Diverse småplock bland det myrornas krig som finansmarknaden utgör:
Japan väntas agera för en svagare Yen, t.ex. med mer QE.
Goldman refererar TrimTabs som noterar att skatteintäkterna från löner ökat de senaste veckorna och månaderna, vilket kan vara första tecknet på en starkare arbetsmarknad, men kan också bero på mätproblem (vilket är min tes om det mesta i den nya ekonomin då stimulanser förvränger alla ekonomiska variabler)
En mer negativ rapport pekar på ökad aktivitet (bl.a. Fannie och Freddie) för att få tillbaka pengar från bankerna på subprimebaserade värdepapper (grunden till dessa claims är att bankerna ska ha vilselett investerarna)
Oljepriset kämpar vidare med 75-nivån. Igår bröt det under nivån en kort stund, men hämtade sig.
Den kanske viktigaste värdemätaren av alla (tillsammans med claims och därefter kanske payrolls), USASs tioåring (bond yield) har hämtat sig lite men ligger ändå på sjukt låga 2,64-2,65% och har absolut inte brutit sin fallande trend.
Däremot faller liborspreadarna och finans-CDS-spreaden (nu 124,6)
Det finns alltid en massa plus och minus. Det svåra är att veta vilka signaler som är viktiga den här gången. En av världens bästa investerare någonsin, Stanley Druckenmiller kastade in handduken igår. Orsaken verkar vara 1.det var inte så roligt längre när han hamnade på minus ett år för första gången, men kanske framför allt för att 2. orsaken till det är att ekonomin och marknaden är helt wacko pga Bernankes crazy Quantitative Easing och Obamas rekordunderskott. Igår förespråkade dessutom PIMCOs McCulley ännu mer QE kombinerat med större budgetunderskott för att verkligen stimulera ekonomin.
Som Schiff skulle sagt: "skulder och krediter skapade problemet, först försökte man lösa det med ännu mer kredit och skuld men verkar inte fungera och nu ska lösningen på det senare bli ÄNNU MER av samma sak!
Jag förstår Druckenmiller. Det är otroligt frustrerande att försöka tolka ekonomiska signaler i allt politiskt brus. Hur tusan ska man kunna investera till skillnad från bara spekulera i den här omgivningen? Jag försöker dock ett tag till för jag tror att det fortfarande går och förstås för att jag vill ha rätt i den stora kraschen :). Med ögonen på bollen anser jag att det är uppenbart att systemet krackelerar. Frågan är bara hur många falska starter Bernanke och Obama kan åstadkomma på vägen och hur länge Kina kan dölja sakers rätta tillstånd i landet med muren. Jag tror inte att de klarar det så himla länge till.
torsdag 19 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
I inlägget för ett par dagar sedan lät det som att du tror på "lite nergång". Samtidigt är scenariot du målar upp i både det och dagens inlägg mer en total kollaps av västvärldens ekonomi. Det borde väl leda till en nergång till åtminstone nya decennium-lägsta?
Jag tycker att vi *borde* nå lägre än mars 2009 för Eurostoxx50, vilket är omkring 50% lägre än idag, men jag tror inte att så blir fallet.
Det blir väldigt komplicerat när penningvärdet urholkas samtidigt som ekonomin till stora delar är en bluff.
En rimligare målnivå kan vara sommarnivåerna 2009, omkring -20% från nu, baserat på en tänkbar nedjustering av vinsterna med 10-15% och multiplarna med 5-10%.
Skicka en kommentar