US GDP -0,1%, första steget på recession, marknad upp 0,5%

OK, marknaden är inte upp efter bnp-siffran, men OMX är upp 0,5% idag, trots BNP-siffran.

Det här är förstås ingen nyhet för mig, i mina ögon har USA varit i recession ett tag, men låtsats inte vara det genom att köra stort budgetunderskott - och förr eller senare kan de inte öka underskottet mer.

Eurostoxx50 är lite känsligare; -0,4% idag och S&P-terminen -0,2%, men i perspektivet av att USAS BNP FALLER så är det bara ännu ett tecken på hur sjuk marknaden blivit av all monetär stimuli.

Bara tokfransar och permabjörnar kvar

Precis så här känns det:

The bears are gone, extinct, vanished. Among the ones remaining, many are people whom even I would consider to be either permabears or nut-cases.

-Hussman 28 jan 2013

Chicago PMI smygreviderades nyss ned med 3 enheter

Den periodiska men dåligt kommunicerade revideringen av Chicago PMI reviderades nyss för december ned från 51,6 till 48,9. Då 50 är en vattendelare för tillväxt/kontraktion är justeringen extra viktig. När den ursprungligen presenterades på 51,6 såg trenden stabilt positiv ut i några månader (presidentvalseffekten), men med den reviderade siffran ser istället hela perioden januari 2011-december 2012 stabilt negativ ut med endast kortvariga positiva blippar på vägen.

Informationen verkar inte bekomma någon; allra minst Dow Transports som nu är upp 20% sedan 16 november... TRAN verkar heller inte bry sig om kollapsen i järnvägsindex (North American Rail Road Traffic) som presenterades häromdagen.

Personligen har jag tröttnat på att vänta på att guldet ska komma ned under 1600 och har istället köpt fler XACT BEAR trots att det knappast hade varit fel att kalla mig maxkort redan innan. Who dares wins? Eller är jag bara en dum permabear?

Penningmängden i Kina kommer inte rädda dig

En makrobekant på Nomura påpekade förra veckan (och idag) att kraftigt stigande M2 i Kina räddade oss alla 2009. Det var dock ett av Kinas största policymisstag någonsin (det blev en penningmängdsbubbla som skapade inflationstryck och extremt dålig tillgångskvalitet i Kina, dvs framtida kreditförluster) och det gör de inte om.

Det betyder att 2012-2013 är något helt annat än 2009-2010, dvs hopp om samma slags makroförbättring som då är ogrundade.

Just nu är det extrema inflöden i EM-fonder, implicit pga hopp om stigande tillväxt i Kina efter bara ett kvartal med något högre tillväxt (men fortfarande låg). Observera att det kvartalet är den nya politbyråns första kvartal vilket gjorde det självklart att det skulle komma in bättre.

VIX föll under 12,5 i fredags. Sjukt! Tydligen ställer makrofonder ut stora mängder calls vilket skapar ett säljtryck i VIX och ytterligare stop loss-tryck i VIXen, vilket ger intrycket av totalt lugn i världen och på börserna. Det här liknar 1987 mer och mer, eller åtminstone 1998.

Philly Fed, det enskilt viktigaste ledande indexet...

Philly kom just in på -5,8 (minus 5,8) mot förväntade +6,0 (plus 6,0) och senast +8,1.

• Minus är signifikant
• Minus för just Philly är mycket viktigt
• Förutom några enstaka punkter, såsom förra månadens stora positiva överraskning så har Philly varit negativ stora delar av tiden sedan juni 2012
• Att Philly överraskar negativt med 12 enheter är mycket negativt

Det gör mig knappast mer positiv trots stigande aktier och bättre claims och housing starts.

Surt omslag på The Economist

En del kan tycka att jag har en negativ grundinställning. Det gäller dock bara börsvärderingar och på relativt kort sikt. På längre sikt är jag en av de mest extrema optimister som finns. Därmed är det inte så konstigt att jag blir irriterad över framsidan på The Economist där frågan om vi någonsin kommer uppfinna något användbart igen ställs.

Jag har inte läst artikeln än, men det uppfinns fantastiska saker hela tiden. En del fastnar tillfälligt i tillståndsbyråkratin, men massor med framsteg som gäller energi, vatten, miljö, hälsa och produktionseffektivisering görs hela tiden.

Biotech- och nanotechrevolutionerna kan tyckas dröja, men i själva verket tuggar innovationerna på i accelererande takt och inom ett kvarts sekel är det sannolikt att vi kan skönja möjligheten till evigt liv och allmänt överflöd för alla. Tänk när hela mänskligheten är fri att tänka, socialisera och vara kreativ istället för att slösa bort dagarna och samtidigt skita ned miljön bara för att få mat och husrum och kanske se en film.

Skrämmande bull

Det kanske mest skrämmande av allt är att jag numera pratar så här: "OK att det är dyrt och överköpt, men momentum är positivt och även halvnegativ info tas emot neutralt eller positivt. Därmed verkar det kunna fortsätta ticka på uppåt tills det inte gör det längre. Därmed är det minst dåliga valet jag kan göra just nu att täcka kortpositionerna och lägga mig neutral till lite lång och hoppas orka och hinna sälja när momentum vänder nedåt"

God fortsättning 2013... (suck och mvh, trött, desillusionerad, intvingad bull)

PS: Privat ligger jag dock fortfarande "maxkort" för där har jag inga kunder andra än mig själv att ta hänsyn till och kan därmed vara mycket mera långsiktig

Oaktree

Howard Marks på Oaktree skriver (7 januari) om cykler i allmänhet, t.ex. ekonomiska cykler, fastighetscykeln och psykologiska riskaversionscykler.

Han påpekar bl.a. att eufori/depression (i grund och botten P/E-talet) är det absolut viktigaste för avkastningen (och alltså inte t.ex. BNP- eller vinstutvecklingen) samt att för att våga gå emot konsensus för att skapa exceptionell avkastning måste man vara beredd att framstå som "an oddboll loser". Jag känner mig definitivt som det kursiverade, men det är inte säkert att det räcker för att göra mig till en vinnare (igen).

Han säger också att ganska få snackar bullish idag, men många beter sig bullish - särskilt inom kreditsidan. I aktier är det eventuellt annorlunda. Han kommenterar dock att priset P/E-firmor betalar är på haussenivåer igen; 5,5 x EBITDA, vilket är det hösta det varit två kvartal i rad sedan 2008 och högre än snittet för 2006 (5,4) och inte så långt under all time high-året 2007 (6,2). För en bear som jag indikerar det förstås att marknaden är överdrivet bullish och redo för en krasch à la 2008 : )

Och ändå har jag möten som går ut på att köpa mer aktier, täcka kortpositioner och gå lång...., dvs möten som går ut på att göra mig till den sista idioten som går lång på toppen. Suck.

Dagens chart

Från Hussmans veckobrev:

Nuvarande vinstmarginal i företagssektorn vs. De kommande 4 årens årliga vinstutveckling. Just nu pekar sambandet på att den årliga vinstutvecklingen blir sämre än -10% per år under kommande 4 år.

Tyvärr kan jag inte lägga in bilden här av någon anledning, men den är ganska övertygande från 1947 och framåt. Sedan QE infördes har dock uppenbarligen något helt nytt hänt och divergensen blivit extrem. Hur länge till fortsätter QE att lura alla?