John Mauldins egen robusta recessionsindikator (se hans senaste Thoughts from the Frontline samt bifogade graf) visar att USA redan är i recession eller mycket nära förestående. Han spekulerar vidare i att överansträngda, skuldtyngda ekonomier och misslyckade centralbanksingripanden kommer resultera i en annorlunda (dvs djupare och jobbigare) lågkonjunktur. Dessutom kan den bli mer utdragen eftersom företgsledarna inte vågar investera när ekonoin är osäker, men kanske ännu mer pga osäker miljö avseende lagstiftning, skatter, riktade stimulanser [mot vad?], nedskärningar [av vad?]. Dessutom har centralbanken lovat låga räntor till minst mitten av 2013 så det är knappast någon brådska att knyta upp billig finansiering och börja investera.
Mauldins tankar borde räcka för att skrämma de flesta investerare på några kvartals sikt. OBS dock att börsen förstås kan stiga 15% i en rekyl eller flera däremellan. Jag jobbar dock främst utifrån nedsideperspektivet framöver, med spekulativa neutralpositioner ibland.
Mauldins tankar borde räcka för att skrämma de flesta investerare på några kvartals sikt. OBS dock att börsen förstås kan stiga 15% i en rekyl eller flera däremellan. Jag jobbar dock främst utifrån nedsideperspektivet framöver, med spekulativa neutralpositioner ibland.
1 kommentar:
En tanke om Kina: Det verkar vara en minoritet som menar att det tom kan vara så att valutan är övervärderad. Om vi antar att Kina felallokerat grovt, kan det då vara så att folk, när de går över till konsumtion på allvar, kanske upptäcker att man inte kan få lika mycket för de sparade slantarna som man trodde, med eventuell hyperinflation som följd? Alltså kineserna har väl på sätt och vis sparat mycket lön för en prestation (inte minst fastigheter) som i eftertid kan visa sig inte lika mycket värd som de själva förväntar.
Tror det är många som positionerat sig för motsatsen i tron att valutan är undervärderad.
Jag menar om vi antar att ett litet samhälle på 100 personer under ett år knappt konsumerar något alls utan bygger upp kapacitet (som de får lön för), som året därefter bara producerar tex en tiondel av förväntat, så borde väl detta leda till inflation. Om en av dessa personer däremot producerar en färdig produkt (första året) som de säljer till en grannby för vrakpris, så kan väl den "officiella" växlingskursen demellan bli att valutan är stark då grannbyn får mycket för pengarna det första året. Men jag tror inte Kinas samlade kapacitet har "konsumtionstestats" fullt ut, utan bara till viss del, inte minst i och med exporten av konsumentprodukter.
Men vad händer när kineser börjar konsumera mycket mera? Kan den inflation vi nu ser åtminstone delvis vara relaterad till något sådant eller är det bara matpriser, energi m.m. som spökar?
Skicka en kommentar