Inget nytt. Sälj, gå och fiska eller köp guld

Jag har varit ovanligt upptagen på sistone. Delvis hänger det ihop med att marknaden är volatil och informationsbruset intensivt även om kurserna (OMX) stått stilla sedan mitten av april (början av maj för S&P och Eurostoxx). En annan orsak är att jag haft många möten, både av administrativ karaktär och i researchsyfte (dvs, jag har ätit gott på mäklarfirmornas bekostnad och småpratat med deras analytiker och strateger om ditt och datt och även lite om omvärlden).

Jag kan inte påstå att jag vare sig blivit klokare eller ändrat åsikt eller kommit fram till vad som skulle kunna ändra min åsikt. Jag väntar på Godot helt enkelt – att någon entitet ska dyka upp med bättre tider i bagaget (antingen i form av fallande kurser eller tydligare information och djupare insikt).

Jag ÄR rädd för inflation och monetarism generellt. Jag känner ett obehag inför utsikterna att folk utan reala tillgångar och de som lagt undan cash eller near-cash ska förlora sina surt förvärvade slantar, när de styrande försöker inflatera bort problemen som alla oansvariga och slösaktiga hus- och bilköpare orsakat. Jag blir också irriterad över risken att jag som förvaltare blir irrelevant när sund bolagsanalys inte lönar sig pga informationsproblem i inflationens kölvatten och mina egna privata pengar måste gömmas från penningförstöringen på något sätt. Ingen kan känna sig trygg när centralbankerna (eller politikerna) experimenterar.

Jag raljerar över marknaden och hindren för min framgång och jag låter som en repig skiva när jag beskriver dynamiken och mekaniken bakom nedgången för ekonomin och aktiemarknaden och varför den ska fortsätta. Egentligen borde jag bara vara glad att marknaden inte gör som jag vill. Hela mitt liv och min karriär går ju ut på att jag ofta tycker att marknaden har fel och därför kan ta position. Så är det nu också. Det hindrar dock inte att det är mentalt pressande att se glada amatörer köpa tungt i marknaden med det ena argumentet tunnare än det andra och sen (i alla fall kortsiktigt) få rätt. Men, man är inte bättre än sin senaste affär… eller? Jag tycker faktiskt att jag är det och jag småler lite åt färskingarna som tror att de fattat nåt som ”gubben” missat. Jag har sett deras sort komma och gå och jag har IT-kraschen i mycket färskt minne, liksom förstås 2008 som dokumenterats här på bloggen.

Tyvärr känner jag ingen tillfredsställelse över att se dem förlora sina pengar och sina jobb när de överbevisas och jag bara lägger på hög. Jag skulle så gärna vilja vara skadeglad, men jag känner faktiskt medlidande och en viss besvikelse över att mina förmaningar blev ohörda. Under tiden det är jag som har fel däremot drömmer jag om hur jag (efter kraschen) ska leta upp utblottade aktieinvesterare och hånskratta åt dem. Det ger mig lite extra energi att jobba vidare även när det är tungt.

Nu då? Ja, OMX gick 37,6% på två månader mellan dagslägsta 9 mars och dagshögsta 7 maj. Sedan dess har OMX fallit med 6% och handlar kring samma nivåer som gällde i mitten av april. I den miljön (maj, juni) har jag inga problem med att sitta på händerna och vänta på att något (negativt) ska hända, men jag förstår om en privatsparare blir otålig. Han ska ju försöka skapa sig en förmögenhet, medan mina kunder är nöjda med 10 procent om året så länge jag aldrig förlorar pengar.

Tyvärr blir varken ni eller jag klokare av det här, men ibland är det bara så att man får luta sig tillbaka och vänta istället för att försöka forcera fram något. Jag tror risken är på nedsidan så jag är positionerad för det, men jag förstår verkligen om man inte vågar eller inte har tålamod nog, men jag kan inte komma på något att köpa under tiden – förutom guld.