Det är uppenbart och föga förvånande att ett gäng halvsvaga rapporter inte räcker för att sänka marknaden. Lågt förtroende i Europa (IFO) och ännu svagare nyhusförsäljning i USA än väntat räcker inte heller. Tvärtom så behövdes bara att den mycket svängiga och opålitliga statistiken över nyanmälda arbetslösa i USA förbättrades lite sedan förra veckan, för att placerarna skulle se chansen att köpa upp marknaden som om aktier var på väg att ta slut.
Grattis alla som vågat ligga långa. Mina sympatier till de som chansat på att Swedbank skulle visa fina siffror, men om lågkonjunkturen verkligen redan är slut och arbetslösheten i USA inte blir värre så får även Swedbankägare snart igen sina pengar.
Jag tror förstås inte att så blir fallet. Det är för stora krafter i rörelse för att USA ska klara sig undan negativ tillväxt eller en lång period av stagnation och ökande arbetslöshet. Makroekonomin är som en oljetanker, den vänder långsamt långsamt, men har den vänt så har den... Aktieinvestorer testar dock botten så ofta de får chansen vilket ger ett ryckigt mönster på vägen nedåt. Ta fram en aktiegraf över 1929-1932 eller 1973-1975 eller 2000-2003 så förstår ni vad jag menar med loserrallyn, suckerrallyn, falska starter och vad ni vill kalla det. Uppgångarna bygger inte på fundamenta utan på ogrundande förhoppningar och inlärt beteende och tumregler av typen "hus faller aldrig i värde" och "aktier går alltid upp på sikt".
Botten kan inträffa var som helst, när som helst och man vet det först efteråt. Jag skulle inte chansa på att det är nu - innan vi knappt sett några effekter alls i den verkliga ekonomin av reverseringen av de senaste 20 årens excesser.
Lycka till
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar