Words of comfort

Fed beslutade igår att köpa s.k. CP (commercial paper, dvs korta företagcertifikat som finansierar rörelsekapitalet i företagen).

Den omedelbara orsaken till att den amerikanska centralbanken utvidgade sitt mandat (som gått från att endast finansiera höggradiga banktillgångar med fullgoda säkerheter, till att acceptera allt sämre papper, med tiden även från investmentbanker men först efter Lehmans konkurs) till osäkra företagskrediter var att dessa används för företagens finansiering av den dagliga verksamheten. Utan denna finansiering riskerar företagen att inte kunna hålla lager, betala löner, leverantörer, transporter osv. Det skulle utgöra ett allvarligt hot mot stora delar av den amerikanska ekonomin och därmed definitivt smitta den reala ekonomin med finanssektons problem. Lägre tillväxt och högre arbetslöshet skulle bli resultatet, vilket skulle ge en andra våg av negativa effekter på efterfrågan i butiker, på huspriser, kreditförluster och bankväsendet.

Idag synkroniserade de flesta tongivande centralbankerna (ecb, boe, fed, srb, boc, snb) en räntesänkning - kanske inte så mycket för att det löser något i sig självt, men för att det kan vara ett steg på vägen i att ingjuta förtroende för att myndigheterna kommer göra allt som krävs för att lösa de ekonomiska problemen.

Så länge bankerna vägrar låna ut pengar till varandra löser inte räntesänkningen några problem. Bankerna fortsätter att hamstra pengar och kräva allt högre straffräntor för att låna ut till andra banker om de öht gör det. Dessutom har de nyligen åberopat en krisklausul som tillåter ytterligare höjd ränta av företag- och privatkunder utöver den extremt höga interbankräntenivån. Sänkt ränta gör alltså högst marginell om någon skillnad alls för pressade bolånekunder och företagskunder för att inte tala om banker med likviditetsproblem.

Några positiva aspekter av det som sker:

Några blir vinnare, andra blir förlorare. Nu är det hög tid att fundera över vilka banker som tar hem spelet och blir ensamma kvar, för det är så det ser ut att bli. Å andra sidan är det kanske inte riktigt så enkelt för med stater som ägare av större delen av banksystemet kan den tillåtna intjäningen i framtiden vara extremt hårt reglerad och påminna om det värsta av flyg- och järnvägsindustrierna. Med det sagt är det ändå antagligen så att när t.ex. Nordeas kurs handlar tillräckligt lågt (1/2 gånger justerat EK?) så ska man köpa den. Detsamma gäller kanske inte Swedbank och SEB, men möjligen Handelsbanken.

Det är nu man har tid att se vilka företag och varumärken som stärker sin position och sin marknadsandel under lågkonjunkturen. Hur går det för Handelsbanken och Nordea? Hur går det för Hennes&Mauritz? Det är knappast tid att köpa någon av dessa redan nu, men det gäller att vara beredd på när marknaden kapitulerar fullständigt och bolagen reas ut av överbelånade bankkunder vars depåer tvångsförsäljs. Vad gör man med Ericsson? Konkurs?Utköp? Överlever som självständigt företag?

Jag har inga färdiga svar och jag kommer inte ge några heller. Mina konkreta investeringar håller jag för mig själv av förhoppningsvis förståeliga skäl. Däremot står det klart för mig att kollapsen är oundviklig på ett större plan. Börsen som helhet måste gå mycket lägre i slutändan innan den osunda belåningscykeln som pågått i decennier har nått sin logiska konsekvens.

Belåning ledde till osunda köp och en vana att alltid se framåt och uppåt. Köp på nedställ-mentaliteten ledde till en stress på uppsidan där allt handlades dyrare än man egentligen kunde motivera med mer än att annars tar någon annan det. När toppen väl nåtts är inte utrensningen klar förrän den motsatta mentaliteten är befäst. I klartext räknar jag med att aktier, vinster, tillgångar, belåningsgrader, konsumtion, sparandekvoter mm alla kommer inte bara korrigera lite, eller falla till någon slags snittvärden eller ens bara rasa till lite under snittet.

Nej, jag räknar med en kapitulation prismässigt och mentalt som får en hel generation att säga att det där med aktier, fastigheter, lån och spekulation var något man gjorde förra seklet men vi moderna människor vet att det är andra värden och aktiviteter som gäller. Tills dess är det långt kvar i kurser och tid och innan dess får vi se många lönsamma (och sannolikt olönsamma också) turer uppåt. Jag tror att riksbanker, regeringar och andra berörda myndigheter lyckas orkestrera att rally inom kort, byggt på lättnad över att likviditetsproblemet löses. Det betyder inte att recessionen och nödvändiga nedjusteringar av arbetstillfällen och vinster undviks, men man löser den omedelbara systemkrisen och kan låta cykeln ha sin gång (stadigt nedåt under flera år framöver).