Finansbloggen har publicerat en artikel av Bob Janjuah på RBS ("före Roubini och alla andra att faktiskt vara på bollen i förra baissen"). Det här är en kommentar till den:
När är man före alla andra på bollen och när är man bara en perma bear som har fel år efter år innan det rasar? Jag var själv grymt baissad på amerikanska husmarknaden fem år för tidigt, liksom många andra publika ekonomer, men inte hjälpte det.
Vad blir värderingen, direktavkastningen, Q mm på S&P500 på nivån 800 om den nås Q2/H2 2010 eller "deep into 2011"? Idag är vinstprognosen för 2010 ca 80 per S&P500, dvs P/E=10, för 2011 är multipeln kanske 9 eller 8 och fjädern för en bounce i världsekonomin spänns successivt (alla arbetslösa som vill komma igång, alla nyfödda, alla som flyttar till städer i emerging markets, nya innovationer, streamlinade effektiva företag, uppdämda behov efter en period av svårigheter för att inte tala om mycket större penningmängd som ska fördelas på befintliga varor, tjänster och tillgångar)
Tänk att stå i september 2011, med en sannolik vinst per S&P på 100 för 2012, dvs P/E=8 och med ovanligt kraftig vinsttillväxt därefter att vänta. ALL IN! Multipeln borde vara det dubbla i det läget. Minst!
Jag brukade drömma om såna superlägen, men så lär det inte bli. Vi har redan haft vår(a) krasch(er). En fortsättning på nuvarande negativa korrektion eller en ny korrektion i samma storleksordning lite senare i år är allt jag gissar att det blir. Det har helt enkelt blivit för billigt för att skapa förutsättningar för en stor krasch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar