Marknaden faller igen, nu på nedgradering av bostadslåneinstituten Fannie och Freddie. Det är antagligen ett bra köpläge på Eurostoxx50 2306 eller tex OMX 908 (just nu alltså), men det gäller at ha buffert och nerver av stål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men är inte ekonmin redan knäckt? I så fall känns det för riskabelt att satsa på uppgång. Även om vi inte skulle beinna oss i recession redan nu så tror jag "derivatan" pekar spikrakt nedåt. Såg nån undersökning tex över konsumentförtroende för några veckor sedan, och det såg inte ens jättemuntert ut i Asien, än mindre i Europa.
Mentaliteten bland många placerare verkar lite granna vara "titanic" där man tror man sitter i en stor stabil (aktie)skuta som bara skakar ordentligt pga av labila stater. Men jag tycker det känns precis som 2008. Är inte börsfallet i sig anledning att tro att ekonomin balanserat över åt det negativa, då folk ju nu borde uppleva att de blivit fattigare (många svenskar och tyskar kanske knappt tänkte på de första tio procenten, men nu när det är panikstämning kanske ovanligt många på en gång kollar sin finansiella ställning och nu "upptäcker" de första 10 procenten tillsammans med det senaste börsraset. I tillägg oro för fortsatt nedgång, och så den politiska osäkerheten i USA/Europa.
Ta bara medicare, det jäkligaste man kunde göra var väl nästan att lämna det öppet var nedskärningarna skulle komma. Nu har ju även grupperingar som i slutändan inte drabbas så mycket direkt, anledning att oroa sig. Det borde ju tex vara många som nu fruktar för sin hälsa ifall man skär i medicare och har kanske följdaktligen ganska stora incitament att spara extra.
Det känns som en tornado där ute, klarar ekonomin detta får man väl lyfta på hatten åt ekonomin, men HUR kan man ens motivera att den skulle klara detta?
Även om ECB intervenerar, så har vi väl "att se fram" emot eviga trätomål mellan Tyskland och Italien/Spanien om hur mycket man ska spara. Osäkerhet tills det sker, och när det sker så finns det väl viss risk att vi får ett nytt och större Grekland.
Och hur är det med (statliga) bokföringen i Italien, kan man lita på att siffrorna inte visar sig ännu sämre? Och så Berlusconi som, misstänker jag, via sina medier troligen tutat i folk att allt kommer att ordna sig). Det kan ju blir en chock när man får reda på den fulla sanningen. Vad händer om Berlusconi försäger sig, eller börjar skämta lite om att det bästa kanske vore att kasta in handduken (var det inte kritik av den italienske finansministerna som utöste ränteuppgång i italienska räntepapper?). Tål en hyperneurotisk marknad det? Vet man i USA ens hur Berlusconi fungerar?
Och the Tea-party har nog lätt för att "bevisa" att stimulanser inte är rätt väg, och tyskarna behöver dom nog inte övertyga.
Och ärligt talat, hur länge kommer Frankrike att klara sig innan man attackerar deras obligationer?
Jag ser allt negativt nu men är rädd för att jag missat något scenario där man räddar ekonomin, finns något sådant som är troligt? Kan det helt enkelt till slut bli så att ekonomin på något sätt ändå visar sig vara mer slitstark än vad man kan ana, att ekonomin kanske visar sig har nåt slags släkskap med Sylvester Stallones Rocky Balboa? (minsta motståndets väg för ekonimin under "normala" omständigheter verkar ju vara uppåt.
Och sist en kanske vansinnig tanke. Kan det finnas någon liten piss-sannolikhet i helvetet att Berlusconi bara drar ur proppen och ställer in betalningarna? Jag kan inte mycket om politiken/strukturen där men deras banker sitter väl på mycket av statsskulden tror jag och privatpersoner har väl en del så incitamenten borde saknas.
Om vi ändå antar att så skulle ske, vad vågar vi gissa på för börsnedgång. Räcker 30%. Är det inte mer troligt med 80%?
1. Allt du säger KAN hända.
2. Det är alltid lättare att dra bearcaset. Det positiva är ofta dolt i små start-ups och animal spirit, medan det negativa finns i storföretagen, i politiken och mediernas svarta rubriker
3. Även om det är nattsvart i ekonomin så faller aldrig börsen i en rät linje - inte i Japan de senaste 25 åren och inte 2001-2003, 1929-1932 eller 2008-2009.
4. Det är inte så svart att det ska ned 80% - inte en chans. Vi är fortfarande kvar, alla 7 miljarderna och våra verktyg blir bättre och bättre. Vi kan tillverka allt mer och bättre grejer, dvs vi blir "rikare". Ekonomin försvinner inte bara.
Däremot blir det små pauser och omställningsperioder ibland när vi satsat snett ett tag, men även när det är som värst tar det bara några år innan vi är på rätt köl igen. OCH börsen går INTE som ekonomin, snarare tvärtom - jag har visat det tidigare (korrelationen bnp, börs över olika tidsperioder, är noll till negativ)
Skicka en kommentar