Jag hade en svettig och verklighetstrogen dröm inatt, som kändes som om den pågick hela natten. Tidsupplevelsen (flera dagar) var helt autentisk.
I korthet var storyn att en kompis startade upp en ny hedgefond och frågade om jag ville bli förvaltare. Först tvekade jag eftersom jag sagt att jag ska sluta jobba helt när jag är klar här. Snart började jag ändå tycka att det var lockande med förnyelse. Dessutom skulle min inkomstpotential i den nya fonden vara både högre och säkrare än på min nuvarande fond.
Inputen till drömmen kom säkert av svaga dagar i april och den tillhörande känslan av värdelöshet. Jag skulle precis tacka ja till kompisens erbjudande när vi fick ett plötsligt och mycket stort inflöde till min befintliga fond, vilket väsentligt ökade intjäningsförmågan. Dessa insättningar har också koppling till verkligheten, så det är uppenbart att min hjärna var ivrigt sysselsatt med lagring, korsrefererande och analys av min och fondens situation. Jag vaknade i drömmen efter en svettig natt med beslutsångest och skulle precis ta ett ordentligt och tungt beslut (det lutade åt att vara lojal min nuvarande arbetsplats och lämna kompisen i sticket med sin nyfyllda fond och förväntansfulla placerare men utan stjärnförvaltare) då min riktiga väckarklocka tvingade upp mig och jag kunde pusta ut då jag slapp svika någon.
onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
Marknadens diskonteringsprocess
Marknaden straffar den allmänna uppfattningen så ofta den kan. Detta uttrycks också som att marknaden ser förbi dagens nyheter och förutspår morgondagens nyheter. En tumregel säger att marknaden vänder i genomsnitt 6 månader innan den underliggande ekonomin och företagsresultaten gör det. Detta är en ganska användbar modell men inte hela sanningen. Snarare ”chansar” marknaden ofta idag på att det blir tvärtemot den allmänna uppfattningen om hur det blir imorgon.
Ett aktuellt exempel är husbubblan, kreditkontraktionen och konjunkturen i USA. I vintras föll marknaden då den ”insåg” hur illa det inom kort skulle se ut för banker, huspriser och ekonomisk tillväxt. Marknaden studsade kraftigt mitt i den värsta nyhetsfloden trots att chocken sannolikt skulle sänka ekonomin minst kommande 12 månader. Denna negativa, och sannnolikt sanna, bild var dock den allmänna uppfattningen och skulle ”straffas”. Marknaden ”gissade” istället redan på den tillfälliga ekonomiska styrka som rabattcheckar och lägre ränta skulle till sommaren och ignorerade allmänhetens pessimism på längre sikt.
Just nu levererar bolagen hyggliga resultat och snart ser vi konsumtionseffekterna av rabattcheckarna i USA som delas ut denna vecka. Allmänheten ser fram emot en bättre ekonomi och till Q2 och andra halvåret en acceleration i företagens resultat. Allmänheten hoppas med stigande akteikurser på att förekomma denna ekonomiska uppgång som ännu inte syns. I själva verket håller marknaden redan på att "förbereda" en straffande börsnedgång, som i grunden baseras på den ekonomiska svaghet som fallande huspriser och svagare utvecklingsländer sannolikt ger under H2 2008 och 2009. Allmänheten var bra på bollen andra halvåret 2007 och i januari 2008, men har blivit för positiv sedan dess. Nu kommer marknaden straffa denna hybris just när många tror att faran är över.
Investerare känner sig smarta och förekommande som diskonterar positiva effekter av räntesänkningar, bättre export i USA pga svag dollar och en konsumtionsboost av extra skatteåterbäring innan dessa syns i statistiken. De kommer nog få ångra sig när statistiken presenteras och kurserna ”oförklarligt” faller...
Observera att ord som ”chansar”, ”insåg”, ”straffa”, "förbereda" och ”gissade” ska tolkas i överförd bemärkelse och inte bokstavligen. Marknaden är inte samma sak som konsensus eller allmänhetens genomsnittsförväntningar eller liknande. Snarare tvärtom. Marknaden tänker inte. Marknaden är bara där den är som en effekt av miljarder faktiska investeringsbeslut och penningströmmar, snarare än en intellektuell sentimentsundersökning.... och när alla har köpt finns inga köpare kvar. Ja, förutsatt att inte fler pengar dyker upp.
Ett aktuellt exempel är husbubblan, kreditkontraktionen och konjunkturen i USA. I vintras föll marknaden då den ”insåg” hur illa det inom kort skulle se ut för banker, huspriser och ekonomisk tillväxt. Marknaden studsade kraftigt mitt i den värsta nyhetsfloden trots att chocken sannolikt skulle sänka ekonomin minst kommande 12 månader. Denna negativa, och sannnolikt sanna, bild var dock den allmänna uppfattningen och skulle ”straffas”. Marknaden ”gissade” istället redan på den tillfälliga ekonomiska styrka som rabattcheckar och lägre ränta skulle till sommaren och ignorerade allmänhetens pessimism på längre sikt.
Just nu levererar bolagen hyggliga resultat och snart ser vi konsumtionseffekterna av rabattcheckarna i USA som delas ut denna vecka. Allmänheten ser fram emot en bättre ekonomi och till Q2 och andra halvåret en acceleration i företagens resultat. Allmänheten hoppas med stigande akteikurser på att förekomma denna ekonomiska uppgång som ännu inte syns. I själva verket håller marknaden redan på att "förbereda" en straffande börsnedgång, som i grunden baseras på den ekonomiska svaghet som fallande huspriser och svagare utvecklingsländer sannolikt ger under H2 2008 och 2009. Allmänheten var bra på bollen andra halvåret 2007 och i januari 2008, men har blivit för positiv sedan dess. Nu kommer marknaden straffa denna hybris just när många tror att faran är över.
Investerare känner sig smarta och förekommande som diskonterar positiva effekter av räntesänkningar, bättre export i USA pga svag dollar och en konsumtionsboost av extra skatteåterbäring innan dessa syns i statistiken. De kommer nog få ångra sig när statistiken presenteras och kurserna ”oförklarligt” faller...
Observera att ord som ”chansar”, ”insåg”, ”straffa”, "förbereda" och ”gissade” ska tolkas i överförd bemärkelse och inte bokstavligen. Marknaden är inte samma sak som konsensus eller allmänhetens genomsnittsförväntningar eller liknande. Snarare tvärtom. Marknaden tänker inte. Marknaden är bara där den är som en effekt av miljarder faktiska investeringsbeslut och penningströmmar, snarare än en intellektuell sentimentsundersökning.... och när alla har köpt finns inga köpare kvar. Ja, förutsatt att inte fler pengar dyker upp.
Staten levererar
Nordea presenterade ett bra resultat idag. Starka ränteintäkter och kostnaderna hyggligt under kontroll om man bortser från den fortsatta personalexpansionen i Polen och Baltikum. Aktien är upp 2,5% på en i övrigt ganska svag marknad. Rapporten per se var faktiskt precis så bra och Nordea är den säkraste och bästa nordiska banken men frågan är hur länge det håller.
Vinsten baseras till stor del på intjäning från löne- och sparkonton och det är knappast uthålligt med så höga marginaler på så enkla produkter. Nordea ser billigt ut i absoluta tal, men relativt andra banker är den riktigt dyr. Är det verkligen motiverat med en överlevnadspremie? Tror marknaden att andra banker kommer tvingas till nyemissioner eller minskad tillväxttakt? Ska SHB, Swedbank, Danske, DNBNOR göra nyemissioner? Tror marknaden verkligen att Investor/SEB kommer lägga bud på Nordea med en väsentlig premie?
Danske bank är verksam på ungefär samma affärsområden och i samma länder som Nordea. Danske är av samma storleksordning som Nordea. Danske levererade en riktigt dålig rapport och med svaga utsikter för 2008, medan Nordea upprepade sina utsikter (trots att man ligger efter målet avseende relationen kostnader/intäkter i första kvartalet). Danske är ned 4% idag. Är det rimligt med så stor skillnad mellan bankerna? Jag är tveksam, särskilt med tanke på att det är Danske som anses ha bäst koll på siffrorna, medan Nordea fortfarande är ett löst sammanfogat konglomerat utan integrerade datasystem.
Vinsten baseras till stor del på intjäning från löne- och sparkonton och det är knappast uthålligt med så höga marginaler på så enkla produkter. Nordea ser billigt ut i absoluta tal, men relativt andra banker är den riktigt dyr. Är det verkligen motiverat med en överlevnadspremie? Tror marknaden att andra banker kommer tvingas till nyemissioner eller minskad tillväxttakt? Ska SHB, Swedbank, Danske, DNBNOR göra nyemissioner? Tror marknaden verkligen att Investor/SEB kommer lägga bud på Nordea med en väsentlig premie?
Danske bank är verksam på ungefär samma affärsområden och i samma länder som Nordea. Danske är av samma storleksordning som Nordea. Danske levererade en riktigt dålig rapport och med svaga utsikter för 2008, medan Nordea upprepade sina utsikter (trots att man ligger efter målet avseende relationen kostnader/intäkter i första kvartalet). Danske är ned 4% idag. Är det rimligt med så stor skillnad mellan bankerna? Jag är tveksam, särskilt med tanke på att det är Danske som anses ha bäst koll på siffrorna, medan Nordea fortfarande är ett löst sammanfogat konglomerat utan integrerade datasystem.
Vad är ett rimligt straff för österrikaren?
Hur straffar man en person som låst in sin dotter i 24 år, våldtagit henne regelbundet ännu längre och skaffat 7 barn med henne som också låsts in?
Det finns många som tycker att dödsstraf är omänskligt och aldrig en lösning. Förtjänar Josef Fritzl döden... eller tycker du vård är rimligare? Många tycker att han ska straffas enligt principen öga för öga, dvs själv misshandlas och våldtas i 24 år i en källare utan solljus. Jag tycker det senare är ett minimum. Varför ska han som initierade våldet bara riskera quid pro quo? Borde inte straffet alltid vara hårdare än dådet. Jämför med stöld: Tänk om stöld endast skulle straffas med återlämnande av stöldgodset... då löper ju gärningsmannen ingen risk alls.
Hur många människor lever inspärrade, torterade, misshandlade och våldtagna på liknande sätt? Hur många dör i tystnad utan att upptäckas? Föreställ dig att du eller dina nära utsätts för något liknande... Hur skulle du känna det? Vad skulle du vilja att man gjorde med gärningsmannen?
Det finns många som tycker att dödsstraf är omänskligt och aldrig en lösning. Förtjänar Josef Fritzl döden... eller tycker du vård är rimligare? Många tycker att han ska straffas enligt principen öga för öga, dvs själv misshandlas och våldtas i 24 år i en källare utan solljus. Jag tycker det senare är ett minimum. Varför ska han som initierade våldet bara riskera quid pro quo? Borde inte straffet alltid vara hårdare än dådet. Jämför med stöld: Tänk om stöld endast skulle straffas med återlämnande av stöldgodset... då löper ju gärningsmannen ingen risk alls.
Hur många människor lever inspärrade, torterade, misshandlade och våldtagna på liknande sätt? Hur många dör i tystnad utan att upptäckas? Föreställ dig att du eller dina nära utsätts för något liknande... Hur skulle du känna det? Vad skulle du vilja att man gjorde med gärningsmannen?
fredag 25 april 2008
Non fiction
Ännu en artikel om biobränsleproducerande bakterier: "A newly created microbe -- a genetically altered cyanobacterium -- produces cellulose that can be turned into ethanol and other biofuels, report scientists from the University of Texas at Austin."
Ytterligare ett hinder i vägen för Moore's law undanröjt: "Duke University chemists have found a way to grow long, straight cylinders only a few atoms thick in very large numbers, removing a major roadblock in the pursuit of nano-scale electronics." ... "This would break a logjam for reproducing enough of them in identical form to build into working devices"´
Och det här om kvantdatorer är bara sjukt: "If current rates of miniaturization persist, your PC will store one bit on one atom sometime around 2050" ... "A conventional electronic computer, in which each bit registers either 0 or 1, is enslaved by binary logic; but a quantum bit, or "qubit," can register 0 and 1 at the same time" ... "tackle hard problems that classical computers couldn't solve with all the time in the universe"... "In November of last year, D-Wave demonstrated what it claimed was a 28-qubit adiabatic quantum computer". Nåja. Det är inte riktigt bevisat ännu, men jag räknar med att det svåra i framtiden blir att komma på vad vi vill göra, inte vad vi kan göra.
Ytterligare ett hinder i vägen för Moore's law undanröjt: "Duke University chemists have found a way to grow long, straight cylinders only a few atoms thick in very large numbers, removing a major roadblock in the pursuit of nano-scale electronics." ... "This would break a logjam for reproducing enough of them in identical form to build into working devices"´
Och det här om kvantdatorer är bara sjukt: "If current rates of miniaturization persist, your PC will store one bit on one atom sometime around 2050" ... "A conventional electronic computer, in which each bit registers either 0 or 1, is enslaved by binary logic; but a quantum bit, or "qubit," can register 0 and 1 at the same time" ... "tackle hard problems that classical computers couldn't solve with all the time in the universe"... "In November of last year, D-Wave demonstrated what it claimed was a 28-qubit adiabatic quantum computer". Nåja. Det är inte riktigt bevisat ännu, men jag räknar med att det svåra i framtiden blir att komma på vad vi vill göra, inte vad vi kan göra.
Bra dag att vara sociopat
På Konsten att lyckas skriver Wonderboy om hur en person med kundkontakt ska vara i finansbranschen. Jag är ur många aspekter idealets motsats: Jag gillar t.ex. inte människor och jag orkar inte spela. Det är en nackdel i nästan alla sammanhang att vara asocialt lagd, men en positiv bieffekt av att vara sociopat är att jag kan vara naturligt motvals i marknaden och påverkas inte lika mycket av gruppmentalitet som andra placerare. Dessutom påverkas inte mitt humör när mina placeringar går dåligt. Jag är inte 100% immun, men kanske 90%. Det ska gå riktigt illa innan jag blir sur längre än 20 minuter.
Jag är negativ till börsutvecklingen på lite längre sikt. På kortare sikt är jag förstås ibland kort och ibland lång - och framför allt lång i vissa papper och kort i andra. Just idag är jag emellertid i huvudsak kort och förlorar pengar medan hela Stureplan i övrigt jublar. Men, solen skiner och jag mår bra. Livet leker.
Jag är negativ till börsutvecklingen på lite längre sikt. På kortare sikt är jag förstås ibland kort och ibland lång - och framför allt lång i vissa papper och kort i andra. Just idag är jag emellertid i huvudsak kort och förlorar pengar medan hela Stureplan i övrigt jublar. Men, solen skiner och jag mår bra. Livet leker.
torsdag 24 april 2008
Mestadels svaga rapporter räcker inte
Det är uppenbart och föga förvånande att ett gäng halvsvaga rapporter inte räcker för att sänka marknaden. Lågt förtroende i Europa (IFO) och ännu svagare nyhusförsäljning i USA än väntat räcker inte heller. Tvärtom så behövdes bara att den mycket svängiga och opålitliga statistiken över nyanmälda arbetslösa i USA förbättrades lite sedan förra veckan, för att placerarna skulle se chansen att köpa upp marknaden som om aktier var på väg att ta slut.
Grattis alla som vågat ligga långa. Mina sympatier till de som chansat på att Swedbank skulle visa fina siffror, men om lågkonjunkturen verkligen redan är slut och arbetslösheten i USA inte blir värre så får även Swedbankägare snart igen sina pengar.
Jag tror förstås inte att så blir fallet. Det är för stora krafter i rörelse för att USA ska klara sig undan negativ tillväxt eller en lång period av stagnation och ökande arbetslöshet. Makroekonomin är som en oljetanker, den vänder långsamt långsamt, men har den vänt så har den... Aktieinvestorer testar dock botten så ofta de får chansen vilket ger ett ryckigt mönster på vägen nedåt. Ta fram en aktiegraf över 1929-1932 eller 1973-1975 eller 2000-2003 så förstår ni vad jag menar med loserrallyn, suckerrallyn, falska starter och vad ni vill kalla det. Uppgångarna bygger inte på fundamenta utan på ogrundande förhoppningar och inlärt beteende och tumregler av typen "hus faller aldrig i värde" och "aktier går alltid upp på sikt".
Botten kan inträffa var som helst, när som helst och man vet det först efteråt. Jag skulle inte chansa på att det är nu - innan vi knappt sett några effekter alls i den verkliga ekonomin av reverseringen av de senaste 20 årens excesser.
Lycka till
Grattis alla som vågat ligga långa. Mina sympatier till de som chansat på att Swedbank skulle visa fina siffror, men om lågkonjunkturen verkligen redan är slut och arbetslösheten i USA inte blir värre så får även Swedbankägare snart igen sina pengar.
Jag tror förstås inte att så blir fallet. Det är för stora krafter i rörelse för att USA ska klara sig undan negativ tillväxt eller en lång period av stagnation och ökande arbetslöshet. Makroekonomin är som en oljetanker, den vänder långsamt långsamt, men har den vänt så har den... Aktieinvestorer testar dock botten så ofta de får chansen vilket ger ett ryckigt mönster på vägen nedåt. Ta fram en aktiegraf över 1929-1932 eller 1973-1975 eller 2000-2003 så förstår ni vad jag menar med loserrallyn, suckerrallyn, falska starter och vad ni vill kalla det. Uppgångarna bygger inte på fundamenta utan på ogrundande förhoppningar och inlärt beteende och tumregler av typen "hus faller aldrig i värde" och "aktier går alltid upp på sikt".
Botten kan inträffa var som helst, när som helst och man vet det först efteråt. Jag skulle inte chansa på att det är nu - innan vi knappt sett några effekter alls i den verkliga ekonomin av reverseringen av de senaste 20 årens excesser.
Lycka till
onsdag 23 april 2008
10 orsaker att vara negativ
Jag tänkte inte vara så exakt, men med lite kreativt räknande kan man nog få nedanstående till 10 punkter, eller bara en. Slutsatsen blir att börsen borde fall med 2/3 från toppnivån förra sommaren. Vi har alltså omkring lika stor nedsida till från botten i mars. Vi ska alltså först ned till marsbotten och sen lika långt till som från juli07-mars08. Men, nu går jag händelserna i förväg.
Om man ska jobba med kapitalförvaltning kan man i huvudsak välja mellan att följa en noggrannt uttänkt process och i stort göra som alla andra (detta passar indexföljande long-only-förvaltare) eller tänka stort och fritt och följa sitt eget huvud (för denna metod, som passar hedgefonder och privatinvesteringar, krävs ett stort engagemang, breda kunskaper och att man tar hänsyn till så mycket information som bara är möjligt). Den första metoden, Long Only, är excelbaserad, mekanisk och kan mer eller mindre göras lika bra eller bättre av en dator. Den andra metoden, Hedge, kräver mer av ett artisteri, känsla, mod och egensinnighet. Metoderna förhåller sig till varandra ungefär som ett digitalfoto till en oljemålning. Den förra ger ett tämligen exakt och förutsägbart resultat utan att addera något mervärde. Den senare kan ge upphov till ren katastrof eller ett mästerverk.
Jag tar in ständigt in ny information: från MTV, Harry Potter, Financial Times, The Economist, Buffet, Graham, Hawking och mina vänner och kolleger. Informationen bearbetar jag ibland strukturerat med värderingsmodeller och konkret kartläggning av sammanhang och skeenden och ibland bara intuitivt/omedvetet eftersom allt jag sett till att komma i kontakt med finns lagrat och korsrefererat i hjärnan. Idéerna eller impulserna kommer krypande när jag slappnar av t.ex. under idrottande, promenader eller toalettbesök. Jag tar tag i impulserna och strukturerar upp den nödvändiga kringinformationen för att inte missa något uppenbart (som t.ex. speciella avtal, uppköpssituationer, aktielånestatistik, politiska beslut, ränteförändringar, valutasituationen, konkurrensfrågor osv.) men för det mesta visar det sig att hjärnan redan hade gjort allt det där omedvetet och nöjt sig med att servera det färdiga svaret.
Nedan följer ett exempel på ett helikopterperspektiv över den pågående finanskrisen, var den kommer ifrån och vad den kan leda till och vad det kan få för effekt på den kommande börsutvecklingen i stort och kanske i nästa steg världskonjunkturen och enstaka branscher.
Beskrivningen i sig har ett relativt litet värde, men den (och framför allt tankeprocesserna som ledde fram till den) utgör en grov karta att testa idéer mot.
Efter det kalla kriget och 70-talets oljekriser och inflation samt 80-talets fortsatta ekonomiska berg-och dalbana inträdde ett makroekonomiskt lugn när inflationsbekämpningen fick effekt på allvar. Berlinmurens fall bidrog ytterligare till bilden av en stabil och relativt riskfri värld, för att inte nämna hur världen öppnades för handel och outsourcing med kommunismens fall.
Världen kom att präglas av lägre riskaversion eller högre risktolerans om man så vill.
Samtidigt med ovan skeenden gjordes avgörande teknologiska framsteg (halvledare, mjukvara, internet) som i kombination med det förestående sekelskiftet ledde till en extrem IT-hype, både avseende investeringar i produkterna och i aktierna. Longonlyförvaltare tvingades köpa de aktier som gick upp mest och fick mer vikt i index. Detta blev en självförstärkande värderingsspiral som när den tog stopp inte kunde plana ut utan istället utvecklades till en spruckna IT-bubblan, Y2K-bubblan eller internetbubblan. Kärt barn.
Innan det sprack hade emellertid investeringar i kommunikationsteknologi bäddat för IT-outsourcing till Indien och motsvarande för industriell tillverkning i Kina, medan Brasilien, Ryssland, mellanöstern och Australien blev världens råvaruleverantörer till de följande infrastrukturinvesteringarna i Kina och Indien. Alla dessa s.k. Emerging Markets växte kraftigt och drog upp den globala tillväxten, trots att USA hickade till. EM-länderna fick stora och växande överskott som de investerade i till stor del amerikanska statspapper (med fallande långräntor som följd, dvs stigande obligationspriser)
I USA svarade man på IT-kraschen (fallande aktier och fallande IT-investeringar) med extremt låg styrränta (1%). Den låga räntan och den höga globala tillväxten och kapitalöverskottet i EM medförde stigande tillgångspriser (hus, guld, aktier och obligationer steg i värde [fallande långräntor, vilket i sin tur ytterligare spädde på efterfrågan på övriga nämnda tillgångsklasser bl.a. eftersom det blev billigare att låna till de senare]).
IT-bubblan med efterföljande krasch bidrog alltså kraftigt till en tillväxtimpuls i nivå med industrialiseringen på 1800-talet samtidigt som räntorna föll till historiskt låga nivåer (härom månaden var t.ex. obligationsräntorna i USA nere på 50-årslägsta). Hög tillväxt och låga räntor ökade priset på aktier. Samtidigt steg lönsamheten hos företagen tack vare skalfördelar då nya marknader öppnade upp sig i EM, kostnadsfördelarna med outsourcing av tjänster till Indien och produktion till Kina. Lönekraven i väst var samtidigt modesta pga risken att förlora jobbet till ett EM-land.
Västkonsumenten levde ändå gott genom att minska sitt sparande och använda huset som bankomat för att köpa platt-TV och iPods... och semesterhus och bilar förstås... och kanske ett tredje hus som placering och för uthyrning. Denna lånefinansierade konsumtion och känsla av rikedom bidrog till rekordvinster hos företagen. Som om de inte var nog höga i kraft av EmerginMarkets-effekten enligt ovan. Lönsamheten hos privata företag är den högsta någonsin och är omkring 50% högre än genomsnittet räknat som vinsten i förhållande till BNP. Med lite överkompensation borde marginalerna falla med 35-40% från dagens nivå för att normaliseras.
Husbubblan började lite försiktigt med att husägare tog ut nya lån på sina gamla hus när dessa steg i värde, men med tiden blev låntagarna och långivarna allt djärvare. På husbubblans topp, 2006, hade bankerna minskat sin egenkapitaldel med en tredjedel (gearingen kunde gå från 15 till 25, eller mer, i en hypoteksbank), hanterade stora delar av risktagandet utanför balansräkningen så den faktiska hävstången var ännu värre än de 25x, hade paketerat och sålt lånen på världsmarknaden (dessa hade i sin tur försäkrats av likaledes överbelånade institutioner och nu visste ingen vem som egentligen satt med risken) och gav glatt ut lån till kunder utan jobb, utan dokumentation, utan eller med negativa amorteringar, till en nollränta eller låg lockränta första två åren, 100% lånefinansiering eller ännu mer osv. Låntagarna i sin tur tog gärna dessa lån utan en suck att kunna betala ens de första månadsräntorna för att inte tala om amorteringarna. Man trodde att stigande huspriser skulle ordna biffen. Huspriser kunde ju inte gå ned hade man lärt sig under den stabila perioden med fallande räntor. Dessutom hade man lärt sig att rörliga räntor alltid var bäst. T.o.m. Greenspan hade uppmanat till detta.
Detta ökande risktagande på båda sidor av lånen slutade i en husspekulationsbubbla av samma sort som IT-bubblan 6-7 år tidigare. Uppgång födde uppgång tills det inte gick längre och processen reverserades.
IT-bubblans krasch reparerades alltså med en mycket större husbubbla som sammanföll med och delvis drev på en tillväxtpuckel i Emerging Markets. Nu försöker man göra om samma reptrick men ammunitionen är slut. Dels är räntan redan relativt låg, dels ger låg ränta ingen effekt om ingen vill låna och bankerna inte vill låna ut (pga att de måste reparera balansräkningarna efter alla husrelaterade förluster). Därmed måste den fallande spiralen få nå jämvikt i botten innan tillväxten kan ta fart på nytt. Dels har de höga tillgångspriserna och ökad efterfrågan från framväxande medelklasser i EM och infrastrukturutbyggnad medfört högre priser på energi och mat, vilket i sin tur ökat lönekraven, vilket höjer priserna på produkterna och nu när husen inte kan användas som bankomater längre även orsakat löne- och inflationsimpulser i väst.
Detta minskar utrymmet att använda styrräntan för att stoppa husprisfallet.
Vad består då denna "oundvikliga" negativa spiral i?
Fallande tillgångspriser, tex hus
Ökat sparande (man kan inte längre ta ut nya lån på huset, snarare tvärtom), minskad konsumtion
Högre råvarupriser och energipriser ger inte bara högre kostnader och därmed lägre företagsvinster utan även inflation och högre räntor
Högre lönekrav, men minskande disponibel inkomst pga inflationen och räntekostnader=> högre kostnader men lägre intäkter för företagen (svårt höja priserna när kunderna har ont om pengar)
Fallande intäkter och fallande marginaler för företagen ger kraftigt fallande vinster. Normalnivån kan ligga 40% ned från dagens nivå.
Banker förlorar pengar på husägare som går i konkurs. Deras balansräkningar och utlåningsutrymme krymper och de blir försiktigare med utlåningen. Företag och privatpersoner kan därmed inte låna lika mycket ens om de vill och tillväxtförutsättningarna för ekonomin försämras.
Husspiralen tilltar: minskad spekulation i 2a och 3e boende, exekutiva auktioner, lägre betalningsvilja ger ökat utbud av hus och tilltagande prisfall och förvärrar allt ovanstående
När spiralen är i full spinn möter alltså aktiemarknaden följande:
1* Lägre nivå på företagens försäljning, lägre marginaler, mycket lägre vinster: kanske 40% lägre
2a och b* Lägre förutsättningar för tillväxt pga minskad bankkapacitet: lägre hävstång hos företagen och någon knapp procentenhets lägre tillväxttakt i snitt under överskådlig tid
3* högre räntor pga inflation och riskaversion: kanske 1-2 procentenheters högre avkastningskrav
Effekten på börsvärderingen kan bli något i stil med (1-0,4)*(1-0,15)*(1-0,2)*(1-0,1)=37%, dvs ett fall med 63%. Faktorerna är Vinster -40%, Avkastningskrav +1-2%enh., Gearing -20%, Tillväxt -1/2%enhet.
Detta skulle vara ett ras i nivå med kraschen efter IT-bubblan. Då rörde det sig om en värderingsbubbla (och överinvesteringar i en bransch). Nu rör det sig om kulmen av 20 års mycket speciella faktorer: Industrialisering av EM, Internet, Outsourcing, Husbubbla, Lånespekulation, Överkonsumtion, Stabilitet, Globalisering, Fallande räntor). Ett dylikt ras skulle ta oss ned till ungefärliga genomsnitt för lönsamhet, tillväxt, värdering osv under 1900-talet. För mig låter varken vägen dit eller målet särskilt orimligt. Snarare väldigt rimligt. Börsen skulle faktiskt inte ens vara billig i det scenariet, men jag skulle köpa i alla fall.
Det finns en hel del kvar att utveckla i ämnet, t.ex.
storleksordningar (BNP, lån, problemlån, husmarknaden)
effekten av nedskrivningar på huslåneinstrument: 100 USD nedskrivning ger minst 1000 USD lägre utlåningskapacitet. 1000 mdr ger 10 000-15 000 mdr lägre kapacitet eller i nivå med hela USAs BNP (14 000 mdr)
Hittillsvarande husprisfall i USA: -13% sedan toppen enligt Case-Shiller-indexet, men med en takt på -25% perioden nov-jan. Raset tilltar alltså pga att fallande priser nu ger ett ökat utbud istället för minskande (pga konkurser och önskemål att minska sin exponering mot 2a och 3e hus) och därmed accelererande prisnedgång.
Dominoeffekter på Emerging Markets och Europa i husbubblan i USAs kölvatten. Hur stora och i vilken ordning
Valutor
Branscher och enstaka bolag (vilken ordning och hur mycket)
Hur ser jämvikten och nystarten ut. Vad ska man köpa då och när?
Och kanske viktigast av allt. Kan ovanstående "katastrof" undvikas? Hur? Vilka signaler ska man titta efter? Det här kan vara en början till analysen:
* emerging markets tuffar på av egen kraft, inhemsk konsumtion driver tillväxten
* tillräckligt låga korträntor ger bankvinster
* flaskhalsar försvinner och råvaru- och energipriser faller, inflationen tar aldrig fart
* kombinerat med nytt förtroende hos konsumenter kan huspriserna stabiliseras eller stiga
* lånefesten fortsätter
Om man ska jobba med kapitalförvaltning kan man i huvudsak välja mellan att följa en noggrannt uttänkt process och i stort göra som alla andra (detta passar indexföljande long-only-förvaltare) eller tänka stort och fritt och följa sitt eget huvud (för denna metod, som passar hedgefonder och privatinvesteringar, krävs ett stort engagemang, breda kunskaper och att man tar hänsyn till så mycket information som bara är möjligt). Den första metoden, Long Only, är excelbaserad, mekanisk och kan mer eller mindre göras lika bra eller bättre av en dator. Den andra metoden, Hedge, kräver mer av ett artisteri, känsla, mod och egensinnighet. Metoderna förhåller sig till varandra ungefär som ett digitalfoto till en oljemålning. Den förra ger ett tämligen exakt och förutsägbart resultat utan att addera något mervärde. Den senare kan ge upphov till ren katastrof eller ett mästerverk.
Jag tar in ständigt in ny information: från MTV, Harry Potter, Financial Times, The Economist, Buffet, Graham, Hawking och mina vänner och kolleger. Informationen bearbetar jag ibland strukturerat med värderingsmodeller och konkret kartläggning av sammanhang och skeenden och ibland bara intuitivt/omedvetet eftersom allt jag sett till att komma i kontakt med finns lagrat och korsrefererat i hjärnan. Idéerna eller impulserna kommer krypande när jag slappnar av t.ex. under idrottande, promenader eller toalettbesök. Jag tar tag i impulserna och strukturerar upp den nödvändiga kringinformationen för att inte missa något uppenbart (som t.ex. speciella avtal, uppköpssituationer, aktielånestatistik, politiska beslut, ränteförändringar, valutasituationen, konkurrensfrågor osv.) men för det mesta visar det sig att hjärnan redan hade gjort allt det där omedvetet och nöjt sig med att servera det färdiga svaret.
Nedan följer ett exempel på ett helikopterperspektiv över den pågående finanskrisen, var den kommer ifrån och vad den kan leda till och vad det kan få för effekt på den kommande börsutvecklingen i stort och kanske i nästa steg världskonjunkturen och enstaka branscher.
Beskrivningen i sig har ett relativt litet värde, men den (och framför allt tankeprocesserna som ledde fram till den) utgör en grov karta att testa idéer mot.
Efter det kalla kriget och 70-talets oljekriser och inflation samt 80-talets fortsatta ekonomiska berg-och dalbana inträdde ett makroekonomiskt lugn när inflationsbekämpningen fick effekt på allvar. Berlinmurens fall bidrog ytterligare till bilden av en stabil och relativt riskfri värld, för att inte nämna hur världen öppnades för handel och outsourcing med kommunismens fall.
Världen kom att präglas av lägre riskaversion eller högre risktolerans om man så vill.
Samtidigt med ovan skeenden gjordes avgörande teknologiska framsteg (halvledare, mjukvara, internet) som i kombination med det förestående sekelskiftet ledde till en extrem IT-hype, både avseende investeringar i produkterna och i aktierna. Longonlyförvaltare tvingades köpa de aktier som gick upp mest och fick mer vikt i index. Detta blev en självförstärkande värderingsspiral som när den tog stopp inte kunde plana ut utan istället utvecklades till en spruckna IT-bubblan, Y2K-bubblan eller internetbubblan. Kärt barn.
Innan det sprack hade emellertid investeringar i kommunikationsteknologi bäddat för IT-outsourcing till Indien och motsvarande för industriell tillverkning i Kina, medan Brasilien, Ryssland, mellanöstern och Australien blev världens råvaruleverantörer till de följande infrastrukturinvesteringarna i Kina och Indien. Alla dessa s.k. Emerging Markets växte kraftigt och drog upp den globala tillväxten, trots att USA hickade till. EM-länderna fick stora och växande överskott som de investerade i till stor del amerikanska statspapper (med fallande långräntor som följd, dvs stigande obligationspriser)
I USA svarade man på IT-kraschen (fallande aktier och fallande IT-investeringar) med extremt låg styrränta (1%). Den låga räntan och den höga globala tillväxten och kapitalöverskottet i EM medförde stigande tillgångspriser (hus, guld, aktier och obligationer steg i värde [fallande långräntor, vilket i sin tur ytterligare spädde på efterfrågan på övriga nämnda tillgångsklasser bl.a. eftersom det blev billigare att låna till de senare]).
IT-bubblan med efterföljande krasch bidrog alltså kraftigt till en tillväxtimpuls i nivå med industrialiseringen på 1800-talet samtidigt som räntorna föll till historiskt låga nivåer (härom månaden var t.ex. obligationsräntorna i USA nere på 50-årslägsta). Hög tillväxt och låga räntor ökade priset på aktier. Samtidigt steg lönsamheten hos företagen tack vare skalfördelar då nya marknader öppnade upp sig i EM, kostnadsfördelarna med outsourcing av tjänster till Indien och produktion till Kina. Lönekraven i väst var samtidigt modesta pga risken att förlora jobbet till ett EM-land.
Västkonsumenten levde ändå gott genom att minska sitt sparande och använda huset som bankomat för att köpa platt-TV och iPods... och semesterhus och bilar förstås... och kanske ett tredje hus som placering och för uthyrning. Denna lånefinansierade konsumtion och känsla av rikedom bidrog till rekordvinster hos företagen. Som om de inte var nog höga i kraft av EmerginMarkets-effekten enligt ovan. Lönsamheten hos privata företag är den högsta någonsin och är omkring 50% högre än genomsnittet räknat som vinsten i förhållande till BNP. Med lite överkompensation borde marginalerna falla med 35-40% från dagens nivå för att normaliseras.
Husbubblan började lite försiktigt med att husägare tog ut nya lån på sina gamla hus när dessa steg i värde, men med tiden blev låntagarna och långivarna allt djärvare. På husbubblans topp, 2006, hade bankerna minskat sin egenkapitaldel med en tredjedel (gearingen kunde gå från 15 till 25, eller mer, i en hypoteksbank), hanterade stora delar av risktagandet utanför balansräkningen så den faktiska hävstången var ännu värre än de 25x, hade paketerat och sålt lånen på världsmarknaden (dessa hade i sin tur försäkrats av likaledes överbelånade institutioner och nu visste ingen vem som egentligen satt med risken) och gav glatt ut lån till kunder utan jobb, utan dokumentation, utan eller med negativa amorteringar, till en nollränta eller låg lockränta första två åren, 100% lånefinansiering eller ännu mer osv. Låntagarna i sin tur tog gärna dessa lån utan en suck att kunna betala ens de första månadsräntorna för att inte tala om amorteringarna. Man trodde att stigande huspriser skulle ordna biffen. Huspriser kunde ju inte gå ned hade man lärt sig under den stabila perioden med fallande räntor. Dessutom hade man lärt sig att rörliga räntor alltid var bäst. T.o.m. Greenspan hade uppmanat till detta.
Detta ökande risktagande på båda sidor av lånen slutade i en husspekulationsbubbla av samma sort som IT-bubblan 6-7 år tidigare. Uppgång födde uppgång tills det inte gick längre och processen reverserades.
IT-bubblans krasch reparerades alltså med en mycket större husbubbla som sammanföll med och delvis drev på en tillväxtpuckel i Emerging Markets. Nu försöker man göra om samma reptrick men ammunitionen är slut. Dels är räntan redan relativt låg, dels ger låg ränta ingen effekt om ingen vill låna och bankerna inte vill låna ut (pga att de måste reparera balansräkningarna efter alla husrelaterade förluster). Därmed måste den fallande spiralen få nå jämvikt i botten innan tillväxten kan ta fart på nytt. Dels har de höga tillgångspriserna och ökad efterfrågan från framväxande medelklasser i EM och infrastrukturutbyggnad medfört högre priser på energi och mat, vilket i sin tur ökat lönekraven, vilket höjer priserna på produkterna och nu när husen inte kan användas som bankomater längre även orsakat löne- och inflationsimpulser i väst.
Detta minskar utrymmet att använda styrräntan för att stoppa husprisfallet.
Vad består då denna "oundvikliga" negativa spiral i?
Fallande tillgångspriser, tex hus
Ökat sparande (man kan inte längre ta ut nya lån på huset, snarare tvärtom), minskad konsumtion
Högre råvarupriser och energipriser ger inte bara högre kostnader och därmed lägre företagsvinster utan även inflation och högre räntor
Högre lönekrav, men minskande disponibel inkomst pga inflationen och räntekostnader=> högre kostnader men lägre intäkter för företagen (svårt höja priserna när kunderna har ont om pengar)
Fallande intäkter och fallande marginaler för företagen ger kraftigt fallande vinster. Normalnivån kan ligga 40% ned från dagens nivå.
Banker förlorar pengar på husägare som går i konkurs. Deras balansräkningar och utlåningsutrymme krymper och de blir försiktigare med utlåningen. Företag och privatpersoner kan därmed inte låna lika mycket ens om de vill och tillväxtförutsättningarna för ekonomin försämras.
Husspiralen tilltar: minskad spekulation i 2a och 3e boende, exekutiva auktioner, lägre betalningsvilja ger ökat utbud av hus och tilltagande prisfall och förvärrar allt ovanstående
När spiralen är i full spinn möter alltså aktiemarknaden följande:
1* Lägre nivå på företagens försäljning, lägre marginaler, mycket lägre vinster: kanske 40% lägre
2a och b* Lägre förutsättningar för tillväxt pga minskad bankkapacitet: lägre hävstång hos företagen och någon knapp procentenhets lägre tillväxttakt i snitt under överskådlig tid
3* högre räntor pga inflation och riskaversion: kanske 1-2 procentenheters högre avkastningskrav
Effekten på börsvärderingen kan bli något i stil med (1-0,4)*(1-0,15)*(1-0,2)*(1-0,1)=37%, dvs ett fall med 63%. Faktorerna är Vinster -40%, Avkastningskrav +1-2%enh., Gearing -20%, Tillväxt -1/2%enhet.
Detta skulle vara ett ras i nivå med kraschen efter IT-bubblan. Då rörde det sig om en värderingsbubbla (och överinvesteringar i en bransch). Nu rör det sig om kulmen av 20 års mycket speciella faktorer: Industrialisering av EM, Internet, Outsourcing, Husbubbla, Lånespekulation, Överkonsumtion, Stabilitet, Globalisering, Fallande räntor). Ett dylikt ras skulle ta oss ned till ungefärliga genomsnitt för lönsamhet, tillväxt, värdering osv under 1900-talet. För mig låter varken vägen dit eller målet särskilt orimligt. Snarare väldigt rimligt. Börsen skulle faktiskt inte ens vara billig i det scenariet, men jag skulle köpa i alla fall.
Det finns en hel del kvar att utveckla i ämnet, t.ex.
storleksordningar (BNP, lån, problemlån, husmarknaden)
effekten av nedskrivningar på huslåneinstrument: 100 USD nedskrivning ger minst 1000 USD lägre utlåningskapacitet. 1000 mdr ger 10 000-15 000 mdr lägre kapacitet eller i nivå med hela USAs BNP (14 000 mdr)
Hittillsvarande husprisfall i USA: -13% sedan toppen enligt Case-Shiller-indexet, men med en takt på -25% perioden nov-jan. Raset tilltar alltså pga att fallande priser nu ger ett ökat utbud istället för minskande (pga konkurser och önskemål att minska sin exponering mot 2a och 3e hus) och därmed accelererande prisnedgång.
Dominoeffekter på Emerging Markets och Europa i husbubblan i USAs kölvatten. Hur stora och i vilken ordning
Valutor
Branscher och enstaka bolag (vilken ordning och hur mycket)
Hur ser jämvikten och nystarten ut. Vad ska man köpa då och när?
Och kanske viktigast av allt. Kan ovanstående "katastrof" undvikas? Hur? Vilka signaler ska man titta efter? Det här kan vara en början till analysen:
* emerging markets tuffar på av egen kraft, inhemsk konsumtion driver tillväxten
* tillräckligt låga korträntor ger bankvinster
* flaskhalsar försvinner och råvaru- och energipriser faller, inflationen tar aldrig fart
* kombinerat med nytt förtroende hos konsumenter kan huspriserna stabiliseras eller stiga
* lånefesten fortsätter
måndag 21 april 2008
Slut på loseruppgången säger Morgan Stanleys strateger
Inte för att jag hyser något större förtroende för MS, men de försöker nog ha rätt ibland i alla fall och någon gång värper den blinda hönan ett ägg, precis som jag.
MS pekar på ett antal tekniska faktorer för varför fyndköparna nu skulle tröttat ut sig och den längre nedgången kunna fortsätta. Jag var inte uppdaterad på att huset MS var så negativt, utöver strategerna med Roach i toppen. Det är de nog inte heller när allt kommer omkring. Det är bara strategernas syn och inte analytikerna. De är fortsatt bullish på det mesta som finns på börsen.
Bank of America bidrog till att pressa kurserna efter lunch, men snart skakade man av sig det vanliga bruset av kreditförluster och menade att botten var nådd... Suck.
Det som stör mig mest i min negativa syn är att Yenen försvagats mot dollarn senaste 4 veckorna. Jag vill se den trenden vända NU och carrytrade-flödena vända tillbaka och därmed dränera kapitalmarknaderna på lånade pengar.
MS pekar på ett antal tekniska faktorer för varför fyndköparna nu skulle tröttat ut sig och den längre nedgången kunna fortsätta. Jag var inte uppdaterad på att huset MS var så negativt, utöver strategerna med Roach i toppen. Det är de nog inte heller när allt kommer omkring. Det är bara strategernas syn och inte analytikerna. De är fortsatt bullish på det mesta som finns på börsen.
Bank of America bidrog till att pressa kurserna efter lunch, men snart skakade man av sig det vanliga bruset av kreditförluster och menade att botten var nådd... Suck.
Det som stör mig mest i min negativa syn är att Yenen försvagats mot dollarn senaste 4 veckorna. Jag vill se den trenden vända NU och carrytrade-flödena vända tillbaka och därmed dränera kapitalmarknaderna på lånade pengar.
torsdag 17 april 2008
Armageddon? Inte riktigt ännu i alla fall
GE kom, Nokia kom, börsen gör det så småningom. Med det menar jag förstås att kurserna i sinom tid ska nedåt i takt med att vinsterna faller.
(fast man ska inte blunda för att JP Morgan var ok, Merrill också om man bortser från att nedskrivningarna var 1,5 miljarder USD högre än väntat, Intel starkare än väntat och även IBM helt ok. Öht ser rapporterna i första kvartalet ganska bra ut och bolagsledningarna ler förtroendeingivande, men mellan raderna börjar det ändå knaka)
General Electric har länge manipulerat sitt resultat genom att ta fram realisationsvinster vid försäljningar. I det senaste resultatet hann de inte göra det pga den oväntade Bear Stearns-krisen. Det har nu satt fokus på inte bara GE utan även andra bolags metoder att nå eller slå analytikernas förväntningar.
Visst, Indien och Kina kommer fortsätta växa snabbt med västmått mätt och ge draghjälp åt USAs och Europas företag, men icke desto mindre blir skillnaden mellan 10% och 5% tillväxt kännbar. Dessutom är det sannolikt att åtminstone Kinas egentliga tillväxt kanske varit 15% och ett tapp till 5% skulle verkligen ge effekt på USAs redan bräckliga ekonomi.
Fler problem: Lönerna stiger snabbt i östeuropa och Asien och inflationsimpulserna i USA blir mycket värre än så pga den fallande dollarn. Mat och energikostnader räknas bort från rapporterad inflation, men i andra rundan slår dessa igenom i form av höjda priser på andra produkter (pga löneanspråk och kompensation för höjda produktionskostnader vid högre elpriser) och centralbankerna tvingas höja räntan istället för sänka den. I Europa håller ECB ställningarna med 4% ränta och ändå stiger inflationen. I USA spelar Bernanke högt med en extremt låg ränta på 2,25% och om inflationen får fäste blir det riktigt illa. Det är bättre med en kraftig och relativt kort recession än ett utdraget inflationsproblem (jfr Zimbabwe om ni verkligen vill se vad inflation kan göra. Afrikas Kornbod, ett av de ”rikaste” länderna i Afrika, har blivit ett av de fattigaste pga flera hundra tusen procents inflation. 100000% officiellt, men börsen steg 300000% förra året och det var sannolikt ingen bra affär att äga aktier där i alla fall)
Hursomhelst, det här är långa och stora puckar. Alla har lånat sig till framgång i ökande grad de senaste 25 åren. När ekonomin har hackat till har politiker och banker hittat nya sätt att hålla den lånefinansierade expansionen vid liv. I den sista spurten lånade man ut till arbetslösa och fattiga, utan krav på dokumentation och ofta till en nollränta i starten, amorteringsfritt eller t.o.m. negativa amorteringar så låntagaren inte bara salpp betala ränta utan t.o.m. automatiskt ökade lånet varje månad och fick ut kontanter att shoppa för. Gratis hus och shoppingpengar medan bankerna redovisade hög lånetillväxt och starka resultat. Företagen sålde till den shoppande befolkningen. Den bästa av alla världar för individer, banker och företag – på lånad tid.
Företagens vinstmarginaler är på all-time high. Om det ska ned till snittet eller under ska vinsterna ned med 30-50%. Hushållens sparandekvot är negativ i USA. Om den ska upp till 8-10% försvinner 6-7% BNP-tillväxt i USA under anpassningen. Banksystemets gearing är högre än någonsin, värre än inför 30-talet. Om bankerna först ska göra nödvändiga nedskrivningar och kreditförluster och sen minska sin egen gearing/hävstång/belåning försvinner 10-tals procent av USAs BNP-tillväxt under anpassningen, dvs istället för 5% nominell tillväxt i fyra år kanske det blir hälften och den reala tillväxten omkring 0. Detta Armageddonscenario är inte sannolikt, men möjligt. Sannolikt blir det illa men inte riktigt så här hemskt. Jag skulle ändå förbereda mig för 25-50% lägre börskurser med en botten om 12-18 månader och huspriser som faller 25% med en botten om 24-36 månader. Under tiden kan man passa på att successivt snitta ned sig i riktigt bra företag med bra cash flow, låg belåning, hållbar affärsmodell och bra marknadsposition. Undvik allt smått. Många av dem kommer få det riktigt svårt, vilket dessutom kommer slå mot bankerna även i Sverige. Nordea går inte konkurs så den kan man nog börja köpa under 50 kronor men vara beredd på att snitta ned sig senare. Ericsson under 5 kronor kan vara bra. Hennes är kanon. Köp successivt hela vägen ner. Det är omöjligt att säga en botten i den, men går den till 250 är det bara att börja tanka tror jag. Se upp för alla verkstadsföretag in i det sista. Vänta till de gör panikemissioner eller ställer in utdelningarna nästa sommar.
OK, jag drar iväg... inte ens jag tror riktigt på vad jag säger även om indikationerna finns där. Fortsätt köpa på alla nedställ, precis som ni gjort sedan 1984. Jag tror det går åt skogen, men det gör inte du. Så länge du inte belånar dig blir det nog bra i slutändan om du köper hela vägen ner. Om 5 år är du en vinnare och jag sitter och undrar varför världen finns kvar – det gäller även i armageddonscenariot eftersom jag kommer missa vändningen uppåt 2009.
Och som sagt, just nu ser ju kvartalsrapporterna helt ok ut... utom vissa
(fast man ska inte blunda för att JP Morgan var ok, Merrill också om man bortser från att nedskrivningarna var 1,5 miljarder USD högre än väntat, Intel starkare än väntat och även IBM helt ok. Öht ser rapporterna i första kvartalet ganska bra ut och bolagsledningarna ler förtroendeingivande, men mellan raderna börjar det ändå knaka)
General Electric har länge manipulerat sitt resultat genom att ta fram realisationsvinster vid försäljningar. I det senaste resultatet hann de inte göra det pga den oväntade Bear Stearns-krisen. Det har nu satt fokus på inte bara GE utan även andra bolags metoder att nå eller slå analytikernas förväntningar.
Visst, Indien och Kina kommer fortsätta växa snabbt med västmått mätt och ge draghjälp åt USAs och Europas företag, men icke desto mindre blir skillnaden mellan 10% och 5% tillväxt kännbar. Dessutom är det sannolikt att åtminstone Kinas egentliga tillväxt kanske varit 15% och ett tapp till 5% skulle verkligen ge effekt på USAs redan bräckliga ekonomi.
Fler problem: Lönerna stiger snabbt i östeuropa och Asien och inflationsimpulserna i USA blir mycket värre än så pga den fallande dollarn. Mat och energikostnader räknas bort från rapporterad inflation, men i andra rundan slår dessa igenom i form av höjda priser på andra produkter (pga löneanspråk och kompensation för höjda produktionskostnader vid högre elpriser) och centralbankerna tvingas höja räntan istället för sänka den. I Europa håller ECB ställningarna med 4% ränta och ändå stiger inflationen. I USA spelar Bernanke högt med en extremt låg ränta på 2,25% och om inflationen får fäste blir det riktigt illa. Det är bättre med en kraftig och relativt kort recession än ett utdraget inflationsproblem (jfr Zimbabwe om ni verkligen vill se vad inflation kan göra. Afrikas Kornbod, ett av de ”rikaste” länderna i Afrika, har blivit ett av de fattigaste pga flera hundra tusen procents inflation. 100000% officiellt, men börsen steg 300000% förra året och det var sannolikt ingen bra affär att äga aktier där i alla fall)
Hursomhelst, det här är långa och stora puckar. Alla har lånat sig till framgång i ökande grad de senaste 25 åren. När ekonomin har hackat till har politiker och banker hittat nya sätt att hålla den lånefinansierade expansionen vid liv. I den sista spurten lånade man ut till arbetslösa och fattiga, utan krav på dokumentation och ofta till en nollränta i starten, amorteringsfritt eller t.o.m. negativa amorteringar så låntagaren inte bara salpp betala ränta utan t.o.m. automatiskt ökade lånet varje månad och fick ut kontanter att shoppa för. Gratis hus och shoppingpengar medan bankerna redovisade hög lånetillväxt och starka resultat. Företagen sålde till den shoppande befolkningen. Den bästa av alla världar för individer, banker och företag – på lånad tid.
Företagens vinstmarginaler är på all-time high. Om det ska ned till snittet eller under ska vinsterna ned med 30-50%. Hushållens sparandekvot är negativ i USA. Om den ska upp till 8-10% försvinner 6-7% BNP-tillväxt i USA under anpassningen. Banksystemets gearing är högre än någonsin, värre än inför 30-talet. Om bankerna först ska göra nödvändiga nedskrivningar och kreditförluster och sen minska sin egen gearing/hävstång/belåning försvinner 10-tals procent av USAs BNP-tillväxt under anpassningen, dvs istället för 5% nominell tillväxt i fyra år kanske det blir hälften och den reala tillväxten omkring 0. Detta Armageddonscenario är inte sannolikt, men möjligt. Sannolikt blir det illa men inte riktigt så här hemskt. Jag skulle ändå förbereda mig för 25-50% lägre börskurser med en botten om 12-18 månader och huspriser som faller 25% med en botten om 24-36 månader. Under tiden kan man passa på att successivt snitta ned sig i riktigt bra företag med bra cash flow, låg belåning, hållbar affärsmodell och bra marknadsposition. Undvik allt smått. Många av dem kommer få det riktigt svårt, vilket dessutom kommer slå mot bankerna även i Sverige. Nordea går inte konkurs så den kan man nog börja köpa under 50 kronor men vara beredd på att snitta ned sig senare. Ericsson under 5 kronor kan vara bra. Hennes är kanon. Köp successivt hela vägen ner. Det är omöjligt att säga en botten i den, men går den till 250 är det bara att börja tanka tror jag. Se upp för alla verkstadsföretag in i det sista. Vänta till de gör panikemissioner eller ställer in utdelningarna nästa sommar.
OK, jag drar iväg... inte ens jag tror riktigt på vad jag säger även om indikationerna finns där. Fortsätt köpa på alla nedställ, precis som ni gjort sedan 1984. Jag tror det går åt skogen, men det gör inte du. Så länge du inte belånar dig blir det nog bra i slutändan om du köper hela vägen ner. Om 5 år är du en vinnare och jag sitter och undrar varför världen finns kvar – det gäller även i armageddonscenariot eftersom jag kommer missa vändningen uppåt 2009.
Och som sagt, just nu ser ju kvartalsrapporterna helt ok ut... utom vissa
Det var bättre förr i Kina
Sida 24, Veckans Affärer: Frédéric Cho på HQ på pekar att ojämlikheten ökat rejält i Kina sedan 1989. Han säger att Kina är mindre jämlikt än Indien och nästan på USAs nivå.
Ja, för det var ju helt klart bättre 1989 när stridsvagnar körde över studenter på Himmelska fridens torg, innan world wide web, med censur och systematiskt förtryck av oliktänkande och inte minst en BNP per capita på en fjärdedel av dagens nivå. Fattigt och förtryckt, men jämlikt. Det är målet!
Ja, för det var ju helt klart bättre 1989 när stridsvagnar körde över studenter på Himmelska fridens torg, innan world wide web, med censur och systematiskt förtryck av oliktänkande och inte minst en BNP per capita på en fjärdedel av dagens nivå. Fattigt och förtryckt, men jämlikt. Det är målet!
måndag 14 april 2008
Sucker rally...
Börsen hackade till lite efter GEs rapport och University of Michigans sentimentsmätning. Jag vill egentligen inte uttala mig om kortsiktiga svängningar på aktiemarknaden, men det var ganska uppenbart att den snabba uppgången sedan botten i mars skulle stöta på patrull. Världen har förändrats senaste året. Det är inte längre enkelriktat uppåt. Världen levde på lånad tid och lånade pengar, konsumtion som översteg utrymmet i vanliga människors balans- och resultaträkningar och det var hela tiden en fråga om när, inte om, systemet skulle bryta samman.
Det här behöver inte betyda att det ska fortsätta nedåt kommande veckan, inte att det ska studsa upp inom kort heller. Min poäng är att riskviljan är lägre och att kurserna inte kommer bege sig särskilt långt åt något håll utan mer, tydlig information. Min huvudsyn är att det ska ned kanske 25% innan botten, kanske mer, men det behövs mer information om vinstutvecklingen för att komma dit. Med det vi vet idag kan jag inte säga att marknaden ska upp eller ner, snarare att den ska vara kring de här nivåerna tills flera oklarheter är uppklarade:
inflationen: olja, guld, kinesiska löner, centralbanksräntor
valutor: Yen, yuan, USD, Euro
tillväxt: kredittillväxt, huspriser, konsumtionsutrymme och konsumtionsvilja och i slutändan företagsvinster
Jag tror det dröjer till nästa vår innan vi börjar få en tydlig bild av kostnaden för kreditkontraktionen (i form av hur lågt huspriserna går, hur låg konsumtionen blir, hur svag dollarn blir, hur stark yenen, hur mycket carry trades som reverseras och i slutändan hur mycket företagsvinsterna faller och till vilka multiplar dessa kommer värderas). Vägen fram till dess kommer sannolikt kantas av tvära, men ganska korta (5-10%) kast, både uppåt och nedåt, triggade av makrorapporter såväl som bolagsrapporter. Om vinstnivån överlag ändå uppvisar den fallande trend jag räknar med kommer nedgångarna dominera bilden och börsen hela tiden visa nya bottennivåer. Visst går det att spela på sucker-rallyna, men det gäller att inte lockas kvar för länge i sådana loserpositioner.
Mitt huvudscenario är att vinstnivån för börsföretagen överlag faller med 20-30% över två år (2008 och 2009) och att när riskaversionen är som värst är P/E-värderingen 10-15% lägre än idag och att detta inträffar om 9-12 månader (då man på allvar börjar se vart 2009 barkar). Det innebär ca 30-40% lägre börskurser i snitt till våren 2009 från nu och därmed en återgång till OMX-nivåerna 2002 och 2004, men inte ned till extremläget kring september 2002- mars 2003.
Det här behöver inte betyda att det ska fortsätta nedåt kommande veckan, inte att det ska studsa upp inom kort heller. Min poäng är att riskviljan är lägre och att kurserna inte kommer bege sig särskilt långt åt något håll utan mer, tydlig information. Min huvudsyn är att det ska ned kanske 25% innan botten, kanske mer, men det behövs mer information om vinstutvecklingen för att komma dit. Med det vi vet idag kan jag inte säga att marknaden ska upp eller ner, snarare att den ska vara kring de här nivåerna tills flera oklarheter är uppklarade:
inflationen: olja, guld, kinesiska löner, centralbanksräntor
valutor: Yen, yuan, USD, Euro
tillväxt: kredittillväxt, huspriser, konsumtionsutrymme och konsumtionsvilja och i slutändan företagsvinster
Jag tror det dröjer till nästa vår innan vi börjar få en tydlig bild av kostnaden för kreditkontraktionen (i form av hur lågt huspriserna går, hur låg konsumtionen blir, hur svag dollarn blir, hur stark yenen, hur mycket carry trades som reverseras och i slutändan hur mycket företagsvinsterna faller och till vilka multiplar dessa kommer värderas). Vägen fram till dess kommer sannolikt kantas av tvära, men ganska korta (5-10%) kast, både uppåt och nedåt, triggade av makrorapporter såväl som bolagsrapporter. Om vinstnivån överlag ändå uppvisar den fallande trend jag räknar med kommer nedgångarna dominera bilden och börsen hela tiden visa nya bottennivåer. Visst går det att spela på sucker-rallyna, men det gäller att inte lockas kvar för länge i sådana loserpositioner.
Mitt huvudscenario är att vinstnivån för börsföretagen överlag faller med 20-30% över två år (2008 och 2009) och att när riskaversionen är som värst är P/E-värderingen 10-15% lägre än idag och att detta inträffar om 9-12 månader (då man på allvar börjar se vart 2009 barkar). Det innebär ca 30-40% lägre börskurser i snitt till våren 2009 från nu och därmed en återgång till OMX-nivåerna 2002 och 2004, men inte ned till extremläget kring september 2002- mars 2003.
torsdag 10 april 2008
Självmord i häktet - vad är problemet
Jag såg på Akuellt ikväll när bekymrade reportrar, poliser, fackföreningsföreträdare m.fl. försökte reda ut hur det kan förekomma så många självmord bland brottslingar. Utgångspunkten var att det var polismyndighetens fel, alternativt staten som inte satte av tillräckligt med resurser för att kunna förhindra självmorden.
Min lösning är enkel: Sätt av ännu mindre resurser och spara både på kostnaderna för psykologer och poliser och på kostnaderna för de intagna (eftersom de blir färre ju fler som tar livet av sig). Det borde vara varje människas fria val att styra över sin egen kropp utan att andra ska tvinga en att göra saker man inte vill med den. DET om något borde vara en grundläggande mänsklig rättighet - inte något som skattepengar först ska exproprieras från en redan hårt ansatt befolkning och sedan användas till att begränsa ens mest basala friheter.
Som sagt. Vad är problemet?
Min lösning är enkel: Sätt av ännu mindre resurser och spara både på kostnaderna för psykologer och poliser och på kostnaderna för de intagna (eftersom de blir färre ju fler som tar livet av sig). Det borde vara varje människas fria val att styra över sin egen kropp utan att andra ska tvinga en att göra saker man inte vill med den. DET om något borde vara en grundläggande mänsklig rättighet - inte något som skattepengar först ska exproprieras från en redan hårt ansatt befolkning och sedan användas till att begränsa ens mest basala friheter.
Som sagt. Vad är problemet?
onsdag 9 april 2008
Darwin on a chip
Såna här framsteg gör mig alltid upprymd och hoppfull, en evolutionslåda på ett chip:
Scripps Research Institute researchers have created an automated device that evolves a biological molecule on a chip filled with hundreds of miniature chambers. The molecule, a ligase that stitches together strands of RNA, became 90 times more efficient after just 70 hours of evolution.
Tänk vad nästa steg blir. Häromdagen såg jag förresten ett open source-projekt för att bygga en självkopierande, evolverande, 3D-skrivare. Tänk vad den gör om 100 000 generationer då miljoner användare har gjprt sina förbättringar och delat idéerna med varandra...
...och så bråkar man om småsaker som koldioxidöverskott i atmosfären. Det lilla problemet kommer man bara råka lösa i förbigående. Men det är bra att det uppmärksammas (lagom) så man vet vad man ska lösa.
Scripps Research Institute researchers have created an automated device that evolves a biological molecule on a chip filled with hundreds of miniature chambers. The molecule, a ligase that stitches together strands of RNA, became 90 times more efficient after just 70 hours of evolution.
Tänk vad nästa steg blir. Häromdagen såg jag förresten ett open source-projekt för att bygga en självkopierande, evolverande, 3D-skrivare. Tänk vad den gör om 100 000 generationer då miljoner användare har gjprt sina förbättringar och delat idéerna med varandra...
...och så bråkar man om småsaker som koldioxidöverskott i atmosfären. Det lilla problemet kommer man bara råka lösa i förbigående. Men det är bra att det uppmärksammas (lagom) så man vet vad man ska lösa.
tisdag 8 april 2008
Nytt dumt om sexköp
SvD idag: "Sexköpslagen ska skärpas. Det anser advokat Claes Borgström (s)".
Enligt honom är det ett övergrepp att betala en kvinna för sex (eller en man få man förmoda, eftersom han är jämställdhetstalesman). Han borde se den nya TV-serien baserad på boken Belle du jour, som handlar om en lyxprostituerad som gillar sitt jobb.
Jag menar att man absolut inte måste gilla sitt jobb för att det ska vara ok, utan så länge man åtminstone själv valt sitt jobb efter att ha balanserat fördelar (pengar, arbetskamrater) mot nackdelar (mindre fritid mm) borde alla jobb vara tillåtna. Det är knappast särskilt kul att jobba som taxichaufför, städare, undersköterska eller liknande heller. Man gör det för pengarna, som ett pro. Varför Borgström vill skärpa straffet för ett oskadligt ömsesidigt avtal mellan två vuxna människor är för mig ofattbart. Nästa steg är väl att förbjuda betalning för taxiresor.
ja, ja, ja, trafficking pafficking.. bla bla bla. MEN det är INTE det det handlar om här. Det handlar om en frivillig tjänst mot betalning. Det är inte konstigare än städning och absolut inte mer förnedrande heller.
Enligt honom är det ett övergrepp att betala en kvinna för sex (eller en man få man förmoda, eftersom han är jämställdhetstalesman). Han borde se den nya TV-serien baserad på boken Belle du jour, som handlar om en lyxprostituerad som gillar sitt jobb.
Jag menar att man absolut inte måste gilla sitt jobb för att det ska vara ok, utan så länge man åtminstone själv valt sitt jobb efter att ha balanserat fördelar (pengar, arbetskamrater) mot nackdelar (mindre fritid mm) borde alla jobb vara tillåtna. Det är knappast särskilt kul att jobba som taxichaufför, städare, undersköterska eller liknande heller. Man gör det för pengarna, som ett pro. Varför Borgström vill skärpa straffet för ett oskadligt ömsesidigt avtal mellan två vuxna människor är för mig ofattbart. Nästa steg är väl att förbjuda betalning för taxiresor.
ja, ja, ja, trafficking pafficking.. bla bla bla. MEN det är INTE det det handlar om här. Det handlar om en frivillig tjänst mot betalning. Det är inte konstigare än städning och absolut inte mer förnedrande heller.
söndag 6 april 2008
När blir jag nöjd?
Jag har märkt att jag alltid verkar ha ett treårsmål framför mig. Målet brukar uttryckas som att då ska jag sluta finanshora och bara jobba för min egen skull. Det kan vara fler eller färre timmar som ingår i målet, men framför allt handlar det om att jobba precis när jag själv vill. Innan jag fick lön så satt jag gärna hela nätterna och jobbade på ett programmeringsproblem eller liknande, gratis, för att jag ville lösa problemet. Mitt mål är alltså hela tiden att komma tillbaka till den ursprungliga nyfikenheten och upptäckarglädjen.
Trots att jag inte är rik har jag flera gånger så mycket pengar som jag någonsin trodde jag skulle ha innan jag la av. Vi hade inga extrapengar när jag växte upp så först var 1000 kronor ett stort mål, sedan 10 tusen. Jag trodde fortfarande i gymnasiet att om jag t.ex. vann så mycket som 100 tusen eller en miljon skulle jag ge bort några procent av summan till mina närmaste kompisar för med sååå mycket pengar var man ändå redan klar.
Nu har jag lärt mig en helt annan sak om mig själv och rikedom. Jag hittar alltid nya treårsmål, alltid någon ny åldersgräns att jobba mot (30, 35, 40, inte riktigt 45?, innan 50?) som ligger ungefär 3 år bort. Just nu är det "helt klart innan jag fyller 45". Dessutom har jag märkt att jag alltid siktar mot att "bara jag dubblar min förmögenhet så är jag mer än nöjd". Min senaste iakttagelse är att i takt med att jag insett dessa två olika målformuleringar som skjuts framåt hela tiden så har det gått upp för mig att de nästan sammanfaller (net-worth-dubblingen verkar dock ske med två års mellanrum, medan "jag slutar"-målet är tre år bort). Kanske bryter jag mig ur hamsterhjulet om sambandet skulle upphöra.
nin ungefärliga förmögenhetsutveckling:
ålder 26 28 30 32 34 36 38 40 nästa mål är innan 45
net worth 0 0 2 4 8 15 30 60 nästa mål är ca 120-150 miljoner kr
När jag var 26 hade jag fortfarande ingen förmögenhet att prata om. jag hade precis börjat jobba, men hade lite pengar över från studielånet som jag placerat i aktier under studietiden medan jag levde på "knäckebröd och vatten" och undvek krogen. I praktiken hade jag några hundra tusen kronor, vilket var ungefär vad jag var skyldig CSN också. Mitt net worth var 0. De första åren gick jag ungefär jämnt upp och hade fortfarande ett net worth på 0.
Några år senare började jag få mina första bonusar att tala om och CSN-skulden började samtidigt minska. Min bostadsrätt jag ganska nyligen köpt hade också börjat öka i värde och gav ett tillskott till mitt nettovärde. Bonusarna växte långsammare än de borde, men min BR hjälpte ändå till och aktieaffärerna gick helt ok samtidigt som jag fortfarande höll i slantarna på krogen.
Ett jobbyte gav ny skjuts åt "förmögenhetskarriären" just när jag började tycka att mina vildaste drömmar från ungdomsåren redan var uppnådda. När jag var 34 år och nästan hade 10 miljoner kr, ca 1 miljon dollar, kände jag mig egentligen helt klar, men inom mig sa en röst att bara jobba 2-3 år till så behöver jag verkligen aldrig se tillbaka när jag slutar. När dessa år gått och jag satt med omkring 15 miljoner fördelat på likvida och illikvida tillgångar, med skulder borträknade, blev målet att först sluta gott och väl innan 40 (med runt 25 milj) och sedan som nästa mål "innan jag hinner fylla 41". Nu är jag 40 och har ungefär 60 miljoner och nästa mål är väl ungefär att sluta innan jag fyller 45 eller om jag snabbt får ihop t.ex 20-25 miljoner USD.
Lustigt nog tror jag fortfarande på allvar att jag kommer sluta inom fem år och antagligen innan dess.
Den här bloggen förvandlas ibland till en slags antites till Konsten Att Lyckas briljanta karriärsblogg. KAL är en slags guide till nätverkande, säljande och metoder att ta sig fram, medan jag bara verkar trött och vill ut ur skiten. Så är det förstås inte. Jag är lyckligare än någonsin och det är för att jag har lyckats. Jag njuter, men jag tror också att jag kan njuta ännu mer om jag inser att jag lyckats tillräckligt med den finansiella biten och nu borde luta mig tillbaka, äta frukterna av min sådd, och se vad ett utvilat kreativt sinne kan åstadkomma i nästa skede.
Trots att jag inte är rik har jag flera gånger så mycket pengar som jag någonsin trodde jag skulle ha innan jag la av. Vi hade inga extrapengar när jag växte upp så först var 1000 kronor ett stort mål, sedan 10 tusen. Jag trodde fortfarande i gymnasiet att om jag t.ex. vann så mycket som 100 tusen eller en miljon skulle jag ge bort några procent av summan till mina närmaste kompisar för med sååå mycket pengar var man ändå redan klar.
Nu har jag lärt mig en helt annan sak om mig själv och rikedom. Jag hittar alltid nya treårsmål, alltid någon ny åldersgräns att jobba mot (30, 35, 40, inte riktigt 45?, innan 50?) som ligger ungefär 3 år bort. Just nu är det "helt klart innan jag fyller 45". Dessutom har jag märkt att jag alltid siktar mot att "bara jag dubblar min förmögenhet så är jag mer än nöjd". Min senaste iakttagelse är att i takt med att jag insett dessa två olika målformuleringar som skjuts framåt hela tiden så har det gått upp för mig att de nästan sammanfaller (net-worth-dubblingen verkar dock ske med två års mellanrum, medan "jag slutar"-målet är tre år bort). Kanske bryter jag mig ur hamsterhjulet om sambandet skulle upphöra.
nin ungefärliga förmögenhetsutveckling:
ålder 26 28 30 32 34 36 38 40 nästa mål är innan 45
net worth 0 0 2 4 8 15 30 60 nästa mål är ca 120-150 miljoner kr
När jag var 26 hade jag fortfarande ingen förmögenhet att prata om. jag hade precis börjat jobba, men hade lite pengar över från studielånet som jag placerat i aktier under studietiden medan jag levde på "knäckebröd och vatten" och undvek krogen. I praktiken hade jag några hundra tusen kronor, vilket var ungefär vad jag var skyldig CSN också. Mitt net worth var 0. De första åren gick jag ungefär jämnt upp och hade fortfarande ett net worth på 0.
Några år senare började jag få mina första bonusar att tala om och CSN-skulden började samtidigt minska. Min bostadsrätt jag ganska nyligen köpt hade också börjat öka i värde och gav ett tillskott till mitt nettovärde. Bonusarna växte långsammare än de borde, men min BR hjälpte ändå till och aktieaffärerna gick helt ok samtidigt som jag fortfarande höll i slantarna på krogen.
Ett jobbyte gav ny skjuts åt "förmögenhetskarriären" just när jag började tycka att mina vildaste drömmar från ungdomsåren redan var uppnådda. När jag var 34 år och nästan hade 10 miljoner kr, ca 1 miljon dollar, kände jag mig egentligen helt klar, men inom mig sa en röst att bara jobba 2-3 år till så behöver jag verkligen aldrig se tillbaka när jag slutar. När dessa år gått och jag satt med omkring 15 miljoner fördelat på likvida och illikvida tillgångar, med skulder borträknade, blev målet att först sluta gott och väl innan 40 (med runt 25 milj) och sedan som nästa mål "innan jag hinner fylla 41". Nu är jag 40 och har ungefär 60 miljoner och nästa mål är väl ungefär att sluta innan jag fyller 45 eller om jag snabbt får ihop t.ex 20-25 miljoner USD.
Lustigt nog tror jag fortfarande på allvar att jag kommer sluta inom fem år och antagligen innan dess.
Den här bloggen förvandlas ibland till en slags antites till Konsten Att Lyckas briljanta karriärsblogg. KAL är en slags guide till nätverkande, säljande och metoder att ta sig fram, medan jag bara verkar trött och vill ut ur skiten. Så är det förstås inte. Jag är lyckligare än någonsin och det är för att jag har lyckats. Jag njuter, men jag tror också att jag kan njuta ännu mer om jag inser att jag lyckats tillräckligt med den finansiella biten och nu borde luta mig tillbaka, äta frukterna av min sådd, och se vad ett utvilat kreativt sinne kan åstadkomma i nästa skede.
Easterlinparadoxen får på käften
Easterlinparadoxen, att invånarna i ett land inte blir lyckligare för att landet som helhet blir rikare, samtidigt som invånarnas relativa rikedom inom landet har betydelse för individernas lyckonivå, har nu fått en rejäl tjottablängare av Stevenson och Wolfers på Wharton.
De kommer fram till att man visst blir lyckligare ju rikare man blir.
Chrystia Freeland, Financial Times, försöker i förbigående sig på en typisk analys av lyckokonceptet när hon säger att det finns andra saker som betyder något än pengar, tex att jobba som läkare eller kompositör. Vad hon missar är att OM man har tillräckligt med pengar kan man jobba som kompositör eller läkare (Hostel I, någon? eller mindre makabert: man har råd med studierna) även om man suger.
Fast, hon ska ändå ha pluspoäng för den liberala tanken att var och en måste känna efter själva vad som gör dem lyckliga och inte lita på att vetenskapsmän kan göra det åt dem.
De kommer fram till att man visst blir lyckligare ju rikare man blir.
Chrystia Freeland, Financial Times, försöker i förbigående sig på en typisk analys av lyckokonceptet när hon säger att det finns andra saker som betyder något än pengar, tex att jobba som läkare eller kompositör. Vad hon missar är att OM man har tillräckligt med pengar kan man jobba som kompositör eller läkare (Hostel I, någon? eller mindre makabert: man har råd med studierna) även om man suger.
Fast, hon ska ändå ha pluspoäng för den liberala tanken att var och en måste känna efter själva vad som gör dem lyckliga och inte lita på att vetenskapsmän kan göra det åt dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)