 oktober 2012

Jag fick inte vara glad länge

Vad som såg ut att kunna vara början på en större nedgång stötte på patrull direkt efter den sedvanliga 5-procentsrekylen (Sverige, Europa). I USA (-2,25%) blev det inte ens hälften av det innan 1430-nivån erbjöd stöd. Nu har Eurostoxx stigit med 2,5% sedan i morse, drivet inte minst av skräpbankerna som verkar få ett år till på sig att få balansräkningarna under kontroll.

Dagens statistikskörd bjöd på en mycket låg claimssiffra (nyregistrerade arbetslösa och arbetssökande), den lägsta sedan spiken nedåt i januari 2008. Lite roligt är det emellertid att Eurostoxx50 föll närmare 60% under året som följde direkt efter den siffran.

DÅ kom vi från en lång brinnande högkonjunktur, driven av BRIC-länderna. NU kommer vi från en lång, men långsam, återhämtning sedan början av 2009 då stimulanserna började ge effekt. DÅ hade inte systemen slagit i taket, utan blev du arbetslös kunde du faktiskt söka stöd och blev registrerad. NU har man förlängt systemen i fler omgångar, men allt fler faller ur eller ger upp. Claimssiffran har därmed tappat mycket av sin betydelse. Dessutom, glöm aldrig att arbetsstatistik är eftersläpande och ofta visar konjunkturpositiva tal precis innan eller t.o.m. efter att ekonomin går in i recession och börsen inleder ett kraftigt fall.

Annan statistik idag var oväntat svaga maskinorder i Japan, höga varsel i Sverige, Spaniens kreditbetyg nedgraderades och grossistledet för bilar i Kina visade negativ utveckling för första gången (-0,3%) och Greklands arbetslöshet steg till 25,1%.

Min tolkning är att bad is good fortfarande, att alla problem kommer mötas av ännu mer stimulanser. Ibland känner jag för att ge upp kortsidan och bara göra som alla andra och köpa blint och hoppas att centralbankernas galenskap fortsätter länge än och driver upp aktier, fastigheter och guld. Samtidigt hindras jag hittills alltid av tanken på att Japan står 75% under sin högsta nivå, nästan ett kvarts sekel efter toppen trots mer än ett decennium av money printing. Förra årets aktienedgång på 36% i Europa från toppen i maj till botten i september skrämmer också. Sånt händer uppenbarligen även i en money printing environment.

Med detta sagt kommer jag ligga kvar kort, men sannolikt köpa guld och guldaktier igen inom någon månad. Om jag skulle gå in igen i guld redan nu blir det marginellt under där jag sålde för några veckor sedan. jag vill dock gärna se en nedgång på åtminstone 10% för att få guldfeber igen. Och DÅ är nog risken att jag skjuter på beslutet yttrerligare. Jag hoppas dock orka både sälja lite björnar privat och köpa lite guld privat i det läget. Fonden lär jag inte röra, den är långsiktigare och kommer sannolikt ligga kvar maxkort så länge det bara går utan att kunderna blir otåliga.

Inga kommentarer: