Anonym sa...Företagen kanske inte vågar chansa just nu, men om vi antar att katastroferna inte inträffat så verkar det ju som att qe2 skulle hjälpt men nu kanske kom bort bland allt elände.
Visserligen finns ju många som hävdar att qe2 inte hjälpte så mycket(jag tror Greenspan i en intervju möjligens menade att multipelexpansionen inte ägt rum så mycket). Illa kan tyckas, men desto mer strongt av ekonomin, ända tills alla katastrofer inträffade.
Sverige växte väl med typ 5% nåt år, om detta är någon guide för vad som förr eller senare kan ske i USA och England så blir det nog tufft att blanka.
OK, det kanske dröjer, kanske t.o.m. många år, men det kan ju tala för ett "on och off"-scenario (kanske lite som vi haft hittills efter 2008) och vad skulle kunna få det att "bryta ut". Om tillväxtmarknaderna på allvar börjar tappa tempot kanske, eller en krasch, men varför just nu. Och med helikopter-Bernanke så känns det farligt att gå netto-kort.
Tänk om vi bara fick en förskjutning av uppgången!!! En "ketchup-effekt" skulle kanske kunna få upp börserna med 20%.
Föresten detta är jag mycket nyfiken på: Hur långt tror du det kan sjunka, om vi talar SAX. Ned mot 175 igen eller kanske ÄNNU lägre. Jag menar, pratar vi domedagsscenario light med "bara" nedgångar på 50% eller kalkylerar du med armageddon och kanske potentiellt 90-99% nedsida även för välskötta företag som tex Scania (allså att nyemmission efter nyemission i praktiken leder till att man förlorar alla sina pengar?
Själv drömmer jag mardrömmar om det sistnämnda men om du skulle sätta en sannoliketssiffra (i procent) att detta armageddon inträffar inom 2 år, vad skulle den ungefär bli, och inom 4 år?
...mer på en upprepning av 2008 och baserat på ungefär samma saker:
Publika sparpaket orsakar lägre tillväxt, pressade konsumenter håller i plånboken (pressade av publika besparingar, dyr olja och andra råvaror/mat), osäkra företag skjuter upp investeringar. Tillväxten blir därmed ännu lägre än bara sparpaketen orsakar och kräver ytterligare besparingar (och lägre tillväxt) för att ge effekt på budgetunderskott och statsskuld. Låg tillväxt, låg efterfrågan orsakar lägre företagsvinster och samtidigt osäkerhet om var processen slutar vilket därför ger lägre vinstmultiplar. Om vinstprognoserna faller 25% och multiplarna 25% så faller börsen ca 45%. Det är mitt scenario, just nu t.o.m. mitt negativa scenario.
Den här processen, negativa spiralen, bryts när företag och konsumenter vågar spendera/investera igen och det gör de när de A)bara fått nog helt enkelt eller B)statsfinanserna börjar se ok ut eller C)företagen ser så övertygande affärsidéer de bara inte kan säga nej till (robotar, nanotech, 3D-skrivare, vad vet jag).
Det KAN bli bättre, men också värre. Det kan visa sig att den 25-åriga skuldbubblan allt byggt på verkligen ska raderas ut. Det kan visa sig att hela Sydeuropa går omkull, antingen som Argentina eller som Baltikum. Det kan bli så att Japan och USA inte lyckas spara tillräckligt utan tvingas till default. I dessa scenarior blir det ännu värre än mitt negativa scenario, men jag tror inte att det kommer bli så.
OM istället nanotechframsteg eller liknande går fortare än väntat eller företagen är otåligare än väntat (de har ju rekordmycket i kassa) så kanske botten kommer tidigare och blir lägre, men det känns som en pipe dream i dagsläget Varför skulle företagen riskera sin existens genom att investera NU, givet ovanstående risker?
2 kommentarer:
Jo, fast är det inte lite så att spiralen bryts när till slut de som sitter på sparkapitalet är beredda att spendera mer än vad konsumenter/löntagare är beredda att spara?
Jag menar, om vi antar att var och en har en skuld på en miljard till en enda person och tvingas leva på existensminimum så skulle de nog, om räntan var satt till noll, inte spara allt för att betala av skulden utan konsumera en del och det lilla sparandet skulle till slut kunna överträffas av mångmiljardärens vilja till konsumtion och därmed få igång ekonomin.
Alltså som bara ekonomin skjunker tillräckligt mycket då!!! Fast det är ju en klen tröst i ovannämnda extremexempel. Fast det är möjligt jag tänker helt fel, det var bara en tanke.
Men det verkar ju som om ekonomin har ben, om bara tillväxtmarknaderna går skapligt och räntan hålls låg och vi kan undvika katastrofer.
Men minimal vilja till skattehöjningar i USA hur ska man då måhända få igång de rikas konsumtion.
1. Inflationsförväntningar skulle sitta fint
2. Kina verkar skrämda av politiken i USA Och en enda höjd procentenhet risk för faktisk default borde ju vara lika med inflationsförväntningar och allt annat like få dem att byta sina pappersdollar mot varor.
3. Om alla med stort kapital tror på förmögenhetsskatt om 5 år så borde de ju vara mer benägna att konsumera redan nu.
Vi är ju vana vid många dynamiska självförstärkande effekter i ekonomin men när det går dåligt och guldpriset stiger så borde det ju vara lite samma sak som att alla med sparat kapital tänker "hjälp nu försvinner våra pengar, vi köper guld, båtar, bilar, ja till och med fastigheter innan det är för sent" och följdaktligen vara ett balanserande delmoment som "hjälper" ekonomin att hålla sig i "intervallet"
Min huvudpoäng: OK företagen vågar nog inte ta risken nu, men om man föreställer sig momentum i ekonomin genom en gård där en ond godsherre och några "hired guns" tvingar 50 personer till slavarbete så skulle dessa, om de agerade samspelta, kunna övermanna alla. 20 Räcker inte, men om de ändå försöker, och resten (felaktigt) tror att det kan gå vägen och ansluter sig så funkar det i alla fall (blir självuppfylande)
Vem ska då står för koreografin. Med politiker yra som höns så verkar Bernanke vara den ända som kan få ordning i klassen.
Dessutom har väl många (konsumenter/företagare) dykt ordentligt efter alla katastrofer i början av 2011 och många som var på gränsen till att investera har nog bara skjutit upp det, och tillsammans med övriga i "pipeline" skulle vi kanske kunna få en ketchupeffekt. Kanske är det snart färdigeffektiviserat för företagen också.
Och just det, dessa matpriser (och olja). Jag kan inte så mycket om utbudet, men sitter otåligt och väntar på att marknadskrafterna ska korrigera detta, hoppas jag färgäves eller hur lång tid tar det?! Vad som helst, mer mark, att opec börjar fuska med kvoterna (tappa kontrollen), ny teknik som tas i bruk och sänker kostnaderna.
Men alltså det känns ju mörkt ändå och jag tror på on-off scenario under lång tid, men 2008 var ju Lehman utlösaren nedåt, kan det verkligen bli så utan utlösare, jag menar om det bara går nedåt lugnt så kommer ju förmodligen qe3 som ett brev på posten och det verkar ju som om det räcker.
Många tankar och det finns inga riktiga eller definitiva svar. Makroekonomiskt tänk kan alltid leda till en positiv eller negativ spiral och en aldrig så liten faktor/antagande är avgörande för riktningen.
NU tror jag att den avgörande faktorn är att företagen sitter på kontanter som de är rädda för att använda pga osäker spelplan på alla sätt.
En ytterligare mycket negativ faktor är att staterna har använt upp "allt" sitt ekonomiska krut till att rädda banksektorn och försöka kickstarta ekonomin. Nu "måste" regeringarna spara fast de helst skulle vilja stimulera... och privatsektorn kan, men vill/vågar inte kompensera med investeringar.
ON/OFF låter som rätt syn eller strategi för lång tid framöver, likt Japan de senaste decennierna. Problemet är att hela världen går in i det samtidigt nu, medan Japan hade fördelen av en stark omvärld.
Dessutom, katastrofer och skandaler följer alltid i nedgångens spår. Frågan är hur man agerar när nästa storbank behöver räddas - vem har råd att rädda den?
QE3: Jo, det lär komma och börsen lär rusa, men hur länge innan man ser att det är samma rökpuff som 1 och 2? Jag tror man måste vänta på en rejäl OFF-marknad först och köpa EFTER att QE3 annonserats och sen vara redo att hitta ett säljläge igen.
Skicka en kommentar