Paradigmskifte

Jag är negativ till ekonomin och marknaden. Det torde inte ha undgått någon läsare. Orsaken är kreditkrisen som har sin grund i centralbankernas ovilja att höja räntan i tid samt statens bankgaranti. Den österrikiska skolan (håll fingrarna borta) har en hel del att säga om Feds penningpolitik och Republikanernas socialistiska bidrag-och-bankgaranti-fasoner, men det är inte det det här inlägget handlar om.

Trots min negativism är jag ett barn av min tid och är präglad av de senaste 25 årens ständiga uppgång och de vinster man konsekvent gjort på att följa en Buy-the-dips-strategi. Krisåren på 70-talet och efterföljande åtgärder medförde 20 år av fallande inflation, fallande råvarupriser, fallande arbetsenhetskostnader, stigande belåning och möjlighet att föra en ständigt mer expansiv räntepolitik eftersom inflationen gömde sig i stigande tillgångspriser istället för konsumtionspriser. Att köpa aktier och fastigheter, gärna med belåning, har varit en vinnande väg hela mitt vuxna liv och de flesta i åldrarna 25-55 år minns inget annat än denna extremt positiva tid som även förde med sig persondatorn, slutet på det kalla kriget, Berlinmurens fall och i stort sett kommunismens död.

Jag har alltså väldigt svårt att tänka mig en annan värld än denna och det gör att jag även i mina negativa stunder räknar med att ekonomin och aktiemarknaderna framöver kommer bete sig ungefär som år 2000-2008. Jag tror således att aktiemarknaderna kommer falla kraftigt i några omgångar, med en avslutande panik om ett år eller två, följt av en kraftig och relativt långvarig uppgång i stil med den som rådde 2003-2006 och därpå ytterligare en nedgångstid à la 2007-2008, vilket någon gång 2018 lämnar oss på samma nivå på aktiemarknaden som nu eller för den skull 1998.

Det är inte så exakt. Poängen är att jag har svårt att se en ny värld, ett nytt paradigm

Det har inte författaren av Gloom Boom Doom. Mr Faber har varit med förr. Han är äldre än 55 år och han har ett stort intresse för finanshistorik. I sin senaste rapport pekar han ut ett antal "Big Changes", paradigmskiften som sker kumulativt, i skymundan för att plötsligt nå status av allmänintresse, men då oftast för sent för att barn av det gamla paradigmet ska hinna dra nytta av trenden.

Nasdaqs vändning nedåt (mycket är gjort men många tror fortfarande att techaktier är speciella)
Fallande huspriser istället för stigande (många fyndköpare står redo med plånboken... även jag)
Minskande tillgång på krediter (de flesta tror att 2007-8 bara är en tillfällig motgång och att lånekulturen kommer tillbaka inom kort men Faber ser att lån/bnp som stigit från 130% till 350% i USA på 25 år nu inte bara ska stanna av utan minska med dubbelt negativ effekt på konsumtion och tillväxt)
Synkroniserad global ekonomisk nedgång (många tror att Asien kan agera lok när USA är förkylt. Ingen tror att alla världsdelar samtidigt går in i recession och förstärker varandras elände)
Bear market för aktier istället för bull (många tror att det är fyndköpsläge redan i år)
Slut på desinflation (många tror att bara tillväxten avtar en liten stund så dämpas priset på mat, råvaror och bränsle)

Faber tror att 20-25 års uppgång kan förbytas i många års misär i likhet med 30-talet eller 70-talet. Jag har svårt att våga tro på en sådan utveckling, men det beror mer på att jag är fast i det gamla paradigmet än att jag inte kan se scenariets intellektuella meriter.

Kreditmultiplikatorer som reverseras och pressar ekonomin, investeringar, vinster, hävstång och värdering.. Aktiekurser som pressas av lägre vinster, högre räntor, dyrare råvaror, högre inflation, mindre krediter. Innan vinster och kredittillgång bottnat eller står nära botten borde inte aktier vända uppåt och även då lär det dröja innan den då sargade aktiegenerationen känner för att lyfta värderingarna över ensiffriga P/E-nivåer.

Kanske förbyts tidigare generationers intresse för aktier och fastigheter till sökande efter inre frid eller investeringar i guld, uran och konst.

Fast som sagt; Jag är fast i gällande paradigm med tro på evig uppgång och tror därför aktiemarknaderna vänder upp redan under 2009.