I som här inträden, låten hoppet fara

Jag har sagt det förr och jag säger det (gärna) igen. De som köper aktier nu har ingenting att skylla på. Om man köper aktier för lånade pengar och förlorar allt, och mer därtill, framöver har man inga sympatier från mig – bara ett stort hånskratt åt deras girighet och önskan att slippa slita för pengarna som slog fel.

Jag har upprepat det flera gånger på vägen ned. Det ska ned innan det kan vända upp. Det ska ned till rimliga nivåer och antagligen ännu mer vilket skapar äkta köplägen – billiga bolag som man med noggrann analys kan vaska fram i det ekonomiska mörkret (som fortfarande kommer råda och avskräcka de flesta från aktier, vilket är själva grunden till löpläget).

De som köper nu är daytraders och ogenomtänkta rekylsökare och bottenfiskare utan fundamental förankring. En och annan trendföljare försöker nog haka på de små rekylerna också. Hursomhelst ska de alla förlora pengar innan det här är över. Ångvälten stannar inte för någon.

Det finns mycket goda skäl att sälja aktier idag, men jag orkar inte gå igenom argumenten i detalj nu. Det räcker med att säga att överdrifterna (hus, konsumtion, lån, aktier) från uppgången måste utraderas och ovanpå det är det sannolikt med en undershooting när folk kapitulerar och ger upp ”det där med aktier” och kanske blir försiktigare med belåning också. I grunden måste alla spara istället för konsumera och det gör att vi får en ombootning av systemet på en mycket lägre nivå än idag.

Ekonomier ska krympa, lån ska krympa, balansräkningar ska minskas, vinster ska falla och värderingar ska falla. Sen börjar vi om, men vi kastar oss inte omgående upp till de gamla höjderna… Nej, det går långsammare och tar längre tid pga att vi INTE kan räkna med en låneboost, en husboost, en Kinaboost, en sentimentsboost.

Den som köper aktier nu förtjänar att likt Virtanen förlora allt så de lär sig att välstånd skapas med arbete och sparande, inte hasardspel och konsumtion. Läs gärna George Reismans senaste två-tre inlägg om kapitalformering för djupare insikter om sparande, kapital, välstånd och konsumtion och inte minst om de välståndsMINSKANDE effekter som statliga stimulansprogram har.

Alla har haft många fler chanser att sälja än de förtjänar och chansen finns fortfarande kvar. Det är därför jag menar att ingen har något att skylla på om de förlorar pengar nu. Snarare önskar jag aktivt att köparna blir ruinerade så mina svårt fångade och välförtjänta vinster sticker desto mer i ögonen och är desto mer värda när det blir dags att köpa igen. Sälj, eller skyll dig själv helt enkelt. Det går inte att säga att "ingen visste, ingen varnade, ingen anade..." när hela storyn stått skriven på väggen sen Greenspan varnade för euforin redan 1996 och i sista skedet definitivt sedan subprimeproblemen fick plats i pressen 2006-2007.